FRIGHTENED OF LOVE - 50 [THE END]

”Vi vänder. Åk tillbaka till flygplatsen.” beordrade jag chauffören, men Kenny hindrade honom.

”Justin. Du har kommit så här långt. Din familj är fortfarande din familj. Du måste möta dem förr eller senare.” manade Noelle mig med en instämmande nick från Kenny. Jag lade huvudet på sned i försök att övertala dem att jag hade rätt men misslyckades. Kenny hoppade ut ur bilen och öppnade min dörr så fort han hade gått runt bilen. Noelle tryckte på bak ifrån och tillsammans fick dem mig ut ur bilen.

Min blick for mot köksfönstret där mormors välbekanta ansikte dök upp. Då släppte allting och min kropp föll livlöst ihop på den isiga trottoaren. Var det här slutet? Nej, det kan det inte vara. Man kan väll knappast dö av att se någon? Min syn blev snabbt suddig och rösterna försvann längre och längre bort. Ett gällt tjut tog över Noelles oroliga skrik och det fick min hjärna nästan att explodera. Då blev allt svart.

 

”Justin…” Noelles mjuka stämma gav mig rysningar längs hela ryggraden. Allt jag ville var att slå upp ögonen, se att allt var okej men mina ögonlock verkade inte ge med sig. ”Justin…?”

”Låt honom sova.” mumlade en röst i bakgrunden, vilket jag kunde ana tillhörde… Mama Jan? Nu ville jag verkligen få upp ögonlocken. Noelle suckade frustrerat vid sidan om mig och rörde på sig. En doft slog till mig i ansiktet, en doft jag inte kände igen. Noelle hade inte burit den här parfymen i bilen eller på planet. Försiktigt särade jag på ögonlocken för att möta ett starkt ljus från taklampan över mig.

”Åh”, andades mamma ut från en fåtölj längre bort i rummet. Hur länge hade jag legat däckad? Huvudvärken bankade så hårt att man skulle kunna tro att det satt en liten pyssling med en stor hammare innanför min skalle. Lika försiktigt som jag öppnat ögonen hävde jag mig upp på armbågen. Min blick förflyttades från mamma till Noelle som satt i helt andra kläder än dem jag sett henne i förut. Hela hon såg annorlunda… hennes hy var ljust nougatfärgad och hon bar sommarkläder. Var det inte vinter? Jag lät min blick glida mot dörröppningen där Scrappy stod medsides med Dan och Alfredo. Längre bort stod Allison, Mama Jan och Carin i en hög. Mamma satt på fåtöljen jag sett henne i för bara några sekunder senare. Men omgivningen. Vi var inte alls i Stratford. Vi var på något hotell. Nu förstod jag inte riktigt…

”Varför är ni här?” frågade jag ovetandes med en, förmodligen, djup rynka mellan ögonbrynen.

”Jag vaknade av att du vred och vände på dig, ibland svor du och ibland skrek du. Så jag gick till Pattie, men hon tyckte vi skulle låta dig sova. Du drömde kanske en mardröm…” chansade Noelle på och placerade sin svala hand på min panna. Hennes naglar var täckta i ett ljusrosa lack. Noelle hade aldrig på sig rosa om hon inte var tvungen. Eller? Då slog det mig. Kunde det vara möjligt? Nej…?

 

Tumblr_lav8bdpw3t1qc4g8vo1_500_large

"Maybe it was a nightmare.."

”En fråga”, sade jag bestämt och kollade djupt in i Noelles klarvakna ögon. Hon nickade så att små hårstrån lämnade hennes strama tofs, ”Röker du?”

”Va?” utbrast hon genast och kollade förvirrat på mamma som satt snett framför henne. ”Nej.”

”Säker? Aldrig ens tagit ett bloss?” fortsatte jag, allvarligt medan Noelle nervöst fnittrade bort det.

”Nej det har jag inte Justin.” försäkrade hon mig lika lugnt som förut. ”Vad är det med dig?”

Jag drog en irriterad hand genom mitt hår. ”Röker jag då? Hur blev vi ihop?”

Mamma reste sig upp ur fåtöljen. ”Du röker inte, och Noelle och du träffades genom mig och Ella.”

”Ella? Din mamma? Lever din lillebror Noelle? Lever dina föräldrar ihop?” hetsade jag.

”Ja! Justin, Liam lever! Mamma och pappa lever tillsammans! Vad är det med dig?!” Noelles lugn började långsamt ta slut.

Då insåg jag det. Jag hade bara drömt allting. Min hjärna hade blandat ihop verkligheten med mina fantasier. Noelle hade inte dödat Liam. Hon bodde inte i New York, eller var en bad-ass tjej. Jag rökte inte. Jag var fortfarande känd… allt var normalt. Allting hade bara varit en dröm.

”Nej det var ingenting…” sade jag bara lågmält. Då kom jag ihåg. Förmodligen var jag bakfull med tanke på huvudvärken och mitt minne. Vi var på Hawaii, på min Believe-Turné. Noelle och jag hade varit tillsammans i över ett år efter vi träffats på en lunch med mamma och Ella. Vid våran tredje dejt hade vi tagit med Liam till en vattenpark, där hade våran första kyss haft rum.

”Festade vi igår?” frågade jag Noelle dumt. Jag kunde slå vad om att jag var bakfull. Noelle förberrede sig på att svara, men innan svaret hade lämnat hennes mun brast Alfredo och Ryan som dykt upp bredvid dem i dörröppningen ut i skratt.

 Efter sekunder av skratt när dem äntligen hade samlat sig fick jag ett svar av Ryan som såg lika sliten ut som jag kände mig.

”Ja, vi festade igår. Riktigt rejält. Inte så konstigt att du hade konstiga drömmar, det hade jag också. Fredo också om jag får chansa.” flinade Ryan ut. Alfredo nickade med höjda ögonbryn.

”Det måste varit den där gula drinken vi fick gratis…”

Efter alla upplysningar om gårdagen började jag sakta men säkert komma ihåg. Jag log svagt till minnena av gårdagen. Tystnaden spred sig lika fort som man skulle kunna säga ”ja” över rummet.

”Jaha…” bröt Noelle tystnaden med. Mamma förstod hennes ’Jaha’ och började skjuta ut alla ur rummet så att vi till sist satt ensamma i rummet.

”Jag tar och duschar.” sade jag snabbt innan jag försvann in på badrummet. Jag ödslade ingen tid på att stå hängandes över handfatet utan satte fart in i duschen så snart alla kläder låg i tvättkorgen. Det varma vattnet slog min kropp med sådan fart att jag inte hann uppfatta att det var varmt förrän ett tag därefter, då jag genast sänkte värmen flera grader. Medan jag tvättade mig funderade jag igenom drömmen. Så mitt och Noelles förhållande var inte bara PR? Jag var inte en loser, utan var fortfarande känd? Vilken omställning det kändes som…

 Så snart alla krämer var bortsköljda virade jag en handduk runt min midja och gick bort till handfatet där hårfönen låg. Jag pluggade in den i uttaget och drog bort imman på spegeln med min hand. Av vad jag kunde tro så såg jag mycket fräschare ut nu än innan duschen. Som mormor brukade säga när jag var liten och inte ville duscha, ’Duschar gör underverk. Det är som om man duschar i regnbågen.

De orden kunde aldrig bli fåniga eller barnsliga för mig. För det var ju så sant som att jag var Justin Bieber. Så fort mitt hår var torrt drog jag ut sladden ur uttaget och borstade mina tänder innan jag återigen gick ut till Noelle som placerat sig i soffan med min laptop i knäet.

”Du har en show om sju timmar, så du måste ha på dig dansvänliga kläder att träna i på ditt rehearsal.” påminde Noelle mig allvarligt bakom skärmen. Jag stannade upp vid garderobsdörren bara för att iaktta henne. Den här Noelle-n var så olik Noelle-n i min dröm. Den ena var omtänksam, snäll medan den andra var dryg och arrogant. Vilken av dem jag gillade bäst visste jag inte. Förmodligen denna med tanke på att jag inte heller var som jag varit i drömmen som person. Noelle sköt upp sin blick ifrån datorskärmen och mötte min med ett leende.

”Vad kollar du på?” frågade hon fnittrigt. Jag rykte lätt på axlarna.

”Ett underverk.” svarade jag klyschigt. Noelle suckade och drog bara upp hästsvansen utan ett ord. Leendes började jag söka igenom hyllplanen av kläder för att hitta något att ha på mig. Det här livet var så mycket bättre än det i min dröm, det kunde man inte neka till.

Justin betedde sig annorlunda hela dagen efter den morgonen. Så fort han fick möjlighet, grabbade han tag i min hand. Han gav mig komplimanger, kysste mig och drog mig till sig så fort han kunde. Jag hade inget emot gosigheterna, det var bara det att min nyfikenhet om vad drömmen handlat om tog över. I tystnad vred jag upp korken till min vattenflaska och tog två stora klunkar. Konserten skulle ta fart inom bara några timmar, vilket resulterade att Justin hade fullt upp med en massa förberedelser.

”Hur är det Noe?” frågade Ryan från dörröppningen. Jag slet blicken från solstrålen jag stirrat på dem senaste tio minuterna  för att istället kolla på Ryan. Han tog ett steg från sin plats i dörrposten och slog sig ned i stolen framför mig. ”Du ser… paralyserad ut på något sätt. Typ.”

 

Tumblr_lf92rmunrf1qch15io1_500_large

 

”Ja, jag tänker bara. På mig. Och Justin. Oss två.” hackade jag fram bakom vattenflaskans öppning.

”Öh...”, började Ryan nervöst medan han kliade sig i nacken på samma sätt som Justin brukade, ”du ska inte dumpa honom va? För liksom, han är skit kär i dig just nu och du vet, tacksam över att ha med dig på turnén, så om du skulle-”

”Nej!” avbröt jag Ryan snabbt innan han hade hunnit dra med förhastade slutsatser. ”Tänker som tänker på vår framtid! Typ, turnén och massa såna saker!”

”Jaha… Oj. Förlåt.” ursäktade han sig generat och kollade nervöst ned på sina converse klädda fötter.

”Det är okej. Alla kan ta fel på såna ord.”

”Ja. Ehm, eftersom alla är så upptagna tänkte jag vi kanske kunde göra något? Det är så tråkigt här…”

”Säkert? Får vi gå här ifrån? Är det inte typ… galet där ute?” andades jag ut i blandning med en suck.

Ryan skrattade lätt till. ”Alltså vi kan ju hitta på något här! Typ Wii eller något? Justin har ett gäng spel.”

”Det var inte svårt att klura ut…” muttrade jag ironiskt och höjde på ena ögonbrynet i sammanhang med min mening. Ryan skrattade återigen till och reste sig upp. Jag följde hans exempel och vi började genast söka igenom Justins loge efter Wii spel utan framgång.

”Gömmer han dem eller?” frustade jag irriterat ut. Mitt tålamod hade försvunnit efter sökandet i den kokheta logen. Hawaii på somrarna var ingen lek. Man kunde tro att det var en hetta som bara gjorde att glassen droppade lite, men då hade man så fel. Jag tog en klunk igen av mitt vatten med spottade genast ut det när jag kände att det blivit flera grader varmare.

”Inte så gott va?” flinade Carin från samma ställe Ryan stått för endast några minuter sen.

”Nej… värmen tar kål på mig.” fräste jag och flaxade med magtröjan jag bara fram och tillbaka.

”Mhm… vänta tills vi kommer till Brazilien. Där är det så mycket varmare.”

Ryan rynkade förvirrat på ögonbrynen. ”Jag trodde det var fuktigt, inte varmt där…?”

”Det är det som är grejen. Det är varmt och fuktigt. Fuktigheten gör att man knappt kan andas och det gör det så mycket varmare. Man måste leva i kylskåp, för haven är lika varma som naturen nästan.” berättade Carin och flackade med blicken mellan mig och Ryan. Hur skulle vi klara oss?

”Vad pratar ni om?” frågade en nyfiken Justin som hittat in till oss. Svettdroppar rann ned för hans röda tinningar och han flåsade av utmattning, men hans nyfikenhet försvann så snabbt som han fann min varma vattenflaska med blicken.

”Vatten!” utbrast han och hade hunnit klunka i sig det resterande innan någon hunnit varna honom.

”Det är…” började jag tveksamt men förstod på Justins ansiktsuttryck att han förstått det redan.

”…varmt.”

”Förlåt älskling, jag skulle slängt det innan du kom.” ursäktade jag mig och gick fram för att slänga mina armar kring hand stora, muskulösa kropp. Han godtog min kram och log snett mot mig.

”Jag förstår.” andades han utan att släppa min blick. ”Men jag skulle kunna dricka flera flaskor varmt vatten för dig.”

”Aw, verkligen?” fnittrade jag kärleksfullt ut. Han utbytte en snabb blick med Ryan innan han svarade.

”Inte riktigt, men nästan…” skrattade han och pressade sina läppar mot mina för att be om ursäkt. Och vet ni? Det var helt okej.


ååååh, det är slutet peeps! VAD TYCKTE NI? Förstår att det kanske var lite rörigt, but hope you like it. Ni som inte fattar : JAA, HELA NOVELLEN VAR BARA JUSTINS DRÖM!

 

Så fort tillräckligt kommentarer rullat in så kommer mitt förslag på hur bloggen ska stå igång med mig upp! :) SÅ KOMMENTERA NUU, EN MASSSAAAAA! ÄLSKAR EEEEER ♥


FRIGHTENED OF LOVE - 49

Så kåt som han redan var tog det inte länge innan sperman fyllde min mun. Jag svalde den som jag svalde vatten och lade mig sedan över honom för att fortsätta kyssen. Hans andetag var varma mot min överläpp och hans hår lent under mina armar. Det var som om han vore född till att bli älskad av alla på två ben på denna jord. Utan att avbryta kyssen drog sköt han upp lådan till nattduksbordet och drog ut ett silvrigt litet paket.

 Jag slet mina läppar från hans för att träda på den genomskinliga kondomen. Därefter drog jag mig en aning framåt och kände hur han pressade sig in i mig. Lusten, njutningen, kärleken… allt fyllde mig på en och samma gång. Jag kollade ned i hans ögon medan vi rytmiskt rörde oss upp och ned innan jag viskade;

”Jag älskar dig.”

 

Vattnet ifrån duschen hördes klart och tydligt igenom dörren till badrummet. Klockan på nattduksbordet visade tidig morgon. Solen hade börjat smyga sig fram vid horisonten och var nästan uppe vid det här laget. Justin hade släpat mig ur sängen för endast några timmar sedan för att göra oss iordning för Canada-resan. Det var Julaftonsmorgon, men ändå kände jag inget pirr. Ingen längtan. Allt var bara tomt inom mig. Stressat började jag tugga på mitt fuktiga hår. Det hade gått trettio minuter sedan jag hade lämnat badrummet, men ändå satt jag kvar i handduk, stirrandes på dörren in till badrummet.

 Duschen slogs av och Justin nynnande upphörde. I all hast skyndade jag mig att dra på mig underkläder innan Justin slog upp dörren. ”Är du inte påklädd än? Noelle, flyget går om en timme.”

”Ja, du har sagt det ett par hundra gånger nu. Det räcker.” fräste jag irriterat medan jag sökte efter något att ha på mig genom hyllplanen. Justin suckade irriterat bakom mig och tog ett steg fram mot garderoben.

”Här, ta det här.” muttrade han och räckte över en hög med kläder i färgerna vitt och rött. Typiska julfärger. Julafton var ingen dag att bråka på, så jag drog bara på mig kläderna innan jag pluggade in hårfönen och min locktång i väggen. Den varma blåsten från fönen slog mig med hård kraft i håret. Medan jag förde den fram och tillbaka över mitt hår, kammade jag det. Justin stod vid sin garderob och iakttog mig stelt.

”Vad?” utbrast jag syrligt, grovt trött på hans stirrande. Justin drog på sig en röd rutig skjorta över sin vita t-shirt och ryckte på axlarna.

”Inget speciellt. Får man inte kolla på sin flickvän medan hon fixar sig? Du är vacker, jag vill ta vara på det innan du blir gammal och ser ut som ett russin i hela nyllet och gnäller över din rygg.”

”Du kommer nog inte se så speciellt bättre ut än mig, alldeles flintis med en massa kala fläckar här och var.” spottade jag barskt tillbaka. Justin fnös till av mig påhopp. ”Gnällandes över att dina kulor hänger och det gör ont.”

Justin tog illa upp över den piken just. ”Vad sa du?”

”Inget alls. Har du hunnit bli så pass gammal att du nästan är döv nu eller? Inte bra babe…”

”Äh, håll käften.” morrade han och ryckte hårfönen ifrån mig. Tur för honom var mitt hår redan torrt nog att börja locka. Locktången lät jag ligga och vila på fönsterbrädan medan den hettades upp.

”Så där kan du inte göra.” mumlade Justin innan han själv lade ned hårfönen bredvid locktången.

”Snacka om dubbelmoral…” suckade jag lågmält ut. Justin slängde en sur blick på mig.

”Sluta med det där.”

Jag suckade återigen. ”Sluta med vad?”

”Tro att du har rätt i allting.” viftade han med sin hand. Det var nästan så att jag tappade hakan när han yttrade dem orden. Tror jag att jag har rätt? Jag har rätt. Men att göra Justin på dåligt humör när vi skulle åka upp till Canada för att fira julafton med hans familj han inte sett på åratal verkade inte vara en sån bra idé, så jag ryckte bara på axlarna och började locka mitt hår. 

Så snart jag var klart sprayade jag lite parfym på mig och drog sedan med mig min resväska ut i hallen. Kenny som satt i soffan med mobilen tryckt mot örat kollade upp på mig när jag gick förbi med ett brett leende på läpparna.

”Okej Scoot, men jag måste dra nu. Ja. Jo, jag följer med dem tillsammans med Moshe. Vi ses i New York. Hej med dig.” han lade undan sin iPhone på tv:bordet och räckte över en genomskinlig Starbucks kopp med något som såg otroligt sött ut i sig.

”Drick det, du kommer bli på bättre humör.” log han. Jag kollade förvirrat på honom och fick endast ett skratt till svar. ”Jag råkade höra din och Justins lilla dispyt innan.. öh… Scoot ringde.”

”Aha. Tack då, men jag tror Justin är i behov av en mer än vad jag är.” svarade jag trött.

”Behov av vad?” frågade Justin bakom mig. Jag vred på huvudet och nickade mot Kenny som fortfarande höll upp den söt-liknande drycken.

”Öh… det är en frappucino eller något. Grädde, cappucino med colasmak och chokladsås.”

”Det låter som något Noelle skulle gilla.” sade Justin medan han gick förbi mig för att lämna sin väska nästintill min. Dörren slogs upp och sekunden senare var våra väskor bortförda av en betjänt.

 Kenny kollade åter upp på mig med den lilla glimten i ögat som sade att jag skulle ta drickan, men jag hade tröttnat på att vara den som inte startade bråk. Den som skulle lägga mig. Varför just jag jämt och ständigt? Justin suckade bredvid mig och sträckte sig efter drycken för att sedan placera den i min hand.

”Drick och le eller något.” beordrade han mig bestämt.

”Varför då? Varför kan inte du dricka den?” motarbetade jag. Justin gav Kenny en uppgiven blick.

”Jag dricker inte sån skit.” fnös han och slog sig ned bredvid Kenny i soffan. Jag gav upp och stoppade in sugröret i munnen med hjälp av min tunga. Sötman slog mig med chock, men något som också chockade mig var att jag faktiskt tyckte det var gott. Utmattad efter allt bråkande slog jag mig ned bredvid Justin och drack upp drickan i tystnad.

Svetten började bubbla fram på mina handflator. Nervositet var inget vanligt för mig. Speciellt inte så här tidigt. Vi hade knappt kommit till flygplatsen ännu och ändå så pirrade det i hela kroppen. Förmodligen var det på grund av det faktum att jag skulle åka tillbaka till min barndomsstad där jag hade fler fiender än vänner. Chaz och Ryan hatade mig på grund av min dumhet med deras tjejer. Pappa hatade mig för det jag gjort mot mamma. Mormor hatade mig för den örfil jag gett henne, och morfar också. Jaxon, Jazmyn och mamma var nog dem ända i hela Stratford just nu som såg fram emot att få träffa mig. Jaxon var nog mest taggad. Honom hade jag inte träffat på tre år nästan. Pysen var ju… hur gammal kan han vara? Tolv? Tretton? Det skulle vara oartigt av mig att fråga, hans egna storebrorsa. Vad skulle man säga? ’Öh, du Jaxo. Det var ju ett tag sedan vi sågs så, öhm, jag undrar vilken ålder du är i?’ Det skulle vara helt fel.

 Jag placerade min hand på Noelles och började istället pilla på hennes fingrar. Hon kollade oroligt upp på mig från sin mobil där en omgång av Candy Crush pågick. Hennes ögon sade att hon vill fråga något, men tydligen visste hon inte vad.

 

 

”Nervös?” sade hon till sist, efter några minuters tänkande. Allt jag förmådde mig till var att nicka. ”Jag förstår det. Jag var nervös när jag skulle träffa Lucas också. Men det gick helt okej.”

”Men Lucas hatar inte dig.” försvarade jag min nervositet med en betoning på ’hatar.’

”Gjorde han väll. Jag hade mördat hans son. Tänk på det du om du tror vad du än gjort är värre.”

 Orden i min mun tog slut. Det hade verkligen inte varit meningen att dra upp Liam. Men innan jag hunnit ursäkta mig stannade bilen. Jag kollade trött ut genom dem tonade rutorna och konstaterade att vi hade anlänt till flygplatsen. När jag sedan skulle kolla tillbaka på Noelle för att be om ursäkt var hon redan på väg ut ur bilen. Skuldkänslorna bubblade upp inom mig, men att tänka mer på det skulle bara göra hela situationen med Stratford-mötet värre.

Moshe stod vid trappan som ledde upp till planet tillsammans med Kenny. Båda kollade oroligt mot mig i samma stund som jag slängde igen bildörren bakom mig. Min blick for upp mot gate’n som vi, som tur var, inte tagit då det kryllade med fans och paparazzis som stod med huvudena riktade hitåt. Jag tog mig min lilla tid att ge dem en lätt vinkning och drog sedan upp mitt cigarettpaket ur bakfickan. Noelle drog upp handtaget till sig rullväska och kollade vädjande på mig.

”Snälla?” bad hon så vänligt hon kunde. Hennes blick var oemotståndlig, så jag räckte över packet och tändare till henne för att uppfylla hennes önskemål. Kenny rynkade besvärat pannan åt draget jag nyss gjort, men det berörde inte mig. Han fick ta min popularitet på vilket sätt som helst. I det här fallet verkade han ta Scooters parti. Det gjorde alla. Jag hörde dem då och då när dem planerade hur dem skulle få mig att sluta dricka, röka och ligga runt. Hur dem skulle få mig att börja sjunga igen. Ta tag i min karriär. Men alla kringvandrande varelser på denna jord visste att det aldrig skulle ske. Att jag kom tillbaka på banan igen var en på miljonen. Eller nej, en på biljonen.

”Kommer du eller?” frågade Noelle som hunnit gå några steg bort mot planet.

Jag sneglade ned på min cigarett som hade hunnit brinna till filtret. En låg svordom lämnade min mun. Då den inte var till användning nu när den brunnit upp så slängde jag den på asfalten och gick efter Noelle med min väska i släptåg. Moshe började gå upp för trappan i samma stund som jag och Noelle kom till dess fot. Kenny tog över våra väskor och gick vidare med dem till bagageutrymmet på planet.

”Ladies first.” charmade jag till mig för Noelle. Hon hade fått stå ut med min skit tillräckligt den här morgonen, så varför inte ens ge det en chans att få henne på bättre humör? Ett leende ryckte i hennes mungipor och hon gick lydigt upp för trappan, två steg i taget. Så snart vi var uppe i planet slogs dörren igen. Kenny hade tagit sig in via bagagerummet så det var inga kvar att vänta på. Resan till Stratford verkade gå som smort. Det brusade till i högtalarna innan kaptens röst ekade igenom passagerrummet.

Hallå mina herrar och damer, ni sitter nu på ett flight som har destination Stratford, Canada. Går allt bra utan snöoväder eller regnskurar så borde vi vara framme om ungefär åtta timmar. Ha en trevlig resa, och tveka inte med att komma ut och fråga flygvärdinnorna om något besvärar er!”

Brusandet återkom innan det blev alldeles tyst. Noelle utbytte en blick med mig och gick sedan fram till kylskåpet för att finna något att äta. Jag hade bett dem att fylla på med så sockersnåla saker som möjligt, för skulle hon få i sig för mycket socker skulle det resultera att hon somnade innan Julmiddagen ens dragit igång.

”Badapapapap…” hummade hon medan hon sökte igenom hyllplanen efter något att äta. Till slut drog hon ut en Mozzarella toast som hon stoppade in i mikron, liggandes på en assiett.

”Noelle.” sade jag efter en stunds iakttagelse. Hon stannade upp i en hastig rörelse och kollade på mig. ”När ska du sminka dig? Inte för att det behövs, men ja, du kanske ha glömt bor-”

”Herregud! Jag hade helt glömt… nej!” tjöt hon och letade reda på första bästa spegel. ”Har jag sett ut så här? Framför Paparazzis? Tur att mitt hår är bra i alla fall… men nej. Gud. Min necessär Justin. Fort!”

Jag slängde över hennes glittriga, necessär till henne med snabb fart. Hon tog emot den som om det vore vardagsmat för henne att ta emot flygande saker och försvann sedan in på badrummet.

 Någon minut senare kom en påsminkad Noelle ut ur badrummet och tog ut mackan ur mikron.

”Jag trodde inte du var så ytlig.” mumlade jag bakom min mobilskärm. Hon slog sig ned framför mig utan att släppa mig med blicken, något jag kunde se i bakgrunden.

”Det är jag inte. Jag ville bara få klar det.” svarade hon med hela munnen full med mat.

”Varför reagerade du då som du gjorde när jag nämnde att du inte hade något smink på dig?”

”Vilken tjej vill gå runt utan smink? Nej juste, jag trodde väll det.” muttrade hon och lutade sig tillbaka medan hon zappade mellan kanalerna på tv:n som hängde över mig på den krämigt vita väggen. Jag lade ned mobilen på bordet framför mig och lät min blick ligga kvar hängandes över Noelle. Ibland var hon bara för tjejig.

 

”Justin! Vi är framme. Upp och hoppa.” viskade Noelles hesa stämma i mitt öra. Bara av att få vakna till hennes lugna, snälla röst gav mig rysningar och gåshud. Jag särade på mina ögonlock och kollade mig sömndrucket omkring. Kenny och Moshe fanns inte kvar på flygplanet utan stod utanför och samtalade med chauffören till bilen vi skulle åka i. Två – tre paparazzis stod också på landningsbanan, redo med sina svarta kameror. Vem hade tillåtit dem här?

 Jag vred bort huvudet från fönstret och kollade istället upp på Noelle som klätt på sig rediga vinterkläder. Varför hade hon det? Då slog det mig. Vi var i Canada. Kylans och snöns land. Hockeyns land likaså. Min vinterjacka låg på stolen hon suttit på innan jag fallit in i sömn.

”Klä på dig. Klockan är redan halv fyra. Pattie har ringt mig tre gånger och frågat vart vi är sedan vi landade. Kenny ville inte väcka dig, men efter det tredje samtalet från Pattie som avslutades för typ tio sekunder sedan fick jag nog. Så upp nu!”

”Jaja…” gäspade jag fram och sträckte mig efter min jacka.

 Jag reste mig långsamt upp för att inte få svindel och drog på mig min jacka för att sedan ta följe med Noelle ned för trappan, ned på landningsbanan. Paparazzina märkte oss på en gång och började fota för fullt medan dem skrek olika frågor. Ibland förstod man sig inte på hur vissa kunde leva med att vara Paparazzi… jag orkade inte ens ge kamerorna en vink utan gick bara raka spåret in i bilen med Noelle före mig, men det hindrade dem inte från att fota utanför även fast rutorna var tonade och bilderna blev värre än värst. Chauffören och Kenny slog sig ned i framsätena och bilen började snart därpå rulla. Paparazzina stod kvar bakom oss med blickarna ned i kamerorna. Om några timmar skulle mitt ansikte pryda omslaget på varenda skvallertidning.

”JUSTIN BIEBER PÅ BESÖK I CANADA! HAR POPSTJÄRNAN LÖST DISPYTERNA MED FAMILJEN?”

Sedan skulle dem väll hitta någon fejkad ’källa’ som berätta en massa sliskiga hemligheter angående mig och min familj. Om varför jag inte varit i Canada på länge eller fått besök av någon av dem. Men det var bara att ignorera det. Var man stjärna så var man… Noelles hand fattade taget om min så snart vi hade lämnat flygplatsen.

”Det ska nog gå bra.” tröstade hon mig och placerade sina läppar mot mina i en mjuk kyss. En smak av jordgubbe fyllde min mun medan våra läppar rörde sig mot varandra. Det var något man kunde älska med tjejer. Att dem smakade så otroligt gott. Kenny harklade sig i passager sätet och Noelle avbröt kyssen med en viskning. ”Senare…”

Jag flätade samman våra fingrar och kollade ut på det snöklädda Canada. Tiden verkade gå så mycket fortare när man var nervös, för så snabbt som man kunde säga ’President Obama är klädd i en banan-dräkt’ så uppenbarades det välbekanta Stratford skylten framför oss. Nervositeten var större än vad den varit på vägen till LAX. Eller på flygplanet. Den var större än månen vid det här tillfället. Alla känslor, alla minnen kom tillbaka mot mig med sådan fart att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. För att inte visa min panik för Noelle släppte jag genast taget om hennes hand. Det här hade varit en dum idé. Varför hade vi åkt hit över huvudtaget? Ångern tog plats inom mig nästintill paniken och nervositeten. Gatorna rullade förbi oss i samma hastighet som en sekundvisare på en klocka och innan jag visste ordet av det stod bilen parkerad utanför familjen Mallettes hus.

”Vi vänder. Åk tillbaka till flygplatsen.” beordrade jag chauffören, men Kenny hindrade honom.

”Justin. Du har kommit så här långt. Din familj är fortfarande din familj. Du måste möta dem förr eller senare.” manade Noelle mig med en instämmande nick från Kenny. Jag lade huvudet på sned i försök att övertala dem att jag hade rätt men misslyckades. Kenny hoppade ut ur bilen och öppnade min dörr så fort han hade gått runt bilen. Noelle tryckte på bak ifrån och tillsammans fick dem mig ut ur bilen.

Min blick for mot köksfönstret där mormors välbekanta ansikte dök upp. Då släppte allting och min kropp föll livlöst ihop på den isiga trottoaren. Var det här slutet? Nej, det kan det inte vara. Man kan väll knappast dö av att se någon? Min syn blev snabbt suddig och rösterna försvann längre och längre bort. Ett gällt tjut tog över Noelles oroliga skrik och det fick min hjärna nästan att explodera. Då blev allt svart.


Okej, nästa kapitel är det sista. Ni får LOVA att inte hata på det, hur jag än formulerar det. För jag har diskuterat med många personer om hur det ska vara och dem flesta diggar min idé. Så snälla - hur vrickat slutet än är så hata inte! Läs igenom det noggrant om ni inte kommer förstå det! :)

 

Men oj! Vad hände där med Justin? Tror ni tha Mallettes/Biebers kommer förlåta honom? Hm... ni får se! Och dra inga förhastade slutsatser nu om att Justin är död. För det är han inte kan jag säga!

 

Kommentera nu så ska jag se till att få upp sista kapitlet i god tid, sen kanske det börjar en ny novell? (; Har redan startat en, så vi får vällan se... om ni vill det så vill jag få kommentarer! Gillade ni kapilet? Vill ni ha en till novell? KOMMENTERA!


FRIGHTENED OF LOVE - 48

”Jag blev inte känd för att jag sjöng dåligt.” mumlade han bakom cigaretten. Jag drog in medan jag tände den för att få glöd. Ironin efter hans senaste mening hängde fortfarande kvar i luften. Ingen av oss orkade yttra ett till ord utan satt bara där med våra cigaretter. När bilen var fylld med grå rök beslutade Justin att veva ned rutan vilket verkade klokt. Jag gjorde detsamma och lät min hand hänga utanför med cigaretten mellan pek- och långfingret. Vinden som dök in i bilen slet mig i håret. Det var skönt mot min svettiga nacke.

 Jag drog ett sista bloss av cigaretten och släppte den sedan med vinden. Justin vevade upp båda rutorna med endast ett knapptryck. Den ljudlösa asfalten byttes ut mot knastrande grus under däcken. Bilen stannade en sekund senare och Justin slängde en blick på mig.

”Det här är något för dig och mig. Jag vet att jag kan verka… bad. Men lova att inte, typ, skratta åt mig.” ville han och räckte över sin ljusrosa hand. Jag tvekade innan jag tog tag i den. Stötar for igenom mitt skelett.

”Jag lovar.”

 
Gruset knastrade under mina konstant rörandes fötter. Noelle höll ett hårt grepp om min handled för att inte trilla ned ifrån det gigantiska berget vi besteg. Jag stönade till när jag tog det sista steget upp på plan mark och borstade sedan bort damm fläckarna som uppenbarats på mina jeans under klättringen.
”Kommer du eller, latmask?” retade jag Noelle som kämpade med att få fäste på samma ställe jag kommit upp. Min handled höll hon fortfarande hårt om, nästan så hårt att jag skulle kunna tro att min hand skulle trilla av. Ett stön lämnade hennes strupe och snart därpå stod hon uppe bredvid mig, vid H-et till Hollywood skylten.
”Vad är det för speciellt med detta?” grymtade hon frågandes. Jag fattade tag om hennes svettiga hand och drog med henne bort till garaget som stod längre bort vid kullen. Jag vred in nyckeln och sköt upp metalldörren, som mullrade till likt åska när den gled upp. Soffan och minibaren som stod riktade mot utsikten uppenbarandes framför oss och Noelles haka föll en aning.
 
