“Ja faktiskt.” Hon log stort mot mig och reste sig upp.

“Bra, vi ska få mat gäster.” Jag himlade med ögonen. Amber säkert… En suck slank ur min mun och Jazzy kollade anklagande på mig.

“Tyst!” Fräste hon lågt med sin gulliga röst och höjde ljudet på tv:n. Att hon kunde det? Det tog inte lång tid innan Justin kom. Och sedan matgästerna.

Den här kvällen skulle bli lång…

---

“Så jag har hört att ni har bosatt er i LA? Rykte eller sanning?” Log Pattie mot Mrs. Thomson.

“Sanning.” Svarade Amber snabbt och log flörtigt mot Justin. Jag himlade med ögonen och fick en armbåge i revbenen av Mrs. Thomson.

Hon gillade tanken av Justin och Amber, mer än Justin och mig. Jag fuktade mina läppar och pressade fram ett leénde.

“Får jag gå från matbordet? Jag mår rätt illa.” Pattie trodde jag menade barnet, men jag menade Amber. Hon log smått och nickade mot mig. Jag reste mig snabbt upp och gick till Justin’s rum och slog mig ner i sängen med mobilen upptryckt i ansiktet.

 

“Vad händer uppe i Philly då? Justin’s ex är middagsgäst, jag jublar… XX Emma.”

Jag spände käken och kollade ut genom fönstret. Stjärnorna lös upp den kolsvarta himmeln och det såg på något sätt magiskt ut. Sms signalen avbröt mig från mitt dagdrömmande.

 

“Ouph, avundsjukt ex? Jobbigt… Men Justin bryr sig väll inte? Oroa dig inte… Spelar XBOX med Mike och Sarah! X Ken.”

Jag log stort och knappade in ett kort svar.

 

“Jag vet. Ha så trevligt då, jag ska inte störa! XX Emma.”

Jag frustade till och kollade mot dörröppningen där Justin stod med armarna korsade över bröstet.

“Så, vem var det? Var det om Amber?” Sa han stelt och gick fram och satte sig ner på sängkantet. Jag suckade och skakade på huvudet.

Jag måste ljuga. Han kommer inte gilla om jag har snackat med Ken om Amber, även fast det inte var så mycket. Bara om att hon var hans ex…

“Nej, det var Ken. Och jag frågade vad hon gjorde!” Försvarade jag mig och kollade djupt in i hans ögon. Han fuktade sina läppar.

 

 

“Okej, jag tror dig. Men vi ska fika nu. Kommer du?” Jag kände hur det sved till i halsen och spyan var på väg upp. Min hand trycktes mot munnen och jag sprang mot badrummet där spyan kom ut i toaletten.

Justin kom upp bakom mig och låste dörren innan han kom fram och höll upp mitt hår och drog med handen upp och ner över min rygg.

“Så, det kommer bli bra.” Mumlade han och hyschade mig med mjuk röst.

-

“Vad gjorde ni där inne?” Frågade Amber när vi kom ut ur badrummet och log skadeglatt mot oss och blinkade flörtigt med ögat mot Justin.

 

 

“Inte din ensak.” Snäste jag surt tillbaka och då kom Pattie upp och kollade förvånat på mig.

“Emma! Sådär säger man inte!” Sa hon allvarligt och pressade ihop läpparna. Jag suckade och kände hur tårarna brände i ögonvrån.

“Men hon håller ju på!” Skrek jag och sprang in i rummet igen och låste. Tack Justin för nu att du har ett lås till ditt sovrum.

“Emma öppna.” Sa Justin mjukt och knackade på dörren. Men jag pressade bara ner ansiktet i kudden och lät tårarna rinna. Rinna för Amber. Rinna för Justin.

Emma tog Amber hårt. Men jag förstod henne.

Amber var på mig för fullt och inget kunde jag göra åt saken. Jag gick förbi badrummet och såg Amber stå lutad över handfatet och gick snabbt in och låste dörren.

“O, Justin.” Fnittrade hon förvånat och vände sig om mot mig. Jag suckade och skakade på huvudet.

“Då får SLUTA. Bara sluta Amber. Jag kan inte låta dig göra såhär.” Sa jag allvarligt och kollade hur hennes ansiktsuttryck förändrades till ett besviket.

“Varför?” Sa hon bara med ett ledsamt tonfall. Jag suckade och ryckte på axlarna.

“Det går inte. Du sårar Emma.” Hon fnös till och drog en hand genom hennes långa, svarta hår.

“Som om jag bryr mig om lilla Ms “jag gråter för att en tjej stöter på min kille som råkar vara Justin Bieber” Nej Justin, jag gör inte det.” Sa hon surt och la en hand på sin höft.

“Men vi kan vara vänner Amber?” Föreslog jag och försökte med ett leénde som säkerligen såg ut som en grimas.

“Visst.” Mumlade hon bara och kramade mjukt om mig. Jag besvarade kramen och gick sedan ut och försökte få Emma att öppna dörren till rummet, något hon tillslut gjorde…

-

“Emma, vi är bara vänner! Jag har pratat med henne nu!” Sa jag snabbt och gick fram till sängen och slog mig ner. Emma kom gåendes mot mig och la sig sedan ner i sängen.

 

 

“Jaså? Pratat och inte haft din tunga nertryckt i hennes hals?” Snyftade hon och kollade surt på väggen.

“Lägg av. Du vet att jag aldrig skulle göra något sånt!” Hon suckade och kollade på mig en sekund.

“Visst.. Om du nu säger det. Men jag vill sova och åka hem.” Hon stängde ögonen och vände sig så att hon låg med ryggen emot mig.

Jag snörpte på munnen och drog en hand genom håret och bestämde mig för att låta henne tjura.

“Hur är det med henne?” Frågade mamma när jag kom in i vardagsrummet. Mrs. Thomson rynkade ogillandes på näsan.

“Usch, jag tycker fortfarande att du borde ha stannat hos min lilla Amber. Den där tjejen utnyttjar dig Justin.” Muttrade hon som om hon pratade om ohyra. Jag kände hur ilskan bubblade upp inom mig.

“Men jag älskar henne! Du bestämmer inte över mig, så låt mig vara IFRED!” Skrek jag och blängde surt på henne. Mamma kollade chockerande på mig, detsamma med Mrs. Thomson.

“Justin! Nu säger du genast förlåt!” Sa mamma allvarligt som om jag vore en byracka som hade gjort fel.

“Nej, jag ska gå till min flickvän och trösta henne.” Spottade jag ur mig och gick med snabba steg mot rummet och låste efter mig. Emma kollade upp på mig och blinkade snabbt.

“Varför?” Viskade hon med tjock röst.

“För att jag älskar dig. Jag lovar, vi är bara vänner om ens det!” Sa jag med förtvivlad röst. Hon la en snabb hand på min nacke och pressade sina mjuka läppar mot mina.

Kyssen var laddad med känslor och hennes tunga fann snabbt min. Jag la en hand på hennes lår och smekte hennes kind med den andra.

Hennes hand gick igenom mitt hår och till mitt käkben som hon började smeka.

Jag kände hur jag snabbt blev hårdare och hårdare där nere. Hon flinade stort mot mina läppar men avbröt inte kyssen, vilket jag var tacksam över

Fjärilarna var galna i min mage och flög runt överallt kändes det som. Jag tryckte henne närmare mig, men inte så hårt. Jag fick ju inte skada barnet.

Hon avbröt kyssen och fuktade sina läppar med sin hand på min nacke. Jag kollade in i hennes mörkgröna ögon och log. Jag bara… log.

“Usch. Du. Dödar. Mig. Kvinna!” Stönade jag och smekte hennes rygg.

Hon skrattade till och bet sig löst i läppen medans hon började kyssa mig på nacken.

“Vill du?” Fortsatte jag. Hon satte sig upp och skakade på huvudet vilket gjorde mig förvånad. Mamma hade följt med Amber och hennes mamma hem.

Morfar låg fortfarande och sov, han var verkligen trött och mormor satt väll och kollade på tv.

“Justin, en relation går inte bara ut på sex. Jag är gravid redan! Räcker det inte?” Förklarade hon. Jag drog mig undan och kollade upp i taket.

“Jag är kille och har ett behov.” Mumlade jag bara och kände hur Emma stelnade till.

“Ett vadå?! Ett jävla behov över att ligga med mig 3 gånger i veckan?! Justin, du ska snart bli pappa! Och sex är inget man bara gör!” Skrek hon, men ändå lågt.

Jag suckade och snörpte på munnen vilket fick henne att bli mer förbannad.

“Visst. Ta dit behov och stick till Amber, hon vill ju så gärna knulla med dig!” Jag ryckte till och kollade på henne.

“Vad är det du säger?! Att jag ska vara otrogen? Emma, jag kan motstå SEX! Men jag har ett behov som alla killar har!” Röt jag till svar.

Hon svalde bara hårt och la sig ner i sängen med ansiktet mot väggen.

“Bara gå Justin.” Muttrade hon och kurade ihop sig under täcket. Jag drog på mig min jacka och gick snabbt ut ur rummet och sedan huset.

Jag visste precis vart jag skulle, och min riktning var riktad ditåt…

---

Vart ska Justin gå? Ohnej, de bråkade :( Kommer de lösa bråket? Och igen,... VART TROR NI JUSTIN SKA GÅ?

KOMMENTERA FÖR JAG ÄLSKAR ATT LOGGA IN OCH SE "10 NYA KOMMENTARER" HIHI :3

Bara vi två.

“Om 3 dagar åker vi tillbaka, OK?” Sa jag milt och kramade om hennes hand. Hon nickade och log stelt mot mig.

Pappa kom ut i vardagsrummet och slog sig ner på fotöljen framför oss.

“Ni är allt bra söta! Ja-..” Dörr klockan avbröt honom och jag log stort och kysste Emma på hjässan.

”Kommer snart.” Mumlade jag och gick för att öppna…

---

 

 

“Amber?” Sa jag stelt och kollade oförstående på Amber som stod med ett stort leénde på läpparna.

“Ja, jag bor i LA. Men farmor bor ju här och vi skulle komma hit, och Pattie bjöd hit oss. Så hej?” Sa hon snabbt och bet sig löst i underläppen.

Hon hade inte förändrats ett dugg nästan. Svarta, tighta Skinny Jeans och en röd blus. Hennes platta svarta hår låg perfekt på hennes axlar och hennes ansikte pryddes av smink.

“Hej Amber.” Sa jag stelt och log smått mot hennes föräldrar som kom upp bakom henne.

“Hej Justin!” Utbrast Mrs. Thomson och kramade om mig. Mr. Thomson skakade endast hand med mig innan de gick in i matsalen.

Amber hade gått ut i vardagsrummet där Emma satt, så jag skyndade mig snabbt efter.

“Oh, din nya flickvän?” Sa Amber och snörpte på munnen. Emma fnös och ställde sig upp med händerna på magen. Det där skulle hon inte ha gjort.

“Så du är gravid också?” Fortsatte Amber och sneglade på mig. Jag harklade mig och gick fram till Emma som kollade oförstående på mig.

 

 

“Skulle du bara kunna, typ, dra?” Sa jag kallt till Amber, som slängde med håret och gick sin väg med en vindpust. Hon hade på sig someday…

“Emma, du får inte göra så!” Sa jag snabbt när Amber var utom hörhåll. Em suckade och himlade med ögonen.

“Vad får jag inte göra?” Emma korsade armarna över bröstet och kollade menandes på mig.

“Hennes pappa håller en egen skvaller blaska! Och hennes mamma jobbar, nu på LA Times! Selena uppdaterar mig också om vad som hålls på i LA.”

Emma drog ett djupt andetag och kollade ner på sina fingrar.

“Jag.. förlåt.” Mumlade hon och svalde hårt. Jag skakade på huvudet och drog in henne i min famn.

“Äh, det finns inget att göra åt saken, nu..” Viskade jag mot hennes hår och drog med handen upp och ner över hennes rygg.

Mitt huvud bultade hårt. Jag slog upp ögonen och kollade på klockan. Halv 4… En suck slank ur min mun och jag gick med trötta steg upp ur sängen och mot badrummet där min necessär låg. Jag la en huvudvärkstablett på tungan och svalde ner den med en klunk vatten.

Jag sjönk ner på badrums golvet och satt där ett tag i mörkret, men inte så länge. Justin tände lampan och kisade mot mig i det starka ljuset.

“Vad gör du uppe nu?” Gäspade han och kom fram till mig och drog upp mig. Jag log smått.

“Huvudvärk.” Han nickade och föste mig mot rummet igen, där vi la oss ner under det stora, fluffiga täcket.

“Försök att sova nu.” Viskade Justin mjukt och la en hand på min midja. Jag nickade och slog igen ögonen för att sekunden därpå somna.

-

“Upp och hoppa ungdomar!” Ropade Diane glatt och drog för gardinerna i Justin’s rum. Jag gnydde till och kollade trött på henne.

“Frukosten står på bordet! Upp nu!” Skrattade Pattie från dörröppningen och klappade med händerna mot oss. Justin suckade djupt och tryckte ner ansiktet i kudden.

Jag fnittrade trött till och lät Diane och Pattie gå ut innan jag gick upp och drog på mig ett par svarta jeans och en grå hoodie.

 

 

“Upp nu Justin.” Sa jag allvarligt medans jag sminkade mig. Justin gick surt upp ur sängen och klädde på sig.

Klockan var halv 9, så vi hade inte sovit så länge. Runt 3 gick vi och la oss igår, så jag förstod Justin’s dåliga humör.

“Kom då.” Muttrade han bittert och kramade om min hand för att dra ner mig i köket.

Jag skrattade till och log stort mot alla som satt i köket. Pattie, Diane, Bruce, Jeremy, Jazzy och Jaxon.

“God morgon!” Kvittrade jag och tog en klunk av det söta kaffet i min kopp. Jeremy nickade trött mot mig och masserade mjukt tinningen.

“Bakfull?” Han grymtade till och tog en huvudvärkstablett.

Jag tog en tugga av min macka och kollade sedan glatt på Jazzy som satt och kletade med sin fil.

“Vad vill du göra idag då?” Sa jag med gullig röst. Hon log stort mot mig och kollade upp i taket innan hon skrattade till.

“Jag vill åka pulka!” Ropade hon, och alla bakfulla vuxna, samt Justin kollade surt på henne. Hon fnittrade till och kramade om  min arm.

“Bara du och jag, inte Justin. Inte Jaxon.” Viskade hon lurigt i mitt öra och jag nickade instämmande.

“Ingen Justin och Jaxon.” Hon skrattade återigen till och började sedan äta av sin fil.

“Så, vad vill ni göra idag då?” Frågade pappa trött när vi satt i soffan. Emma och Jazzy hade redan stuckit till pulka backen, mamma och mormor var och shoppade och morfar sov. Så de blev bara jag, pappa och Jaxon kvar.

“Vi kan gå på bio? Nalle puh har en ny film!” Sa jag manande till Jaxon som sken upp i ett leénde.

“BIO!” Härmade han mig och hoppade upp och ner av iver.

Pappa skrattade mjukt till och ryckte på axlarna.

“Bio blir det!” Jag klappade med händerna och lyfte upp Jaxon i luften som ett flygplan vilket fick honom att skratta högt.

“Så, när åker ni? Hem alltså.” Jag nickade och la huvudet lätt på sned och lät Jaxon springa iväg.

“Imorgon.” Han fuktade sina läppar och nickade förstående.

“Okej. Kommer ni tillbaka nåt eller..?” Fortsatte han och höjde frågandes på ögonbrynen mot mig. Jag sken upp i ett leénde och nickade hastigt.

“Såklart! Vi kommer nog runt påsk.” Svarade jag lent. Pappa nickade och suckade djupt.

“Bara Jazzy och Jaxon klarar av det..” Flinade han och skrockade till. Jag nickade och kollade på Jaxon som satt på golvet i hallen och lekte med sin Nalle Puh av plast.

“Ja, det gör de säkert.” Sa jag mjukt och kollade ut genom fönstret.

-

“Så! Var den bra?” Frågade pappa Jaxon, som nickade.

“Jag ä tigej!” Utbrast Jaxon och började hoppa upp och ner. Jag skrattade till som Nalle Puh och pappa kollade surt på oss som Kanin. Jaxon skrattade lyckligt till och hoppade upp i min famn.

“Najje!” Skrattade han och kramade om min hals. Jag nickade och satte ner honom i sin barnstol i bilen.

“Ja, Nalle.” Svarade jag milt och stängde bildörren innan jag hoppade in där fram.

Pappa startade motorn och sneglade på mig.

“Ska vi åka och käka?” Jaxon tjöt till av lycka och jag nickade. Han skrattade till och började köra mot centrumet där det kryllade av folk.

Såfort jag kom till Stratford så var det fullt med folk här, men det var ju bara för att få en skymt av mig…

“Vart ska vi käka då?” Fortsatte pappa frågandes och kollade runt på gatorna. Jag pekade på Lucy’s Pizzeria och log stort.

“Pizza!” Han nickade kort och parkerade bilen utanför pizzerian. Jaxon var inte mer än lycklig över att få äta Pizza idag. Han brukade inte få det så ofta, pappa gillar inte att trycka i de skräpmat.

Men då och då, när jag var här så fick de pizza. Men det var ju bara för att jag var galen i det.. Jag log snett åt killen bakom kassan och kollade sedan upp på menyn. Jag brukade äta här, så det var ingen överraskning längre att “Justin Bieber” kom in genom dörren.

“Hawaii?” Skrattade killen bakom kassan. Jag nickade till och tog upp min plånbok, men pappa stoppade mig.

“Det här tar jag.” Jag suckade, men gick till Jaxon och slog oss ner vid ett bord. Pappa kom inte långt därpå med 2 glas cola. Jaxon brukade smaka av oss.

“Pissa!” Skrek Jaxon när killen kom med våra pizzor. Pappa skrattade till, och kunde inte sluta. Detsamma med mig. Jaxon var bara för gullig.

“Ska vi dricka choklad?” Frågade jag Jazzy som satt på golvet. Det var kallt ute och vi hade nyss kommit innanför dörren. Jazzy’s kinder var fortfarande köld rosa.

“Ja!” Svarade hon snabbt och hoppade upp på en stol. Jag tog fram två koppar och började fixa iordning allt.

“Vart är Bieber?” Frågade hon trött och gäspade till med koppen vid munnen. Jag ryckte på axlarna och tog en klunk av den söta vätskan. Hon slickade sig om läpparna innan hon började dricka.

 

 

“Mm..” Hummade hon som tecken på att det var gott. Jag fnittrade till och tog ännu en klunk av den heta chokladen.

När vi var klara envisades Jazzy med att kolla på Askungen 2, så det fick bli den. Dörren öppnades och en trött Pattie kom innanför den.

“Vart är Diane?” Frågade jag lågt för att inte störa Jazzy som kollade på filmen.

“Å, hos en kompis bara.” Svarade Pattie och gick in på sitt rum med alla påsar hon bar på. Jag nickade lätt för mig själv och la sedan en filt över mig och Jazzy.

-

Diane var inte borta så länge utan kom in bara en timme efter Pattie. Eller, en timme och timme.

“Så, är du hungrig?” Frågade hon med en utpustning. Jag bet mig löst i läppen och nickade.

“Ja faktiskt.” Hon log stort mot mig och reste sig upp.

“Bra, vi ska få mat gäster.” Jag himlade med ögonen. Amber säkert… En suck slank ur min mun och Jazzy kollade anklagande på mig.

“Tyst!” Fräste hon lågt med sin gulliga röst och höjde ljudet på tv:n. Att hon kunde det? Det tog inte lång tid innan Justin kom. Och sedan matgästerna.

Den här kvällen skulle bli lång…

---

hAHAH, PUUST. Hur kommer middagen gå? Dåligt kapitel, yes.

 

MEN VILL NI HA MER IKVÄLL? KOMMENTERA DÅ! :D

Det brändes på min tunga, och jag hoppade till när jag hörde något bakom mig.
“Åh, det är bara du.” Mumlade jag när jag såg att det bara var städaren. Han log smått mot mig och fortsatte med sitt när jag började gå tillbaka mot rummet.
Men då hörde jag ett konstigt ljud ifrån ett av rummen. Det lät som… Stön?
Min blick gled på alla dörrar tills den fastnade på en som var vidöppen. Jag gick långsamt dit och sköt upp den och möttes av en chock…

---

 

Min kopp föll i golvet när jag såg vilka det var. Peter kollade upp på mig med samma, gamla smile och drog på sig en skjorta över sitt nakna bröst.

“Vad gör du här?” Muttrade han, men hade fortfarande samma äckliga leénde lekandes på läpparna. Jag svalde hårt och tog upp koppen igen, allt innehåll låg på den fluffiga, vita mattan i Jenny’s rum.

“Eh.. Jag hörde.. Jag ska berätta.” Sa jag nervöst, men stärkte sedan min röst. Peter fnös och skakade på huvudet.

“Nej det ska du inte?” Jag nickade trotsigt och tog ett steg bakåt.

“Jag ska säga till rektorn och alla på hela skolan. Du kommer få fängelse..” Jag vände på klacken och började springa mot mitt rum.

Ken kollade oroligt upp på mig när jag kom inspringandes i rummet.

“Vad är det?” Frågade hon förvånat. Jag svalde hårt och kollade sedan djupt in i hennes ögon.

 

 

“Jag vet...”

3 dagar senare:

Det var fullproppat med folk på LAX, som vanligt då. Kenny skrek lite smått på papzen och tryckte mig ut ur folkmassan till bilen som stod och väntade på oss.

Mamma kramade om min hand och stängde bildörren bakom oss med en suck.

“Åh, att de aldrig lämnar oss ifred!” Röt hon surt och kollade ner på sina fingrar. Jag nickade instämmande och nickade mot chaufören.

“Åk till LA Streets. Jag ska till Em.” Mamma fuktade sina läppar och drog en trött hand genom sitt hår.

-

Jag knackade flera gånger men ingen öppnade.

“Justin, de kanske är ute eller något. Vi kommer tillbaka sen.” Sa Kenny mjukt och la en hand på min axel. Jag skakade på huvudet och knackade hårdare.

“Hon visste att jag skulle komma, hon har inte gått. Men visst, vi drar.” Vi vände på oss, men då ropade någon på oss.

“Åh Justin? Emma’s pojkvän?” Peter… Jag spände käkarna och kollade surt på honom.

“Ja?” Muttrade jag. Han log smått mot mig och la en hand i sin nacke.

“Ehum, Emma ligger på sjukhus. En förfärlig bilolycka! Hon blev påkörd av… någon.” Jag vände mig direkt om och började springa mot bilen och startade den, och glömde helt bort Kenny.

“Kom igen Emma.” Mumlade jag stelt för mig själv och hoppade ur bilen och började springa när jag hade parkerat utanför sjukhuset.

“Emma Snow.” Sa jag med darrig röst. Gubben rabblade upp ett rumsnummer, som jag snabbt sprang till.

Där låg hon. Alldeles mörbultat och omplåstrad. En kall ilning spreds genom min kropp och jag sjönk ner på golvet när en doktor kom fram till mig.

“Mr. Bieber… barnet.. eh.. Det mår bra!” Sa han mjukt och klappade till mig på axeln. Jag pustade lugnt ut och reste mig upp.

“Och emma?” Han skakade på huvudet och sneglade på henne.

“Hon sover just nu, men läget är kritiskt. Hennes revben är brutna och det kan finnas flisor som punkterar lungorna. Men vi hoppas på det bästa.” Med de orden gick han ifrån mig och in i Emma’s rum. Jag svalde hårt.

“Justin?” Kendra’s ögon var vattniga och röda. Jag gick fram till henne och kramade om henne, då båda två brast ut i tårar.

“Vad hände?” Hon svalde hårt och ryckte på axlarna.

“Hon hade varit i skogen och… hämtat en sak. Bilen kom från ingenstans.”  Hickade hon fram och kollade oförståndligt på väggen. Jag nickade och kramade om henne med min fria hand.

Vad hade hänt egentligen?

3 timmar innan skadan, 1 dag innan Justin kom;

“Peter? Är du säker på att det är han?” Jag ruskade på huvudet till svar på Ken’s fråga.

“Men vi måste ha bevis material… Åh.” Muttrade jag frustrerat och drog med händerna genom håret. Det kändes som om jag skulle slita av mig det när som helst.

“Han var inte här när han dog, och han hade samma kroppsbyggnad som personen du såg springa ut ur poolhuset när jag blev dränkt?” Ken nickade ivrigt och bet nervöst på naglarna.

“Men… det måste finnas något i hans eller Jenny’s rum! Du tar hans och jag tar Jenny’s. ok?” Sa jag snabbt till Ken som såg förskräckt på mig.

“Hans?!” Väste hon och hoppade ur sängen.

“Det är mycket större risk att han kommer till Jenny’s rum, och han tror nog att vi undersöker hans rum! Han har säkert allt hos Jenny!” Hon nickade surt och slog sig ner i sängen igen.

“Så, är du beredd?” Mumlade jag nervöst till Ken som nickade trött.

“Bra, då går vi.”

-

“Vi möts här om en halvtimme Okej?” Sa jag allvarligt till Ken som mumlade något ohörbart.

Hon staplade iväg upp för trappan och sen såg jag inget mer av henne, utan tryckte örat mot Jenny’s dörr. Ingen var där inne, så jag kände på handtaget som självklart var öppet. Peter måste ju kunna komma in.

Jag suckade högt och gick in i det vita rummet. Det låg fullt med kläder och underkläder överallt.

Jag kunde inte hitta något nästan, det var omöjligt!

Då öppnades dörren. Jag stelnade till och sjönk ner under sängen, där det låg ett par kängor med lera på. Och bilder på mig och Fred. Fred som död…

Jag tryckte en hand mot min mun så att Peter inte skulle höra mig. Han verkade prata i telefon.

“Ja. Det är hennes tur snart. Ja, men det tar vi sen. Mhm.. Okej. Ses Dylan.” Han slog sig ner på sängen och pruttade högt vilket fick kräkreflexerna att gå igång.

Toppen. Han satt inte kvar så speciellt länge, och då kröp jag ut och slank ut genom dörren. Ken stod otåligt och väntade på mig.

“Hittade du något?” Frågade jag nyfiket. Hon nickade snabbt.

“En pistol.” Svarade hon kort och drog upp sitt hår i en slarvig boll jag svalde hårt och kollade sedan på henne.

“Skogen.” Jag vände mig om och sprang ut ur skolbyggnaden utan att bry mig om Ken’s rop bakom mig. Skogen var kall och tom. Jag hörde steg bakom mig och vände mig snabbt om, men det var bara Ken.

“Här hittade jag honom.” Sa hon ledsamt och pekade på en trädstam. Jag nickade och började leta tills jag hittade ett vitt kort.

“Gå tillbaka till skolan och be Peter om ett visit kort. Snabbt!” Skrek jag. Ken kollade förvånat på mig men sprang sedan medans jag drog bort frosten från kortet i min hand.

“Peter Mcgaan, lärare på LA Streets.”

Jag drog djupt efter andan och sprang sedan tillbaka mot skolan. Tänk om det har hänt Ken något?!

Mina steg blev snabbare och snabbare, medans andetagen blev tyngre och tyngre.

Tänk om barnet blev skadat av det här? Jag saktade genast ner och började gå när jag såg Ken utanför skolbyggnaden med ett likadant vitt kort som jag.

“Jag har det!” Hojtade hon och viftade med händerna. Jag log stort och började gå snabbare mot henne när jag hörde ett skrik.

“Emma se upp!” Men det var försent. Bilen hade redan träffat mig och allt svartnade.

-

Sjukhuset;

Jag slog trött upp ögonen och mötte Justin’s.

“Du är vaken.” Viskade han och kramade om min hand. Jag nickade trött och kisade mot stolen på andra sidan av sängen där Ken satt.

“Vad hände?”  Frågade jag med hes röst. Justin fuktade sina läppar och kollade på Ken som svalde hårt.

“Någon körde på dig.” Jag förstod vem hon menade med någon och vände mig mot Justin.

“Jag vet varför jag ligger här.” Sa jag snabbt och kollade in i hans ögon.

“Varför?” Frågade han oroligt och la en hand på min kind. Jag drog ett djupt andetag innan jag fortsatte.

“Jag visste för mycket.” Justin skakade oförstående på huvudet.

“Peter döda nästan mig, och han dödade Fred.”

---

Oj... :O Peter är mördarn..... Det kunde ni inte ana va?! Vad kommer hända nu då? Ett mirakel att barnet lever!

 

HEMMA IMORGON, VILL NI HA 2 ELLER KANSKE T.OM 3 DÅ?! :D

“Psyko gubbe från Vouge fråga nyss om en intervju på flygplanet. Om dig ville han säkert veta om… äckel. XX Emma.”
Alan grymtade till, han såg säkert sms:et och lutade sig tillbaka i sin stol när min mobil plingade till.
Justin hade skills på att smsa.
“Haha, de finns överallt Emma. Du får aldrig prata om mig eller dit privatliv med någon. De kan klä ut sig you know. XX Justin”
Jag log stort åt sms:et och tryckte ner mobilen i fickan, men när jag kollade upp möttes jag av en rejäl överraskning.

---

“Jenny?” Flämtade jag. Hon märkte mig och himlade med ögonen i samma stund som Peter kom upp bakom henne.

“Peter?” Fortsatte min flämtning. Jag kollade oförstående på honom och Jenny. En klump satte sig i min hals. Jenny borde inte vara med honom. Kanske för att han är farlig.

“Vad har ni gjort i New York?” Peter log skadeglatt åt mig.

“Vi? Jag har hälsat på släkt, Jenny har jag ingen aning om vad hon gjorde här. Vi möttes. OK?” Svarade han sammanbitet. Jag nickade och lutade mig sedan tillbaka.

-

“Iiiih! Jag har saknat dig!” Ropade Ken glatt i mitt öra och kramade om mig. Jag log smått mot henne och nickade.

 

 

“Jag har saknat dig mer.” Hennes blick hamnade på något bakom min axel, och jag vände mig diskret om. Peter och Jenny gick där.

“Det där.. är olagligt?” Sa Ken bekymrat och pekade menandes på de. Jag fnös till och nickade.

“Yeah, men det är hennes fel att hon hänger med en jävla psykopat.” Muttrade jag och drog upp handtaget till min väska så att den skulle kunna dras.

Ken skrattade glatt till och kramade om mig med ena armen.

“Åh, jag ska aldrig vara med henne längre. Usch, bara om du visste vad vi fick göra.” Sa hon äcklat och darrade till av obehag.

“Ehum.. jag skippar nog att veta.” Flinade jag och höll upp händerna i luften. Hon himlade med ögonen och suckade djupt.

“Så, hur har ni haft det?” Frågade Ken när vi satt i taxin påväg mot studenthemmet. Jag ryckte på axlarna och bet mig löst i underläppen.

 

 

“Vi åkte skridskor, kollade på film och bara… mös!” Fnittrade jag och betalade chaufören när vi var framme. Han log stort mot oss och stoppade sedan i en snus klump under läppen.

Det var sol i LA, även fast vi om 2 veckor skulle få gå på jullov.

“Hur har du haft det då?” Frågade jag henne och log stort. Hennes kinder blossade upp i en röd färg och hon la huvudet på sned, vilket fick mig att le stort.

“Berätta allt om honom!” Hon fnittrade till och slog sig sedan ner i sin säng med en allvarlig blick på mig.

“Om jag säger att det är en henne då?” Jag stelnade till och höjde lätt på ögonbrynen mot henne.

“Ohlala! Vad heter hon?” Kvittrade jag och log större mot henne. Hon kollade bekymrat på mig.

 

 

“Så du tycker inte det är äckligt?” Jag fnös till.

“Nej? Du är fortfarande samma gamla Ken, vare sig du är homo eller bi!” Sa jag mjukt och fuktade mina läppar. Hon nickade tacksamt mot mig och klickade sedan upp en bild på sin mobil.

“Hon heter Julia och bor inne i stan här! Går på colleget för konst och dans!” Utbrast Ken stolt. Jag nickade gillandes.

“Wow Ken, hon är vacker! Inte för att jag tänker ta henne, Justin är nog, men du har lyckats!”

“Tack Em, för att du förstår detta. Mamma och pappa kommer döda mig..” Muttrade hon och spände käkarna.

“Nej då, om de älskar dig som sin Ken, kommer de respektera dig.” Sa jag milt och började packa upp. Hon drog ett djupt, lugnt andetag och gick sedan in i badrummet. Det dröjde inte länge innan jag hörde duschens smattrande ljud mot badkaret.

Ett leénde spreds på mina läppar och jag plockade upp mobilen för att se att Justin hade skickat ett sms. Haha, Justin och sms…

Jag klickade upp det och läste det, långsamt.

“Usch, saknaden är olidlig babe. Finns inget värre än att vara borta från dig. Agree? ;) Haha, saknar dig som bara den!! Det känns som om ett hål har tömts ur mitt hjärta, allt är så kallt utan ditt värmande leénde… Kan inte 3 dagar bara gå snabbare?!

Ville bara att du skulle veta att jag saknar dig.. Älskar dig som bara den, Din Bieber”

Mitt hjärta tog ett extra skutt och ett leénde spreds på mina läppar.

Om han bara visste hur mycket jag saknar honom detsamma. Ken kom ut ur badrummet med en handduk lindad runt kroppen och håret.

“Justin?” Jag nickade och klickade på ”svara”.

 

“Mhm… Allt är tomt utan dig. Seriously, inget känns rätt. Peter är allmänt äcklig och läskig. Saknar dina armar kring min kropp. Åh, kylan hade intagit även fast det är sol här borta i LA. Saknar dina varma läppar, dina mjuka händer, dina söta andetag och din mjuka hår. Allt med dig är perfekt. Du är som en ängel. Never Let You Go Bieber.

Älskar dig mer.”

Jag kunde se Justin himlade med ögonen framför mig med mitt ”Never Let you go” sms. Ett fnitter slank ur min mun och jag la mig trött ner i soffan.

Ken hade dragit på sig en ljus grön mysdräkt och suttit upp sitt långa hår i en hög hästsvans.

“Vad ska vi göra? Är du hungrig?” Jag rynkade på näsan och skakade på huvudet.

“Nej tack, Justin tvingar i mig mat bara för Bieber.” Mumlade jag och masserade min mage med händerna. Hon log stort och kletade på lite Lipsyl.

“Men vad ska vi göra då?” Frågade hon uttråkat och rynkade på pannan. Jag skrockade till och ryckte på axlarna.

“Vad vill du göra?” Hon grymtade till och bet sig löst i läppen.

“Inget, egentligen.” Sa hon snabbt till svar och började pilla med sin mobil, när min plingade till.

 

“Du är allt rolig du. Love ya shawty, Bieber”

Jag flinade stort och la ner mobilen på nattduksbordet med en suck.

“Ken, vad ska vi göra? Egentligen? Jag håller på att dö av uttråkan!” Gnällde jag och kastade en kudde på henne. Hon fnös åt mig och kollade ner i mobilen.

 

 

“Sluta med det där!” Fräste hon och kollade upp på mig och sedan ner i mobilen. Jag himlade med ögonen.

“Julia?” Hon nickade lätt och fuktade sina läppar.

Vad ska jag göra då? Tänkte jag bittert och gick in i badrummet för att ta en dusch.

-

Jag drog på mig min rosa VS mysdräkt och slog mig ner i sängen återigen med blicken på Ken som fortfarande höll på med mobilen.

Jag drog upp min egna och började spela Tempel Run. Världens tråkigaste spel, men vad ska man annars göra? Justin hade uppdaterat twitter för 20 minuter sen.

“Hangin’ with my bro’ @KennyHamilton and @DanKanter! Hahaha, they’re sick!!”

Jag log fånigt för mig själv och passade på att tweeta själv för den delen.

“Long time no see, huh?! Miss you babe…”

Min blick hamnade på world trends och de flesta hamnade faktiskt om mig och Justin. Jag fuktade mina läppar och drog på mig mina UGGS, som Justin hatade.

“Jag går till cafeterian och hämtar te.” Log jag till Ken och lämnade rummet. Min blick föll på lysrören i taken.

Jag gick hela vägen till cafeterian utan några problem och fyllde en kopp med rykande, varmt te.

Det brändes på min tunga, och jag hoppade till när jag hörde något bakom mig.

“Åh, det är bara du.” Mumlade jag när jag såg att det bara var städaren. Han log smått mot mig och fortsatte med sitt när jag började gå tillbaka mot rummet.

Men då hörde jag ett konstigt ljud ifrån ett av rummen. Det lät som… Stön?

Min blick gled på alla dörrar tills den fastnade på en som var vidöppen. Jag gick långsamt dit och sköt upp den och möttes av en chock…

---

Vad då för överraskning? Nawe, Ken är kär i Julia! Vad romantisk! Hahah ^^

 

MER IKVÄLL SWEETIES?! KOMMENTERA DÅ, ÄLSKAR ATT SE ERA SÖÖÖÖÖÖÖÖTA KOMMENTARER! ^^

Det började blöda, men det var inte Kenny som stod framför mig. Det var Justin.

“Justin?” Han flämtade till och kollade ner på sina händer och sedan på mig.

“Scooter bad mig.” Sa han kallt och knuffade till mig. Jag åkte ner i ett svart hål och satt fast med smärtan i min mage.. Då kom spyan upp igen…*

Jag hoppade upp ur soffan och sprang ut i badrummet och lutade mig över toaletten.

---

 

Scooter föste in mig i den stora restaurangen där Chefen för V satt.

Han skakade först hand med mig och sedan Scooter, och då uppfattade jag hans namn. Paul.

“Här är min dotter.” Log han och gick åt sidan så att dottern kunde komma fram, och det var inte vem som helst. Det var Brook.

Hon hade en ljusblå, tight klänning på sig. Hennes kind hade redan fått ett blåmärke som syntes svagt under all foundation.

“Brooklyn Hamilton.” Sa hon blygt och slog till med ett leénde mot Scooter. Mig struntade hon i att hälsa på.

“Så, Justin, min dotter är ett stort fan av dig! Visst är du Brook?” Skrattade Paul och puffade till henne i sidan men hon kollade bara ner på sin tallrik.

-

“Hallå?” Ropade jag ut i hotellrummet när vi kom tillbaka. Klockan var runt midnatt. Mamma kom upp mot mig och log stort.

“Emma har somnat.” Viskade hon och kramade om mig. Jag nickade till och gick in i vardagsrummet och slog mig trött ner i soffan.

“Så, hur har det gått?” Mumlade jag trött och kollade upp på henne. Hon suckade.

”Många toalett besök, om du förstår.”

“Mhm… hur gick det förövrigt?” Fortsatte jag. Hon drog en hand genom sitt långa hår innan hon svarade.

“Bra, Emma somnade ett flertal gånger.” Sa hon milt och jag gäspade högt. Jag nickade trött och reste mig upp.

“Jag går och lägger mig.” Mamma log förstående mot mig och gick själv in i sitt rum.

Emma låg sött och sov när jag kom och la mig bredvid henne.

“God natt älskling.” Viskade jag och kysste henne mjukt på pannan innan jag också somnade.

Solen sipprade in mellan gardinerna och väckte mig. Jag kände mig väldigt äcklig… Kanske för att jag hade spytt hela kvällen igår.

Min blick gled från tacket till Justin som låg och kollade på mig med ett smalt streck till läppar.

“God morgon.” Gäspade jag och flätade samman våra fingrar.

 

 

“God morgon.” Mumlade han till svar och log smått mot mig. Jag satte mig upp i sängen och kollade på badrumsdörren.

“Duschen är helt din.” Suckade Justin och blundade för att antagligen somna om. Klockan var inte så mycket, halv 9, och han kom förmodligen hem sent.

Jag drog av mig alla kläder och hoppade in i det ljumna vattnet som rann ner för min varma kropp.

-

“Justin, vakna.” Viskade jag i hans öra när jag hade klätt på mig, samt sminkat mig.

Hans ögonlock fladdrade till och han log stort mot mig.

“Hungrig?” Jag nickade smått och fuktade mina läppar innan jag slog mig ner bredvid honom i sängen igen.

“McDonalds?” Förslog han. Jag gjorde snabbt tumme upp och log stort mot honom.

Det tog inte så lång tid för Justin att fixa sig.

Pattie var inte i rummet, så vi tog bara med oss Kenny och stack.

“Så, du åker ikväll?” Frågade Kenny lent när vi hade beställt våran mat. Jag nickade trött och tryckte ner en hand i fickan.

“Japp, ikväll bär det av till LA igen.” Mumlade jag och gick och satte mig ner vid första bästa bord.

“Din mat.” Sa Justin med tillgjord röst och la ner en bricka framför mig på bordet.

“Tackar herrn!” Svarade jag med lika tillgjord röst och skrattade till och började äta. Justin kramade om min hand under bordet och nickade sedan till.

“Just det, imorgon ska jag på en intervju.. Då blir vi två officiella, OK?” Jag satte nästan i halsen och nickade glatt, medans ett leénde spreds på mina läppar.

 

 

“Wow, men de flesta vet redan om oss.” Skämtade jag och höjde menandes på ögonbrynen. Kenny skrockade till och tog en tugga av sin hamburgare.

“Planet kommer runt 6, så om sju och en halv timme borde vi åka till flygplatsen.” Sa jag mjukt till Kenny. Han nickade och sneglade på Justin som hade stelnat till.

“Just det, du skulle åka idag.” Jag nickade ledsamt och kramade hårdare om hans hand.

“Det blir OK, Justin.” Mumlade jag och lutade mitt huvud mot hans axel.

“Jag saknar dig redan.” Fortsatte jag och skrattade till. Han darrade till och sköt sedan ifrån sig sin bricka.

“Vi kan åka någon annan stans nu, ni är klara va?” Sa han snabbt och kollade på mig och Kenny, som nickade hastigt.

-

“Jag kommer sakna dig.” Viskade Justin mot mitt hår när vi stod på flygplatsen. Jag tryckte honom närmre mig och drog in hans ljuvliga doft för sista gången.

“Jag kommer nog sakna dig mer.” Fnittrade jag och pressa mina läppar mot hans i en kyss som var laddad med känslor.

Han la en hand på min nacke och hans tunga började snabbt leka med min.

Kenny harklade sig bredvid oss, och kyssen avbröts. Justin’s ögon hade vattnats, detsamma med mina.

“Jag älskar dig.” Mumlade jag med seg röst och gick snabbt mot gate’n och sedan mot flygplanet där jag brast ut i tårar.

Jag kommer sakna Justin så mycket… Det var obeskrivligt att behöva lämna honom. Även fast han kommer hem på onsdag.

En liten flicka hoppade upp på platsen bredvid mig, och hennes pappa platsen därpå. Hon kollade nyfiket på mig och lyfte sedan på sin lilla knubbiga arm för att dra bort några tårar från min kind.

Hennes pappa satt helt upptagen i något på sin dator och märkte inget. Hennes hand flyttade sig från min kind, till mitt hår som hon genast började leka med när hennes pappa märkte det.

“Sally, sluta.” Muttrade han surt och kollade sedan ursäktande upp på mig.

“Förlåt, hon är rätt nyfiken av sig.” Jag slog till med ett leénde och kollade ner på den lilla flickan igen.

“Det är Okej, hon får gärna leka med mitt hår.” Han suckade till och kollade ner i datorn igen.

“Hur gammal är du?” Frågade jag med len röst och hon fnittrade till innan hon räckte upp 2 fingrar.

Jag log stort mot henne och lutade mig tillbaka och drog upp henne i min famn så att hon kunde leka med mitt hår, då hennes pappa vaknade till liv.

“Du, är inte du Justin Bieber’s flickvän?” Frågade han. Jag svalde hårt och skakade på huvudet, men då sken han upp i ett stor leénde.

“Jo minsann! Det är du! Alan Peterson, Vouge magasine.” Han räckte fram en hand som jag inte kramade om.

Han harklade sig och kollade ner i sin dator igen.

“Skulle jag kunna få ställa några frågor?” Frågade han snabbt och höjde lätt på ögonbrynen. Jag kollade förvirrat på honom och la ner Sally i sin egna stol.

 

 

“Nej det får du inte.” Fräste jag och drog upp min mobil för att skicka iväg ett sms till Justin.

 

“Psyko gubbe från Vouge fråga nyss om en intervju på flygplanet. Om dig ville han säkert veta om… äckel. XX Emma.”

Alan grymtade till, han såg säkert sms:et och lutade sig tillbaka i sin stol när min mobil plingade till.