Tumblr_m8an41xmav1ruey08o2_r1_500_large
 
”Wow. Sitter du här alldeles ensam? Har du haft det länge?” frågade hon nyfiket.
Jag nickade. ”Ja.”
 Något jag inte förväntat var slaget som träffade min överarm. Hon blängde surt på mig vilket fick mig att undra vad jag nu gjort som var så fel. Soffan knarrade till när hon slog sig ned på dem insjunkna dynorna.
”Och du har inte berättat? Seriöst Justin – inte okej!” tjöt hon dramatiskt med en nypa ironi i rösten.
”Okej är det väll ändå…” protesterade jag surt och drog ut två coca-cola flaskor ut ur mini baren. Hon skakade på huvudet men tog ändå tacksamt emot coca-cola flaskan.
”Kanske… det är så fint.” ”Jag vet.” svarade jag malligt. Hon suckade surt och drog en hand genom sitt hår.

”Skryt lagom.” coca-cola flaskan hindrade nästan hennes ord från att höras, men bara nästan. Jag slog mig ned bredvid henne med blicken liggandes på solen som praktiskt taget lämnat våran åsyn vid det här laget. Noelle lutade sitt huvud mot min axel utan att tveka en sekund. Det kändes bra. Bra att hon inte var rädd för att visa sina känslor. Bra att hon vågade göra det hon kände för. Jag tog en klunk av colan och lutade mig lugnt tillbaka.

”Julafton då. Vart vill du fira den?” frågade jag lugnt och sansat. Noelle andades chockat ut.

”Jag trodde det berodde på vart du ville fira. Inte jag…” förmådde hon sig att mumla fram.

”Nej..” hummade jag. ”Du får fira Jul vart du vill. Jag menar… det skulle självklart vara kul att fira med dig men… du bestämmer ju själv.”

”Då tycker jag du bestämmer. Det blir lättast så.” förseslog hon trött och förde sin flaska mot munnen.

”Vi kanske kan åka till Canada på morgonen… sedan New York på kvällen?”

Hon nickade. ”Det låter bra.”

Förvånaden slog mig likt en sten i ansiktet. ”Säkert?”

”Ja. Vi gör så.” tyckte hon – hade jag rätt? – glatt. Jag lät min hand smeka hennes kind i förbryllelse.

”Bra… bra.” mumlade jag chockat fram.

 Noelle drog upp sin mobil ur packfickan och fotade utsikten för att därefter sätta den som bakgrundsbild på sin telefon. Jag förstod henne – detta hade också varit min bakgrundsbild första gången jag hittat hit.

”Hur hittade du hit?” frågade hon nyfiket och vred upp huvudet mot mig istället för att kolla mot staden.

”Lite längre bort finns det en gammal oljefabrik. Där hade vi fest en gång. Jag kände att jag behövde en nypa luft och hittade hit. Grejerna fanns redan här, jag fräschade bara till dem en aning och satte lås på dörren.” berättade jag, nästan som jag brukade berätta sagor för Jazmyn och Jaxon när dem var barn.

”Coolt.” tyckte Noelle fascinerat.  

”Ja.” instämde jag, minst lika fascinerad. Varje gång jag kom upp hit blev jag lika förvånad över hur vackert det egentligen var. Los Angeles. Man var bara tvungen att se staden från ett annat perspektiv.  En suck lämnade min mun och i den stunden släppte jag allt för att bara bry mig om två saker. Noelle och utsikten.  

Bara att se honom svischa omkring i köket fick mig att bli alldeles galen. Hur hans armar rörde vid stekpannorna… bara tanken fick mig att börja gapskratta. Det var fånigt. Löjligt att sitta och iaktta Justin på det här sättet medan han stod och lagade mat. Skulle han kunna läsa mina tankar vid det här laget skulle han brustit ut i skratt för längesedan.

 Vi hade lämnat lägenheten för att istället bosätta oss den sista dagen i Los Angeles i Justins massiva hus. Så fort vi kommit tillbaka från vår lilla utflykt hade Justin dragit ned alla våra tillhörigheter i våra väskor och släpat med mig hit. Jag som hade tyckt lägenheten var stor – detta var ett slott gånger två jämfört med den stora lägenheten. Jag vandrade tyst in på sovrummet och gick fram till garderoben som bjöd på ett stort utbud kläder. Outfiten jag redan bar hade hunnit bli både smutsig och svettig under dagens händelser, så det kanske var dags att byta. Jag slängde av mig kläderna och sköt undan dem från mina fötter. Medan jag stod och bläddrade mellan klädesplaggen hann jag känna efter hur smutsig jag egentligen var, så jag skyndade mig med att ta en dusch.

 Väl tillbaka ute vid garderoben, i nya fräscha underkläder drog jag åt mig ett par shorts och ett linne. Vi skulle förhoppningsvis inte sticka någonstans, så detta skulle nog duga. Jag snappade åt mig mitt cigarettpaket och min mobil för att sedan gå ut på balkongen. Stjärnorna lös upp himlen likt strålkastare. Cigaretten pös till när jag tände eld på dess topp. Röken som fyllde mina lungor lugnade genast ned mig. Det kändes som åratal sedan jag sist rökte, även fast det bara hade gått några timmar sedan min senaste cigg. Röken formade sig i olika former framför mig innan den tynade bort i vinden. Jag kollade ned på Justins bakgård som klart och tydligt syntes från balkongen. Små lampor lyste upp poolen, vilket fick den att se frestande ut. Även fast det var december var det otroligt varmt för att vara L.A. Kanske hade den globala uppvärmningen orsakat detta, men jag njöt över värmen då jag visste att vi snart skulle trampa omkring i minusgrader och snö upp i Canada.

”Noelle!” Justins röst studsade mellan väggarna, ut mellan glipan till balkongen.

 Jag pressade cigaretten mot cementgolvet innan jag slängde ned den på granntomten. Mina fötter klibbade fast sig mot parketten i sovrummet. Så fort som jag kunde skyndade jag mig ned till köket då min mage skrek av hunger. Justin hade redan dukat upp på bordet med både rykande kastruller och vin. Leendet som sken upp på mina läppar kändes så uttöjt att jag trodde jag skulle spricka.

”Vad fint du gjort det.” svarade jag en aning drygt. Justin skulle inte få se att jag var så lättberörd.

”Tack.” hummade han bara till svar medan han kliade sig i nacken. Cece hade berättat för någon månad sen att Justin kliade sig i nacken så fort han var nervös. Vart hon hade fått reda på det ville jag inte veta, men att han gjorde det nu fick mig att bli alldeles loco.

”Öh…” andades jag ut och slog mig ned vid bordet. Justin uppfattade min rörelse och gjorde detsamma. I tystnad lassade vi upp maten på våra tallrikar. Vad hade hänt med den mjuka ’vi-är-en-familj-utan-barn’ stämningen? Kanske hade jag förstört den med min dryghet? Ångern kom krypandes upp längs min ryggrad.

”Det var jättegott.” berömde jag för att bryta tystnaden. Justin tittade upp på mig, rakt in i mina ögon. Det drog i mungiporna på honom, men som jag vägrade han visa sin glädje över den lilla kommentaren jag givit honom.

”Tack. Mormor lärde mig det här.” berättade han tyst och tog en klunk av sitt vin. Ansiktsuttrycket som han visade därefter tydde på att det inte bara var vin i hans drink. Av ren reflex blickade jag spritskåpet. En flaska vodka stod öppnad bredvid vinflaskan. Justin hade väll gått tillräckligt många dagar utan alkohol för att klara sig en kväll utan något starkt.

Jag vek ett salladsblad med hjälp av gaffeln och stoppade in den i munnen. Såsen jag dränkt salladsbladet i hindrade den beska salladssmaken från att träffa mina smaklökar, något jag var tacksam över. Sallad hade aldrig riktigt varit min grej. Justin svalde det sista i hans vinglas i ett svep.

”Vill du ha mer att dricka eller äta?” frågade han mig utan att ens ge min tallrik eller glas en blick – vilket var förstående då båda var fulla.

”Nej tack.” svarade jag bara så vänligt jag förmådde. Hade han druckit innan? För han kunde knappast blivit full på ett glas vodka och vin. Bara han inte blev våldsam eller alldeles… sex galen. Bara att tänka på hur Justin var när han var kåt gjorde mig alldeles varm inombords. Jag kramade om den vita duken med sån kraft att vissa saker faktiskt välte. Justin vred sitt huvud mot min hand och förstod genast vad jag tänkte på.

”Sovrummet?” frågade han hest, så som bara han kunde. Jag bet mig hårt i underläppen och nickade. Båda reste sig snabbt upp och rusade mot trappan. Våra läppar möttes genast i första trappsteget. Han särade på sina läppar och lät min tunga glida in. Hans tunga var varm mot min. Den starka spritsmaken från hans mun spred sig på min tunga. Men äckligt var det i alla fall inte. Justins händer masserade mina bröst varsamt som om dem vore gjorda av tunt, tunt glas. Jag drog in mina händer under hans t-shirt och smekte hans varma magrutor. Bara att röra honom gjorde det hela bättre.

 Hans händer fingrade in sig under mitt linne för att sedan krypa in under min BH. Mina bröstvårtor styvnade under hans stora händer och ett efterlängtat stön lämnade min strupe mot hans läppar. Denna gången log han inte som alla andra. Ingen vinst syntes i hur han kysste mig. Det var bara två personer som älskade varandra denna gång. Inte två personer som tävlade. Lättad över det jag nyss klurat ut drog jag av honom t-shirten. Kyssen avbröts för en sekund men våra läppar fann varandra lika snabbt igen.  Han knäppte upp min BH med sin lediga hand, men mina bröst låg fortfarande gömda bakom linnet. Innan jag hunnit uppfatta vad som hände kände jag en sval brist träffa mina bröst. Justin hade fått av mig linnet med våld. Han hade slitit sönder det.

”Oh-kyss-herre-kyss-gud!” skrek jag mot hans läppar i upphetselse. Justin släppte taget om mitt bröst och placerade istället sina händer om min rumpa för att lyfta upp mig. I färden mot sovrummet virade jag loss hans skärp och slängde bort det någonstans. Sekunderna gick och kyssarna blev allt intimare, tills vi till sist träffade den mjuka madrassen.

 

Tumblr_mhrlzqxj5s1s2txpro1_500_large

 

 Justin avbröt kyssen och började istället kyssa min hals. Gåshuden uppenbarades på mina armar, samt ben. Nackhåren på mig ställde sig upp som flaggstångar. Hans läppar var lena som sammet mot min hals, mot mitt nyckelben. Stönen forcerade ut ur min mun gång på gång. Hans läppar hittade till slut mitt bröst. Hans tunga smekte min bröstvårta medan hans hand smekte mitt andra bröst. Jag drog med mina händer igenom hans mjuka hår.

”Justin!” skrek jag gällt. Han log mot mitt bröst innan han fortsatte ned mot min gylf. Med blicken djupt i mina ögon, med en hand på mitt bröst drog Justin av mig mina shorts. De svarta spetstrosorna försvann lika fort som alla andra klädesplagg hade. Nu låg jag helt blottad framför Justin. Han kysste mig varsamt på insidan av låret vilket fick mig att gå upp i båge, kramandes på det vita lakanet. Hans finger letade sig in i mig medan han slickade mig i rytmisk takt. Pirret som uppstod inom mig var obeskrivligt. Visst, jag hade blivit slickad och pullad förut – men aldrig med sådan varsamhet. Justin behandlade min kropp som om den vore dyrbar. Ett till av hans fingrar letade sig in och fingrarna började röra sig snabbare och snabbare. Stönen som hade lämnat min mun förut var mer likt skrik nu. Jag drog honom löst i håret. Det han gjorde med mig borde inte ske. Pirret inom mig växte sig större och större. Orgasmen var nära nu.

”Justin!” skrek jag för att varna honom över vad som snart skulle ske, men han låg kvar och lät min kvinnliga saft komma helt utan problem. Jag drog flera djupa andetag innan jag rullade runt för att ha honom underst.

”Nu jävlar.” viskade jag mot hans hals. Mina fingrar smekte hans mage medan jag drog mig ned mot hans gylf. Knappen var uppknäppt och byxorna nerhasade vilket gjorde allt en aning lättare. Justin hjälpte mig att dra ned byxorna. Jag greppade tag om kalsonglinningen och drog sedan ned dem svarta boxershortsen. ’Jerry’ ställde sig käpprakt upp framför mig, vilket fick mig att bli alldeles till mig. Justin bet sig hårt i underläppen med blicken på mig. Långsamt placerade jag honom i munnen på mig. Andetagen som lämnade Justins mun övergick till stön på bara några sekunder. Jag lät mina händer smeka hans mage samtidigt som jag skötte mitt. Justins ögon rullade inåt av njutning.

 Så kåt som han redan var tog det inte länge innan sperman fyllde min mun. Jag svalde den som jag svalde vatten och lade mig sedan över honom för att fortsätta kyssen. Hans andetag var varma mot min överläpp och hans hår lent under mina armar. Det var som om han vore född till att bli älskad av alla på två ben på denna jord. Utan att avbryta kyssen drog sköt han upp lådan till nattduksbordet och drog ut ett silvrigt litet paket.

 Jag slet mina läppar från hans för att träda på den genomskinliga kondomen. Därefter drog jag mig en aning framåt och kände hur han pressade sig in i mig. Lusten, njutningen, kärleken… allt fyllde mig på en och samma gång. Jag kollade ned i hans ögon medan vi rytmiskt rörde oss upp och ned innan jag viskade;

”Jag älskar dig.”


SERIÖST NU M-Å-S-T-E NI KOMMENTERA. JAG HAR MINSANN SKRIVIT KAPITEL OM SEX FÖRUT MEN ALDRIG SÅ DETALJERADE. (Ja - jag är oskuld. Allt jag skrivit här är saker jag läst på andra bloggar så tro inte att detta är min hobby eller något!) 

VILL NI HA SÅ HÄR? DETALJERAT? ELLER VILL NI HA DET MILDARE SOM JAG BRUKAR HA? JAG VET JU INTE VILKA ÅRSGRUPPER JAG HAR HÄR ELLER HUR KÄNSLIGA VISSA KANSKE ÄR! KOMMENTERA NU!

PUSS!


FRIGHTENED OF LOVE - 47

 

Vad skulle Justin göra som jag redan inte varit med om? Våldtäkt, misshandel, slagsmål… allt det där och mycket mer hade jag redan uthärdat i flera år. Vad skulle Justin göra annorlunda? Ett glas ställdes ned i diskhon och stegen ekade återigen ute i vardagsrummet, dock inte mot mig denna gång utan från mig. In på sovrummet. Dörren till sovrummet stängdes till och jag tog mod till mig att öppna dörren på glänt. På matbordet som stod snett framför dörren som ledde in till sovrummet stod min necessär. Skulle jag riskera att få Justins ilska kastad över mig för att kunna se någorlunda normal ut i ansiktet? Utan att tveka en sekund till satte jag av mot matbordet. Väl framme snappade jag åt mig den glittriga necessären och skulle just vända mig om när dörren till sovrummet öppnades. Dock var det inte Justin som uppenbarades i dörröppningen, utan någon helt annan. Ilskan bubblade inom mig. Vad hade han nu gjort?

 

”Vad gör du här?” frågade jag irriterat. Ilskan höll nästan på att svämma över. Hade Justin ringt henne? Fan ta honom i sånafall.

”Justin stack, och jag behövde någonstans att vara ett litet tag.” svarade Jazmyn självsäkert och ryckte enkelt på axlarna. Jag suckade irriterat. Hade hon inte kunnat knacka på eller något? Hennes blick for upp mot mitt ansikte.

”Ska du sminka dig eller? Du ser sjuk ut.” hostade hon ur sig. Hela hon stank alkohol.

”Det menar du inte...” muttrade jag lågmält och skyndade mig in på badrummet som låg nästintill mitt och Justins rum. Jazmyn stod kvar vid köksbordet med sitt glas i handen. Vätskan som innehöll glaset var mörk, så jag kunde bara hoppas på att det var coca cola. Ungen var ju för guds skull bara fjorton år gammal! Jag vred om låset efter mig för att slippa få oväntat besök av varesig henne eller Justin. Det kvittade – jag ville inte se någon av dem i närheten av mig just nu.

Väl sminkad lade jag ned min necesär i lådan bredvid handfatet. Jag drog en hand genom mitt hår och gick sedan ut ur badrummet. Jazmyn hade försvunnit, men hoppet inom mig släktes så snart som jag hörde hur vatten slog mot kalk inne på badrummet. Ilsket muttrade jag en svordom för mig själv innan jag gick fram till kylskåpet. Hyllorna var fyllda med olika sorters mat, men eftersom jag redan ätit drog jag bara åt mig en coca cola flaska. Burken gav ifrån sig ett psch-ande ljud när jag öppnade den. Ljusbrunt skum svämmade över men hann som tur var aldrig rinna såpass mycket att golvet blev drabbat. Jag tog ned ett stor glas ifrån skåpet över diskbänken som jag tömde colans innehåll i. Sedan slog jag mig ned vid bordet och drog upp locket till Justins laptop. Lika bra att göra det så att jag slipper samtala med Jazmyn när hon kommer ut ur duschen, förmodligen klädd i något som tillhör mig. Slappt klickade jag in mig på Twitter. Jag hade fått en drös med nya followers, fast glädje var inget jag kände av. Varför skulle jag bli glad över att folk jag knappt kände följde mig på twitter? Patetiskt. Skjutdörren från sovrummet sköts upp och Jazzy kom utgåendes från det med en vit handduk virad runt sitt bärnstens färgade hår. Det gladde mig att hon beslutat att inte ta något av mig, utan att hon antagligen haft med sig egna kläder när hon kom. Hon gick precis som jag hade gjort för några minuter sedan fram till kylskåpet och drog ut en coca cola.

 Jag lät min blick vandra ut över stranden som blottades nedanför fönstret till lägenheten. Jazmyn skulle inte få vinna det här. Jag skulle förbli tyst. Inte ett ljud skulle få lämna min mun. Jazmyn verkade fatta vinken och gick istället in i vardagsrummet. Bråkdelen av en sekund därefter började surr från tv:n strömma in i köket. Jag bet mig själv i tungan för att inte skrika åt henne att sänka. Rektorn hade skickat en uppgift jag skulle göra. Om jag inte gjorde den skulle jag få gå om hela året. Jag spände käken och stirrade på rubriken till min uppsats. Min hjärna var tom på ideér och tankar. Allt som hördes var skrattande ljud från tv:n, om och om igen. Irriterat masserade jag mina tinningar för att få igång mina tankar men ingenting hjälpte. Hjälplöst sjönk jag ned en aning i stolen medan jag blickade det vita sträcket på datorn som försvann, kom tillbaka, försvann, kom tillbaka oräkneliga gånger. Ett krav i kontraktet var även att mina betyg skulle vara bra. Inte superbra, men åtminstone godkända. Skulle jag behöva gå om vet jag inte vad som skulle hända. Jag bad en tyst bön innan jag lät mina fingrar dansa över skrivbordet.

 

Timmar senare kom Justin in genom dörren. Solen hade börjat försvinna vid horisonten och Jazmyn hade lämnat mig för minuter sedan. Svettdroppar låg placerade vid Justins tinningar vilket betydde att han måste ha tränat. Utstyrseln –  shirtless och mjukisbyxor – sade också en del om vad han hade haft för sig. Han gick med snabba steg fram mot kylskåpet utan att ge mig så mycket som en blick för att ta ut en vattenflaska som han snabbt tömde ned i sin strupe. Adamsäpplet i hans hals rörde sig långsamt upp och ned för varje gång han svalde. Hur mycket jag än ville titta bort var det svårt att inte bli attraherad av hans nougatbruna kropp, glänsandes av svett i det svaga soljuset. Så fort han drog ned armen tillsammans med den tomma vattenflaskan drog jag undan blicken och skickade iväg ett mejl med min uppsats till Rektorn. Måtte det vara nog nu… tänkte jag nervöst. Justin tågade förbi mig med sin hoodie slängd på axeln och drog igen dörren bakom sig när han gått in på vårat rum. Ensam satt jag kvar i köket.

  Bara några minuter kom han utgåendes från rummet, nyduschad och påklädd igen med en handduk runt nacken. Han gick förbi mig in i köket och grabbade tag i ett äpple som låg i den svarta skålen på köksön.

”Vad har du gjort då?” frågade han mig bittert. Jag vred på huvudet ifrån honom för att inte visa det fåniga leendet på mina läppar som spridit sig i samma stund han yttrat ett ord till mig. En mening.

”Inget. Jobbat på läxor… durå?” svarade jag nonchalant med så dryg röst jag kunde få. Justin tog ett stort bett av det gröna äpplet.

”Scooter drog med mig till någon photoshoot. Sedan gymmade jag.”

 

Tumblr_mfgd9uugev1s1omzgo1_500_large

 

”Gymmade?” ekade jag förvånat. ”I… fyra timmar eller?”

”Mhm. Någonstans måste jag ta ut min ilska. Varför inte träna istället för att slå till någon?” suckade han utmattat.

”Mhm…” var det ända jag förmådde mig att svara. Jag drog upp min mobil och låt min tumme glida över skärmen. Den gav ifrån sig ett knäppande ljus när jag kom in på hemskärmen. Varför jag tagit upp mobilen kom jag inte ihåg, så jag klickade istället upp instagram och lade upp en bild på Justins dator som var klottrad på hela locket. Justin som också dragit upp sin mobil suckade från köksön.

”Min dator?” frågade han med ett höjt ögonbryn. Jag utbytte en blick med honom och brast därefter ut i skratt.

”Förlåt. Jag känner mig så otroligt… Utmattad.” suckade jag trött. Justin grymtade till från sin plats, tills någonting ändrades i hans ansiktsuttryck. Han kollade en gång på mig som om han övervägde något innan han sträckte fram sin hand.

”Kom.”

 Utan att ifrågasätta hans plötsliga move så fattade jag bara tag om hans hand. Vi lämnade lägenheten utan att ta med oss någonting. Kanske var det något han redan hade planerat? Vi skulle i alla fall in resa. Hissturen gick otroligt långsamt, men det kändes bara skönt då Justin inte släppt taget om min, nu, svettiga hand ännu. De gråa metalldörrarna gled åt sidan åt oss och vi lämnade lobbyn till den stora skyskrapan med lägenheter. En mild vindpust träffade mig i ansiktet så snabbt som vi hade tagit ett steg ut på Los Angeles gator. Det var inte snö, men kallt för att vara Los Angeles. I New York snöade det säkert med tanke på att det var två dagar kvar till… Julafton. Tanken kom som en våg vilket fick mig att stappla till. Justin kollade oroligt bak på mig medan han knappade in koden till garaget. Min hand höll han fortfarande i ett hårt grepp.

”Vad hände?” ville han veta och drog upp dörren som ledde in till garaget åt mig. Jag tog ett steg in och styrde stegen med Justin bredvid mig mot hans Batmobile.

”Det är jul i övermorgon.. vart ska vi fira? I Canada? I New York? Här?” frågade jag snabbt. För snabbt. Justin låste upp bilen med ett blippande ljud. ”Inte vet jag. Kan vi ta den där diskussionen imorgon Noelle?”

Jag slog mig ned i passagerar sätet utan att ge ifrån mig så mycket som ett pip. Justin vred in nyckeln och motorn spann under oss. Den stora porten som ledde in till garaget hissades upp och Justin körde ut ur garaget. Bilar som kom från alla olika håll saktade in för att låta Justin köra före. Som man ska göra, vinkade Justin lätt åt dem innan han drog på sig sina solglasögon. Palmerna svischade snabbt förbi oss. Det kändes nästan som om vi svävade över den gråa, heta asfalten. Folk på trottoaren slängde nyfikna blickar på bilen, vilket förstås inte var något fel då Justin måste vara den ända i Los Angeles med en batmobile.

”Vart ska vi?” andades jag ut och lutade mig tröttsamt tillbaka i skinsätet som knarrade till under mig.

Justin log bara lurt. ”Någonstans jag gillar att hänga. Du kommer nog gilla det…”

”Åh jisses.” orden som sipprade ut ur min mun skulle egentligen inte låta så… missnöjda som dem gjorde. Men det gjorde dem. Och Justin reagerade. Han svängde in i en återvändsgränd och vred på huvudet mot mig.

”Ska du vara gnällig till allt jag försöker så kan du lika gärna sticka.” fräste han med en snabb nick mot dörren.

”Nej… förlåt. Det var inte meningen.” viskade jag hest medan jag placerade min hand på hans hals. Justin verkade genast lugna ned sig vilket gav mig mer mod. Jag lutade mig fram och placerade en kyss på hans läppar. ”Kan vi fortsätta nu?”

Han drog på sig sina solglasögon innan han backade ut ur återvändsgränden. En trött suck lämnade min mun. Skulle det alltid vara så här? Bråka, kyssas, bli sams, bråka, kyssas, bli sams… en oändlig cirkel av bråk och kärlek. Inte för att jag hade något emot att kyssa Justin – tvärtom. Men bråkandet gick mig på nerverna. En relation var verkligen inte en lek.

 Jag fingrade upp ett oöppnad tuggummi paket för att gömma min dåliga andedräkt. Jag hoppades innerligt att tuggummit inte hade smak eller doft utav något sött, utan mint eller något liknande. Så fort jag tagit den första tuggan så kände jag hur en söt, sliskig gegga spred sig i min mun. Jo då, ett jordgubbstuggummi med fyllning. Precis vad jag önskat mig… missbelåtet grymtade jag till åt det äckliga tuggummit men valde att nöja mig så att Justin inte skulle gå i tak igen över att jag var otacksam eller något liknande. Men Justin verkade inne i sin helt egna bubbla, nynnandes på någon raplåt. Melodin var inget jag kände igen, vilket var det som störde mig mest. Skulle det varit en låt jag känt igen skulle hummandet och nynnandet inte gjort mig ett skit, men ändå satt jag där och var otålig över att få reda på vilket låt som fyllde hans röst. Istället för att ta mig mod till att fråga slog jag på radion. Humoristiskt nog så spelade dem en av Justins gamla låtar, något han äntligen reagerade på. Han höjde volymen till max och började sjunga med. Förvånat satt jag bara och iakttog. Jag hade trott att han skulle drämma till radion så att den gick sönder av att höra sin gamla låt… tydligen hade jag fel.

 Hans sammetslena röst fyllde hela bilen. Talangen hade han verkligen inte förlorat på senare dagar, även fast han hade börjat röka. Låten dog långsamt ut och radioprataren satte igång med någon intervju hon hade. Stumt satt jag bara kvar i samma position med min blick fast på Justin. Justin sneglade på mig och fnös till.

”Stäng munnen. Du ser inte riktigt klok ut.” konstaterade han. Jag samlade mig och drog igen min käke.

”Du är bra. Jätte.” berömde jag chockat. Justin fingrade upp en cigarett mellan sina fingrar innan han räckte över paketet till mig.

”Jag blev inte känd för att jag sjöng dåligt.” mumlade han bakom cigaretten. Jag drog in medan jag tände den för att få glöd. Ironin efter hans senaste mening hängde fortfarande kvar i luften. Ingen av oss orkade yttra ett till ord utan satt bara där med våra cigaretter. När bilen var fylld med grå rök beslutade Justin att veva ned rutan vilket verkade klokt. Jag gjorde detsamma och lät min hand hänga utanför med cigaretten mellan pek- och långfingret. Vinden som dök in i bilen slet mig i håret. Det var skönt mot min svettiga nacke.

 Jag drog ett sista bloss av cigaretten och släppte den sedan med vinden. Justin vevade upp båda rutorna med endast ett knapptryck. Den ljudlösa asfalten byttes ut mot knastrande grus under däcken. Bilen stannade en sekund senare och Justin slängde en blick på mig.

”Det här är något för dig och mig. Jag vet att jag kan verka… bad. Men lova att inte, typ, skratta åt mig.” ville han och räckte över sin ljusrosa hand. Jag tvekade innan jag tog tag i den. Stötar for igenom mitt skelett.

”Jag lovar.”


Klockan är halv ett. Jag ska upp 6. Yippie. Jag har suttit med kapitlet hela dagen och kvällen. Så jag hoppas ni är nöjda även fast längden är sämst. Har raderat och börjat om fem gånger. Yep. Fem. Kommentera redigt så ska jag se till att kapitel 48 kommer på Tors-/fredag. Jag L O V A R.

 

Update; TACK EMA SÅ JÄVLIGT MYCKET FÖR HJÄLPEN. KOLLA EMAS NOVELL HÄÄÄÄÄÄÄR!


FRIGHTENED OF LOVE - 46 [PART 2]

Vad fanns det egentligen att hitta på när man låg hemma med influensan i väntan på en pizza som tog hundra år på sig? Kolla på tv? Nej, bilderna skulle ge mig huvudvärk. Sitta vid datorn? Nej, det starka ljuset skulle ge mig huvudvärk. Lyssna på radio eller musk? Nej, rösterna skulle ge mig huvudvärk. Frustrationen bubblade hett inom mig ett tag tills jag insåg att det inte var någon frustration utan feber. Skrattet som lämnade mina läppar var ynkligt. Jag reste mig långsamt upp för att inte få allt blod att rusa ned till fötterna på en gång och gick fram till diskhon för att fylla mitt glas med vatten. I samma stund glaset var tomt ringde det på dörren. Jag skyndade mig dit, vilket var dumt, i hopp om att min pizza skulle ha anlänt. Besvikelsen var stor när jag såg att det inte stod någon pizza kille med hundra finnar i röd tröja utanför dörren. Den vart större när jag inte såg någon pizza i synhåll.
 

 

Heather stod med tårar i ögon och bara kollade på mig efter ett tag så tog hon ett steg fram och gav mig en knuff så att jag föll baklänges.

 ”Har du någon aning om hur det är att växa upp utan en pappa?! Va? Din jävla slyna du stal min pappa. Jag hatar dig! Allt är ditt och din mammas fel!” skrek hon förtvivlat. Hennes ögon var röda efter tårarna. Jag lade min hand över mina ögon och suckade djupt. Att hon ens orkar?

”Det är inte MITT fel! Det är vår pappas fel, för det var fan inte jag som var otrogen - inte min mamma heller för den delen. Det är vår fucking pappas fel - inte mitt! Så lägg det inte på mig!” morrade jag och reste mig upp. Trägolvet knarrade till under mina fötter. Heather släppte mig inte med blicken. Om blickar kunde döda skulle jag varit stendöd vid det här laget.

”Hur länge har du vetat?” snyftade hon med tjock röst. Jag drog undan hårslingor som fallit ur min toffs bakom öronen.

”Jag vet inte… Jag var tvungen att kolla så för några veckor sedan när jag träffade Lucas lyckades jag dra åt mig ett hårstrå från hans kavaj. Dina hårstrån var inte svåra att få… När din städerska slängde sopporna låg fem hårborstar fulla med hår i säckarna. Så jag kollade. Och vips – vi var syrror”, suckade jag. Min röst skrek av avsmak. ”Tro inte att jag njuter av det. Jag hatar det här lika mycket som du.”

”Hmpf. Tro inte att vi kommer bli systrar på grund av det här. Du stal fortfarande min pappa.” andades hon andfått ut.

”Jag stal honom inte. Han valde att uppfostra mig istället för dig.” snäste jag. Heather vacklade till av mina hårda ord men samlade sig fort.

”Se hur det gick…” halv log hon. Ilskan höll nästan på att bubbla över inom mig. Slaget jag precis skulle skicka iväg stoppades av Justin som dök upp bakom Heather med en pizza kartong i handen. Han måste ha mött pizzabudet. Heather vred snabbt på huvudet och himlade med ögonen. ”Nu drar jag. Jävla.. åh!”

 

Tumblr_ljesrsqjax1qa0pbbo1_500_large

"And look how that went..."

 

 Hon stampade med sina klackar innan hon satte fart mot hissen. Justin stod kvar på samma plats med en frågande blick som undrade vad det där hade varit om. Jag ryckte bara på axlarna och vände in i vardagsrummet igen. Febern hade börjat smyga sig inpå mig men jag orkade inte ens lägga någon kraft på att gå och ta en till värktablett.

”Du kan inte beställa pizza hur som helst.” fräste han surt. ”Fine jag har massor med pengar men jag tänker inte slösa det på Pizza. Sen vill jag inte ha en fet brud heller.”

”Fet? Jag?” utbrast jag och drog upp Hoodien så att min mage blottades. Jag vägde nog hälften av honom.

”Nah. Men du kan bli.” skrattade han dystert. 

”Ha-ha… väldigt roligt Justin.” Svarade jag med eftersmak. Han gav mig ett charmigt leende.

 ”Jaja, låt gå för den här gången då. Men fråga mig nästa gång, okej?” ville han. Jag nickade stelt. Han ställde ned pizzakartongen på tv bordet framför mig innan han tågade ut i köket för att sekunden senare komma ut med en colaflaska och två glas. Jag tryckte fram ett leende för att visa min tacksamhet för vem vet vad han skulle kunna hitta på med mig om jag inte visade glädje för hans så kallade ’genorositet.’

 

Jag vaknade av att solljuset som strimmade in i rummet mellan gardinerna. Det bästa sätter att vakna på, också det sättet jag oftast vaknar på. Jag rörde försiktigt på mig i sängen för att sedan kunna konstatera att febern hade gett upp. Mitt immunsystem måste ha fått en rejäl kick av Justins behandling igår. Bara tanken på hur han egentligen kunde vara om han bara försökte fick mig att le. Nu skulle han bli glad över att jag var frisk så att vi skulle kunna gå ut och festa ikväll. Min blick for ned på Justin som låg placerad på mage. Lakanet hade glidit ned en aning över hans rygg och blottade hans solkyssta rygg. Varför Gud? Varför gör du så här mot mig? Min största svaghet var Justins kropp. Den gör så att jag inte tänker klart och mina ben viker sig varje gång jag ser på  hans underbara muskler, konturerna kring hans bieceps. Han var nästan som ett underverk. De ljusrosa, hjärtformade läpparna. De hasselnötsbruna ögonen. Att jag hade blivit så här sentimental och sympatisk skrämde mig nästan. Men Justin gjorde mig bättre. Han plockade fram det jag inte visste att jag hade i mig. Jag blev avbruten mitt i mina lyckliga tankar av en sömning Justin som gäspade.