Justin hade skills på att smsa.

 

“Haha, de finns överallt Emma. Du får aldrig prata om mig eller dit privatliv med någon. De kan klä ut sig you know. XX Justin”

Jag log stort åt sms:et och tryckte ner mobilen i fickan, men när jag kollade upp möttes jag av en rejäl överraskning.

---

Vadå för överraskning? Haha, freaky gubbe,... :S

 

KOMMENTERAA! :D

“Hej då!” Ropade jag till mamma och gick sedan ut och mot hissen. När vi kom ner till lobbyn hörde jag någon ropa på mig. Brook?
“Hej!” Utbrast jag förvånat och kramade om henne lilla kropp.
“Så… Eh..” Hon la en snabb hand på min nacke och pressade sina läppar. Jag knuffade snabbt bort henne när jag hörde en flämtning bredvid oss. Där stod ingen mindre än Emma..

---

En obehaglig klump satte sig i halsen. Men Justin hade knuffat bort henne. Han kollade ledsamt på mig och kom fram.

“Em, jag kysste inte tillbaka, jag lovar.” Jag nickade och pressade fram ett leénde men gick sedan fram till tjejen och gav henne en hård örfil.

“Vad fan tror du att du gör? Tror att du kan hångla upp min pojkvän!” Spottade jag ur mig. Hon kollade skamset ner på sina händer.

“Förlåt.” Mumlade hon. Jag vände på klacken och började gå mot Justin igen som snabbt pressade sina sockersöta läppar mot mina.

“Selena?” Andades han ut när kyssen var slut, och jag nickade. Selena var smart.

“Men jag åker hem redan imorgon Justin. Det är skola på måndag.” Han svalde hårt och nickade till.

“Jag förstår.” Muttrade han och tog upp min väska innan han började gå mot hissen med mig i släptåg.

“Är du sur?” Han grymtade till och skakade på huvudet.

“Nej, men nu när du är här så måste du åka…” Klumpen i halsen uppstod igen. Jag hatade att göra Justin ängslig eller ledsen, men jag var tvungen att åka hem någon gång ju.

“Vad vill du göra?” Frågade jag snabbt och ett stort leénde spreds på hans läppar.

 

 

“Jag vet.” Sa han kort och klickade på våning 6.

-

“Justin, vart ska vi?” Frågade jag nyfiket när vi satt i hans svarta Range Rover.

“Du får se.” Sa han snabbt och log finurligt mot mig. Jag himlade med ögonen och lutade mig tillbaka i sätet.

Bilen stannade och Justin fuktade sina läppar innan han vände sig mot mig.

“Framme.” Jag gjorde tumme upp och hoppade ut ur bilen.

“Det är nästan så att man har glömt att det är December.” Hasplade jag ur mig och kollade på Justin. Han nickade och kollade ut på New york’s gator. Det fanns nästan ingen snö här än, vilket var konstigt.

“Kom nu.” Viskade han och kramade om min hand och gick in i en lokal. Inte vilken lokal som helst, en Is hockey rink.

 

 

“Du menar inte att JAG ska ut DÄR?” Skrattade jag och pekade på isbanan. Justin nickade och räckte över ett par vita skridskor. Jag suckade, men drog på mig dem.

För Justin.

“Det är halt..” Gnällde jag när jag hade kommit ut på isbanan. Justin skrockade till och kramade om min hand.

Det kändes som om min hud brände till när han rörde vid mig.

“Jag ska lära dig.” Viskade han lugnt och la sina händer på min midja innan han började skjuta på mig frammåt.

“En fot innan den andra.” Mumlade han och kysste mig mjukt på kinden innan han släppte. Han drog en hand genom sitt bruna hår och började åka längre ifrån mig.

 

 

Det gick. Jag åkte skridskor för 2:a gången i mitt liv, och för andra gången med någon jag älskar…

Hon såg ut som en prinsessa när hon åkte skridskor. Jag log stort för mig själv och gick till cafeterian för att beställa 2 koppar varm choklad. När jag kom tillbaka kollade Em frågandes på muggarna.

 

 

“Jag har med mig varm choklad.” Log jag och räckte över en kopp till henne. Hon smuttade på den och tjöt sedan till.

“Det är varmt!” Jag skrattade till och nickade.

“Ja, det är därför det heter varm choklad smarto.” Hon himlade med ögonen och kollade in i mina ögon.

“Det har varit toppen idag.” Viskade hon och la en hand på min kind. Jag lutade mig fram och pressade mina läppar mot hennes.

“Åh.” Stönade jag mot hennes läppar och ställde ner koppen, detsamma med hennes. Hennes tunga fann snabbt min och jag kände hur fjärilarna spreds i kroppen.

-

“Är du hungrig?” Frågade jag när vi satt i bilen återigen. Hon rynkade på näsan och skakade på huvudet.

“Bieber är inte heller så speciellt hungrig.” Flinade hon och la sina händer på den lilla bulan på hennes mage.

Jag skrattade till och parkerade utanför hotellet där det kryllade med paparazzi’s.

En suck slank ur Emma’s mun, men hon hoppade ut och gick med snabba steg mot dörren. Jag följde hennes exempel.

När vi kom upp i rummet möttes vi av mamma och Scooter. Scooter såg mer arg än överraskad ut.

“Vad gör du här Emma?” Fräste han när Em hade slagit sig ner i soffan. Hon kollade bekymrat upp på honom.

“Hälsar på min pojkvän, är det ett problem?” Suckade hon och korsade armarna över bröstet. Scooter nickade surt.

“Ja, Justin kan inte ha några disrektioner och kan defenetivt inte ha med dig på middagen ikväll!” Jag hajade till och räckte upp handen.

“Varför inte?” Scooter fnös till.

“Därför. Jag säger det! Lyssna på mig Justin! Du måste koncentrera dig, inte på henne och hennes barn!” Röt han och späde blicken i mig.

Emma hickade till, så min blick gled från Scooter till henne. Hon grät.

“Han har rätt Justin, jag kanske bara skulle åka med mitt barn.” Snyftade hon sammanbitet och reste sig upp. Men jag tog tag i henne och drog in henne i min famn. Hon hulkade till och sprang raka vägen till badrummet där kräkningar började komma. Jag blängde surt på Scooter och gick mot badrummet där Emma satt lutade över toaletten.

“Lyssna inte på Scooter, han är dum i huvudet. Jag stannar hos dig ikväll!” Hon ruskade på huvudet och skulle precis svara när en fors med spya kom upp. Jag drog upp hennes hår i mina hände och drog med handen över hennes rygg.

“Gå Justin, du behöver inte se det här.” Mumlade hon trött och kollade upp på mig med ett trött leénde.

 

 

“Jag tänker aldrig gå.” Viskade jag tillbaka och kysste henne ömt på pannan.

Jag vred på vattnet och tvättade av ansiktet. Jag såg helt förstörd ut… Mint smaken av tandkräm gjorde snabbt så att jag kände mig fräschare.

“Det är lugnt, Scooter får PMS anfall ibland.” Skämtade Pattie från dörröppningen. Jag skrattade till och nickade. Hon gick fram till mig och kramade om mig.

“Jag vet hur du känner dig, jag har varit i din sits en gång i tiden. Och jag klarade mig, det kommer du också göra med min son vid din sida.” Viskade hon lugnande mot mitt hår. Jag nickade till och kollade in i hennes ögon.

“Tack Pattie, för att du finns här för mig.” Hon log stort mot mig och kollade sedan ut i vardagsrummet.

“Killarna har åkt, vi kan sätta på en film?” Jag nickade trött och gick ut till soffan och slog mig ner i soffan. Pattie var bara för bra ibland.

-

*Justin log stort mot mig och tryckte min kropp närmre sin. Jag kollade ner på min stora mage och kysste hans hals mjukt.

“Snart kommer hon.” Sa han lent. Jag kollade förvånat upp på honom.

“En hon? Ska vi få en dotter?” Han nickade och kysste mig mjukt på läpparna.

“Gabby…” Viskade han mjukt. Ett leénde spreds på mina läppar i samma stund som tårar började rinna ner för mina kinder.

“Jag älskar dig så Justin.” Han nickade och reste sig upp. Då märkte jag vart vi var. Vi var i huset i Hawaii. Jag reste mig slött upp och gick ut i köket där Kenny och Pattie stod och lagade mat.

“Hej!” Utbrast jag, men de svarade inte mig. Som om jag var blind.

“Kenny.. Åh.” Stönade Pattie och kysste honom mjukt. Jag kände hur spyan var på väg upp i halsen igen. När jag hulkade mig märkte de mig.

“Åh, Emma? Hur länge har du stått där?” Sa Kenny generat och kramade om kniven i sin hand. Jag svalde hårt och vände mig om, men då kände jag ett hugg i magen. Det började blöda, men det var inte Kenny som stod framför mig. Det var Justin.

“Justin?” Han flämtade till och kollade ner på sina händer och sedan på mig.

“Scooter bad mig.” Sa han kallt och knuffade till mig. Jag åkte ner i ett svart hål och satt fast med smärtan i min mage.. Då kom spyan upp igen…*

Jag hoppade upp ur soffan och sprang ut i badrummet och lutade mig över toaletten.

---

 

Jobbig dröm, men toppen “date”! :D Hur kommer det gå med Scooter? Kommer han någonsin tollerera barnet?

KOMMENTERA FÖR MER IDAG, VILL HA MÅÅÅNGAA KOMMENTARER!! :D

“Lugna ner dig Justin.” Sa han allvarligt och pekade på platsen bredvid mamma. Jag slog mig snabbt ner där igen och kollade surt ner på mina händer.
“Jag vet att du är emot det, men det kanske är bäst att göra..-” Jag hoppade snabbt upp igen.
“Abort?! Ska jag döda mitt barn? Nej tack! Vi behåller det!” Snäste jag och sprang ut ur rummet med Usher ropandes efter mig.
Jag ignorerade det och fortsatte frammåt. Hur kunde de säga något sånt?!

---

Mina andetag blev tyngre och jag slog mig ner på en parkbänk vid en  lekpark i Central Park. Min blick föll på alla barn som satt i sandlådan och lekte. Om några månader skulle jag bli pappa. Jag hade inte vant mig vid tanken ännu.

“Justin Bieber?” Mumlade en tjej blygt bredvid mig. Jag kollade dit och mötte två havsblåa ögon. Det var en tjej i kanske min ålder med brunt hår som låg platt på hennes rygg. Två skrattgropar dök upp på hennes kinder när hon log. På hennes slanka kropp satt det ett par skinny jeans och en ljusblå Justin Bieber t-shirt. Ett leénde spreds på mina läppar.

“Hej…?” Hon fnittrade nervöst till och fuktade sina läppar.

“Brook. Eller egentligen Brooklyn, men jag hatar det.” Sa hon snabbt och log smått mot mig. Jag nickade och tog emot blocket och skrev,

 

“Hey Brook, älskar dig X Justin Bieber”

Hon log stort mot mig och tog sedan tillbaka blocket och började gå mot sandlådan där hennes, antagligen lillebror satt. Han kollade frågandes på henne och pekade på mig.

Hennes blick hamnade på mig och hon skakade på huvudet innan hon lyfte upp honom och gick därifrån.

Vad hände nyss?

-

“Justin, vi menade inte-..” Började Scooter men jag avbröt honom med en sur min och gick sedan in på mitt rum.

Jag orkade inte..  Mobilen började ringa och jag drog upp den ur min ficka. Selena’s namn lös upp skärmen och jag svarade.

“Selena?” Andades jag ut och slog mig ner på sängen.

“Grattis Justin! Du ska bli farsa!” Skrattade hon i luren. Jag log smått för mig själv.

“Japp.” Hon fnittrade till och suckade högt.

“Justin Bieber, pappa… Hm, jag kan inte tänka mig det!” Jag fuktade mina läppar.

“Jaså inte? Men nu är det så att om 8 månader blir jag pappa.”

“Bara 8? Wow.. Hur har du det då? Du är väll i New York och Em i LA? Är inte det jobbigt?” Frågade hon lågt.

“Jo, såklart det är. Att ha henne ensam.” Selena skrattade till.

“Nej! För jag är i LA, och är på väg till Em just nu!” Jag log större för mig själv och drog en hand genom håret.

“Jaså? Vad hade du tänkt göra för henne då?” Skämtade jag.

“Jag har köpt med mig Pizza och Ben & Jerry. Det blir nog toppen.” Jag nickade.

“Okej, men du, jag måste avsluta nu.” Selena suckade djupt och jag hörde henne resa sig upp.

“Fine, jag åker nu. Hej då.” Jag la på och tryckte ner mobilen i fickan.

Det knackade på dörren. Var det Ken? Hon hade bestämt sig för att gå till festen hos Leo. Han festade mycket den killen. Jag reste mig slött upp och pausade 90210 som gick på tv:n innan jag gick och öppnade.

Selena stod där utanför och log stort mot mig.

“Hej!” Utbrast hon glatt och kramade mjukt om henne. Ett leénde spreds på mina läppar och jag besvarade snabbt kramen.

“Hej, Selena?” Hon nickade glatt och kollade ner på 2 påsar under hennes fötter. Den ena hade pizza i sig och den andra Ben & Jerry.

“Åh, tack Selena!” Sa jag milt och kramade om henne återigen. Hon fnittrade till och gick in i rummet och kollade sedan på min mage.

“Det syns ju lite. 1:a månaden va?” Jag nickade lätt och slog mig ner i sängen igen. Jag hade på mig en magtröja, så magen syntes tydligt.

Jag placerade båda händerna på magen och log smått mot Selena.

“Jag lovar, ungen kommer bli vacker.” Jag skrattade till och bet mig sedan löst i läppen.

“Selena, om 2 månader ska vi på ultraljud… skulle du vilja följa med?” Selena sken upp i ett stort leénde och nickade hastigt.

“Ja! Såklart att jag vill det.” Utbrast hon och kollade förvånat på mig. Ett leénde spreds på mina läppar och jag kramade om hennes hand.

“Tack.” Hon nickade och räckte över en pizza kartong till mig.

-

“Selena, jag är proppmätt.” Mumlade jag när jag hade en bit kvar på kartongen.

“Ät upp den, du äter för två!” Kvittrade hon och klappade ihop händerna. Jag suckade och tryckte i min pizza biten och sneglade sedan på glassen.

Hur skulle jag orka det?

“Vad ska vi göra nu då?” Frågade Selena lugnt och lutade sig trött tillbaka i sängen. Jag suckade och ryckte på axlarna.

“Har ingen ide.” Grymtade jag och fuktade mina läppar. Selena log stort mot mig.

“Vill du kolla på film eller något?” Då kom jag ihåg 90210. Jag klickade på play och lutade mig tillbaka när mobilen plingade till.

 

“Jag saknar dig.. åh, det är så jobbigt här. En dag till och jag avlider… Saknade är stor. Kommer jag klara det? Nej, åh EM! Jag vill ha dig här, nu! XX Justin.”

Mitt hjärta tog ett extra skutt och jag log stort för mig själv, vilket Selena märkte.

“Justin?” Jag nickade snabbt och knappade in ett svar.

 

“Jag saknar dig också älsklingen. Åh, men jag har Selena här, så ensamt är det i alla fall inte. Jag och Ken har glidit isär på något sätt.. Hon hänger bara med Jenny… Saknar dig babe, om och om igen. Ses snart, love Em”

Selena fuktade sina läppar och suckade djupt då jag vände mig om mot henne.

“Så, hur går det med Buttsy då?” Hon rodnade till och kollade generat ner på sina händer. Jag la en hand på hennes axel och skakade på huvudet.

“Vi behöver inte prata om det om du inte vill.” Hon nickade och sken sedan upp i ett leénde.

“Jag vet!” Utbrast hon och berättade sin plan.

Mamma kom in med en Subway efter ett tag.

“Tack.” Mumlade jag och började äta. Hon suckade djupt när hon hade satt sig ner på sängkanten.

“Justin, de menade inget illa. Ta det lugnt, ni får behålla barnet.” Sa hon milt. Jag nickade smått och mötte hennes blick.

“Jag vet, och det ska vi.” Muttrade jag surt. Hon suckade än en gång.

“Justin, inte den attityden.” Jag blängde surt på henne och muttrade en svordom vilket fick henne att bli riktigt förbannad.

“Justin DREW BIEBER! Lägg ner, NU!” Skrek hon argt och slog med händerna mot madrassen. Jag svalde hårt och nickade till.

“Ja, förlåt.” Jag kände att klumpen av tårar i halsen växte sig större och större. Den brändes mer och mer hur mycket jag än försökte svälja den.

Mamma drog en hand genom sitt tjocka hår och slog sig sedan ner igen.

“Förlåt för det där.. Men du måste lära dig att ha en bättre attityd.” Jag nickade och kände hur klumpen försvann och tårarna började rinna.

“Jag saknar henne.” Sa jag med tjock röst och la mig ner i mammas famn.

“Jag vet Justin, jag vet.”

-

Mamma skakade lätt om mig.

“Justin, klockan är åtta. Du måste vakna.” Jag slog trött upp ögonlocken och log smått mot henne.

“God morgon.” Hon nickade till och drog upp gardinerna.

“Morrn morrn. Ta en dusch, du är ledig idag.” Jag nickade trött och började stapla mot badrummet, och sedan mot duschen.

När jag var klar virade jag en handduk runt midjan och gick ut ur badrummet för att plocka fram nya kläder för dagen.

“God morgon.” Sa Kenny glatt när jag kom ut i vardagsrummet. Jag nickade mot honom och blängde surt på Scooter.

“Justin, du kan inte vara sur för evigt.” Muttrade han och kollade allvarligt mot mig.

“Det är det jag tänker vara, Problem?” Han suckade och himlade med ögonen.

“Jag orkar inte mer.” Utbrast han och gick ut i köket.

Jag log skadeglatt och gick och satte mig bredvid mamma vid köksbordet.

“Justin, sluta.” Mumlade hon bara och kollade allvarligt på mig. Jag suckade och ruskade på huvudet.

“Med vadå?” Hon fnös och drog en hand genom håret.

“Vad tror du? Göra livet eländigt för Scooter! Han försöker bara det bästa för dig!” Jag svalde hårt.

“Okej.” Svarade jag kort och lutade hakan mot handflatorna.

Hon nickade till och kollade sedan ner i sin mobil. Jag drog ett djupt andetag och kollade på Kenny som satt och kollade på tv.

“Vad är det?” Frågade jag. Han mötte min blick och öppnade munnen för att svara när Scooter kom in i rummet.

“Justin, imorgon blir det arbete för dig. Pattie, ikväll ser du till att han kommer på middagen.” Med de orden lämnade han rummet med en smäll.

Jag kollade förvånat på mamma och höjde lätt på ögonbrynen.

“Middag?” Hon la ner sin mobil och nickade till.

“Ja, vi ska på en middag för chefen över V.” Sa hon mjukt och pressade fram ett leénde. Jag nickade och kollade sedan på Kenny.

“Kan vi gå?” Han reste sig snabbt upp och började gå mot dörren med mig bakom sig.

“Hej då!” Ropade jag till mamma och gick sedan ut och mot hissen. När vi kom ner till lobbyn hörde jag någon ropa på mig. Brook?

“Hej!” Utbrast jag förvånat och kramade om henne lilla kropp.

“Så… Eh..” Hon la en snabb hand på min nacke och pressade sina läppar. Jag knuffade snabbt bort henne när jag hörde en flämtning bredvid oss. Där stod ingen mindre än Emma..

---

OMG... Hon kysste honom! What, Ken med Jenny? :O

 

MER IKVÄLL?! KOMMENTERA DÅ! :D

“Ja, den är lika hungrig som far sin.” Kommenterade jag och kollade på Justin. Han fnös till och skakade på huvudet.
“Kanske, men den kommer få sin “mors” skönhet. Det är jag säker på.” Hans ord värmde i hjärtat. Jag älskade att höra honom prata om vårat barn, även fast vi hade fått beskedet idag.
Helt plötsligt knackade det på dörren.
“Jag öppnar.” Sa jag kort och reste mig upp för att gå till dörren och öppnade.

---

 

“Ryan?”  Flämtade jag och log smått. Han nickade och kramade mjukt om mig.

“Pattie ringde, och berättade.” Sa han lågt och kollade ner på sina fötter. Jag nickade och gick in i köket igen, men det var tomt, så jag fortsatte in i vardagsrummet med Ryan hack i häl.

“Titta vem som kom hit.” Sa jag milt och log stort mot Jeremy och Justin. Justin sken upp i ett stort leénde och gjorde sin hand-shake med Ryan.

“Hey bro’! Jag har saknat dig!” Utbrast Justin förvånat. Ryan nickade instämmande och hälsade på Jeremy och barnen.

“Så, ni ska… alltså få ett barn?” Frågade Ryan nervöst. Justin sneglade på mig och nickade sedan.

“Yep!” Ryan svalde hårt och kollade upp på oss.

“Hur? Alltsså, du är ju liksom ingen vanligt tonåring Justin.” Justin nickade smått.

“Jag vet, men vi bryr oss inte. Det är vårat barn och vi kommer älska det. Inget ska få komma emellan oss…” Sa Justin med blicken på mig hela tiden. Jag log stort mot honom och kollade på hans vackra ansikte.

 

 

“Och så är det som sagt 9 månader kvar Ry.” Fyllde jag i och blinkade med ögat. Han nickade lätt och reste sig sedan upp.

“Jag borde gå.” Mumlade han och gick sedan ut ur vardagsrummet och huset med en lätt smäll.

Justin kollade förvånat på mig och ryckte sedan på axlarna.

“Han hade väll bråttom.” Sa han stelt och satte sig till rätta i soffan.

-

Skolan. Det värsta som fanns just nu, speciellt när kräkningarna hade börjat.

Men vad skulle jag annars göra? Justin var i New York och hade konsert. Jag saknade honom så mycket…

“Ms. Snow? Kan du svaret på frågan?” Sa Ms. Polywore mjukt. Jag vaknade upp ur mitt dagdrömmande och kollade frågandes på henne. Hon suckade och pekade på tavlan där ett mattetal stod skrivet.

“Åh.. ehum, det måste bli N delat på Y är X?” Sa jag prövandes och bet mig löst i läppen. Hon kollade ner i sina papper och log sedan stort mot mig.

“Japp, det är helt rätt.” Jag andades lugnt ut och sneglade på Jenny som satt och stirrade på mig.

Hon och Peter hade verkligen kommit nära varandra, med tanke på att han hade bett henne spionera på mig. Eller det kändes i alla fall som det.. Jag suckade djupt och lutade hakan i handen. Kunde vi inte sluta snart? Jag stirrade på klockan tills den slog 9 och skolklockan ringde.

“Tack för idag klassen!” Ropade hon ut över klassrummet och gick sedan ut med alla papper över sin enorma baby bula. Hon var också gravid.. jag log smått åt tanken och la två händer på min lilla bula.

“Jag älskar dig.” Viskade jag och smekte magen med mina tummar.

Jenny kom fram till mitt bord och slog ner handflatorna. Hon luktade prostituerad… Jag kollade upp på henne.

“Vad?” Snäste jag och tryckte mina böcker mot bröstet. Hon himlade med ögonen.

“Varför sitter du och pratar med din mage?” Frågade hon bitchigt och petade på min mage. Jag bet mig hårt i kinden.

“Det gör jag inte alls!” Sa jag högt till mitt försvar. Hon skrattade utan humor.

“Nänä? Vem pratar du med då? Justin?” Hon smetade på ett till lager maskara på sina kolsvarta ögonfransar. Jag fnös till och gick med snabba steg ut ur klassrummet.

Hon hade sett mig. Gör aldrig sådär igen Em.. Aldrig.

Ken kom upp mot mig och log stort.

“Vad har du för lektion nu då?” Kvittrade hon och lutade sig mot skåpen. Jag fuktade mina läppar och kollade på schemat, och sedan på henne.

“Bild… Men vi ska vara i datasalen och hålla på med datorerna.” Muttrade jag och slog igen skåpet. Hon nickade och gjorde tummen upp.

“Jag med!” Jenny gick förbi oss med sitt lilla epok och slängde med håret.

“Hon med.” Muttrade jag bittert och korsade armarna över bröstet. Ken suckade och nickade sedan.

“Ja, men vi har varandra! Och Bieber.” Det sista sa hon lågt och kollade ner  på min mage. Jag skrattade till och började gå mot datasalen, armkrok med Ken.

“Jag älskar er NEW YORK!” Ropade jag ut i mikrofonen och sprang sedan backstage. Tjejerna skrek som galnast bakom mig och applåderade.

Kenny, mamma, Carin, Mama Jan, Scooter och Alfredo kom upp till och kramade om mig.

“Det där var suveränt!” Utbrast Scooter och gjorde en hög femma med mig. Jag skrattade till och nickade.

“Men nu får du duscha.” Sa mamma snabbt och rynkade äcklat på näsan.

Jag skrattade högre men gick ändå in i min loge och hoppade in i duschen. När jag kom ut hade Carin lagt fram en keps, svarta jeans och en röd tröja till mig. Jag log smått för mig själv och drog på mig kläderna innan jag gick ut igen.

Mama Jan räckte över en vattenflaska som jag genast drack upp. Mamma kom och la en hand kring min midja.

“Så, vad vill du göra nu? Innan signeringen?” Mumlade hon och drog en hand genom sitt hår. Jag log stort mot henne och sneglade på klockan. Halv 7 vilket betydde att jag skulle möta Em då.

“Skype’a.” Sa jag kort och gick in i logen igen.

Emma  var redan inne på Skype när jag loggade in och log stort mot mig. Hon satt i en vit t-shirt. Min vita t-shirt.

“Du älskar verkligen mina kläder!” Skrattade jag och hon fnittrade till.

“De luktar som dig.. Och jag saknar dig.” Mumlade hon och drog upp sitt hår i en hög hästsvans.

“Jag saknar dig också älskling.” Viskade jag och lutade mig trött tillbaka i soffan. Hon nickade lätt till och började sedan prata om sin dag, och Jenny som hade märkt henne prata med Bieber.

“Du får vara försiktig med det.” Sa jag mjukt och hon nickade och drog upp t-shirten. En liten, liten bula syntes på hennes solbrända mage.

“Vi ska på Ultraljud om tv månader.. Men du kanske inte ska med? Jag menar om de ser di-..” Jag avbröt henne snabbt och skakade på huvudet.

“Jag ska vara med. OK?” Hon log snett och nickade.

“Såklart du ska det.”

Vi fortsatte prata rätt länge tills mamma kom och sa att det var dags att gå.

“Jag älskar dig, vi ses om en vecka.” Em nickade förstående och gav mig en slängkyss innan hon la på.

En klump satte sig i min hals. Jag hatade det här. Jag ville ha hennes läppar mot mina, hennes mjuka kropp i min famn. Jag ville känna hennes doft. Men hon var 80 mil ifrån mig.

“Kom nu.” Uppmanade mamma mig och började gå mot dörren. Jag reste mig ur soffan och följde henne ut ur rummet.

-

“Justin jag älskar dig!” Ropade ett fan när vi lämnade lokalen för att åka tillbaka till hotellet. Jag vände mig om mot henne och vinkade.

“Jag älskar dig också!” Ropade jag till svar och hoppade sedan in i bilen.

Kenny rufsade om i mitt hår med sin stora hand och log stort mot mig.

“Din fans älskar dig.” Jag nickade och himlade med ögonen vilket fick mamma att skratta.

“Har du inte märkt det?” Skämtade jag och fick en boxning på överarmen. Han suckade och mamma skrattade till.

När vi kom tillbaka till hotellet så satt Scooter och Usher på rummet. Jag kramade om båda två och slog mig sedan ner bredvid mamma i soffan.

“Justin… Emma, är hon det?” Sa Usher lugnt och kollade in i mina ögon. Jag svalde hårt och nickade.

“Ja, hon är gravid.” Han nickade och suckade.

“Det här kommer förstöra din karriär Justin. Allt du har byggt upp, bara för ett misstag. Att du glömde en kondom.” Jag fnös till och kände ilskan bubbla upp inom mig.

“Misstag!? Kallar du mitt barn för misstag?!” Röt jag och ställde mig upp framför de. Scooter skakade på huvudet och viftade med händerna.

“Lugna ner dig Justin.” Sa han allvarligt och pekade på platsen bredvid mamma. Jag slog mig snabbt ner där igen och kollade surt ner på mina händer.

“Jag vet att du är emot det, men det kanske är bäst att göra..-” Jag hoppade snabbt upp igen.

“Abort?! Ska jag döda mitt barn? Nej tack! Vi behåller det!” Snäste jag och sprang ut ur rummet med Usher ropandes efter mig.

Jag ignorerade det och fortsatte frammåt. Hur kunde de säga något sånt?!

---

Omg.. De sa så? Jenny såg Em, inte bra! Haha, lite NY insperation här!

 

MER OCH LÄNGRE KAPITEL IDAG? KOMMENTERA DÅ! I LOVE YOU YOU YOU YOU YOU GUYS! :D

“Justin… jag måste berätta en sak.” Sa hon lågt och kollade ner på sina händer. Jag nickade.
“Ja?” Hon bet sig löst i underläppen.
“Jag hittade bindor i badrummet igår natt.” Mumlade hon smått genant. Jag höjde på ögonbrynen.
“Jaa?” Hon suckade djupt innan hon fortsatte.
“Jag skulle ha fått min mens. För snart 2 veckor sen. Jag har knappt tänk på det…”

---

Pattie kom oroligt emot oss när vi hade kommit ut på flyplatsen i Kanada. Justin tyckte det var bäst att åka hit. Kendra stod också här och gick in i min famn. Vi kramades länge.

“Jag har saknat dig.” Sa jag mjukt mot hennes axel och lutade mig tillbaka. Hon nickade instämmande och tog upp min väska. Pattie log smått mot mig och föste sedan ut oss alla till den svarta Range Rover’n som stod och väntade utanför.

“Där i ligger ett graviditetstest, du tar det såfort vi kommer hem.” Sa Pattie allvarligt och startade motorn. Jag svalde hårt och kollade ner på min mage.

Tänk om jag var gravid? Skulle jag bli mamma?

-

Jag kollade tveksamt på instruktions lappen till testen innan jag började med det man skulle göra. Det var 2 minuters väntetid, så jag stannade här inne de 2 minuterna. Kunde jag vara gravid?

Jag drog upp tröjan framför spegeln och granskade min mage som hade fått sig en liten bula. När det hade gått 2 minuter tog jag upp testet och gick ut till de andra som satt spända i vardagsrummet. Jag kollade på Justin.

“Eh.. jag… ehum… vi ska bli föräldrar.” Sa jag snabbt och nervöst. Justin flämtade till och Ken log stort men ändå inte. Pattie kollade förvirrande på oss.

“Justin, du vet vad jag har sagt om sky-..” Justin reste sig upp och sprang upp till sitt rum. Jag följde efter honom.

“Justin…” Viskade jag fram och la mig ner bredvid honom i sängen. Bruce och Diane var hos Jeremy och förklarade situationen.

Justin började smått snyfta och kollade upp på mig.

“Jag kan inte bli pappa! Du förstår inte Emma… Det kommer förstöras. Allt jag har byggt upp.” Ilskan spreds i min kropp och jag reste mig upp.

“Så vadå?! Är din jävla karriär viktigare än vårat BARN?! Är det just det du säger?! Jag kan inte fatta det Justin. Du av alla borde ta det här på ett bra sätt!” Röt jag och kollade förtvivlat på honom.

Han hoppade upp framför mig och fnös till.

“Du vet hur mycket jag bryr mig om dig! Men jag kan INTE BLI PAPPA!” Skrek han. Jag hajade till och fuktade mina läppar.

“Fine! OM DU INTE KAN BLI PAPPA TILL VÅRAT BARN, DÅ BEHÖVER DU INTE MIG HOS DIG!” Med de orden vände jag mig om och sprang ut ur hans rum, och sedan huset.

Ken och Pattie ropade efter mig men jag fortsatte springa. Och jag visste precis vart jag skulle.

-

Jeremy öppnade dörren och kollade förvånat på mig.

“Wow, Emma? Vad har hänt?” Jag skakade på huvudet och bröt ihop på golvet i hallen. Han kramade mjukt om mig och hyschade mig lätt.

“Ta det lugnt, och berätta vad som har hänt nu.” Sa han milt och log smått mot mig när vi satt i vardagsrummet med Jazzy och Jaxon. De lekte sött med sina leksaker.

“Jag .. är gravid. Och Justin vill inte ha barnet.” Sa jag med darrig röst och kollade ner på mina händer. Jeremy flämtade ogillandes till.

“Justin… Åh, Emma, han vill säkert ha barnet! Men grabben har stor press på sig. Han vet hur mycket Pattie kämpade, själv och han kommer aldrig låta dig gå igenom det själv. Ta det lugnt och prata med honom senare. OK?” Sa han mjukt och mötte min blick.

Jag pressade fram ett leénde och nickade smått. Hade Jeremy rätt? Var det bara pressen som var felet med Justin?

Jazzy kom fram till mig och hoppade oblygt upp i mitt knä.

“Näj ska du bli Bieber, Emma?” Frågade hon glatt med vaklig röst. Jag log stort mot henne och kramade mjukt om henne i min famn.

“Jag vet inte.” Mumlade jag mot hennes hår som hade en doft av sommar och jordgubb. Det var snö och iskallt här i Kanada. Jag kan inte fatta att jag ens kunde springa hit utan att frysa.

Jazzy stönade uttråkat till och hoppade ur mitt knä för att gå tillbaka till leksakerna. Jaxon kom blygt fram till mig och sträckte ut armarna.

Jag lyfte upp honom i min famn och började nynna på en vaggvisa pappa hade sjungit för mig när jag var väldigt liten och inte kunde sova. Det tog inte lång tid innan Jaxon sov.

Ett litet leénde spreds på mina läppar när han rynkade på sin lilla näsa. Jag lutade mig ner och kysste honom mjukt på pannan. Jeremy skrattade lågt till.

“De älskar dig.” Sa han glatt och tog en klunk av kaffet han höll i. Jag nickade smått och tryckte Jaxon’s lilla kropp närmre min.

“Och jag älskar de.” Sa jag till svar och bröt inte blicken ifrån Jaxon’s söta, oskyldiga ansikte.

Jeremy reste sig helt plötsligt upp och gick ut i hallen. Jag hörde mumlande, låga röster och sedan steg som kom mot vardagsrummet.

Justin kom in med rödsprängda och kollade mot mig och Jaxon. Det stack till i hjärtat av att se honom såhär ledsen.. Han kom fram och satte sig på platsen Jeremy nyss hade lämnat.

“Em, jag är ledsen. Jag menade inte det jag sa.” Mumlade han med tjock röst och kollade ut genom fönstret.

“Justin, kolla på mig.” Sa jag allvarligt och höjde lätt på ögonbrynen. Han mötte min blick.

“Förlåt… Jag är överlycklig över vårat barn, jag fick bara panik.” Jag nickade smått och pressade fram ett leénde.

“Det är OK.” Han fuktade sina läppar och log smått mot mig.

 

 

“Jag har saknat dig.” Mumlade han, även fast det kanske bara hade gått en timme sen sist. Jazzy gick fram till Justin och hoppade upp i hans famn.

“Bieber!” Utbrast hon överlyckligt och kramade om hans arm. Jag kollade snabbt på dem. Jag hade aldrig sett en bättre storebror än Justin. Han skulle bli en toppen pappa.

“Justin, jag är i vecka 3. Redan.” Hostade jag snabbt ur mig efter ett tag. Han kollade förvånat på mig och nickade sedan.

“För tre veckor sen, när jag kom hem. Remember? När vi var ensamma hemma och… ja.” Sa han och började rodna smått.

“Nawe, rodnar du älskling?” Han skrattade smått till och Jazzy log stort mot mig.

“Ja, Bieber rodnaj!” Skrattade hon och hoppade upp och ner i Justin’s famn. Jaxon’s ögonlock fladdrade till och jag mötte hans grön/bruna ögon och ett litet leénde därpå.

“God morgon Jaxon.” Log jag mjukt och drog en hand genom hans tunna hår. Han gäspade högt och hoppade sedan ner ur min famn, detsamma med Jazzy. De började leka igen och Justin kom närmre mig.

“Åh, nu. Äntligen.” Stönade han och pressade sina mjuka läppar mot mina. Fjärilarna bubblade upp, men vi blev snabbt avbrutna av Jeremy.

“Vill ni ha något att äta? Vi har lite mat i kylskåpet.” Sa han snabbt. Justin mötte min blick och kollade sedan ner på min mage.

“Jag tror att Bieber är hungrig.” Flinade han. Jag kollade förvånat på honom.

“Bieber?” Han nickade hastigt och kramade om min hand.

“Ja, vi vet inte om det är en kille eller tjej, men den kommer heta Bieber!” Skrockade han och reste sig upp med mig i följetåg. Jag himlade med ögonen och slog löst till honom på armen.

“Du är konstig du.” Han ryckte på axlarna och kollade anklagandes på Jeremy.

“Allt från far min.” Skämtade han och skrattade till. Vi gick ut i köket och slog oss ner vid köksbordet. Jeremy började fixa med maten och mikron och la sedan fram 2 tallrikar på bordet.

“Voila!” Sa han med tillgjord röst. Jag log tacksamt mot honom och började hugga in. Justin’s blick brände mot min kind ett flertal gånger.

“Vad kollar du på?” Frågade jag helt plötsligt och log snett mot honom.

“Mitt livs största kärlek och mitt barns mamma.” Sa han milt och kramade om min hand över bordet. Jag flätade samman våra fingrar och log stort mot Jazzy som kom in i rummet med blicken på Jeremy.

“Pappa, isglass?” Sa hon bara. Jeremy tog ut 5 isglassar och räckte över en till var och en. Min åkte ner på någon sekund endast.

“Wow, Bieber är verklien hungrig.” Flinade Jeremy och klappade till mig på axeln. Jag bet mig löst i läppen och nickade med blicken på min lilla baby bula.

“Ja, den är lika hungrig som far sin.” Kommenterade jag och kollade på Justin. Han fnös till och skakade på huvudet.

“Kanske, men den kommer få sin “mors” skönhet. Det är jag säker på.” Hans ord värmde i hjärtat. Jag älskade att höra honom prata om vårat barn, även fast vi hade fått beskedet idag.

Helt plötsligt knackade det på dörren.

“Jag öppnar.” Sa jag kort och reste mig upp för att gå till dörren och öppnade.

---

Hon är gravid folks! Vem stod bakom dörren? Hur kommer HENNES föräldrar “tåla” barnet? :P

 

MER IKVÄLL?! SÄKERT? KOMMENTERA DÅ! :D

“Det är lyckotårar.” Han lutade sig frammåt mot mina läppar och tryckte de sedan mot sina.
Jag la en hand på hans nacke och la mig ner med honom över mig.
Kyssarna var passionerade och växte sig större och större. Han fann snabbt min tunga och jag lindade mina ben kring hans midja när vi hörde ett konstigt ljud i öppningen till grottan.
Vi avslutade kyssen och kollade ditåt. Det får inte vara sant...

---

 

En paparazzi hade klättrat sig upp till grottöppningen och stod och fotade för fullt på mig och Emma.  Jag hoppade snabbt upp på fötterna och sprang fram till honom.

“Ähum..” Flämtade han bara och kollade trumpet på mig. Jag slet kameran ur hans hand och knuffade ner honom i vattnet.

När han kom upp ovanför ytan igen så muttrade han något surt och gick upp på stranden. Emma kom upp bakom mig när jag hade börjat bläddra igenom hans kamera. Den var full med bilder på oss under dagen. Huset, när vi åt frukost, vatten landet, promenaden och nu. Jag suckade djupt och kollade på Emma.

“Han har förföljt oss hela dagen.” Muttrade jag och slängde i kameran i vattnet efter jag hade raderat hela minnet.

Hon himlade med ögonen och kramade om min hand.

“Lämnar de dig aldrig ifred eller?” Sa hon lugnt och fuktade sina läppar. Jag skakade trött på huvudet och började packa undan.

-

“Hur är det?” Frågade jag Emma som låg i soffan och grymtade till.

“Jag är hungrig. Jag är hungrig hela jävla tiden. Varför?” Sa hon med ett ledsamt tonfall och kollade ut genom fönstret. Jag fuktade mina läppar och skakade lätt på huvudet.

“Vi har hållit igång mycket idag. Såklart att du är hungrig och utmattad.” Sa jag lugnt och smekte hennes arm. Hon drog ett djupt andetag och nickade smått.

“Justin… om något skulle hända, skulle du lämna mig då?” Jag kollade chokat på henne. Hennes ord kunde inte vara sanna. Jag? Lämna henne?

“Jag kommer aldrig lämna dig, vad som än  händer.” Svarade jag snabbt och kramade om hennes hand. Ett litet leénde spreds på hennes läppar innan hon reste sig upp och gick ut till köket. Inte långt därpå kom hon in tillbaka med en Ben & Jerry i handen. Ett flin sken upp i mitt ansikte när hon slog sig ner i min famn igen.

“Nu du.” Mumlade hon och kollade ner på sin mage innan hon började äta. Jag kysste hennes hjässa ömt och lutade mig sedan trött tillbaka i soffan.

Det kändes som om min mage vreds om 100 gånger den natten. Jag svettades mycket och kände illamåendet stiga i halsen.

Jag hade aldrig känt mig så illamående förut.. Justin sov sött bredvid mig men darrade till då och då. Min blick hamnade på den stora månen utanför det stora fönstret.

Jag reste mig upp och gick in i badrummet och började riva bland alla saker som låg i lådan.

Något föll ner på golvet med en smäll och min blick föll dit. Nej… är det? Kanske? Jo…

-

Solen hade börjat stiga på himmeln när jag reste mig för 5:e gången ur sängen. Jag hade inte fått en blund på hela natten. Justin sov fortfarande sött men vaknade när han märkte att jag inte låg kvar bredvid.

“Varför är du uppe nu?” Gäspade han och drog en hand genom sitt rufsiga hår. Jag ryckte på axlarna och gick ut i köket för att göra en kopp kaffe. Illamåendet hade gett sig av, men jag hade fortfarande den hemska klumpen i magen. Vad hade egentligen hänt inatt? Jag kunde knappt fatta det.. Justin kom trött ut i köket och tog ut en kopp ur skafferiet innan han hällde upp kaffe i sin kopp.

“Vad är det?” Frågade han med hes röst och kollade in i mina ögon. Jag skakade på huvudet.

“Inget.” Han suckade och nickade.

“Jo, det är det. Sluta ljuga för mig Emma!” Sa han med höjd röst och kollade ledsamt på mig. En klump satte sig i min hals och jag kollade ner på sina fötter när han ställde ner koppen med en smäll.

“Du kan väll förfan åtminstonde kolla på mig!” Röt han. Jag kollade upp på honom och såg att hans ögon hade vattnats innan han vände sig om och gick ut ur det stora huset.

Då sjönk jag ihop på golvet i tårar. Varför? Jag hade när Justin och jag bråkade med varandra. Det fanns inget värre..

Justin kom in några minuter senare och gick in i vardagsrummet. Jag samlade mig och gick ut efter honom. Han kollade ledsamt upp på mig.

“Förlåt.” Viskade han och klappade på den tomma platsen bredvid sig. Jag gick dit och satte mig ner med en minde klump i halsen.

“Nej.. Jag ska säga förlåt. Från och med nu ska jag börja berätta saker för dig.” Mumlade jag och kysste honom mjukt på läpparna. Kyssen varade inte länge pågrund av att Kenny kom in.

“Hej ungdomar! Jag har med mig Mc Donalds! Kul va?” Skrattade han och visade upp de 2 påsarna han höll i händerna. Jag hoppade snabbt upp ur soffan och tog tag i en.

Justin skrattade till och började själv äta.

“Emma, du är väldigt söt när du äter sådär.” Skrockade Kenny och rufsade till mig i håret. Jag suckade och himlade med ögonen.

“Jaså? Jag är inte söt annars då?” Flinade jag till svar. Han skrattade till och kollade sedan på Justin.

“Äntligen har du hittat en tjej med humor!” Justin nickade och kysste mig mjukt på kinden.

“Min tjej det.” Sa han kort och fortsatte sedan äta, detsamma med mig.

Emma hade somnat bredvid mig i soffan. Kenny log stort mot oss.

“Du har slagit till ordentligt denna gång Bieber.” Sa han milt och jag nickade smått med blicken på Emma.