”God morgon shawty..” sa han med sin raspiga, hesa morgon röst. Om han bara visste vad han hade för effekt på mig.

”God morgon. Värst vad du var på bra humör.” konstaterade jag med ett flin.

 ”Ge mig ingen anledning till att bli sur nu.” varnade han mig strängt innan han sedan mjuknade till igen.

”Vill du att jag ska laga frukost?” Erbjöd jag mig. Bäst att hålla honom på gott humör så att han skulle låta mig lämna det här huset någon gång ikväll.

 ”Någon vaknade visst på rätt sida idag.” Flinade han oseriöst och drog en hand genom sitt bruna hår…

”Ja, jag mår toppen och febern är borta.” Sa jag och hoppade upp på två ben för att demonstrerar. Justin blickade mig skeptiskt som om han trodde att jag ljög, kanske för att det visade sig vara fredag.

”Hm… vilken tur.” muttrade han och drog åt sig sin korallblåa t-shirt som låg slängd på golvet bredvid hans del av sängen. Jag drog en frustrerad hand genom mitt hår. Tydligen ville han inte fatta att jag hade frisknat till.

”Så vi kanske kan gå ut ikväll…” föreslog jag lågmält. Justin kollade upp på mig från sin gylf.

”Nej.” sade han bara. Ett ord – stor besvikelse.

”Varför inte? Jag mår bättre nu! Seriöst Justin jag orkar inte sitta inne jämt och ständigt!”

”Strunt samma. Jag bestämmer och nej är nej.” ryckte han på axlarna och drog fram sin vax burk ur nattduksbordets låda. Jag skakade irriterat på huvudet.

”Jag är fortfarande samma Noelle som innan du träffade mig! Jag lever fortfarande på att knulla och supa! Du kan inte ta det ifrån mig!” skrek jag surt. Det brände i halsen på mig av ansträngningen men Justin skulle inte få vinna den här matchen. Han vred ihop locket och kollade på mig som om jag var en stor hög med sopor eller något liknande.

”Du är inte samma Noelle. Den Noelle visste inte om vad kärlek ens var. Jag gjorde dig bättre. Var inte så jävla skraj för att erkänna det för dig själv. Kärleken har förändrat dig. Fine, jag är inte perfekt jag heller, men kärlek gör mig lugnare. Du gör mig lugnare. Så försök inse du med att bara för att du är kär behöver ditt gamla jag, som du tydligen gillar så värst, försvinna.” suckade han allvarligt.

Orden stötte till mig så pass hårt att jag var tvungen att hålla i mig för att inte ramla omkull. Seriöst.

”Om du ursäktar tänker jag gå och äta frukost.” muttrade han bittert och klampade därefter ut ur rummet. Jag stod kvar ett tag innan jag ilsket klampade ut till honom.

”Jämställdhet! Har du hör talas om det?!” tjöt jag som en sur tvååring. Tonfallet var öronbedövande.

”Ja? Och? Sanningen, har du hört talas om den?” käftade han emot medan han hällde upp mjölk i sin skål. Jag korsade armarna i frustration men gav snabbt upp. Jag orkade inte ens argumentera längre. Justin stoppade ned en sked i skålen som nu innehöll flingor med mjölk upp till bredden. Han slog sig försiktigt ned i soffan för att inte spilla ut något, vilket han lyckades med.

”Nå?” suckade jag och satte mig ned bredvid honom med benen pressade mot min bröstkorg.

”Nå – vadå?” muttrade Justin surare än en citron.

”Får jag dra ut ikväll eller inte? Jag skulle verkligen göra allt för att få göra det! Snälla rara?” gnällde jag.

”Nej.” motade han emot och slog istället på tv:n. Irriterat sparkade jag till en kudde som låg vid mina fötter. Den flög mot Justin och landade i hans flingskål. Mjölken sprätte ned på hans kläder, samt ned på heltäckningsmattan. Allt jag kunde göra var att sitta där, stum över vad som nyss hade inträffat. Justins ansikte förvreds i ilska. Han ställde ifrån sig skålen med en smäll och reste sig upp.

”Jag vill inte se ditt ansikte på hela dagen. Håll dig undan.” röt han innan han gick in på sovrummet. Han verkade vara döds allvarlig med det han sade, så jag beslutade mig för att smyga in på gästrummet tills han lugnat ned sig eller lämnat lägenheten.  Dörren gav inte ifrån sig så som ett gnissel när jag drog igen den bakom mig vilket var tur då det verkade som om Justin skulle braka loss bara av att höra en knappnål falla. Jag damp ned i den väl bäddade sängen och stirrade stint upp i taket. Strimmor från solljuset fyllde upp delar av det vita taket. Faktiskt så var det nästintill vackert. Dock inget man orkade iaktta under längre perioder, så jag vred bort blicken därifrån och kollade istället rakt på den mocka-färgade väggen mitt emot mig.

 Justins fotsteg ekade utanför i köket. Skrammel hördes och sedan vart allt tyst tills hans röst hördes. Han verkade tala i telefon. Förmodligen med Kenny eller Scooter. Om han skulle lämna lägenheten skulle jag nog få slippa ligga här inne resten av eftermiddagen, något jag inte såg fram emot. Jag knäppte mina händer och bad en snabb bön till Gud om att Justin skulle lämna lägenheten, men allt som visade tecken på att han fortfarande var där ute upphörde inte. Istället fortsatte MTV stå på med dunkande musik, skrammel från köket ekade igenom väggarna och isbitar som slogs mot ett glas hördes gott och väl igenom den vita dörren skiljde oss åt. Springorna mellan dörren och golvet slutade inta ljus vilket meddelade att han stod där utanför. Var han full? Skulle han komma in och ge mig cigg eller alkohol? Kanske mat? Skulle han skrika på mig? Skulle han gå? Tankarna som virvlade runt i huvudet var ömsom realistiska ömsom orealistiska. Frustrationen på hans skugga i dörrspringan uttogs på mina naglar som blev kluvna tills det inte fanns mer att bita på. Suckandes reste jag mig upp för att istället gå ut i badrummet och ta en dusch. När jag väl tänkte efter så var duscha något jag gjorde jämt och ständigt nu för tiden. Det var som en tidsfördrift för mig när Justin lämnade mig ensam hemma.

 Väl klar i duschen tassade jag ut i gästrummet igen och sökte försiktigt igenom byrolådorna som stod placerade under den stora platt tv:n. Som tur var fann jag en outfit som jag gott och väl kunde ha på mig, väl hemma som ute om det skulle vara nödvändigt. Jag drog åt mig en hårborste som prydligt låg placerad på byrån utan ett enda hårstrå i sig och började ordentligt borsta igenom min långa, svarta hårsvall tills den vart alldeles spikrak. Musiken ute i vardagsrummet tystnade jag och slog mig snabbt ned på sängen igen. Men nu kände jag av en skillnad. Jag var inte längre nervös eller rädd. Vad skulle Justin göra som jag redan inte varit med om? Våldtäkt, misshandel, slagsmål… allt det där och mycket mer hade jag redan uthärdat i flera år. Vad skulle Justin göra annorlunda? Ett glas ställdes ned i diskhon och stegen ekade återigen ute i vardagsrummet, dock inte mot mig denna gång utan från mig. In på sovrummet. Dörren till sovrummet stängdes till och jag tog mod till mig att öppna dörren på glänt. På matbordet som stod snett framför dörren som ledde in till sovrummet stod min necessär. Skulle jag riskera att få Justins ilska kastad över mig för att kunna se någorlunda normal ut i ansiktet? Utan att tveka en sekund till satte jag av mot matbordet. Väl framme snappade jag åt mig den glittriga necessären och skulle just vända mig om när dörren till sovrummet öppnades. Dock var det inte Justin som uppenbarades i dörröppningen, utan någon helt annan. Ilskan bubblade inom mig. Vad hade han nu gjort?


Sådärja! :) Vem tror i står där? HAHAHA, en gång till - I KNOW. Men aa. Nån vi sett förut? Eller någon ny karraktär? Vad vill ni? Vad TROR ni? Om ni vill ha med en ny karraktär - vem i sånafall? Eller vill ni ha med någon gammal som inte varit med på ett tag? :) KOMMENTERA LOOTS NU JAG LOVAR ATT UPPDATERINGEN KOMMER BLI BÄTTRE!



<3


FRIGHTENED OF LOVE - 45 [PART 1]

”Skit samma då…” muttrade han tyst.

Jag skakade på huvudet av irritation. Det fanns inget som kunde göra mig lugn förutom om Noelle vore här. Jag drog ett djupt andetag genom näsan och ut genom munnen. Processen fortsatte så tills Kenny hade ätit upp och gått sin väg. Jag pressade min panna mot bordsytan. En malplacerad blomma stirrade på mig från bordets mitt. Ytterdörren slogs upp och jag hörde hur någon rusade in i köket. Jag bröt blicken från blomman men hann knappt uppfatta vad som hände innan Noelles välbekanta doft trängde sig in i mina näsborrar.

”Jag har saknat dig.” grät hon mot min nakna axel. Linnet jag hade på mig kändes helt plötsligt inte lika trångt längre. Jag släppte taget om paniken, ångesten och oron och besvarade bara hennes kram.

 

 

Justins fingrar smekte mig i nacken. Hans djupa andetag kittlade mig i öronen vilket fick mina armhår att resa sig och gåshuden att hoppa fram på min bleka hy. En enkel suck lämnade hans mun.

"Hur var det där borta?" frågade han nyfiket. Vad skulle jag svara? 'Jo, som i filmer du vet.. hemsk mat, ful klädsel och oätbar mat'? Förmodligen var det just det svaret han förväntade sig att få. Förvånads vis nog förväntade jag mig att dem orden skulle lämna min mun likaså, men tvekade.

"Jo, du vet..." började jag tafatt. Justin flinade dystert och skakade på huvudet i tecken om att han inte alls visste. "Joo... en skola. Strängare bara."

"Du är en baddare på att förklara." suckade han ironiskt. Jag hävde mig snabbt upp på armbågar som resulterade att Justins myshumör försvann. Bara chock speglades i hans ögon.

"Vad? Gjorde jag något fel?" utbrast han förvånat. Jag skakade på huvudet med mitt lillfinger i mungipan. Justin höjde på sitt ena, buskiga ögonbryn utan att släppa mig med blicken ens för en sekund.

"Vem säger 'baddare' nu för tiden? Seriöst Justin..." skrattade jag hest. Hans blick blev mörk. "Du är en baddare Justin! Hör du det?"

Han skakade trött på huvudet. "Skit samma. Det är bara något... morfar brukade säga till mig som liten. Det har liksom.. fastnat i mig. Förstår du?"

"Oj, förlåt", flämtade jag och dök ned i hans omfamning. "Det var inte meningen att göra åtlöje till... Brock?"

"Bruce." rättade han mjukt. Jag nickade lätt. Justins läppar pressades mot min heta panna. Febern hettade som en het ugn inom mig. Jag hade hunnit vara hemma i en natt innan jag blivit sjuk. Justin hade ställt in alla möten för att vara med mig, vilket hade förvånat mig. Justin stannade aldrig hemma för något. Han brydde sig aldrig. Han var en känslokall jävel - men nu? Hade kanske mitt lilla försvinnande gjort honom mer uppmärksam om vad han hade? Han skulle knappast sluta bete sig som en skit mot alla andra, men förhoppningsvis sluta med det mot mig. Kontraktet sade inte bara att jag skulle bete mig vänligt mot honom, utan vice versa också. Kanske hade han ändrats. Kontraktet var något ingen av oss bydde oss om särskilt mycket. Det var bara ett papper som sade att vi var tillsammans och skulle vara tills den tjugonde Juni. Inget mer med det. Det skulle vara lätt för oss att riva kontraktet nu, men Scooter är rädd över att om vi gör slut så kommer allt bli fel. Enligt kontraktet fick ingen av oss göra slut förrän kontrakter upphörde - vilket då var i Juni.

Tankarna snurrade runt i huvudet på mig likt en bergochdalbana.Illamåendet kittlade mig i gomen, men jag stretade hårt emot den. Att spy framför Justin var något jag verkligen inte skulle vilja. Om jag skulle spy framför honom onykter skulle det vara en helt annan sak för då skulle jag inte vara särskilt uppmärksam över vad som hände. Justin drog upp sin iPhone och startade det nya 'Temple Run' spelet. Suckandes vred jag mig om med ryggen mot honom för att försöka få lite sömn som förhoppningsvis skulle dämpa febern och illamåendet. Justin verkade dock inte vara speciellt förtjust över att jag ville få en aning sömnm så han placerade sina muskulösa armar runt min kropp och drog fram mobilen framför mitt ansikte medan han spelade. Allt hoppande och svängande på skärmen gjorde genast så att illamåendet smög sig tillbaka upp i halsen på mig. Jag lirkade mig ur hans järngrepp om min kropp för att tippa in på badrummet. Dörren slogs lågmält igen bakom mig och jag slog mig snabbt ned framför toaletten. Torra hulkningar var allt som ville komma ur mig. Det kändes som om jag var tom. På allt. Justin knackade lätt på den vita dörren, men jag viftade avvärjande med handen innan jag kom på att han inte kunde se mig.

"Nej." mumlade jag bara fram. Han lyssnade inte på vad jag sade - som vanligt - utan gick på badrummet med böjd nacke. Hans hår låg perfekt, även fast det bara för några minuter sedan legat ruffsigt som en soppkvast. Hade han stått och fixat det innan han kommit in hit eller?

 

Tumblr_mardhtcthu1ruq26o_large

"No..." 

 

 

"Jag vill hjälpa om du behöver något." sade han kärleksfullt. Glimten i hans öga berättade att han talade sanning och ändå var det svårt för mig att förstå att Justin ville hjälpa. Se på spya, rinna ned i en toalett. Rinna ned längs det vita kalket, ned i vattnet. Det var svårt att förstå att han skulle vilja se mig kräkas. Bara tanken på spya gjorde mig dubbelt så illamående. Jag skakade på huvudet,

"Nej det vill du inte. Jag vet det... gå bara Justin..." lyckades jag få fram. Det sved i halsen av magsyran som drog sig upp och ner i formen av uppstötningar. Hulkningarna vägrade upphöra och den riktiga spyan ville inte lämna magsäcken på mig. Justin slog sig ned på huk bredvid mig medan han strykte mig över ryggen. Jag anade en huvudskakning i ögonvrån men kunde enkelt ha misstagit mig.

"Det är vad du tror. Jag har två småsyskon om du inte glömt det? Dem har varit magsjuka i omgångar. Jag har också varit magsjuk. Jag har sett det förut Noe.." Smeknamnet fick mig att rycka till, något Justin reagerade på som vanligt. Uppmärksamheten hade nästan slukat honom hel. Varenade lilla rörelse jag gjorde fick honom att se åt mitt håll. "Förlåt. Jag vet... babe."

"Mm..." svarade jag, men nu var det inte illamåendet som hindrade mig från att svara ordentligt. Utan klumpen i halsen. Klumpen som hade en vana att dyka upp så fort mina tankar fördes åt Liams håll. Av att se ett litet barn i parken fick den att dyka upp. Det var det värsta. Skulle jag aldrig kunna skaffa egna barn utan att må illa av att se på dem? Veta att Liam aldrig kommer få uppleva kärleken till ett litet barn? Ett hjälplöst, litet, skärrosa barn. Tanken skrämde mig. Barn var verkligen något jag såg fram emot att få, kanske med Justin tillochmed. Skräcken spred sig igenom min ryggrad och fick mina nackhår att resa sig.

"Schhyy..." tröstade Justin med sina armar omkring min mage. Illamåendet var som bortblåst. Febern övergick till kallsvettningar och yrsel. Allt snurrade runt omkring mig.

"Kan du gå ut? Snälla.. jag ska duscha..." viskade jag hest mot hans hals. Justin nickade, kysste min hjässa och lämnade därefter badrummet.

Sittandes lyckade jag dra av mig min otroligt töntiga pyjamas med ljusrosa hjärtan för att sedan stappla in under det kalla vattnet med svaga ben. Kylan chockade mig och tvingade mig att spärra upp ögonen. Gåshud spreds över hela kroppen på mig. Bara sekunder senare domnade min kropp bort och kylan var inte lika hård längre, utan bara skön. Så snart hela jag var kall som en isbit vred jag upp vattnet till en varmare temperatur.

När jag sköljt av mig löddret sträckte jag mig efter en morgonrock och handduk som jag virade runt huvudet på mig. Jag gled i de alldeles för stora badtofflorna som tillhörde Justin innan jag smög ut i sovrummet. Sängen var fortfarande obäddad och tom. Tom? Jag fortsatte fram mot dörrposten som ledde ut till vardagsrummet, men Justin syntes inte någonstans i hela lägenheten. Jag fuktade mina torra läppar innan jag snodde om i långsam fart för att sätta på mig lite bekvämare kläder. Justins för stora gråa tjocktröja var tung mot mina axlar - men alldeles för skön för att ta av sig. Hårtorken låg fortfarande i pluggad i uttaget, dumt nog, så den var bara att sätta på. Medan jag torkade mitt hår kollade jag mig i spegeln. Mina käkben skuggades lätt mot min kind, mina läppar var i en ljurosa nyans med ett flertal hudflisor som slitits upp på grund av mitt ständiga bitande i min läpp. Jag greppade tag om en toffs som låg på fönsterbrädan och drog upp mitt hår i en hästsvans mitt på huvudet, slängde en blick på mig själv i spegeln än en gång och gick sedan ut i köket. Duschen hade verkligen gjort mig gott. Jag hade tillochmed hunnit bli hungrig på något magiskt vis. Tur nog hade Justin lämnat kvar sin mobil och hade Los Angeles godaste pizza's pizzeria inlagt i telefonboken. Jag ringde ett samtal efter en pizza och dem försäkrade mig om att pizzan skulle vara framme hos mig inom tjugo minuter - minst. Uttråkat slog jag mig ned på den stora heltäckningsmackan och flätade samman fransarna som stod rakt upp i vädret. Tyget var lent under mina fingertoppar, nästan som sockervadd eller något liknande. Jag drog undan en hårslinga som jag missat att ha med i håruppsättningen bakom örat. Till sist vart det för jobbigt att sitta upp, så jag lade mig ned istället med blicken rakt upp i det vita taket. Tankarna snurrade runt i huvudet på mig som dem alltid gjorde när jag fick tid över. Så fort jag blev ensam. Dock tänkte jag inte låta dem ta över mig återigen utan ringde första bästa nummer jag fann på Justins kontaktlista.

"Hej Justeeeen." tjoade den lyckliga tjejrösten i luren. Hon var full. Seriöst? Klockan... fyra på en torsdag?

"Hej Cece." log jag för mig själv. Hon hostade till och svor något till någon annan i bakgrunden som skrek något liknande till svar.

Sluddret i bakgrunden tonade ut vilket betydde att Cece gått ut i ett annat rum. "Noelle! Hej! Hur är det? Du låter som en hes gris, no offence!"

"Frankrike gav mig influensan... så här tätt inpå Julafton också. Yey..." muttrade jag sarkastiskt. Cece gnydde till bakom något som lät som en cigarett.

"Aw. Men va? Frankrike? The fuck gjorde du i sniglarnas land?"

"Ella skickade mig på något jävla internatskola, men Justin kom som tur var och hämtade mig i sista stund typ..." skrattade jag dystert. Cece oj-ade sig med sluddrig röst.

"Det var inte bra det. Ella då? Vet hon att du är i... vart är du?" frågade hon allvarligt.

"Los Angeles." viskade jag bara pipigt fram. Cece drog in ett djupt andetag - rök - och hummade sedan till.

"Ja.. vet hon det? Eller ska du typ lämna New York och det här jävla pissvädret för evigt?" undrade hon. Besvikelsen gick inte att missta, hon gissade nog på att få ett 'ja.'

"Nej. Eller... jag vet inte." fick jag ur mig och slog löst på mattan. Cece svor till och samtalet bröts. Hade hon lagt på eller tappat mobilen? Om hon skulle vara full skulle hon förmodligen ha tappat den.

Hon skulle förmodligen höra av sig om vad som hade hänt när hon hade nykrat till. Att grubbla på det tömde bara på krafterna så jag slog istället på ett spel på Justins mobil i väntan på att min Pizza skulle anlända. Sekunder och minuter tickade förbi i snigelfart. Inte ett knyst kom ifrån trapphuset. Vart var Pizzan? Och var var Justin? Varför hade han lämnat kvar sin mobiltelefon men tagit med sig sin... Jag sökte med blicken efter något i lägenheten han kan ha taigt med sig och fann sedan en tom plats på matbordet. Laptopen. Han hade stuckit med sin laptop. Men vad skulle han med den med? Kanske på ett möte. Det var inte direkt så att han hade stuckit till Frankrike. Scooter hade nog skickat Kenny efter honom för ett viktigt möte. Jag drog ett djupt, tungt andetag och drog en hand genom min hästsvans. Vad fanns det egentligen att hitta på när man låg hemma med influensan i väntan på en pizza som tog hundra år på sig? Kolla på tv? Nej, bilderna skulle ge mig huvudvärk. Sitta vid datorn? Nej, det starka ljuset skulle ge mig huvudvärk. Lyssna på radio eller musk? Nej, rösterna skulle ge mig huvudvärk. Frustrationen bubblade hett inom mig ett tag tills jag insåg att det inte var någon frustration utan feber. Skrattet som lämnade mina läppar var ynkligt. Jag reste mig långsamt upp för att inte få allt blod att rusa ned till fötterna på en gång och gick fram till diskhon för att fylla mitt glas med vatten. I samma stund glaset var tomt ringde det på dörren. Jag skyndade mig dit, vilket var dumt, i hopp om att min pizza skulle ha anlänt. Besvikelsen var stor när jag såg att det inte stod någon pizza kille med hundra finnar i röd tröja utanför dörren. Den vart större när jag inte såg någon pizza i synhåll. 


Detta kapitlet skulle kommit upp igår, men mitt internet gav inte med sig. FÖRSTÅR NI HUR ARG JAG VAR? Anyway det blev ett morgon kapitlet istället! :) Vem står där då...? Kommentera! 


 


FRIGHTENED OF LOVE - 44

”Gå.. fort!” viskade Oliwia och Jaquline i öronen på mig. Vi började gå snabbt men stannade tvärt när läraren ropade mitt namn. Jag bad dem båda att gå innan jag själv vände mig om. En ung, vältränad lärare i sportoverall stod med blicken spänd i mig.

”Rektorn kallar på dig.” sade hon bara snabbt innan hon vände om. Ekandet vi hade trott kom ifrån klackskor kom i själva verket ifrån hennes gymnastikskor som förvånads vis nog hade en klack. Jag gick efter henne igenom den stora skolbyggnaden tills vi kom fram till dörren in till rektorns kontor. Där lämnade hon mig. Jag tryckte ned handdtaget till den mörka dörren och slog upp dörren på glänt för att sticka in mitt huvud emellan.

”Noelle.” hälsade Rektorn strängt och hänvisade mig till stolen. Någon satt i den andre men jag kunde inte se vem det var. ”Du ska få lämna oss idag.”

Jag vred på huvudet och mötte en blick jag kände igen.

 

 

Scooter sköt iskallt över en check till rektorn som drog upp den mellan sina långa, skrikröda naglar.

”Trettiotusen dollar? För en tjej?” utbrast rektorn förvånat med munnen på vid gavel. Scooter nickade.

”Hon är värd det..” svarade han och ryckte på axlarna. Jag kunde äntligen dra ett lättat andetag.

”Jaquline och Oliwia ska också få gå.” sade jag stenhårt till rektorn. Hon kollade upp på mig och jag kunde ana ett leende i mungiporna på henne.

”För så här mycket får vem som helst gå. Förstår du hur mycket det här är i euro?” frågade hon mig.

”Jag bryr mig inte.” suckade jag. Bara jag fick komma här ifrån. ”Anställ en mästerkock för de pengarna.”

Rektorn bestämde sig för att strunta i mitt klagomål på maten. Istället kollade hon ned på checken som om hon vore rädd över att siffrorna skulle försvinna. Sjunka ned i det ljusblåa pappret på något magiskt vis. Jag sneglade på Scooter som rullade in sina läppar utan att släppa den rykande kaffekoppen som stod bredvid tangentbordet till Rektorns laptop med blicken. Hennes skrivbord var överbellamrat med papper och pärmar. Vissa hade haft oturen att få kaffestänk på sig, dock var det inget som hon hade märkt. Scooter drog en djup suck i väntan på att rektorn skulle ta sig samman och säga något om att vi fick gå. En nypa besvikelse fanns inom mig att det var Scooter som kommit till min räddning och inte Justin. Han hade förmodligen bara kommit på grund av hela kontraktet om att jag var Justins flickvän – något jag nu var på riktigt.

”Du kan gå och packa. Jaquline och Oliwia får också ge sig av.” sade rektorn bakom sin kaffekopp.

Jag reste mig upp men blev stoppad av att Scooter lirkade sina varma, knubbiga fingrar runt min handled.

”De kan inte åka med oss. Be dem ta sig hem på något annat sätt, okej?” harklade han sig lågmält.

”Visst.” sade jag utan att låta det minsta irriterad. Skulle det här varit en normal miljö för mig skulle jag blivit irriterad för att Scooter var en sådan surgubbe men nu var jag alldeles för tacksam för att kunna bli sur på honom. Istället gick jag med bestämda steg mot matsalen för att hämta Oliwia och Jaquline.

”Justin har hämtat mig och ni får också åka. Men ni får lyckas med att ta er från Frankrike ensamma säger Scooter.. men om ni inte kommer på något så kan ni ringa mig och få pengar.” sade jag snabbt.

”Va? På riktigt?” utbrast Oliwia förvånat. Jaquline höjde på sitt ena välplockade ögonbryn i chock.

”Du driver inte med oss nu va Noelle? För om du gör du så blir du slagen gul och blå.” hotade hon hårt. Hon verkade tydligen ha problem med tillit.

”Nej! Jag ljuger inte! Kom igen nu, vi måste packa.”

 

Vi skiljdes åt utanför skolans grindar efter både Jaquline och Oliwia kysst och kramat mig oräkneliga gånger. Oliwia hade berättat för mig att Jaquline blivit lovad att få lämna skolan av en kompis förut men blivit förråd, medan Jaquline hade stått i badrummet för att packa ned alla bad produkter. Det förklarade ju varför hon inte trott på mig. Scooter hoppade in i den svarta bilen innan mig medan en kostymklädd chaufför höll upp dörren åt oss. Jag log tacksamt åt honom och knäppte säkerhetsbältet.

”Här.” sade Scooter och höll över en påse från starbucks. Ett tack behövdes inte – han såg min glädje i bara blicken. Jag lät min hand gräva sig ned i påsen då jag inte hade någon ork alls att kolla ned i påsen. En stor latte tillsammans med en fralla med tonfisk åkte upp ur påsen och jag kunde inte varit gladare över att få sen normal mat även fast jag bara varit utan den i ungefär 24 timmar. Smulor samlades i mitt knä och i skinnsätet vilket fick Scooter att bekymrat kolla på mig. Det fanns städerskor till det där, så jag orkade inte bry mig om vett och etikett.

”Vart är min prins?” frågade jag sarkastiskt. Det drog i mungipan på Scooter.

”Din prins är i L.A och väntar på oss. Jag beordrade honom att stanna där istället för att åka till Paris. Han skulle ändå aldrig få ut dig där ifrån med tanke på att han är så… tja, liten.” skrockade han fram.

”Liten? Han är en månad äldre en mig, vad gör det mig då? Till en bebis?” fnös jag dramatiskt men ironiskt.

”Jag menar inte så. Justin är liten i sinnet. Han kan inte lösa olika konflikter utan… våld.” förklarade Scooter mjukt och drog en hand över sin svarta skäggstubb på hakan som börjat synas efter en rakning.

”Jaha.” andades jag bara ut och förde kaffekoppen mot munnen. Den varma drycken sved i strupen på mig men jag var för utpumpad för att sluta dricka. Regnet började smattra mot fönstret med en rytmisk takt. Dropparna rann ned för fönsterrutan som om det vore någon tävling om vem som kunde rinna ned fortast. Det var i alla fall underhållande. Nästintill skrattretande. Utan att ha märkt det hade jag börjat skratta. Scooter kollade på mig med en rynka mellan sina buskiga ögonbryn.

”Noelle? Mår du bra?” frågade han förbryllat. Konstigt nog kunde jag inte sluta skratta förrän skrattet övergick till hysteriska tårar. Försiktigt lade Scooter sina armar runt min kropp. Jag kunde minsann tänka mig vad han tänkte på.

HON MÅSTE JU VARA HELT INSTABIL. VAD SKA JAG GÖRA ÅT HENNE? SPARKA HENNE?

Men klandra honom kunde jag inte göra. Det var väll det jag var. Instabil. Hela mitt liv hade varit en bergochdalbana. Jag hade trauman för livet, det var i alla fall vad min psykiatriker hade antytt när jag haft ork att gå till en sådan. Till slut hade jag gett upp och skitit i den jävla psykiatrikern. Det enda han hade gjort var att gnälla på mig. Och om sig själv.

”Vi är framme.” harklade sig chauffören från förarsätet generat. Generad över att behöva avbryta mina tårar. Vanligtvis skulle jag blivit arg, men nu var ju inget som vanligt. Scooter drog undan sina armar från min hulkande kropp och drog en hand genom sitt svarta hår.

”Vill du ha en stund för dig själv?” frågade han vänligt. Jag mötte hans blick och nickade utan tvekan. Dörren till vänster åt mig slogs upp och bara någon bråkdels sekund senare slogs den igen. Chauffören följde Scooters exempel vilket lättade mig. Jag tuggade mig hårt i kinden. Det skulle förmodligen dyka upp en sårskorpa där såsmåningom. En suck lämnade min mun. Vad skulle jag göra med mig själv? Mitt liv var en stor röra. Bara att tänka på allt som gick snett i mitt liv gav mig ångest. Inte nog med att jag saknade Justin och var rädd för Ella – nu skulle jag bli vettig också. Toppen… Jag drog en frustrerad hand igenom mitt svarta hår och drog upp det i en slapp hästsvans på huvudet istället för att ha det ligga slappt på min rygg.

 

 

NOELLE… viskade en röst inom mig. Jag kunde inte avgöra om det var Justin eller Liam. Var det nu jag blev galen? Var det nu Gud hade bestämt att mitt sociala liv skulle ta slut, att jag skulle bli skickad till något mental hem? NEJ. DU ÄR INTE GALEN. BARA ENSAM, tröstade rösten. Tonfallet var sorgset men fortfarande omöjligt att avgöra vem rösten tillhörde.

”J-j-justin”? Stammade jag fram. Rösten suckade trött i huvudet på mig men vart varken sur eller irriterad.

NEJ DET ÄR INTE JUSTIN. JAG ÄR STOLT ÖVER DIG NOELLE. FÖR ATT DU INTE BRÖT IHOP NÄR JAG DOG. DET ÄR INTE LÄTT ATT HÅLLA SIG VID LIV NÄR MAN VET ATT MAN DÖDAT NÅGON… Jag skakade på huvudet.

”D-d-det här händer inte… nej. Det är omöjligt. Låt bli mig.” skrek jag. Tårarna letade sig fram i ögonvrån på mig. Scooter kollade åt mitt håll från trappan till planet under sitt svarta paraply. Hörde han mig? Jag pressade samman mina läppar i ett smalt streck för att inte verka alldeles för galen för honom. Han tyckte redan jag var dum i huvudet, jag kände på mig det. Vem gjorde inte det?

DU FÖRTJÄNAR DITT MISERABLA LIV. DU DÖDADE DIN LILLEBROR FÖR CIGARETTER. KARMA – HÖRT TALAS OM DET?

Nu visste jag att det definitivt inte var Liam. Han var fyra år gammal när han dog, han visste knappt vad ett Wii var så varför skulle han ha förstått vad karma var? Det var bara mitt samvete, intalade jag mig och drog åt mig min mobil.

DU KAN INTE SPRINGA IFRÅN MIG, stoppade rösten mig när jag höll på att öppna dörren. JAG BOR INOM DIG NOELLE. DU KAN ALDRIG LÅTA MIG FÖRSVINNA.

”Kan jag visst.” fräste jag mellan sammanbitna tänder. ”Det är bara att sluta tänka på det. Det är som sagt min hjärna och min kropp. Jag bryr mig inte ett skit om vad mitt fucking samvete säger. Jag mår bra. Liam älskade mig, det är allt jag behöver veta. Stick och dö eller något jävla samvete för jag har en kille att åka till.”

Tystnaden i huvudet på mig var nästan ekande. Nu höll jag ju nästan på att bli galen om jag talade med mitt samvete. Röster i huvudet är bara att stänga av som att sluta tänka på olika saker. Inga problem. Jag slog upp dörren och sprang i snabbt fart mot trappfoten där Scooter stod. Regnet lämnade mörka fläckar på min ljuslila tröja, men mig gjorde det ingenting. Bara jag fick träffa Justin snart. Det var allt som räknades. Att få vara i hans armar, kyssar om bara några timmar. Pirret i magen kom som en överraskning men ändå inte. Det var precis så här jag ville reagera. Ett leende spreds på mina läppar och jag utbytte ett ord med Scooter innan jag gick upp för trappan till planet vi fått för oss själva. Som vanligt var det lyxigt inrett i färgerna brunt och vitt. Jag slog mig ned i en av stolarna och lutade huvudet mot fönstret. Regnet gjorde asfalten på landbanan svart. Himlen var full med gråa moln vilket fick mig att tveka – var det säkert att flyga nu? Scooter slog sig ned snett framför mig med sin Macbook i famnen.