“Ja, det har jag.” Svarade jag och log smått mot honom. Han klickade på tv:n och Selena’s ansikte dök upp. Just det, MTV Galan i Mexico. Hon log stort åt kameran och såg… lycklig ut.

Jag hade aldrig sett Selena skina såhär. Hade hon hittat någon annan eller var hon bara lycklig över att var Singel? Jag visste inte, Selena och jag hade inte pratat sen sjukhuset.

“Butler har tur han.” Suckade Kenny och gäspade högt. Jag kollade på honom.

“Varför då?” Han höjde på ögonbrynen mot mig, som om jag vore dum i hela huvudet.

“Så du vet inte?” Andades han förvånat ut. Jag skakade på huvudet.

“Vad vet jag inte?” Han svalde hårt och mötte min blick.

“Selena och Ryan.. ehum, ja.. de är ihop.” Sa han nervöst. Jag kände hur klumpen i halsen växte sig större och större.

“Va?” Sa jag med tjock röst. Han nickade och kollade skamset ner på sina fötter.

Jag orkade inte bry mig något om det…

-

“God morgon.” Mumlade Em trött och log smått mot mig.

“Haha, morgon? Klockan är snart 6 Emma.” Sa jag mjukt och drog med handen över hennes hår. Hon suckade och drog en hand över ansiktet.

“Usch, jag sov ingenting inatt. Bara för att jag såg-..” Hon avbröt sig själv snabbt och kollade ner på sina fingrar.

Jag svalde hårt och kollade på tv:n igen där Selena nyligen hade uppträtt “Hit the lights”

Emma kollade länga på mig och satte sig sedan upp.

“Justin… jag måste berätta en sak.” Sa hon lågt och kollade ner på sina händer. Jag nickade.

“Ja?” Hon bet sig löst i underläppen.

“Jag hittade bindor i badrummet igår natt.” Mumlade hon smått genant. Jag höjde på ögonbrynen.

“Jaa?” Hon suckade djupt innan hon fortsatte.

“Jag skulle ha fått min mens. För snart 2 veckor sen. Jag har knappt tänk på det…”

---

INTE SÅ LÅNGT, MEN IAF. Omg.. Ingen mens? :O Vill ni ha mer ikväll?

 

KOMMENTERA DÅ!

“Selena Gomez har setts ett flertal gånger i Canada. Men den senaste tiden har det inte varit med världsstjärnan, Justin Bieber, utan med Mr. Bieber’s bästa kompis, Ryan Butler.
Har Gomez och Butler något tillsammans? Dem sägs att ha setts hålla hand, kyssa på varanadra m.m.
Har Selena verkligen dumpat Bieber för Butler? Eller Bieber för Snow?”
Toppen, de började gå in på oss, så jag slutade läsa och slog ner locket. Sel och Ry? Nej… det är omöjligt!

---

Justin’s andetag var tunga mot min bara nacke. Han hade en hand på min midja och den andra på sin nakna mage. Jag gäspade högt och klev upp ur sängen.

Halv 10. Perfekt. Jag suckade djupt och drog på mig ett par shorts och ett linne innan jag sprang ner i köket och tog ett glas juice. Det här huset var mitt och Justin’s… något jag inte kunde fatta.

De nya jogging skorna satt som smort på mina fötter när jag började springa. Solen var het och nästintill outhärdlig.

Det var supervarmt här i Hawaii. När jag hade börjat komma in mot staden fattade jag hur långt jag hade sprungit, och Justin hade ingen aning om vart jag var.

-

“Emma?” Ropade Justin oroligt från köket. Steg började höras och jag möttes av Justin’s oroväckande ansiktsuttryck.

“Jag var ute och joggade.” Mumlade jag andfått och gick in mot badrummet för att ta ut min bikini.

“Är det något? Du verkar så… sur.” Sa han med ett ledsamt tonfall. Jag suckade och skakade lätt på huvudet.

“Nej då.” Ett litet snett leénde dök upp på hans ljusrosa läppar.

“Jag tar ett dopp i poolen.” Fortsatte jag och bytte snabbt om till Bikinin som jag höll i. Justin’s blick hamnade på min kropp, även fast han hade sett den minst 100 gånger.

“Justin, stirra inte.” Skrattade jag och gick ut till poolen. Vattnet var svalt mot min varma hud. Det måste vara minst 30-40 grader här… Tänkte jag lätt och dök ner under vattnet.

När jag hade legat i ett bra tag kände jag hur hungern växte i magen. Justin log stort mot mig från solstolen han satt på.

“Jag gör omelett. Du kommer älska den!” Skröt han och vankade in i huset igen. Jag himlade lätt med ögonen och gick upp och satte mig på platsen Justin nyss hade suttit på.

Det tog inte så lång tid innan han kom ut med två tallrikar med varsin rykande omelett på de.

Jag log större mot honom och tog en tugga av den och förvånades.

“Wow! Justin, jag trodde aldrig att jag skulle säga det här men… du har skills älskling!” Utbrast jag. Han ryckte på axlarna och blinkade flörtigt med ögat.

“Sa ju det.” Sa han kort och la ner sin tallrik på bordet bredvid stolarna. Jag gjorde detsamma och reste mig sedan upp för att gå fram till honom och kyssa hans mjuka läppar.

“Vad vill du göra då?” Frågade Em trött och gnuggade sig i ögonen. Jag fuktade mina läppar.

“Ikväll, runt 8, så är du min. Innan dess kan vi väll… åka på… vattenlandet?” Sa jag prövandes och Em sken upp i ett stort leénde.

Klockan var bara halv 12 än så länge, så vi skulle kunna vara där ett tag.

“Ja! Det gör vi! Jag ringer Kenny.” Hon hoppade upp på fötter och sprang mot min mobil. Jag skrattade nöjt till och la mig ner i soffan.

-

“Så, har du varit här förut eller?” Frågade Emma när vi satt i bilen, på väg till vattenlandet. Jag svalde hårt och nickade.

“Med Selena.” Hon stelnade till lite, men log sedan med en lätt nickning.

“Ok.” Svara hon kort och drog sedan blicken mot gatorna vi åkte förbi. Hade hon blivit ledsen? Nej, Emma tar mig och Selena på ett väldigt moget sätt. Vi var ju ändå inte ihop längre, så det var inget att prata om ens.

“Framme!” Utbrast jag och log stort mot henne. Hon log större och kollade upp på det massiva vattenlandet.

“Wow..” Flämtade hon och hoppade ur bilen.

Vatten parken var stor. Och nästan folktom. Men de flesta var ju i skolan, så det fattade man ju.

“Ska vi gå in?” Hon hade redan börjat gå när jag frågade, så jag fick skynda mig efter.

“Oh! Hej Mr. Bieber. Ni kan gå in.” Log en tjej i receptionen och pekade in mot vattenlandet. Jag log stort mot henne och gick efter Emma som inte hade slutat gå förrän hon var innanför.

“Det här kommer bli toppen!” Skrattade hon och började springa runt till olika vatten attraktioner. Jag var nästan tvungen att ha koppel runt hennes hals!

Vi gick upp till den längsta vatten ruschbanan och tog varsin ring. Emma satte sig först och började åka, sen kom jag.

En glad och skön känsla spreds i min kropp och jag log stort. Det här var fantastiskt. Emma väntade på mig nere i poolen när jag kom ner och tog emot mig med öppna armar.

“Jag är hungrig.” Muttrade hon och kollade in i mina ögon. Jag sneglade på korvkiosken och simmade mot trappan för att kliva upp. Emma fattade vinken och följde efter med ett glatt leénde på läpparna.

“2 Korvar och 2 läsk. Cola.” Rabblade jag upp till gubben bakom disken och log smått mot honom. Pengar skulle han få senare. Han räckte över maten och önskade oss en trevlig måltid. Emma högg snabbt in på korven och la sig sedan trött ner på sin handduk.

De få människorna som var där stirrade på oss och viskade, men jag brydde mig inte så speciellt mycket. Emma kollade upp på mig och log lurigt.

“Nu kör vi.” Sa hon kort och hoppade upp på fötter med mig i släptåg. Min kropp var trött och utmattad. Det kändes som om hon hade blivit lika gammal som Jazzy…

Jag flinade stort åt tanken och kramade om hennes hand innan vi började gå mot en attraktion.

Justin flätade samman våra fingrar när vi gick på en väg bredvid stranden som var proppfull med folk.

“Emma?” Mumlade han tyst och kollade mjukt på mig. Jag nickade och stannade till, men han fortsatte gå så jag gjorde också det.

“Ehum… äh, det var inget.” Sa han lågt och kollade ner på sina fötter. Jag fuktade mina läppar och drog en hand genom mitt fuktiga hår och kollade sedan på klockan.

“Justin, den är 8 nu. Vi skulle ju göra nåt!” Sa jag med trött röst och kollade på hans trötta ansikte.

“Jo, kom så går vi dit.” Sa han och log stort mot mig. Han började gå mot en klippa men gick sedan in i en grotta. Va? Mitt inne i grottan var det en brasa och en picknick korg. Jag log större mot honom och pressade mina läppar mot hans.

“Jag älskar dig så Justin, jag kommer aldrig kunna sluta säga det.” Han kollade djupt in i mina ögon och nickade sedan mot något bredvid picknick korgen, som jag inte hade märkt. Det låg en gitarr där.

“Ska du-..” Han avbröt mig med en nickning.

“Ja, jag ska sjunga.” Svarade han milt och slog sig ner bredvid mig på filten. I korgen fanns det nästan allt.

Choklad doppade jordgubbar, cider, en baguette och oliver. Åh, oliver. Jag skrattade till  av min tanke och kollade in i brasan. Solen hade börjat gå ner utanför grottan när Justin matade min med den sista jordgubben.

“Ska vi gå ut och kolla?” Föreslog jag och nickade mot den ljusrosa himmeln. Han nickade och reste sig upp, hand i hand med mig.

“Det är så vackert.” Mumlade jag. Justin la en hand på min kind och smekte den med tummen.

”Inte lika vacker som du.” Jag himlade med ögonen och la mina armar runt hans axel.

“Du är vacker.” Sa jag snabbt och pressade mina läppar, återigen, mot hans innan han hann invända. Hans hand gled från min nacke, till min korsrygg, ner på rumpan och sedan låret.

Ett pirr slank igenom min kropp och jag log stort mot hans läppar.

“Vi går in igen.” Andades han ut och drog med mig in i grottan igen. Han drog upp gitarren i sin famn och drog några strängar innan han började sjunga One Less lonley girl.

“I’m gonna put you first, i tell you what you worth.. that’s all I got, if you let me inside of your world, there’s gonna be ONE LESS LONLEY GIRL…”

Hans röst var mjuk mot min hud och jag kände ett behov av att sjunga med, men jag kunde inte. Jag har aldrig sjungit för någon och Justin ska inte heller få höra mig då.

“Det lät…. Vackert.” Viskade jag fram och kände en tår rinna ner för min kind.

“Babe, gråt inte.” Sa Justin lent och smekte bort tåren. Jag skakade på huvudet och snörvlade till.

“Det är lyckotårar.” Han lutade sig frammåt mot mina läppar och tryckte de sedan mot sina.

Jag la en hand på hans nacke och la mig ner med honom över mig.

Kyssarna var passionerade och växte sig större och större. Han fann snabbt min tunga och jag lindade mina ben kring hans midja när vi hörde ett konstigt ljud i öppningen till grottan.

Vi avslutade kyssen och kollade ditåt. Det får inte vara sant….

---

Vad får inte vara sant?! :O Vem är där? Trevlig dejt, huh? ;)

 

Kände att detta kapitel blev rätt så bra, men allt beror på er så....

VAR DET BRA? KOMMENTERA MED DIN ÅSIKT, OCH GE MIG POSITIV FEEDBACK OCH KRITIK! :D

Jag himlade med ögonen och lutade pannan mot det rätt så varma fönstret. Det tog inte så lång tid innan vi kom fram till ett stort hus, längre ut från staden. En stor strand mot havet var det första man såg när man hoppade ur bilen. På baksidan var det en fin tomt med pool. Allt var som en dröm… Med mycket palmer.
Justin la sina händer på min midja och kysste mig mjukt i nacken.
“Välkommen till Hawaii babe.” Viskade han mjukt och ett pirr slank igenom min kropp. Hawaii?

---

Huset var så stort. Jag hade aldrig sett ett liknande hus. Och så vackert.

“Har du hyrt det eller?” Frågade jag lätt och drog med handen över köksön. Justin flinade stort mot mig.

“Nej, det är ditt och mitt hus älskling.” Jag rös till av välbehag. Vårat?

“Va?” Flämtade jag och log förvånat mot honom. Han kom fram till mig och la en hand på min nacke.

“Ja, vårat.” Han pressade sina mjuka läppar mot mina i en passionerad kyss.

När kyssen avslutades gick vi ut på upptäksfärd i det stora huset. Det fanns verkligen allt. Bio rum, spelhall, 5 sovrum, 4 badrum, vardagsrum, kök och tak våning. Justin hade slagit till med stort. Jag började känna hur svetten började rinna ner längs min nacke.

“Justin, finns det något klädesplagg här till mig? Eller måste vi åka och köpa?” Han skakade på huvudet, men jag vet inte till vilken fråga.

“Vi kan åka och köpa nu om du vill?” Sa han med lugn ton som fick svetten att sluta rinna nästan. Jag log stort mot honom och nickade glatt.

“Okey.” Han kramade om min hand och vi gick ut till Range Rover’n i den stekande hettan igen.

-

Hela bilen var fullproppad med kläder när vi kom tillbaka till huset. Kenny fick konkas med de.

Så fort vi kom innanför dörren hoppade jag i min nya bikini och log flörtigt mot Justin.

“Kom igen Bieber! Vi badar!” Han log gillandes och bytte själv om till badkläder innan vi gick ut till stranden. Vi hade ju en pool också, men stranden var skönare.

Jag började vadda ut i vattnet och kände hur den smekte mina nakna ben. Jag dök i och började simma utåt men slutade när Justin, förtvivlat, ropade på mig.

När jag vände mig om märkte jag att jag hade simmat väldigt långt. Och då menat jag väldigt.

Mina tag blev längre när jag simmade tillbaka till Justin som kollade anklagandes på mig.

“Du kunde ha dött! Det finns hajar, det vet du va?” Jag himlade med ögonen som svar och drog med honom ner under vattnet.

När vi kom upp igen ovanför ytan log han ett nästintill bländande leénde mot mig.

“Jag älskar dig.” Sa han med tillgjord röst och kollade djupt in i mina ögon medans hans läppar närmade sig mina.

Jag kände mig helt paralyserad, men när han precis skulle kyssa mig så knuffade han mig baklänges.

En massa saltvatten kom in i mina lungor och det sved, så jag började hosta som en galning.

“Em? Förlåt! Det var inte meningen! Är det bra?” Jag nickade och pressade fram ett litet leénde.

“Ja då.” Han kollade ledsamt mot mig och drog sedan in mig i sin omfamning.

“Vi går upp.” Mumlade han och kramade om min hand.

Jag gnuggade med handduken i håret och flippade sedan till det. Em log stort mot mig från soffan och sneglade sedan in i köket.

”Ska vi laga något?” Jag log stort och nickade gillandes.

“Så, vad ska vi göra då?” Frågade hon och började trumma med händerna på diskbänken. Jag ryckte på axlarna och tog bara fram en massa.

“Detta blir bra. Tacos.” Mumlade hon för sig själv och började tillaga maten. Min blick var fäst på hennes hela tiden när hon rörde sig sådär i köket. Men då slog en tanke mig.

“Hur kan du vara så bra i köket om du hade kokspersonal i hela ditt liv?” Frågade jag milt. Hon mötte min blick och svalde hårt.

“Pappa och jag brukade laga mat innan…” hon avbröt sig själv och tog ett djupt andetag.

“Innan han gick bort.” Fortsatte hon med riktigt låg röst.

“Åh.. Jag är så ledsen Em.” Viskade jag och kramade om hennes hand. Hon viftade avfärdandes med sin andra hand.

“Aja, maten är klar.” Sa hon kort och började duka ute på verandan. En suck lämnade min mun och jag drog en hand genom mitt hår.

Kenny kom upp bakom mig och la en hand på min axel. Ibland var det lite jobbigt att han behövde vara med överallt.

“Jag åker till hotellet nu. Är här imorgon igen.” Gäspade han och fuktade sina läppar.

Jag nickade och kramade om honom lätt. Ett litet leénde dök upp på hans ansikte och han gick ut ur huset.

“Var inte för vilda bara.” Skrattade han och stängde igen dörren. Jag himlade med ögonen och började hjälpa Em med att duka.

-

“Det här var gott.” Suckade jag mätt när vi hade ätit upp. Solen stod fortfarande upp på himmeln, vilket var skönt. Klockan var redan 6.

“Vad händer imorgon då?” Frågade hon trött och drog en hand genom sitt hår medans jag fuktade mina läppar.

“Jag vet inte.. Vad vill du göra?” Hon ryckte på axlarna och lutade sig tillbaka i stolen. Jag tog en klunk av juicen och kollade sedan långt ut på havet.

En delfin hoppade upp ur vatten men sedan snabbt i igen. Jag skrattade till och fick en förunderlig blick av Em.

“Vad är det?” Sa hon förvånat och kollade sig bakom axeln men såg inget.

“Delfin.” Förklarade jag kort och började duka ut. Hon hjälpte till och slog sig sedan ner  i soffan.

“Ska vi kolla på tv?” Hon nickade och klickade på den stora tv:n på MTV.

Jag suckade till och slog mig ned bredvid henne i den massiva soffan. Hon släppte in blicken från tv:n för en sekund. Sen kom Selena upp och ett leénde spreds på Em’s läppar.

“Hej guys! Det är Selena här! Japp, Gomez! Haha! Klockan 8 imorgon kväll, så är det dags för MTV Galan, här i Mexico! Var beredda… det kommer bli awesome!” Skrattade Sel på tv:n.

Emma fuktade sina läppar och mötte min blick.

“Det kollar vi på.” Sa hon snabbt och la sig sedan till rätta i soffan igen.

Justin sov sött bredvid mig i soffan. Solen hade inte gått ner än, även fast klockan var runt 9.

Jag kunde inte stå emot frestelsen att slänga vatten på honom, så jag gjorde det och Justin slog snabbt upp ögonen.

“Emma!” Skrek han surt och började springa efter mig i det stora huset med ett stort leénde på läpparna.

“Jag kommer ta dig.” Sa han sammanbitet, men retsamt bakom mig och kramade om min midja. Ett skratt slank ur min mun och det dröjde inte länge innan jag skrattade mycket.

“Du är så vacker.” Mumlade han och la en hand på min korsrygg. Jag himlade med ögonen och drog med händerna genom hans mjuka hår.

“Vad ska vi göra? Det är såå tråkigt.” Mumlade jag och bet mig löst i låppen. Justin flinade flörtigt mot mig.

“Jag vet inte riktigt… Ska vi kanske ska.. gå upp? Och prova på sängen?” Han lutade sitt huvud frammåt och kysste mig sedan ömt på läpparna.

“Wow.” Viskade jag bara och gick med honom upp innan det roliga började…

-

Jag drog på mig ett par vita underkläder och en av Justin’s t-shirtar när jag hade kommit ut från duschen. Justin flinade stort mot mig innan han gick in. Jag behövde raka benen och annat sånt, så Justin fick vänta här ute. Men nu var det hans tur.

Jag hoppade upp i sängen som var helt obäddad och tog upp Justin’s laptop i knäet.

Det första som poppade upp när jag loggade in var en bild på Justin och mig från Canada. Justin och bilderna från oss i Canada… Jag skakade lätt på huvudet när nyheten kom upp.

“SELENA GOMEZ OCH VÄRLDSSTJÄRNAN JUSTIN BIEBER’S BÄSTIS, RYAN BUTLER ETT PAR?!”

Jag svalde hårt och skrollade ner på sidan. Det var många bilder på de, tillsammans i Canada.

De höll i handen, gick på Bio, åkte skidor, var på cafe.. Ja, allt möjligt!

Min blick hamnade på texten och jag började snabbt läsa.

 

“Selena Gomez har setts ett flertal gånger i Canada. Men den senaste tiden har det inte varit med världsstjärnan, Justin Bieber, utan med Mr. Bieber’s bästa kompis, Ryan Butler.

Har Gomez och Butler något tillsammans? Dem sägs att ha setts hålla hand, kyssa på varanadra m.m.

Har Selena verkligen dumpat Bieber för Butler? Eller Bieber för Snow?”

 

Toppen, de började gå in på oss, så jag slutade läsa och slog ner locket. Sel och Ry? Nej… det är omöjligt!

---

DA?! Gomez och Buttsy? OMG... Haha

Sjukt dåligt kapite... är besviken över det, men lägger upp det för er!

MER IKVÄLL?! KOMMENTERA BABES :*

“Jag tycker det är så vackert här.” Sa hon mjukt och kollade upp på den stjärnklara himmeln. Jag himlade med ögonen och log smått mot henne.
“Du är vacker älskling.” Viskade jag. Hon mötte min blick och la sedan en hand på min nacke för att sekunden därpå trycka sina läppar mot mina.
Fyrverkerier? Check! Allt kändes helt underbart… tills jag såg vem som kom upp bakom Emma.
Eller snarare vilka…

---

 

Justin avslutade kyssen och kollade med en bekymrad min över min axel. Min blick gled såklart dit och där gick Peter. Och Jenny. Det var ju inte olagligt, han är bara 21 och hon 18. Så hon var praktiskt taget vuxen. Men inte i tankarna….

“Vi går.” Mumlade jag och kramade om Justin’s kalla hand, men Peter hade redan sett oss.

“Hej! Emma och… Beber?” Sa han prövandes och skakade om Justin’s hand.

“Bieber.” Rättade Justin honom och kollade ner på sina fötter. Min blick gled från Peter, till Jenny, till Peter. Jag mådde illa bara av att se de tillsammans…

“Jaha, det här var trevligt. Men nu ska vi gå.” Sa Peter vänligt och började sedan gå igen med Jenny som log bitchigt mot mig.

“Ses i skolan, Emma.” Sa hon sammanbitet och kramade om Peter’s hand. En fnysning lämnade min mun och jag kollade upp på Justin som stod stel med en hand på min midja.

“Ska vi gå?” Frågade jag lent och la en hand på hans kind. Han mötte min blick och nickade lätt.

“Vi går.” Sa han kort och började gå mot sin lägenhet.

Hans hand var mjuk och varm tryckt mot min. Ett leénde spreds på mina läppar när han kollade på mig.

“Planet går runt 9. Så du kanske borde sova hos mig? Kläder är inte ett problem, vi köper nytt där.” Sa han snabbt och mjukt. Jag log större mot honom.

“Jag älskar dig så.” Viskade jag och kysste honom mjukt på läpparna innan vi gick in i trapphuset. Det hade redan hunnit bli mörkt ute.. November var november. Ingen gillade väl vintern? Men som tur var, så var snön borta men inte kylan.

Justin hoppade in i hissen med ett stort flin på läpparna. Han klickade på knappen med en stor 4 på sig och fuktade sedan sina läppar med blicken på mig.

“Såfort vi kommer “dit” ska du få köpa flera nya klädesplagg. Vad du vill!” Sa han lent och la en hårslinga bakom mitt öra. Jag skakade smått på huvudet.

“Nej Justin, du behöver inte.” Han himlade med ögonen och kysste mig mjukt i pannan när hissen plingade till.

“Men jag vill.” Svarade han retsamt och gick sedan ut och mot hans dörr med mig i släptåg.

Ett litet skratt slank ur min mun och jag gick efter honom, in till Pattie som satt vid köksön och bläddrade i en ELLE katalog. Hon kollade upp på oss och log sedan stort.

“Hej!” Sa hon glatt och reste sig upp för att krama om oss. Jag besvarade kramen och drog in hennes fantastiska doft. Men det var inget gentemot Justin’s…

“Så, du sover här Em? Till den stora dagen imorgon?” Skämtade hon och tog en klunk av is latten som stod på köksön, bredvid det ihop lagda magasinet.

“Japp, i do. Din son är en riktig charmör.” Skrattade jag och flätade samman mina och Justin’s fingrar. Han log stort mot Pattie och nickade sedan mot kylskåpet.

“Har du ätit?” Hon ruskade på huvudet.

“Nej, jag ska ut med Carin om… en halvtimme och käka.” Log hon lent och gick ut till sitt sovrum.

Jag fuktade mina läppar och slog mig ned på platsen Pattie hade suttit vid innan jag och Justin kom och ”störde”.

-

“Så, vad ska vi göra?” Frågade Justin milt när Pattie hade lämnat huset. Jag ryckte på axlarna.

“Har du tagit ledigt från min skola?” Frågade jag Justin helt plötsligt. Han log smått och nickade lätt.

“Ja, såklart!” Skrockade han och slog sig ner bredvid mig i soffan. Han bet sig löst i läppen och böjde sig sedan ner mot mig, men handen på mitt lår. Sekunden därpå mötte mina läppar hans i en underbar kyss, som snabbt därpå gick över till hångel. Han la sig ner över mig och började smeka mig på rumpan.

Ett stön slank ur min mun och jag log lurigt mot honom när jag började kyssa honom på halsen och käkbenet. Då var det hans tur att stöna.

Ungefär 5 minuter därpå var vi inne i sovrummet, halv nakna. Justin rullade runt så att jag låg överst och jag drog mina händer igenom hans hår.

“Ska vi?” Jag nickade hastigt och hjälpte honom av med kalsongerna innan han trängde in i min.

Det kändes som om behovet av Emma hade blivit större och större, månad efter månad.

Jag kunde inte få nog av hennes mjuka läppar. Hennes tindrande ögon eller klingande skratt.

Hennes mörka hår som låg perfekt på hennes axlar.

“Vad tänker du på?” Mumlade hon trött och satte sig gränsle över mig. Jag suckade lätt.

“Dig.. Oss.” Hon flinade stort mot mig och började kyssa mig på mitt nakna bröst. Neråt. Ett pirr slank igenom min kropp och hon la sig ner bredvid mig igen.

“Så, duschen?” Jag nickade snabbt och gick upp med Em bredvid mig mot duschen.

Vattnet var lent mot min hud. Em kände säkert detsamma.

Ett leénde spreds på mina läppar när jag såg hennes nöjda min. Hon kollade oförstående på mig.

“Vadå?” Skrattade hon och la sina armar runt min nacke.

Jag skakade på huvudet och drog en hand genom mitt våta hår. Hennes leénde blev bredare och hon suckade djupt.

“Åh, jag är så sjukt trött.” Mumlade hon och gäspade högt. Ett litet skratt lämnade min mun och jag nickade lätt.

“Du ska få sova, snart.” Hon nickade tacksamt och vred av vattnet innan hon kramade om 2 handdukar, en till mig och en till henne.

“Tack.” Viskade jag lågt och virade den kring min midja. Hon gjorde detsamma fast runt kroppen.

“Har du något jag kan få låna?” Sa hon lent och kollade frågandes på mig. Jag nickade och slängde över en vit, stor t-shirt till henne.

Hon drog den över huvudet och drog på sig sina trosor med blicken på mig. Hennes hår torkade snabbt, men var fortfarande fuktigt.

“Ska jag hämta något?” Hon la sig trött ner i sängen och stönade till medans hon masserade tinningen.

“Ett glas vatten, tack Justin.” Sa hon lågt och slog igen ögonen. Jag gick ut i köket och fyllde ett glas med vatten innan mina steg vändes tillbaka till rummet.

Men Emma hade redan somnat. Hennes andetag var tunga och hennes ögonlock darrade till, då och då. Ett litet leénde spreds på mina läppar och jag la mig ner bredvid henne.

“Sov gott… älskling.” Viskade jag och kysste henne ömt på kinden och blundade sedan själv. Några minuter senare sov jag också som en stock.

-

“Justin, klockan är halv 7.. Vi kanske borde gå upp.” Muttrade Em surt och skakade på mig. Jag slog snabbt upp ögonlocken och gäspade högt.

“God morgon på dig med, glada kvinna.” Hon himlade med ögonen och suckad trött.

“Jaja, jag får i alla fall sova på planet.” Sa hon lågt och hoppade upp sängen innan hon drog på sig samma kläder från igår.  Jag följde hennes exempel och kramade sedan om hennes hand för att gå ut i vardagsrummet till Kenny.

“Kom så åker vi.” Sa jag kort och klappade på mina reseväskor som stod på hallgolvet.

“Frukost?” Han höjde menandes på ögonbrynen mot mig men jag skakade på huvudet.

“Starbucks.” Em kramade hårdare om min hand som ett ”tack”. Jag log smått och såg i ögonvrån att hon också gjorde det.

“Oki doki.” Sa han bara och reste sig upp medans jag brast ut i skratt. Kenny sa oki doki?

“Nu är jag mätt.” Sa jag snabbt efter toasten, teét och melon bitarna. Justin nickade och la ifrån sig sin gaffel i tecken om att han också var det.

“Planet kommer om 10 minuter, vi tar inte mitt privata så vi kanske ska börja gå mot Gate’n.”

Jag nickade snabbt och reste mig upp med mobilen i handen. Tur att de hade Starbucks på flygplatsen… Tänkte jag lugnt och kramade om Justin’s hand.

Jag brydde mig inte så speciellt mycket om papzen. De fick väll skriva vad de ville, jag brydde mig inte.

-

“Så, är det varmt dit vi ska?” Frågade jag uttråkat till Justin när planet hade lyft. Han log stort och nickade.

“Oh yes.” Jag log gillandes och lutade mig mot hans axel.

“Hus eller hotell?” Han drog ett djupt andetag och fuktade sina läppar innan han svarade.

“Hus.” Sa han med sin sammets lena röst. Jag rös till bara av att höra den.

“Trevligt.” Han nickade och gäspade högt. Vi hade gått och lagt oss runt 12 tiden igår, Pattie hade sovit över hos Carin så hon var inte hemma i morse. Men ändå var vi super trötta. Speciellt jag som gick upp klockan 7 igår!

“Kommer vi bada mycket?” Flinade jag och puffade till honom lite i sidan. Han nickade.

“Såklart.” Jag fuktade mina läppar och satte mig tillrätta i stolen när Flyg värdinnan kom förbi med snacks.

“Oh, en Cola.” Jag behövde koffein nu. Hon log ett stort och frampressat leénde mot mig och räckte över en Cola innan hon tog emot pengarna.

“Jag kunde ha betalat.” Sa Justin smått besviket och putade lätt med underläppen. Jag skrattade till och tog en klunk av den svalkande colan.

“Smaka?” Sa han kort. Jag nickade och räckte över flaskan. Han tog flera klunkar innan han gav tillbaka den, halv full.

“Du kan köpa en ny.” Jag nickade och tog en till klunk av den innan jag lutade mig tillbaka och blundade.

-

“Emma vakna.” Justin pressade sina sockersöta läppar mot mina vilket fick mina ögon att slås upp snabbt. Hans hasselnötsbruna ögon fick ett leénde att spridas på mina läppar.

“Så vi är framme?” Han nickade och kollade menandes på det tomma flygplanet. Såklart att vi fick stanna kvar. Han var ju “Justin bieber.”

“Nu går vi.” Sa han mjukt och kramade om min hand. Solen sken ute och det var fullt med palmer överallt. Detsamma med folk som gick runt med klänningar och shorts.

“Justin, vart är vi?” Sa jag förvånat och kollade djupt in i hans ögon men han skakade bara på huvudet och föste in mig i en svart Range Rover. Justin och Range Rovers…

Jag himlade med ögonen och lutade pannan mot det rätt så varma fönstret. Det tog inte så lång tid innan vi kom fram till ett stort hus, längre ut från staden. En stor strand mot havet var det första man såg när man hoppade ur bilen. På baksidan var det en fin tomt med pool. Allt var som en dröm… Med mycket palmer.

Justin la sina händer på min midja och kysste mig mjukt i nacken.

“Välkommen till Hawaii babe.” Viskade han mjukt och ett pirr slank igenom min kropp. Hawaii?

---

Yeah! DE ÄR IN THA HAWAII! Usch.. Peter är så dfudhfn äcklig. HAHA!

 

VILL NI HA MER IKVÄLL?! VILL NI DET?!?!?! KOMMENTERA DÅÅÅ! :D :D

Ken spärrade upp ögonen mot henne och log sedan smått.
“Jag stör mig på den bitchen.” Muttrade hon sammanbitet. Jag skrattade högt till och tog en till klunk av min kalla cola, som nu hade blivit lite varmare.
-
Runt halv 1 slog jag mig återigen ner i soffan. Fast nu med ett glas Red Bull och sprit. Jag tog en klunk och log stort mot alla som gick förbi när min blick hamnade på dörren. Åh nej… Vad gjorde han här?!

---

Jag bet mig hårt i läppen och sneglade upp på Peter som hade kommit fram till mig.

Han log snett mot mig och slog sig ner. Jag kollade upp på honom, eftersom att han är längre än mig, och han mötte min blick.

“Nämen hej! Jag såg inte dig!” Skrattade han lågt och tog en klunk av sin whiskey. Jag rynkade ogillande på näsan och himlade med ögonen.

“Vad vill du mig?” Röt jag. Han höjde lätt på ögonbrynen och skrattade väsliknande.

“Vem har sagt att jag vill dig något? Jag är här för att en annan person ville det.” Jag himlade med ögonen och reste mig upp från soffan.

“Du är ett äckel, vet du det?!” För att vara full var jag ändå mig själv. Han flinade stort mot mig, trodde jag, men det var mot Jenny som kom upp bakom mig och slog sig ner i hans famn.

“Hey babe.” Mumlade hon kort och kysste honom lent på halsen. Han log nöjt och blängde sedan på mig.

“Gå?” Jag suckade och vände på klacken. Ken log smått fullt mot mig och slängde sina armar kring min hals medans hon stönade plågsamt.

“Jag vill heem..” Gnällde hon. Klockan var redan halv 2 och jag nickade. Det fick vara nog för ikväll.

-

Jag slog trött upp ögonen och gäspade högt. Solen sken in genom fönstret och jag kollade ut. Snön var borta. Huvudet bultade hårt och jag trodde jag skulle avlida. Jag klampade fram mot badrummet och tog sedan upp en huvudvärkstablett, samt ett glas vatten innan jag la ner tabletten på tungan och  svalde ner det med vattnet.

Ken grymtade trött till och vred på sig i sängen. Min blick hamnade på klockan. Redan halv 6?!

Jag stönade högt till och la mig ner i sängen igen för att kort därpå somna om.

Jag drog en sista stämman och log stort mot Kuk som gjorde gillandes tumme upp. Ett leénde spreds på mina läppar och jag nickade till.

“Swag!” Ropade jag och gick ut ur studion till de, i mixterummet. Usher kom fram till mig och dunkade till mig i ryggen.

“Det här albumet kommer bli så grymt! Jag känner det på mig.” Sa han glatt och blinkade med ögat. Jag skrattade till och gick fram till Scooter och Kuk som satt och höll på med sången på datorn bland alla knappar och spakar.

Han spelade upp det och jag gungade i takt med musiken. Det lät bra. Ritigt bra faktiskt, fansen skulle gilla Believe.

Jag tog en klunk vatten och slog mig sedan utmattat ner i soffan. Usher kom fram och slog sig ner på en stol framför mig med en allvarlig min på ansiktet.

“Du måste komma ut Justin. Det går rykten och dåliga såna. Dina fans är arga, du kysste henne utomhus, men har inte kommit ut med er relation. Det är dåligt Justin.” Sa han allvarligt.

“Jag vet… Jag måste prata med henne först bara.” Mumlade jag och kollade ner på mina händer. Han nickade och log sedan stort mot mig.

“Jag har en idé.” Jag höjde lätt på ögonbrynen mot honom och log stort.

-

Det gick fram flera signaler innan Em svarade.

“Eh hallå?” Hon var trött och nyvaken. Ett skratt slank ur min mun när jag kollade på klockan. Halv 7. På kvällen.

“Hej babe. Väckte jag dig?” Frågade jag osäkert och slog mig ner i soffan återigen. Jag hörde att hon satte sig upp i sängen och suckade till.

“Nej då, jag var helt yrvaken. Vad var det du ville då, Mr. Bieber?” Jag flinade stort för mig själv och fuktade mina läppar med blicken på mina skor.

“Så, har du ätit?” Frågade jag mjukt.

“Nej… Men nu när du nämde det är jag hungrig. Men halva skolan sover typ…”

“Okej, men då kommer jag om en halvtimme och hämtar dig. Sätt bara på dig något, du är fin i allt. Blir en lätt middag vart du vill.” Log jag för mig själv.

“Åh! Det här är därför jag älskar dig.” Svarade hon lent och la på. Ett litet leénde spreds på mina läppar och jag nickade mot Kenny.

“Vi ska åka snart. Till Em.” Han suckade och himlade med ögonen, vilket fick mig tvungen att slå till honom på armen.

Jag virade handduken runt håret och drog på mig ett par rosa VS underkläder. Vad ska jag ha på mig?

Min byrå var full med kläder, men jag hittade ändå ingenting. Det var rätt kallt ute, så i slutändan blev det ett par Jeans och en stickan tröja med skinnlappar på armbågarna. Jag drog med kammen igenom mitt fuktiga hår och satte sedan upp det i en hög hästsvans innan jag började sminka mig. Justin kom exakt klockan 7 och knackade på, vilket fick mig att le stort.

“Hej. ”Viskade jag lågt för att inte väcka Ken och kysste honom mjukt och passionerat på läpparna. Han besvarade kyssen och log sedan stort mot mina läppar.

“Du är så vacker.” Viskade han mot de och lutade sin varma panna mot min. Jag fnittrade till och drog på mig min jacka. Justin flinade stort mot Ken som låg och snussade sött.

“Uppe sent igår?” Jag nickade och kramade om hans hand när vi lämnade skolbyggnaden. Och jag hade rätt, nästan alla låg och sov.

“Så, jag har en fråga.” Sa jag lugnt när Em hade svalt kyckling biten hon hade i munnen. Ett litet leénde spreds på hennes läppar och hon nickade lätt.

“Ja?” Hennes röst gav mig ett pirr slank igenom min ryggrad. Jag fuktade mina läppar innan jag öppnade min mun för att fråga henne.

“Vill du följa med mig någonstans?” Hon svalde hårt och kollade förvånat på mig.

“Vart då?” Mumlade hon osäkert och bet sig löst i läppen. Jag skakade lätt på huvudet.

“Hemligt.” En suck slank ur hennes mun och hon nickade sedan med ett stort leénde på läpparna.

“Ja, jag vill gärna följa med dig något ställe.” Log hon och tog en klunk av sin fanta.

”Really?” Andades jag ut.

“Ja, jag älskar dig så mycket. Överallt på hela jordklotet. Det skulle vara en ära!” Fnissade hon och flätade samman våra fingrar över bordet.

Jag log större mot henne och böjde mig fram över bordet för att kyssa hennes perfekt formade läppar när servitrisen kom fram och bad om att ta betalt.

Jag betalade snabbt och lämnade sedan resturangen med Emma vid min sida.

“Jag tycker det är så vackert här.” Sa hon mjukt och kollade upp på den stjärnklara himmeln. Jag himlade med ögonen och log smått mot henne.

“Du är vacker älskling.” Viskade jag. Hon mötte min blick och la sedan en hand på min nacke för att sekunden därpå trycka sina läppar mot mina.

Fyrverkerier? Check! Allt kändes helt underbart… tills jag såg vem som kom upp bakom Emma.

Eller snarare vilka…

---

Vilka kom? OMG.. De ska till något ställe! Vart tror ni?! :D

KAPITEL 42 IKVÄLL?! KOMMENTERA DÅ SWEETIES! :*

“Justin gör något!” Skrek jag men han bara stod där. Med Jenny som hade på sig en finare brudklänning än min. Han mötte hennes blick och log stort mot henne medans jag förvreds i plågor. Obeskrivliga plågor. Han la en hand på hennes rumpa och kysste henne mjukt på hennes fullsmetade läppar.
En flämtning lämnade min mun när ett bebis skrik hördes i hela kyrkan. Jag kollade ner på min klänning som var alldeles blodig, detsamma som barnet i min famn.
Den lilla flickan mötte min blick och skrek sedan. Ett förfärligt skrik….*

---

“Upp och hoppa! Fredag morgon och jag har hämtat hit frukost!” Skrattade Ken och skakade om mig.

Jag slog trött upp ögonen och  möttes av en stor bricka med 2 koppar kaffe, pannkakor, bacon och ägg med 2 rost mackor. Ett leénde spred sig snabbt på mina torra läppar. Jag fuktade de snabbt och satte mig upp i sängen. Ken hade fortfarande på sig pyjamas och slog sig ner i min säng med brickan framför oss.  Jag sneglade på klockan som visade 8.

“Ken! Vi har börjat!” Utbrast jag, men hon skrattade bara och skakade på huvudet.

“Nej, det är snökaos ute. Lärarna har ställt in alla lektioner eftersom att de inte kommer fram!” Skrattade Ken fram och log ner mot brickan igen.

“Varför i hela världen väckte du mig då? Nu?” Hon log smått lurigt mot mig.

“Det du.” Jag suckade och skakade på huvudet innan jag började äta av den goda frukosten hon hade kommit in med.

Jag gick ut och möttes av en kall vind. Hela LA var full med snö. Det hade aldrig snöat såhär mycket i LA. Det snöade lite i en vecka och sen försvann det. Men det här skulle nog hålla i länge. Jag tryckte jackan tätare kring kroppen och började gå med Kenny bakom mig.

Det kändes som om det tog 100 år att gå till LA Streets. Jag knöt näven och knackade på dörren. Ken öppnade dörren, i endast pyjamas och rufsigt hår. Hennes leénde växte sig när hon såg mig.

“Justin! Emma har saknat dig såååå my-..” Hon blev avbruten av en kudde som slängdes fram bakom henne. Hon gick in i rummet igen och i dörröppningen dök istället Em upp. Jag log stort mot henne och kollade ner på Bieber Pyjamasen hon hade visat mig här om dagen.

“Hej babe.” Mumlade hon och pressade sina mjuka läppar mot mina. Jag la en hand på hennes korsrygg och tryckte hennes kropp närmre min. Fjärilarna spred sig i benen och armarna också.

Jag kunde inte få nog av hennes masserande läppar.

“Kom med in, vi käkar frukost.”

-

Emma låg lutad i min famn och åt små bitar av pannkakan som låg på tallriken i hennes knä.

Ken log smått mot oss och pratade om allt mellan himmel och jord tills de kom in på en fest som tydligen var ikväll.

“Så, vem är det som ska ha denna stora fest?” Flinade jag och började leka med Em’s hår.

“Det är Leo. Han har hyrt en lokal bara 20 meter härifrån där festen ska hållas.” Jag nickade lätt och kysste Em ömt på hjässan och lutade mig fram mot hennes öra.

“Hitta ingen annan Prince Charming där bara.” Viskade jag mjukt och såg hur hennes hud knottrade sig. Ett litet leénde dök upp på hennes läppar.

“Nej då sötnos. Det är du och ingen annan.” Svarade hon mjukt och pressade sin läppar mot mina, än en gång. Jag fick inte nog. Min tunga fann hennes och började leka med den när Ken avbröt oss.

“Snälla, checka in på ett rum eller något.” Muttrade hon skämtsamt och försvann in på badrummet. Em fnissade till och satte sig upp framför mig istället.

“Vad ska min kille göra ikväll då?” Frågade hon och la en hårtest bakom örat. Jag bet mig löst i läppen och skrattade sedan till.

“Det vanliga. Lite porr och sen tror jag att jag går ut och super.” Sa jag och log stort mot henne.

Hon himlade med ögonen och slog löst till mig på armen.

“Du vet själv att du inte skulle kunna göra så.. mot mig.” Viskade hon sexigt och ett pirr slank igenom min ryggrad. Jag nickade och fuktade mina läppar.

“Så, vad vill du göra?” Hon ryckte på axlarna och drog upp sin laptop i knäet.

“Skypa med Ryan och Chaz!” Flinade hon och loggade in sig på Skype. Jag satte mig bredvid henne och la en hand kring hennes varma midja.

Ryan och Chaz var inte inloggade med hennes storasyster var det. Vi pratade rätt länge med henne innan det var dags för mig att gå.

“Hej då.” Sa jag besviket och pressade hennes läppar mot mina en sista gång på 24 timmar.

Tiden gick sjukt långsamt idag. Alla fick äta i cafeterian eftersom att mattanten var där och ingen ville göra henne ledsen när hon hade kämpat sig hit genom snön. Kycklinggryta, uäk..

“Så, vad ska du ha på dig på festen?” Frågade Ken glatt. Jag fuktade mina läppar och log stort mot henne.

“Bara ett par vanliga, svarta skinny jeans och ett ljusblått linne med volanger! Och mina Jeffrey Campbell, såklart.” Fnissade jag och nickade mot henne. Hon svalde och log sedan smått mot mig.

“Jag ska faktiskt ha på mig en rosa tubklänning och svarta pumps.” Jag nickade gillandes och gjorde tummen upp.

Vi åt snabbt upp och skyndade oss tillbaka till rummet. Klockan var redan halv 6 och festen började klockan 8. Så vi hade  2 och en halv timme på oss att fixa oss.

“Jag tar duschen.” Mumlade jag kort och gick snabbt in i badrummet. Duschen hostade som vanligt till när jag vred på vattnet och hoppade in i det.

En skön värme spred sig i min kropp och jag schamponerade snabbt håret. Eftersom jag skulle på fest så passade jag på att raka benen, samt ha hårinpackning. Ken knackade otåligt på dörren när jag stod och fönade håret med tandborsten i munnen.

“Är du klar eller? Klockan är kvart i 7!” Ropade hon och bankade en sista gång innan hon slutade. Jag log stort åt min spegelbild och gick sedan ut i rummet för att klä på mig.

Ken fixade sminket och håret och slutresultatet blev perfekt. Inte som Stella’s, men bra för en vanlig fest. Om jag skulle på Grammy skulle… sluta tänka på sånt Emma!

Jag drog på mig den andra skon och ställde mig sedan nöjt upp i rummet med jackan på.

“Ska vi dra?” Ken muttrade en svordom och blängde sedan  på mig i spegeln.

“Jag ser ut som en hora.” Mumlade hon ogillandes och trampade nervöst i golvet. Jag suckade och skakade på huvudet.

“Du ljuger, du är superfin!” Ett litet leénde spreds på hennes glansiga, röda läppar och hon drog på sig sin jacka med en lätt suck.

“Okey, då går vi då.” Sa hon lent och drog på sig sina lovvika vantar. Jag gjorde detsamma och vi lämnade rummet för att gå ut till det mörkbelagda LA.

-

Festen var i full gång när vi kom in i rummet och Jenny och Leo kom fram till oss. Hela hennes gäng stod och hånglade i något hörn med en kille var.

“Välkomna. Bål och drickan är där borta. Dans golvet rakt fram och rum en trappa upp!” Sa Leo snabbt och blinkade flörtigt med ögat mot mig och Ken. Jag kollade ner på mina fötter medans jag hängde upp min kappa och nickade.

“Tack.” Sa jag lågt till svar och mötte Jenny’s bitchiga blick. En rysning av obehag åkte igenom min ryggrad och jag gick snabbt ut på dansgolvet och fortsatte mot drickan. Jag måste få i mig alkohol.

Första bästa glas blev bra, så jag tog upp det och svalde den starka vätskan. Det brändes i halsen, men det var en skön känsla. Glas efter glas gick och jag blev galnare och galnare.

Jag gick ut på dansgolvet och började dansa. Jag som aldrig dansade bland folk. Jared kom upp till mig och tryckte sin kropp närmare min medans han hade sina stora händer på min midja. Jag drog mig på hans kropp och mötte Jenny’s arga blick. Ett skadeglatt leénde växtes på mitt leénde och jag fortsatte att överdriva tills jag kom ihåg Justin. Jag började må illa.

En hand trycktes mot min mun och jag sprang ut lokalen och drog mitt hår bakåt när den brännande vätskan åkte upp ur halsen igen.

Allt smetade ut sig i snön och jag blev mer illamående bara av att se det. En suck lämnade min mun och jag drog bort det som hade kommit runt munnen med handryggen innan jag gick in i lokalen igen.

Det var fullproppat med folk på dansgolvet. Jag gick tillbaka till baren och log smått åt killen bakom disken.

“En cola.” Han nickade och räckte över ett glas med kall, god cola. Jag kände hur magen lugnade ner sig och jag slog mig ner på soffan bredvid baren när Leo kom och satte sig ner bredvid mig.

“Så, har du kul?” Frågade han högt. Hans andedräkt luktade sprit, tuggummi och rakvatten. Okej, rakvattnet kanske inte var från munnen men det stank ändå.

“Jätte.” Svarade jag trött  och pressade fram ett stort leénde. Han nickade och reste sig upp för att gå fram mot dörren för att välkomna nya gäster. En gäspning lämnade min mun och jag kollade på klockan.

Wow, redan halv 11. Jag suckade och log stort mot Ken som kom och slog sig ner bredvid mig.

“Jag är trött.” Gnällde hon och drog av sig sina skor. Jag nickade instämmande och lutade mig mot hennes axel.

Hon stönade trött till när Jenny kom fram till oss.

“Så, är inte din pojkvän med oss ikväll?” Sa hon drygt och la en hand på sin midja. Jag skakade på huvudet.

“Han jobbar imorgon, du kanske vet vem han är?” Hon fnös och smetade på ett lager maskara.

“Såklart, jag låg ju med honom.” Med orden vände hon sig om och lämnade oss ifred. Ken spärrade upp ögonen mot henne och log sedan smått.

“Jag stör mig på den bitchen.” Muttrade hon sammanbitet. Jag skrattade högt till och tog en till klunk av min kalla cola, som nu hade blivit lite varmare.

-

Runt halv 1 slog jag mig återigen ner i soffan. Fast nu med ett glas Red Bull och sprit. Jag tog en klunk och log stort mot alla som gick förbi när min blick hamnade på dörren. Åh nej… Vad gjorde han här?!

---

Vem kom in i rummet? Tha party folks! :D Hur kommer det gå med Jenny? Vad kommer händaa?

 

kommentera, för jag älskar era KOMMENTARER!

“Ni är ett par riktiga turtur duvor ni!” Fnittrade hon skämtsamt och kliade sig i nacken. Jag log smått mot henne och lutade min mot Justin’s axel utan att släppa taget om hans mjuka hand.
Han kysste mig mjukt på hjässan och fuktade sedan sina läppar.
“Ska du till LA Streets nu eller?” Frågade han och började snurra med mitt hår på ett finger. Jag nickade trött och gäspade högt. Tillbaka till Jenny och lärarna. Till Selma och minnena. Tillbaka till Ken.

---

Jag slog upp dörren och gick in i rummet. Ken mötte min blick och log svagt mot mig.

“Hej.” Mumlade hon hest när jag la ner mina väskor på sängen.

“Hej.” Svarade jag kallt och började packa upp. Hon suckade djupt och slog ihop boken som låg i hennes knä.

“Jag är ledsen.. över att jag var som jag var. Det var ju inte ditt fel att du ville dölja det. Jag skulle också göra detsamma om jag var i din situation.” Sa hon snabbt och kollade skamset på mig.

“Jaja..” Muttrade jag bara och satte mig ner i sängen med mobilen tryckt i ansiktet. Hon suckade återigen uppgivet och la en hand på midjan.

“Du kan väll åtminstone säga något?” Väste hon och kollade anklagandes på mig. Jag kollade upp över mobilkanten och suckade medans mina ögonbryn höjdes.

“Fine. Kan du sluta prata?” Sa jag och försökte låta vänligt, men mitt tonfall var bitchigt. Så bitchigt som det bara gick. Hon fnös och slog sig ner i sin säng igen med ett surt blängande på mig. Jag ignorerade det och började plugga. Jag låg efter, och det var inte lite.

-

“Det är middag nu, ska du plugga hela kvällen eller ska du äta?” Jag kollade upp på Ken och gäspade högt.

“Vad blir det?” Frågade jag trött. Det här var första gången idag jag hade pratat trevlig med henne.

“Hamburgare. Och valfri efterätt.” Mumlade hon och korsade armarna över bröstet.

“Kommer du eller?” Fortsatte hon och fuktade sina läppar. Jag slog ihop böckerna och nickade.

“Och Ken..” Hon vände sig om och kollade frågandes på mig. Jag klämde fram ett leénde i mitt trötta ansikte.

“Förlåt.” Hon gick in i min famn och kramade mjukt om mig. Jag drog in hennes doft och log stort mot hennes axel.

“Jag har saknat dig.” Mumlade jag och lutade mig tillbaka. Hon nickade instämmande och drog sedan ut mig ur rummet. Min mage kurrade till och jag mötte Ken’s blick innan båda två brast ut i skratt.

Peter kom fram till oss med ett skadeglatt leénde på läpparna, som han alltid har.

“Vad skrattar ni åt?” Vi slutade skratta och blängde istället surt på honom. Jag tog ett djupt andetag.

“Inget.” Muttrade jag och gjorde armkrok med Ken för att sedan börja gå mot matsalen.

Min blick gled över alla borden.

Det var nästan propfullt i hela matsalen. Selma kom upp mot oss med ett bländande leénde på läpparna.

“Jenny har frågat om vi vill gå på Leo’s fest imorgon. Vill vi det?” Jag bet mig löst i läppen och sneglade på Ken som la huvudet på sned och ryckte på axlarna.

“Visst.” Sa hon kort och kollade sedan på mig. Så det hängde på mig om de gick?

“Kom igen!” Gnällde Selma och skakade på min arm. Jag suckade och nickade sedan, då ett leénde sprack upp på hennes läppar.

“Ja, okej då.” Hon skrattade nöjt till och gick sedan tillbaka till Jenny’s bord med vickad rumpa och ett rosa tuggummi i munnen.

Jag staplade iväg mot brickorna och kramade om en och började ta för mig. Ken föste mig mot ett bord alldeles bakom Jenny’s. Jag himlade med ögonen men slog mig ändå ner. Vad kan hända? Hon kommer inte direkt mörda mig.

En blick från Jenny var allt jag behövde för att få kalla kårar. Hon smetade på ännu ett lager läppglans på sina fylliga läppar och tog sedan en klunk från sitt vatten.

“Jag kan inte fatta att jag har kommit med i simlaget! Att Coach Loopy ens ville ha med lilla mig!” Fnittrade hon stolt och alla tjejer började invända med att:

“Såklart vill hon ha med dig!” och ”Varför skulle hon inte vilja ha med DIG?!”

Jag tog en tugga av min hamburgare och fick en anklagande och äcklad blick från Jenny som stönade till.

“Euw.. den här maten är så äcklig. Vem kan äta det här?” Sa hon äcklat, men ändå skadeglatt mot mig. Jared och hans jäng kom upp mot Jenny’s bord. Det var sportfånarna på skolan. Det finns alltid såna överallt, på varje skola.

“Yo, kommer ni på festen?” Frågade han och drog en hand genom sitt svarta, waxade hår. Jag mådde illa att bara känna lukten ifrån hans cologne. Jenny drog en hand genom sitt blonda hår och blinkade flörtigt mot honom.

“Såklart! Vem kommer inte?” Fnittrade hon och de andra tjejerna fnittrade instämmande in. Jag himlade än en gång med ögonen och tog en klunk av mitt vatten. Ken puffade mig lätt i sidan och nickade mot bordet.

Hon lyssnade också. Jag nickade menande och fortsatte lyssna på deras såkallade, intressanta samtal.

“Vem tar dit drickan?” Mumlade Selma med blicken på sina långa naglar. Dan, Jared’s kompis, log stort och la en hand på sin nacke.

“Jag såklart! Nej, men Matt fixar det till mig. Min brorsa.” Flinade han. Selma log flörtigt mot honom och blinkade med ena ögat.

“Men vi ses imorgon.” Sa Jared med en host och gick sedan ut ur matsalen. Jenny log stort mot alla runt bordet och bet sig löst – vad hon tror – sexigt i läppen.

“Jag ska ta honom. Imorgon.” Alla andra bröt ut i gapfnitter och gömde sig i sina händer. De var bara för löjliga.

-

“Ska vi kolla på film?” Föreslog Ken när jag hade hoppat i min rosa VS mysdräkt. Jag rynkade ogillandes på näsan men nickade när jag såg hennes lyckliga ansiktsuttryck.

“Vilken?” Hon bet sig lätt i läppen och tog upp en påse chips och King Kong under sängen.

“Party torsdag!” Skämtade hon och skrattade högt mot mig. Jag fuktade mina läppar och drog upp benen tryckta mot bröstet och lutade hakan mot mina knän. Ken drog en hand genom sitt hår och började fixa och trixa med filmen och chipsen.

Jag log smått mot henne när hon slog sig ner bredvid mig i sängen med chips påsen mellan oss.

“Jag har saknat det här.” Mumlade hon och lutade sig mot min axel. Jag nickade smått och tog sedan all koncentration på filmen.

-

*Justin stod framme vid altaret med ett stort leénde på läpparna. Jag började gå snabbare när jag kände hur något drog mig tillbaka. Min blick gled över axeln och jag såg Jenny stå och dra i släpet på klänningen.

“Släpp!” Skrek jag förtvivlat och försökte fortsätta gå. Justin kom längre och längre bakåt.

“Justin!” En tår rann ner för hans kind och hans blick hamnade på min mage. Jag kollade ner och såg en stor baby bula. I samma stund som Jenny drog till i släpet igen så lämnade ett skrik min mun. Det var en obeskrivlig smärta.

Det värkte i hela magen och det kändes som om hela jag åts upp innifrån.

“Justin gör något!” Skrek jag men han bara stod där. Med Jenny som hade på sig en finare brudklänning än min. Han mötte hennes blick och log stort mot henne medans jag förvreds i plågor. Obeskrivliga plågor. Han la en hand på hennes rumpa och kysste henne mjukt på hennes fullsmetade läppar.

En flämtning lämnade min mun när ett bebis skrik hördes i hela kyrkan. Jag kollade ner på min klänning som var alldeles blodig, detsamma som barnet i min famn.

Den lilla flickan mötte min blick och skrek sedan. Ett förfärligt skrik….*

---

DAFUQ? Konstig dröm i slutet... Aja, vad kommer hända på festen?

VILL NI HA KAPITEL 40 IKVÄLL?! KOMMENTERA DÅÅ! JAG MÅSTE PLUGGA LITE TILL ETT SO PROV, MEN MAYBE ATT DET KOMMER UPP IKV! ^^

Jag hade klarat det. Jag är inte prinsessa längre. En tyngd släpptes från mina axlar och jag log stort för mig själv.

Jag kunde få ett normalt liv med en familj. En familj med Justin?

Mobilen vibrerade till, även fast jag hade stängt av den. Justin’s namn lös upp skärmen och jag klickade på svara.

“Jag har gjort det.”

---

Jag la mig utmattad ner i sängen och suckade djupt. Den här dagen hade varit mer än lång.

“Anna, ska du verkligen åka tillbaka till LA?” Frågade mamma oroligt och slog sig ner på sängkanten. Jag kollade upp på henne och nickade trött.

“Det är det rätta. Och kalla mig Emma, inte Anna. Anna är borta.” Hon fuktade sina läppar och drog med handen över mitt hår.

Hennes ögon vattnades och hon vek undan blicken ifrån mig.

“Mamma gråt inte. Snälla.” Mumlade jag och drog bort tåren med min tumme. Hon nickade och snyftade till.

“Nej, men du växer upp så fort. Lily också.. Jag kan knappt fatta att jag redan ska bli mormor!” Lily hade berättat om barnet för mamma, men hon kan ju inte hålla det hemligt så länge till.

“Ja… Snart kanske det kommer en till?” Skämtade jag och mamma spärrade upp ögonen mot mig.

“Nej, du är väll inte…?” Jag skrattade till och skakade på huvudet vilket fick henne att pusta ut.

-

5 dagar senare (Hata inte för att jag spolar):

Det var konstigt nog inga paparazzi’s på flygplatsen. Jag var ju inte prinsessa längre, så de hade inget med mig o göra.

“Ta hand om dig.” Viskade Pedrinho hest och kramade om mig. Jag påmindes om förra gången jag åkte till LA. Vi stod på samma ställe och kramades.

Jag drog mig undan och började gå mot gaten. Pedrinho blev mindre och mindre och försvann sedan.

En suck lämnade min mun och jag klev på planet. Tillbaka till LA..

Emma skulle komma hit, till LA igen. Jag kunde inte fatta det. Hon skulle komma tillbaka. Hit.

“Ska du åka och träffa henne?” Frågade Selena och rättade till sin t-shirt. Jag nickade och log stort mot henne.

Hon greppade tag om kryckorna och började gå framåt. Selena var ju väldigt smart när hon hade på sig skinny jeans till en gipsad fot.

Jag skrattade åt min tanke och hjälpte henne med att ta hennes väska med behörigheter som underkläder, smink och pyjamas. Det var sånt som hon hade fått ta hit för några dagar sen.

“Är du hungrig?” Frågade jag helt spontant och log stort mot henne. Hon nickade lätt och log stort mot Kenny som kom upp mot oss.

“Hey Sel! Hur mår du?” Selena log större mot honom och sneglade på sitt ben.

“Har mått bättre.” Skrattade hon och började gå mot hissen.

-

“Mcdonalds eller Burger King?” Flinade Kenny mot oss i backspegeln. Selena bet sig löst i läppen och sneglade på mig innan hon svarade.

“Donkeeey!” Skrattade hon och log stort mot mig. Jag skrattade till och nickade gillandes.

“Yeah, that’s how we do it!” Kenny fnissade till och körde mot drive in. Selena kramade om min hand och log mindre mot mig.

“Tack för att du var med mig på sjukhuset. Även fast Pattie hade åkt hem.” Sa hon milt. Jag skulle precis svara när hon fortsatte.

“Jag skulle göra detsamma för dig Justin. Men jag saknar dig också. Saknar dig som min pojkvän… Tiden går fort. Jag kan inte fatta att det redan är Oktober.” Mumlade hon och fuktade sina läppar. Hennes ord föll mot mitt hjärta och jag nickade instämmande.

“Det gör den.” Jag kollade ut genom fönstret och såg en snöflinga lämna himmeln. Och en till. Och en till. Det höll på så rätt länge innan Kenny började köra igen.

“Nämen, det snöar!” Utbrast han. Selena fnittrade till och drog ner vindrutan. En kall pust slog till mig i ansiktet och jag fuktade mina läppar.

“Ja, det snöar.” Mumlade jag och tog emot matpåsen av Kenny som parkerade. Selena tog upp sin hamburgare och tog en tugga med ett välbelåtet stön.

“Åh, jag har saknat hamburgare så mycket! Sjukhusmat är så.. euw.” Muttrade hon och tog en till tugga. Jag flinade stort mot henne och började äta jag med.

“Det här var gott.” Suckade Kenny belåtet när vi hade ätit upp allt. Selena mumlade något ohörbart och fuktade sedan sina läppar.

“När kommer Emma tillbaka till LA?” Jag sneglade på klockan och spärrade upp ögonen.

“Om 3 minuter! Kör mot LAX Kenny! Kör!” Ropade jag och klappade på Kenny som startade motorn och började köra.

Mitt i röran hamnade vi i kön. Perfekt. Tänkte jag surt och suckade frustrerat. Vi stod i kön ett bra tag innan den lossade. Jag kollade återigen på klockan. 1 Minut kvar tills hon kommer.

Kenny tutade på bilen framför oss som svängde av och lät oss köra före. Tack gode Gud!

Vi svängde in på parkeringen och jag hoppade ur bilen och sprang in på flygplatsen utan att bry mig om alla människor och knuffade i.

Jag sprang fram till tavlan och letade efter plan som hade anlänt. Planet ifrån Portugisien anlände nyss. Mina ben styrde sig mot gaten och det strömmade ut massor med folk, men inte Emma..

Följde hon inte med? Åkte hon aldrig hit? En klump uppstod i min hals och jag kollade besviket ner på mina fötter när en ljus harkling bakom mig. Emma. Jag vände mig hastigt om och möttes av hennes ängla lika ansikte.

“Du är här.” Flämtade jag och granskade hennes kropp. Hon himlade med ögonen och log smått mot mig.

“Ja, jag är här. Men vad gör du här?” Frågade hon och menade med flygplatsen. Jag harklade mig och fuktade mina läppar när jag kände hur det brändes till på mina kinder.

“Du… jag älskar dig Emma. Mer än vatten och mat. Hur mycket du än sårade mig måste vi lägga det bakom oss. Det har gått mer än 2 veckor sen vi… gjorde slut.” Sa jag med snabba ord och bröt inte ögonkontakten för en sekund. Hon nickade och gick fram mot mig.

“Jag älskar dig också Justin.” Viskade hon. Jag kunde inte hålla mig längre, utan la en hand på hennes korsrygg och kysste hennes sockersöta läppar.

Fjärilarna blev som galnast och det kändes som hela min mage skulle explodera. Hon la en hand på min nacke och drog en hand genom mitt hår. Ett pirr slank igenom min kropp och jag kände hur en massa blickar brändes på oss.

Jag skymtade Kenny och Selena i min ögonvrå och lutade mig tillbaka mot hennes fantastiska läppar.

“Jag har saknat dig.” Viskade hon milt och mötte min blick. Jag nickade instämmande och flätade samman våra fingrar.

“Jag älskar dig.” Sa jag mjukt och smekte hennes kind. Hon stängde ögonen och drog in ett djupt andetag.

“Jag älskar dig med, Justin Drew Bieber.” Hon pressade sina läppar återigen mot mina och slängde sina armar runt min nacke.

Justin kramade om min hand där vi satt i bilen. Selena log stort mot mig och höjde flörtigt på ögonbrynen mot oss.

“Ni är ett par riktiga turtur duvor ni!” Fnittrade hon skämtsamt och kliade sig i nacken. Jag log smått mot henne och lutade min mot Justin’s axel utan att släppa taget om hans mjuka hand.

Han kysste mig mjukt på hjässan och fuktade sedan sina läppar.

“Ska du till LA Streets nu eller?” Frågade han och började snurra med mitt hår på ett finger. Jag nickade trött och gäspade högt. Tillbaka till Jenny och lärarna. Till Selma och minnena. Tillbaka till Ken.

---

Whoop! "Jemma" is back! :D Hur kommer det gå med Ken? Och skolan? Justin kysste henne offentligt! Go Bieber!

MER IKVÄLL? KOMMENTERA DÅ! :D

“Justin?” Kenny ruskade om mig så att jag vaknade. Min syn var suddig men återgick snabbt till normal.

“Vad är det?” Mumlade jag surt och gäspade högt. Han log stort och klappade mig hårt på axeln.

“Selena har vaknat.” Jag hoppade upp från stolen och gick med snabba steg mot hennes rum. Tänk om drömmen hade varit sann? Nej Justin.. hon lever. När jag kom in i rummet möttes jag av Selena’s strålande leénde.

---

 

“Du är vaken.” Fick jag ut med tjock röst. Hon nickade lugnt och fuktade sina läppar.

“Jag lever.” Jag nickade instämmande och gick fram och satte mig på stolen bredvid hennes säng.

Hon log slött mot mig och kramade om min hand.

“Det kändes så tomt. Så dött..” Mumlade hon och kollade djupt in i mina ögon. Jag nickade.

“Du var död… i 10 minuter.” Hon kollade förvånat ner på sina blåmärkta armar och släppte taget om min arm.

“Jag drömde… Om Emma. Hon älskar dig Justin. Även fast det bara var en dröm så vet jag det.” Sa hon mjukt och kliade sig löst på kinden. Jag suckade och svalde hårt.

“Jag älskar henne… men hon ljög.” Selena frustade trött till och slog löst till mig på armen.

“Ja, men vad är en relation utan upp och nerförsbackar?” Flinade hon. Jag nickade till och log smått mot henne.

“Tack Selena. För att du finns här för mig.” Hon nickade och blinkade med ögat.

“Vad är vänner till för?” Skrattade hon och drog med handen på min handrygg. Jag kollade ut genom fönstret och skymtade en duva.

“Ska jag ringa henne nu eller?” Frågade jag Selena och höjde lätt på ögonbrynen. Hon nickade.

“Gör det..” Jag log tacksamt mot henne och gick ut och fiskade upp min mobil. Det gick flera signaler innan hon svarade.

“Anna?” Jag hajade till av att höra hennes riktiga namn.

“Emma.. Det är jag.” Hon flämtade till och jag hörde att hon satte sig upp i sängen.

“Justin? Är det verkligen du? Jag hörde om Pattie’s och Selena’s olycka på tv. Jag är så ledsen.” Mumlade hon. Jag nickade för mig själv och satte mig ner i fåtöljen i väntrummet.

“Jag saknar dig… Jag är redo att förlåta dig. Kan vi inte börja om? Som vänner?” Hon suckade djupt.

“Hur ska det gå? Jag bor flera hundra mil ifrån dig Justin, och jag kommer nog inte kunna åka tillbaka till LA Streets. Så det går nog inte. Jag måste gå. Hej då..” Det pep till och samtalet var slut, men jag stod fortfarande med mobilen tryckt mot örat. Hon hade lagt på… när jag hade försökt ställa allt till rätta? Jag klickade på sms symbolen och knappade in ett sms.

 

“Emma du kan väll ändå försöka bete dig vuxet och lösa det här? Det är inte du som har blivit sårad, snarare tvärtom. X Bieber”

Skulle hon svara? Säkert inte men det var värt ett försök. Jo, sekunden därpå plingade mobilen till och jag klickade upp hennes sms.

 

“Jag har tillräckligt med problem Justin. Jag har avsagt mig tronen och ska på en konferens om det idag där jag ska skriva på papper. Sen är jag fri. Snälla gör dagen inte sämre. X Em.”

Hon skulle avsäga sig från tronen? Var hon inte riktigt klok?! Jag gick tillbaka in till Selena igen.

“Hon tänker avsäga sig tronen.” Selena svalde hårt men log sedan mot mig.

“Ser du? Hennes kärlek för dig är till och med starkare än hennes ursprung! Hon gör det för att kunna vara tillsammans med dig! Leva sitt liv normalt med dig. Fast du är ju Justin Bieber så det blir nog inte så normalt men ändå!” Rabblade Selena upp med sin ”åh-detta-är-ett-romantiskt-ögonblick” röst.

Jag skrattade till och slog mig ner på stolen igen med en nöjd suck.

“Hon är en vuxen människa och gör det som är bäst för henne.” Log jag och fuktade mina läppar.

Selena nickade instämmande och kollade sedan ner på sin mage.

“Jag är hungrig!” Gnällde hon. Jag kollade på henne och det tog inte lång tid innan vi båda gapskrattade.

Städerskorna hade fått komma in i mitt rum nu för att städa. Solljuset bländade mig nästan när jag klev ur duschen med min morgonrock lindad runt kroppen.

Stella kom in i rummet och log stort mot mig. Hennes leénde smittade av sig och jag sprang in i hennes omfamning. Hon drog med handen över mitt blöta hår och log stort mot mig när hon släppte.

“Åh! Det var länge sen Anna.” Utbrast hon och la en hand på min kind. Jag nickade och slog mig ner i stolen framför den stora spegeln. Mamma hade fixat ett smink rum åt Stella. Fast kläderna var också där inne, så hon gick raka vägen mot garderoben och tog ut en svart fodralsklänning och ett par svarta pumps. Jag gjorde glatt tummen upp och vände sedan blicken åt spegeln.

Stella kom upp bakom mig och började fixa och trixa med mitt hår och ansikte. Det tog ett bra tag innan hon var klar och lät mig hoppa i mina kläder. Mitt hår låg plattat på mina bara axlar och mitt ansikte. Tja, Stella överraskar mig alltid.

-

“Tack Stella.” Log jag och kramade om henne. Hon besvarade kramen och började sedan plocka undan allting medans jag gick ner till ”mötes rummet” där mamma och Lily satt.

“Du är så vacker Anna. Jag önskar jag såg ut som du.” Utbrast Lily och log mjukt mot mig. Jag log smått och kollade på Pedrinho som kom med min kappa och räckte över den till mig. Jag drog på mig den och kollade sedan ner på min mobil som låg placerad i min hand.

“10 NYA SMS OCH 13 MISSADE SAMTAL FRÅN JUSTIN”

Jag suckade och stängde av mobilen. Han kunde få ringa och prata sen när den här skiten var över.

“Ska vi åka?” Suckade jag och la en hand på min midja. Mamma nickade och reste sig upp, detsamma med Lily. Båda två hade redan på sig sina kappor. Det var bara ut i limon och åka till Tingshuset.

-

Där utanför var det fullt med paparazzi’s och folk. Som buade och som hurrade. Vissa var ju glada över att jag inte skulle bli prinsessa, men jag brydde mig ändå inte. Eftersom Lily var kronprinsessa så skulle hon i vilket fall som helst bli prinsessa och inte jag.

Pedrinho drog med oss in i Tingshuset där ett antal nya vakter kom fram till oss och ledde oss till konferens salen. Pressen var där och fotade oss när vi gick fram till bordet och slog oss ner.

“Vi har alla samlats här idag för något ovanligt. För 73 år sen så avgick Prinsessan Pionetta Solivante. Och nu ska vi vara med om det igen. Anna Solivante ska avgå som prinsessa av Portugisien.” Alla drog efter andan, även fast de visste om det.

Mamma drog fram en bunt papper och räckte över de till mig, samt en penna. Jag börjad skriva på de men tvekade efter varje. Var det så smart ändå?

Jag menar, jag kommer ju få bo kvar här men var det så smart att göra sig av med allt?

En klump satte sig i halsen när jag skulle skriva på det sista, men jag gjorde det och blixtrarna började skjutas för fullt.

“Anna kolla hit! Hur känns det att inte vara Prinsessa längre?! Anna! Anna Le! Drottningen, kolla hit!” Papzen skrek högt och var galna, så vi skyndade oss ut ur salen och snabbt ut i limon igen.

Jag hade klarat det. Jag är inte prinsessa längre. En tyngd släpptes från mina axlar och jag log stort för mig själv.

Jag kunde få ett normalt liv med en familj. En familj med Justin?

Mobilen vibrerade till, även fast jag hade stängt av den. Justin’s namn lös upp skärmen och jag klickade på svara.

“Jag har gjort det.”

---

Hon är inte Prinsessa Anna längre, utan vanliga Emma. Kommer hon och Bieber bli tillsammans igen må tro?

 

KOMMENTERA FÖR MER IKVÄLL!

Hennes ord värmdes i hjärtat och ett litet leénde spreds på mina läppar.

"Det är OK.” Viskade jag och kramade om henne. Hon bet sig nervöst i läppen och kollade in i mina ögon.

"Det är en annan sak också..” Sa hon nervöst och kollade ner på sina händer.

"Vadå?” Hon drog ett djupt andetag och log sedan mot mig.

"Jag är gravid.”

---

 

“Va?” Flämtade jag och kollade upp på hennes ansikte. Hon log stort och nickade.

“Ja, du ska bli moster.” Log hon och la en hårtest bakom örat. Jag svalde hårt och kollade ner på mina händer.

“Vem är pappan?” Slank ur min mun. Lily drog ett djupt andetag innan hon svarade.

“Dylan.” Dylan?! Va? De gjorde ju slut?

“Vilken månad är du i?” Fortsatte jag och mötte hennes varma blick.

“Fjärde.” Viskade hon lycklig och smekte den lilla bulan på hennes mage. Jag hade inte ens märkt den.

Det här var som ett bomb nedslag. Men ändå inte. Jag anade att det här någon gång skulle ske.

 

*Jag gick igenom skogen och ut på den stora ängen. Det var vackert och solen stod högt upp på himmeln. Sommaren hade alltid varit min favorit årstid.

“Pappa.” Det var en liten flicka som ropade på mig, men jag visste inte ifrån vart. Det lät igen, och igen. Jag rynkade oförstående på pannan och sprang bort från ängen tills jag kom ut på parkeringen och hoppade in i min bil. Jag orkade inte… Den lilla flickans rop blev svagare innan de tynade bort.

En suck slank ur min mun och jag startade motorn för att åka därifrån. Selena älskade det här stället. Eller hade gjort det en tid.

-

“Justin?” Ropade mamma från köket i det stora huset jag hade köpt till mig och Em. Istället för att svara gick jag in dit och slog mig ner vid köksön som mamma stod vid och hackade sallad.

“vart har du varit?” Frågade hon och mötte min blick. Jag stoppade in en gurkbit i munnen och vek undan blicken.

“Ängen.” Hon suckade och skakade lätt på huvudet.

“Åk inte dit Justin. Selena hemsöker dina tankar där. Du måste låta henne gå.” Mumlade hon och ställde skålen med sallad på diskbänken. Jag fnös till och ställde mig upp.

“Det har jag gjort också.. i över 8 år!” Röt jag frustrerat och blängde surt på mamma. Hon suckade uppgivet och log stort över min axel. Jag behövde inte vända mig om, för inom någon sekund la Emma sina mjuka händer runt min mage och kysste mig mjukt i nacken.

“Hej älskling,” Viskade hon mot min axel och ställde sig framför mig istället. Jag log stort mot henne och pressade mina läppar mot henne när Gabby kom inkrypandes och störde oss.

“Papa. Mama.” Sa hon hackigt fram och fnittrade sött till. Emma och jag hade varit gifta i snart 2 år och hade en 1 årig dotter tillsammans. Jag log stort mot henne och drog upp henne i min famn.

“Vem är pappas lilla flicka?” Utbrast jag med gullig röst och hon skrattade nöjt till. Hennes ansiktsdrag och skönhet hade hon helt klart fått av Em. Men enligt alla andra så var håret och ögonen av mig. Det var mamma glad över, att mina ögon inte hade gått till spillo.

“Maten är klar!” Skrattade mamma och log stort mot mig och Gabby. Em satt redan vid bordet när jag satte ner Gabby i sin lilla barnstol.

“Mm… spagetti med köttfärsås, det gillar du va Gabby?” Flinade Em och kysste Gabby mjukt på kinden. Hon tog upp sin rosa plastsked och stoppade in den i munnen för att ha något att gnaga på.

Em la upp mat åt henne och mig med ett stort leénde på läpparna.

“Jag åker dit imorgon.” Sa jag mjukt och tog en klunk vatten. Em förstod precis vad jag menade och nickade.

“Okej. Kan Gabby följa med dig? Jag har lovat Jazzy att kolla på hennes Ballett uppvisning.” Svarade hon ursäktande. Jag nickade smått och fortsatte äta.

-

Jag lyfte upp Gabby i min famn och kramade mjukt om henne. Hon log ett tandlöst leénde mot mig.

“Papa.” Sa hon milt och stängde sina ögon. Jag kände hur det blev ensamt när hennes hasselnötsbruna ögon inte kollade på mig. Jag fick en sorts närvaro av de. Em log stort mot mig och slog sig ner bredvid mig i soffan och lutade sitt huvud mot min axel.

“Jag älskar dig så mycket Justin… vi må ha gått igenom mycket, men vi är starka. Jag kan inte fatta att mamma tog det så bra att jag gav upp tronen.” Mumlade hon trött och kysste mig ömt på halsen. Jag stönade till och log stort mot henne.

“Och nu har vi en dotter.” Hon nickade och kollade ner på Gabby som hade somnat i min famn.

“Hon är så vacker..” Flämtade hon milt och släppte inte blicken ifrån Gabby’s vackra ansikte.

“Ja..” Instämde jag och lutade mig tillbaka i soffan. Vacker är hon minsann…

Mamma kom in i vardagsrummet och slog sig trött ner i fotöljen framför oss.

“Hur mår hon?” Frågade hon lågt.

“Bara bra.” Svarade Em och log mjukt mot henne. Em hade fått spendera hela dagen med mamma och Gabby på baby simmet och sedan hade de gjort något annat. Men Scooter tog hårt på att jag skulle jobba, fortfarande.

“Köper du med något till Sel imorgon?” Fortsatte mamma och log smått mot mig. Jag suckade och nickade.

“4 Röda rosor, det kanske gör henne glad.” Em stelnade till när vi pratade om Sel. Det gjorde hon alltid. Det var liksom en hake för henne.

“Men ska du köpa något till Jazzy?” Em log stort mot mig och nickade lätt.

“Fast jag vet inte vad än… Hon är så.. ja, hon har allt!” Fnissade Em och reste sig upp. Jag förstod vad hon tänkte göra och räckte över Gabby till henne. Hon gick upp för trapporna och in i vårt sovrum för att natta henne. Mamma log milt mot mig och suckade djupt.

“Jag tror jag åker hemmåt nu.” Mumlade hon och gick fram till mig för att krama om mig. Jag nickade och besvarade kramen innan hon lämnade huset med en dov smäll. Dörren smäller alltid till när man stänger den, det var ett problem när man hade Gabby.

-

Jag drack upp det sista av kaffet och slängd pappersmuggen i papperskorgen innan jag började gå mot Selena med ett stadigt grepp om rosorna. Gabby låg och sov i bilen.

Jag la ner de i gräset och drog med handen över de inristade bokstäverna och siffrorna.

“Selena Marie Gomez, 1992 – 2012. Älskad syster, dotter och vän” En tår rann ner för min kind, men jag drog snabbt bort den med tummen.

8 år hade det gått sen dagen då Selena försvann. Lämnade mig. Jag kommer ihåg den så väl. Jag och Kenny hade kommit tillbaka till sjukhuset från min lägenhet då doktorn kom fram till oss med beskedet. Hon hade dött. Avlidit. Somnat in eller vad man än säger. Hon hade helt enkelt lämnat oss.

Mamma tog det hårdast eftersom att det var hon som körde bilen. Hon hade gått på antidepressiva och gått till en psykiatrier för att prata varje dag. Annars låg hon bara och sov. Men somsagt så läker ju tiden alla sår.

Selena hade det bättre nu enligt alla. Men jag saknade henne. Jag saknade min vän…*

-

“Justin?” Kenny ruskade om mig så att jag vaknade. Min syn var suddig men återgick snabbt till normal.

“Vad är det?” Mumlade jag surt och gäspade högt. Han log stort och klappade mig hårt på axeln.

“Selena har vaknat.” Jag hoppade upp från stolen och gick med snabba steg mot hennes rum. Tänk om drömmen hade varit sann? Nej Justin.. hon lever. När jag kom in i rummet möttes jag av Selena’s strålande leénde.

---

Nu fick ni ett "DRÖM" kapitel! :D Future maby? Nah! Eller skulle ni vilja ha en baby bieber?! :D

 

KOMMENTERA FÖR MER IKVÄLL! BTW, VAD TYCKER NI OM DEN NYA DESIGNEN?!

Vi började gå mot parkeringen igen när vi blev stoppade av en polisman.

“Vad kan jag hjälpa dig med?” Frågade jag allvarligt och kände hur fånigt och vuxet det lät. Helt sjukt.

“Eh… Ms. Gomez och Mrs. Mallette har varit med om en bilolycka. De är inne på sjukhuset.” En flämtning lämnade min mun och Kenny la en stöttande hand på min axel.

Det var tur annars hade jag nog ramlat baklänges.

“Läget är kritiskt för MS. Gomez…”

---

“Snabbare Kenny! Kör snabbare!” Röt jag mot Kenny och stirrade på vägen. Kenny svarade inte utan körde bara. Jag förstod honom. Jag skulle inte heller lyssna på mig just nu.

Men jag oroade mig. För mamma och Sel.. Tänk om de skulle dö? Nej Justin! Tänk inte så!

Jag ville slå till mig just nu för att jag tänkte så dumt. Hela jag var ett skämt. Det kändes som om allt Gud gjorde mot mig just nu var att straffa mig. Men jag visste inte varför.

-

“Selena Gomez och Pattie Mallette.” Rabblade jag upp för den gamla mannen i receptionen. Han hostade till och kollade upp på mig.

“Ms. Gomez opereras just nu. Men Ms. Mallette kan du hälsa på i Rum 736 på våning 3.” Log han. Jag besvarade leéndet och gick med snabba steg mot hissen med Kenny bakom mig.

Jag gick med snabba steg mot mammas rum och slog upp dörren. Hon hade en slang intryckt i näsan och nålar i armarna. Hennes ansikte, samt armar var blåslagna och hon såg så.. skör ut.

“Mamma?” Hon besvarade inte mig utan fortsatte bara blunda. En hand las på min axel och jag såg i ögonvrån att det var en doktor.

“Hon ligger i koma men kommer troligen vakna snart. Hon är stark din mamma Mr. Bieber.” Sa han lugnt och gick fram till mammas säng och granskade en apparat som mätte hennes hjärtslag. Han kollade ner i sin pärm och antecknade.

“Hur mår Selena?” Han kollade upp på mig och log milt.

“Hon är för tillfället stabil, men har opererat sig. Det kommer ta ett tag inna-…” Han blev avbruten av sin sökare som pep till. Hans leénde försvann snabbt och han gick snabbt ut ur rummet, men jag hann stoppa honom.

“Vad är det?” Han svalde hårt innan han öppnade munnen.

“Hennes hjärta har slutat slå.” Han sprang snabbt mot rummet, detsamma med en massa andra doktorer. Mitt hjärta hoppade över ett slag. Hon hade slutat.. andas?

Dylan? Han log stort mot mig och slog sig ner bredvid mig.

“Så, hur känns det av att ha blivit av med det man älskar?” Fnös han och kastade en sten i dammen. Jag huttrade till och kollade upp på den stjärnklara himmeln.

Det var något Dylan inte hade något att göra med. Han muttrade något ohörbart och kastade en tills sen i dammen.

“Det var så jag kände mig när Lily ville lämna mig. Helt hjälplös och… ja… borta.” Mumlade han. Hans röst darrade. Han grät.

Jag la en darrig hand på hans axel och drog den upp och ner över hans överarm.

“Sch.. Gråt inte Dylan.” Han nickade och drog bort tårarna innan hand drog ett djupt andetag och reste sig upp.

“Nej det ska jag inte. Inte för dig.” Han höjde sin hand och slog till mig på kinden. Smärtan spred sig snabbt och jag la mina händer där. Det dunkade i kinden och jag kollade upp men Dylan var borta.

-

“Anna!” Ropade mamma och drog in mig i hennes famn när jag kom innanför dörren. Jag knuffade bort henne och rynkade hårt pannan.

“Jag vill inte! Jag avsäger mig! Jag är inte prinsessa längre!” Skrek jag och sprang upp på mitt rum. Tur att jag hade lås. Tänkte jag och la mig ner på sängen med ansiktet tryckt mot kudden.

Mitt liv hade aldrig haft någon rättvisa. Ingen alls faktiskt. När jag väl hade hittat någon som älskade mig för den jag var, så gled det ur mina hände pågrundav att jag var en prinsessa.

En jävla prinsessa. Tårarna drog sig djupare in på kudden och det dröjde inte länge innan jag var tvungen att byta sida på den.

“Anna, öppna dörren.” Det var Lily som hade gett sig på uppdraget att komma in nu. Först mamma, sen Pedrinho och nu Lily. Toppen. De hade gjort en liten kupp mot mig eller hur man ska säga. Jag satte mig upp i sängen och stirrade mot dörren och det bara bankade på. Högre och högre.

“ANNA! NU ÖPPNAR DU!” Skrek Lily och tog till hårt. Hela dörren skakade och jag knep igen ögonen. Jag ville inte se. Klockan började närma sig 3 och solen började gå upp. Himmeln hade fått en aprikos färgad nyans. Det såg så vackert ut. Jag gick fram mot fönstret och drog ner persienerna så att hela mitt stora rum blev kolsvart.

De hade fått Selena’s hjärta att slå igen. Men båda två låg i Koma. Mitt liv kunde verkligen inte bli sämre än det här. Först Emma och sen mamma och Selena.. Någon däruppe eller därnere hatade mig. Rejält just nu.

“Mr.Bieber?” Harklade en doktor sig som hade ställt sig framför mig. Jag nickade och kollade in i hans ljusblåa ögon. Ett leénde spreds på hans läppar.

“Ms. Mallette har vaknat!” Utbrast han mjukt och pekade mot mammas rum. Jag gick med snabba steg dit och möttes av mammas svaga leénde.

“Justin…” Viskade hon hest. Jag gick fram till sängkanten och kramade om hennes kalla hand.

“Vart är Selena?” Fortsatte hon med svag röst.

“Selena ligger fortfarande i Koma. De förlorade henne förut men hon är tillbaka. Hon lever.” Log jag och smekte hennes hand. En liten tår rann ner för hennes bleka kind och hon suckade djupt.

“Hur är jag?” Jag fuktade mina läppar och granskade hennes kropp.

“Du har 2 brutna revben, 1 brutet ben och skallskador. Och en massa blåmärken, men annars är du bra.” Sa jag milt och log smått mot henne. Hon besvarade mitt leénde och stönade sedan till av smärta.