”Ska vi verkligen åka nu? Tänk om vi störtar?” frågade jag nervöst. Han kollade upp på mig utan ett tecken av oro för något alls.

”Regnet ligger bara över Paris. Vi ska åka söderut där Solen skiner.” berättade han lugnt.

Jag nickade. ”Men varför regnar det? Borde det inte typ… snöa? Det är ju snart Julafton och så…”

”Ja det tycker jag med. Men det är något fel på den globala uppvärmningen. Strunt i det Noelle. Vi kommer klara det här fint. Vila lite du, jag ska planera lite möten här och vill helst inte bli störd.”

Den sista meningen fick mig att låta bli att svara på det. Lugnt lutade jag huvudet tillbaka och lät mina tunga ögonlock falla.

Lägenheten kändes plötsligt mindre än vad den brukade. Soffan började snurra. Ångesten tog över. Med påskyndade steg tog jag mig ut i köket och vadade ansiktet i kallt vatten under kranen. Paniken hade tagit över mig till och från ända sen jag kom till L.A. Scooter hade skickat med Kenny som nu var nere och köpte hem Tacos. När jag pratade med något glömde jag för någon sekund att Noelle inte var inte var i närheten av mig men så fort det blev tyst kom oron krypandes. Illamåendet kittlade mig i halsen i omgångar vilket fick mig att gå av.

”Sluta!” skrek jag åt min spegelbild som syntes i kaklet över vattenkranen. Ytterdörren slogs upp och en visslande Kenny stegade in i köket. Han kollade chockat ned på mig.

”Hur mår du Justin?” frågade han oroligt innan han ställde ned den bruna påsen som luktade Taco på långa vägar. Jag drog en hand genom mitt våta, ofixade hår och skakade på huvudet. Varför ens ge sig på att fråga när han själv visste att jag inte skulle svara? Tyckte han att det var värt ett försök precis som han kanske tänkt under hela dagen när han frågat samma sak om och om igen med tjugo minuters mellanrum?

”Strunt samma. Nu äter vi…” tyckte jag trött. Jag orkade knappt anstränga mig att dra ut stolen vid matbordet. Persiennerna var neddragna. Det enda som lyste upp lägenheterna var strimmorna av soljuset som smög igenom gliporna i persiennerna och värmeljusen Kenny tänt på. Han ställde fram en pappersförpackning med rykande het Taco i sig. Jag lutade mig tillbaka i stolen med armarna korsade över mitt vitklädda bröst.

”Justin. Käka. Noelle kommer inte ta sig hit snabbare för att du inte käkar något. Jag ser att du vi-.”

”Nej. Skicka coca-colan.” klippte jag av honom. Inte ett knyst lämnade hans strupe när han skickade över cola flaskan. Jag fyllde mitt glas till hälften och svepte allt på en och samma gång. Kenny suckade uppgivet.

”Skit samma då…” muttrade han tyst.

Jag skakade på huvudet av irritation. Det fanns inget som kunde göra mig lugn förutom om Noelle vore här. Jag drog ett djupt andetag genom näsan och ut genom munnen. Processen fortsatte så tills Kenny hade ätit upp och gått sin väg. Jag pressade min panna mot bordsytan. En malplacerad blomma stirrade på mig från bordets mitt. Ytterdörren slogs upp och jag hörde hur någon rusade in i köket. Jag bröt blicken från blomman men hann knappt uppfatta vad som hände innan Noelles välbekanta doft trängde sig in i mina näsborrar.

”Jag har saknat dig.” grät hon mot min nakna axel. Linnet jag hade på mig kändes helt plötsligt inte lika trångt längre. Jag släppte taget om paniken, ångesten och oron och besvarade bara hennes kram.


Kapitlet vart INTE så långt som jag hoppats, men klockan börjar bli mycket och jag har superont i huvudet efter för lite sömn inatt. Sov hos en kompis igår natt och ja.. ni förstår nog :) Kommentera så ska jag försöka få nästa kapitel att bli 3000+ ord långt! Det vill ni va? Kommentera!


FRIGHTENED OF LOVE - 43

Man blev lugnare av mat, så det var nog just på grund av det som tjejer tröståt när dem blivit dumpade av svin som… Jonathan.
”Vart är du ifrån?” tog jag mig ork att fråga Caty, som genast lade över sin uppmärksamhet på mig.
”Ja-” började hon men blev avbruten av min mobil som började ringa. Innan min ringsignal ens hunnit börja lyckades jag klicka på svara. Först var det tyst i luren innan snyftningar började höras.
”Hallå? Noelle?” utbrast jag oroligt och reste mig upp för att återigen börja vanka av och an i rummet.
”Justin… kom hit… jag behöver dig.” grät hon i telefonen med så låg röst hon kunde förmå sig att tala i.
”Vart är du? Vad har hänt?”
”Ella gjorde det… hon skickade mig till Frankrike på internatskola. Hon tog min mobil också.”
”Va? Är du i Frankrike?” viskade jag, nu nära på att brista ut i tårar.

 

 

”Det här kommer sticka en aning...” sade sköterskan strängt innan hon pressade in en nål i min bleka arm. Jag bet mig hårt i kinden för att inte skrika högt. ’Lite ont’ var en underdrift. Nålen var lång som ett långfinger och tjock som en spagetti. Blodet som sögs ut ur min arm samlades i den lilla hållaren under nålen. 
”Vad är det här nödvändigt för?” gnydde jag med smärtan i rösten. Sköterskan log utan glädje mot mig medan hon klistrade på ett orange plåster på min arm. 
”Det är skolans regler”, började hon allvarligt, ”Om du får för dig för att skära dig och förlorar väldigt mycket blod, så vet vi vilken blodgrupp du har och kan ge dig nytt blod.”
”Järnspikar - min plan var ju nästan fullbordad! Ni kom på mig.” utbrast jag dramatiskt och gjorde en gest med händerna i luften om att dem skulle sätta handfängslen på mig. Sköterskan gav sin medarbetare en skeptisk blick, sa något på franska och brast sekunden efter ut i en hostande skrattattack så att hon kiknade. Jag himlade med ögonen, patetiskt. Hon klappade till mig på huvudet och sade något i stil med att jag skulle resa mig upp, vilket jag gjorde. Utanför gick flickor, uppradade med uniformer på sig. Fulare uniformer än på skolan jag gick på i New York som jag redan glömt namnet på. Skolor var inget att komma ihåg. Man gick på dem, man slutade dem. Det räckte med sånt. Diskreta men nyfikna ögon drogs mot mig. Lärarinnan märkte naturligtvis det, vilket fick helvetet att braka lös. 
”Sa jag åt er att se åt höger?! Va?!” skrek hon med halsen sträckt så att blodådrorna syntes klart och tydligt. Den marinblåa skjortan hon bar täckte en aning över nyckelbenen men ändå kutade hon på nacken för att inte visa halsen allt för mycket. Generat vände jag blicken ifrån dem. Flickorna hade fått skäll på grund av mig. Att få skäll på den här skolan var väll som att få pisk, för någonstans i ledet brast en flicka ut i snyftningar. Hur kan man göra en skola med bara satmaror till lärare? Kunde inte Justin bara komma och rädda mig? Typ... Nu? 
”Rör på dig!” 
Sjuksystrarna bakom mig hade bytts ut av en skrynklig, gråhårig lärare som konstant petade mig mellan skulderbladen i viljan om att jag skulle börja gå. Rebelliskt stod jag still ett tag tills hon började peta med sin sylvassa, långa nagel. Hon fnös nöjt bakom mig innan hon drog med mig in på ett rum några dörrar fram. Två tjejer ställde sig på rad bredvid en av dem tre sängarna när vi kom in. De båda neg och sade lydigt ’God dag’ något jag snabbt intalade mig själv till att aldrig göra, inte ens om dem eldade upp min iPhone. 
”Jaquline, Oliwia. Det här är eran nya rumskamrat Florell.” presenterade lärarinnan mig. 
”Noelle!” rättade jag henne med ett tjurigt tonfall. Hon fnös bakom mig som om hon inte brydde sig om att hon sagt fel. Ella hade verkligen skickat mig till världens strängaste skola - bara för att jag beslutade att samtala med min far, något hon förbjudit oräkneliga gånger. Frågan var bara hur hon hade vetat att vi skulle befinna oss just där? Hade någon tjallat? Det skulle inte förvåna mig om skvallerbyttan i själva verket var Heather. 
”Hej Noelle. Jag heter Jaquline.” hälsade den mörkhåriga tjejen mer ren brittiska. Jag skakade om hennes hans som förvånadsvis nog var mjuk. Fick man ha hudkräm på det här stället? Mina hade dem tagit ifrån mig i samma stund jag klivit innanför grindarna till helvetet. Den blonda tjejen tog ett steg framåt med en rödmålad hand framsträckt. 
”Oliwia.” sade hon och man kunde genast höra att hon var amerikanare. 
”Trevlans.” svarade jag ironiskt, något jag fick ångra när lärarinnan stötte in två naglar mellan skulderbladen på mig. Ett väsande läte lämnade min mun och jag bet mig hårt i tungan för att inte vänds på klacken och slå till kärringen. 
”Ni har ledigt för resten av kvällen. Packa upp, middag klockan tio.” Dörren slogs igen med en varsam knuff bakom mig, vilket meddelade att surtanten var borta. 
”Äntligen.” pustade Oliwia ut och slängde sig ned på sängen. När hon vecklade ut sitt täcke vart jag mer eller mindre förvånad. Cigaretter, nagellak i flera olika färger samt en stor godispåse låg utslängt på hennes lakan. Jaquline slog sig den bredvid med ett brett flin på läpparna. Jag beslutade att packa upp allting innan jag skulle börja fråga om allt det där. 
Minuter senare kunde jag äntligen slå mig ned på min bäddade säng för att börja ifrågasätta dem båda.
”Vart fick ni det där ifrån? Har inte lärarna märkt det? Varför är ni här på riktigt?” frågorna vägrade sluta strömma ut ur min mun - något som dem båda tjejerna tyckte var super roligt. När dem slutar skratta åt mitt hysteriska frågebabblande började dem svara. 
”Vi har våra kontakter... Vi var bråkstakar båda två som blev skickade hit. Jag kom hit först, sedan kom Oliwia. Har du något emot sprit, smink och cigaretter eller?” frågade Jaquline med ett höjt, väl ifyllt och plockat ögonbryn.

 

Tumblr_mbx0l6zjwz1r0pnim_large

"Do you have something against alcohol, make up and cigarettes?"


”Driver ni? Sånt är typ mitt liv!” utbrast jag glatt. Det här kanske inte skulle bli så pjåkigt iallafall om inte Justin skulle komma till min räddning på sin vita hingst. 
”Bra.” svarade Oliwia enkelt och makade undan lite av föremålen på sängen för att göra plats åt mig. Madrassen sjönk ned under min rumpa när jag dunsade ned på den.
”Berätta om det här stället.” bad jag innan jag tände på cigaretten Jaquline hade sträckt över. 
”Det suger.” svarade Oliwia kort och gott medan hon fumlade med sina naglar. Jaquline nickade instämmande. 
”Du kommer inte klara en dag ens. Vi pallar för att vi super oss fulla. Glömmer alla problem. Det ända sköna är vårt egna badrum. Dina föräldrar måste vara stenrika, för det är bara dem lyckliga och rika som får badrum på köpet. Mina ville bli av med mig, så dem lade skit mycket pengar på att få hit mig.” andades Jaquline ut tillsammans med ett rökmoln. 
”Min pojkvän kommer snart hit och tar med mig hem, jag vet det.” sa jag bara. 
Jaquline och Oliwia sneglade på varandra med tveksamma blickar. 
”Såvida han inte är miljonär...” började Oliwia utan att släppa blicken från sin tånagel hon målade i en silvrig färg. 
”Han är Justin Bieber.”
Då släppte hon blicken från sin tå. ”Be honom ta med oss bär han kommer för dig.”
”Kan försöka. Han är en riktig pina till och från...” suckade jag och lät mina tankar flyga iväg till Justin.
”Han kommer för att köpa ut dig. Du borde älska honom för evig tjejen.” tyckte Jaquline och fick ett instämmande ’mm’ från Oliwia. 
”Det gör jag redan...” viskade jag tyst fram för mig själv.
  Oliwia som hade målat klart sina tånaglar nickade mot klockan som hängde över dörren. 
”Middag snart. Ska du inte typ duscha och byta om? Kommer du inte i normala kläder till middagen får du diska och svälta.” varnade hon. Jag kollade bes på linnet jag bar. På planet hade jag dragit av mig skjortan och bytt ut den mot ett rosa linne som satt tajtare över brösten. Jag nickade tveksamt, men kunde inte säga att duscha hade jag redan gjort innan Jaquline drog med mig in på det vita badrummet. Stort var det inte, men iallafall användbart. Hon ställde sig på toalettlocket och drog därefter undan gallret till ventilen. I högar ställde hon ned duschkrämer, kammar, body lotions, bommulshanddukar, schampoon i olika märken. 
”Använd dig av det här. Ställ tillbaka det där uppe sen, okej?” sa hon gravallvarligt. Dom var verkligen rädda över att lärarna skulle hitta deras gömma av saker. 
”No probz.” svarade jag bara enkelt. Hon slog igen dörren efter sig och jag började klä av mig. Att duscha på kort tid med så många krämer man ville prova var omöjligt, men det gick. Oliwia hade vänligt nog lagt fram en grå långärmad tröja åt mig, ihopvikt bredvid ett par svarta jeans. 
 När jag klätt på mig lät jag dem visa mig hur man fick ha håret eller hur mycket smink man fick ha. Resultatet var bra, men inte något jag självmant skulle göra med mitt utseende. Håret i en inbakad fläta, endast lite mascara på ögonfransarna och puder. Mer än det fick man inte göra med sitt utseende för att inte attrahera dem få manliga eleverna på skolan. Det var iallafall så Jaquline hade sagt det. Jag satte mig på sängkanten och drog på mig mina converse. En knack på dörren meddelade att det var dags för oss att gå. Oliwia drog mig i armen ut genom dörren, till korridoren som var fylld med elever till bredden. Några manliga elever gick förbi med en lärare fram i ledet och en bak. Dem slängde inte en enda blick på någon av tjejerna. Wow, stackars killar. Undra när dem kommer förlora oskulden. Bara tanken var skrattretande tills det slog mig att dem kanske var skickade hit för sitt dåliga beteende. Då hade dem antagligen redan legat runt en massa. 
”Gå! Mrs. Auree kommer! Skynda.” väste Jaquline i örat på mig. Jag ville verkligen inte möta en sträng lärare nu, vilket denna lärare verkade vara med tanke på hur skräckslagen Jaquline lät.  Istället för att tänka mer på om läraren är hemsk eller ej började jag gå. Naturligtvis skulle jag få en och annan spark på benet, men det gjorde inget såvida jag slapp träffa ’Mrs.  Auree’. Väl inne i matsalen blev vi förda till ett bord genetemot killarna. Mat låg redan på tallriken fast jag visste inte om man kunde kalla det för mat eller inte. Sörjan var vit med gröna ärtor i. Bredvid låg en brun sås med klumpar i och den sista touchen var ju så klart berget med isbergsallad som börjat bli brun i kanterna av att fått ligga på tork alldeles för länge. 
”Varsågod och sitt!” ropade en av dem högst uppsittna läraren från en podium i bortre delen av salen. Stolarna skrapades mot golvet när alla slog sig ned. Utan att vänta på någon befallning började alla hugga in på maten. Den var knappt ätbar, men gick att få ned tillsammans med lass mjölk. Och det här skulle vara en lyxskola?
”Det här påminner om en film jag sett.” viskade jag över till Oliwia som satt rakt framför mig. Hon log snett mot mig. 
”Det påminner mig om flera filmer jag sett.” skrattade Jaquline i örat på mig. 
”Yeah. Skumt ställe, varför gör dem inte en film här?” föreslog jag humoristiskt. Oliwia flinade stort mot mig bakom sitt genomskinliga mjölkglas. Det enda jag kunde göra var att le tillbaka, men istället mötte jag en blick snett bakom henne. Två blåa ögon såg rakt in i mina och en vit tandrad fyrades kort efter emot mig.

 

Tumblr_lglagfewc81qbngri_large

 

Snabbt vek jag av blicken från den blonda killen som sett mig. Inge ide att skaffa nya vänner, Justin skulle ändå komma hit om några timmar och ta med mig från det här ruttna helvetet. Ändå kunde jag inte undgå att kolla upp på honom igen. Hyn var nougatfärgad vilket tydde på att han antagligen varit på en solsemester. De blonda lockarna omringade hans hjässa på ett perfekt sätt, läpparna var ljusrosa och käkbenet gav halsen en liten skugga. Han kollade tillbaka på mig medan han samtalade med sin kompis. Generat vek jag återigen av ögonkontakten.

”Sluta.” väste Jaquline i örat på mig. Jag vred huvudet åt hennes håll med ett förvirrat ansiktsuttryck.

”Ingen kontakt med killarna. Inte ens ögonkontakt. Och dels så har du redan en kille. Var trogen.”

”Jaja, jag är inte direkt otrogen om jag kollar på en annan kille?” frustade jag surt och sköt in min gaffel i munnen. Sörjan gled rakt ned i min strupe. Jag gjorde inget besvär i att sitta och tugga på något som inte var tuggbart.

”Skit samma… ät snabbt. Vi har fem minuter kvar.” peppade Oliwia mig. Alla vid samma bord som oss började själv sleva i sig det sista man hade på tallriken när jag redan var klar. Jag lutade mig nöjt tillbaka i stolen. Nu slapp jag i alla fall gå omkring hungrig.

”Varför äter ni så sent?” undrade jag. Det var något jag verkligen inte förstod. Alltså… vem äter middag klockan tio på kvällen? Det är ju helt galet. Man brukar ju äta klockan sju eller något. Tio är ju tiden man ligger och sover. Typ.

”Vissa går i skolan tills nio. Dem ska ha tid att vila en stund innan middagen. Alla måste äta tillsammans.” förklarade Jaquline för mig. Jag nickade utan att ens ha hört ett ord av vad hon berättat. Min hjärna var för trött för det. Eller snarare var jag för trött för det. Det var svårt för mig att tänka att jag imorse suttit vid ett bord och ätit lunch i New York, och nu åt jag middag i Frankrike. Ella hade snabbt förflyttat mig från New York. Det var nästan som att hon hade haft ett plan som stod redo dygnet runt för att skicka mig till Frankrike.

 

***

Jag gick med snabba steg ned för trappan. Skulle jag ta hissen skulle Justin se att jag gått vid just den tiden, han skulle säkert få portvakten att ge honom banden från övervakningskamerorna i hissen. Jag gav entrén en blick innan jag beslutade att det var säkrast att ta bakdörren. Justin skulle inte under några omständigheter få veta vart jag hade gått. Bilarna åkte fram och tillbaka i hastig fart på gatorna framför mig. Jag drog på mig luvan och sträckte fram en hand i luften framför mig för att fånga in en taxi – något jag snabbt gjorde.

”Vart vill du åka min sköna?” frågade taxichauffören charmigt. Jag himlade med ögonen och sade adressen. Han nickade lydigt. Taxichaufförer ska köra och vara tysta, men denna var helt galen. Han slog på ’Why can’t we be friends’ och sjöng i full hals med. Bara att sitta här gjorde mig generad, inte för att någon såg oss. I flera sekunder övervägde jag att hoppa ut, byta taxi men till slut stannade han utanför det stora huset. Taxichauffören tog betalt men när jag bad honom behålla växeln protesterade han.

”Nej! Rätt ska vara rätt!” röt han irriterat, alldeles högröd i ansiktet. Innan han hade hunnit göra det han ansåg var rätt hoppade jag ur bilen. Han ropade efter mig med sin hesa röst. Snabbt skyndade jag mig in i trapphuset, sedan in i hissen. Så fort jag kom upp i lägenheten stod han där.

”Noelle?” utbrast han förvånat. Jag höjd på båda ögonbrynen i en hastig rörelse. Förvånaden lade sig inte för det. ”Vad gör du här? Alltså… du hatar väll mig?”

”Kanske det Hunter. Men jag måste ge dig en sak.” sade jag snabbt och enkelt. Jag ville inte dra ut på det här mer än nödvändigt. Han drog en hand genom sitt korpsvarta hårt som växt en aning i nacken.

”Vadå? Ska jag vara en liten brevduva nu eller?” frågade han ironiskt med en fnysning gömd i rösten.

Jag flinade glädjelöst mot honom. ”Om jag inte sms:ar dig ikväll så ska du ge det här till Heather. Om jag sms:ar dig, ska du riva sönder det. Förstått?”

”Varför ger du det till mig?” frågade han och tog emot det stora, orangea kuvertet.

”Jag vet inte. Det känns rätt. Ge det bara till henne om jag inte sms:ar, okej? Och hälsa Nella är du snäll.”

”Fine. Hej då…” vinkade han av mig. Jag ställde mig i hissen och gav honom en ironisk slängkyss innan dörrarna slogs igen. Jag hann skymta ett leende på hans läppar vilket gjorde mig glad. Hunter och jag kanske kunde vara vänner trots allt.

 

 

Jag gick med snabba steg mot resturangen. Lucas satt redan vid ett bort längst vid fönstret. En bråkdels sekund övervägde jag att sticka där ifrån, men han hann skymta mig. Liksom på Hunter spreds ett leende på hans läppar. Sen sist vi sågs hade han rakat av skägget runt munnen vilket fick honom att se ett flertal år yngre. En klocka plingade till över mig när jag gick in i resturangen.

”Hej.” hälsade Lucas en aning vänligt, en aning skyggt.

”Hej på dig.” mumlade jag till svar och hängde av min jacka på stolryggen. Han kollade upp på mig.

”Jag beställde… hoppas det är okej?” log han tveksamt. Det verkade som att han var rädd för mig. Som om jag skulle få ett anfall och hoppa på honom. Som om jag skulle stänga inne honom på resturangen och tutta eld på den.

”Det beror på. Vad beställde du?”

Han hann inte besvara frågan innan en servitris lade ned en tallrik pasta pesto framför mig med ett glas coca-cola. Lucas hade beställt detsamma, utan peston och med tomatsås istället.

”Tack.” sade jag bara artigt. Han nickade och började äta. Vi åt maten i tystnad. Ingen av oss sade ett knyst ända tills Lucas bröt tystnaden genom att säga;

”God mat dem har här.”

”Mm.” instämde jag en aning för hårt. Han kollade besviket ned på sina fingrar men kollade snabbt upp när dörrklockan pinglade till bakom oss.

”Ella?” utbrast han förvånat. Rödheten spreds snabbt i ansiktet på honom, som om hans hade svalt all mat han haft i munnen bortsett från att han inte hostade och hulkade. Jag blev genast stel som en pinne. Fuck.

”Lucas? Noelle?!” mitt namn utbrast hon en aning högre än Lucas’. Alla blickar fördes mot oss.

”Jag har sagt åt dig att aldrig träffa honom! Du ger mig inget val. Jag gav dig oräkneliga chanser Noelle. Du ska till Frankrike och där med basta!”

***

 

”Kom igen Noelle! Upp med dig!”

Jaquline slet i armen på mig. Jag muttrade till men satte mig käpprakt i sängen och kollade sömndrucket på henne. Oliwia stod vid spegeln över byrån med en mascara i handen. Jag drog en hand genom mitt hår.

”Vad äre?” gäspade jag trött. Jaquline pekade på klockan som visade halv 6. Lektionerna började halv sju, men frukosten var klockan sex. Ville man ha frukost så skulle man vara där 6, annars fick man inte komma in och då fick man vänta tills lunchen kom, vilket var klockan tre på eftermiddagen. Det var stora mellanrum mellan målen vilket var sjukt.

”Vi plockade fram din uniform.” sade Oliwia och pekade på högen med kläder som låg vid min sängfot. Jag drog åt mig uniformen som bara ett fåtal sekunder senare satt på min kropp. Håret drog jag upp i en hästsvans och sminket lät jag Oliwia fixa precis som igår kväll.

”Redo att gå? Din första skoldag!” hurrade Jaquline utan någon glädje i rösten alls. Jag nickade och tog ett stort kliv ut i den tomma korridoren. Det enda som hördes var ekandet av gående klackskor bakom oss.

”Gå.. fort!” viskade Oliwia och Jaquline i öronen på mig. Vi började gå snabbt men stannade tvärt när läraren ropade mitt namn. Jag bad dem båda att gå innan jag själv vände mig om. En ung, vältränad lärare i sportoverall stod med blicken spänd i mig.

”Rektorn kallar på dig.” sade hon bara snabbt innan hon vände om. Ekandet vi hade trott kom ifrån klackskor kom i själva verket ifrån hennes gymnastikskor som förvånads vis nog hade en klack. Jag gick efter henne igenom den stora skolbyggnaden tills vi kom fram till dörren in till rektorns kontor. Där lämnade hon mig. Jag tryckte ned handdtaget till den mörka dörren och slog upp dörren på glänt för att sticka in mitt huvud emellan.

”Noelle.” hälsade Rektorn strängt och hänvisade mig till stolen. Någon satt i den andre men jag kunde inte se vem det var. ”Du ska få lämna oss idag.”

Jag vred på huvudet och mötte en blick jag kände igen.


3329 ORD LÅNGT! Weeey! Kommentera en massa nuuuuu så blir jag glad glad glad! Älskar er! <3


FRIGHTENED OF LOVE - 42

"Jo. När kan du ses tror du?" frågade han nervöst. Nervositeten smittade snabbt av sig från honom till mig. Fuck.

"Om två timmar?" föreslog jag och lutade mig mot den lattefärgade väggen nästintill dörrne ut till den franska balkongen.

"Det blir toppen. Ska vi säga att vi möts... på Carmines klockan halv fem?" bubblade han fram, utan den jobbiga jobb rösten nu. Jag nickade långsamt tills jag kom på att han inte såg mig och svarade ett simpelt 'Ja.'

"Ja, ja, bra då. Vi ses senare då... hej." sa han stelt medan han övervägde om han skulle säga 'Kram' eller 'Puss', kanske ett 'Jag älskar dig'. Men ett 'Hej' räckte tydligen för honom. Jag slängde ned telefonen på skrivbordet igen och gick sedan ut i hallen där jag så tyst som jag kunde drog på mig mina ytterkläder. Jag skulle behöva göra ett stopp innan mötet med Lucas, och Justin fick verkligen inte veta vart jag skulle åka.

 

 

“Fuck.” muttrade jag återigen. Jonathan kollade tröttsamt upp på mig med en ny joint i mungipan.
“Ta det lugnt Justin. Inget har hänt henne, jag lovar.” andades han ut. Ett moln av rök tog följe medan han pratade, ut ur hans mun och samlade sig i rummet.
“Hur kan du lova en sån sak?! Huh?” röt jag innan jag slog mobilen mot örat igen. Signal efter signal gick fram medan jag vankade av och an i rummet. Efter fem signaler kom röstbrevlådan upp och jag lade på. “Det har hänt henne något. Hon stack bara utan förvarning och svarar inte i telefonen nu?!”

 



“Men chill your balls bro’. När stack hon tror du?” frågade Jonathan lugnt. Vänligheten i hans röst berodde endast på drogen som hunnit sprida sig i hans kropp, från topp till tå. Jonathan var aldrig lugn annars.
“Fyra timmar sedan kanske. Inte vet väll jag!” skrek jag förtvivlat. Varför vart jag så orolig helt plötsligt? Jonathan kollade upp på mig en stund. Sedan spreds ett stor, retfullt flin på hans rosa, torra läppar.
“Nämen.. har Bieber börjat bry sig om folk? Vad hade du för medkänsla förut? En procent eller? Så tjejen, den där Noelle... är du kär i henne  eller vad är grejen med din orolighet? Det är skrattretande.”
“Ha-ha. Kanske. Hon har fått mig att se på saker och ting med andra ögon. Ja, jag älskar henne. Har du något problem med det så kan du dra och knulla en åsna eller något.” morrade jag uppkäftigt, även om jag visste att Jonathan enkelt skulle vinna ett slagsmål om han inte varit så påverkad av Jointen i sin mun.
“Det är bra det... du kan behöva looove i ditt liv. Har du knullat henne då?” ville han nyfiket veta.
Mungiporna på mig gled fort upp i ett flin. “Så klart. Vem tar du mig för? Jag är Justin fucking Bieber.”
“Det är bra. Du har inte förlorat all sting du.” skrockade Jonathan i blandning av en hostning.
“Som jag sa förut - vem tar du mig för?”
Jag slog mig ned bredvid honom i den spruckna skinnsoffan. Den gamla fabriken hade blivit som vårat lilla häng. Vi hade renoverat om vissa rum själva, medan andra rum var igenbommade. Hela fabriken hade fyrtio rum ungefär, vi hade tagit oss an femton. Vardagsrummet vi nu satt i innehöll en sliten gammal soffa, ett biljardbord med ölfläckar, en bar med tre barstolar och tre fönster som var täckta med plankor.

Jonathan stirrade på den lilla glipan mellan två plankor som täckte över ett fönster. Solljuset som sipprade in i springan lade sig som ett tunt streck på heltäckningsmattan. Oron sköljde över mig. Det jag såg gick knappt att smälta in.
”Jag provar…” viskade jag tyst för mig själv och pressade mobilen mot örat. Signaler kom fram men inget svar kom från andra änden. Bara av att inte få höra hennes röst gjorde mig galen. Vart kunde hon vara?
”Lägg ner nu. Hon är arton år, hon kommer tillbaka ikväll typ.” försäkrade Jonathan mig lugnt. Alldeles för lugnt. Jag slet ned värmeljusen som stod på bordet till sidan av soffarmen. Torr stearin lossnade från dess kanter, studsade på golvet innan stearinet landade på den svarta mattan. Klumparna på mattan såg nästan ut som torr gröt, som legat och ruttnat. Men ingen utav oss hade orken att resa sig upp för att torka bort dem eller ens ställa upp ljusen på bordet igen. Lusten fanns inte riktigt där. Istället satte Jonathan på tv:n och knappade igenom det stora utbudet av kanaler vi hade. Han stannade på någon filmkanal där Harry Potter pågick, lutade sig tillbaka i en lite skönare position och njöt sedan av filmen med ett glas gin i handen.
”Hur kan du ta det så chill?” utbrast jag så hårt att spottdroppar lämnade min mun.
”Det är inte min babe som stuckit. Inte för att jag någonsin skulle ta på mig ansvaret att skaffa en…”
Jag fiskade upp ett paket Fisherman’s Friends och placerade två citronpastiller på tungan. Det starka tog över i min mun, nästan suddade bort den äckliga smaken jag tidigare haft. Jag slängde en diskret snegling mot tv:n. Hermoines ansikte prydde skärmen medan tårar rann ned för hennes kinder. Skulle jag vara ärlig var hon en trevlig tjej. Snygg också. Jonathan skröt ett tag om att han hade legat med henne, men ingen trodde på det. Varför skulle en sån heting som Emma Watson vilja ligga med Jonathan som har legat så mycket i sitt liv att han typ har hundra könssjukdomar? Finns inte så många anledningar till varför hon skulle det. Snabbt sköt jag undan tankarna om Emma Watson. Jag hade en tjej redan.
”Ska vi beställa Pizza?” frågade Jonathan och sträckte sig slött efter telefonen.
”Visst. Hawaii annars dör du.” hotade jag honom. Han nickade lugnt innan han knappade in numret till New Yorks bästa pizza ställe och beställde. Då slog det mig. Rosie kanske visste något. Jag bläddrade igenom min telefonlista tills jag äntligen fann hennes nummer. Noelle hade lagt in det för nödsituationer.
”Hallå det är Rosie du talar meeed!” kvittrade Rosie glatt. Muller från tv:n hördes i bakgrunden, dem verkade kolla på samma kanal som vi gjorde. För tillfället var det dock reklam.
”Hey. Det är Justin.” svarade jag bara lågmält för att Jonathan inte skulle höra. Ifall jag skulle nämna något om Noelle mer idag skulle han antagligen gå itu och döda mig.
”Åh, hej Justin! Hur är det? Har det hänt något?” frågade hon glatt. Att träffa sina föräldrar verkade vara bra för Rosie. Här i New York var hon en riktig bitch till och från.
”Nej. Hon svarar inte när jag ringer. Har du hört något?” mumlade jag fram med en klump i halsen.
”Nix. Hon kanske är med Cece! Vänta tills kvällen, eller senare inpå natten innan du börjar oroa dig sweetheart! Nu måste jag sticka. Dina hälsar så gott. Hej med dig!” tjoade hon lyckligt. Samtalet var avslutat i samma stund som Jonathan lade ifrån sig hemtelefonen.
”Hawaii är på väg. Jag bad specifikt om att en kvinnlig leverantör skulle komma också. Woa.”
”Jävla perv.” fnös jag. Jonathan kunde inte annat än att flina stor och hålla med om min sak.