“Revbenen hade du rätt i.” Skämtade hon och skrattade lätt till med en blandning av hostningar.

Jag var så glad just nu.. mamma levde.

-

“Justin, vi borde åka nu. Du har suttit här i 2 dagar. Du kanske borde byta om.” Sa Kenny prövandes.

Jag släppte inte blicken ifrån Selena’s ansikte. Hon såg så skör ut när hon låg här. Hon hade inte fått lika många blåmärken som mamma, men hon hade mer inre skador.

“Okej..” Viskade jag bara och gick med Kenny ut till hissen. Det var fullt med undersköterskor och doktorer i hissen, men vi fick plats.

Vägen hem var jobbig. Paparazzina körde efter och bredvid oss hela tiden nästan. Men som tur var kom polisen – igen – och stoppade de. Kenny flinade stort mot mig i backpegeln när vi stannade utanför min lägenhet.

“Lets go.” Mumlade han och öppnade bildörren för att gå ut.

“Anna! Vakna!” Ropade mamma från andra sidan dörren och bankade på den. Jag grymtade till och slängde en kudde på den. Jag ville inte vakna. Och jag ville inte komma ut till de.

“Nej.” Muttrade jag tyst för mig själv och pressade ner ansiktet i kudden. Hela rummet var kokhett och luktade bastu. Jag hade legat här ett bra tag nu, men Pedrinho hade fått komma in med mat, inget annat. Mamma kommunicerade med mig genom sms. Lily vet jag inte vart hon var eller inte. Jag brydde mig inte så värst mycket för den delen heller.

En suck slank ur min mun och jag vände blicken mot taket då det knackade på dörren igen.

“Anna, öppna. Det är Lily. Jag måste prata med dig.” Hon var allvarlig, så jag gick och öppnade.

Hon rynkade äcklat på näsan och slog sig ner på sängkanten med blicken på mig.

“Jag är ledsen.. Dylan var ändå inte värd mig, men Justin var verkligen värd en toppentjej som du. Jag var för blind av hämnd för att se det.” Hennes ord värmdes i hjärtat och ett litet leénde spreds på mina läppar.

“Det är OK.” Viskade jag och kramade om henne. Hon bet sig nervöst i läppen och kollade in i mina ögon.

“Det är en annan sak också..” Sa hon nervöst och kollade ner på sina händer.

“Vadå?” Hon drog ett djupt andetag och log sedan stort mot mig.

“Jag är gravid.”

---

Selena almost died! :O Lily är gravid! :O

 

KOMMENTERA FÖR MEER!

Min bästa kompis hatar mig.. Tårarna forsade ner och jag slog mig ner bredvid dammen på en sten. En uggla hoade och det ven till i vinden. Gåshuden växte fram på mina bara armar. Det var kallt ute.

Jag hade ju trotsallt bara på mig en t-shirt och ett par jeans.

Månen lyste upp hela slottsområdet och ett rådjur dök upp på gräsmattan. Jag log smått åt den men den vände på klacken och sprang in i skogen igen.

Inte ens rådjuren gillar mig… Tänkte jag trött och snyftade till då en hand las på min axel.

---

En suck slank ur min mun när mamma skakade på mig.

“Justin, vakna.” Viskade hon milt och drog med sin hand upp och ner över min arm. Jag grymtade till och rynkade ogillandes på näsan. Hade allt bara varit en dröm? Nej… Emma var en prinsessa Justin.

“Jag vill inte.” Stönade jag frustrerande och tryckte ner ansiktet i kudden. Hon suckade och lämnade rummet. Men då kom nya steg in.

“Justin?” Selena… Jag grymtade återigen till och kollade upp på hennes ledsamma ansiktsuttryck.

“Justin.. jag är ledsen.” Fortsatte hon med ett ledsamt tonfall. Jag satte mig upp i sängen och kollade ner på mina händer.

“Varför berättade du inte?” Sa jag med skrovlig röst och kollade upp på henne. Hon suckade och skakade lätt på huvudet.

“Jag kunde inte! Skulle du möta sanningen skulle det förkrossa dig. Du var så lycklig med henne.” Hennes ord träffade mig direkt i hjärtat.

“Så du tycker inte det här ser lite förkrossat ut? Eller?” Svarade jag kallt och kollade menandes på det stökiga rummet och mitt flottiga hår. Jag hade inte duschat på mer än en vecka. Och inte ätit heller. Eller lite hade jag ätit..Det hade gått väldigt länge sen Emma hade åkt kändes det som… Jag saknade henne men ändå inte. Hon bröt mitt hjärta…

“Jag är ledsen..” Hennes röst vek sig och en liten tår lämnade hennes öga. Jag smekte bort den med tummen och skakade på huvudet.

“Var inte det… Det är inte ditt fel att det blev såhär.” Mumlade jag och kramade om henne. Hon snyftade mot min axel och jag kände snabbt hur den blev blötare. Selena grät nästan aldrig bland andra. Bara när hon var riktigt ledsen.

“Sel.. Gråt inte.” Viskade jag mjukt mot hennes tjocka hår. Hon lutade sig tillbaka och nickade medans hon drog bort några tårar med handryggen.

“Förlåt. Jag menar det Justin. Kan inte vi bara hänga.. som vänner?” Sa hon och fuktade sina läppar. Jag nickade och smekte hennes kind.

“Såklart vi kan det.” Hon log tacksamt mot mig och kollade sig runt i rummet med en äcklad min.

“Hur kan du leva här inne?” Skrattade hon och log stort mot mig. Jag skrattade till och det dröjde inte länge innan det var skrattkalas.

-

Jag schamponerade håret och lät vattnet göra resten. Selena hade fått upp mig på fötter igen om man säger så.. Jag vred av vattnet och drog på mig kläderna som låg på toalettstolen innan jag gick ut till Selena igen. Rummet var städat nu, konstigt nog. Jag log stort och slog mig ner i soffan när Kenny kom fram med 2 påsar från Mcdonalds.

“Nu blir det junk food!” Skämtade han och plockade ur maten. Min mage kurrade högt till och alla skrattade till.

“Hugg in Bieber!” Utbrast Selena och dunkade mig löst i ryggen. Jag spärrade upp ögonen och började äta. Det kändes som om det var 100 år sen sist jag åt.

“Tack för maten.” Sa jag när jag hade ätit ut och lutade mig, mätt och belåten, tillbaka i soffan. Kenny och Selena gjorde detsamma när dörren öppnades och mamma kom in. Hon såg helt galen ut.

“Paparazzina har gått för långt nu! Dem kryllar över hela området!” Röt hon och slängde ner sin väska på golvet. Jag hajade till och gick fram mot fönstret. Mamma hade rätt. Där under kryllade det papz som fotade galet mot fönstret och stod och väntade på att jag skulle visa mig.

Det skulle allt bli en fin rubrik tyckte de.

“Justin Bieber, hjärtekrossad och fördömd!” Jag skakade av mig tankarna och gick tillbaka till soffan.

“Så vadå, är vi fast här eller?” Mamma suckade frustrerat till och drog en hand genom sitt ruffsiga hår.

“Jag vet inte. Men om du skulle gå ut dit med Selena skulle det bli full fart på de, det kan jag lova dig!” Svarade hon med snabba ord. Jag rynkade pannan och lutade hakan i händerna.

“Men.. Jag tror jag har en idé.” Sa Selena lurigt och log lömskt mot oss. Jag höjde förvånat på ögonbrynen och lyssnade på hennes idé. Hon skulle klä ut sig till mammas väninna och sedan gå ut med mamma. Därefter skulle jag och Kenny gå ut och så skulle vi mötas i LA Square Mall. Det var en bra idé. Vi gjorde oss i ordning. Selena och mamma skulle gå 10 minuter innan oss för att slippa misstankar.

“Så, gillar du henne?” Frågade Kenny retsamt och slog löst till mig på axeln. Jag fnös till.

“Vem? Selena? Kenny, jag blev dumpad för en vecka sen!” Påminde jag honom och drog på mig en svart kepa. Han suckade och ryckte på axlarna.

“Och? Du kan fortfarande gilla någon!” Jag bet mig löst i läppen och kollade ner på mina fötter.

“Ja.. Jag gillar Selena. Men det går inte. Jag älskar Emma, även om hon bröt mitt hjärta.” Kenny gav upp och drog med mig ut till Hissen. Mamma hade rätt, papzen var galnare än någonsin.

“Justin! Justin, hur känns det att ha blivit dumpad?! Justin kolla hit! GRÅT FÖR KAMERAN!”

Jag förstod mig inte på de… Hur orkade de?! Jag drog på mig säkerhetsbältet och startade motorn, men de ställde sig framför bilen och började fota. Vi stod där i ungefär 5 minuter innan de flyttade på sig pga. Polisen som hade fått komma och gripa in.

“Phue! Där hade vi tur!” Skrattade Kenny och flinade stort mot mig. Jag nickade instämmande och började köra mot gallerian. Måtte de vara där nu..

-

Kenny och jag gick runt i gallerian i flera minuter utan att hitta Selena eller mamma. Eller de tillsammans!

“Kan vi gå in här? Jag måste dricka..” Sa Kenny efter ett tag och pekade på Starbucks. Jag nickade och följde efter honom med in. Det var nästan folktomt där när vi kom in, vilket var bra.

“En Is Te.” Beställde Kenny och betalade. Min blick var hela tiden fastspänd på tv:n som visade en nyhet om en bilolycka här i LA.

Undra vilka det var? Kenny föste ut mig ut cafet och vi började vanka runt igen. Vart kunde de hålla hus?

“Victorias Secret!” Föreslog Kenny. Jag tyckte det lät rimligt så vi gick in. Då såg jag Selena, men hon stod med ryggen vänd mot mig. Jag gick fram till henne och la en hand på hennes axel så att hon skulle snurra runt. Men det var inte Selena.

“Ursäkta.” Mumlade jag genant och gick ut till Kenny igen. Han suckade otåligt och slängde koppen som is teét hade varit i.

Vi började gå mot parkeringen igen när vi blev stoppade av en polisman.

“Vad kan jag hjälpa dig med?” Frågade jag allvarligt och kände hur fånigt och vuxet det lät. Helt sjukt.

“Eh… Ms. Gomez och Mrs. Mallette har varit med om en bilolycka. De är inne på sjukhuset.” En flämtning lämnade min mun och Kenny la en stöttande hand på min axel.

Det var tur annars hade jag nog ramlat baklänges.

“Läget är kritiskt för MS. Gomez…”

---

WHUUT?! Selena är i kritiskt läge... ;O WAZ HAPPENING?

KOMMENTERA FÖR MER IKVÄLL! :D

Det var full proppat på Staples Center. Musiken dunkade i högtalarna. Justin log finurligt mot mig och bockade sig sedan.

“Får jag lov?” Frågade han med tillgjord röst och ett fnitter slank ur min mun. Jag neg och nickade.

“Självklart!” Han kramade om min hand och la en hand på min midja när vi började dansa. Fast det varade inte så länge, för mitt i allt så hördes det en harkling från scenen. Nej det kan inte vara sant!

---

Lily.. Hennes stora leénde lurade alla. Blickarna hamnade på henne och hon kollade på klockan som var halv 9. Justin hade berättat att det skulle ske en överraskning då, men jag hade ingen aning om att det var Lily det handlade om.

“Har ni det trevligt?” Ropade hon glatt ut i mikrofonen. Alla tjoade till och började applådera.

“Bra! Jo jag skulle vilja ha upp min syster på scenen! Ni känner henne va?” Fortsatte hon och jag stelnade till.

“Kan vi gå?” Frågade jag Justin med darrig röst. Han kollade oförstående när en spotlight träffade mig. Jag stelnade till och undvek Justin’s blick.

“Åh! Där är hon! Anna kom upp hit! Allihopa, min syster, Prinsessan av Portugisien, Anna Solivante.”

En hand greppade tag om mig och började fösa mig mot scenen. Dylan. Alla blickar var vända mot mig och folk började viska.

“Hej Anna. Jag har saknat dig. Men ni känner henne inte som Anna va? Ni känner henne som Emma. Ja, då kan jag kalla henne det. Hej Emma.” Sa Lily skadeglatt och kramade om mig. Jag knuffade bort henne och kollade ilsket på henne.

“Vad gör du? Varför gör du det här?” Väste jag lågt.

“För att du är en bluff. Ja, och din Pojkvän ska få veta vem du är!” Hon sa allt det in i mikrofonen. Nu började de flesta smälta in det och bli överlyckliga. Jag menar, prinsessa?

Jag mötte Justin’s blick. En tår rann ner för hans kind innan han vände sig om och gick ut ur lokalen. Jag sprang ner från scenen och ut ur lokalen. Det var tomt i receptionen. Eller det var jag och Justin där.

“Justin vänta!” Ropade jag förtvivlat. Han vände sig hastigt om och drog bort några tårar.

“På vad Emma!? Eller om du ens ska kallas så, prinsessan..” Röt han sammanbitet. Mina ögon brändes till och tårar började rinna ner för mina kinder.

“Förlåt. Snälla Justin.” Viskade jag fram och tog ett steg fram, men då backade han. Det stack till i hjärtat av att se Justin såhär.

“Jag kan inte lita på dig längre Emma… Det är slut.” Med de orden vände han sig om och gick ut ur byggnaden.

En flämtning lämnade min mun innan jag bröt ihop på golvet. Justin hade lämnat mig.. Och säkert alla andra också. De hatade mig. Ingen kommer vilja ha med mig att göra.. De skulle inte bry sig om  jag dog…

Jag slog igen bildörren efter mig och slog mot bilratten. Varför?! Tårar började rinna ner för mina kinder. Jag hulkade mig och min syn blev suddig.

Varför gör du såhär mot mig? Varför Gud?! Jag satt där länge innan jag kunde köra.  Men jag började inte köra hem. Jag började köra mot hotellet Selena bodde på. Egentligen borde jag inte, men jag behöver någon som har varit med om något liknande. Jag parkerade bilen och sprang snabbt in i lobbyn och fortsatte in i hissen. Hoppas hon är vaken…

Jag gick snabbt fram till hennes dörr och knackade på. Det dröjde inte länge innan Selena öppnade.

“Justin?” Fick hon förvånat fram och jag bröt ihop. Igen.

-

“Vad har hänt?” Frågade Selena milt när jag hade lugnat ner mig. Jag mötte hennes blick.

“Emma… hon ljög. Hon är prinsessa. Hon… sa inget.” Svarade jag lågt. Hon såg chockad ut men ändå inte.

“Jag… jag visste det. Men du var så lycklig…” Jag hoppade upp på fötter.

“Du visste det?!” Röt jag och spärrade upp ögonen mot henne. Hon ställde sig upp framför mig.

“Justin, snälla lugna ner dig.” Fan heller. Jag grymtade till och lämnade rummet med en smäll. Selena ropade på mig men jag fortsatte springa mot trapporna.

3 DAGAR SENARE;

Jag skulle få åka hem. Strunta i skolan. Tack vare Lily. Paparazzina hade fått tag i mig och lämnade mig inte ifred en sekund. Jag gav min säng en blick innan jag vände mig om mot Ken som satt med blicken mot väggen.

“Hej då.” Sa jag med hes röst och pressade fram ett leénde. Hon mötte min blick och fnös till. Hon hade varit arg ända sen balen nu..

Jag suckade och gick ut med min väska till Pedrinho som stod utanför och väntade på mig. Alla blickar vändes mot mig och folk började viska. Som på balen. Han log milt mot mig och tog min väska innan vi började gå ut mot papzen och bilen som väntade på mig.

“Anna kolla hit! Le! Har du och Bieber gjort slut?! Anna! Prinsessan!” Ropade paparazzina.

Jag kollade ner på mina fötter och hoppade in i bilen. Pedrinho satte sig ner bredvid mig och muttrade en ohörbar svordom. En tår rann ner för min kind men jag hann dra bort den innan Pedrinho såg något..

-

Det var lika fullt med paparazzi’s i Portugisien som LA. Men vi följde samma rutt. In i bilen och mot palatset. Mamma var överlycklig över att se mig igen. Lily satt bara i soffan och blängde på mig.

“Åh min lilla älskling! Hur hade du det i Los Angeles?” Utbrast mamma och kramade hårt om mig. Jag pressade fram ett leénde och ryckte på axlarna.

“Bra antar jag.” Mumlade jag mjukt till svar. Hon nickade och log så att hon kiknade.

“Nu är det middag.” Sa Frank lugnt. Frank var våran buttler. Mamma nickade kort mot honom och drog med mig in i matsalen. På bordet stod det min favoriträtt. Köttbullar och pasta.

“Du ska känna dig som hemma.” Log mamma och tryckte ner mig på en stol. Jag log tacksamt mot henne och mötte Lily’s blick. Hon suckade till och lutade hakan i händerna.

“Varför Lily?” Andades jag snabbt ur mig. Mamma kollade förvånat på oss. Hon visste inte.

“För att du tog min kille! Du tog min lycka i livet, och du kan väll inte tro att jag skulle låta dig leva lycklig?” Mamma viftade med händerna men vi bröt inte blicken med varandra.

“Vadå?” Sa mamma oförstående. Jag bröt ögonkontakten med Lily och mötte mammas oroliga blick.

“Det är Lily som är orsaken till att jag är här! Jag var kär! I en kille men hon tog det ifrån mig! Hon tog min lycka ifrån mig! Jag kommer aldrig kunna träffa honom igen utan att han kommer hata mig för att jag inte berättade!! Det är hennes fel!” Skrek jag och pekade på Lily. Mina kinder hade blivit kladdiga. Jag grät.

“Är det sant Lily Theresa Pionetta Solivante? Bröt du din systers hjärta eller vad man säger?” Väste mamma och slog ner handflatan i bordet. Lily suckade och nickade.

“Ja! Men hon tog Dylan! Varför ska jag alltid vara sårad och inte hon?!” Röt Lily. Jag reste mig upp och sprang ut därifrån. Mamma ropade efter mig men jag stannade inte för det. Ingen av de förstår och ingen kommer. Bara Ken skulle förstå och hon hatar mig.

Min bästa kompis hatar mig.. Tårarna forsade ner och jag slog mig ner bredvid dammen på en sten. En uggla hoade och det ven till i vinden. Gåshuden växte fram på mina bara armar. Det var kallt ute.

Jag hade ju trotsallt bara på mig en t-shirt och ett par jeans.

Månen lyste upp hela slottsområdet och ett rådjur dök upp på gräsmattan. Jag log smått åt den men den vände på klacken och sprang in i skogen igen.

Inte ens rådjuren gillar mig… Tänkte jag trött och snyftade till då en hand las på min axel.

---

Vem la en hand på hennes axel? Jemma är slut... :'( Buhu!

 

KOMMENTERA FÖR MER IKVÄLL! ^^

Rören hostade till när jag vred om vattnet och det började strömma ut i badkarlet. Jag drog av mig min pyjamas och la den i tvätt korgen, jag skulle ändå tvätta efter skolan.

Vattnet smekte min bara hud och jag piggnade snabbt till.

Jag schamponerade snabbt håret och vred av vattnet. Jag virade en handduk kring min kropp och drog snabbt upp draperiet när ett tjut lämnade min mun.

---

“Mike?! Vad gör du här inne?” Röt jag och drog handduken tätare kring min nakna kropp.

Han såg mer eller mindre lika förvånad ut som jag.

“Det var olåst.” Mumlade han och kliade sig nervöst i hårbotten. Jag suckade djupt och korsade armarna över bröstet.

“Och du hörde inte att duschen var på? Ut! Eller nej, jag går.” Han hajade till och jag gick ut med en smäll. Ken kollade upp på mig med en orolig blick.

“Vad hände?” Jag suckade och gick fram till min säng och slog mig ner med blicken fast på klockan.

“Jo, Mike kom in! När jag stod i en handduk! En handduk Ken!” Väste jag lågt och spärrade upp ögonen mot henne medans jag tog fram underkläder.

“Jaja…” Mumlade hon bara som om jag hade gjort en fluga förnär. Jag drog snabbt på mig kläderna och fönade sedan håret, samt sminkade mig.

Mike kom ut ur badrummet med en handduk virad kring midjan. Jag hade inte hört att duschen var på? Jag skakade av mig tankarna och kramade om min väska och mobil.

“Ska vi gå?” Frågade jag Ken och stampade otåligt med foten i golvet. Hon tryckte ner sin laptop i sin väska och rättade sedan till sin t-shirt innan hon tog på sig sin cardigan och log stort mot mig.

“Japp. Hej då Mike.” Sa hon och andades djupt ut. Jag flinade stort och gjorde armkrok med henne när vi gick mot Mr. Literdoo’s lektion. Det här skulle bli en lång dag…

-

“Omg! Justin Bieber kommer på balen!” Skrek Leah av iver. Jag himlade med ögonen och kollade ner i min mattebok. Jag låg efter så lunchrasten gick ut på att plugga.

“OMB! Undra när han ska bjuda mig.. ikväll kanske?” Fnittrade Jenny och smetade på mer läppglans på sina äckliga läppar. Jag skrattade humorlöst till men vände inte blicken ur matteboken. Jag kände hur Jenny’s blick hamnade på mig.

“Vart fick du luft ifrån? Du har väll inte ens fått en date tills ikväll..” Väste hon och kollade ner på sina naglar. Jag vickade på ögonbrynen och kollade upp på henne.

“Det får du väll se ikväll.” Hon fnös till och drog upp sin lilla spegel ur sin Gucci väska.

Ken kom och slog sig ner bredvid mig med en bunt böcker. Det var allt från “Revolt” till “Läran om djur” Jag snörpte på munnen och kollade på henne.

“Och detta är?” Hon suckade och spärrade upp ögonen mot böckerna.

“Mina läxor! Tills på måndag! Inte Revolt dock.. Men allt annat!” Sa hon förtvivlat och drog upp sitt hår i en slarvig bulle. Ett skratt slank ur min mun.

“Ojoj, hur ska du överleva helgen?” Skämtade jag. Hon nickade instämmande och begravde sig ner i Matte boken till att börja med.

När jag hade gjort klart matte uppgifterna gäspade jag högt och sneglade på Ken.

“Hur långt har du kommit?” Frågade jag henne trött.

“Läran om djur..” Mumlade hon utan att släppa blicken ifrån texten. Jag nickade och reste mig upp för att gå fram till disken med all lunch mat. Mat-tanten log stort mot mig så att alla hennes sneda tänder syntes.

“Ett grönt äpple tack.” Sa jag snällt. Hon plockade upp ett äpple och räckte över det till mig. Min fria hand dök ner i fickan och en dollar kom upp tillbaka.

“Behåll växeln.” Hon skulle precis invända när jag tog en tugga av äpplet och gick tillbaka till bordet Ken satt vid.

“Klar?” Hon skakade på huvudet i samma stund som skol klockan börjad ringa. Jag tryckte mina böcker mot bröstet och log skadeglatt mot henne.

“Tyvärr så hinner du inte. Vi ska ha idrott!” Utbrast jag och slängde upp min väska på axeln.

Hon suckade djupt och slog ihop alla böcker med en duns och reste sig upp.

“Får väll plugga mer efter skolan. Innan balen.” Muttrade hon och vi började gå mot våra skåp.

Dörren slogs upp och Ryan kom in med ett stort, vitt leénde på läpparna.

“Är du redo för en make over… Bieber?” Flinade han och knäckte på nacken. Jag kisade mot honom.

“Ja det är jag…. Good.” Han höjde på ögonbrynen vilket fick båda två att brista ut i skratt.

“Okey, okey. Chill.” Andades Ryan ut när vi hade skrattat klart. Jag drog ett djupt andetag och tog en klunk vatten.

“Jag har skickat Rose till Emma. Klockan är dock bara 4, så vi har gott om tid för annat.” Fortsatte han lömskt. Jag nickade instämmande och fuktade mina läppar.

“Som?” Han log större mot mig och tog upp en basketboll som han kastade på mig. Jag fattade vinken och gjorde snabbt tummen upp. Vi lämnade rummet och gick ut ur studion och sedan in i Ryan’s bil.

-

“Ja!” Ropade jag glatt ut när bollen träffade korgen. Ryan drog sina händer genom håret och det såg ut som om han vilken sekund som helst skulle dra det av sig.

Ryan som flintskallig… Ingen trevlig syn, så jag skakade snabbt av mig tankarna och började studsa med bollen.

“Paus?” Bad Ryan och kollade ledsamt mot mig. Jag låtsades fundera och nickade sedan. Han tittade upp mot taket och mumlade något ohörbart innan han gick iväg till mini baren och tog ut två red bull.

“Här.” Han räckte över den ena till mig och tog en klunk av sin egna. Jag följde hans exempel och öppnade den för att senare börja dricka. Vi la oss utmattade ner på golvet och kollade upp i taket.

“Så Emma… älskar du henne?” Flåsade Ryan helt spontant ur sig efter ett tag. Jag rynkade oförståendes på pannan och gäspade tyst.

“Ja.. Det gör jag.” Han nickade och kliade sig på näsan vilket fick mig att skratta till, men han förblev allvarlig.

“Har du sagt det till henne?” Fortsatte han. Jag snörpte på munnen och svalde hårt.

“Nej..” Mumlade jag till svar och satte mig upp. Han satte sig också upp och kollade in i mina ögon.

“Gör det Justin. Innan det är försent. Innan hon lämnar dig.” Varnade han och la en stöttande hand på min axel. Jag nickade och tog en klunk av Red Bull’en.

Jag ska. Så småningom.

En medelålders kvinna hade kommit till mig och Ken för att styla oss. Mike hade försvunnit någonstans igen.. Eller till Justin. Antagligen dit eftersom att Justin hade erbjudit dig.

“Så!” Utbrast Rose nöjt och kollade med stora ögon mot resultatet hon hade skapat. Jag ställde mig framför helkropps spegeln och granskade min kropp. Mitt hår låg i lockar på mina axlar. Den blåa klänningen satt perfekt på min slanka kropp och sminket.. Wow.. Det såg inte ut som jag.

Ett stort leénde spreds på mina läppar och jag kramade mjukt om Rose.

“Tack. Jag menar det, tack.” Viskade jag mot hennes axel. Hon klappade till mig på axeln och log stort mot mig. Ken kom ut från badrummet, hon hade blivit klar innan mig.

Hennes beiga klänning var jätte fin tillsammans med hennes lockade hår. Jag log smått mot henne och kramade om henne.

Någon minut därpå knackade det på dörren. Vi gick hand i hand och öppnade. Där utanför stod Justin och Mike, båda med chockade miner.

“Wow.” Var det ända de båda fick ur sig. Ken fnittrade till och gjorde armkrok med Mike, och jag detsamma med Justin. Han lutade sig fram mot mina läppar och kysste de ömt.

“Du är så vacker.” Viskade han mot de och kramade om min hand. Jag kollade in i hans mjuka ögon och lät blicken glida åt sidan där Jenny stod. Hennes blick var stel på mig och Justin. Jag log hånfullt mot henne och en fnysning lämnade hennes mun när Jared kom upp till henne. Åh, hon skulle gå med honom. Så perfekt.

-

Det var full proppat på Staples Center. Musiken dunkade i högtalarna. Justin log finurligt mot mig och bockade sig sedan.

“Får jag lov?” Frågade han med tillgjord röst och ett fnitter slank ur min mun. Jag neg och nickade.

“Självklart!” Han kramade om min hand och la en hand på min midja när vi började dansa. Fast det varade inte så länge, för mitt i allt så hördes det en harkling från scenen. Nej det kan inte vara sant!

---

´Dooo... Vad kan inte vara sant? Natt kapitel, hela världen snurrar runt för mig nu, så godnatt!

KOMMENTERA FÖR FORTSÄTTNINGEN! :D

Papzen fotade fortfarande oss, men utanför bussen.

En flämtning lämnade min mun och jag kollade ner på mina händer. Hur kunde de leva med sig själva? Ken kollade medlidsamt på mig och kramade mjukt om mig.

“Det är OK! De är inte här.. de ska inte få göra om det.” Viskade hon tröstande och drog med handen över min rygg.

Jag darrade till och det tog inte lång tid innan jag brast ut i tårar.

---

 

Min ring signal började låta för fullt. Jag snyftade till och svarade.

“Hallå?” Min röst lät skrovlig och inte som mig själv. Paparazzina hade verkligen gått djupt med att jag hade utnyttjat Justin. Varför skulle jag det?!

“Em? Hur mår du? Jag fick ett oroligt samtal från Ken om att ni hade blivit anfallna.. Hur mår du?”

Såklart att Ken hade ringt Justin och berättat om mitt lilla psykbrott. Jag suckade lågt och drog en hand genom mitt ruffsiga hår.

“Att du står ut… de anklagade mig för att utnyttja dig..” Han flämtade till.

“Gud… De kommer aldrig få komma åt dig så där igen. Jag lovar dig det…” Sa han allvarligt och jag hörde att han reste sig upp.

“Tack.” Snyftade jag. Tårarna hade kommit tillbaka och jag kände mig svagare än någonsin.

“Jag kommer direkt.” Mumlade han och la på. Jag frustade till och la tillbaka mobilen på nattduksbordet. Klockan var halv 3. Jag älskade studiedagar. Jag log nöjt för mig själv och gosade ner mig under täcket. Ken hade dragit ut med sina nya kompisar igen och Mike... ja, vart höll han hus?

-

Det tog inte lång tid innan det knackade på dörren. Jag log smått mot den ljusblåa pyjamasen jag hade visat Justin häromdagen. Den satt som smort på min slanka kropp.

Dörren öppnades eftersom att jag aldrig kom och öppnade och Justin kom in i rummet med ett stort leénde på läpparna och en påse.

“Åh, vad har min drömprins tagit med sig till mig?” Fnittrade jag skämtsamt och log stort mot honom.

“2 filmer och godis.” Log han och höjde sedan på ögonbrynen.

“Om du gillar det?” Fortsatte han och skakade retsamt på påsen. Jag låtsades fundera och log sedan stort mot honom.

“Yeah.” Han skrattade till och gick fram till mig. Jag la en hand på hans varma nacke och pressade hans sockersöta läppar mot mina. Fjärilarna bubblade upp och det kändes som hela rummet snurrade runt.

Han avslutade kyssen och log stort mot mina läppar. Jag bet mig löst i läppen och drog en hand genom hans mjuka hår.

“Vart kan vi kolla på filmen?” Frågade Justin hastigt och kollade djupt in i mina ögon. Jag petade på tv:n som hängde över det stället som en gång hade varit Fred’s lilla hörna. Hans säng var inte kvar här, vi tyckte det var för jobbigt…

Justin nickade och kysste mig mjukt på kinden innan han gick fram till dvd spelaren och satte in

“New Years Eve” Jag log gillandes och lutade mig tillbaka i sängen med godispåsen i mitt knä. Justin kom och slog sig ner bredvid mig, med armen runt min kropp.

Em’s andetag blev snabbt tyngre och tyngre. Det tog bara några minuter innan hon hade hunnit somna in.

Jag log stort mot hennes söta ansikte och kysste henne mjukt på kinden. Hon grymtade lätt till men vaknade inte. En liten snarkning slank ur hennes mun och jag skrattade tyst till.

Min mobil vibrerade till och jag tog snabbt upp den ur fickan. Okänt nummer…

 

“Glöm inte bort dejt! Du kanske kan ta din flickvän? Emma? ;) Överraskningen kommer 20.30!”

Lily var på mig som en hök. Det började bli jobbigt. Jag klickade på svarade och knappade snabbt in ett svar.

 

“Jag vet, du har sagt det några gånger. Ses på fredag! // JB”

Nu måste hon ju bli nöjd. Man kan inte vara jobbigare än hon. Emma suckade till och slog trött upp ögonen mot mig.

“God morgon.” Flinade hon och gäspade stort. Jag log stort och böjde mig fram mot hennes läppar för att sekunden därpå få en mjuk, passionerad kyss av henne.

“Ska vi gå ut?” Föreslog jag och hoppade upp på fötter. Hon nickade gillandes och öppnade sin byrolåda. Hon tog fram ett par ljusblåa skinny jeans och en blå skjorta. Som jag kände igen.

“Är inte det där min skjorta?” Hennes kinder sken upp i en ljusröd nyans och hon kollade ner på sina fingrar, nickandes.

“Du glömde den här och-…” Jag avbröt henne och log ett snett leénde.

“Det är Ok! Du får gärna ha mina kläder, det är gulligt.” Hon log stort och klädde på sig.

“Här.” Mumlade jag och räckte över hennes skinnjacka när vi skulle gå. Hon log tacksamt mot mig och låste dörren innan hon kramade om min hand.

“Nu drar vi!” Skrattade hon och vi lämnade skolan.

-

“Putta då Justin!” Ropade Em glatt när hon satt på gungan. Jag skrattade lätt till och tryckte på. Gungan fick snabbt fart och Em’s hår flög runt hennes vackra ansikte i luften. Jag satte mig ner på den andra gungan och gjorde fart åt mig själv, något som Em tydligen inte kunde.

“Jag kommer ihåg när man var liten. Och fri… ingen som bad en om att göra plikter.” Mumlade hon fram och mötte min blick. Jag nickade instämmande och kollade upp på den klarblåa himmeln. Det var kallt ute, men det var trotsallt Oktober.

Ken och Mike pratade väldigt mycket. Och högt. Vi fick många blickar riktade mot oss på Mcdonald’s.

“Snälla, kan ni prata lägre?” Fick jag tillsist fram och tog en klunk Fanta. Mike blängde surt på mig men ryckte på axlarna och slutade prata.

“Har du hittat en klänning än till på Fredag? Det är 2 dagar kvar..” Varnade hon och fuktade sina läppar. Jag nickade och kollade på Justin som kom gåendes mot bordet med ett stort leénde på läpparna.

“Jag har saknat dig under denna ena minuten.” Skämtade han och slog sig ner bredvid mig.

Mike’s blick brände på min kind när jag kollade in i Justin’s ögon.

“Jo, vi pratade om balen!” Utbrast Ken för att bryta tystnaden. Justin nickade intresserat och kramade om min hand under bordet. Ett leénde sken upp på mina läppar och jag kollade lurigt ner på mina pommes. Jag kunde se Justin’s nöjda leénde i ögonvrån när han flätade samman våra fingrar.

Ett pirr slank igenom min kropp och Mike fnös till. Alla tre blickar hamnade på honom.

“Vad?” Sa han och spände käkarna. Jag himlade med ögonen och suckade lätt. Justin snörpte på munnen och fuktade sina läppar.

Usch, jag älskade när han gjorde så. Det såg så… sexigt ut när det var just hans läppar.

-

FREDAG MORGON:

“Upp och hoppa Em!” Ropade Ken och skakade om mig. Jag grymtade till och slog trött upp ögonen.

“Hur mycket är klockan?” Mumlade jag trött. Hon log stort mot mig och kollade på klockan och sedan på mig.

“Halv 8. Vi börjar om en timme, men du ska duscha. Det har du inte gjort på ett tag.” Hon klappade till på min säng och gick sedan iväg till sin egna. Jag suckade och reste mig slött upp och började vanka till badrummet. Rören hostade till när jag vred om vattnet och det började strömma ut i badkarlet. Jag drog av mig min pyjamas och la den i tvätt korgen, jag skulle ändå tvätta efter skolan.

Vattnet smekte min bara hud och jag piggnade snabbt till.

Jag schamponerade snabbt håret och vred av vattnet. Jag virade en handduk kring min kropp och drog snabbt upp draperiet när ett tjut lämnade min mun.

---

Varför tjöt hon till? :O OMG... Hur kommer det gå på balen?

KOMMENTERA FÖR KAPITEL 32 IKVÄLL! :D

Han nickade och lät oss gå, men höll kvar mig.

“Den här är din.” Sa han och räckte över min mobil. Jag kramade snabbt om den och kollade chockat på honom.

“Vart fick du tag i den?” Han ryckte på axlarna.

“Den låg här när jag kom in.” Förklarade han ointresserat och kollade ner bland sina papper. Jag tryckte ner den i fickan och gick ut i korridoren när den vibrerade till…

---

Jag vankade nervöst av och an i rummet när mobilen plingade till igen. Hon hade svarat.

 

“Såklart vi kan äta lunch tillsammans :) Starbucks, klockan 12.45? XX Em”

Okej.. Det är då det gäller Justin. 12.45, då ska du vara där och göra det! Och du får inte fega ut. Nej.

Jag klickade på svarade och knappade in ett kort svar.

 

“12.45 blir toppen! Kram, Bieber”

Ryan log stort mot mig och dunkade mig i ryggen. Jag besvarade hans leénde, men mitt såg nog mest ut som en grimas med tanke på hur nervös jag var. Det kändes som om hela magen vreds om.

“Tänk om hon säger nej?” Sa jag nervöst och satte mig ner på en stol. Ryan himlade med ögonen och tog en klunk av sin coca cola.

“Om hon säger nej går hon miste om något stort. Något epict!” Flinade han tröstande. Jag nickade och bet mig hårt i läppen. Det dröjde inte länge innan jag kände smaken av blod i munnen. En ogillande rynka dök upp på min näsa. Blod smakade inte direkt gott. Scooter kom inklampandes.

“Är du redo?” Sa han stelt och korsade armarna över bröst korgen. Jag höjde undrandes på ögonbrynen och suckade.

“För vad?” Hans vanliga rynka intog mellan ögonbrynen och han skakade på huvudet.

“För att spela in. Iväg till Mama Jan nu, ni ska öva. Sen ska du sjunga, och Ryan… stör honom inte.”

Ryan muttrade en svordom och blängde surt på Scooter som om han var en barnrumpa. Jag skrattade till och reste mig upp.

“Ses bro.” Mumlade jag och följde med Scooter ut och sedan till mama Jan. Hon log smått mot mig och kollade ner bland sina papper, och sen återigen på mig.

“Så, hur känns det i halsen?” Frågade hon mjukt och drog av sig sina glasögon. Jag ryckte på axlarna och putade lite med underläppen.

“Bra? Antar jag.” Svarade jag kort och fuktade mina läppar. Hon nickade och kände på min hals. Jag rös till, för hennes händer var kalla och detsamma med hennes ringar.

Det tog inte lång tid innan vi började med röstövningarna.

-

“Hej babe.” Log jag och kramade om Em. Hon slog till med ett bländande leénde och kollade på Starbuck’s meny. Folk stirrade på oss, men jag brydde mig inte. De fick tro vad de ville. Men kyssas och hålla i hand var något jag och Emma inte kunde göra här. Paparazzi’s brukar följa efter mig in på saker, men låtsas vara vanligt folk.

“Jag tar en pasta sallad och is te.” Sa hon lugnt och log milt mot mig.

“Jag tar en toast och en cola.” Tjejen i kassan nickade och knappade in på den lilla skärmen och kollade sedan upp på oss.

“Det blir 4 dollar.” Kvittrade hon och trampade med foten. Emma var snabb med att ta upp pengarna ur sin väska.

“Men jag skulle betala!” Gnällde jag och låtsades vara ledsen.

“Nästa gång sötnos.” Sa hon och log retsamt mot mig. Tjejen bakom kassan tog fram våra saker och pekade på ett bord vi kunde ta.

Vi slog oss ner och högg in. Jag svalde hårt flera gånger och sneglade på klockan. Den gick inte snabbare, bara långsammare.

“Vad är det?” Hostade Em ut sig efter ett tag. Jag mötte hennes allvarlig blick och frustade till.

“Eh… vill du gå med mig på balen?” Min röst darrade och jag var inte ens säker på om hon hörde vad jag sa.

“Ja.” Hennes ord förvånade. Jag mötte hennes blick och log stort.

“Vill du?” Fick jag ut och fuktade mina läppar. Hon log stort mot mig och nickade hastigt.

“Jag vill inget annat.” Svarade hon lent och la en hårtest  bakom örat. Jag log större och kände hur en tyngd lämnade mina axlar. Hon hade sagt ja!

“Wow..” Andades jag ut och kollade ner på min tallrik som nu var tom. Hon kramade om min hand under bordet och i ögonvrån såg jag hennes finurliga leénde.

“Jag älskar dig.” Mimade hon och blinkade med ögat. Jag mimade samma sak och hostade till.

-

“Hallå?” Ryan’s röst var trött.

“Hey! Gissa vad hon svarade? Hon sa ja! Jag kan inte fatta det Ry!” Min röst var alldeles uppspelt.

“Grattis bro! Jag kommer fixa er snyggast i stan, var säker på det!” Jag kunde känna att han log stort.

“Det blir nog bra.” Skrattade jag. Mamma log stort mot mig och gick sedan ut i köket.

“Yeah, men jag måste dra Bieber. Ses.” Det pep till och samtalet var slut. Vart skulle han dra?

Jag skakade av mig tankarna och satte på tv:n.

“Den här då?” Utbrast Ken och snurrade runt i en vit klänning med vita rubiner på. Jag log smått mot henne och nickade.

“Det blir bra.” Hon suckade och la en hand på sin midja.

“Det har du sagt om alla! Bestäm dig, herregud Emma! Vad är det med dig idag?” Jag var helt omtöcknad över att Justin hade frågat mig om balen igår. Jag kunde inte tänka klart.

“Ta den där.” Mumlade jag och pekade på den beiga klänningen som låg i en hög på pallen.

“Okej. Tack.” Väste hon surt och drog åt sig klänningen. Jag himlade med ögonen och svalde hårt. Toppen, jag hade fått Ken att bli sur på mig.. Tänkte jag bittert och började bita på min nagel.

“Kommer du?” Spottade Ken ur sig och kollade menandes på mig när hon hade betalat. Jag tittade förtvivlat på henne och hon suckade djupt.

“Förlåt, men jag tycker du borde vara glad för min skull!” Förklarade hon och bet sig löst i läppen. Jag nickade och kramade om henne.

Hon besvarade kramen och log stort mot min axel.

“Förlåt.” Viskade hon. Jag nickade smått och snörpte på munnen.

“Förlåt mig.” Hon log stort mot mig och gjorde armkrok med mig när vi lämnade affären. När vi kom ut kryllade det av paparazzi’s där som började fota oss.

“Emma! Kolla hit! Hur känns det att vara ihop med Justin Bieber?! Du älskar honom eller?! Utnyttjar du Mr. Bieber?! Emma, le!” Jag svalde hårt och gick med snabba steg mot Bussen.

Den kom sekunden därpå och jag och Ken hoppade på. Hon kollade frågandes på mig. Papzen fotade fortfarande oss, men utanför bussen.

En flämtning lämnade min mun och jag kollade ner på mina händer. Hur kunde de leva med sig själva? Ken kollade medlidsamt på mig och kramade mjukt om mig.

“Det är OK! De är inte här.. de ska inte få göra om det.” Viskade hon tröstande och drog med handen över min rygg.

Jag darrade till och det tog inte lång tid innan jag brast ut i tårar.

---

Åh, papzen börjar ge sig på Emma! :O Hur kommer det gå på balen? Vad kommer hända?!

 

KOMMENTERA FÖR MER KAPITEL IDAG! :D

Ett leénde spreds på mina läppar när jag såg en bild på mig och Justin från Kanada. Vi såg så lyckliga ut. Inte för att vi inte var det nu, men vi gjorde bara det…

Jag började spela lite Angry Birds men tröttnade snabbt och började istället städa. Jag blev rätt nöjd med resultatet och nickade gillandes för mig själv i samma stund som de knackade på dörren.

Jag frustade till och gick för att öppna, men blev inte glad över vem som stod där…

---

 

“Mike?” Flämtade jag och han nickade och log stort mot mig.

“Jag mötte din pojkvän här ute. Schyst..” Mumlade han och klev in i rummet. Jag suckade och la en hand på midjan.

“Vem har bjudit in dig? Och varför är du i LA?” Han slog sig ner på Ken’s säng och gäspade stort.

“Ojoj… Nej, men någon tjej kom till min dörr och bjöd mig till en bal. Som hålls här. Och för er skola. Så jag tänkte komma och bjuda Ken. Stör det dig?” Hans röst var sträv och smällde till mig som ett slag i ansiktet. Jag svalde hårt innan jag svarade.

“Nej. Varför skulle det?” Han log hånfullt mot mig och ryckte på axlarna vilket fick mig att få kalla kårar. Usch, jag gillade verkligen inte den killen. Jag suckade och la mig ner på sängen medans han började packa upp med en blick på mig, då och då.

Helt plötsligt plingade mobilen till. Jag greppade snabbt tag om den och klickade upp sms:et.

 

“Är här utanför, de har låst. Kan du komma och öppna? Jag har glömt koden.. :) XOXO Ken”

 

Jag suckade och reste mig upp ur sängen för att gå och öppna till henne.

“Du har besök.” Muttrade jag när hon kom in i korridoren. Hon  nickade och fortsatte in i rummet.

“Hej! Mike!” Log hon och kramade om Mike. “Vad gör du här?” Fortsatte hon sedan.

“Eh… skulle du vilja gå på balen med mig?” Hon kollade chokat på honom, men till min förvåning så nickade hon. Va?! Hon tänkte gå på balen. Med…honom?

Han log större och sneglade på mig. Jag suckade återigen och la mig ner i sängen. Hur skulle jag kunna sova under samma tak som han? I samma rum?

Kenny ruskade om mig.

“Justin, somna inte!” Ropade Kenny glatt och nickade mot tv:n där GTA lös upp hela rummet. Klockan va redan halv 1 på natten och jag kände hur ögonen brände till.

“Jag orkar inte Kenny… Jag är så trött.” Gäspade jag och gnuggade mig trött i ögonen. Han nickade förstående och stängde av spelet och dunkade mig i ryggen.

“Sov gott kiddo.” Jag nickade och staplade in i sovrummet. Jag hade ändå på mig mjukiskläder, så det gjorde inget om jag somnade med de på. Jag la mig ner i sängen och då plingade mobilen till.

 

“Såg att du hade fixat Maple Center! Duktigt Bieber! Jag fixar resten, balen börjar på Fredag kl 20.00! Glöm inte att ta med en dejt! // Lily Solivante”

Jag suckade och struntade i att svara. Det var ju bara en påminnelse, så det var egentligen inget att svara på. Jag blundade och somnade sekunden därpå.

-

“Rise and Shine!” Kvittrade mamma och drog upp persienerna. Jag gäspade högt och tittade med suddig blick på klockan. 08.36.. Så tidigt?!

“Mamma, varför väcker du mig nu?” Mumlade jag och drog en hand genom mitt ruffsiga hår.

“Gubben, du har inte semester längre. Du ska jobba!” Jag suckade djupt och reste mig upp. Kenny satt i soffan med en kopp kaffe vid läppen.

“God morgon.” Sa han lent och log stort mot mig. Jag besvarade leéndet och hällde upp en kopp kaffe åt mig själv.

“Vad ska jag göra idag då? Som är så himla roligt…?” Frustade jag och höjde lätt på ögonbrynen.

“Åh. Bara vara i studion och jobba. Du slutar runt 3.” Svarade mamma och log stelt mot mig. Hon var stressad, men över vad? Mamma och jag pratar aldrig så mycket längre. Det har vi inte gjort på ett bra tag. Jag måste fixa det… tänkte jag bestämt och nickade åt min tanke.

“Okej.” Mamma fuktade sina läppar och satte sig ner i fotöljen framför mig.

“Hur går det med Emma då? Ska ni komma ut?” Jag snörpte på munnen och ryckte på axlarna. Hon mötte min blick och höll fast vid den.

“Jag tror inte att det är det bästa för Em. Hon gillar inte uppmärksamhet..” Svarade jag kort.

“Nähä. Ni gör som ni vill.” Med de orden reste hon sig upp och gick ut i köket. Kenny blundade kort och mötte sedan min blick.

“Redo?” Jag nickade och gick in i mitt sovrum för att byta om. Det tog inte så lång tid, jag är ju van.

“Vi åker nu!” Ropade jag till mamma som satt vid sin laptop vid köksön.

“Visst!” Svarade hon och bröt inte blicken ifrån dator skärmen. Jag suckade och gick ut med Kenny i trapphuset.

Det stod inga fans eller paparazzi’s utanför huset idag, vilket var skönt.  Jag satte mig bakom ratten och gasade till. Kenny flinade stort mot mig och knäppte fast säkerhetsbältet så att jag skulle kunna börja köra.

Scooter mötte upp oss när vi kom till studion, men också Ryan. Ryan Good. Min stylist och bästa vän.

“Hey Ry! Jag har saknat dig!” Utbrast jag och kramade om honom. Han besvarade kramen och log stort mot mig så att alla hans raka tänder syntes.

“Du har växt på 3 månader!” Skrattade han och ruffsade till i mitt hår. För Ryan var mitt hår förbjudet område för händer, men idag var ett undantag. Och Emma var också ett undantag.

“Kom.” Jag följde med honom in till ett rum med en stor plastma tv och två skinnsoffor. Jag slog mig ner i den ena och Ryan i den andra. Varför inte i samma? Jag skakade bort tankarna och log större mot honom.

“Så, du har en ny tjej va?” Flinade han och höjde och sänkte flörtigt på ögonbrynen. Jag skrattade till och skakade på huvudet.

“Emma. Hon är vacker.” Han nickade instämmande.

“Jag vet, jag har träffat henne.” Jag höjde förvånat på ögonbrynen. Hade Emma träffat Ryan? När?

“Jaha, när då?” Frågade jag lugnt och han kollade ner på sina naglar.

“Idag. Vi snackade om kläder och dig. Tjejen är verkligen förälskad kiddo. Bryt inte hennes hjärta, OK?”

“Varför skulle jag det? Jag älskar henne minst lika mycket. Inget skulle kunna ändra på mina känslor om henne!” Han hajade till och drog upp händerna i luften.

“Jag vet, jag tvivlar inte på dig Bieber! Men hur blir det med balen då?” Fortsatte han och fuktade sina läppar. Jag tog upp en godis ifrån skålen på bordet och mötte hans blick.

“Jag ska bjuda henne.” Han nickade och log finurligt mot mig.

“Bra, för jag har valt ut era kläder!” Fnissade han och såg ut som ett litet barn på julafton. Ryan älskade verkligen att hålla på med kläder.

“Good, mr. Good!” Skrattade jag och båda brast ut i gapskratt när Scooter kom in och avbröt oss.

“Vad håller ni på med?” Sa han allvarligt och skakade smått på huvudet. Jag kvävde mitt skratt och kollade ner på mina fötter.

“Skrattar, vad tror du?” Svarade Ryan med bestämd röst. Scooter nickade och kollade sedan på mig.

“Du ska jobba, kom med nu.” Jag suckade och gick med honom till studion. Att vara Justin Bieber kan verkligen suga ibland.

“Okej klassen! Ni kommer ihåg läxan tills på torsdag va?” Ropade Mr. Litterdoo ut över klassrummet. Alla mumlade ett enkelt, ohörbart ja till svar. Han nickade och lät oss gå, men höll kvar mig.

“Den här är din.” Sa han och räckte över min mobil. Jag kramade snabbt om den och kollade chockat på honom.

“Vart fick du tag i den?” Han ryckte på axlarna.

“Den låg här när jag kom in.” Förklarade han ointresserat och kollade ner bland sina papper. Jag tryckte ner den i fickan och gick ut i korridoren när den vibrerade till…

---

Vem sms:ade Emma? :) Hur fick Mr. Litterdoo tag i hennes mobil?! Hur kommer det bli på balen?

 

KOMMENTERA FÖR FORTSÄTTNINGEN PÅ DET STORA ÄVENTYRET! HAHAHAHAHAHA XD

“Redo?” Log Ken till Sophie som nickade glatt. Jag log stort mot Ken som startade motorn och började köra. Men vi åkte inte till Centrumet. Nej, vi stannade vid ett villa område.

“Vad gör vi här?” Frågade jag osäkert och letade med blicken över alla hus innan jag såg vad vi gjorde där. Mike skulle med…

---

 

Den ljusrosa lilla Bikinin som Ken hade tagit med till mig satt som smort på min kropp. Men jag kände mig obekväm i den. Mike var ju här och det här var mer en… Ja, “Jenny” bikini.

“Klar?” Log Ken och drog upp Sophie i sin famn. Jag suckade och virade en handduk kring min kropp för att dölja det mesta som syntes av min kropp.

“Klar som man bara kan bli.” Mumlade jag och gick ut i badhuset med henne. Det var helt folktomt.

“Vart är alla?” Mike skrattade till bakom oss och höjde på ögonbrynen.

“Pappa äger badhuset. Så vi fick ha det över dagen, typ.” Log han och blinkade flörtigt med ögat. Jag himlade med ögonen till svars och hoppade i poolen.

“Damn, du var snygg då!” Fortsatte han och hoppade ner i poolen bredvid Ken och Sophie.

“Som sagt, jag har en pojkvän.” Muttrade jag och dök ner under vattnet. Vi badade riktigt länge. Hela min kropp var öm och rynkigt som ett russin när jag kollade på mina händer. En suck slank ur min mun och Mike skrattade till bakom mig och drog mig mot honom. Jag kände något hårt mot min rumpa och drog mig snabbt ur hans grepp.

“Vad gör du?” Snäste jag och hans leénde försvann snabbt.

“Inget…” Han svalde hårt och försvann sedan under vattnet. Jag suckade och fuktade mina läppar innan jag simmade iväg till Sophie och Ken som var borta vid vatten ruschbanan.

“Så, gillar du Mike?” Frågade Ken med ett stort leénde på läpparna när jag kom fram till de. Jag sneglade på Mike som hade blicken på oss och skakade sedan på huvudet.

“Nej, han är så på. Så störande…” Hon skrattade till och nickade lätt. Sophie låg och guppade i vattnet med sina armpuffar. Hon log stort mot mig och skrattade ett klingande skratt. Jag log större mot henne och snurrade henne i vattnet, vilket fick henne att skratta ännu mer.

“Är det kul? Tycker du det?!” Sa jag med gull röst och drog henne närmare min kropp i en lång omfamning.

Ken log stort mot oss och simmade sedan iväg till Mike. De började prata och klev sedan upp ur poolen. Vart skulle de då? Sophie var för glad för att märka något och tjatade på att jag skulle snurra mer, något som jag gjorde mer än gärna.

-

Ken kom tillbaka en liten stund senare och förklarade att vi skulle åka. Det gjorde ju självklart så att Sophie brast ut i krokodil tårar. Tårar för ingenting. Ken drog upp henne i sin famn och började gå mot omklädningsrummet med mig efter.

“Vart ska vi?” Frågade jag trött och virade handduken kring mitt våta hår. Ken log stort mot mig.

“Pizza hut. Blir det bra?” Jag nickade smått och började klä på mig. Sophie började ivrigt springa runt när hon var påklädd, och eftersom att Ken fortfarande stod i Bikini så fick jag passa henne. Något jag mer än gärna gjorde. Hon skrattade och sprang med stapplande steg för mig att fånga henne. Jag fick gå väldigt små steg för att inte hinna ikapp henne och förstöra nöjet.

“Jag kommer och tar dig!” Skrattade jag lömskt och drog ut armarna mot henne och svingade henne i luften. Hon skrattade så mycket att det sluta med hicka.

“Jag är klar, nu drar vi.” Sa Ken milt och höll upp dörren för oss. Jag fick ta packningen och Mike Sophie. Han gullade med henne och lekte med hennes hår.

Jag var obekväm med honom. Han störde mig på många sätt. Även fast jag har förklarat min “Tyvärr-jag-är-upptagen” situation så slutade han inte. Det gjorde mig frustrerad.

“Kommer du eller?” Ropade Ken. Jag hade inte märkt att jag hade stannat och stod nu 10 meter bakom de. Jag log smått och små joggade ikapp.

Jag drog en hand genom mitt hår och log stort mot papzen. Det var fullsmockat med folk på flygplatsen. Med folk menar jag Paparazzi’s.

“EY, ge killen lite utrymme!” Röt Kenny och tryckte bort dem flesta papzen. Jag log tacksamt mot honom och drog på mig ett par solglasögon för att skydda mig från blixtrarna. Mobilen vibrerade och jag tog upp den. Emma…

 

“Justin, jag längtar efter dig så mycket. Det är så tråkigt här i LA och skolan… åh, jag vill ha dina läppar mot mina. Det känns som om det var 100 år sen vi kysstes. Saknar dig så himla mycket. XX Din Em..”

Jag log stort åt sms:et och kände hur hjärtat tog ett extra skutt.

 

“Jag är på väg nu, kommer till dig det första jag gör. XX Justin.”

 

Kenny flinade stort mot mig och la min väska på rullbandet. Han förstod vem det var jag sms:ade med pågrund av mitt stora flin som inte ville försvinna från mina läppar. Jag skakade lätt på huvudet och kollade ner på mina fötter när jag gick in i planet. Scooter kom och satte sig ner bredvid mig.

“Så, hur känns det? Att få ha vilat lite?” Han log stort mot mig och tog en klunk av sitt te. Jag ryckte på axlarna och lutade mig tillbaka.

“Du skulle hyra Maple Center?” Fortsatte han och fuktade sina läppar. Jag rynkade pannan mot honom.

“Hur vet du om det?” Han skrattade till och klappade till mig på knäet.

“Det är mycket jag vet Justin. Nej men de kontaktade mig. Jag är somsagt din manager och tar hand om alla dina affärer. Och då menar jag verkligen alla.” Förklarade han och tog en till klunk av sitt motbjudande te.

Jag log smått och nickade.

“Jaha… Nej men Prinsessan av portugisien kom till mig och bad mig hyra den till balen hon ska hålla i. Den kommer hållas i LA för Emma’s skola. Så det kunde väll vara kul? Och jag får cred för det.” Mumlade jag trött och gäspade högt. Han nickade gillandes.

“Kan du inte sjunga något också? Det skulle vara maffigt.” Föreslog Scooter och log manande mot mig.

“Jo, men jag ska ju bjuda Emma, så inte så mycket då” Han nickade förstående och lämnade mig för att gå till Kenny som satt på sätet snett fram.

-

“Justin kolla hit! LE!” Ropade Papzen galet på LAX. Jag log mot kamerorna och fortsatte sedan gå, ut från flyplatsen och in i min Range Rover. Kenny satte sig i förarsätet och började köra mot min lägenhet men jag stoppade honom.

“Nej, hem till Emma ska jag.” Han nickade smått och började köra dit istället. Jag satte på min hörlurarna och vred på “Whistle – Flo Rida”

10 minuter därpå var vi framme. Jag log stort mot Kenny och hoppade ur bilen. Påväg in blev jag stoppade av, självklart, Jenny.

“Hey Justin! Så du har kommit för att hälsa på mig?” Fnittrade hon och la en hand på mitt bröst. Jag skakade på huvudet och rynkade ogillandes på näsan.

“Nej, Emma faktiskt.” Muttrade jag och gick mot Emma’s rum. Jag behövde inte vänta länge innan hon öppnade dörren.

“Hej!” Hon slängde sig runt min hals och kysste mig passionerat på läpparna. Fjärilarna bubblade upp och jag stängde dörren bakom oss.

Hon avslutade kyssen och lutade sin panna mot min med ett stort leénde på läpparna.

“Jag har saknat dig. Och Jerry.” Flinade hon och jag höjde förvånat på ögonbrynen.

“Vem har lärt dig det?” Hon suckade och himlade med ögonen.

“Jag bor inte under en sten Justin, jag vet vad Internet är!” Skämtade hon och satte sig ner i sin säng.

Jag bet mig löst i läppen och nickade förstående innan jag slog mig ner i Ken’s säng som var prydligt bäddad till skillnad från Em’s.

“Vad har hänt när jag har varit borta då?” Mumlade jag och kliade mig i nacken. Hon ryckte på axlarna och log stort mot mig.

“Jag har skaffat det här.” Svarade hon finurligt och drog ut en blå t-shirt och ett par likadana blåa hotpants under kudden. På rumpan till hot-pantsen stod det “Bieber is hot!” och på t-shirten var det ett stort tryck på mig. Jag skrattade till och flinade stort mot henne.

“Really? Du är för söt.” Hon rodnade till och la tillbaka de under kudden och gick fram till mig och satte sig gränsle över mig.

“Jag vill ha dig. Nu…” Viskade hon mot mina läppar och kollade djupt in i mina ögon. Jag svalde hårt och kände hur den blev hårdare. Hon log nöjt och kysste mig intensivt på läpparna. Jag besvarade kyssen och bar henne tillbaka till hennes säng där vi la oss ner. Hon rullade så att jag låg underst och drog sedan av sig sin tröja. BH:n åkte snabbt av efter och jag började massera hennes bröst. Hon stönade till och kysste mig ömt på halsen. Då var det min tur att stöna. Jag drog av mig min tröja och sedan hennes byxor. Det fortsatte tills det bara var jag som hade kalsonger på mig. Hon kysste mig mjukt på magen tills hon kom till kalsongkanten och drog av mig de. Jag kände hur njutningen spreds i min kropp när jag kom in i henne.

“Duschen?” Andades Justin ut och fuktade sina läppar. Jag nickade och gick ut i badrummet och sedan in i duschen. Justin kom snabbt därpå. Hans armar var överallt över min kropp, detsamma med hans läppar.

“Jag..kan..inte..sluta..älska..dig..” Stönade jag och bet mig löst i läppen. Han flinade mot mig och nickade instämmande.

“Jag kan inte sluta älska dig heller.” Jag log ett nästintill bländande leénde mot honom och kysste honom passionerat på läpparna. Vattnet silade ner för våra nakna kroppar och allt kändes okej.

-

“Vi ses imorgon. Jag kommer när jag har slutat jobba.” Sa Justin mjukt och kramade om mig än en gång. En tår rann ner för min kind och han smekte bort den med tummen.

“Jag är ju i samma stad babe.” Jag nickade och skakade på huvudet i samma stund.

“Jag vet, men det här är lyckotårar.. Jag är så lycklig att jag har dig här. Hos mig. Jag vill inget annat.”

“Jag älskar dig.” Viskade han och kysste mig mjukt på hjässan och lämnade mig sedan. Ken skulle komma om 20 minuter, hon var ute och åt med några kompisar från Lacrossen. Jag suckade och la mig ner på sängen med mobilen upptryck i ansiktet. Ett leénde spreds på mina läppar när jag såg en bild på mig och Justin från Kanada. Vi såg så lyckliga ut. Inte för att vi inte var det nu, men vi gjorde bara det…

Jag började spela lite Angry Birds men tröttnade snabbt och började istället städa. Jag blev rätt nöjd med resultatet och nickade gillandes för mig själv i samma stund som de knackade på dörren.

Jag frustade till och gick för att öppna, men blev inte glad över vem som stod där…

---

Vem stod där? Åh... Mike, Mike,Mike... Gahaha! ^^ Men visst snajsade jag till det där med "Jerry"?!

 

KOMMENTERA FÖR MER IKVÄLL ÄLSKLINGAR! :D

“Emma! Kan du öppna?” Jag suckade och vände mig om.

“Ja!” Ropade jag tillbaka och gick till dörren för att öppna. När jag slog upp dörren stod det en kille, i min och Ken’s ålder där med ett stort leénde på läpparna. Men leéndet försvann när han såg att det inte var Ken som stod där.

“Vem är du?” Frågade jag allvarligt och la en hand på midjan. Han svalde hårt och sneglade över min axel.

---

“Ehumm… En kompis till Kendra. Mike. Vem är du?” Han mötte min blick men bröt snabbt ögonkontakten.

“Ken’s kompis. Hon sover, så kom tillbaka imorgon igen.” Mumlade jag snabbt till svar men blev snabbt knuffad åt sidan av Ken som hade vaknat. Hon slog armarna runt killen och log stort.

“Åh! Mike!” Utbrast hon och lutade sig tillbaka för att granska killens ansikte. Jag kan inte ljuga, han såg rätt snygg ut.

“Wow! Du har förändrats rätt mycket på bara ett par månader!” Skrattade, den såkallade, Mike.

Ken’s kinder ändrade snabbt färg till en ljuröd nyans. De verkade ha glömt bort mig så jag harklade mig högt.

“Å, det här är min kompis Emma! Och det här är Mike!” Sa Ken och log stort mot oss båda.

“Du var också inte så tokig! Haha, se upp för mig!” Skämtade han och jag fnös till.

“Jag har pojkvän.” Med de orden vände jag på klacken och försvann in i huset igen.

Jag virade en handduk kring min midja och lämnade badrummet. Chaz satt på min säng och fipplade mer min Rubiks kub, medans Ryan var nere i köket och beställde pizza. Jag kramade om ett par rena underkläder, ett par mjukisbyxor och en t-shirt innan jag försvann in i badrummet igen för att byta om.

“Maten!” Ropade Ryan högt när jag hade kommit ut ur badrummet igen. Chaz log stort mot mig.

“Ska bara ringa Em, ät ni.” Förklarade jag och greppade tag om min mobil. Han nickade och försvann snabbt ner till köket. Jag skrattade till och slog Em’s nummer. Hon svarade efter några få signaler.

“Hej!” Det värmdes i hjärtat av att höra hennes fantastiska röst. Jag log stort för mig själv.

“Hey Babe. Jag skulle ju ringa ikväll, så ja… Hur är det?” Jag hörde en mansröst skrocka till i bakgrunden.

“Bra, Ken har tagit hit en kompis. Mike… Usch, jag stör mig på killen..” Hennes röst avspeglade sig avsmak. Jag flinade stort för mig själv.

“Håll ut. Om två bar åker ni tillbaka till LA. Sen kommer jag om 3 dagar..” Mumlade jag och hon suckade djupt.

“Tre LÅNGA dagar. Du kan inte fatta vad Ken har planerat. Imorgon ska vi till Badhuset med Sophie. Sen efter badhuset ska vi åka och käka någonstans. Och efter det ska vi åka till någon lekpark! Och i övermorgon ska vi gå på Bio och käka Pizza. Standard.” Hon skrattade glatt till.

“Men det blir väll kul!” Samtalet höll på i 15 minuter till tills Ryan och Chaz blev galna på mig. Jag staplade ner för trappan och in i vardagsrummet där de satt i soffan och kollade på “Hancock”

Ryan suckade högt och mötte min blick med ett flin.

“Så du och Emma kan inte få nog av varandra? Hur gjorde ni, tryckte in tungan i telefonen?” Sa han retsamt och Chaz skrattade till. Jag himlade med ögonen och upp en Pizza slize.

-

“Nolan hade fest ikväll. Visste ni det?” Frågade jag när vi hade suttit tysta ett tag. Ryan svalde hårt och sneglade på Chaz, som sneglade tillbaka.

“Säg.” Muttrade jag och kollade allvarligt på de båda. Chaz tog ett djupt andetag innan han öppnade munnen för att berätta.

“Nolan hade en fest, och han bjöd oss. Men inte dig. För det här är liksom ett stort ögonblick för honom. Första FF festen och han vill liksom inte att…” Hans röst vek sig och Ryan hoppade in.

“Han ville inte att Justin Bieber skulle förstöra den. Jag är ledsen Justin…” Det sista lät som en viskning. En klump hamnade i halsen och min blick hamnade på mina händer som darrade.

“Vi var inte med på det.” Förklarade Chaz. Jag nickade trött och vände blicken mot tv:n. Ryan och Chaz kollade på varandra men lutade sig sedan tillbaka. Hur kunde Nolan göra så mot mig? Bara för att jag är Justin Bieber? Just nu vill jag inte vara mig själv…

“Ska vi poppa popcorn?” Föreslog Ryan. Jag pressade fram ett leénde och gick ut till köket. I samma sekund som mikron plingade till, så knackade det på dörren. Jag gick med trötta steg dit och öppnade. En överraskning var det jag fick.

“Alyssa? Mia? Polly? Vad gör ni här?” Alyssa fnittrade till och log stort mot mig.

“Du kunde inte komma till oss, så vi kom till dig!” Svarade hon med len röst. Jag svalde hårt och hörde Ryan och Chaz’s steg närma sig oss.

“Vad gör ni här?” Spottade Chaz ur sig och Aly låtsades inte höra honom utan kollade bara på mig.

“Oj då Justin… du har blivit såååå snygg!” Kvittrade hon och smekte min kind, men jag slog undan hennes hand.

“Aly, jag har en flickvän. Ursäkta mig men jag kommer inte vara otrogen.” Hennes leénde försvann och blev istället en sur min.

“Nähä! Men om du ska vara så otrevlig så går vi!” Snäste hon och la en hand på sin midja.

“Ja snälla…” Mumlade Ryan tyst, men Aly hörde det och vände snabbt på klacken för att lämna oss. Polly log stort mot Chaz som log tillbaka när jag stängde dörren.

“Så du och Polly More eller?” Retades jag och boxade löst till honom på armen. Han rodnade till och snörpte på munnen.

“Nej.. Det är inget imellan oss.” Sa han med allvarlig röst. Ryan skrockade till.

“Än.”  La Ry till och vi gick ut i vardagsrummet igen med popcornen. Ryan tog en klunk av sin Cola och tog en näve med popcorn.

“Så, vad menade Aly med att du inte kunde komma till de?” Frågade Chaz förvånat.

“Hon bjöd mig till Nolan’s fest. Men jag tackade nej.” Mumlade jag och smuttade på min Cola. Ryan höjde förvånat på ögonbrynen och nickade sedan förstående.

“Ja, är det Aly vi pratar om så säger man väll självklart nej.” Min mobil plingade till och jag flinade stort.

“När man talar om trollen.” Skrattade jag och klickade upp hennes sms.

 

“Justin, du kan inte tro att jag bara kommer glömma det som hände… Det kommer alltid sitta kvar i min hjärna även fast du inte tänker på det. Wow, 15 år var vi bara. Innan du blev så här snygg. Damn! Aja jag ville bara berätta att jag inte hade glömt. XX Aly ;)”

 

Jag svalde hårt åt sms:et. Hon hade inte glömt, och inte jag heller. Fan! Jag vill inte ens tänka tanken på det som hände. Hon fick mig att göra det… Jag tog snabbt bort sms:et och log ursäktande mot Ryan och Chaz.

“Äh, hon gnällde bara om att jag var elak och dissade henne helt!” Flinade jag. Men klumpen i halsen var fortfarande kvar. Både från Nolan och Aly… Minnen kommer tillbaka när man minst anar de. Det är det värsta… Tänkte jag bittert och drack upp det sista av min cola.

“Vakna! Upp!” Ropade Sophie högt i rummet. Jag slog trött upp ögonen och kollade med suddig blick på henne och Ken som stod i dörröppningen.

“Jag har packat, det är bara för dig att äta frukost och så åker vi!” Sa hon milt och pekade på en väska som låg på golvet i mitt rum. Jag sneglade på klockan som bara var halv 9. Åh gud!

Jag nickade trött och de gick ut ur rummet för att jag skulle kunna klä på mig. När jag kom ner i köket satt alla runt bordet och åt plättar. Mrs. Brooks la upp några åt mig och hällde upp kaffe i min kopp. Jag log tacksamt om sockrade plättarna innan jag började äta. Sophie hoppade snabbt av sin stol när hon hade ätit upp och sprang runt på vaklande steg i vardagsrummet. Man kunde knappt tro att hon bara var 3!

“Klar?” Frågade Ken peppat när jag hade svalt sista koppen kaffe. Jag log trött mot henne.

“Snälla, kan vi bara chilla ett slag? Jag är så trött…” Mumlade jag. Hon bet sig löst i läppen och nickade sedan.

“Bara i 15!” Varnade hon och gick in i vardagsrummet med mig i släptåg. Sophie hoppade upp i Ken’s famn och log smått mot mig. Eftersom att det just var Sophie som var här hos oss fick det bli Playhouse Disney. Det var inte direkt så att jag tjöt av lycka, men jag höll ut. Hon var trotsallt 15 år yngre än oss. Hon hoppade upp på sina små fötter och härmade dansen som Mimmi gjorde på Musses klubbhus. Ken log stort och tog upp sin mobil för att Instagrama Sophie när hon dansade. Jag fnittrade till och följde hennes exempel.

-

“Vi ska åka nu!” Utbrast Ken trött och drog upp mig ur soffan. Jag suckade djupt och gick ut i hallen för att dra på mig jackan. Sophie klappade på mina ben i tecken på att jag skulle lyfta upp henne. Hon började genast leka med mitt hår när Ken kom och öppnade dörren åt oss.

Vi gick ut till hummern igen och bara för att jag höll i Sophie fick jag sätta ner henne i sin krångliga barnstol. Jag fipplade länge med bältet innan jag fick fast den och satte mig tillrätta i passagerarsätet.

“Redo?” Log Ken till Sophie som nickade glatt. Jag log stort mot Ken som startade motorn och började köra. Men vi åkte inte till Centrumet. Nej, vi stannade vid ett villa område.

“Vad gör vi här?” Frågade jag osäkert och letade med blicken över alla hus innan jag såg vad vi gjorde där. Mike skulle med…

---

Ojoj! Hur kommer det gå? Och vad är det för "hemlighet" som Justin och Aly har?
KOMMENTERA FÖR MER, FÖR JAG ÄLSKAR ERA KOMMENTARER! :D

Piladelphia var vackert. Jag kunde inte säga annat. Justin hade bokat en biljett dit, så att jag skulle kunna träffa Ken innan skolan började. Och Sophie såklart. Jag log stort mot mobilen som vibrerade när jag satt på flygplanet.

“Vi landar om 10 minuter, jag upprepar, 10 minuter!” Ropade Kaptenen ut i högtalarna. Jag fiskade upp mobilen och svarade.

“Heey!” Sa jag glatt. Jag kunde slå vad om att Justin log just nu.

“Hey Babe... Saknar dig, grymt mycket..” Hans röst var len och han hade ett ledsamt tonfall, vilket fick mitt leénde att försvinna.

“Justin, det har bara gått 5 timmar sen vi sågs sist. Ta det lugnt älskling. Och det är bara 4 dagar kvar tills du kommer tillbaka till LA.” Jag försökte låta positiv, men rösten bar det inte. Och älskling? Seriously Emma? Jag slog till mig i pannan och suckade sedan djupt. 4 dagar utan Justin är som en vecka utan vatten eller mat. Han är min luft..

“Jag vet.. Jag saknar dig fortfarande, det hjälpte inte.” Jag log större och lutade mig tillbaka.

“Jag saknar dig också, men vi ska landa nu.” Han suckade djupt och grymtade till.

“Jag ringer dig ikväll, svarar du inte så kommer jag till Philly direkt.” Jag skrattade högt.

“Ha-ha. Justin ta det lugnt. Vi kanske går ut och äter eller något.”

“Okej.. Älskar dig.” Sa han mjukt.

“Älskar dig mer.” Svarade jag och han fnös trött till.

“Som om det är möjligt.” Det pep till och samtalet var slut. Flygvärdinnan kom fram till mig och påminde min om landningen som skulle ske om 5 minuter. Jag knäppte på bältet och lutade mig tillbaka i stolen. Det skulle bli så roligt att få träffa Sophie. Och Ken…

-

“Heej!” Ropade Ken glatt och hoppade in i min famn. Jag drog in hennes underbara doft och kramade hårdare om hennes mjuka kropp.

“Åh! Jag har saknat dig Ken!” Utbrast jag och släppte taget om omfamningen. Hon skrattade till och lyfte upp en liten flicka som hade stora, bruna ögon och mörka lockar liggandes på hennes axlar. Hennes hy var blek, precis som Ken. Om jag inte visste bättre skulle jag kunna säga att de var tvillingar.

“Hej på dig.” Log jag och smekte hennes rosensköra kind med tummen. ”Jag heter Emma.”

Hon log stort så att alla hennes pärlvita tänder syntes. Jag besvarade hennes underbara leénde och ett fnitter lämnade hennes mun.

“Sophie!” Svarade hon lätt. Jag nickade gillandes och drog upp handtaget på min väska så att jag skulle kunna rulla den. Ken log stort mot mig och gosade ner sig i Sophie’s lockar. Jag skrattade milt till och fortsatte ut till en röd Hummer. Jag höjde förvånat på ögonbrynen mot Ken som himlade med ögonen.

“Pappa och mamma gillar att visa att de är “rika” Hon hostade till vid ”Rika” och jag nickade förstående. Hon låste upp bilen och satte Sophie i sin bil stol medans jag la in mina väskor i bagage luckan. Ken hoppade in bakom ratten, och jag bredvid.

“Nu åker vi!” Skrattade Ken och Sophie klappade lyckligt med händerna i baksätet. Ken startade motorn och körde bort från flygplatsen. Då och då sneglade hon på mig.

“Så, hur är det med dig och Bieber då?” Flinade hon och höjde retsamt på ögonbrynen. Jag fnös till och skakade på huvudet.

“Äh, vi är väll… ihop?” Hon log större mot mig och nickade gillandes när hon körde upp på en uppfart vid en jätte stor, vit villa. Min mun förblev halvöppen när jag hoppade ur bilen.

“Wow.. Det är så… stort.” Här uppe i Philadelphia var det soligt och alla löv satt kvar på träd. Detsamma med gräset, det var fortfarande grönt. Men det blåste som bara den.

Ken öppnade dörren åt Sophie och hjälpte henne ut ur sin bilstol. Dörren till huset öppnades och Mr- och Mrs. Banks kom ut till oss med två stora leénden. Och då menar jag, stora.

“Hej Emma! Välkommen hem till oss!” Log Mrs. Banks och kramade mjukt om mig. Mr.Banks skakade bara om min hand och log stort mot mig. Ken kom upp bakom mig och släppte ner Sophie på marken, så att hon skulle kunna springa in i huset.

“Maten står på bordet. Du måste vara utsvulten.”  Fortsatte Mrs. Banks och föste in mig i det massiva huset. Det gick knappt att beskriva hur de bodde. Det var nästan lika stort som slottet.

Hon tryckte ner mig på en stol och lassade upp sallad och Lassange på min tallrik, samt cola i mitt glas.

“Tack.” Sa jag milt och väntade på att alla andra skulle sätta sig ner och ta för sig.

Jag tog en klunk av det kalla vattnet och kollade sedan upp på mormor som hade hakan lutad i händerna.

“Så, är hon framme?” Frågade hon kort och log milt mot mig. Jag nickade smått och tog en tugga av äpplet som låg framför mig på bordet. Det här började kännas lite som ett förhör.

“Hur mår hon då?” Hon drog upp sitt korta hår i en boll på nacken. Jag ryckte på axlarna.

“Bra? Antar jag..” Mumlade jag trött ut och reste mig upp för att slänga äppel skrutten i papperskorgen. Mormor gäspade lätt till och gick ut till mamma i vardagsrummet.

-

“Jag och mormor åker och käkar! Du får hitta på något! Ring hit en kompis eller nåt!” Ropade mamma ifrån hallen, och innan jag hade hunnit invända så smälldes dörren igen. Jag suckade djupt och drog upp mobilen ur fickan.  1 nytt sms. Wow..

“Bieber i stan? Det visste jag inte… Hahah! Det är fest hon Nolan ikväll. Du kanske kan komma? Jag är inte ute efter dig som förr, promise! XX Alyssa.” Jag suckade återigen och knappade in ett lät svar.

“Wow, hey Aly. Dig hade jag nästan glömt bort ;) Tyvärr, så kan jag inte ikväll! Och även om du var ute efter mig så har jag en tjej. Vi får väll ses nån annan gång! // Justin”

Jag kunde se Aly’s besvikna min framför mig just nu. I denna stund.

Sängen såg så inbjudande ut, även fast klockan på väggen endast visade halv 7. Det knackade på dörren, så jag gick med snabba steg dit för att öppna. Jag kramade om handtaget och drog upp dörren.

En brunhårig tjej stod där bakom och log stort mot mig. Hon var kanske runt 24-25 års åldern.

Ett leénde växte fram på hennes röda läppar och hon höjde lätt på ögonbrynen.

“Justin Bieber?” Jag nickade och korsade armarna över mitt bröst. En kall vindpust träffade min överkropp och gåshuden växte sig fram.

“Hej, Lily Solivante. Prinsessa av Portugisien!” Jag fuktade mina läppar och skrattade lätt till.

“Är det ett skämt eller? Varför skulle en prinsessa kontakta mig?” Fnös jag och kliade mig på kinden. Hon suckade och himlade lätt med ögonen.

“Jo, för att jag och min partner ska anordna en bal i LA om några dagar. Och du är somsagt ihop med en tjej på skolan i LA, så-…” Jag avbröt henne med en hand.

“Hur vet du det?” Hon skrattade till och drog bort min hand.

“Vem vet inte det?” Svarade hon med len röst. Jag svalde hårt och kollade ner på hennes skor. Jeffrey Campbell, så prinsessigt då.

“I alla fall, så tänkte vi ha balen på Maple Center, skulle du kunna fixa det åt oss? Du får självklart betalt. Och balen hålls bara för skolan. Det kommer också komma en hemlig överraskning frammåt kvällen!” Hennes röst var lömsk, men jag gick ändå med på det.

“Okej. Men pengar är inget problem, så betala inte tillbaka. Tack.” Hon log nöjt och gav mig hennes nummer innan hon gick tillbaka mot den svarta limon som stod och väntade på henne utanför huset. Flera grannar hade kikat ut genom fönstret för att kolla vad som stod på. Jag slängde igen dörren bakom mig och klampade in i vardagsrummet för att slå på Jersey Shore.

Jag slog mig ner på sängen i gästrummet och andades lugnt ut. Äntligen lugn och ro.

Men nej, då slogs dörren upp och Ken kom in i rummet.

“Jag ber om ursäkt för mina föräldrar… de är lite på.” Mumlade hon trött och la sig ner bredvid mig i sängen. Jag skrattade till.

“Det är lugnt. Jag är van.” Hon nickade och slog igen ögonlocken för att sekunden därpå somna.

Jag suckade och rullade runt på sidan. Klockan var bara 8. Jag smög ut ur rummet och gick fram mot trappan då det knarrade till under mina fötter. Sophie sprang fram mot mig. Var hon vaken?

Hennes ögon var röda och vattniga och hennes grepp om mina ben blev hårdare.

“Jag vill till mamma!” Skrek hon förtvivlat och skakade på mina ben. Jag nickade och drog upp henne i min famn för att kunna ta med henne in till Ken som genast vaknade.

“Vad är det?” Frågade hon oroligt och drog in Sophie i sin famn. Jag ryckte på axlarna och kollade på Sophie som låg och darrade.

“Monstret kom igen. Under sängen mamma.” Viskade hon med tjock röst och begravde ansiktet i Ken’s gråa t-shirt. Hon hyschade Sophie och började nynna på en vaggvisa, och innan vi viste ordet om det så sov Sophie och detsamma med Ken.

Jag gäspade högt och gick ut i köket där Mrs. Banks satt vis sin Macbook. Hennes fingrar rörde sig smidigt över tangent bordet och hon kollade upp på mig. Ett leénde växte sig fram på hennes läppar.

“Det finns glass i frysen.” Mumlade hon glatt och kollade sedan ner i datorn igen. Jag gick fram till frysen och tog ut en Ben & Jerry burk, samt en sked innan jag gick ut till vardagsrummet och började äta av glassen.

Mr. Banks gick förbi rummet och log stort mot mig.

“Du får gärna sätta på tv:n. Känn dig bara som hemma!” Sa han mjukt innan han fortsatte iväg mot köket till Mrs. Banks. Jag greppade tag om kontrollen och klickade på MTV. “Boyfriend” kom genast upp och ett stort, fånigt leénde spreds på mina glassfyllda läppar. Mrs. Banks kom in i rummet och fnös till.

“Usch! Sånt här kollar vi inte på..” Muttrade hon och bytte till Animal Planet. Jag suckade djupt och kollade på Antiloperna som sprang ifrån ett lejon på tv:n. Det var ju jätte roligt…

Mr. Banks kom in i rummet igen med en Macbook som han räckte över till mig.

“Här har du. Du ska ju inte dö här! Av uttråkighet!” Skrockade han och gick upp för trapporna och in i kontoret. Jag log större och drog upp locket på datorn.

Jag loggade in på Facebook och BieberZone. Man vill ju veta vad som försigår i Canada. Jag bläddrade genom sidorna och slog upp ögonen mot en rubrik.

“JUSTIN BIEBER, BESÖK AV KUNGLIGHETER IFRÅN PORTUGISIEN!” Jag kunde inte läsa det. Nej Emma, glöm bara bort det. Jag exade ner sidan och reste mig upp för att gå ut i köket och lämna glassbunken.

När jag hade ställt en fot i trappan plingade det på dörren. Mrs. Banks harklade sig i köket och ropade sedan på mig.

“Emma! Kan du öppna?” Jag suckade och vände mig om.

“Ja!” Ropade jag tillbaka och gick till dörren för att öppna. När jag slog upp dörren stod det en kille, i min och Ken’s ålder där med ett stort leénde på läpparna. Men leéndet försvann när han såg att det inte var Ken som stod där.

“Vem är du?” Frågade jag allvarligt och la en hand på midjan. Han svalde hårt och sneglade över min axel.

---

Hon är i Philly folks! :D Vem stod i dörröppningen? Vad har Lily i kikarn?!

 

KOMMENTERA FÖR MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEER! :D

"Pattie?" Hon nickade och tryckte in mig i huset och stängde dörren bakom sig.

"Hej Chaz och Ryan!" Ropade hon och drog med mig ut i köket. Jag kollade förvånat på henne och skakade lätt på huvudet.

"Vad är det?" Frågade jag nervöst och bet mig löst i läppen.

"Emma, jag har inte känt dig så länge. Men du ska inte få såra Justin på det här sättet." Mumlade hon och slängde ner en skvallerblaska på bordet. En från Portugisien... Jag svalde hårt och granskade bilden, samt texten.

"Prinsessan Anna Solivante på PORTUGALAN" Under texten så var det en bild på mig, Lily, Dylan och mamma.

"Hur?" Hon suckade och drog en trött hand över ansiktet.

"Jag åkte hem till en kompis, Lucy, som nyss hade varit i just Portugisien. Och hon sa att deras Prinsessa saknades och lyfte upp en tidning. Jag kände genast igen dig... Föresten, vart är Justin?"

Jag sprang mot pappas hus och slog snabbt upp dörren. De hade ett extra hus här i Stratford.

"Justin?" Ropade han oroligt från köket och kom ut till mig. Hela jag var dygn blöt och ledsen. Han flämtade till och granskade mig från topp till tå.

"Ta en dusch grabben, jag fixar Varm choklad." Jag nickade tacksamt och gick upp till badrummet. Alla blöta kläder la sig som en hög på badrummsgolvet när jag hoppade in i duschen. Vattnet silade ner för min kalla, blöta kropp. Värmen spreds snabbt i min kropp och jag log stort av belåtenhet.

-

"Så, berätta vad som hände?" Sa pappa med len röst när jag hade på mig torra kläder. Jazzy och Jaxon låg och sov. Jag tog en klunk av den varma chokladen innan jag började berätta om allt. Emma, Ryan och Chaz, Selena... Han nickade förstående när jag bara satt och babblade på. När jag hade slutat prata, hade istället tårarna dykt fram. Pappa drog in mig i sin famn och lät mig ligga där och gråta.

"Bieber Ledsen?" Jazzy hade vaknat.. Hennes röst var trött och hennes ögon halvöppna. Jag drog undan tårarna och sträckte ut armarna. Hon hoppade snabbt upp i min famn och somnade sekunden därpå. Pappa log smått mot mig och gick ut med kopparna i köket. När han kom tillbaka vaknade Jazzy igen och lämnade min famn för att gå in på sitt rum och somna om. Pappa suckade trött när han hade slagit sig ner i soffan.

"Så, tjejen är problem?" Flinade han och höjde retsamt på ögonbrynen. Jag suckade djupt och skakade på huvudet.

"Nej, det är snarare jag som är problem..." Mumlade jag lågt till svar och drog upp filten till hakan. Han nickade förstående och jag sneglade på klockan. Halv 6... Jazzy och Jaxon sov tidigt idag.

"Varför gick de och la sig så tidigt?" Pappa förstod vad jag pratade om så jag slapp förklara.

"De gick upp innan solen had vaknat och runt halv 4 var båda två helt... döda! Ingen av de kunde hålla ögonen öppna, men eftersom de gick och la sig så tidigt kommer de väll vakna tidigt igen." Sa han med trött röst.

"OK." Svarade jag kort och kollade ner i mobilen.

"11 NYA SMS, 24 MISSADE SAMTAL" Pappa såg vad jag kollade på och nickade mot mobilen.

"Ska du inte ringa?" Jag skakade på huvudet och stängde av mobilen. Jag orkade inte kolla på allt det där. Och om jag hade förlorat Emma, skulle det varit mitt fel.

-

Jag gick fram till fönstret. Regnet hade upphört. När jag kollade ut möttes jag av en chock. Det var Emma. Hon stod och pratade men en kille, lite längre än henne. Han såg förbannad ut.