Det knastrade till när jag slängde den sista pizzabiten i kartongen. Pizza leverantören slutade med sitt sugande på mig och torkade sig försiktigt i mungiporna. Jonathan hade tagit med sin tjej in på ett rum, men jag tänkte absolut inte vara otrogen. Noelle var för älskvärd för det.
”Såå…” började tjejen som jag glömt namnet på med en ölflaska i handen. ”Du har tjej va?”
”Yep.” svarade jag enkelt. Kunde hon inte bara ta den hinten att hon inte skulle gräva djupare i det ämnet då? Tjejer…
”Varför ville du att jag skulle ge dig sugmärken då?” frågade hon dumt. Inte så konstigt – hon var blond trotsallt.
”Vill visa upp dem för min tjej. Så att hon blir avundsjuk. Och vill knulla. Jag älskar henne. Så tänk inte ens tanken på att gå steget längre med mig. Gå in till dem andra och ha trekant om du vill ha sex eller något…” muttrade jag varnandes med blicken spänd i tv:n. Någon barnfilm stod på om ett troll, så jag beslutade att helt enkelt stänga av skiten. Det var ingen sevärt ändå.
”Nej då. Jag har kille jag med. Man kanske inte visat att man bryr sig jämt… men det gör man. Jag älskar honom villkorslöst, vilket jag antar att du gör med din tjej med, right?”
”Ja. Mer. Alltså hennes hår… läppar… händer… allt med henne är perfekt.” suckade jag drömmandes. Hennes ansikte spelades upp framför mina ögon. Hur jag helt och hållet dissat henne i morse, ignorerat henne. Egentligen var det inget fel på henne alls. Jag förstod knappt själv varför jag blir sur på henne med jämna mellanrum. Det är inte schyst. Noelle kanske är kär i mig, älskar mig såsom jag älskar henne och som hon sagt – då är ju mitt beteénde hjärtekrossande för henne. Lord, samvetet, var du tvungen att dyka upp just nu?
”Mm… men jag var som du förut. None caring bitch. Men när man väl hittar kärleken så kan det vara svårt att gå tillbaka till det. Jag var dryg mot min kille jämt”, hon avbröt sig själv för att ta en klunk av sin öl innan hon fortsatte, ”men det försvann när jag insåg hur mycket jag egentligen älskade honom. Han åkte till Österriket på en spelning med sitt band efter vi hade bråkat, och jag åkte efter honom. Efter det ändrades allt. Jag började bry mig.” log hon nervöst. Det vart tyst en stund mellan oss tills hon nervöst fick fram en mening. ”Lame va?”

 

Tumblr_m7ui6oxtik1r4xxljo1_500_large

"Lame, huh?" 


”Nej. Det är fint. Vi får väll hoppas att det kanske händer mig.” fumlade jag fram och stoppade in en cigarett i munnen som jag därefter tände på. Röken som samlades i min mun gjorde mig genast en aning lugnare. Men jag kunde inte sluta tänka på Noelle. Min tjej. Min babe. När jag äntligen beslutat för att ta vara på henne så försvann hon… så typiskt. Gud kanske ville mig något. Kanske, hade han skickat iväg Noelle bara för att jag skulle åka efter henne och känna att jag verkligen älskade henne. Kanske… kanske inte.
”Har hon hört av sig?” frågade tjejen nyfiket. Jag placerade ciggen mellan pekfingret och långfingret för att kunna dra upp mobilden ur min ficka. Nej. Inte ett tecken från henne. Jag skakade besviket på huvudet.
”Synd.”
Ja. Det var verkligen synd att Noelle inte verkade vilja svara. Eller kanske inte kunde. Förfärligt fucking synd. Dörren till rummet Jonathan befunnit sig i slogs upp och en halvt påklädd Jonathan kom ut i rummet. Han drog en hand genom sitt rufsiga hår medan han öppnade en vodka flaska.
”Vad har ni gjort då?” flinade han menandes på mig. Som jag hade sagt förut, han var ett perv.
”Snackat.” svarade tjejen ärligt med en enkel axelryckning. Jonathan spottade ut spriten på golvet av förvåning. Trodde han inte att jag kunde snacka eller? Det var skrattretande att se honom stå där, utan tröja i rufsigt som stod åt alla håll med en vodkaflaska i handen medan han hostade som en galning – illröd i ansiktet. Tjejen jag snackat med såg lika nära ut att brista ut i skratt som jag kände.
”Snackat? Inget BJ, eller hångel?” harklade han sig bekymrat. Jag sträckte på halsen och pekade på ett av dem mörkröda sugmärkena på den. Jonathan blängde surt på oss båda.
”Vi har legat inne på rummet och provat på en massa saker… och ni har suttit och sugit på varandra? Fy Justin. Shame on you.”
”Gud, kunde du inte varit lite barmhärtig och skonat mig den bilden?” fräste jag äcklat.
”Nej. Du borde skämmas. Bara sugmärken…” suckade han och gick tillbaka mot rummet. Jag himlade med ögonen. Jonathan kunde vara lite för mycket vissa dagar. Tjejen kollade smickrande på mig och skakade på huvudet åt Jonathans barnsligheter. Han skämde ju nästan ut mig.
”Förlåt, men vad heter du?” frågade jag generat. Jag hatade att behöva fråga när jag redan visste.
”Åh, sa jag inte det? Caty.” log hon vänligt. Två smilgropar tog plats i hennes kind av leendet.
”Fint.” berömde jag trött. Hon nickade som tack innan hon vände huvudet mot tv:n. Barnfilmen hade gått över till någon svartvit film. Kan ha varit Charlie Chapplin, inte för att jag brydde mig så värst om vad som gick på tv förr i tiden eller inte. Caty drog en djup suck.
”Vad ska vi göra?” frågade hon uttråkat. En axelryckning var allt jag hade att komma med. Ärligt talat visste jag inte själv var vi kunde, eller vad jag ville göra. Hela huset var döds tråkigt när vi inte hade fest eller något liknande. Ett högt stön ekade ut mellan den papperstunna väggen inifrån Jonathans rum – något jag hoppats på att slippa få höra. Caty brast ut i hysteriskt fnitter men samlade sig snabbt. Hon påminde en aning om Noelle. Tankarna drogs tillbaka mot Noelle bara på grund av fnittret, som kom på grund av stönet från Jonathan. Han skulle dö senare. Först och främst för att han hade gett mig äckliga bilder i skallen, därefter för att han fick mig att tänka på Noelle. Oro var nackdelen med att tänka på henne, annars hade jag inget emot att sitta och tänka på var min flickvän höll hus.
Jag tog upp den sista pizzabiten som hunnit bli iskall och proppade den i mig. Man blev lugnare av mat, så det var nog just på grund av det som tjejer tröståt när dem blivit dumpade av svin som… Jonathan.
”Vart är du ifrån?” tog jag mig ork att fråga Caty, som genast lade över sin uppmärksamhet på mig.
”Ja-” började hon men blev avbruten av min mobil som började ringa. Innan min ringsignal ens hunnit börja lyckades jag klicka på svara. Först var det tyst i luren innan snyftningar började höras.
”Hallå? Noelle?” utbrast jag oroligt och reste mig upp för att återigen börja vanka av och an i rummet.
”Justin… kom hit… jag behöver dig.” grät hon i telefonen med så låg röst hon kunde förmå sig att tala i.
”Vart är du? Vad har hänt?”
”Ella gjorde det… hon skickade mig till Frankrike på internatskola. Hon tog min mobil också.”
”Va? Är du i Frankrike?” viskade jag, nu nära på att brista ut i tårar.


Inte så långt kapitel, men iallafall ett kapitel! Nästa ska jag försöka göra 3000 ord långt, men BARA om ni kommentera BRA! :) Ni kan bara ni vill! Så c'mooon!

 

Jag vet att min uppdatering är sämst, men att ni kommenterar bra ger mig mer pepp. Så kommentera MYCKEEET så blir jag gladigladi! :) 

 


FRIGHTENED OF LOVE - 41

”Halv tio.” ljög jag snabbt. Hans blick övergick snabbt till misstänksamhet, så jag slängde på ett leende.
”Okej.” gav han upp. Nöjt lade jag mig ned med mina ben över hans i soffan och klickade på tv:n. Inget roligt visades dock, så jag stängde av den igen. I samma stund som tv:n slocknades, hördes ett rassel utifrån hallen. Sedan ett gnissel utav att dörren öppnades. En klump spreds i min hals. Rädslan över att det skulle vara en mördare eller något liknande var stor. Dörren slogs igen och steg rörde sig mot vardagsrummet. Skuggan i golvet kom närmre och närmre, till sist dök en liten kvinna upp i dörröppningen.
”Justin?” flämtade hon förvånat med skräcken i ögonen.
”Mamma?” utbrast Justin med samma förvåning i sin egna röst. Förvirrat kollade jag stint på honom. Mamma? Va?

 

 

Rummet stod tyst. Det ända som hördes var sörplandet från teét i kopparna Pattie ställt fram åt oss. Justin hade inte lyft på sin kopp än, vilket hade resulterat att den så småning om slutat ryka av värme och istället blivit iskall.

"Såå..." började Pattie tveksamt. Jag särade på mina ögonlock som varit nedslagna ett tag för att kolla på henne. Det bruna håret låg fritt på ena axeln, läpparna var perfekt ifyllda i en röd färg. Kläderna hon bar passade hennes kroppsform perfekt, som om det var dem som hade format sig efter henne och inte tvärtom. Ungdomligheten gick inte att undgå i hennes utseénde. Justin harklade sig stel bredvid mig innan han lutade sig tillbaka i soffan som knarrade till under oss.

"Vad gör du här?" frågade Justin barskt. Pattie ryckte till av hans hårda tonfall.

"Jag... erm... har bott här dem senaste månaderna." avslöjade hon tveksamt utan att släppa innehållet i sin kopp med blicken. Hon verkade vara rädd för Justin. Rädd för sin son. Patetiskt.

"Det är min lägenhet. Inte din." muttrade han allvarligt. Stelnaden i rummet var enorm. Det fanns ingen glädje hos Justin över att få träffa sin mamma efter några år. Fast ioförsig så hade dem splittrats på ett någolunda dåligt sätt. Så som jag och Ella splittrades. Genom bråk. I det här fallet var det ju genom misshandel, när Justin slagit Pattie gul och blå när han kommit hem full en natt, iallafall vad jag hade fått veta. Men Justin och hemligheter var en stor kamp för mig. Tårar samlades i Patties ögonvrå, men hon hann torka bort dem innan dem ens hunnit börja rinna.

"Kan du förklara det då? Vad du gjorde i min lägenhet?" fräste Justin ilsket. I just det tillfället så kanske han var lite hård mot Pattie som redan verkade vara livrädd över att vara i samma rum som sin son, pojken som en gång i tiden aldrig gjorde någon illa men hade det som vardagsmat nu för tiden.

"Justin... du är fortfarande min son. Jag berättade för Scooter att jag tänkte starta ett liv i New York, och han tillät mig att bo i din lägenhet då du inte ens var här. Han sa att du aldrig var här, så jag tänkte att jag kanske kund--"

"Tänkte? Scooter? Är det här Scooters lägenhet tror du?!" avbröt Justin henne och kollade ilsket ned på sina ihopknäppta händer. Koppen Pattie höll i började skaka mot té-fatet under den. Dock var det snarare Pattie som började skaka.

"Jag... Justin... jag menade inte... förlåt. Jag ska... jag... jag ska packa och åka." ursäktade hon sig. Rädslan speglades i hennes ögon. Då kändes allt fel. Visst - jag kan vara rädd för Justin då och då, men att Pattie som är hans mor ska behöva sitta med tårar i ögonen bara av att prata med honom var helt fel. Jag skakade på huvudet.

"Nej. Åk inte. Ni två måste lösa det här." bestämde jag snabbt. Justin kollade argsint på mig. "Jag gjorde det med Ella. Nu är det din tur. Och ansträng dig en aning för i helvete. Det är din mamma du pratar med Justin!"

"Som om du hade något vett när du pratade med Ella." konstaterade han medan han kliade sig i nacken.

"Jag pratade inte med henne undra alla år. Om jag hade gjort det kanske vi inte hade varit i den här positionen. Du behöver inte bry dig om Pattie eller älska henne, gör vad fan du vill. Men du kan åtminstone be om ursäkt för att du misshandlade henne! Något jag inte gjorde med Ella iallafall." påminde jag honom och gick sedan ut ur rummet. Mina steg fördes mot sovrummet. Väl inne drog jag av mig mina kläder och drog på mig en av Justins t-shirts och kröp sedan in under täcket för att falla in i djup sömn bara några minuter efter.

 

 

Justins varma hand låg placerad på mitt lår, vilket kanske borde kännas obehagligt, något det brukade göra såvida vi inte hade sex. Men nu kändes det perfekt. Jag behövde hans närhet. Alla nerver inom mig ville ha med honom att göra, få känna hans beröring. Jag gnuggade min sömndrucket i ögonen och sneglade på klockan. Halv 2 på eftermiddagen.

"Justin." väste jag medan jag puffade på hans sovande kropp. Hans ögonlock särade på sig så att hans hasselbruna ögon skulle kunna se vem det var som väckte honom. När han märkte vem det var spreds ett leende på hans läppar.

"Hey. Är du redan hemma? Och..." gäspade han oförstående, "i pyjamas?"

"Klockan är två. Jag vaknade nyss." berättade jag långsamt i hopp om att han inte skulle bli alltför sur över att jag glömt bort att ställa alarm igår kväll innan jag gick och lade mig.

"Jaha. Det är din undervisning. Bara ingen paparazzi får tag på ditt betyg, då kommer dem fatta att du inte är bra för mig."

"Är jag inte?" flämtade jag förolämpat tilll honom. Justin kollade upp på mig med ett brett flin på läpparna.

 

Tumblr_mgkzm8vlyj1rzh6c3o1_500_large

 

"Nej. Du är min drog, jag vill ha dig hos mig hela tiden. Besatthet och droger är väll inget bra?" svarade han charmigt. Allt för charmigt för att hindra mig från att böja mig ned och kyssa hans mjuka, våta läppar. Kyssen varade dock inte länge alls, utan blev avbruten utav Pattie som knackade på dörren. Jag kollade förvånat på Justin. Hade dem löst det igår trots allt? Hade han låtit henne stanna här? Dörren slogs upp på glänt och Patties sminkade ansikte tittade in.

"God morgon. Jag hade lagat lite mat till er om ni vill ha. Noelle jag ringde och sjukanmälde dig imorse eftersom att du inte vaknade av larmet Justin ställt åt dig eller av att jag väckte dig. Du var förmodligen utmattad över helgens bravader så jag tyckte det skulle vara bäst om du bara fick sova ut." meddelade Pattie vänligt. Tacksamheten som bubblade inom mig uttryckte sig som ett leende.

"Tack Pattie." tackade jag uppriktigt. Hon nickade innan hon stängde igen dörren så som den varit innan hon öppnat den. Jag sträckte mig efter vattenflaskan som stod på nattduksbordet och tog två klunkar av den.

"Nej Noelle! Det är inte va--" Justins försök i att hindra mig var redan för sent. Vodkan hade redan runnit ned för min hals, ned i magsäcken på mig. Jag hostade till, en större deal var det inte. Det var inte direkt första gången jag drack på morgonen.

"Vadå, vill du inte att jag ska dricka?" flinade jag mot Justin som suckandes placerade sitt bruna huvud på kudden.

"Den Noelle jag lärde känna gjorde ju det. Jag sa bara att det inte var vatten för att du förmodligen förväntade dig det."

"Jaha." andades jag enkelt ut.

Jag reste mig upp ur sängen och drog upp mitt hår i en hästsvans innan jag gick fram till garderoben, där jag drog ut en svart huvtröja och ett par vita Jeans som jag beslutade att ta på mig inne på badrummet där jag även sminkade mig. När jag kom ut i sovrummet igen var sängen bäddad och Justin spårlöst försvunnen. Jag antog att han gått ut till Pattie i köket, så jag gjorde detsamma. Som jag hade anat satt han vid köksön med en tallrik laxpasta framför sig tillsammans med ett glas coca-cola. En orörd tallrik stod placerad bredvid hans med ett cola glas nästintill sig vilket antagligen var min. Pattie räckte över bestick åt mig och jag började genast äta av den, nu, svala maten. När tallriken var tom tog Pattie den och lade ned den i diskmaskinen. Justin satt med blicken ned i telefonen och sms:ade med någon jag gissade vara Jonathan. Tydligen så hade dem två inte setts på länge då han suttit med den under nästintill hela middagen.

"Vad ska ni göra nu då?" frågade Pattie glatt. Kvinnan verkade aldrig tappa humöret. Förstås så var hon ju upprörd i går, men när inga bråk stod i vägen så verkade Pattie vara glad jämt och ständigt. Igår hade det verkat som att hela hennes värld hade rasat ihop, men idag så verkade allt vara frid och fröjd. Tystnaden lade sig över köket då jag förväntade mig att Justin skulle svara - något han inte gjorde.

"Jag vet inte riktigt... ta mig hem kanske. Rosie kanske är orolig eftersom jag inte har batterier på mobilen."

"Rosie? Din moster?" frågade Pattie ovetande. Jag nickade hastigt, kanske för hastigt. "Ah, Justin berättade igår."

"Jaså? Ja. Hon är i Philadelphia hos min mormor och morfar. Jag hade dock oturen och fick stanna kvar här i New York. Skolan och sånt..." ljög jag. Ljugandet var inte något jag var världsbäst på så jag hoppades att Pattie inte skulle bli misstänksam utan skulle lämna ämnet bara.

"Jaha vad tråkigt. Vart ska du fira jul någonstans Noelle?" undrade hon nyfiket. Värst var hon ville veta då...

"Jag vet inte riktigt. Med min moster någonstans tror jag. Annars bestämmer väll Justin." svarade jag och försökte hålla humöret uppe trots alla jobbiga frågor Pattie ställde. Nu ville jag bara att Justin skulle höra att jag nämnt hans namn och hoppa in i samtalet, men det gjorde han inte utan satt bara med blicken ned i telefonen som för några minuter sedan.

"Ja, men okej!.. Hur går det i skolan då?" Den typiska frågan alla ungdommar som skippade skolan inte ville höra.

"Jo... öh... ja.. men, jag tror väll att det går... bra?" stammade jag nervöst fram medan jag puffade på Justins fot under bordet. Ingen reaktion visades i hans ansiktsuttryck, utan han reste sig bara upp och gick in på sovrummet igen.

"Nämen vad bra!" tjoade Pattie som om det vore Justin hon talade till. "Men oj vad klockan går. Nu måste jag kila. Hej då!"

Snabbt skyndade jag mig in på kontoret i lägenheten innan hon skulle hinna bjuda med mig ut på sina ärenden, kanske en lunch. LunchPappas visitkort. Jag drog fram det ur bakfickan ur jeansen då jag hade turen att bära samma som dagen då han givit kortet till mig. Oturligt vis nog var byxorna tvättade, men nummret syntes fortfarande i suddiga siffrof. Jag slog in dem på den vita trådlösa mobilen. Signal efter signal gick fram innan han äntligen svarade.

"Lucas Hastings, vad kan jag stå till tjänst med?" rabblade han fram i luren med sitt jobb-tonfall. Just det tonfallet gav mig rysningar, kalla kårar om man kunde säga det tilllochmed. Jag hatade folk som tog jobbet på så stort allvar.

"Öh... hej det är Noelle." mumlade jag fram. Hettan spred sig på mina kinder och jag kunde slå vad om att dem skiftat färg till en mörkröd nyans. Varför vart det pinsamt helt plötsligt? Det borde väll inte vara genant att tala med sin egna pappa? Eller?... Han andades lättat ut i andra änden som om han hade trott att jag aldrig skulle ringa.

"Jag trodde något hade hänt. Alltså jag hoppades att du skulle ringa igår, men då gjorde du inte det så jag trodde något hade hänt med dig som förhindrade att du kunde svara i telefon. Så jag köpte en bunt skvallertidningar men där stod det inget om att du hade råkat illa ut så då gav jag upp hoppet över att du skulle ringa till mig." sa han snabbt i luren.

"Jaja, strunt samma. Villle du träffas eller inte?" suckade jag tillbaka. Allt jag ville var att få allt det här, kontakten med honom, överstökat.

"Jo. När kan du ses tror du?" frågade han nervöst. Nervositeten smittade snabbt av sig från honom till mig. Fuck.

"Om två timmar?" föreslog jag och lutade mig mot den lattefärgade väggen nästintill dörrne ut till den franska balkongen.

"Det blir toppen. Ska vi säga att vi möts... på Carmines klockan halv fem?" bubblade han fram, utan den jobbiga jobb rösten nu. Jag nickade långsamt tills jag kom på att han inte såg mig och svarade ett simpelt 'Ja.'

"Ja, ja, bra då. Vi ses senare då... hej." sa han stelt medan han övervägde om han skulle säga 'Kram' eller 'Puss', kanske ett 'Jag älskar dig'. Men ett 'Hej' räckte tydligen för honom. Jag slängde ned telefonen på skrivbordet igen och gick sedan ut i hallen där jag så tyst som jag kunde drog på mig mina ytterkläder. Jag skulle behöva göra ett stopp innan mötet med Lucas, och Justin fick verkligen inte veta vart jag skulle åka.


Jag är sjuuuuk - bätter uppdatering. HAHAHAH omg nej. Men aa vi får se om jag är hemma imorgon med. Ska verkligen försöka krypa till skolan imorgon så gott det går, men vi får se dock! Skrivet på pappas dator, orkade inte ta upp min då hela min kropp är helt paj. Mehehehe... ;) 

Kommentera nu, alla kommentarer ni ger till mig är alldeles underbara älsklingar! Så kommentera en massor! Bara ett enkelt "Bra" räcker, det måste inte vara en bibel! Kommentera! 


FRIGHTENED OF LOVE - 40

 

”Träffa honom då. Jag har lite ärenden att göra i alla fall, så du kan ju träffa honom på onsdag kanske? Efter skolan? Jag ska till Seattle då, över natten bara. Då kan du ju umgås med honom.”

”Ja… okej…” svarade jag och kände genast av en otäck yrsel, även fast jag låg ned. ”Justin…” jag satte mig käpprakt upp i sängen, vilket inte var så smart. Svarta fläckar tog över min syn och min känsel i bena försvann. Lungorna på mig täpptes igen och inte ett andetag ville ta sig igenom.

”Noelle?” ropade Justin bredvid mig, men det lät som att han var flera kilometer iväg. ”Noelle!”

Mer hann jag inte uppfatta innan jag föll ihop på golvet.

Ångern fyllde mig till bredden. Varför hade jag gjort så? Noelle hade ju försäkrat mig om hennes oskyldighet. Fan Justin, att du aldrig kan lyssna skrek en röst inom mig. Jag knep ihop ögonlocken för att slippa se Noelles kropp liggandes på sängen som fyllde nästintill hela rummet. Doktorerna hade försäkrat mig om att det inte var något farligt. Hon hade bara fått för lite blod upp i huvudet vilket orsakat någon form av black out eller något. Jag hade inte lyssnat riktigt.
”Ursäkta mig?” harklade sig en doktor framför mig. Mina ögonlock särades och jag möttes av två svarta foppa-tofflor. Klassiskt, tänkte jag trött.
”Mm?” var allt min röst orkade få fram. Det töjde på mig att vara orsaken till att hon låg där.
”Vad var det som hände egentligen?” frågade han för tionde gången – minst.
Suckandes harklade jag mig för att kunna få fram ord. ”Jag hittade henne bara så där. Jag vet inte.”
”Säkert?” undrade doktorn med ett allvarligt, vuxet tonfall. Återigen lämnade en suck mina läppar.
”Nej.. jag tror jag har Alzheimers. Jag är väldigt osäker…” muttrade jag surt. ”Så klart jag är säker!”
Han ryckte till av min hastiga humörsvägning. ”Okej okej. Om du säger det så… Vart hade hon varit?”
”Hur ska jag veta det? Bara för att jag är hennes kille betyder det inte att jag är besatt av henne!”
Lögn.
”Mm, jag förstår. Så du har ingen susning om vart hon kan ha varit innan hon kom tillbaka till rummet?”
”Ingen blekaste.” mumlade jag och lät blicken föras bort mot hissen istället för att ligga på Noelle.
”Okej. Vi förväntar oss att du är ärlig nu, annars försämrar det chanserna för oss att hjälpa henne.”
”Fuck!” röt jag till och hamnade ståendes med blicken spänd i honom. ”Tror du jag sitter och ljuger?!”
”Ne…eej..” stammade han nervöst fram. Två huvuden stack ut ur dörren ifrån personal rummet, men försvann snabbt in så fort jag kollade åt samma håll som Doktorns blick varit åt. Han rätade till slipsen på hans bröst som hoppat ett steg åt sidan när han förskräckt själv hade hoppat till av min ilska.
”Bra. Så se till att få henne att vakna för guds skull!” morrade jag sammanbitet. Han reste sig upp och gick ifrån mig utan att ens slänga en blick tillbaka.
Tankarna cirkulerade snabbt omkring i huvudet på mig. Att Noelle ens låg där var mitt fel. Varför, varför, varför hade jag inte bara låtit henne förklara sig innan jag hoppat på henne? Hon var inte som killarna jag brukade hänga med, hon kunde inte ta hur mycket stryk som helst men det hade ju inte jag ens lagt en tanke på. Ilskan som jag burit på i just den stunden hade varit okontrollerbar. Dock hade jag blivit försäkrad om att vi skulle kunna lämna sjukhuset ikväll om Noelle öppnade ögonen, men ingen verkade försöka få henne att göra det. Fast hur kunde detta vara möjligt? Hon hade blivit strupen och svimmat av, inte blivit mörbultad till döden. Hjärtat i hennes bröstkorg rörde sig rytmiskt som det skulle, så det kunde inte vara något fel? Blodet cirkulerade runt i hennes blodådror, hjärnan intog ljud och lungorna fylldes med syre. Vart det något doktorerna bara sa? Rösten i min hjärna fick mig snart att bli galen.
”Justin…” Kennys brummande röst väckte mig genast ur mina förstulna tankar. ”Vill du ha?”
McDonald’s påsen han räckte över såg väldigt frestande ut, så jag valde att ta den. ”Tack så mycket.”
”Anytime kiddo.” försäkrade han mig med en axelklappning.
Jag särade på kanterna till påsen och fann ett paket Chicken Nuggets, en behållare pommes och en coca cola ligga i botten av den. Leendet som formades på mina läppar var ostoppbart. Det påminde mig så mycket om våra turné-dagar. När han alltid kommit till bussen med Nuggets, även fast Mamma och mama Jan protesterat. Doften från burken som nu låg öppnad i mitt knä slog mig i ansiktet. Jag slog nöjt ihop ögonbrynen innan jag doppade en Nuggets i dippen han tagit med.
”Tack man.” mumlade jag och slurpade i mig en klunk cola för att sedan ge mig på kycklingbitarna, som en efter en snabbt lämnade burken och föll ned i min magsäck.


Mina ögonlock var tunga av sömn när Kenny väckte mig. Sömndrucket blickade jag gestalten som stod framför mig, men märkte snabbt att det inte var Kenny. Snabbt gnuggade jag mig i ögonen för att återfå min syn. När den väl var återställd mötte jag Noelles vita tandrad. Jag kunde inte hindra mig ifrån att hoppa upp på ben och slå mina armar runt hennes kropp.
”Du är vaken.” mumlade jag mot hennes axel. Hon nickade mot min kind medan hon kysste den.
”Det är jag. Vi kan åka hem nu.” berättade hon glatt i mitt öra. Ilningen som for igenom min kropp var obeskrivlig. I flera timmar hade jag väntat på att få höra hennes silkeslena röst i mitt öra, hennes mjuka läppar mot min hud… allt det uppfylldes på någon sekund. Hon lossade sig ut ur mitt grep för att istället krama om min hand. Skräpet från McDonald’s var redan undanstädat och mörkret hade lagt sig på himlen utanför fönstret.
”Hem vart? Till hotellet, eller till dig? Eller till mig?” försökte jag förtydliga det hela.
Hon skrattade mjukt. ”Kan vi inte åka hem till dig? Det är skola imorgon, och du bor närmast…”
”Det klart vi kan. Fan, det rucklet har jag inte besökt på flera månader – kanske år.”
”Bra. Då är det fritt från löss från alla tjejer du legat med?” frågade hon och höjde på sitt ena ögonbryn.
”Har jag nämnt att jag har saknat dig?” retades jag barskt. Ett leende kröktes på hennes läppar.
”Du behöver inte säga det baby, jag vet redan att du innerst inne gör det. För jag är din only girl in the world!” skrattade hon. Hissdörrarna framför oss öppnades och vi tog ett kliv in.
”Oh yes babe, you are.” log jag och pressade mina läppar mot hennes i en mjuk kyss. I det tillfället brydde jag mig inte om ifall jag var mjuk. Aldrig skulle min tjej behöva bli skadad för att jag skulle vara macho.

Lägenheten var stor. Hallen var nog lika stor som mitt rum var och det var bara hallen. När Justin tagit mig på en runda i huset hade han åkt hem till mig för att hämta kläder.
”Du måste vila.” hade han insisterat. Till slut hade han vilket som kommit iväg, hur mycket jag än hade protesterat. Jag drog upp mina byxor igen och spolade. Medan jag tvättade händerna lät jag min blick kolla mig rakt in i ögonen som var svarta, trötta. Små blåmärken hade börjat växa fram på min hals, men det var inget man inte kunde sminka över. Jag torkade av händerna med handduken som hängde bredvid handfatet innan jag gick ut i sovrummet igen. King Size sängen var täckt av en massa kuddar och överkast i olika blåa nyanser, vilket verkade vara rummets färgtema. Rummet var städat i varje vrå. Inte ett dammkorn syntes så långt ögat kunde nå, och Justin försäkrade mig om att han inte hade varit här på länge. Skit snack, han ville nog bara inte erkänna det.
”Vad gör du?” andades hans mjuka röst i min nacke. Skräcken spreds inom mig men försvann så fort hans varma händer lades på min höft.
”Bara… tänker.” erkände jag och snodde runt så att vi stod face to face.
”Det kan vara skönt ibland. Det hela tänka grejen. Stå upp brukar vara jobbigt dock. Varför ligger du inte ned?”
”Varför bryr du dig?” svarade jag drygt tillbaka. Hela ’Noelle-lyssna-på-mig’ grejen började bli jobbig.
”Jag fick dig nästan dödad. Det ska aldrig hända igen. Du är min tjej Noelle. Respekt, hört talas om det?”
”Något du aldrig visat i alla fall…” muttrade jag trött tillbaka, men lade mig ändå som han sagt på den stora sängen. Justin himlade med ögonen åt mitt plötsliga beteénde men valde förmodligen att inte göra någon scen utav det hela. Han visste att det inte var värt det.
”Ska vi äta något?” frågade han så fort mina kläder var inlagda i garderoben i prydliga högar.
”Hm.. visst. Vadå?”
Han drog upp en KFC påse från golvet och log brett. ”Funkar kyckling?”
”Ja! Åh, jag är så hungrig. Ge hit!” hojtade jag. Min mage skrek efter mat. Det kändes som att jag inte hade ätit på flera århundranden. Typ som att den var fylld med magsyra, och bara det. Justin skakade på huvudet.
”Nej, vi äter där nere. Jag har lite filmer på tv:n… du måste ta det lugnt. Och sen sova.”
”Hmpf.” fnös jag surt. Justin kunde verkligen vara en sån glädjedödare när han ville. Det var inget fel på mig! Jag drog med mig en flaska öl ifrån baren som stod vid dörren till rummet för att sedan gå med honom till vardagsrummet. Maten ställde han snabbt upp framför oss på bordet så att vi båda så snabbt som möjligt skulle kunna mätta våra magar.
Bara ett fåtal minuter senare låg alla kartonger och flaskor tomma. Justins hand låg placerad på mitt lår. För att bara vara en hand så kändes den som en het locktång igenom tyget till mina mjukis byxor.
”Hur mycket är den?” suckade jag sömnigt.
”Vilken?”
”Klockan så klart. Duh?”
”Ta reda på det själv, jag orkar inte.” protesterade han och lyfte sin hand från mitt ben.
”Jävla sur puppa.”
Jag reste mig upp på vingliga ben ur soffan och gick ut i hallen för att kolla hur mycket klockan visade. 23:42. Om Justin skulle se det skulle han skicka iväg mig till sängs, för att det var skola imorgon. Sen när vart den så viktig för honom? Justin brydde sig inte ett dyft om skolan. I alla fall gjorde han inte det för två dagar sedan.
”Hur mycket var den då?” ropade han efter mig ifrån soffan. Jag tippade långsamt ut på tå till honom.
”Halv tio.” ljög jag snabbt. Hans blick övergick snabbt till misstänksamhet, så jag slängde på ett leende.
”Okej.” gav han upp. Nöjt lade jag mig ned med mina ben över hans i soffan och klickade på tv:n. Inget roligt visades dock, så jag stängde av den igen. I samma stund som tv:n slocknades, hördes ett rassel utifrån hallen. Sedan ett gnissel utav att dörren öppnades. En klump spreds i min hals. Rädslan över att det skulle vara en mördare eller något liknande var stor. Dörren slogs igen och steg rörde sig mot vardagsrummet. Skuggan i golvet kom närmre och närmre, till sist dök en liten kvinna upp i dörröppningen.
”Justin?” flämtade hon förvånat med skräcken i ögonen.
”Mamma?” utbrast Justin med samma förvåning i sin egna röst. Förvirrat kollade jag stint på honom. Mamma? Va?


SEG UPPDATERING, LOVAR PÅ BÄTTRING! Men nu, WHAT?! :o Pattie? Oh nooo, drama drama drama! 

KOMMENTERA BABES! 


FRIGHTENED OF LOVE - 39

Spritt språngande naken.
"Kan vi inte bara ha sex nu?" frågade han vädjande. Inte ett ord ville lämna min strupe, så allt jag gjorde var att slänga mig runt hans hals. Morgonrocken fick han av ganska snabbt så vi stod båda nakna framför badrumsdörren bara någon bråkdels sekund därefter. Med ostadiga steg tog vi oss till sängen. Madrassen guppade till under min nakna rygg när vi landade där.
Jag rullade runt så att jag istället låg överst. Justins stora händer tog mig om brösten och började massera dem. Lusten hade definitiv kommit tillbaka. Jag slängde över mitt blöta hår på ena axeln för att ha fri syn över hans vackra ansikte. Kyssarna blev vildare och vildare, men något förspel blev aldrig av innan han var djupt inne i mig.