Deras munnar rördes hela tiden. Oavbrutligt. Han greppade tag om hennes arm och skakade henne, då rykte jag till och sprang ut.

"Är det något problem?" Väste jag och gick fram till Emma. Han fnös och nickade mot henne.

"Fråga Anna... hon vet vad som är problemet." När han sa "Anna" ryckte Emma till och kollade ner på sina fötter.

"Vadå Anna? Hon heter Emma! Och låt oss vara ditt äckel." Snäste jag och gick med Emma in i huset igen.

"Vem var det?" Frågade jag snabbt när vi hade stängt dörren bakom oss. Hon viftade avböjande med handen och mötte min blick.

"Ingen. Ett psyko som trodde jag var någon "Anna".." Svarade hon trött och drog av sig sin kalla jacka. Jag nickade och gick ut i vardagsrummet när det knackade på dörren. Jag gick tillbaka och öppnade, där stod ingen mindre än Ryan.

"Justin... jag är ledsen! Snälla, förlåt, jag menade det inte!" Hans ord var snabba och allvarliga. Jag fuktade mina läppar och kollade på hans kind. Den var svullen och lila. En tår rann ner för hans friska kind och jag drog in honom i en kram.

"Såklart jag förlåter dig." Mumlade jag och kramade om honom hårdare. Ibland var det just det en kille behövde. En kram. Hans tårar blötte ner min tröja, men det brydde jag mig inte om. Emma kom upp bakom oss med ett stort leénde och kramade om min hand. Ryan log större och stoppade ner ena handen i fickan.

"Men... vi ses!" Mumlade han och lämnade huset. Emma bet sig nervöst i läppen och gick in i vardagsrummet igen.

"Justin, det är en sak du borde veta...." Började hon med darrig röst och kollade ner på sina fingrar.

Jag gick med långsamma steg mot Jeremy's extra hus här i Stratford. Pattie hade övertygat mig. Jag måst berätta.. Nu. Eller när jag känner för det. När jag skymtade huset så mötte jag också en annan. En kille, men inte vilken kille som helst. Dylan. Han log stort och hånfullt mot mig.

"Vad vill du?" Snäste jag och stannade framför honom. Han fuktade sina äckliga läppar och smekte min kind.

"Anna.. Du trodde att du skulle kunna rymma. Men du vet.. så här snabbt," han knäppte med fingrarna, "Kan jag få alla paparazzi's på dig och förstöra din lilla kärlek med Bieber." Jag fnös åt hans ord, men de var sanna. Så sjukt sanna.

"Är Lily med på det här eller? Mamma?" Sa jag kallt och korsade armarna över bröstet.

"Lily är i stan. Berättar du inte själv, så berättar vi. Du kommer inte kunna glida undan det här.." Det stack till i hjärtat.

"Aldrig. Jag kommer aldrig berätta om mig." Han röt till och greppade hårt tag om min arm. Smärtan spred sig snabbt och jag bet ihop. Inte skrika Emma... skrik inte.. Han skulle precis säga något när Justin's röst hördes.

"Är det något problem?" Väste han och gick fram till mig.

I LOVE YOU! Tack för alla era söta kommentarer, jag började nästan gråta :')

Ja, om ni tycker det är segt med prinsess grejen, så kommer det snart! Jag vill liksom att de ska ha lite normalt ett tag! :D Och en tjej sa:

Ska jag det?... Jag har jätte mycket ideér nu!

Kram

Är novellen dålig? Seriously? ....

“Emma! Vakna!” Ropade Justin i mitt öra. Jag slog förskräckt upp ögonen och rullade snabbt ur Justin's lilla säng vilket genast fick honom att brista ut i gapskratt.

“Fan...” Muttrade jag och la en skyddande hand på min rumpa som dunkade av smärta. Justin's leénde försvann och han kollade istället skamset på mig. Jag svalde hårt och satte mig långsamt ner i hans säng.

“Fick du ont?” Jag svalde smärtan och skakade lätt på huvudet. Han skulle inte behöva bli hängig för det här hela dagen.

Han log smått mot mig och kysste sedan mina läppar. Fjärilarna bubblade upp och min mage höll på att sprängas.

“Ska vi gå upp?” Viskade Justin med hans sexiga morgonröst. Jag rös till av välbehag och nickade. Han fuktade sina läppar och gick fram till våra väskor, men först min?

“Justin.. vad håller du på med?” Skrattade jag och han log lurigt mot mig tillbaka och slog sig ner på golvet.

“Jag bestämmer din outfit idag!” Jag himlade med ögonen, men lät honom hållas. Han drog ut vinröda underkläder från VS och log stort mot mig. Han la fram de, ett par skinny jeans och en ljusrosa hoodie. Jag nickade gillandes och kramade om kläderna.

“Får man ingen betalning? Jag har aldrig sett på maken..” Muttrade han retsamt och korsade armarna över bröstet. Jag skrattade till och böjde mig ner mot hans ivriga läppar. När kyssen var över klädde jag snabbt på mig och satte upp mitt hår i en hög hästsvans. Justin var redan kvar och räckte över min mobil med ett brett flin på läpparna. Jag låste upp den och suckade av frambilden. Det var Justin från hans photoshoot. Han skrattade till och kramade om min hand innan vi gick ner till köket.

-

“God morgon, ungdommar!” Skrattade Diane när vi slog oss ner vid bordet. Klockan var redan 1.

“God morgon, ja.” Svarade Justin och flinade stort mot mig. Jag skrattade till och fuktade mina läppar medans jag la upp ägg och bacon på min tallrik. Justin, glupsk som han är, tog pannkakor. Pattie tog upp tillbringaren med Juice i och kollade menandes på mig som nickade. Hon log stort mot mig och vek tidningen för att lägga ner den på diskbänken igen.

“Chaz och Ryan har ringt.. Ungefär 4 gånger. De saknar dig grabben!” Skrattade Bruce och smuttade på sitt kaffe. Justin log stort och nickade. Jag fnittrade till och åt upp det som var kvar på min tallrik med en klunk Juice.

Jag svängde upp på Chaz's uppfart. Emma svalde hårt och sneglade på huset, så jag kramade om hennes hand.

“De bits inte! Tror jag...” Skämtade jag och skrattade högt. Hon svalde hårt och nickade smått. Nervositet är det värsta jag vet.

"Du, ta det lungt." Viskade jag stöttandes och kysste hennes mjukt på pannan. Hon nickade och hoppade ur bilen.

Vi gick snabbt mot hans dörr och innan jag hade hunnit plinga på så öppnade de dörren och hoppade på mig. Emma såg ännu nervösare ut. Chaz och Ryan släppte taget om mig och kollade gillandes på Emma och räckte sedan fram händerna, i samma stund. Emma fnittrade till och kramade om Ryan's först.

"Ryan Butler!" Hälsade han och hon nickade. Jag gick fram till henne och la en hand på hennes midja.

"Det är Buttys." Viskade jag retsamt i hennes öra. Ryan fnös till och gick in i huset. Chaz och Emma blev genast vänner och kom väldigt bra överens. Men Ryan hade tjurat ihop sig i soffan. Jag la ifrån mig godispåsen och gick fram till honom.

"Hey. Vad är det?" Frågade jag milt och han mötte min blick. Hans ögon var små och nästintill

vattenfyllda. Jag blev genast orolig och skakade om honom. Han blängde surt på mig och skakade på huvudet.

"Varför ska du få alla tjejer? Emily gjorde slut med mig... pågrund av dig." Snäste han och jag svalde genast hårt. Ryan hade aldrig varit så kär som han var i Emily.

"Men... Varför sa du inget bro'?" Han suckade och vände bort blicken ifrån mig.

"Som om du skulle bry dig." Han gick upp och ut ur huset. Emma flämtade till bakom mig och jag vred snabbt på huvudet.

"Hans flickvän? För dig? Varför...?" Hennes röst var osäker och darrig. Jag klappade på soffan och hon gick lydigt och satte sig framför mig. Innan jag började berätta så svalde jag hårt.

"Så, du tog tjejens oskuld när du var 15? Alltså innan du var känd? Och hon blev ihop med Ryan, som inte visste något? Jag fattar.." Hasplade hon ur sig när jag hade förklarat allt. Bara av att få höra det av någon annan lät konstigt.

"Mhm..." Hon suckade och kysste mig mjukt på läpparna innan hon gick iväg till Chaz igen.

-

"Hur är det?" Viskade Chaz när vi hade tryckt på "Saw III" Jag suckade och nickade smått mot honom. Ryan satt i fotöljen och surade, vilket fick skuldkänslorna att dyka upp igen.

"Dåligt." Muttrade jag till Chaz som klappade på min axel som tröst. Emma kollade upp på mig och kysste mig mjukt på läpparna. Fjärilarna blev galnare för varje kyss hon gav mig. Kvinnan dödar mig. Ryan gjorde ett tyst kräkljud, vilket fick mig att braka lös.

"Vad är problemet? Får jag inte kyssa MIN FLICKVÄN?!" Han hoppade upp på fötter framför mig och kollade kallt in i mina ögon. Ilskan växte inom mig och jag knöt mina knytnävar.

"Helst inte framför mig. Jag blir äcklad av dig. Och henne." Emma svalde hårt bakom mig och jag tog ett steg frammåt och knuffade till honom.

"Vad sa du?!" Röt jag och fuktade mina läppar. Han hånlog mot mig och knuffade tillbaka.

"Jag..blir..äcklad..av..he-.." Innan han hann avsluta meningen hade jag slagit till honom i ansiktet. Emma skrek till och Chaz kom upp framför mig och knuffade bort mig.

"Justin! Behärska dig!" Snäste han. Jag kände hur hårt hjärtat slog i bröstkorgen och svalde hårt innan jag sprang ut ur huset i den svalkande vinden. Bort från de och problem..

Justin hade redan kommit långt när jag hade försökt springa efter honom. Jag gick trött in i huset igen där Ryan satt med en ärtpåse mot kinden som var blå och svullen. Han mötte min blick och en tår rann ner för hans kind.

"Jag är ledsen Emma... Jag menade det inte. Jag var arg på Justin." Jag nickade lätt och satte mig ner i soffan.

"Jag förstår." Svarade jag lugnt och gäspade högt. Chaz kom in i rummet med ett glas vatten till Ryan, trodde jag, men han räckte över det till mig.

Jag mimade ett tack och svalde en klunk av det svala vattnet. Hela kroppen svaldes ner och Ryan snyftade till.

"Jag skulle aldrig ha tagit ut det på dig.. Eller jag skulle inte ens ha börjat bråka med Justin.." Viskade han skamset och kollade ner på sina fötter. Jag suckade och nickade återigen.

"Jag vet, men det borde du säga till honom. Inte till mig. Jag bryr mig inte så värst mycket." Han svalde hårt och bröt inte blicken ifrån sina fötter. Det smattrade till på fönster rutan och jag vände blicken dit. Det hade börjat regna, men vart var Justin?

-

"Han kommer snart." Mumlade Chaz när det hade börjat åska ute. Men det var jag inte så säker på.

"Nej.. Justin är seriös med sånt." Svarade Ryan sammanbitet och tog en bit choklad och stoppade in den i munnen. Åskan bullrade till och jag kollade stelt upp på den gråa himmeln. Justin, vart är du? Tänkte jag oroligt och började bita på mina naglar.

"Sluta." Sa Ryan i samma sekund som det plingade på dörren. Jag hoppade upp på mina fötter och sprang fram till dörren men blev snabbt besviken....

---

Vem var där?! Omg... haha, det kommer 2 imorgon, hoppas jag!

"Jag gör det, älskar honom alltså." Kenny nickade och log smått mot mig som ett tecken på att han trodde mig. Helt plötsligt plingade Justin's mobil till. Jag ursäktade mig och gick till den. Min hals tjocknade när jag såg vem som hade sms;at honom..

---

Jag slog långsamt upp ögonen. Morgon.. Jag kunde inte sluta tänka på att Justin och Kendra sms:ade? Hade de något ihop? Nej Em, Justin älskar dig. Klockan pep till och jag kände Justin's armar slingra sig runt min kropp. Ett leénde spreds snabbt på mina läppar.
"God morgon." Viskade jag och vände mig om för att sekunden senare möta Justin's fantastiska ögon. Han log stort mot mig och började leka med mitt hår, som såg ut som en buske. Jag gäspade högt och kramade om hans varma kropp.
"Hur mycket är klockan?" Frågade jag trött och la mig ner på Justin's bröstkorg. Han suckade djupt och kysste mig mjukt på hjässan.
"Halv 8..." Jag grymtade ogillandes till och kysste hans sockersöta läppar. Han log stort mot de och fuktade sedan sina läppar. Jag reste mig slött upp ur sängen och gick fram till fönstret. Där utanför stod det fullt med fans och paparazzi's. Hade de inget bättre för sig än att göra livet för Justin till ett levande helvete?
-
*FLYGET MOT STRATFORD, KANADA, GÅR OM 10 MINUTER IFRÅN GATE 20! JAG UPPREPAR, 10 MINUTER*
Justin log smått mot mig och Kenny knuffade oss frammåt, snabbare och snabbare så att jag nästan snubblade på mina egna fötter.
"Ska det bli roligt då? Att skämma ut sig för hela familjen Bieber?" Flinade Kenny och gåshuden växte sig fram på mina armar.
"Påminn mig inte.." Muttrade jag trött och sneglade på honom. Han skrattade högt till och gick fram till Justin som gick några meter framför mig. Jag hatade att behöva göra såhär.. Gå 4 meter ifrån killen jag mest av allt vill kyssa.. Hålla om och gosa med. Paparazzi's förstörde pratiskt taget kändisars liv. Seriöst.
Justin föste in mig i flygplanet. Jag gick och slog mig ner bredvid ett fönster och vände sedan på huvudet för att sekunden senare mötas av Justin's efterlängtade läppar. Han la en hand på min nacke och tryckte mig närmare honom. Jag hade aldrig känt mig så lycklig i hela mitt liv.
"Så, vi ska till din mormor och morfar eller?" Hasplade jag ur mig när vi var i luften. Han mötte min blick och fuktade, återigen, sina läppar.
"Ja, först. Sen ska vi till Winipeg hos min pappa och syskon. Eller så skulle de komma till Stratty, jag vet inte!" Jag fnittrade till.
"Stratty? Har du gett din hemstad ett smeknamn? Vad gulligt!" Justin's kinder ändrade snabbt färg till en ljusröd och han kramade om min hand. Jag drog ett djupt andetag innan jag lutade mig ner mot hans axel. Alltin kändes bara helt... perfekt.

Jag sökte med blicken på flygplatsen efter morfar och mötte tillsist hans gröna ögon. Han log stort mot mig och vinkade. Jag började genast springa mot honom, och när jag var framme drog han in mig i en omfamning.
"Min lilla pojke har blivit så stor! Å, jag har saknat dig!" Sa han mjukt och drog med handen över min rygg. Jag log större mot honom.
"Jag har saknat dig mer morfar." Han dunkade till mig i ryggen och kollade sedan på Emma som log stort mot honom.
"Och vem är denna förtjusande dam?" Skrockade han och log stort mot Em.
"Emma! Det är ett nöje att äntligen få träffa dig Mr. Mallette." Morfar viftade avböjande med handen och kramade om henne.
"Nöjet är på min sida. Och kalla mig Bruce, här i Canada har vi inget sådant trams som "Mr" och "Mrs" Skrattade morfar och lyfte upp min väska. Jag började inte fnattra om att han inte skulle ta den, för morfar är väldigt svårövertalad. Väldigt.
-
"Hallå?" Ropade jag ut när vi kom innanför dörren. Det luktade köttfärsås i hela huset och ett klingande skratt hördes ifrån vardagsrummet. Jazzy? Jag släppte ner väskan och gick ut ur hallen. Jazzy kom springandes mot mig med vingliga ben och hoppade sedan upp i min famn.
"Bieber! Bieber!" Tjöt hon förtjust ut och skrattade högt. Jag kramade hårdare om henne och snurrade lätt runt.
"Jag har saknat dig Jazzy!" Sa jag milt när hon stod på egna ben. Hon nickade och gick oblygt fram till Emma för att slå armarna kring hennes ben.
"Hej! Jag är Jazzy!" Log Jazzy och lutade sig långsamt tillbaka för att kunna se upp på Emma's ansikte.
"Och jag är Emma!" Fnittrade Emma till svar och lyfte upp Jazzy i sin famn. Hon granskade farcinerat Em's ansikte och nickade sedan gillandes.
"Jag gillar dig! Du är vacker!" För att bara vara 4 var Jazzy vädligt smart. Och det menar jag. Jag lämnade Em och Jazzy och gick istället ut till Pappa som satt och pratade med mamma. Han log stort mot mig när jag kom in i rummet.
"Där är min kille!" Utbrast han och reste sig upp för att kunna krama om mig. Det var ett riktigt kramkalas idag!
"Hey pappa! Jag har saknat dig.." Han nickade och slog sig ner i soffan med ett nöjt leénde på läpparna igen. Jag suckade djupt och kände två armar kring min mage. Emma..
Jag snurrade runt och möttes av två underbara läppar. Pappa skrattade högt till och Em bröt genant kyssen.
"Hej! Jeremy, Justin's pappa." Hälsade pappa och log stort mot Emma. Hon nickade och stoppade ner händerna i fickan, så jag gick fram till henne och la två händer på hennes höft, samt min haka på hennes axel. Hon drog ett djupt andetag innan hon presenterade sig själv.
"Emma. Justin's... flickvän?" Sa hon osäkert och jag kände genast hur jag blev kall inom mig. "Flickvän?"
Äh Justin, strunta i det. Lägg ingen onödig uppmärksamhet på det, för det kommer bli fel och ni kommer börja bråka.

Justin tog med mig upp till hans rum. Hela rummet var blått och hade hockey grejjor i det. Jag skrattade till när jag såg den lilla sängen och pekade på den.
"Hur får du plats där?" Justin fnös till och ryckte på axlarna med ett självbelåtet leénde på läpparna.
"Du får nog plats där!" Skämtade han. Jag kollade förnedrande på honom och gick och la mig ner i den lilla sängen.
Som Justin hade sagt, så passade jag. Men bara med marginal. Han skrattade nöjt och la sig ner över mig i sängen över mig. Jag kunde knappt röra på mig.
"Kyss mig." Viskade jag. Han kollade ner på mina läppar och kysste mig ömt på läpparna. Kyssarna gick snabbt över till grovhångel och vi hörde en lätt harkling bredvid oss.
Jag ryckte snabbt till och avslutade kyssen. Det var Bruce som hade kommit in med våra väskor och ett snett leénde på läpparna.
"Middag snart. Din mormor är upptgen i köket, men hon längtar efter att få träffa er." Med de orden lämnade han oss och jag ville bara sjunka igenom gjorden. Vad hade hänt?
"Justin..." Mummlade jag generat ut. "De hatar säkert mig nu. Åh..." Han suckade och kysste mig lätt på nästippen.
"Nej då! De älskar dig, nästan lika mycket som jag." Flinade han och kramade om min hand, men gick sedan över till allvarliga Justin.
"Du.. vill du vara mig flickvän eller? För du verkade lite tveksam förut.." Hans röst darrade lätt till.
"Jag visste ju inte om du ville vara min pojkvän, så jag visste inte vad jag skulle säga." Försvarade jag mig och han sken upp lite.
"Så, vill du vara min flickvän?" Jag bet mig löst i läppen och nickade sedan.
"Mer än någonsin." Svarade jag glatt och han kysste mig återigen då Pattie's röst störde oss.
"Middag!" Ropade hon och vi hörde Jazzy's röst tjuta till glatt. Justin log stort mot mig och drog sedan ner mig i köket. Hur ska jag överleva? Tänkte jag nervöst när vi kom in i köket.
-
"Så, Emma va?" Sa Diane lugnt och log milt mot mig. Jag svalde innehållet i min mun och skulle precis svara när Jazzy gjorde det åt mig.
"Ja! Visst är hon vacker? Som en prinsessa." Sa hon drömmande och fnittrade gulligt till. Jag drog med handen över hennes ljusbruna hår och fuktade mina läppar. Diane skrattade lätt till och tog en klunk vatten. Justin kramade hårdare om min hand under bordet och jag såg hans lena leénde i ögonvrån.
"Så, vad händer imorgon ungdommar?" Skämtade Pattie och höjde frågandes på ögonbrynen mot oss. Justin svarade snabbt.
"Ryan och Chaz ville gärna träffa oss, så det är nog planen." Hon nickade gillandes och middagen fortsatte. När klockan var runt halv 6 så skulle Jeremy och Jazzy åka.
"Barnvakten håller på att få krupp på Jaxon!" Skrattade Jeremy och drog på Jazzy sin rosa jacka. Hon kramade om alla och sedan gick de. Vi gick in i vardagsrummet och Justin drog ner mig i sin famn när han hade sattit sig ner i soffan. Han gosade ner sig i mitt hår och minuten senare somnade jag.

---

Whoop! De är i CANADA LAND! Hahaha, vad kommer hända? Hur kommer Ryan och Chaz reagera på Bieber's nya tjej? Är hos min syrra, men mer kommer imorgon om...
...NI KOMMENTERAR SÅ ATT DET RYKER, FÖR ATT..EH... JAG ÄLSKAR ER SÅHÄÄÄR MYCKET! :D

Jag sprang mot vårat rum och drog ut lite kläder ur min byrålåda som jag tryckte ner I  väskan. Tårarna sprutade ner för kinderna. Hur kunde du ha varit så dum?!

När väskan var full så slängde jag över den på axeln och sprang ut ur rummet, och sedan skolan. Jag fortsatte mot bilen men kom sedan på att Emma hade fått bilnycklarna. Bussen åkte förbi och jag började springa mot den. Busschaufören stannade och log stelt mot mig.

“Du har tur du, jag stannar inte jämt.” Jag nickade tacksamt och betalaade för min biljett innan jag gick och satte mig längst bak med en suck. Vart ska du Fred?

-

Jag sprang mot vårat rum och drog ut lite kläder ur min byrålåda som jag tryckte ner i väskan. Tårarna sprutade ner för kinderna. Hur kunde du ha varit så dum?!

När väskan var full så slängde jag över den på axeln och sprang ut ur rummet, och sedan skolan. Jag fortsatte mot bilen men kom sedan på att Emma hade fått bilnycklarna. Bussen åkte förbi och jag började springa mot den. Busschaufören stannade och log stelt mot mig.

“Du har tur du, jag stannar inte jämt.” Jag nickade tacksamt och betalade för min biljett innan jag gick och satte mig längst bak med en suck. Vart ska du Fred?

-

Jag drog upp den ur fickan. Påminnelse att jag skulle äta snart. Toppen mamma! Jag log stelt mot henne och fick ett stort leénde till svars.

"Gå ut du med Kenny, det blir en lång kväll." Sa hon mjukt och fuktade sina läppar. Jag nickade tacksamt och reste mig upp ur soffan med en suck. Kenny gjorde detsamma och vi lämnade rummet minuten därpå.

"Vad är du sugen på?" Frågade han när vi satt i bilen. Jag ryckte på axlarna.

"Kanske Pizza?" Han nickade gillandes och gasade till. Väl framme vid Pizzerian gick vi ut ur bilen och hoppade in i blien 10 minuter senare med varsin Hawaii Pizza. Han körde tillbaka till hotellet och drog mig förbi alla fans och paparazzi's.

"Jävla parasiter." Muttrade Kenny när vi hade kommit in. Ingen av de var "välkommna" in till hotellet nu när jag var här. Jag nickade instämmande och fuktade mina läppar med en suck. Dörrarna stängdes och vi åkte upp till våran våning.

"Så ni äter här?" Frågade mamma när vi kom innanför dörren. Kenny log stort mot mig och drog med mig in i vardagsrummet. En flämtning lämnade min mun när jag såg vem som satt där.

"Selena?" Hon log stort och ställde sig upp.

"Wow Justin, du kommer ihåg mitt namn!" Sa hon ironiskt och la en hand på sin midja. Jag la ner pizza kartongen på bordet och granskade henne från topp till tå. Selena hade kommit hit? Från Italien?

"Vad gör du här?" Hasplade jag ur mig och mötte hennes chokladbruna ögon. En glimt av lycka speglade sig.

"Träffar dig. Och vi ska ju spela in en låt tillsammans till Believe. Kommer du inte ihåg det?" Sa hon med en ledsam ton. Jag svalde hårt och kliade mig nervöst i nacken.

"Jo, hur skulle jag kunna glömma?" Ljög jag och ett stort leénde spreds på hennes glansiga läppar.

Läppglans var hennes bästis. Jag såg mammas bländade leénde i ögonvrån. Selena hade alltid varit hennes favorit, vad jag än skulle säga.

"Så, hur har ni det?" Fick Selena ur sig för att bryta den stela tystnaden. Mamma satte sig ner bredvid henne i soffan och började babbla om allt mellan himmel och jord medans jag och Kenny högg in på Pizzorna. Jag och Selena i samma studio? Never.

-

"Ska vi dra?" Sa Selena nöjt och log smått mot mig och Kenny. Jag höjde förvånat på ögonbrynen mot henne.

"Ska du med på konserten?" Hon fnös till och viftade med handen som om jag vore luft helt enkelt.

"Ja? Vad tror du, såklart jag ska med!" Skrattade hon och la en hand på min axel. Jag rös till av obehag och ryckte till så att hennes hand föll av.

"Kom då." Mumlade Kenny och log förstående mot mig. Jag nickade menande och gick ut, hack i häl med Selena, ur rummet.

Selma kom glatt gåendes mot mig och Ken som satt på gräsmattan på den stora skolgården. Det var sol idag iallafall, men kallt. Ken drog upp sin kaffe termos till munnen och smuttade lätt på det svarta kaffet när Selma kom och satte oss ner bredvid oss.

"Fatta, vi blir tvingade att ha bild utomhus. Nu liksom!" Utbrast hon ogillandes och rynkade näsan åt de gråa molnen som närmade sig skolgården. Ken grymtade instämmande till. Jag kollade ner i mitt block och började skissa på träden och de gråa molnen över de. När jag hade suttit där ett bra tag kom Mrs. Selta upp bakom mig och hummade gillandes mot min bild.

"Jätte fint Emma! Du är duktig du!" Sa hon stolt och klappade till mig på axeln innan hon fortsatte runt i folkmassan som satt på filtar lite här och var. Ken suckade djupt och suddade för 10:nde gången. Jag skrattade till och log stort mot henne, men fick en ilsken blick till svar.

"Vad?" Snäste hon otåligt. Jag flinade stort och ruskade på huvudet så att mitt svarta hår la sig framför ansiktet.

"Inget." Sa jag och gjorde mitt bästa för att kväva mitt skratt. Hon huttrade till och blängde ner i sitt block.

-

"Kom igen nu klassen! Ordning!" Ropade Mrs. Selta när vi hade gått in. Regnet hade kommit minuten efter jag hade blivit klar med min teckning. Selma suckade och tryckte in ett tuggumi i sin mun, som hon sedan smackade på.

"Så, har ni förstått vad läxan går ut på?" Selma suckade högt och nickade trött mot Mrs. Selta. Hon log gillandes mot klassen och lät oss gå någon minut innan klockan ringde. Jag tryckte ner böckerna i väskan och gick med snabba steg mot mitt skåp. Selma kom upp bredvid mig och pekade på sin mobil.

"One Direction... Åh, jag dör!" Stönade hon gillandes och nynnade till en låt. Säkert deras. Jag skrattade högt för mig själv och slog upp mitt skåp då ett brev ramlade ut. Va? Jag plockade upp det och såg Fred's trubbifa handstil på framsidan.

"Till: Emma Snow." Stod det med tjocka bokstäver. Jag svalde hårt och tryckte in väskan och sprang iväg och in på vårt rum. Jag slog mig ner i min säng och rev snabbt upp brevet.

-

"Emma... När du läser det här så har jag antagligen rymt ifrån er. Självmord var ett alternativ, men då skulle jag aldrig kunna träffa dig igen. Jag älskar dig som sol älskar himmel. Men jag älskar Kendra också. Hälsa henne det. Jag saknar er... Det är ensamt här.. Ute i skogen... Skolan var en välsignelse, och sen träffade jag dig! Men när allt blev kaos orkade jag inte längre... Mitt liv var nästan över kändes det som. Jag tror jag antagligen kommer gå till närmsta tåg station och ta första bästa tåg tillbaka till Iowa. Där mamma och pappa finns. Jag orkar inte längre helt enkelt. Bilnycklarna ligger här i kuvertet, den är din! :)

Något vått droppade ner på brevet. Jag grät. Han hade redan bestämt sig för att lämna oss... Men en sak var säker, jag ska gå till botten med mordet på Fred.

Jag avlsutade låten och sprang ut bakom scenen där Selena mötte mig i en lång kram. Jag avbröt den och kollade in i hennes ögon.

"Vad gör du? Vi är över Sel, låtsas inte som något annat." Varnade jag henne och gick in i min loge där Carin väntade på mig. Hon plockade fram nya kläder till "Down To Earth." Jag drog snabbt på mig de och sprang sedan ut på scenen.

-

"I LOVE YOU GERMANY!" Skrek jag ut i mickrofonen innan jag sprang ifrån alla skrikande fans, bakstage. Alla mötte mig med stora leénden och applåder. Men vart var Selena? Jag hörde högt introt till "Hit the lights" Åhnej.

Vad gör hon nu? Hennes röst strömmade ut i högtalarna och fansen började skrika högre.

Hon log stort mot mig och vinkade ut mig på scenen. Men jag skakade på huvudet. Scooter tryckte in en mickrofon i min hand och knuffade ut mig på scen. Selena kollade allvarligt på mig och jag kände blickarna brinna från fansen, så jag började sjunga.

"Tack Tysklaaaand!" Ropade Selena glatt ut och gick fram till mig med en hand på min nacke innan hon tryckte sina läppar mot mina.

---

SEENT! I KNOW!

“Justin?” Flämtade jag förvånat. Justin log stort och nickade. Jag muttrade till och böjde mig ner för att att ta upp min mobil.

”Gå och lägg dig mamma, jag ska också göra det.” Ljög jag och log uppmanande mot henne. Hon nickade trött och gick ut ur mitt rum till gästrummet.

Kenny sov i rummet som mamma annars sov i. Klockan på nattduksbordet sken ”03.19” med röda bokstäver. Jag suckade och drog på mig en ny t-shirt och mjukisbyxor innan jag la mig ner i sängen igen och försökte somna om. Det var misslyckande.. Klockan 03.36 så pep min mobil till. Jag greppade snabbt tag om den och klickade upp sms:et. Varför skickar hon sms nu?

---

Jag suckade djupt och rynkade på pannan när Ken väckte mig. Hon log smått mot mig och jag sneglade på Fred´s säng. Han var inte hemma än.. Jag började bli orolig, på riktigt.

"Dags för skolan." Mumlade Ken och klappade på min säng. Jag blundade hårt och skakade på huvudet.

"Nej." Hon snörpte på munnen och la en hand på min panna.

"Mhm. Du är rätt varm, så stanna här då. Jag kommer förbi på lunchen." Sa hon. Jag skakade långsamt på huvudet.

"Nej då, det behövs inte." Utbrast jag och sträckte fram händerna.

"Jo." Insisterade hon.

"Nej." Svarade jag kort och kollade allvarligt på henne. Hon gav upp med en suck och nickade.

"Aja, skaffa fram mat själv då, nu drar jag." Jag nickade smått och slog igen ögonen igen. Någon minut efter att Ken hade gått somnade jag. Och det djupt...

-

Mobilen pep till och jag slog snabbt ögonen.

Klockan var redan halv 12. Usch, du skulle inte ha somnat Emma! Tänkte jag surt och slog av alarmet. Jag klädde snabbt på mig och lämnade sedan rummet. Det kryllade av folk i korridoren, så de hade antagligen lunchrast nu. Jag småsprang ut ur skolan och stötte till i någon. Peter.. Jag log smått mot honom för att inte väcka någon uppståndelse.

"Vart ska du? Varför är inte du på dina lektioner?" Sa han bittert och korsade armarna över bröstet. Jag höjde på ögonbrynen och la en hand på midjan.

"Jag är faktiskt sjuk. Ska gå och köpa värktabletter." Svarade jag snabt och fuktade mina läppar.  Han nickade och rynkade lätt på pannan med ett lömskt leénde.

"Du liknar faktiskt prinsessan av Portugisien, väldigt mycket. Nästan som en kopia. Hon heter Anna Solivante, är det bekant?" Jag svalde hårt och spände fast blicken på honom och skakade på huvudet.

"Nej." Han putade lite med underläppen och kollade ut över skolgården.

"Nähä, för min kompis... Dylan, han var ihop med Prinsessan Lily. Anna's syster. Trodde du kände de." Jag skakade på huvudet och gick snabbt förbi honom. Hur visste han allt det här? Det var något mysko med honom, men jag visste inte vad...

Jag trummade med pennan på pappret och bet mig löst i läppen. Scooter hade tvingat mig att skriva lite mer låtar till det nya albumet. Det var knappast ett glädjetjut som lämnade min mun när han sa det. Jag hade ingen inspiration nu...

"Hur går det?" Frågade Kenny lågt och log stort mot mig. Jag kollade på Scooter som stod och pratade med Dan lite längre bort. Om 4 dagar skulle jag iväg till Tyskland. I en månad skulle jag vara borta.. En. hel. månad från Emma. Kenny dunsade till mig i ryggen och gick sedan därifrån. Scooter mötte min blick och kom fram till mig.

"Går det bra eller?" Jag suckade och kollade ner på det tomma blocket och sedan på Scooter igen.

"Ser det ut som det?" Fnös jag drygt till svars. Han hajade till och stoppade ner handen i fickan.

"Justin, jag gör inte det här för att straffa dig. Det är mitt jobb att se till att du sköter dig, jag måste göra dig. Jag håller med, jag skulle också gärna vilja åka till ett tivoli istället. Men nu är det så att du är stjärnan och jag fick det här jobbet. Skriv nu." Han gick ut ur rummet. Jag fuktade mina läppar och drog upp mobilen ur min ficka för att klicka upp sms:et från Selena.

"Justin... Jag saknar dig. Snälla ta mig tillbaka. Jag sitter på planet från Italien nu, det finns ingen återvändo. Ta tillbaka mig, eller lämna mig. Det är ditt beslut... Jag är framme i LAX runt halv 4 imorgon. Ses då hoppas jag. Om inte, vänder jag. XX Sel."

Hon gav mig grymt mycket skuldkänslor och gick mig snart på nerverna. Jag älskar henne inte, Jelena är slut om hon inte har fattat det än!

Jag klickade sedan snabbt upp twitter och följde några innan jag tweetade snabbt.

"Chillin' in tha Studio and writing... Not on top. #Peace!"

Mamma kom in i rummet med en skål sallad. Hon satte sig ner framför mig vid bordet och sköt över den.

"Ät." Manade hon och log stöttande. Jag la ifrån mig blocket och åt ofriviligt. Salladen hade ingen smak.. För min mun, var det som att äta papper. Tort och smaklöst.

"Hur går det med det här då?" Fortsatte hon och nickade mot blocket. Jag suckade och himlade med ögonen.

"Kan alla sluta fråga det? Ni ser väll att jag inte har skrivit något." Hon spände blicken i mig.

"Inte den attityden Justin Drew Bieber!" Hon använde hela mitt namn, så hon var arg. Eller snarare små sur.

"Jaja.." Muttrade jag bara till svar och högg till ett till salladsblad och förde det till munnen. Den processen fortsatte tills skålen var tom, och jag mätt.

Jag gick in på affären och tog ner en Ben & Jerry från kylen innan jag gick till kassan och betalade. Med snabba steg gick jag sedan tillbaka till skolan och in på vårt rum. Fortfarande tomt.

Jag låste dörren efter mig och slängde ner glassen i sängen och gick in i badrummet för att ta en dusch. När jag var klar tog jag på mig ett par mjukisbyxor och en svart hoodie och la mig ner i sängen med laptopen i knäet. Lika bra att slötitta film innan Ken kom hem.

-

Jag slog långsamt upp ögonen och sneglade på klockan. Redan halv 7! Vart är de? Ken och Fred sågs inte till i rummet. Det här var creepy... Jag greppade tag om mobilen och slog Kendra's nummer. Inget svar. Jag provade med Fred's men fick inte heller något svar. Det var något som var fel...

Fred hade varit borta i 2 dygn snart, så jag kunde ju ringa till polisen. Jag skulle precis slå 911, när dörren öppnades och mobilen föll till golvet.

---

Inte så långt. Har migrän och mår piss. Hoppas ni blir nöjda iaf.. Ska försöka med 2 imorgon.

”Hey.” Log jag milt och kramade lätt om honom. Fjärilarna blev som galnast i magen och Justin släppte taget.

”Så, vad ska du ha?” Frågade han snabbt och mötte min blick.

”Toffe.” Sa jag mjukt och blinkade med ögat mot honom. Hans kinder fick en ljusröd nyans och han nickade.

”Jag går och beställer.” Jag nickade och kollade ut genom fönstret. Peter stod på andra sidan gatan.. Följde han efter mig? Nej, han stod och pratade med någon… Va?!

---

Dylan? Jag kände hur benen började darra.    De kände varandra?

”Häär!” Flinade Justin och räckte över yohgurten. Jag log smått mot honom och kollade tillbaka. De var borta.

”Vad är det?” Frågade Justin lugnt och log smått mot mig. Jag mötte hans fantastiska ögon och ryckte på axlarna.

”Inget, tyckte jag såg någon jag kände bara.” Han nickade och stoppade in sin sked i munnen.

”Ska vi köra 5 frågors leken?” Frågade han helt plötsligt och jag nickade smått. Varför inte?

”Okey.. eh, vart kommer du ifrån?” Började han.

”Portugisien, du?”

”Kanada, stratford. Ehum… Är du singel?” Han började rodna.

”Ja, är du singel?” Han skrattade.

”Sluta upprepa mina frågor! Men ja, 100% singel. Lyssnar du på min musik?” Jag rynkade ogillandes på näsan.

”Euw, nej. Sportar du?” Han nickade.

”Fotboll, basket och hockey faktiskt. Gillar du mig?” Jag svalde hårt.

”Som vän, hur många tjejer har du haft?”

”Runt 5. Det var alla frågor.” Jag nickade och svalde yoghurten jag hade i munnen. Dylan och Peter? De kände varandra?

-

”Ska vi gå på bio?” Föreslog jag och nickade mot biografen. Han nickade lätt och började gå dit. Vi beställde två biljetter till en film och köpte popcorn.

”Kom.” Han drog med mig in på biografen. Det var inte en människa där.

”Vad är det här?” Frågade jag förvånat. Han kollade djupt in i mina ögon och la två fingrar på mina läppar. Jag bet mig löst i läppen och kollade upp på bio duken. Justin’s ansikte dök upp. Hans film var det här.

Jag log som ett fån igenom hela filmen och sneglade på Justin då och då. Usch, så vacker.. Eftertexterna rullade upp. Vi reste oss upp, men då snubblade jag såklart. Över Justin. Hans ansikte var en millimeter ifrån mitt. Jag kollade ner på hans läppar och vred sedan på ansiktet. Justin harklade högt och föste ut mig ur biografen.

”Hur mycket är klockan?” Frågade jag trött. Han drog upp sin mobil och log stort mot mig.

”Halv 10.” Jag nickade och gick mot Kenny som stod 5 meter ifrån oss.

”Ska du ha skjuts Emma?” Frågade han och jag skakade på huvudet. Justin fnös.

”Såklart du ska, kom.” Insisterade han . Jag fuktade mina läppar och hoppade in i bilen efter Justin.

”Det var trevlgt ikväll.” Fick jag fram och kliade mig nervöst i hårbotten. Justin nickade och la ner sin hand. Den snuddade min och det brände till. Varför kände jag såhär? Killen jag bara hade känt i 2 veckor var jag kär i…

”Framme!” Sa Kenny och log mot mig i backspegeln. Jag mimade ett ”Tack.” Och vände mig mot Justin,

”Vi ses?” Han nickade och kysste mig mjukt på kinden. Fjärilarna bubblade upp och jag tog ett djupt andetag och hoppade ut ur bilen.

Bilen brummade till och körde sedan iväg. Det här var ingen dejt? Nej, det var två kompisar som hade gått ut med varandra bara. Jag gick in i skolan och suckade djupt när jag gick mot mitt studentrum.

”Vart har du varit?” Peter.. Jag ignorerade honom och gick in i mitt rum med en smäll. Han hade ingenting med mig att göra, så jag tänkte inte prata med honom. Han kände Dylan, och hade antagligen hört talas om Lily. Men vem var han egentligen?

Jag vred av vattnet på duschen och virade en handduk kring min midja, samt borstade tänderna. Mina ögon var röda och hade lila påsar under de. Jag var trött för att vara ärlig. Kenny knackade lågt på dörren.

”Kommer.” Mumlade jag och spottade ut löddret ur munnen och sköljde av tandborsten innan jag öppnade dörren och gick ut till Kenny. Han log smått mot mig och nickade mot min garderob.

”Jag har packat upp.” Jag log tacksamt mot honom och tog fram ett par mjukis byxor och en ljusblå    t-shirt. Jag drog på mig ett par kalsonger och sedan kläderna och gick ut till Kenny som satt och kollade på tv.

”Är det något roligt du kollar på eller?” Frågade jag och gäspade högt. Han skakade på huvudet och mamma kom in i lägenheten.

”Hej Kenny. Och Justin.” Sa hon trött och log smått mot oss innan hon också slog sig ner i soffan. Ingen brydde sig direkt om vad som gick på tv, vi bara satt där och kollade. Animal planet var inte direkt min favoritkanal.

”När ska vi upp imorgon?” Gäspade Kenny och blinkade trött mot mig och mamma.

”Ni är lediga imorgon killar.” Svarade mamma nöjt och lutade sig tillbaka i soffan. Jag log stort och nickade trött mot henne.

”Bra, jag tror jag bara kommer vara hemma eller något. Om 2 veckor ska jag till pappa.” Mamma nickade och reste sig upp.

”God natt.” Mumlade hon och lämnade vardagsrummet med en vindpust. Jag sneglade på klockan och reste mig också upp.

”God natt Kenny, sov gott.” Sa jag och gjorde vår handshake.

”Du med Justin.” Svarade han och stängde av tv;n. Det blev helt mörkt och tyst i lägenheten när jag lunkade mot sängen och la mig ner under täcket. Äntligen… tänkte jag trött och somnade snabbt därpå.

-

*Emma log stort mot mig och drog av mig min t-shirt. Mitt hjärta bankade hårdare innanför bröstet och jag bet mig löst i läppen. Hon kysste mig ömt upp och ner över bröstet och ett stön lämnade min mun. Hon log belåtet mot min hud och drog sig ner mot kalsongkanten. Jag andades djupt ut och in och kände hur den började bli hård.

”I like it,” Flinade Emma och drog av sig sina VS trosor. Jag log stort mot henne och stönade till när jag kom in i henne. Hon kysste mig passionerat på läpparna och lekte med min tunga. Jag la en hand på hennes nacke och tryckte henne närmare mig. Jag fick inte nog av hennes sockersöta läppar, utan tryckte de hårdare på mina. Hon avbröt kyssen och kollade ner på mig. Men det var inte Emma.

”Selena?!” Hon skrattade utan glädje och kysste mig igen..*

Jag slog snabbt upp ögonen. Mardröm… Solen hade inte gått upp än, den var bara 03.15… Jag blundade igen och kunde verkligen inte somna om, så jag reste mig upp och drog av mig mina svettiga kläder och hoppade in i duschen. Jag vred på vattnet och sänkte värmen. Jag var redan varm så att det räckte. Det knackade lätt på dörren och jag vred av vattnet.

”Hallå?” Mamma var vaken.. Jag suckade djupt och virade en handduk runt midjan innan jag öppnade dörren.

”Gå och lägg dig mamma, jag ska också göra det.” Ljög jag och log uppmanande mot henne. Hon nickade trött och gick ut ur mitt rum till gästrummet.

Kenny sov i rummet som mamma annars sov i. Klockan på nattduksbordet sken ”03.19” med röda bokstäver. Jag suckade och drog på mig en ny t-shirt och mjukisbyxor innan jag la mig ner i sängen igen och försökte somna om. Det var misslyckande.. Klockan 03.36 så pep min mobil till. Jag greppade snabbt tag om den och klickade upp sms:et. Varför skickar hon sms nu?