 

 

Hela jag var svullen. Inget kändes okej just nu. Det värkte i höftbenet så fort jag rörde på mig. Hur hårt hade Justin gått på igår? Jag kom inte ens ihåg det själv. Madrassen sjönk ned en aning till sidan av mig vilket fick mig att förflytta min blick dit. Det var bara Justin som hade rullat runt så att han låg ansikte mot ansikte med mig, dock sovandes. Klockan hade passerat fyra för längesedan men att väcka honom kändes inte rätt. Vi hade båda druckit ganska mycket igår vilket resulterade en stor jävla huvudvärk. Justin skulle vara fylld med ilska om jag på något hemskt sätt skulle väcka honom, så som att peta på honom. Så det skulle helt enkelt vara lättast om han vaknade självmant.

 Cece hade blivit tvingad av mig att komma hit i morse med lite kläder åt mig, för allt jag hade var ju klänningen och klackskorna jag burit igår kväll. Tiden tickade långsamt förbi. Vad skulle jag hitta på då? Jag reste mig långsamt upp ur sängen och tippade förbi alla våra kläder fram till badrumsdörren som jag stilla stängde igen bakom mig.

Duschen varade inte alls länge. Jag ville inte väcka Justin under några omständigheter. Att ha det lugnt och tyst runt omkring sig kunde faktiskt vara skönt till och från. Jag knäppte gylfen till dem ljusa skinny-jeansen Cece dragit ut ur min byrålåda hemma. Tydligen hade vi samma stil då hon tagit med sig en röd/svart rutig skjorta till jeansen som nu satt på mina ben. Jag granskade min kropp och ansikte en sista gång i hel kropps spegeln innan jag gick ut ur badrummet. Justin sov fortfarande som en liten bebis när jag skuttade ut genom dörren till hotellrummet, ut i korridoren. Städerskan som stod och dammsög borta vid hissen gav mig en skräckslagen blick. Hade jag skrämt henne eller kände vi varandra? Kanske hade hon hört oss igår? Jag drog min skinnjacka tätare kring kroppen och valde att istället ta trapporna. Att stå kvar hos henne var inte ens ett alternativ. Förmodligen så visste hon inte hut, för när jag såg att hon stirrade vek hon inte undan blicken utan fortsatte ha blicken liggandes på mig. Sådant störde jag mig på. Folk som inte blev generade av att bli påkomna, utan bara fortsatte stirra eller göra vad dem än gjorde när dem blev påkomna. Jag skakade av mig tankarna i samma stund som min fotsula mötte golvet på bottenvåningen. Lobbyn var fylld med kostymklädda män, vilket tydde på att det förmodligen skulle pågå en konferens här idag. Jag drog ned mitt svarta hår över ansiktet medan jag sick-sackade mellan dem tjocka männen. Ett antal var kanske riktigt heta, men inget jag lade större tyngd på.

”Noelle?” hörde jag en raspig röst bakom mig. Fan, hade Justin vaknat och kommit efter mig eller?

Jag snodde runt och mötte ett annat ansikte än Justins. Detta ansiktet var gammalt, skäggigt. Gröna ögon stirrade rakt in i mina medan personen funderade. Kindbenen stack ut och konturen runt käkbenet var tydligt. Det var min far som stod framför mig. Rädslan tog fart i mig. Allt jag ville var att springa där ifrån, men mina ben hade låst sig. Dem ville inte röra sig en centimeter ifrån stället jag förstelnat på.

”Är det verkligen du?” frågade han osäkert. Bara för att få honom säker så nickade jag stelt.

”Det var ett tag sedan. Tre år sen eller?” hostade han fram. Inte ens en kram fick jag. Men så hade det alltid varit i min familj. Far hade varit värst. Jobbet hade han tagit i första han, det började under samma år som jag fyllde 6.

”Mhm”, hummade jag fram. Min röst vägrade fungera. Även om den hade gjort det skulle jag säkert bara stammat eller något sådant. Han skulle nyss yttra ännu ett ord när dörren till konferens salen slogs upp. Istället drog han fram ett vitt litet visitkort ur fickan till sin kavaj och räckte över det.

”Ring mig. Vi kan gå på lunch eller… tja, vad du vill.” sa han innan han försvann bland folkmassan. Mina ben förmådde sig att fungera igen, så jag sprang det fortaste jag kunde ut ur lobbyn. Folkmassan jag sprang in i blev upprörd men gjorde ingen större sak av det. Med blicken naglad i kortet så gick jag framåt.

 

Lucas Hastings. Advokat.

08 234 213

 

En grå blomma prydde ena hörnet på papperskortet. I flera sekunder stod jag och stirrade på blomman. På kortet. Övervägde om jag någon dag skulle ringa eller om jag skulle riva sönder kortet och slänga det. Kanske var det värt att behålla? Jag kunde få svar på en massa frågor jag funderat på i hela mitt liv. Beslutsamt så lade jag ned kortet i bakfickan på jeansen och fortsatte sedan målmedvetet mot närmsta Starbucks.

 

 

Justin satt redan upp när jag klev innanför dörren igen. Hans blick for genast mot mig. Ilskan blixtrade till i hans ögon och han for snabbt upp ur soffan och tryckte mig mot väggen. Luften lämnade mina lungor på bara någon bråkdels sekund. Den ville inte heller komma tillbaka då Justin höll sin hand mot min strupe. Små väsningar var det enda min hals gav ifrån sig. Vad hade jag nu gjort?

”Är du dum i hela jävla huvudet?!” röt han ilsket mot mitt ansikte. Salivdroppar från hans mun placerade sig på min heta – nu förmodligen – röda kind. ”Du kan ju inte göra såna buissness fan!”

”V-v-va-a-ad-då-å?” lyckades jag stamma fram med pipig stämma. Justin lade huvudet på sned medan han mumlade en svordom.

”Hora runt! Ta betalt för att knulla! Paparazzis ser dig ju! Du är överallt på internet!” skrek han.

”V-v-a-a-d-då-å? H-h-o-o-ora-a?” fick jag fram medan jag i misslyckat försök försökte lossa på hans grepp om min hals. Mitt huvud höll på att explodera kändes det som. Snart skulle jag väll dö.

”V-v-a-d-då?” härmade han mig ilsket. ”Varför har du aldrig berättat för mig att du är en hora?!”

 Han höll upp sin mobilskärm framför mitt ansikte, men det var för svårt att tyda vad bilden föreställde då mina ögon var fyllda med tårar. Till sist fick jag bort tårarna som istället rann ned på min kind och kunde se bilden tydligt. Det var bilden på när jag och Lucas stod i lobbyn, när han räckte över sitt visit kort. Rubriken under bilden tydde; ”Biebers tjej hora? Vi har bilderna när hon gör affärer med en av landets högsta advokater!”

Jag höll nästan på att svälja min tunga. Dels för att det var äckligt. ”D-d-d-e-et ä-ä-är m-in pap-pa.”

Justin släppte greppet om min hals och kollade förbryllat på mig medan jag kippade efter luft.

”Din pappa? Du sa ju att din pappa lämnat er. Så som i död?” frågade han oförstående. Jag kollade ilsket upp på honom från golvet med handen runt min hals. Tårarna ville inte sluta rinna ned för kinderna på mig. Att Justin trodde så om mig var nog det som gjorde mest ont. Att han tagit till med våld, det var nog det näst värsta.

”Nej. Han hade stuckit, lämnat oss! Han lever ju fortfarande din jävla idiot! Och så försöker du döda mig?! Jag hatar dig! Argh… Jag hatar dig!” skrek jag från golvet, men lyckades snabbt därpå ta mig till sovrummet. Jag smällde igen dörren efter mig och slängde mig på sängen med ansiktet nedtryckt mot den vita kudden.

En smäll ekade ut ifrån hallen. Han hade förmodligen slagit till väggen. Det var problemet med honom. Hans ilska gick ut på våld. Att andas in och ut, försöka lugna sig var aldrig ett alternativ för honom. Jag pressade mitt ansikte mot kudden och lät ett skrik lämna min strupe, men som dämpades ned av kudden. Skriket pågick tills det kändes som att min röst försvunnit. Då hulkade jag bara. Tårarna hade tagit slut. Ögonen sved och var torra. Halsen var öm. Jag ville bara försvinna här ifrån… ville att Rosie skulle komma hem. Jag var rädd. Rädd över att Justin skulle döda mig om något sånt här någonsin hände igen. Var det inte han som älskade mig? Skulle man inte ta vara på folk man älskade? Tankarna i mitt huvud gav mig huvudvärk. Justins ord ekade i mina öron. Varför har du inte berättat för mig att du är en hora… hora… hora… hora… hora… Det var ord jag aldrig skulle kunna släppa taget om. Ett dämpat skrik hördes igenom väggen och tårar började återigen rinna ned för mina kinder. Det här var inte likt mig. Fast vad jag hade hört så kunde det vara traumatisk chock. Det var nog var det här var, intalade jag mig själv. Hur mycket jag än försökte dock, ville jag inte sluta gråta eller skaka. Inget ville ta slut.

 

Tumblr_lxlcmc31ho1qhsjuho1_500_large

 

Dörren in till rummet gnisslade till – något som gjorde mig livrädd. Jag pressade ansiktet mot kudden i hopp om att Justin inte skulle märka att jag reagerade som jag gjorde. Sängen knakade till när han lade sig ned bredvid mig och sekunden senare lade han sin arm runt min kropp. Jag slutade genast skaka. Närheten och värmen från hans kropp gjorde mig genast lugnare. Varför? Det var ju han som orsakat det här… Hans läppar pressades mot min nacke. Hans kinder var blöta, klibbiga vilket tydde på att han också gråtit.

”Förlåt…” viskade han hest i mitt öra. ”Förlåt för att jag nästan dödade dig. Förlåt för att jag skrek. Förlåt för att jag trodde på dem. Förlåt för att jag… fuck, för att jag är som jag är! Noelle, förlåt.”

”Mm…” var det enda jag lyckades svara. Han sa förlåt och jag kunde inte ens säga tack? Eller kyssa honom tillbaka? Istället för något sådant så tog jag mod till mig att krama om hans hand som låg över mitt bröst. Han kramade min hand mjukt tillbaka. Allt kändes en aning bättre nu. Med Justins armar omkring mig. Med hans närhet. Utan ilska.

”Det ska aldrig hända igen.” lovade han och drog armen tätare runt min kropp.

”Bra.” lyckades jag få fram även fast hela min hals var fylld med slem och värkte efter ansträngningen.

”Hur är det..?” ville han veta snabbt därpå. Tja, han hade nyss dödat mig. Vad kunde man svara på det?

”Jag är rädd.” svarade jag ärligt. Lögner var inget jag orkade ligga och hitta på nu. Lika bra att vara ärlig.

”För mig?” undrade han ledsamt. Jag kunde höra smärtan i hans röst, men ändå så nickade jag.

”Ja.”

”Noelle… jag vill inte att du ska vara rädd för mig. Det är det sista jag vill.” jämrade han sig bakom mig.

”Ja….” stammade jag fram. ”Du borde låtit mig förklara först.”

”Jag vet. Vad pratade ni om då? Du och din pappa?” Han ritade cirklar med sitt finger i min handflata medan han pratade. Jag ryckte på axlarna. Skulle jag berätta för Justin? Skulle han tvinga iväg mig?

”Han ville bara träffas, prata.” mumlade jag fram och bet mig hård i kinden. Blodsmak spreds snabbt i munnen på mig. Ångern fyllde mig fort. Jag hatade att ha skorpor i munnen. Fan… Justin suckade bakom mig.

”Vill du det då?” frågade han, förvånads vis nog.

Min blick svepte över väggen. ”Jag vet inte… jag har många obesvarade frågor som jag vill ställa.”

”Träffa honom då. Jag har lite ärenden att göra i alla fall, så du kan ju träffa honom på onsdag kanske? Efter skolan? Jag ska till Seattle då, över natten bara. Då kan du ju umgås med honom.”

”Ja… okej…” svarade jag och kände genast av en otäck yrsel, även fast jag låg ned. ”Justin…” jag satte mig käpprakt upp i sängen, vilket inte var så smart. Svarta fläckar tog över min syn och min känsel i bena försvann. Lungorna på mig täpptes igen och inte ett andetag ville ta sig igenom.

”Noelle?” ropade Justin bredvid mig, men det lät som att han var flera kilometer iväg. ”Noelle!”

Mer hann jag inte uppfatta innan jag föll ihop på golvet.


Inte superlångt, men spännande va? ;) Mehehehehe! Kommentera en massa nu, KANSKE FÅR UPP KAPITEL 40 IMORGON!! Men kommentera en massa då babessss! Älskar er!


FRIGHTENED OF LOVE - 38

Tumblr_m1rzffdewj1rrxn5uo1_500_large
Att sitta i hans knä kändes helt fel när man skulle hångla, det passade bra till kyssar men hångel? Gud Noelle, sluta tänka så jävla mycket! 

 Pirret i min mage gjorde mig alldeles galen. Jag ville studsa upp och ned som en bumbibjörn men kunde inte. Justin skulle bara se mig som fånig då och tro att han hade någon sorts makt över mig, vilket han inte alls hade. 

”Ska vi gå in på ditt rum kanske?” andades han tungt mot mina våta läppar. 

”Öh...” var allt jag förmådde mig att säga, men det var något han förmodligen tog som ett ja då han greppade tag om min rumpa och bar mig in på mitt rum innan han sköt igen dörren efter oss.

 
 
 
Trottoarerna var fyllda med folk som var på väg till olika ställen - som alltid. New York hade alltid folk på gatorna, vare sig klockan var fyra på eftermiddagen eller fyra på natten. Staden var fylld med liv, långt ifrån hur vissa delar av Dallas var. Slummen vid det stängda Museét där alla lodisar höll hus. När dem inte gjorde det dock, så åkte en massa femtonåringar dit för att ha sina minifester. Något jag likaså gjort i mina yngre dagar. Bara tanken på mitt lama festande gav mig ilningar. Dock hade det inte varat så länge då alla äldre snabbt fattat tycke om mig och släppt in mig på deras fester. Förbipasserande tjejer slängde en blick mor Justin, som charmigt log tillbaka.
"Lägg av." väste jag varnandes. Han sneglade snabbt ned på mig.
"Vadå, jag behöver knulla." skyllde han ifrån sig och fiskade upp en cigarett ur jackfickan.
"Vi låg för... ett par veckor sedan - och du vill ha mer? Dra mig baklänges."
"Nä, men jag kan gärna ta dig baklänges." klämde han in. "Badum tss..."
Jag suckade djupt. "Det är inte roligt om du tror det."
"It's fucking hilarious." flinade han och lade sin varma arm kring min midja. Cece som funnit sitt sällskap vinkade oss till henne. Justin fuktade sina läppar innan han drog med mig ditåt.
"Det här är Jean, han kommer ifrån Frankrike!" kvittrade Cece i sin presentation till Jean.
"Bonjour!" hälsade Jean vänligt på franska. Jag höjde retsamt på ena ögonbrynet mot Justin som skakade om hans hand.
"Bonjour. Je m'apelle Justin." svarade han utan några konstigheter. Vänta, va? Kunde Justin franska?
"Du har inte berättat att du kan franska." väste jag lågt i hans öra. Mungiporna på honom drogs uppåt.
"Det trodde jag du visste... Vet du vad Je t'aime betyder?" frågade han mjukt.
Jag nickade tveksamt. "Jag älskar dig."
"Gör du?" flinade han och ställde sig framför mig som ett hinder för mig att ta mig framåt.
"Du fick mig. Kanske, om du är snäll." skrattade jag retsamt. Skrattet var alldeles för högt. Högre än jag förväntat mig. Blickar från kön drogs snabbt mot oss och mina kiner hettade till.
"Jag är snäll. Det är bara alla andra som är ididoter och då blir jag sur." protesterade han snabbt som en riktig politiker lät det som. Jag lade en hand på hans varma nacke.
"Ja, du är väll snäll då." gav jag upp innan jag pressade mina läppar mot hans i en kyss. Dock varade den inte länge då Jean och Cece var ivriga på att få gå in på klubben. Justin fattade tag min hand i hans, fortfarande med det stora flinet på läpparna.
"Nu blir det åka av."
Klubben var fylld med folk i våran ålder, vissa kanske var äldre. Blickar brände mig i kinden när vi gick förbi. Justin fick mycket uppmärksamhet bara av att gå in på en klubb. Förmodligen för att han legat med alla tjejer  på den här klubben och varit i slagsmål med ala killar. Kanske för att han var Justin Bieber, popstjärnan. Justins grepp om min hand blev snabbt hårdare, även fast jag ville släppa taget. Min hand hade hunnit bli svettig på en kort stund så att hålla Justins hand var långt ifrån behagligt. Svettdroppar rann ned för min nacke. Vart kom allt det ifrån nu helt plötsligt? Nervosistet? Justin tog ett stort steg fram mot baren och släppte äntligen taget om min hand.
"Vad vill du ha?" frågade han mjukt med blicken på menyn. Massor av olika drinkar stod på den svarta tavlan i olika färger
"Den där." svarade jag och pekade på drinken som verkade innehålla cola och en massa vodka.
"Två såna." beställde Justin. Bartendern nickade innan han satte igång med våra drinkar. Musiken dånade ut ur högtalarna. DJ:n verkade inte bry sig så värst om volymen på musiken - alla fulla verkade njuta. Men för oss som var nyktra så var det en pina att höra så hög musik. Bartendern räckte över två avlånga glas till Justin och tog sedan betalt. Jean och Cece hade redan hittat några platser långt in i lokalen. Soffan var ljusblå och hade matchande kuddar klädda i paljetter, samt andra olika tyger. Jeans arm låg vilandes över Ceces bara axlar medan hon satt med en drink i handen.
"Jean berättade nyss om hans ställe i Frankrike! Han vill ta med oss dit!" tjoade Cece lyckligt.
"Tack, men nej tack." muttrade jag till svar. Jeans blick for snabbt upp på mig, upprörd.
"Gillar du inte Frankrike?" frågade han med brytning. När fransmän skulle tala engelska så tyckte jag alltid det lät så roligt.
"Jo. Men.. öh..." hasplade jag fram utan att veta vad jag skulle skylla på. "Justin och jag ska dit ensamma snart. Så det skulle vara tråkigt att åka dig med någon annan, han har planerat så värst mycket. Eller hur?"
Justin kollade ovetande på mig men fattade snabb vad jag babblade om. "Jaha, oui oui."
Ett tacksamt leende kröktes på mina läppar. "Såå... men tack för erbjudandet."
"Det var så lite mademoiselle."
Charmigt. Justin höjde på båda ögonbrynen åt Jean, men lät dem snabbt falla igen.
"Såå... är ni ihop eller Cec?" frågade jag nyfiket och förde glaset mot munnen. Cece fnittrade till.
"Jag vet inte! Jag träffade ju honom nyss."
"Well, jag har hört att fransmän är bra på att... du vet, älska." flinade jag i hennes öra.
Hon brast ut i hysteriskt fnitter. "Åh.. åhhh... men jag vet inte... åååh! Nu vill jag ju!"
"Nämen det är ju bra." skrattade jag och tog en klunk av min söta drink. Cece lutade sitt blonda huvud mot Jeans axel.
"Du.." viskade Justin in i mitt öra. Hans ansikte var så nära att hans läppar snuddade vid örat på mig. "Tycker du inte vi ska ta in på ett hotell ikväll... bara du och jag... ensamma..."
Hans varma fingrar började leka med mina, vilket gjorde mig alldeles galen. "Men ingen är ju hemma hos mig...?"
"Nä, men man får bättre feeling på ett hotell... Vi kan göra det i badkaret om du vill..."
Något uppstod inom mig. En härlig känsla, blandat med ett okontrollbart pirr.
"Mhm... vi gör det..." förmådde jag mig att säga. Justins ögon drogs mot mig istället för att kolla på Cece.
"Bra. Det här kommer bli bra tror jag..."


Värmen var obeskrivlig. Alla varma kroppar, tryckta mot varandra var alldeles för mycket. Svetten rann ned för Justins panna, likaså med min. Alla andra verkade dock ha en bra stund medan vi två stod som två grisa och svettades. Jag slog mina armar runt hans hals för att ge mig själv lite andrum till sidan av min kropp.
"Kan vi gå ut en stund?" flåsade jag in i hans öra. Musiken kändes inte lika hög längre, men alla verkade ha börjat kvickna till nu - senare inpå natten - och dansade för fullt på dansgolvet. Cece och Jean hade stuckit för ett bra tag sedan till Jeans våning på någon gata längre bort mot Upper East Side. Måtte han inte vara en Hallick eller något nu då... Justins fingrar greppade hårt taget om min handled medan vi sick-sackade mellan folkmassan. Till sist kom vi ut och fick en stämpel av vakten på handryggen i bevis om att vi varit där inne och skulle komma tillbaka in.
Det svala syret som fyllde mina lungor var lugnande. Huvudvärken började avta, hela min kropp kändes på något vis lugnare. Jag lutade ryggen mot tegelväggen, något som inte var så speciellt behagligt men det fungerade eftersom det inte fanns en bänk alls i sikte. Svettdropparna som rann ned för min kropp upphörde av den kalla tempraturen, vilket gladde mig. Att svettas när jag inte tränade eller hade sex störde mig. Svett äcklade mig på ett sätt, men när man hade sex eller tränade så var det en del som ingick att man duschade efter. Satt man i skolan och svettades så skulle man ju behöva gå runt alldeles äcklig hela dagen.
"Ska vi dra snart medan vi fortfarande har styrkan i kroppen?" andades Justin ut framför mig. Tydligen hade jag obemärkt sattit mig ned på marken istället, något jag märkte när jag behövde kolla uppåt för att se Justins ansikte.
"Okej." svarade jag även fast tröttheten var större än lusten inom mig. Klockan hade börjat närma sig sex på morgonen och vi hade dansat i flera timmar. Det var inte konstigt att jag var trött då. Justin gick återigen in på klubben och lät mig stanna kvar här ute. Jag behövde det nog mer än vad han behövde det, antog jag. Tiden det tog för honom att gå och hämta våra jackor var dock kort.
Väl påklädd vinkade Justin åt oss en taxi, men jag stoppade honom. "Kan vi inte gå?"
"Gå? Noelle, vilket hotell vill du ta in på? Något i närheten som är sjaskigt eller?"
Jag skakade på huvudet i avsmak. Jag ville ju inte ha en trekant med en råtta eller något.
"Exakt. Så vi tar taxin nu och sen har vi vilt sex..."
 
Tumblr_md4ryemjqd1r633qfo1_500_large
"Exactly. So we take the cab now and then, we have wild sex."

Hans sex-snack gjorde mig alldeles galen inombords. Tröttheten var som bortglömd. Allt jag ville nu var vad han hade sagt. Vilt sex. En gul taxibil stannade framför våra ansikten, så Justin slog upp dörren och lät mig hoppa in före honom. Taxi Chauffören började köra åt det håll Justin bett honom köra, vilket jag inte visste då jag inte lyssnat. Motorn brummade till under oss. Den måste vara flera år gammal så som den lät. Justin placerade sin mjuka hand på mitt bara lår för att fånga min uppmärksamhet.
"Börja här?" log han förförsikt. De bruna ögonen närmade sig mig på bara några sekunder, därefter tog det inte lång tid innan hans läppar var pressade mot mina i en mjuk kyss. Gåshud växte fram på mina armar under jackan och Justins hand förflyttade sig längre upp på låret. Pirret i mig gjorde så att jag automatiskt öppnade munnen. Justins mjuka tunga föll snabbt in mellan mina tänder för att smeka min. Som vanligt var den varm, mjuk, perfekt, blöt. Ingen hade någonsin kysst mig så som Justin gjorde. Hans varma fingrar smekte mig utanpå det tunna lagret av silke. De drogs upp och ned, varsamt som om det vore porslin han höll på med. Hans fingrar lirkade sig vant in innanför trosorna på mig och två utav dem pressades in i mig. Stönet som ville lämna min strupe hindrades av Justins läppar som var tryckta mot mina. Chauffören hade som tur var inte märkt av vad vi gjorde ännu, men vi började närma oss våran slutdestination. Om vi hettade upp det hela nu så skulle det bara vara att köra på när vi var framme på hotellet, tänkte jag listigt. Så tyst som jag kunde så drog jag ned gylfen till Justins jeans. Hans ansiktsuttryck förvreds till något annat. Från lycka till lust. Jag drog ned min hand under hans svarta boxershorts och greppade tag om honom. Långsamt så drog jag det jag höll i handen fram och tillbaka. Justin bet min många gånger i underläppen för att få ut sitt 'stön' någon annan stans än ur strupen. Bara att bli naffsad i underläppen gjorde mig mer påtänd än vad jag redan var. Hans fingrar gick upp i turbo fart inom mig och allt jag ville göra var att släppa ut stönet. Mina naglar grävde sig in i det svarta sätet vi satt i. Justin hade bara tur att det inte var hans hud dem var naglade i.
För att hålla stönande inom mig så fokuserade jag istället på hånglandet istället. Jag slog upp ena ögonlocket för att kika mot Justin, som förvånads vis gjort detsamma. Ett leende spreds på bådas läppar av det komiska sammanträffandet. Strax efter jag hade kommit så drog Justin ut sina fingrar. En explosion slog till i magen på mig när orgasmen valt att komma. Jag följde hans exempel och rättade till klänningen efter hånglet var avslutat.
"Wow." andades Justin utan att slänga ens en blick på mig. Bara det gjorde mig lite irriterad, men det var inget jag valde att länga större tyngd på. "Du kan stanna här!"
Bilen stannade och Justin betalade summan som taxometern visade. Taxi chauffören log ett menandes leende mot mig innan jag hoppade ut. Hade han sett? Det måste han ju ha gjort. hans blick sade ju allting.
"Han såg.." började jag men Justin verkade inte bry mig alls om vad jag snackade om, för han gick bara raka spåret mot ingången till hotellet. Suckandes gav jag mig av efter honom. Medan Justin gick fram och beställde rummet så tog jag mig tiden att besöka toaletten. Vattenkranen gick igång bara av att jag satte handen under den. Jag sköljde av ansiktet och torkade sedan av det med två pappers servetter. Hotellet han valt kanske inte var så fancy som han velat då dem inte ens hade toaletter på damernas. I oförsig var det kanske för att detta var den offentliga toaletten till hotellet. Håret borstade jag bara igenom med fingrarna innan jag tog mig ut till Justin som stod och åt M&M's ur skålen som stod på receptions disken medan han flörtade med receptionisten.
"Ska vi åka upp då?" harklade jag mig. Justin blängde surt på mig för att ha avbrutit hans flörtande men nickade ändå. Tjejen kvittrade ett lyckligt hej då till honom när han gick bort till hissen med mig. "Vem var det?" tog jag mig an att fråga så fort hiss dörrarna hade stängts.
"En tjej bara. Har legat med henne förut, nappade bara upp lite mer information om na."
"Jaha. Okej..."
Stämmningen vi haft i taxi bilen hade dött. Helt och hållet. Ingen lust fanns kvar i mig längre.
"Ska vi verkligen ha sex nu då?" frågade jag trött och lutade mig mot hissväggen.
Justin skakade på huvudet. "Känner inte av det längre. Vi kör hårt imorgon istället."
Jag nickade. Hissturen varade inte länge alls, utan hissen plingade till sekunden efter och meddelade att vi skulle gå av. Mina klackskor ekade i den tomma korridoren när vi gick fram till den bruna ekdörren. Det klickade till när Justin satte in kortnyckeln och vi gick in. Det var stilrent i färgerna brunt, beiget och vitt. Väggarna var äggskalsfärgade, sängen hade kuddar i bruna och vita färger medan lakanet var i en beige färg.
"Jag tar en dusch..." suckade jag. Klackskorna lämnade jag kvar på hallgolvet för att sedan gå in på badrummet som låg vägg i vägg med sovrummet. Kläderna jag bar lade jag ned i tvättkorgen bara för att och tog sedan ett steg in i duschkabinen. Imman från det varma vattnet lade sig snabbt på glasfönstret som omringade mig.
En massa olika hår och kroppsprodukter prydde hyllan bredvid mig. Hotellet var kanske visst rikt om dem hade råd att köpa in en massor av fulla flaskor med dyra krämer. Jag sprutade ut en hög med schampoo i min handflata som jag sedan masserade in i hårbotten. Njutningen över att få ta en dusch var stor, även fast jag gjorde det senast imorse. Men jag hade svettats. Då var det ett måste att duscha för mig. Tvålen jag använde mig av så snart schampoot var ur håret var len mot min hud.
Njutningen varade dock inte länge alls. Så klart så skulle glädje dödaren Justin avbryta mig och klampa in för att konstatera att han också var svettig och ville duscha. Så jag hade bara tagit med mina underkläder ut i sovrummet med en morgonrock runt min kropp. Duschen Justin ville ha så hemskt mycket blev dock aldrig av, för så snart jag kommit ut ur badrummet kom han upp bakom mig. Spritt språngande naken.
"Kan vi inte bara ha sex nu?" frågade han vädjande. Inte ett ord ville lämna min strupe, så allt jag gjorde var att slänga mig runt hans hals. Morgonrocken fick han av ganska snabbt så vi stod båda nakna framför badrumsdörren bara någon bråkdels sekund därefter. Med ostadiga steg tog vi oss till sängen. Madrassen guppade till under min nakna rygg när vi landade där.
Jag rullade runt så att jag istället låg överst. Justins stora händer tog mig om brösten och började massera dem. Lusten hade definitiv kommit tillbaka. Jag slängde över mitt blöta hår på ena axeln för att ha fri syn över hans vackra ansikte. Kyssarna blev vildare och vildare, men något förspel blev aldrig av innan han var djupt inne i mig.
Whooop. Kände att det vart många upprepade ord i detta kapitlet, och jag ber OM URSÄKT för det! Hehehe. Nurå, lite Jerry fick ni! :D Vad tycker ni om det då, mina dirty readers ? ;) 
 
KOMMENTERA SÅ DET RYKEER, JAG ÄLSKAR ER TILL TOPPEN FRÅN BOTTEN!

FRIGHTENED OF LOVE - 37

Då var man ensam då. Trött som jag var skyndade jag mig in på badrummet för att ta en snabb dusch innan Justin skulle komma. Därefter, gick jag in på mitt sovrum och utbytte handduken mot ett par marinblåa mjukisbyxor och en axelbandslös, vit topp från Hollister Rosie köpt till mig. Håret lät jag hänga i en hög hästsvans medan jag sminkade mig, men mer hann jag inte göra med det innan det plingade på dörren. Med påskyndade steg tog jag mig till hallen och slog upp den. Justin avfyrade ett osäkert leende mot mig och räckte över en bukett vita rosor.
”Försök inte med det där Justin, förklara dig.”
 
 
 

Nervositeten sköd inom mig. Vad skulle man svara på en sådan fråga? Jo, min manager vill att vi ska byta tjej men jag vill ha dig kvar. Aldrig att jag skulle visa mig blödig för Noelle. Ilskan blixtrade i hennes mörka ögon. Om blickar kunde döda skulle jag varit aska vid det här laget.

”Heej...” började jag tveksamt med. Varför tvekade jag? Noelle var ingen jag var rädd för. 

”Nå?” muttrade hon surt. Hennes kinder blossade upp i en mörkröd nyans. 

Jag suckade djupt, ”Scooter vill byta ut dig.” 

”Och det tror du inte jag hörde? Nej, du vet, jag står och är ilsken på dig i onödan.” 

”Men jag vill inte det.” sade jag uppriktigt för att få tyst på hennes eviga pladdrande. Hennes trut stängdes som på beställning igen.

”Va?” flämtade hon fram. 

”Ja. Nu när jag ändå förklarat hur jag känner för dig, varför byta ut dig? Alltså, det skulle inte vara fel att binda sig. Du är iallafall någonting.” retades jag och ryckte på axlarna. Hon rörde inte en min. Var det så chockerande, att jag ville ha kvar henne? 

”Är du kvar eller?” morrade jag irriterat medan jag viftade med händerna framför hennes ansikte.

”Ja, jo, ja... wow.” var allt hon fick ur sig. En spya av olika typer av chock. 

Ett självbelåtet flin växte som vanligt fram på mina läppar. ”Det var det jag hade hoppats.” 

”Pfft... bli inte alltför mallig. Chocken går snart över.” påminde hon mig barskt. Även fast hennes attityd var helt otillåtlig, kunde jag inte sudda bort flinet på mina läppar. 

”Ska du inte ha blommorna?” frågade jag efter ett tag. Jag hade inte kommit för att stå i dörrposten om hon trodde det. Buketten försvann snabbt ur min hand för att istället landa i en vas som stod på det lilla bordet i hallen. 

”Vill du komma in?” frågade hon inbjudande och tog ett steg åt sidan från dörröppningen.

Skulle jag? ”Visst.” 

Lägenheten var tom. Läskigt tom, om man bortsåg mig och Noelle. Dörrarna in till Rosies och Dinas rum var stängda. Noelle hade inte tvekat en sekund innan hon släppt in mig, något hon skulle gjort om Rosie skulle varit hemma.

”Vart är dvärgen och Rosie?” frågade jag förbryllat. De brukade inte resa bort, men nu när dem kunde resa på min bekostnad så gjorde dem väll det. Noelle drog undan en hårslinga bakom örat. 

Dina. Och dem är hos mormor och morfar. Alltså, min mormor och morfar.” berättade hon.

”Varför är inte du med dem då? Det är ju din familj.” frågade jag och tog ett steg närmre henne för att låta mina fingrar glida över hennes bleka hals. Hon drog sig obekvämt undan.

”Min familj hatar mig. Hela släkten gör det, om du hade glömt det.” påminde hon mig snabbt.

”Oj då. Hur kommer det sig?” undrade jag snabbt. Alltför snabbt, innan jag kommit och tänka på Liam. Hela hennes kropp frös till is. 

”Öh..” kväkte hon fram med hes röst. 

Jag tog ett steg fram för att kyssa hennes kind. ”Det är okej. Förlåt.” 

”Hm...” började hon och snodde snabbt runt så att hon istället stod ansikte mot ansikte med mig, ”Hörde jag just Justin Bieber säga förlåt? Verkligen?” 

”Kanske.” log jag fånigt. Varför skulle jag alltid bli så mjuk, fånig, när jag var med henne? 

”Aw. Ursäkten är godtagen, för det är inte varje dag man får en sådan.” 

”Nä, exakt, så ta vara på dem.” 

 Ett klingande skratt lämnade hennes strupe. Leendet på hennes läppar var oslagbart. Ingen hade fått mig att må som jag mådde i Noelles närhet. Det kanske var det jag hade saknat i mitt liv. Någon som fick mig att faktiskt må bra. Inte för att Noelle var så mycket bättre än mig, men hon var fortfarande en bra person. Snäll. Sexig. 

”Vad ska vi göra?” suckade Noelle uttråkat, sittande på soffkanten. 

”Vad är det där?” genfrågade jag hennes fråga. Hon vred på huvudet mot tv:n och kollade på samma svarta låda som jag gjorde. 

”Gamla filmer på mig. Inget att se.” försäkrade hon mig nervöst. 

”Jodå. Nu kollar vi på dem här.” tyckte jag och drog upp lådan på tv bordet. Flera olika dvd skivor låg i olika fodral med olika namnteckningar. ”Noelle’s första simtur.” eller ”Noelle’s ettårskalas.” var dem texterna som prydde de flesta fodralen. Att se Noelle simma eller fylla ett var dock inget som jag var sugen på.

”Ska vi kolla på den här?” frågade jag. Fodralet jag höll upp var markerat med ”Noelle bakar, fyra år gammal.” 

En grimas utvecklades i hennes ansikte. ”Måste vi? Det finns många bra filmer på tv!” 

”Försök inte krångla dig ur detta nu. Kom igen.” motade jag med skivan upptryckt i ansiktet på henne. En uppgiven suck lämnade hennes mun och hon stoppade motvilligt in DVD:n i spelaren. Det sprakade till en aning ifrån tv:n men snart därpå dök en liten Noelle upp på skärmen. Svarta lockar omringade hennes vackra ansikte. Kinderna var knubbiga och sköra, ögonfransarna långa. Hon var vacker. Man kunde nästan missta henne för snövit. Ett gurgel hördes till sidan av mig, men jag struntade i det. Noelle fick skämmas hur mycket hon ville. Den lila verisionen av Noelle var iförd i en rosa ylleklänning med vit spets om kanterna. Vita nylonstrumpbyxor formade sig kring hennes ben och jag misstänkte att dem kommit från kyrkan.

”Sätt på dig dina vardagliga kläder Noelle så får du baka bullar sen!” Hörde man Ella lova ifrån trappans topp. Noelle skrattade åt kameramannen som förmodligen var hennes far. Bandet klipptes och hon stod nu, iförd i en röd overall, på en pall och knådade degen till bullarna tillsammans med Ella. Stelnaden som låg i rummet gick inte att missa. Det var nästan så att man kunde höra den ändå hit. I ögonvrån såg jag hur Noelle dystert blickade ned i sitt knä. 

”Vad gör ni Noelle?” frågade hennes far vänligt. 

”Bakar!” tjoade Noelles klingande röst till svar. Ett muller av skratt hördes bakom kameran.

”Jaså minsann? Vad bakar ni då?” 

”Kanelbullar!” 

Kameran zoomade in på Noelles glada ansikte. ”Vad ska du ha dem till?” 

”Jag ska äta dem med saft!” jollrade hon. 

Att se Noelle så där liten och oskyldig gjorde mig alldeles kall inombords. Hur kunde hennes föräldrar behandlat henne på det viset så att hon slutade upp så här? Flera tusen mil hemifrån i en stad hon inte var bekant med så värst. Jag kunde inte säga att jag hade slutat upp bättre, men min barndom hade i alla fall innehållit ton av lycka. Noelles lilla ansikte påminde så mycket om Jazmyn när hon varit i den åldern. Liten och oskyldig. Självklart hade hon gått i mina spår som hon gjort så länge hon levt, och blivit en party-prisse. 

”Se upp!” 

Skriket som lämnade Ellas mun kom för sent. Glastallriken hade redan åkt i golvet och det låg nu flera glasskärvor över trägolvet. Skammen visades tydligt i Noelles ögon då hon fortfarande var den som låg i centrum i själva filmandet. 

”Oj då...” pep hon ledsamt till - sådär som bara ett litet barn kan pipa. Låga svordomar hördes och bandet tog slut. Noelle var snabb med att slå av tv:n.

”Så... vad vill du göra som inte involverar mitt förflutna?” 

 

Guldkompassen. Av alla filmer som stod uppradade på filmhyllan hade Justin valt ‘Guldkompassen’. Hade han gått i barndom efter att ha kollat på alla mina barnfilmer eller? Lyra, huvudpersonen, svingade sig upp på isbjörnen som muttrade något om att lyda henne. 

”Kan vi inte byta film nu? Vi har sett typ, vad är det, halva. Den suger okej?”

”Tyst!” hyschade Justin som verkade fast besluten att vi skulle kolla klart på filmen. Popcorn skålen stod orörd på bordet. Trött på Justins tramserier reste jag mig upp och tog mig ut i köket. Fem vattenflaskor stod uppradade i kylskåpet, så jag nappade åt mig en av dem och tog två klunkar utav det svala vattnet. Hetten som hade uppstått i min hals var som bortblåst. 

”Hey, kom tillbaka! Dem ska ju rädda den där killen nu, han som är med i den där... klanen typ.” ropade han ifrån soffan. Jag suckade djupt och viftade med handen åt hans håll. Den där filmen fick han allt ta sig igenom själv. 

Istället för att ta mig ut och göra Justin sällskap drog jag upp min mobil. Två nya sms hade landat i inkorgen. Jag klickade mig snabbt igenom det första som var från Kemtvätten. Rosie hade lämnat av en klänning där innan dem åkt som jag skulle behöva hämta. Typiskt Rosie. Det andra var från Cece. 

 

Från: Cece

Hello lovebirds. Hur har ni det? Så på posh24 att Justin var utanför din byggnad, så ni gör säkert något. Knullar ni, och jag stör så ber jag om ursäkt. Anyway, fest ikväll? Med Justin såklart om du vill det. Utan Fernando, pinky. Hör av dig om du känner för det! :* Puss, Cec.

 

Det var så typiskt Cece att alltid tro det värsta om folk. Men inte för att Sex var det värsta, men att hon antog det var så typiskt henne. Min tumme gled över skärmen mot rutan där jag skrev in mitt svar.

 

Till: Cece

Han kom för fyrtio minuter sedan, hur vild tror du att jag är Cece? Du är galen.. strunt samma, jag känner verkligen för en Fernando-fri kväll och en Justin-Cece-bokad kväll! Jag kan fråga Justin först så hörs vi senare framåt kvällen? Kram, Noelle. 

 

P.S vi har inte sex, Justin kollar på Dinas film, ‘Guldkompassen.’ He’s loco. 

 

 

Det klickade till när jag tryckte ned låsknappen på toppen av mobilen. Ljudet ifrån vardagsrummet tystnade och Justin rörde sig hitåt. Jag lutade mig mot den lilla köksön i en bekväm position med blicken liggandes på hans kropp som långsamt rörde sig framåt tills den var framme. 

”Vad gör du här inne, helt ensam?” ville han genast veta när han kom fram.

”Tar det lugnt. Cece undrar om vi vill festa ikväll. Ska vi visa oss ute ikväll?” 

”Mhm, jag behöver alkohol i mitt system. Scooters tjajt gör mig galen...” gnällde Justin uppriktigt. Ett leende byggt av skadeglädje kröktes på mina läppar. Det fanns inte en person i hela världen som inte skulle kunna njuta av att Justins liv inte längre var en dans på rosor. 

”Bra. Då säger vi så då. Fest. Ikväll”, mumlade jag fram innan jag tillade, ”Efter McDonald’s.”

”Yeah. Det blir toppen.” 

Jag sms:ade Cece att festandet blev av ikväll innan jag gick ut till vardagsrummet med Justin igen. Vattenflaskan hade gått från full till halvfull på någon sekund, och gick sedan från halvfull till tom när Justin fick syn på att den dinglande mellan mina fingrar.

”Det finns i kylskåpet, bara att hämta.” meddelade jag honom. Som en törstig hund sprang han återigen in i köket för att sedan komma gåendes tillbaka med två vattenflaskor och en låda glass. 

”Fiesta.”

”Vadå för fiesta? Barn-fiesta då eller?” muttrade jag. Snart gick han överstyr med sina barn-fantasier. Vi slog oss ned i soffan och filmen slogs igång igen. 

 

*

Simtagen blev större. Vattnet under mig gled snabbare bakåt. Stenklippan var nästan bara en armslängd ifrån mig nu. Kylan på vattnet berörde inte mig. Många år av uthärdighet lönade sig till slut. Jag greppade tag om den lilla bucklan på klippan och hävlde mig upp. De små stenarna på den röda klipphällen fastnade på mina fotsulor när jag gick mot min handduk. Solen hade gömt sig bakom några stora, vita fluffiga moln och kylan hade dragit in över kusten. Kanadas vårar var den bästa tiden på året enligt mig. Ingen årstid berörde mig så mycket som våren gjorde. Alla knoppar och det första vårbadet... det var magiskt. Jag drog på mig dem slitna tofflorna och virade snöret ännu ett varv kring badrocken innan jag gav mig av mot strandhuset några meter bort. 

 Stora panomarafönster prydde de vita väggarna till huset. En stor trädörr ledde in till huset. Jag greppade tag om järnhandtaget och tog ett kliv in i det varma huset, men när jag slog upp ögonen befann jag mig inte längre i mitt sommarhus utan i Spanien. Förbipasserande stirrade storögt på min kropp, som om det var fel på den. Jag sneglade ned på den och märkte då att jag inte bar några kläder. Paniken övertog och syret lämnade mina lungor lika snabbt som koldioxiden fyllde dem. Allt svartnade. När jag väl vaknade upp låg jag hemma, i Dallas på den stora, svarta soffan. Ella kom gåendes mot mig med ett stort fat.

”Här lilla gumman, bullar och saft! Det är dem vi bakade - fortfarande lika utsökta!” försäkrade hon mig och log brett. Små vita likmaskar hade kravlat sig in genom springorna på bullen. Illamåendet kittlade mig på halsmandlarna. Som ett spjut kastade jag mig in på badrummet. Men inget ville lämna min strupe. Ingen spya? Inte ens salliv fyllde min mun. Hela jag var... tom. Något blött intog sin form på min hand. Jag drog snabbt undan den innan något mer hunnit hända och märkte att den lilla lurviga figuren Pam från Guldkompassen stod bredvid mig på toalettgolvet, fast med isbjörnens röst.

”Du är värdelös. Tom på känslor. Tom på innehåll. Ditt hjärta är av sten. Se bara.” 

Tårarna som hade börjat rinna ned för mina kinder i ren panik var inte tårar längre, utan grus. Grusbitarna föll ned på toalettgolvet och knastrade till, en efter en när dem slog i kaklet. Mina ögonlock kneps ihop och jag var tillbaka i huset i Kanada, men denna gången med Justin.

”Vem är du?” frågade han ovetandes med blicken på mig. Jag vred på mig av obehag i soffan.

”Noelle. Din flickvän.” tvekade jag fram. Han ruskade hastigt på huvudet. 

”Det här är min flickvän.” sa han fast besluten. Cece dök upp vid hans sida och log snett.

”Trodde du verkligen att du hade en chans med honom?” sade hon, men inte med sin röst. Selenas röst... rynkan i min panna blev djupare och djupare. Drömmen ville inte ta slut, hur mycket jag nep mig själv i armen. Skrattsalvorna som strömmade ur Justins och Ceces munnar dämpade dock inte skriket i mitt bakhuvud.

”Noelle? Noelle.. Noelle! Noelle! Noelle?!” 

*

 

”Noelle!” skrek Justin ännu en gång och daskade till mig på kinden. 

”Aje!” tjöt jag irriterat till. ”Vad var det nödvändigt för?” 

”Du skrek. Och skakade. I sömnen alltså. Jag skulle gärna låtit dig vibrera i min famn baby, men du var blek och konstig... det kändes inte rätt. Det skulle nästan var som att vara en nekrofil.”

Nekrofil?” ekade jag ovetande om vad det ens betydde. 

”Du vet, en sån som våldtar lik. Om jag skulle låtit din omedvetslösa kropp vibrera över min kuk... tja, det är ungefär samma sak babe.” flinade han perverst. Jag himlade med ögonen.

”Hur mycket är det?” 

”Klockan? 17:32.” svarade Justin. Han måste ha kollat klockan innan jag frågade då han varken kollade på mobilen eller klockan som hängde på väggen, bakom honom. Jag nickade.

”När vill du dra ut då? Och festa...” suckade jag med ett höjt ögonbryn. 

Justin ryckte på axlarna. ”Runt nio kanske? Det är då allt roligt händer. I början är det lamt.” 

”No shit.” utbrast jag ironiskt. Justin nickade, 

”Yes shit.” 

”Ha-ha. Skicka mitt vatten.” bad jag honom och fick på beställning en vattenflaska släng i famnen. Den tömdes snabbt på sitt innehåll som hade hunnit bli ljummet. Ljummet vatten var inte riktigt min grej. Iskallt ska det vara, eller inte vatten alls. Drickor som ska vara kalla - ska förbli kalla. Inte något jävla tjat om att det är okej om det är ljummet. Står det kall Juice så ska den vara kall också och inte ljum. 

”Vad tänker du på?” frågade Justin nyfiket. 

Skulle jag berätta om mina temperaturs-filosofier? ”Inget speciellt. Och du?” 

”Nja, inget.” nickade han. Jag suckade tyst för mig själv. Nu då? Vad skulle vi göra nu? 

”Vill du hångla?” slängde jag snabbt ur mig. Justin kollade på mig, förvånad över mitt snabba påhopp men nickade ändå. Som en större verision av Golum kravlade jag mig fram till honom. Hans händer fick smeka mina ben en stund innan själva kyssandet startades. Fjärilar, gnistror, fyrverkeriet och det tjatet fanns inte med. När man kysste Justin existerade inte sådant. Kyssarna var magiska. Obeskrivliga. Inga fjärilar eller fyrverkerier kunde mäta sig med en kyss ifrån Justin Bieber, det gick bara inte. Den som ens försökte var en dåre. 

 Hans mjuka läppar masserade mina i lagom takt. Inte för snabbt som det annars brukade gå. Utan lagom... helt... underbart om inte mer. Nackhåren på honom hade rest sig och jag lät mina fingertoppar glida över dem mjuka fjunen underst. Hans kropp började röra sig mot min i någon rytmisk takt. Hur han fick mig att känna mig var obeskrivligt, men inget jag någonsin skulle erkänna högt även fast han redan visste om känslorna så fick jag inte visa mig svag för honom. Jag särade på läpparna och läta hans sammetslena tunga glida in mellan mina tänder. Den smekte min ett tag innan den började - vad man kunde tro - bråka med den om dominans. Stönen dämpades en aning av våra läppar som var hårt tryckta mot varandra men hördes fortfarande i takt med våra djupa andetag. Jag slängde mitt ena ben över hans midja och satte mig istället gränsle över honom. Att sitta i hans knä kändes helt fel när man skulle hångla, det passade bra till kyssar men hångel? Gud Noelle, sluta tänka så jävla mycket! 

 Pirret i min mage gjorde mig alldeles galen. Jag ville studsa upp och ned som en bumbibjörn men kunde inte. Justin skulle bara se mig som fånig då och tro att han hade någon sorts makt över mig, vilket han inte alls hade. 

”Ska vi gå in på ditt rum kanske?” andades han tungt mot mina våta läppar. 

”Öh...” var allt jag förmådde mig att säga, men det var något han förmodligen tog som ett ja då han greppade tag om min rumpa och bar mig in på mitt rum innan han sköt igen dörren efter oss. 


Kommentera lika mycket som på dem senaste kapitlena så ska jag försöka ge er ett imorgon ikväll! :D Puss! 


FRIGHTENED OF LOVE - 36

”Tack så mycket.” mumlade jag till svar och öppnade chokladpaketet. Små smulor av krossad choklad föll ned på mitt täcke, men det var inget jag orkade bry mig om för stunden. Smuts var inget problem när man hade kemtvätt i världen. Jag stoppade in en ruta av choklad i munnen och tuggade sönder den.

”Vänta ett tag Noelle…” ursäktade Justin sig. Det knastrade till, så han hade förmodligen råkat dra ut högtalaren vilket resulterade att jag nu kunde höra vilket samtalsämne som cirkulerade i rummet. Men det Scooter sa var inget jag önskat jag hört… någonsin. Just nu önskade jag bara att jag hade stannat kvar i skolan.

”Vi kanske behöver byta tjej Justin.”

 

 

 

Ceces försök i att muntra upp mig var förgäves. Jag skulle inte kunna släppa vad jag hört under hela kvällen. Fernandos blick som ledsamt låg över mig. Vad förväntade han sig? Att jag skulle skita i min pojkvän och slänga mig över honom? Fast jag visste ju inte hur länge till Justin skulle bli min pojkvän, om han ens skulle kämpa för oss. I samma stund orden lämnat Scooters mun hade jag lagt på. Att höra Justins svar var inget jag ville – tänk om han skulle hålla med? Den enda saken jag ville få reda på var vad som orsakade Scooters plötsliga infall. Varför vi helt plötsligt skulle brytas upp… Skulle Justin bara komma ut med en ny tjej dagen efter, säga att jag bara var en täckmantel för det riktiga förhållandet? Scooter kunde vara riktigt jävla krånglig vid visa tillfällen, när han verkligen ville.
”Vill du ha något?” frågade Fernando i hopp om att få mig full så att han kunde ligga med mig senare inpå natten. Han trodde verkligen att jag var så dum att jag aldrig träffat någon som var precis som han.
”En kall Cola.” motarbetade jag honom och avfyrade en vit tandrad. Förbryllad över mitt svar staplade han iväg till baren för att beställa våra drickor. En svettig Alex slog sig ned bredvid mig i den insjunkna, svarta skinnsoffan med en arm över mina axlar.
”Hej tråkiga-Noelle.” flåsade han ut och sippade på sin öl. Jag klappade till honom över bröstet.
”Hej på dig med, svettiga-fulla-Alex.” suckade jag till svar. Cece sjönk ihop bredvid honom med en lila drink i sin hand.
Hon log snett mot mig. ”När vill du åka hem då? Tvååå…? Tree?”
Min blick for mot klockan. Halv 4. ”Fyra.”
”Oki doki. Nu kommer Travis. Kom igen Alex!” hojtade Cece och slog ned sig glas med en smäll. De reste sig snabbt upp ur soffan för att sedan, på rad, hoppa ut på dansgolvet. Fernando slog sig ned bredvid mig och räckte över colan som enligt beställning var iskall.
”Tack.” log jag innan jag förde surgöret mot min mun. Fernandos hand föll mot mitt lår på bara någon sekund. Han hann knappt börja med sin egna drink innan han skulle stöta på mig.
”Jag har en pojkvän.” påminde jag honom och förflyttade hans hand ifrån mitt ben. Han suckade djupt.
”Jag orkar inte med att du ska vara en nunna. Du betedde dig väll galet för någon månad sen!”
”Men jag har fått höra skillnaden på en riktig relation och en vrickad relation. Vill du höra?”
Han suckade igen. ”Okej. Berätta då vad du fick höra.”
Jag böjde mig fram och lutade mig mot hans öra. ”En riktig relation innehåller två personer. Ingen mer.”
”Är du rolig eller.” morrade han. Killen verkade inte ha någon humor. Utan att svara reste jag mig bara upp. Det var nog dags för mig och Cece att gå nu, innan Fernando skulle bli alldeles för full och försöka något på mig. Hela han var ju fylld med överraskningar.
När jag väl kom fram till Cece låg hon i en soffa och spydda i en blomkruka. Bara synen gjorde mig illamående själv även fast det enda jag fått i mig var en coca-cola. Hon motarbetade i alla fall inte mig när jag drog med henne ut i vinterkylan. Fernando kom utstaplande efter oss och greppade tag om min axel.
”Jag gillar inte din attityd.” muttrade han med en rynka mellan sina buskiga ögonbryn.
”Okej, no one gives a fuck. Hej då Fernando. Vi ses på måndag eller aldrig…” suckade jag och hoppade in i taxin Cece lyckats vinka till sig även i sin fylla. Chauffören käftade emot rätt länge över att han inte ville skjutsa Cece som var full, men gav till sist med sig när jag erbjöd honom flera dollar mer än vad han egentligen skulle få. Cece lutade sitt varma huvud mot min axel och smuttade på vattnet Chauffören insisterat på att hon skulle ta om hon skulle åka i hans bil. När hon låg där, alldeles oskyldig med en vattenflaska i käften såg hon så oskyldig ut… I mitt huvud cirkulerade ett hundratals tankar runt, men bara en vad i centrum. Varför Scooter hade sagt som han hade sagt.

 

Solen smög sig fram mellan persiennerna till Ceces alldeles för stora rum. Syret i rummet hade nästan tagit slut, men jag var för trött för att göra något åt saken. Cece låg fortfarande i sin säng och sov. Hennes blonda hårsvall hade trasslat ihop sig som en stor boll. Pälsboll, rättade jag mig själv. Långsamt hävde jag mig upp på ena armbågen. Hur kunde jag vara så utpumpad av krafter? Vi hade ju inte gjort något speciellt igår som krävde mycket rörelse…? Då slog det mig. Vi hade ju stått uppe halva natten och kört ’Just Dance 4.’
”Cece..” viskade jag hest. En grymtning lämnade hennes kudde. Förutom det – ingen reaktion.
”Cece!” ropade jag nu, en aning högre. Hon reste sig snabbt upp i sängen och blängde surt på mig.
”Vad vill du?” suckade hon. Hennes händer hade snabbt tagit sig till hennes panna som hon nu masserade. Jag var glad över att jag inte druckit något igår, i alla fall just nu.
”Frukost kanske?” föreslog jag. Hon slängde benen över sängkanten utan att protestera och gick med snabba steg för att öppna fönstret. En sval bris slog mig i ansiktet. Nöjt drog jag djupa andetag av det nya syret som fyllt rummet.
”Kom då om du vill ha frukost… jävla fetto, att du måste väcka mig för det..” morrade Cece surt. Jag skrattade till åt hennes kraftiga humör. Det påminde lite om Justin, när han var sur på mig. Justin… Min hals snörades åt. Ingen luft ville ta sig in i mina lungor. Min syn blev fort svart, och mina steg ostadiga. Cece märkte det snabbt och kände behovet att hälla ett helt glas med iskallt vatten över mig. Det hjälpte, men hade definitivt inte varit nödvändigt. Lättnaden över att kunna andas igen var stor. Vad hade hänt?
”Du är helt jävla konstig, vet du det?” antydde Cece irriterat innan hon fortsatte sin färd in i köket.
Skakandes på huvudet, gick jag efter henne in i det stora köket. Hennes familj använde det sällan, men ändå så fanns det där. Stort… vackert… majestätiskt. Ingen person kan komma till Ceces hem och säga att köket är fult.
”Pannkakor… eller… ta vad du vill. Pop tarts finns också om du är sötsugen. Jag ska ha Pizza.” meddelade hon mig och drog ut en pizzakartong från den översta hyllan i kylskåpet. En orörd pizza gömde sig bakom locket. Åt hennes familj aldrig? Hela kylskåpet var fyllt med god mat, men allt var orört. Min blick lade sig på en iskall, liten vodka flaska. Ordern jag fått hade varit att ta vad jag ville, så lite vodka skadade ju inte? Jag drog ut den tillsammans med ett paket Pop Tarts och en flaska Oboy ur kylskåpet. Cece skulle förmodligen inte äta upp pizzan helt själv, så det fick väll duga. Klockan hade redan passerat tre ändå så det var nog bra med lite lunch.
”Vodka?”
”Mhm.”
”Sup dig inte full bara.” varnade hon mig och lutade sig mot väggen bredvid mikron.
”Och det ska jag inte göra för att?” ville jag snabbt veta medan jag lossade på korken till flaskan.
Hon log retsamt mot mig. ”Justin kommer hem snart. Du borde inte vara full då.”
”Skit i vad Justin gör. Jag behöver alkohol. Jag börjar bli mjuk Cece.”
”Att du blir mjuk för Justin och han för dig gör väll ingenting! I kärlek ska man inte vara elak, dryg.”
”Nej… men jag dricker knappt, röker… Rosie har blockerat mig från alla affärer där man kan röka på hela våran gata!” utbrast jag surt och tog en klunk av den svala, genomskinliga drycken.
”Du kan ta lite cigg av mig. Röker inte Justin?” trodde Cece, även fast det snarare lät mer som en fråga.
”Joo.. men han vill inte ge mig. Han är en snål jävla skit…” muttrade jag surt och ställde ifrån mig den, nu, tomma flaskan. Vodkan hade slunkit ned på bara någon klunk. Cece drog ut tallriken med pizzabitarna ur mikrovågsugnen som pipit till. Tillsammans tog vi oss in på hennes rum igen, upp i hennes stora säng. Även fast den var så stor hade jag varit tvungen att förflytta mig ned till hennes soffa under nattens gång. Hon klickade på tv:n, men sänkte snabbt ljudet. Bakfyllan hade förmodligen inte gått över riktigt ännu även fast hon tryckt i sig tre Alvedon.
”Jaha. Men ta två paket av mig sen då.” sa hon vänligt. Jag tog en tugga av den varma pizza biten och nickade sedan som tack. Munnen min var full av varm pizza, vilket hade resulterat ett antal brännskador på min tunga. Om Justin skulle vilja hångla senare skulle han bannemig få vara försiktigt också. Jag vred mot huvudet mot fönstret. Persiennerna hade dragits upp på något mystiskt sätt.
”Dem dras upp automatiskt när klockan slår kvart över tre om jag inte dragit upp dem innan dess. Mamma vill inte att jag sover längre än det…” suckade Cece menandes, som om hon hade läst mina tankar angående persiennerna.
Jag nickade bara. Vad skulle jag svara? ’Intressant, intressant Cece… din mor är verkligen mån om dig.’ Eller? Istället för att fundera mer på det lade jag all min fokus på pizzan och chokladkexen.
När vi hade ätit upp skyndade jag mig iväg hemåt. Jag ville bara komma hem, fixa mig och få en redig förklaring av Justin om varför Scooter sagt som han sagt. Oturligt vis nog så hamnade jag i kö och beslutade därför att då från Madison Street, vilket var två kvarter ifrån var vi bodde. En promenad skadade inte i alla fall. Snöflingor föll långsamt ned från dem gråa, fluffiga molnen som prydde himlen. Naturen var vacker, bara man tog sin lilla tid att titta på den. Mitt i mina filosofi-tankar plingade min mobil till.

 

Från: Justin
Är framme på JFK om fyrtio minuter. Kommer till dig det första jag gör. X Justin.

 

Ett X. Det var på tiden att jag fick det. Snart skulle det väll övergå till ’Din Justin’ eller bara ’J’ igen. Enligt Scooter passade ju inte jag in. Justin kom förmodligen för att berätta att han valde bort mig, pengar och framgång var viktigare än en relation. Det var förmodligen vad han skulle komma och säga. Sen skulle han lämna mig, tårfylld och bara skaffa sig en ny tjej med en ny lögn om mig. Innan jag visste ordet av det var jag framme vid den stora, beigea fasaden som föreställde mitt hus. Portvakten slog upp glasdörren åt mig med en rak tandrad. Orken att besvara leendet var helt och hållet bortblåst, men det gjorde inte honom något. Han fick betalt för att vara trevlig. Om ingen log tillbaka skulle han inte ta åt sig då han fick betalt över att le själv. Vi som gick in och ut fick ju inte betalt över att le tillbaka, så han kunde ju inte förvänta sig något.
Uppe vid dörren, drog jag upp nyckeln som ledde in till dörren och tog ett steg in i lägenheten som verkade kusligt tom. Vilket den var också. På tv bordet låg en lapp. Jag tog upp den mellan fingrarna och läste vad det stod.

 

Hej Noelle!
Dina fick jullov igår, så vi åkte till Philadelphia till mina föräldrar, alltså din mormor och morfar. Vi kommer tillbaka om en vecka, jag förväntar mig att du beter dig ansvarsfullt med lägenheten nu när vi är borta. Kramar, Rosie.

 

Då var man ensam då. Trött som jag var skyndade jag mig in på badrummet för att ta en snabb dusch innan Justin skulle komma. Därefter, gick jag in på mitt sovrum och utbytte handduken mot ett par marinblåa mjukisbyxor och en axelbandslös, vit topp från Hollister Rosie köpt till mig. Håret lät jag hänga i en hög hästsvans medan jag sminkade mig, men mer hann jag inte göra med det innan det plingade på dörren. Med påskyndade steg tog jag mig till hallen och slog upp den. Justin avfyrade ett osäkert leende mot mig och räckte över en bukett vita rosor.
”Försök inte med det där Justin, förklara dig.”


Superkort, och jättelamet men det kommer mer imorgon HOPPAS JAG! :) Ska till mami vilket betyder att jag kommer kunna hålla på en massa med datorn, hahaha. Osocialitet!

 

OCH ERA KOMMENTARER PÅ SISTONE... OMG. GE MIG FLER SÅNA SÅ FÅR NI ETT RACKARNS LÅNGT KAPITEL NÄSTA GÅNG! :D Kommentera! 


FRIGHTENED OF LOVE - 35

”Jag förstår inte riktigt vad det är folk har emot mig.” tårar samlades i ögonen på henne. ”För allt jag gör är ju bara för deras bästa! Nu orkar jag snart inte vara perfekt längre. Jag tror jag ska flytta och bli operfekt. För alla här verkar ju älska mig så mycket. Ingen lämnar mig ifred. Paparazzis kommer väll snart börja komma efter mig. För att jag är så fin.. och så bra… och aldrig gör några… f-f-f-e-e-l.” Nu forsade tårarna ned för hennes kinder i floder. Vad var det med henne idag? Varför betedde hon sig såhär konstigt? Först alldeles egotrippad, och sen bara… alldeles känslomässig.

”Kan du säga varför du kom hit nu Heather?” frågade jag lugnt. Hennes rödsprängda ögon riktades mot mig.

”Det var inte med flit. Hon bara kom gåendes emot mig, sprang efter mig som en hund. Det som hände skulle aldrig hända. Noelle, jag menade inte att göra det…” viskade hon fram med tjock röst.

”Göra vad?” utbrast jag ivrigt.

”Döda henne.”

 

 

Orden som lämnade hennes mun kunde omöjligt vara sanna. Heather, en mördare?

”Vad sa du, sa du?” utbrast jag chockat. Mina ögon var baggis stora som tefat. Heather lade huvudet på sned. Skammen speglade sig i hennes ögon.

”Ja… eller jag menade det inte. Asså hon gick bara på mig hela tiden, så jag bara… knuffade henne.”

”Knuffade henne?” ekade jag dumt. Heather nickade tveksamt.

”Hon gick på mig hela tiden, frågade saker om dig och Justin. Så jag knuffade till henne på gatan. En bil kom, och hon dog… Tror jag.” mumlade hon ledsamt. Hennes ögon vattnades och små tårar började rinna ned för hennes kinder.

”Du måste gå till polisen Heather…” viskade jag hest fram.

”Nej!” utbrast hon gällt, ”Dem kommer sätta mig i fängelse… vållande till annans död… Noelle..”

”Jag vet inte vad jag ska göra! Gå till Polisen eller inte, men du kan inte vara kvar här Heather… min pojkvän måste komma in igen.” muttrade jag surt. Hennes kinder blev genast rosen röda.

”Pojkvän? Tror du inte jag vet om det där PR snacket?” fräste hon och blängde surt på mig. Dörren till sovrummet slogs upp och där stod Justin.

”Ja, jag är hennes pojkvän.” sa han. Bara någon sekund efter stod han bredvid mig. ”Problem eller?”

Heather suckade djupt. ”Sluta leka dumma, jag vet ju om att det bara är för att du ska få status.”

Justin drog mig tätare till sin kropp. ”Jag älskar henne. Du har inte med något att göra.”

”Skit samma. Fejk relationer håller inte.” suckade Heather innan hon försvann ut ur rummet, sedan lägenheten helt och hållet. En suck lämnade min mun. Justin skakade lätt på huvudet och lät mig pressa mitt ansikte mot hans varma hals. Pulsådern dunkade mot min panna, som om han hade sprungit ett maraton.

”Varför slår den så hårt?” frågade jag utan att lyfta på huvudet från hans lena hals.

”Vilken?”

”Din puls.”

”För att den blir så, när jag är med dig.”

  Det gick inte att hindra det stora, fåniga leendet som växte fram på mina läppar. Justin tog ett steg framåt så att vi landade i sängen. Madrassen gungade till under oss en aning. Hans armar låg tryggt om min kropp medan hans tummar smekte min hud. Ilningar av lycka spred sig igenom min kropp.

”Älskar du mig… på riktigt alltså?” tvekade jag.

En tystnad lade sig över rummet, tills han svarade. ”Ja, det gör jag.”

 

 

Dagarna rullade på. Justin höll på med sitt, och jag gick i skolan. Så som allt skulle vara. Han hade fått ta ledigt från skolan för att kunna jobba med Scooter. Dagarna var så mycket tråkigare utan honom.

”Ms. Hastings? Hallå?” ropade Mr. Auburn irriterat från katedern.

”Va? Vad?” utbrast jag, vaken från mina tankar om Justin, som nu befann sig i Rom.

”Vet du vem det var som gjorde utlopp för den stora Sjukhus Strejken i Connecticut 1996?” upprepade han surt.