---

Vem sms:ade Bieber mitt i natten? Mardröm...? Hm, will it come to an end?! :P

KOMMENTERA BABES! JAG BLIR JÄÄÄÄTTEEE GLAD! :')

Han hatade mig… Great!

”Ska vi inte gå dit?” Jag skakade på huvudet och tog en klunk mjölk.

”Han måste få vara ensam ett tag.” Svarade jag och log snett mot Ken. Hon suckade lätt och putade med underläppen. Helt plötsligt vibrerade min mobil till. Jag kramade snabbt upp den och kollade ner på skärmen. Mitt hjärta tog ett skutt. ”JUSTIN RINGER DIG”

---

”Hallå?” Svarade jag snabbt och kollade menandes på Ken som log stort.

”Hey Emma..” Mumlade han nervöst.

”Justin?”

”Jag… Får jag prata med Kendra?” Jag kollade förvånat på Kendra som snabbt tog imot telefonen.

”Hallå? Hej Justin. Mhm? Japp.. Aha! Hon med. Jag lovar. Okej. Om 3 dagar? Mhm.. Det blir bra. Japp. Hejdå.” Hon räckte över mobilen till mig och började äta.

”Vad var det där om?” Frågade jag förvånat och skrapade upp det sista på min tallrik. Hon log lömskt mot mig.

”Inget. Privata saker bara. Klar!” Sa hon snabbt och reste sig upp. Jag reste mig upp och gick efter henne mot vårat rum. Fred var inte här än. Jag tog upp mobilen och svalde hårt innan jag skickade iväg sms:et till Justin.

”Justin, du kanske hatar mig. Men snälla, kan vi börja om? Som vänner?, Em”

Svaret kom sekunden efter.

”Jag hatar inte dig Em. Jag trodde du hatade mig? Men såklart, när jag kommer tillbaka till LA så startar vi om. Vänner? :), Bieber” Jag log stort åt sms:et och knappade in mitt svar.

”Alltid.” Ken log stort mot mig och nickade mot telefonen.

”Vem sms:ar du med?” Det brände till på mina kinder och jag kollade ner på mina händer.

”Aha, Bieber!” Flinade hon och fnittrade till. Jag nickade och mötte hennes blick.

”Jag gillar honom, men jag kan inte hoppa såhär. Från att hata, till att älska. Det är dumt. Vi ska starta om. Som vänner!” Hon nickade nöjt och slog upp laptopen.

”Sophie?” Andades jag ut och hon nickade glatt. Jag log större och sneglade på laptopen i hennes knä.

”Får jag kolla på?” Hon nickade igen och klappade på platsen bredvid henne. Jag gick snabbt dit och satte mig ner. Datorn började ringa och Ken godkände samtalet. En söt liten flicka med chokladbruna ögon som smälte in precis till hennes bruna lockar dök upp på skärmen. Hon log stort med flera små tänder.

”Mamma!” Utbrast hon och skrattade ett klingande skratt. Ett leénde spreds på mina läppar och jag såg Kendra’s stora leénde i ögonvrån.

”Hej Gumman! Jag saknar dig.” Flickan nickade och log större. Hur mycket var klockan i Philadelphia nu? Klockan här var kvart i 7, så där kanske den var kvart i 6? Kendra fortsatte med samtalet då jag kom på att jag hade simträning. Jag greppade tag i handduken och  började springa mot poolhuset. Träningen var i full gång när jag kom dit, andfådd.

”Ms. Snow! Varför är du sen?” Frågade Coach Loopy med sträng röst. Jag rynkade pannan och svarade snabbt innan jag gick in i omklädningsrummet och bytte om.

Vi är vänner. Det är en bra start Justin. Mamma kom och satte sig ner bredvid mig i soffan och sänkte ljudet på MTV.

”Hur gick med med tjejen då?” Frågade hon milt och drog med handen över mitt hår.

”Bra. Vi ska starta om… som vänner.” Hon nickade nöjt och log stolt mot mig.

”Det är en bra start gubben.”

”Jag vet.” Mumlade jag trött och sträckte på mig i soffan. Hon log stort mot mig och kollade in i sovrummet.

”Äh, jag går och lägger mig nu. Ses imorgon, jag väcker dig runt 8?” Jag sneglade på klockan. Den var redan halv 1. Jag nickade och slog av tv:n för att följa med mamma in i sovrummet. Minuten därpå hade båda två somnat.

3 DAGAR SENARE, LA IGEN;

Kenny släppte ner väskorna med en duns och log stort mot mig.

”Äntligen hemma.” Jag nickade och kollade ner i mobilen. Ett nytt sms från Emma.

”Hemma än?! :D Ska vi ses? Vi kan väll mötas på FroYo? XX” Jag log stort åt sms:et och klickade på svara.

”Kom nyss innanför dörren girl! Men sure, ses där om 10! XX” Jag tryckte ner mobilen i fickan och vände mig om mot Kenny som hade slagit ner sig i soffan.

”Gör dig inte bekväm. Vi ska dra till Frozen Yohgurt.” Han suckade högt och reste sig upp för att följa med mig ut ur huset. Det kryllade med pap’z utanför huset. Kenny tryckte fram mig och sedan in i bilen. Paparazzi’s är som kackerlackor, dör aldrig ut. Och de förökar sig, snabbt.

Jag hoppade med fingrarna på bordet. Dörren plingade till och Justin log stort mot mig.

”Hey.” Log jag milt och kramade lätt om honom. Fjärilarna blev som galnast i magen och Justin släppte taget.

”Så, vad ska du ha?” Frågade han snabbt och mötte min blick.

”Toffe.” Sa jag mjukt och blinkade med ögat mot honom. Hans kinder fick en ljusröd nyans och han nickade.

”Jag går och beställer.” Jag nickade och kollade ut genom fönstret. Peter stod på andra sidan gatan.. Följde han efter mig? Nej, han stod och pratade med någon… Va?!

---

Blev lite kortare! :D

KOMMENTERA FÖR MER! :D

”Den där blicken känner jag igen, vad är det?” Skrockade jag och lutade mig, mätt och belåten tillbaka i soffan.

”Jeanny skickade en bild. På lillgrabben.” Han log stort och räckte över mobilen till mig. Det var en bild på Kenny’s son när han satt och ritade en bild på mig och Kenny. Jag log stort och gav tillbaka mobilen när det knackade på dörren.

”Jag tar det.” Sa jag snabbt och gick mot dörren, för att sekunden därpå öppna den. Jag kunde inte fatta vem som stod där…

---

”Mamma?” Andades jag förvånat ut. Hon log stort och drog in mig i sin omfamning. Jag kramade hårt om henne och drog in hennes ljuva doft.

”Åh, jag har saknat dig så lilla gubben!” Snyftade hon och kysste mig mjukt i pannan. Jag nickade och kramade om henne igen. Kenny log stort mot mig bakom mamma. Jag mimade ett  ”Tack.” och fick en nick till svar.

”Hur har du haft det då, gubben?” Frågade mamma och gick in till soffan. Jag slog mig ner bredvid henne och ryckte på axlarna.

”Bra… eller, rörigt.” Svarade jag och hon nickade förstående.

”Tjejer?”Jag himlade med ögonen som ett ”ja”. Hon fattade det och fuktade sina läppar.

”Ta det lugnt med de.. men förklara nu. Vad är det?” Jag berättade hela historien om Selena, Jenny och Emma. Emma…

”Justin, såhär kan du ju inte hålla på. Jag trodde jag hade uppfostrat dig bättre än att utnyttja tjejer. Du kommer antingen bryta deras hjärtan eller så kommer de gå till närmsta tidning och skvallra.” Varnade hon och kollade djupt in i mina ögon. Jag svalde hårt.

”Mhm… Men hur ska jag göra då? Hon hatar mig redan och jag hatar henne…” Mamma suckade högt

”Justin, hata är ett starkt ord. Har du frågat hur hon känner om det här?” Mumlade hon.

”Nej. Men jag vet det. Vi hatar varandra.” Hon frustade till och reste sig upp.

”Du kan fixa det här själv. Jag har gjort det bästa jag kunde, och du är 18 nu.” Sa hon mjukt och gick in i sovrummet. Kenny kollade medlidsamt på mig och nickade sedan mot klockan som redan var tjugo i 4.  Jag suckade djupt och reste mig upp för att lämna hotellrummet och mamma bakom mig.

-

Carin drog in mig i en lång kram när vi var klara i Vita Huset. Det var en gala om WWF och soldaterna i Afghanistan som jag skulle vara med på.

”Hur känner du dig?” Frågade hon och log mjukt mot mig. Jag ryckte på axlarna och tog en klunk vatten av flaskan som Mama Jan hade gett mig.

”Okej Justin, vi ska göra lite sång övningar och sen ska du upp på scen.” Sa Mama Jan snabbt och log stöttande mot mig. Jag suckade trött och nickade. Vi började och höll på i kanske en halvtimme innan jag kunde kliva upp på scen. Tjejerna blev galna och det var kanske 800+ inne i den stora gallerian. Jag började sjunga och log stort mot alla tjejer. De skrek och grät. Det  var en som svimmade också… Jag förstör tjejer. De tar livet av sig för att jag inte märker de, svimmar, svälter sig för att bli smala. En tår lämnade mitt öga och jag drog snabbt bort den och fortsatte sjunga tills låten var slut.

Då var det dags för signering. Kunde inte dagen ta slut snart? En liten flicka i 7-års åldern kom fram till mig och gav mig en lång kram. Jag log tacksamt mot henne och skrev på hennes skiva. Hon kysste mig ömt på kinden och gick sedan tillbaka till sin mamma som kramade om flickans hand och lämnade gallerian.

Jag satt där i kanske 1 timme tills alla var nöja med de de hade fått. Mamma kramade lätt om mig och drog med mig in på en resturang.

”Så, har du ringt tjejen?” Frågade hon snabbt när jag hade fått in min mat. Jag svalde hårt och skakade på huvudet.

”Justin… du måste göra det innan det blir försent! Hon kanske hittar någon annan..” Sa hon milt och rynkade lätt pannan. Jag fuktade mina läppar och tänkte på Emma. Kände hon samma sak som mig? Hade mamma kanske rätt? Det var defenetivt något jag behövde ta reda på..

”Vänta.” Ursäktade jag mig och gick ut ur resturangen och fiskade upp min mobil ur fickan och slog snabbt Emma’s nummer. Sekunden senare svarade hon.

Kendra kollade upp på mig med svullna ögon när jag kom in i rummet. Hon såg helt förstört ut.

”Hur mår du Ken?” Frågade jag lent och fick en grymtning till svar. Dåligt antagligen.

”Det är middag snart, ta en dusch och klä på dig rena kläder så…-” Jag blev avbruten av Fred som kom in i rummet med en Forever 21 påse.

”Här Ken.” Flinade han och räckte över den. Jag suckade högt och blängde på honom.

”Kläder är inte rätt sak nu!” Han skakade på huvudet och nickade mot Ken som tog ut innehållet ur påsen.

”En laptop?” Utbrast hon och log stort. Det var en vanlig, vit Macbook.

”Ja, inte så stort. Men du kan i alla fall chatta och Skype’a med Sophie på den!” Hon log stort och hoppade upp på benen för att stunden därpå slå armarna kring Fred’s hals.

”Tack!” Mumlade hon mot hans axel. Han klappade henne på ryggen och sneglade på mig. Jag undvek hans blick och kollade bara på Kendra som såg överlycklig ut.

”Hoppa in i duschen så tar jag fram kläder till dig.” Sa jag lugnt och log smått mot henne. Hon gjorde som jag sa och gick in i badrummet. Ett litet tag därefter så hörde jag vattnet slås på och gick fram till hennes byrolåda. Fred bäddade hennes säng och la sedan händerna på min midja vilket fick mig att hoppa till.

”Vad fan gör du?!” Väste jag och kollade på honom med uppspärrade ögon. Han kollade ledsamt på mig.

”Va? Du kysste mig, remember?” Jag suckade och slog till honom.

”Du kysste mig!” Kommenterade jag och fortsatte ta fram kläder till Ken och snurrade sedan runt. Han stod fortfarande kvar.

”Ja, men du godkände den.” Mumlade han till sitt försvar och korsade armarna.

”Jag älskar dig Fred.. Men…-” En flämtning hördes bakom Fred. Oh nej! Kendra… Hon kollade besviket på mig. Hur mycket hade hon hört? Jag skulle säga att jag älskade honom.. som bror!

”Så ni är ihop eller?” Sa hon sammanbitet.

”Nej, jag skulle säga att jag älskade honom. Som bror!” Försvarade jag mig. Fred svalde hårt och vände sig om från mig.

”Ursäkta.” Han sprang ut ur rummet med en smäll. Kendra kollade förvånat på mig och tog tag i kläderna för att försvinna in på toaletten igen. Toppen Anna, du är så smart.

-

Kendra och jag slog oss ner vid första, bästa bord i cafeterian med vår mat. Det var korvstroganoff till middag. Halva cafeterian var full medans alla andra åt ute eller hämtmat.

”Så Fred kysste dig? Och han är kär… i dig?” Jag hörde att Ken inte var så förtjust i ideén med mig och Fred. Om jag ska vara ärlig var jag inte det heller. Jag nickade smått.

”Men jag gillar inte Fred.. Jag gillar..-” Kendra avbröt mig.

”Justin.” Sa hon snabbt och mötte min blick. Jag kollade ner i grytan och högg en korvbit med gaffeln.

”Men han gillar inte mig… Han hatar mig och jag hatar honom.” Kendra rynkade lätt på näsan.

”Säg ogilla, ingen människa är hatad.” Muttrade hon ogillandes. Jag nickade och skrattade till.

”Okey, Justin ogillar mig. Och vi skulle ändå aldrig passa som ett par.” Hon suckade och nickade.

”Joho! Ni skulle passa jätte bra!” Flinade hon och svalde ner innehållet i sin mun med en klunk mjölk. Jag ruskade snabbt på huvudet.

”Jag och Bieber? Snälla!” Fnös jag och tog en till tugga Korvstroganoff. Hon nickade och stelnade sedan till. Jag vände mig om och såg Fred komma in i matsalen med rödsprängda ögon. Han hade gråtit…

”Har han gråtit?” Frågade Ken ledsamt och släppte inte Fred med blicken.

”Nej du vet, han har fått något i ögat..” Sa jag sarkastiskt och fick en allvarlig min av Ken. ”Såklart att han har gråtit!” Fortsatte jag snabbt och kollade på honom i ögonvrån. Han satte sig ensam längst bort i cafeterian. Jag hatade att se folk ledsna. Han mötte min blick, men bröt snabbt våran ögonkontakt. Han hatade mig… Great!

”Ska vi inte gå dit?” Jag skakade på huvudet och tog en klunk mjölk.

”Han måste få vara ensam ett tag.” Svarade jag och log snett mot Ken. Hon suckade lätt och putade med underläppen. Helt plötsligt vibrerade min mobil till. Jag kramade snabbt upp den och kollade ner på skärmen. Mitt hjärta tog ett skutt. ”JUSTIN RINGER DIG”

---

Bieber och Snow har känslor för varandra.. Hur ska det gå? Kommer Fred och Ken bli ett par?

KOMMENTERA FÖR MER, I LOVE YOUYOUYOU!! :D

”Halv 11” Svarade han lågt och jag nickade innan jag öppnade byrolådan och tog ut ett par ljuslila underkläder från VS. Jag drog på mig de under handduken och höll sedan upp mitt hår.

”Kan du knäppa?” Fred hoppade tyst upp på två ben och knäppte BH:N. Jag vände mig om och mötte hans fantastiska ögon. Han sneglade på mina läppar och la sedan en hand på min korsrygg och kysste mig ömt.

---

 

En kall dusch träffade mig i ansiktet och jag slog snabbt upp ögonen.

”Kenny!” Röt jag och hoppade upp ur sängen medans jag drog bort vattnet ur ansiktet. Kenny skrattade högy och belåtet när jag drog av mig min dyngblöta t-shirt.

”Det är inte ens roligt..” Muttrade jag och korsade armarna över mitt nakna bröst. Han nickade och log stort mot mig.

”Aja, kom igen Bieber. Du ska till DC!” Flinade han och nickade mot mina reseväskor som stod redo och packade. Jag kollade på klockan som visade 09.36 och snörpte på munnen.

”Och du kunde inte ha väckt mig lite skonsammare?” Han ruskade på huvudet och slängde över en hög med kläder åt mig.

”We’re leaving LA, now Bieber.” Flinade han och lämnade mig själv i rummet. Jag suckade högt och drog på mig kläderna. Kenny då…

-

Jag drog på mig min keps och gick ut ur bilen till havet med paparazzi’s. De fotade och fotade som hungriga pirayor.

”Lägg ner nu va?!” Skrek Kenny och tryckte in mig på LAX. Jag log tacksamt mot honom och drog på mig mina solglasögon medans jag skrev några autografer. Kenny föste iväg mig till gate’n och sedan mot mitt privata Jet.

”Tack Kenny, för att du ”räddar” mig.” Skämtade jag och klappade honom på ryggen. Han nickade.

”Det är mitt jobb Justin, jag gör det för att rädda dig från problem!” Svarade han och skrattade högt. Jag flinade stort mot honom och tog en klunk av min coca cola. Hej då LA, Hej Washington.

Jag stängde snabbt av alarmet och reste mig upp i sängen. Kendra låg fortfarande och sov, men Fred låg yrvaken.

”När vaknade du?” Gäspade jag och kollade frågandes på honom. Han mötte min blick.

”Jag har inte sovit.” Mumlade han och satte sig upp. Jag nickade och drog upp byrolådan och tog fram ett par ljusblåa jeans och en rosa, stickad tröja innan jag gick in i badrummet och sminkade mig. När jag var klar så skakade jag om Kendra lite så att hon vaknade.

”Hur känner du dig?” Frågade jag milt. Hon gnuggade sig i ögonen och suckade.

”Skit.” Jag nickade och reste mig upp med min kaffe termos i handen.

”Okej, jag tar med böcker till dig efter skolan.” Hon nickade och jag gick ut. Mobilen plingade till så jag fiskade upp den ur fickan. Lily?

”Hej Syrran… jag är ledsen för det jag sa. Vi saknar dig. Snälla kom hem? Du är trotsallt prinsessa! Paparazzina härifrån kommer snart hitta dig och ditt liv där kommer bli ett helvete. Snälla Anna, kom hem. Mamma gråter sig till sömns varje natt. Vi behöver dig. XX Lily.” Jag svalde hårt och raderade sms:et. Aldrig att jag tänker komma tillbaka dit. Jag kommer till Jul och sen åker jag. Mitt liv som prinsessa är över… det kommer inte få dras upp igen.

”Emma?” Fred’s röst ekade i korridoren när jag stod vid mitt skåp och hämtade böckerna. Jag sneglade på honom och tog fram gympa kläderna.

”Ja?” Han log stort mot mig och andades tungt.

”Ska vi ta sällskap? Du har väll NO nu?” Frågade han snabbt. Jag skakade på huvudet och pekade på gymnastik påsen.

”Idrott.” Mumlade jag till svars och såg Jenny med hennes gäng i ögonvrån.

”Jaha, men vi ses ikväll då. Jag orkar inte med hämtmat längre, vi käkar middag i cafeterian.” Jag nickade och vände mig om då Selma kom upp vid min sida med ett stort leénde lekandes på läpparna.

”Och du är så glad och optimistisk för…?” Hon fnittrade till och smetade på lite av sitt läppglans på sina fylliga läppar.

”Justin Bieber är i Washington, och pappa är i Washington. Och jag ska till Washington ikväll!” Kvittrade hon och klappade ihop händerna. Jag suckade djupt och höjde på ögonbrynen.

”Selma, förvänta dig inget. Killen är ett svin.” Hon kollade förvånat på mig och korsade armarna.

”Hur vet du det?” Frågade hon bittert.

”Åh Selma, det är mycket jag vet om den killen.” Sa jag snabbt och fortsatte gå mot gymnastiksalen.

-

”Okej allihopa, hopp in i duschen! Vi ses på onsdag!” Ropade Mr. Pillsbury ut över gymnastiksalen. Alla gick trötta mot omklädningsrummet.

Mrs.Montgomery var tydligen sjuk idag, så vi hade vikarie. Men han var defenetivt strängare. Han hade till och med varit med i militären, så inte undra på. Jag slog in låskombinationen och tog ut mina saker innan jag klädde av mig och hoppade in i duschen. Selma tog duschen bredvid min och log smått mot mig.

”Känner du Justin Bieber eller?” Frågade hon helt plötsligt. Jag tvålade in min kropp och mötte sedan hennes allvarliga blick med en skakning på huvudet.

”Nej.. Eller… äh, nej.” Svarade jag snabbt och bet mig nervöst i läppen.

”Det verkade som det när ni hade det där ”Dance Battle’t” Suckade hon och vred av vattnet. Jag nickade och fuktade mina läppar när jag följde Selma’s exempel.

-

Jag tog en bricka och la på en flaska vatten och en ”plastburk” med pastasallad. Fred kom upp bakom mig.

”Hey!” Log han och kramade löst om mig. Jag besvarade stelt kramen och gick och satte mig vid närmsta bord.

”Så, vad är din nästa lektion?” Frågade han sekunden därpå. Jag öppnade vattenflaskan och tog en klunk vatten.

”Matte.” Han nickade och gjorde tummen upp och tog en tugga av sin hamburgare när jag tog upp lite sallad på min gaffel och stoppade den i munnen.

”Jag med.” Sa han sedan med en massa mat i munnen. Jag nickade lätt och tog upp ännu ett salladsblad och mozarella. Och fortsatte tills skålen var slut.

”Sällskap?” Log Fred och nickade mot korridoren. Jag nickade smått och ryckte på axlarna. Gud. Han hade inte släppt det som hände igår. Och jag visste inte hur jag skulle säga att det var ett misstag utan att såra honom.

Jag slog in låskombinationen och tog ut mina matte böcker och lämnade gymnastikkläderna.

”Tuggumi?” Frågade jag Fred och stoppade in ett i min mun. Han skakade på huvudet och stoppade ner handen i fickan.

”Kom nu.” Vi började stapla iväg mot klassrummet och tog våra platser längst bak. Mr. Blanch kom in i rummet och log stort mot oss och rynkade sedan pannan mot mig.

”Vart har du Ms. Banks, Emma?” Frågade han bekymrat och la ned sin pärm på bordet. Jag svalde hårt innan jag svarade.

”Hon mådde inte så värst bra idag, men jag tar med uppgifter till henne.” Han nickade och kollade allvarligt på mig.

”Aja, hälsa henne att krya på sig.” Mumlade han med skrovlig röst och harklade sig högt.

”Justin?” Viskade Kenny i mitt öra och skakade lätt på mig. Jag slog upp ögonen och nickade trött.

”Vi är framme.” Fortsatte han och nickade mot fönstret. Jag kollade ut och märkte att vi stod stilla.

”Mhm.” Mumlade jag trött och reste mig upp. Han räckte över mig min väska och vi lämnade planet till ett regnigt DC. Nu behövde vi i alla fall inte korsa flygplatsen, för det stod en svart Cabriolet här och väntade på oss. Vi hoppade in och chaufören började köra mot vårat hotell. Jobbet som popsensation kan vara riktigt jobbigt ibland. Det var grå mulet och regnade hela tiden. Till och med när vi var hemmastadda i vårat rum. Dörren knackade och Kenny gick för att öppna. Scooter kom in med Alfredo, Carin, Mama Jan och Kenny hack i häl.

”Okey Justin, är du pigg?” Frågade Carin och drog med handen upp och ner över min rygg. Jag gäspade högt som svar på hennes fråga. Hon log stort så att alla hennes pärlvita tänder syntes och nickade mot Mama Jan.

”Vi ska vara i Vita Huset klockan 5 för ett möte med presidenten. Du ska sjunga för någon välgörenhets gala som han ska hålla i, och sen ska du till Washington Square Mall och uppträda, en gratiskonsert med en halvtimmes skrivsignering. Sen ska du till Studion med Mama Jan och träffa Kuk och Usher. Ni ska jobba lite på Believe. Efter det kör Kenny dig till en resturang och sen kan du åka hem. Din dag slutar halv 12, så det är ett bra tag kvar.” Rabblade Scooter upp och jag sneglade på klockan. Den var bara halv 2.

”Kan jag sova lite nu?” Mumlade jag trött. Mama Jan och Freddo log stort mot mig och nickade båda två. Jag log tacksamt mot de och gick in i rummet för att slå mig ner i sängen och sova.

-

Jag klev ur det varma vattnet och lindade en handduk runt min midja. När jag slog upp dörren träffades jag av en kall vindpust, vilket fick gåshuden att titta fram. Kenny hade lagt fram en hög med kläder, och en macka från SubWay samt en Coca Cola. Jag log stort åt mig själv och tog upp mackan. Kyckling och dressing.. Min favorit.

”Tack Kenny!” Ropade jag glatt och hörde ett skratt från vardagsrummet. Jag log större och drog på mig kläderna och tog med mig maten ut till vardagsrummet där jag slog mig ner och åt den.

”Klockan är kvart i 4, så du har ungefär en halvtimmes paus nu. Kolla på tv, Tweeta eller gör det du brukar göra.” Log han mjukt och klappade mig på axeln. Jag log smått mot honom och svalde ner innehålet i min mun med en klunk cola.

Han slog sig ner i fotöljen och plockade upp mobilen med ett stort leénde på läpparna.

”Den där blicken känner jag igen, vad är det?” Skrockade jag och lutade mig, mätt och belåten tillbaka i soffan.

”Jeanny skickade en bild. På lillgrabben.” Han log stort och räckte över mobilen till mig. Det var en bild på Kenny’s son när han satt och ritade en bild på mig och Kenny. Jag log stort och gav tillbaka mobilen när det knackade på dörren.

”Jag tar det.” Sa jag snabbt och gick mot dörren, för att sekunden därpå öppna den. Jag kunde inte fatta vem som stod där…

---

VEM STOD DÄR`?!?!?'

 

KOMMENTERA SWEETIES! :D

SVAR;

EMMA ÄR INTE GRAVID, BEHÖVDE FÅ FRAM DET.

”Aja, men det låter konstigt.” Mumlade hon och log stort mot Fred som kom mot oss med två brickor.

-

Vi gick trött in i skolan och började gå mot vårat rum. När vi var 10 meter därifrån såg jag att dörren stod vidöppen. Jag spärrade upp ögonen mot Ken och Fred som också la märke till det. Vi gick långsamt mot dörren och sköt upp den. Fred tände lampan och vi möttes av hen hemsk syn…

---

Hela rummet var vandaliserat. Våra kläder låg på golvet, kuddarna var upprivna, Ken’s laptop var borta. Hela rummet var förstört. Till och med tapeten hade de förstört!

Kendra flämtade till och sprang fram till sin säng. Hon letade överallt efter sin laptop men kunde inte hitta den.

”Lugna dig Ken.. Det är bara en Laptop med en massa läxor på. Lärarna kommer inte döda dig!” Skämtade Fred. Jag stod bara där och kollade på Kendra’s rörande kropp.

”Nej! Det är inte bara läxor där, OK?! Det är viktigare saker!” Röt hon och fortsatte leta. Jag hajade till. Kendra… Ilsken? Så hade jag aldrig sett henne.

”Ken, lugn. Snälla, berätta vad som finns på den där datorn då!” Vädjade jag och kollade medlidsamt på henne. Hennes ögon var vattenfyllda och hon slog sig trött ner på sängen. Jag kollade ursäktande på de och gick mot kafeterian för att göra iordning 3 koppar te. Det var kolsvart i hela skolan… Det var läskigt på ett sätt.

Jag skyndade mig med det och gick sedan med snabba steg tillbaka till vårat rum och gav de sina koppar.

”Så, berätta nu Ken.” Mumlade jag och smuttade på det varma teét. Hon drog ett djupt andetag innan hon mötte min blick och öppnade munnen.

Det jag fick höra var chockerande… Hade Kendra varit med om allt det här? Själv?!

Jag fuktade mina läppar innan jag började prata. Historien spelades upp i mitt huvud…

*Jag log stort mot mamma och pappa som nyss hade kommit upp med frukost på sängen.. Det var min 15-års dag idag.

”Grattis älskling.” Log pappa och kysste mig mjukt i pannan. Jag nickade och sneglade på paketen.

”Öppna de.” Manade mamma med ett leénde som nådde ögonen. Jag log smått mot henne och öppnade försiktigt det minsta paketet. Det var en klocka.. Eller snarare ett armbandsur.

”Kolla på baksidan!” Jag gjorde som pappa sa och vände på uret. Det stod en text där, med snirkliga bokstäver.. ”If you don’t live for now, the time will be useless – Sophie Mellrat, 1934.”

“Åh! Tack!” Utbrast jag och kramade om de båda.

-

Leonie sprang rakt in i min famn när vi möttes på Starbucks. Hon lutade sig tillbaka och kysste mig på kinden.

”Grattis gumman! 15 år, huh?” Flinade hon och kletade på lite mascara innan hon räckte över en VS påse.

”Åh Leo, du hade inte behövt.” Hon blinkade med ögat och slog lätt till mig.

”Äh.. Det var väll inget! Vem vet, de kanske kommer till användnig ikväll?” Mina kinder brändes till. Hon snackade om Josh..

”Nej, det tror jag inte. Jag kan inte bli av med min oskuld nu!” Sa jag smått generad.

”Jo då, jag har ju blivit av med min?!” Skrattade hon och beställde en Latte. Jag tog en kopp kaffe bara.

”Kaffe? Seriously Ken? Du är 15! Släpp loss lite!” Uppmanade Leo mig, men jag skakade bara på huvudet.

”Nja… Ikväll.” Hon nickade nöjt och log mot Mona som kom mot oss med våra koppar.

”Grattis på födelsedagen Kendra.” Viskade hon blygt. Leo blängde surt på henne och viftade med handen.

”Snälla du, prata inte med oss.” Snäste hon och log smått mot mig. Mona kollade ner på sina händer och gick iväg till kassan.

”Du kunde väll ha sagt det lite vänligare? Eller bara ha struntat i det?” Leo lyssnade inte på vad jag sa, utan tog en klunk av sin latte och rynkade ogillandes på näsan.

”Euw..” Gnällde hon och grävde i sin väska innan hon hittade vad hon letade efter. Det var en plunta. En sprit plunta. Hon kollade runt i cafeét innan hon hällde i den genomskinliga vätskan i sin kopp. Hon sneglade på mig.

”Ska du ha?” Jag svalde hårt och skakade på huvudet.

”Nej tack.” Svarade jag stelt och hon ryckte lätt på axlarna och tog en klunk av sin latte, med sprit.

”Det var bättre.” Kvittrade hon och log stort mot mig, så att alla hennes pärlvita tänder syntes. Var det verkligen den? Bättre?

-

Folk hade redan börjat strömma in i mitt stora hus. Leo stod för musiken och drickan medans jag stod för.. Aa, lokalen. Pappa och mamma hade åkt till Wisconsin på en opera-föreställning över helgen. Leo skulle sova här då. Dörren öppnades och minst 20 pers till kom in. Gud, det började bli varmt här inne… Leo log stort mot mig och räckte över en kopp med någon ljusrosa vätska i. Jag sa inget utan drack bara. Det brände i halsen men jag ignorerade det.

”Kommer strax.” Ursäktade jag mig och gick ut ur huset. Natten var kall jämfört med huset. Det var ju trotsallt Augusti.

Jag kände hur det brände till i halsen igen och spyan åkte upp i munnen och sedan ut i busken.

”Går det bra?” Frågade en mörk röst. Jag kollade upp och torkade mig försiktigt i mugipan.

”Ja.” Mumlade jag bara och vände mig om för att gå in i huset. Men då greppade han tag i min arm och la en hand över min mun. Va? Jag försökte skrika.. Och sprattlade med benen men ingenting hjälpte. Han höll ett järngrepp om mig. Ken, du håller på att bli kidnappad.. Tänkte jag för att lugna mig och blev insläng i ett hus på en sumpig madrass. Mannen tände en lampa som bländade mig och började dra av mig kläderna. Nej inte kidnappad… Våldtagen. Jag skrek högt men ingen hörde. Hans ansikte var rynkigt och han var kanske i 50 års åldern.

”Lugn.. Vi ska bara ha lite kul.” Flinade han och började dra av sig sina egna kläder när jag låg naken.

Han lutade sig över mig och tryckte sig in i mig. Smärtan var obeskrivlig… Det värkte överallt kändes det som och nästan som om mina äggstockar skulle sprängas.

”Kyss mig!” Stönade han och smekte mitt ansikte medans han rörde sig fram och tillbaka rytmiskt. Jag svalde kväljningarna och började kyssa hans kalla hud. Det var motbjudande och nog det värsta jag någnsin har varit och kommer vara med om. Snälla gud, döda mig. Här och nu.. Bad jag, men ingenting hände. Mannen stönade högt och hade svettpärlor rinnandes ner för kinderna. De droppade ner på mig och jag kände hur det brände till i ögonen. Jag grätt.

”Gråt inte ditt lödder. Vi är snart klara.” Jag sneglade ut genom fönstret och kollade på den stora månen. Hjälp..*

Fred och Emma kollade på mig med stora ögon och vidöppna munnar. Jag torkade bort tårarna som hade lagt sig i ögonvrån innan jag fortsatte.

”Någon månad senare hittade de mannen. Han var död, hängning… Sen, nästan 3 dagar efter jag hade fått reda på att han var död började kräkningarna. Jag tog ett graviditets-test som visade positiv. Nu har jag en tre-årig dotter som bor i Philadelphia med mamma och pappa. Hon heter Sophie..” Min röst bar inte längre.

”Åh…” Var det enda Emma fick fram.

”Det är henne jag skypar med när ni sover. Och chattar med alla kvällar. Min dotter..” Snyftade jag. Sekunden därpå bröt jag ihop.

Jag drog av mig mina kläder och hoppade in i duschen. Kendra var… mamma? Jag kunde inte se mig Kendra ha en stor mage, bärandes på ett litet barn!

Tankarna virvlade runt i mitt huvud.. Jag började må illa. Riktigt illa.. Jag hoppade snabbt ur duschen och lutade mig över toaletten i samma stund som spyan lämnade min mun. Det knackade på dörren, men jag ignorerade det. Jag orkade inte…

Jag var i alla fall inte gravid. Vem skulle jag ha legat med? När jag var klar hoppade jag in i duschen igen och schamponerade och balsamerade snabbt håret innan jag vred av vattnet och virade en handduk runt kroppen. Jag greppade tag om min tandborste och kletade lite tandkräm på den. Det smakade spya i munnen, så jag tryckte in den i munnen och började borsta.

-

När jag kom ut sneglade jag på Kendra som redan hade somnat. Fred låg med mobilen tryckt mot ansiktet.

”Hur mycket är klockan?” Viskade jag. Han log smått mot mig och kollade ner i mobilen.

”Halv 11” Svarade han lågt och jag nickade innan jag öppnade byrolådan och tog ut ett par ljuslila underkläder från VS. Jag drog på mig de under handduken och höll sedan upp mitt hår.

”Kan du knäppa?” Fred hoppade tyst upp på två ben och knäppte BH:N. Jag vände mig om och mötte hans fantastiska ögon. Han sneglade på mina läppar och la sedan en hand på min korsrygg och kysste mig ömt.

---

Whoop! Kendra is mommy! ;D Det visste ni inte va?!

KOMMENTERA FÖR MER IKV! :D

”Varför är han här? Ska du ha hjälp med att kasta klotet också?” Frågade jag och pekade på Kenny.

”Ha-ha.” Muttrade Justin till svars innan han tog tag i sina bowlingskor och gick mot banan som Fred och Kendra redan stod vid. Kenny flinade stort mot mig.

”Du och han… Men som man säger, kärlek börjar alltid med bråk!” Jag fnös högt.

”Kärlek? Du menar krig?” Suckade jag och la en hårtest bakom örat innan jag också gick mot banan med snabba steg. Bieber, you’re going down!

---

 

Kendra slängde iväg klotet och den träffade alla käglor som ramlade ner och det blev en Strike.

”Yeah!” Ropade jag och gjorde en hög femma med henne eftersom att vi var i samma lag. Emma himlade med ögonen mot mig och viskade något i Fred’s öra. Han nickade instämmande och slog till med ett bländande leénde till henne. Åh, han var kär… Men vem kan klandra honom? Hon är ju vacker…  Nej Justin, sluta tänka så. Hon är elak och bitchig. Ni skulle aldrig kunna passa tillsammans.

”Min tur!” Utbrast hon och greppade tag om sitt ljusblåa klot. Jag följde hennes rörelser i minsta detalj.

”Spare..” Muttrade hon och slog sig ner på sin stol. Fred kramade löst om henne och mötte min blick. Undra hur mitt ansiktsutryck såg ut..

”Ska på toa.” Ursäktade jag mig och reste mig upp. Kenny skulle precis resa sig upp och gå efter mig när jag stoppade honom. Han rynkade lätt på pannan.

”Stanna du.” Han nickade långsamt medans jag började lunka mot herrarnas. Jag stängde dörren försiktigt bakom mig och försäkrade om att ingen var där innan jag låste dörren bakom mig och hoppade upp på handfatet. Jag greppade tag om min mobil innan jag slog pappa’s nummer.

Han svarade efter några få signaler.

”Hey Justin!” Hälsade han glatt och jag hörde Jazmyn’s glada stämma i bakgrunden. Ett leénde spreds på mina läppar.

”Hej pappa. Jag saknar dig. Eller, jag saknar er!”

”Vi saknar dig också! Allihopa.. Pattie, Diane, Bruce, jag, Jaxon.. Och speciellt Jazzy! Hon pratar om dig varjeeeeeee dag och kollade på Never Say Never om och om och om igen!” Ett skratt slank ur min mun.

”Åh! Jag saknar henne så… Det känns som ett dicenium sen sist!” Utbrast jag och drog en hand genom mitt hår.

”Ja, du borde komma upp lite oftare Justin! Men nu vill Jazmyn ta ett allvarligt snack med dig grabben! Haha, men vi ses? Kom upp nån vecka. Vi är lediga fram till Jul!” Skämtade han. Jag nickade långsamt för mig själv.

”Ses pappa.” Mumlade jag tyst ut och hörde en tystnad i den andra änden tills Jazzy’s glada stämma lös upp mobilen.

”Bieber!” Ropade hon ut.

”Hey Jazzy! Jag saknar dig jäääääätteeee mycket! När jag kommer hem, så ska du få en riktigt bamse kram!” Log jag och hörde hennes klingande skratt. Jag saknade min syster så jävla mycket.

”Jag saknar dig oså Bieber! Kom!” Ropade hon hysteriskt i luren. En ledsen min dök upp på mitt ansikte.

”Jag kan inte Jazzy.. Jag är i L.A nu, med kompisar.” Hon snyftade till. Ohnej, hon grät.

”Har du nya kompisar? Inte Ryjan och Chas? Jag saknar dig Bieber…” Snyftade hon. Jag fuktade snabbt mina läppar. Vad skulle man svara på det?

”Jag kommer upp om 3 veckor. Säg det till pappa, OK? Älskar dig Jazzy. Krama mamma och Jaxon åt mig.”

”Ja, Bieber.Älskar dig också..” Det pep till och samtalet var avslutat. Jag tryckte ner mobilen i fickan igen och begravde ansiktet i händerna… Mina kinder, samt händerna blev kladdiga. Jag grät.

Jag hörde hur någon knackade på dörren men ignorerade det. Jag behövde vara själv. Knackandet upphörde och dörren öppnades. Jag kollade upp och mötte Emma’s ansikte.

”Varför gråter du?” Frågade hon och jag svalde hårt.

Justin hade varit borta ett bra tag.. Kenny kom tillbaka med våra drickor och ställde ner de på bordet. Jag tog upp mitt glas och sög upp den svalkande Colan.

”Varför tar Biever så lång tid på sig?” Frågade jag helt plötsligt och kollade på Kenny som gav mig en menande blick.

”Kalla honom inte det Emma.” Mumlade han och ryckte sedan på axlarna. ”Vet inte. Gå och kolla.”

Jag ställde mig upp och började gå mot toaletterna. När jag var framme vände jag mig om och kollade på Kenny och skämtade till det genom att gå in på Damernas. Han himlade lätt med ögonen mot mig och jag skrattade högt innan jag knackade på Herrarnas. Inget svar, så jag försökte öppna dörren men den var såklart låst. Varför gjorde du allt så komplicerat Justin? Tänkte jag buttert för mig själv och gick till receptionen.

”Äh.. Killen vi kom med, Justin, han har låst dörren till båsen och den andra killen behöver gå på toa. Skulle jag kunna få låna nyckeln för att låsa upp?” Utan några om och men så gav hon nycklarna till mig och kollade sedan ner i L.A Times igen. Gammlingar…

Jag låste upp dörren och gick in. Justin satt på handfatet med ansiktet begravt i händerna, men kollade upp när jag kom in. Hans ögon var rödsprängda och hans kinder var blöta.

”Varför gråter du?” Frågade jag och låste dörren igen. Han undvek min blick och kollade ner på sina fingrar.

”Därför. Man måste det ibland, jag är faktiskt en människa.” Snäste han till svars. Jag hajade till och himlade med ögonen.

”Nej, du är ett bananskal.” Svarade jag med ironisk röst. Han fnös till och hoppade upp på benen innan han böjde sig över handfatet och tvättade av ansiktet. Får man slå folk som gråter? Just nu vill jag slå Justin för att han är så otroligt korkad..

”Vad?” Jag snörpte på munnen och ryckte på axlarna.

”Ingenting.. Du är en dryg jävel, bara så du vet det.” Med de orden lämnade jag honom och gick ut till receptionisten med nycklarna.

”Här.” Hon mötte min blick med sina små, grå/blåa ögon och log smått. Hennes tänder var gula.

Jag gick tillbaka till vår bana, Justin hade redan kommit dit och satt med sitt cola glas vid munnen.

”Ska vi dra? Jag är trött..” Mumlade jag. Kendra nickade och gäspade högt. Fred, Kendra och jag reste oss upp och tog tag i våra saker. Jag vände mig om mot Justin.

”Du insisterade på att dela, och du tjänar mest. Betala.” Snäste jag och drog med mig Kendra och Fred ut från Bowlinghallen. Vi satte oss i Fred’s bil igen och började köra mot Mc’donalds. Vi åkte förbi ett litet Cafe. På den blåa skylten stod det ”Pink Rocket” med stora bokstäver. Jag spärrade upp ögonen och kollade in i cafeét. Den enda som satt där var en person.. Men han satt med ryggen mot mig. Jag svalde hårt då personen reste sig upp och vände sig om mot mig. O herre… Det var Peter.

-

”Kom igen! Beställ.” Gnällde Fred och kollade upphetsat på mig. Jag la huvudet på sned och pekade på Fish Meny. Tjejen i kassan tog våra beställningar och försvann för att hämta vår mat.

”Kom.” Jag drog med mig båda två till ett bord och satte mig ner. De följde mitt exempel och kollade på mig med stora ögon.

”Vad?” Sa de lågt i mun på varandra.

”Ett okänt sms kom imorse.. Det stod ”Möt mig vid Pink Rocket klockan 8 ikväll.” och när vi åkte förbi Pink Rocket så var det bara en person där inne. Peter!” Kendra lutade sig långsamt tillbaka.

”Men det kanske inte ens var han! Han kanske bara… tog en fika!” Sa hon. Hon trodde jag var paranoid. Tack Ken.

”Nej!” Jag kollade på armbandsuret på min handled. Den visade 08.07. ”Kolla, vi skulle mötas 8! Vi åkte förbi då! Och det var bara han där klockan 8!” Fred snörpte på läpparna när tjejen ropade på oss. Han reste sig upp och gick för att hämta vår mat. Kendra trodde fortfarande inte på det.

”Aja, men det låter konstigt.” Mumlade hon och log stort mot Fred som kom mot oss med två brickor.

-

Vi gick trött in i skolan och började gå mot vårat rum. När vi var 10 meter därifrån såg jag att dörren stod vidöppen. Jag spärrade upp ögonen mot Ken och Fred som också la märke till det. Vi gick långsamt mot dörren och sköt upp den. Fred tände lampan och vi möttes av hen hemsk syn…

---

Vad såg de?!?!?!?! DAM DAM DAAAM!

VILL NI HA MER IKVÄLL?! KOMMMENTERAAAAAAAAAAAA DÅÅÅÅ! :D