”De smutsiga toaletterna?” gissade jag på. Han skakade uppgivet på huvudet och fortsatte sedan till Carl, som självklart hade rätt svar. Att heta Carl och ha alla A, det var bara sånt som hände i filmer. Det var sjukt hur smart han var. Man blev nästan irriterad på sig själv. I jämförelse med honom var jag väll bara en toffla och han en rock, om man skulle klassa det så där.

”Vad är det med dig?” väste Cece surt, nästan lika surt som Mr. Auburn.

”Inget.” muttrade jag tillbaka, i hopp om att lektionen snart skulle sluta.

 Minuten senare ringde skolklockan och signalerade att det var lunch. Stolarna skrapades mot det gula plastgolvet i kör och klassrummet tömdes snabbt på folk. Dock var jag inte en av dem som fick gå.

”Vad är det med dig Noelle? Din uppmärksamhet har avtagit.” framförde Mr. Auburn tydligt.

”Vad menar du?” suckade jag. Kurrandet gick snart inte att hålla i styr. Jag var hungrig, men Mr. Auburn visade inget intresse på att låta mig gå och mätta min mage som skrek efter näring.

”För tre veckor så… hade du kommit upp i toppskick. Nu har allt rasat samman.”

  Jag tänkte tillbaka på den lilla perioden som Rosie hade mig under sin makt. Den kvällen då Heather berättade om sitt lilla dåd, och kvällen Justin berättade om sin fyra veckors långa resa till Rom. Tre av dem hade passerat, en var kvar. Om Mr. Auburn skulle vara lite uppmärksammad han själv bland alla skvaller tidningar skulle han veta att jag var Justins flickvän och kanske var lite deppig över att han var bortrest för tillfället. Men i detta läget var det jag som skulle vara uppmärksammad.

”Jag ska försöka mitt bästa. Det är jullov snart ändå, men till dess ska jag försöka. Okej?” lovade jag trött. Han nickade stol och rullade in sina fylliga läppar. Man skulle lika gärna kunna tro att hans läppar innehöll mängder av silikon. Nickandes vände jag ryggen mot honom och började gå mot mitt skåp som bara låg några meter ifrån salen vi befunnit oss i under Historia timmen. Cece stod lutad mot mitt grannskåp när jag kom fram.

”Vad är det med dig? Jag vet att Justin är bortrest, men du kan inte deppa ihop på grund av det..”

Jag suckade trött och sköt in mina böcker i skåpet. ”Jo det kan jag. Du förstår inte hur det känns..”

”Joho. Jag har också haft killar från olika länder som så småningom åkt tillbaka!” protesterade hon.

Jag slog igen skåpdörren. ”Verkligen? Cece… jag orkar inte en dag till. Ge mig sprit.”

Hon krokade samman våra armar. ”Då blir det festa ikväll. Det är fredag, så du kan sova hos mig!”

”Girl Night…” tjoade jag dystert. Cece himlade med ögonen åt mitt fåniga namn på våran festkväll.

”Det här kommer bli perfekt!” lovade hon och drog sedan med mig in i skolcafeterian som kryllade med folk. Alla satt och mullrade om något, antingen vad dem skulle göra på kvällen eller hur provet hade gått. Bara att höra på det gjorde mig spyfärdig. Snart var det lov i alla fall, vilket skulle lätta av en stor del av tyngden på mina axlar.

  Cece räckte över en röd bricka till mig och började sedan skjuta sin egna på metall bänken. Mattanten lade över en tallrik Risotto och kött på min tallrik, tillsammans med en Cola och ett äpple. Nöjt travade jag iväg efter Cece mot bordet hon börjat gå mot. Travis, Alex och Fernando kollade upp på oss, alla med breda leenden krökta på läpparna.

”Hey tjejer!” utbrast Alex och blinkade flörtigt mot Cece. Alla visste att jag inte var singel, så jag blev inte stött på längre. Fernando gjorde rum åt mig bredvid sig på platsen. Ett snett leende formades på hans ljusa läppar.

 

Tumblr_m6e1ffkgrc1ryzojfo1_500_large

 

”Hej Noelle.” hälsade han. Jag orkade inte yttra något ord utan nickade bara lätt åt hans håll En harkling lämnade hans strupe och han tog en lätt klunk av sin Fanta. Jag greppade tag om mina bestick och började skyffla i mig av den kokheta maten. Det brände i halsen, men magen lugnade i alla fall ned sig. Då och då gjorde jag små uppehåll för att ta en klunk av den svala colan.

”Mår du bra?” skrattade Travis åt mitt beteende. Alla blickar runt bordet förflyttades mot mig. Stelnaden lade sig som ett täcke och genant torkade jag mig i mungiporna för att få bort Risotton.

”Ja… Cece, vilken fin tröja! Är den från din mammas jobb?” frågade jag för att byta samtalsämne. Fernandos blick brände fortfarande i min kind. I ögonvrån såg jag hur han log stort åt min snabba skenmanöver.

”Jaa...” mumlade hon med ett skratt gömt i rösten. Samtalet om mig var snabbt som bortblåst.

”Men vi ska till Neon ikväll, vill ni inte följa med?” föreslog Cece snabbt och utbytte en blick med mig.

”Tja, jag kan.” flinade Travis brett. Hans kropp studsade när han skrattade åt det. Varför skrattade han åt det?

Fernando sneglade diskret på mig och nickade sedan. ”Jag kan också tror jag.”

Mentalt slog jag till honom. Varför Cece, varför föreslog du det? Det var ju meningen att det skulle vara en girls night, som jag hade sagt… Alex nickade också innan han lade sin muskulösa arm runt Ceces taniga axlar. Hon såg så nöjd ut där, under en av skolans största sportfånes arm. Hon kunde bara vänta och se vad jag skulle göra med henne så fort vi vart ensamma… Jag fortsatte med mitt, att äta upp maten det vill säga. Innan jag visste ordet av det så skulle vi tillbaka på lektion. Fernando dök snabbt upp bredvid mig när vi gick igenom dem ödelagda korridorerna.

”Vad har du för lektion nu?” frågade han nyfiket. Hans stora armar flängde fram och tillbaka längs sidorna på hans kropp. Suckandes slog jag upp mitt skåp för att kunna granska schemat som hängde på dess vägg.

”Gymnastik.” mumlade jag och drog ut min tygväska som var fylld med gymnastik kläder.

Han log stort. ”Jag också. Cece och Travis har Biologi, Alex har Samhällskunskap. Så vi två kanske kan ta sällskap?”

  Trodde han att vi två skulle bli något? Vilket som, nickade jag, endast av artighet som Rosie bett mig att vara mot mina klasskamrater. Artig. Fernando skyndade sig iväg till sitt skåp för att dra ut sin stora trunk. Sedan kom han gåendes mot mig, endast för att sedan gå tillbaka åt samma håll han kom för att gå till idrottsalen – något som tog upp halva skolan. Vi skiljdes åt vid omklädningsrummen som tur var. Då vände jag om och skyndade mig iväg tillbaka mot mitt skåp. Nu fan skulle jag hem innan allt gick överstyr.  

 

Justin hade försökt ringa med tjugo gånger på Skype, alla misslyckade. Det hade antingen brutits eller så hade jag inte hunnit svara. Rosie hade tillåtit mig att gå hem på grund av min ’mensvärk.’ Jag hade tagit det första som ploppat upp i mitt huvud, som inte skulle hindra mig från att gå ut och festa ikväll. Mensvärk går ju över, så det kunde hon inte ta som hinder för min kväll. Mina tår knakade till när jag ställde mig på dem, sökandes efter en chokladkaka Rosie sagt att vi hade liggandes i skafferiet. Halva var nu utplockat på diskbänken för att jag ville ha en chokladkaka. Min hand travade in i vrån till den sista hyllan jag letade i. Där låg den. Chokladkakan jag sökt efter i över en halv timme. 

  I samma stund mina fotsulor mötte golvet började Skype tjuta igen. Småjoggandes in på rummet hann jag svara på Justins samtal. Det brusade till en aning innan hans välbekanta röst ekade ut ur högtalaren.

”Hej!” hälsade jag glatt, kanske alltför glatt. Scooter hade tvingat mig att vara i skolan såvida jag inte var sjuk då Paparazzis kunde få tag i mina betyg hur lätt som helst. Om dem såg att jag inte lyckades i skolan, utan skolkade så skulle dem kunna utge att Justin inte alls var på fördändringsvägen.

”Är du sjuk?” frågade Justin snabbt. Jag kunde ana att Scooter satt i samma rum som han gjorde, så jag svarade bara ett snabbt ’Ja.’ ”Okej.. krya på dig då.”

”Tack så mycket.” mumlade jag till svar och öppnade chokladpaketet. Små smulor av krossad choklad föll ned på mitt täcke, men det var inget jag orkade bry mig om för stunden. Smuts var inget problem när man hade kemtvätt i världen. Jag stoppade in en ruta av choklad i munnen och tuggade sönder den.

”Vänta ett tag Noelle…” ursäktade Justin sig. Det knastrade till, så han hade förmodligen råkat dra ut högtalaren vilket resulterade att jag nu kunde höra vilket samtalsämne som cirkulerade i rummet. Men det Scooter sa var inget jag önskat jag hört… någonsin. Just nu önskade jag bara att jag hade stannat kvar i skolan.

”Vi kanske behöver byta tjej Justin.”


SCOOTER SA VAD?! OMG... :O

Kommentera lika bra som ni gjorde på förra kapitlet så LOVAR jag att försöka få upp nästa imorgon, eller på Julaftonsmorgon! PUSS! <3


FRIGHTENED OF LOVE - 34

Tåget rullade sakta in på Grand Central igen. Äntligen var vi framme. Hettan hade inte försvunnit så värst mycket, så jag hade bytt ut jeansen mot ett par shorts. Jag fick väll frysa i New York då, men hellre frysa än att släppa en till droppe svett. Jag hoppade snabbt ned på perrongen, glad över att äntligen vara framme när jag märkte att något var fel.

”Justin…” mumlade jag nervöst ut. Uppmärksamhet var långt ifrån vad Justin hade, istället stod han och fipplade med reseväskan som vägrade rulla ned för trappan. ”Justin…” upprepade jag stumt.

”Vad är det?” morrade han surt och vred på huvudet på mig med en rynka mellan ögonbrynen.

”Vi är inte i New York…” andades jag nervöst ut. Det sista steget ned för trappan tog honom en sekund.

”Vart är vi då?” frågade han tafatt. Hade han inte ögon själv? Jag petade honom irriterat mellan revebenen och pekade bortåt horisonten. Justin blickade åt hållet jag pekade åt innan han insåg vad vi hade gjort. Vi hade tagit fel tåg. Vi var i Rio.

 

 

 

”Hur lyckades du ta oss hit!? Till Rio-fucking-de Janeiro?!” skrek jag i all ilska min kropp hade.

”Tror du jag gjorde det med flit eller?! Jag visste väll fan inte vilket tåg vi tog!” försvarade han sig.

”Nähä!? Men det är ju ditt jobb! Det var du som släpade iväg mig från Dallas!”

”Kanske för att du inte ska vara någonstans utan mig! Förstår du trögt jävla bitch?!”

”Du är inte min pappa! Du är inget för mig! Jag orkar inte med dig just nu Justin! Argh… du gör mig så jävla förbannad!”

”Du är inte bättre själv.”

”Fine, jag drar. Jag tar mig hem själv!” skrek jag till sist.

  Med påskyndade steg hann jag ta mig ur synhåll för honom på bara några sekunder. Hans skrik efter mig avtog när jag sick-sackade mellan folket som stod trängt på gatorna. Hettan övertog. Svarta prickar förblindade mig på studs. Jag skyndade mig till en parkbänk i skuggan till en stor byggnad och slog mig ned. Justin fick fan fixa det här nu. Mina andetag blev mer regelbundna efter ett tag. Då tog jag mig kraft att släpa iväg mig till kiosken, tio meter bort.

”Hola señorita!” utbrast den tjocka mannen bakom disken. Han började babbla en massa saker på spanska, eller så var det portugisiska, men det kvittade. Jag förstod i vilket fall inte vad han snackade om.

”Slush.” beställde jag och pekade på den svala maskinen som innehöll isvätskor i olika färger.

”Okey, okey.”

  Han tog fram en plastmugg som han fyllde med en blå isdryck. Jag räckte fram en dollarsedel för att betala, men blev nekad. Tydligen så tog dem inte dollar här i Rio. Frustrationen sköljde över mig.

”Snälla, Please, Por favor!” bad jag honom på flera olika språk. Till sist gav han upp och tog emot min knöliga dollarsedel.

 

Molnen och solen gömde sig snabbare än vad jag trott bakom månen och stjärnorna. Barn och kvinnor började ta sig hemåt, och fulla män letade sig ut på gatorna. Rädslan var stor inom mig. Att Justin inte var här just nu var också ett problem. Han kunde inte skydda mig om jag skulle behöva det.

”Hola… sexy…” harklade sig en man bakom mig. Mina armar stelnade snabbt till mot min kropp.

”Stick.” spottade jag barskt ur mig. Mannen flinade stort mot sina kompisar som stod omringade bakom honom.

”Stick? Nej, säg inte så… du kommer bara säga mitt namn snart.”

 Han var amerikan, det var det första jag märkte nu. Han greppade tag om min överarm och började dra mig mot sig. Lungorna på mig svällde upp. Hela jag lamslogs. Inte en muskel ville fungera, rösten likaså. Det här hade aldrig hänt mig förut. Vad skulle man göra när det hände? Utan att tveka en sekund till började jag skrika.

”Justin! Justin! Hjälp! Justin!!” skrek jag för full hals i hopp om att Justin skulle vara i närheten och höra mitt rop på hjälp. Mannen skrattade bara. Hans kompisar greppade tag om mina vrister och hindrade mig från att sparka mig fri. Paniken övertog. Pulsen dånade i öronen på mig. Tankarna vägrade fungera. Allt blev svart.

 

Justin’s Perspektiv:

Hade hon inte varit så jobbigt och stuckit hade jag sluppit springa efter henne över hela Rio. När jag väl hörde ett skrik någon stans ifrån började raketer smällas. Fast det kan inte ha varit hennes skrik. Knappast. Varför skulle en stark tjej som Noelle hamna i fara? Mitt i all uppståndelse fick jag ett sms.

 

Från: Noelle

Sos… SOS.

 

Sos? Skämtade hon med mig eller var hon seriös? Hur skulle jag kunna veta vad hennes avsikter var nu, när hon var arg på mig och allt? Bara för att försäkra mig om min sak sökte jag upp hennes mobil, som en GPS. Det visade sig att hon var på ett hotell. Hon hade tagit in på ett hotell utan mig. Kanske hade hon inte tagit in där frivilligt. Och hon hade väll hört historien, Peter och Vargen? Förmodligen hade hon det, med tanke på hennes mamma. Men jag tror nog inte hon hade fejkat det här.  

  Ångesten bubblade upp. Vad skulle jag tro på? Det ena var lika trovärdigt som det andra för Guds skull! Noelle kanske var full. Hon kanske inte visste vad hon skickade? Mina påskyndade steg förvandlades till löpning åt det håll GPS:en visade. Folk jag sprang in i vart irriterade, slängde ilska blickar eller drämde till mig men det ända i mina tankar var Noelle. Var hon skadad?

 

Tumblr_m8il9ymhj61r81wtbo1_400_large

 

Allting stannade upp för mig när min mobil meddelade att jag var framme. Adrenalinet pumpade ut genom mina ådror. Väl inne på hotellet tog jag mig snabbt till trapporna, även fast expediten skrek på mig. Jag sprang och sprang, ända tills jag var uppe på våning åtta där Noelle verkade befinna sig. Rummet var låst, men enkelt att bryta sig in på. Det lät inifrån duschen, vilket fick mig att överväga att hon var här ensam för en sekund, men så fort jag kom in i sovrummet ändrades det. Hon låg fastbunden i sängen med silvertejp över läpparna. Hennes kropp var täckt med blåmärken som tydligt visade sig på hennes bleka hud. Hon var naken. Golvet knarrade till under min fot när jag tog ett steg, vilket fick henne att reagera på att någon befann sig här. När hon mötte min blick ändrades den från skräck till lättnad. Nynnandet inifrån badrummet började avta, så jag var snabb med att dra på henne en morgonrock och skynda oss ut där ifrån. Vi tog oss upp till toppvåningen för att vara säkra på att ingen skulle kunna komma efter oss hit upp.

”Noelle…” mumlade jag och kupade mina händer runt hennes svullna kinder. ”Noelle…”  

  Hennes ögon fylldes med tårar som långsamt rann ned för hennes kinder. Aldrig hade jag trott att jag skulle få se henne i det här stadiet. Aldrig. Istället för att tala mer så slog jag bara mina armar runt hennes stela kropp. Vad hade svinet gjort med henne…?

 

Dörren till badrummet öppnades och en drypande våt Noelle kom utgåendes.  Hon bar en morgonrock runt kroppen, men håret låg hängande fritt och droppade ned vatten på det bruna trägolvet. Vi hade åkt tvärs över stan för att ta in på ett annat hotell så att Noelle skulle känna sig bekväm.

”Har du med reseväskan?” frågade hon oberört. Jag nickade bort mot fåtöljen där den låg. På tå tog hon sig fram till den och drog fram ett par mjukisbyxor, en av mina t-shirts och rena underkläder innan hon återigen försvann in på badrummet. Små bank hördes då och då, en tandborste som fördes fram och tillbaka och hårfönen. Minuter senare kom hon ut därifrån för att dra på sig sina UGGS innan hon lade sig bredvid mig i sängen med mobilen framför ansiktet.

”Vill du prata om det?” undrade jag medan jag smekte hennes blåmärke som börjat träda fram på handleden. Det ryckte lätt i mungiporna på henne.

”Prata om vad?” undrade hon dumt.

”Det som hände… rörde han dig?” ville jag veta. Hade någon lagt ett finger på henne var han som gott som död.

”Han hann inte. Bara lite slag här och var för att jag gjorde motstånd. Inget mer.” lovade hon mig.

”Jag litar på dig nu.” påminde jag henne. Hon vred på huvudet så att hon låg ansikte mot ansikte med mig.

”Jag förstår det Justin.” sa hon mjukt. Glimten i hennes öga gick inte att ta fel på. Hon ljög inte.

”Okej. Sov nu… vi ska åka imorgon.” påminde jag henne.

 Nickandes lade hon ned sig huvud på min bröstkorg, med sin hand i mind. Andetagen som lämnade hennes mun blev tyngre och tyngre tills hon somnade. Själv låg jag kvar ett tag med blicken ut genom fönstret. Vilken rörig dag…

 

Noelles Perspektiv:

Snön yrde kring min kropp. Kylan var skön mot min varma hud. Justin hade fortsatt till Los Angeles för ett möte med Scooter som befann sig där, men skulle komma tillbaka på onsdag. Då skulle det bara vara fyra dagar kvar till Julafton. Bara tanken gjorde mig upprymd. Vinterjackan Justin köpt åt mig i Rio vad mysig. Det svarta tyget var vackert, speciellt på något sätt. Rosie hade fått reda av Justin igår att vi skulle bli försenade. Förvånads vis nog, sa hon inte emot. Hon hade bara glatt förstått och bett honom hälsa mig. Skulle hon se blåmärkena skulle hon förstå vad det var som gjorde oss försenade så värst mycket. Reseväskan hade Justin låtit mig ta hem, då det var smink och tjejkläder i den. Han hade låtit mig ta hans t-shirts som låg i likaså.

  Jag räckte ut en hand i vädret för att få en taxi att stanna. Många stannade, men blev snabbt upptagna av barnfamiljer, eller havande kvinnor. Irritationen tog över men jag bet mig hårt i tungan för att inte slänga ut en svordom. Till slut fick jag äntligen en Taxi så att svära skulle bara varit slöseri på svordomar. Eller var man säger…

”24 Uptown street.” gäspade jag fram till chauffören som gladeligen började köra åt den riktningen. Snöflingor lämnade de gråa molnen och landade på fönsterrutan och förvandlades till vattendroppar. Fascinerad som jag var, tog jag ett fotot på det för att Instagrama. Något alla gjorde med allt dem såg nu för tiden. På bara några få sekunder fick jag flera tusen likes. Det var ju så klart tack vare Justin då, men det var ändå konstigt att folk kunde vara inne så snabbt att dem hann gilla den på så kort tid. Kanske var dem besatta, jag visste inte. Bilresan gick otroligt snabbt av någon anledning. Jag räckte över en sedelbunt till chauffören och hoppade ut i slasken med väskan i ett fast grepp. Portvakten slog snabbt upp dörren åt mig med ett charmigt leende.

”Hej hej Ms. Hastings.” hälsade han glatt. Ett leende kröktes på mina läppar och jag gick med snabbare steg mot hissen. Nu ville jag bara komma hem, lägga mig i min säng och gå i ide. Aldrig behöva vakna upp mer. Men Rosie skulle förmodligen väcka mig runt middagstid, bara för att säga att det var middag eller något. Hissen plingade till och jag tog ett steg framåt med väskan i släptåg. Hissen grymtade till men började kort åka uppåt i hastig fart. Uppe på våningen jag skulle av plingade den till. Jag tog ett steg fram och gick igenom korridoren till vår ytterdörr. Den stod öppen. Rosie eller Dina var förmodligen hemma då.

”Hallå?” ropade jag. Min röst hoppade mellan väggarna, ekade i vardagsrummet. En viskning hördes ifrån köket. Rädslan som fanns där i bakhuvudet tog sig fram. Med låga steg tog jag mig fram till dörröppningen så att jag hade fri syn över köket och vardagsrummet. I köket stod Cece och Nella.

”Vad gör ni här?” flämtade jag förvånat. Nellas bruna ögon mötte mina och hon log stort.

”Vi tänkte välkomna dig lite. Jag har inte träffat dig på länge, och Nella.. tja, hon nämnde att hon kände dig när vi stöttes ihop i skolan. Hon sade också att hon var Hunters lillasyster, visste du det?”

Jag nickade. ”Jo, jag visste det. Vad håller ni på med där bakom?”

”Vi lagar lite mat…” avslöjade Nella glatt. Cece spände blicken i hennes men mjuknade snabbt till.

”Ja. Mat. Eller… potatisgratäng och kyckling.”

  Jag hängde av mig vinterjackan på kroken i hallen och drog ned ärmarna till den vita tröjan jag bar så att blåmärkena på mina handleder inte skulle synas. I värsta fall skulle dem då tro att det var Justin som gjorde illa mig. Det ville jag inte skulle hända.

”Gott…” mumlade jag och slog mig ned på en av stolarna vid köksön. Cece räckte över ett glas Rom Cola, som jag glatt tog ett flertal klunkar av. Nella granskade mig med en rynkad panna medan jag drack. Hon verkade inte vara en partynisse direkt.

”Dricker du?” frågade hon. Avsmaken i rösten gick inte att ignorera. Cece rullade in läpparna.

”Ja, det gör jag. Dricker du?” log jag gaggigt. Utan alkohol på flera dagar gjorde mig lätt påverkad.

”Bara ibland.” berättade hon oskyldigt. Ett fnitter lämnade min mun, ofrivilligt. Nella såg nästintill förolämpad ut av mitt fnitter som jag ångrade.

”Förlåt. Det är…”, började jag och gestikulerade med händerna runt huvudet, ”alkoholen.”

”Jag förstår.” log hon dystert och dök ned bakom kokboken. Cece mötte min blick. Blicken sade något i stil av ”Är-hon-seriös-eller-är-hon-nunna?” För att inte skämma ut Nella eller snacka skit om henne på något sätt och vis skakade jag bara på huvudet. Ceces axlar sjönk ned en aning av lättnad. Tydligen så kunde hon inte vistas i samma rum som en ’nunna.’

”Vill ni ha hjälp eller något?” undrade jag vänligt. Ett leende spreds på Nellas läppar men hon skakade ändå på huvudet.

”Gå och ring Justin eller något.” tyckte hon glatt, även fast hennes blick sade ”lämna-mig-inte-med-galningen-här.” Samma sak som med Cece så gjorde jag bara tvärt emot av vad blicken sa, utan gick in på mitt rum för att ringa Justin.

  Tre signaler gick innan han svarade. ”Mår du bra? Har det hänt något?”

Jag skrattade känslolöst. ”Nej. Ingenting har hänt Justin, men tack för visad hänsyn.”

”Vad får dig att tro att jag visar hänsyn?” spottade han irriterat ur sig. Leendet som spreds på mina läppar var okontrollbart.

”Nä. Just det, Justin Bieber kan inte visa känslor. Du kan inte vara mjuk.” kom jag retsamt på.

”Jag kan vara mjuk för min tjej, när jag vill. Kvinnor ska behandlas med respekt.” predikade han menandes. Jag fnös till. Så det är vad han har visat mig i smyg? Respekt? Han fick ju uppfylla sina ord och krav själv.

”Skit samma. Jag är i alla fall hemma nu. Du då?” suckade jag trött och lade mig ned på sängen.

”Ja. Jag är framme i Los Angeles. Är du ensam hemma eller?” undrade han. Skulle han bli överbeskyddande nu också, efter en enda grej? Det är bara en period, intalade jag mig själv.

”Nej. Cece och Nella är här, dem lagar mat till mig. Hur så?” hasplade jag ur mig.

Han suckade besviket. ”Annars hade vi kunnat göra något roligt på skype… tja, du fattar nog.”

”Du skulle aldrig få mig att göra så ändå Justin.” försäkrade jag honom skrattandes.

”Tråkmåns… På onsdag, då fan ska jag lära dig hut kvinna.” viskade han sexigt in i telefonen. En rysning for igenom kroppen på mig. Gåshud letade sig fram på mina armar. Nackhåren reste sig upp och allt snurrade runt omkring mig.

”Nämen vad trevligt.” andades jag tillbaka ut i luren och reste mig upp för att byta om till något bekvämare än den vita, tajta tröjan Justin klätt på mig. Galgarna slogs mot varandra när jag bläddrade igenom alla olika hängandes plagg.

”Vad gör du?” gäspade han ut i telefonen.

”Letar efter bekvämare kläder.” berättade jag och drog fram ett par shorts och en magtröja.

”Jaha. Det lät konstigt bara… Du, Scooter vill  att jag ska komma. Vi får höras senare. Ta hand om dig.”

  Mobilen som jag slängt iväg landade med en duns på den bäddade sängen jag nyss legat på. Jag slängde mina kläder på skrivbords stolen och satte sedan på mig shortsen och magtröjan. Hästsvansen drog jag också ut, så att mitt svarta hår istället låg fritt på min rygg. Det knackade på dörren i samma stund jag lade ned hårborsten. Nellas glada ansikte dök upp i dörrspringan.

”Maten är klar!” meddelade hon glatt. Nickandes tog jag mig ut till henne. Tillsammans gick vi mot matbordet som var fint uppdukat. Alla tre glasen var uppfyllda till bredden med Cola, men jag och Cece hade förmodligen något mer i än bara Cola.

”Det luktar gott.” berömde jag.

”Tack!” utbrast Nella glatt. Hennes humör och utstrålning fick en att sluta tänka på alla bekymmer. Cece log snett mot mig som ett tack. Vi slog oss alla ned för att börja ta åt oss av maten när det knackade på dörren. Suckandes reste jag återigen på mig för att gå och öppna dörren. Vem kom och knackade på nu? Jag vred upp låset och slog upp dörren utan att ha lossat på spärren. Det kunde ju ha stått vem som helst där ute. Men nu gjorde det inte det. Nu stod Heather Hastings där.

 

Cece och Nella hade gått så fort maten var uppäten. Vi hade skyfflat den i oss medan Heather suttit på mitt rum i väntan på att jag skulle komma dit. När jag väl kom dit satt hon på fönsterbrädan.

”Varför kom du hit?” frågade jag för att fånga hennes uppmärksamhet. De osminkade ögonen mötte min blick.

”Jag… jag visste inte vem jag skulle gå till. China, Amber och Chelsea är bara så dömande. Du har nog fått flera personer som kommit och sagt sånt här till dig i dina dagar.” erkände hon snabbt. Orden var faktiskt lite förolämpande, men jag orkade inte ta åt mig just nu.

”Och med att dem är dömande och att jag har folk som kommer med såna här saker menas…?”

”Alla förväntar sig att jag ska vara perfekt.” sa hon utan att ens bry sig om min fråga. ”Bara för att jag är fin, populär och rik betyder det inte att jag alltid är bra på allt. Jag gör också misstag. Det är inte fel va? Att jag gör misstag? För det gör väll alla människor. Fast vissa tror ju att jag är en robot. En vacker robot som aldrig gör misstag. Alltså jag vet ju att jag är snyggast och så, men alla är ändå så dömande på allt. Åh, nu babblar jag i osammanhängande meningar också. Jag orkar inte riktigt längre. Allt är en röra.”

  Hur egotrippad fick man vara? ”Vad är det du pratar om Heather? Jag måste ju veta för att-”

”Tycker du att jag är elak? Jag tycker jag är snäll. Men jag är ju bara ärlig mot folk! Tycker du det?”

 

Tumblr_mekj3g7ewr1r5m81xo1_500_large

"Do you think that I'm mean?"

 

Ja.

”Nej verkligen inte. Alltså du kan ju vara bitchig då och då, men det är väll alla.” Att säga sanningen nu skulle inte vara bra. Kvinnan är ju alldeles förstörd! Men vad som hade hänt var det jag var nyfiken på.

”Bra. För alltså, jag tycker ju att jag är snäll. Det är jag ju. Alla har bara olika syner på vad jag gör eller hur jag är som person. För alltså, jag kan vara o-bitchig om jag försöker. Det går inte alltid. Men alltså, PMS är ett stort problem vi tjejer har. Ingen kille kan någonsin förstå vad det är vi går igenom varje månad.” suckade hon fördröjt. Jag slog mig ned på sängkanten med mobilen i handen.

”Kan du berätta det du kom hit för att berätta nån gång?” frustade jag surt. Nu började hon gå mig på nerverna och jag hade verkligen inte rätt humör idag.

”Jag förstår inte riktigt vad det är folk har emot mig.” tårar samlades i ögonen på henne. ”För allt jag gör är ju bara för deras bästa! Nu orkar jag snart inte vara perfekt längre. Jag tror jag ska flytta och bli operfekt. För alla här verkar ju älska mig så mycket. Ingen lämnar mig ifred. Paparazzis kommer väll snart börja komma efter mig. För att jag är så fin.. och så bra… och aldrig gör några… f-f-f-e-e-l.” Nu forsade tårarna ned för hennes kinder i floder. Vad var det med henne idag? Varför betedde hon sig såhär konstigt? Först alldeles egotrippad, och sen bara… alldeles känslomässig.

”Kan du säga varför du kom hit nu Heather?” frågade jag lugnt. Hennes rödsprängda ögon riktades mot mig.

”Det var inte med flit. Hon bara kom gåendes emot mig, sprang efter mig som en hund. Det som hände skulle aldrig hända. Noelle, jag menade inte att göra det…” viskade hon fram med tjock röst.

”Göra vad?” utbrast jag ivrigt.

”Döda henne.”


Vänta vaaad? Vad har Heather gjort? Rörigt chapter, men hoppas ni gillar det!

 

MYYBIEBERSTOORY BLIR ETT ÅR IDAG OCKSÅ! WOOOOO! :D EXTRA LÅNG KAPITEL DÄRFÖR, SÅ NU VILL JAG ATT ALLA OCH VERKLIGEN ALLA KOMMENTERAR FÖR DET HAR NI VARIT DÅLIGA PÅ SENASTE TIDEN! AJA, KOMMENTERAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA! <3

 

Update: Dog lite för den här kommentaren :') Läs den vettja! Kärlek till dig Ema <3

 


FRIGHTENED OF LOVE - 33

”Det här är livet.” suckade hon och stoppade in en näve ostbågar i munnen. Hon slickade av det orangea ostpulvret från fingertopparna och sträckte sig sedan efter ölburken. Jag tog en sista klunk för att sedan räcka över den.
”När börjar festen egentligen?” mumlade jag med en otänd cigarett i mungipan.
”Erm”, började hon och fiskade upp sin mobil med sin fria hand, ”Om fem minuter.”
Båda två flög upp som två pilar. Vi lämnade kvar det lilla som var kvar av ostbågarna eftersom att Cas hade varit dum nog och hällt ut allt när hon rest sig upp. Vi gick med snabba steg mot järnstegen som ledde ned till gräset. Cas tog sig ned först, och sedan jag. Väl framme vid asfalt igen drog vi båda på oss våra skor igen och började småjogga mot Adams hus. Nu fan skulle vi festa.

 

 

Huvudvärken vägrade avta. Hela rummet snurrade runt. Sängen jag låg i var nog den obekvämaste jag legat i på länge. Först tvekade jag med att öppna ögon, kisade bara. Men ljuset som låg över rummet var för kraftigt. Snabbt slog jag ned dem igen. Ett pipigt stön studsade mellan väggarna. Då drogs mina ögonlock genast upp och min blick sökte efter avsändaren till stönet.

  Men rummet var tomt. Det var först då det slog mig att stönet var mitt egna. Rummet var okänt, jag hade nog aldrig varit här förut. Det liknade något utav ett hotellrum i billigare klass. Inget Justin skulle ge sig in på med mig. Buller och bånk ekade in i rummet ifrån köket som förmodligen låg vägg i vägg med sovrummet jag låg i. Långsamt reste jag mig upp i hopp om att inte störa min hjärna allt för mycket. Väl uppe på stadiga ben tassade jag in på badrummet. Jag såg hemsk ut. Mascaran hade smetats ut under ögonen, mitt läppstift hade formats sig runt omkring läpparna och mitt hår… Jag drog upp mitt hår i en hästsvans med tofsen jag hade runt handleden för att sedan dra på vattnet. Det fick rinna ett tag innan jag böjde mig ned och tvättade bort sminket ur ansiktet.

  Handduken jag använde för att torka ansiktet med blev svart, men jag orkade inte bry mig. Istället drog jag ned tofsen och kammade igenom håret med mina fingrar. De tunna strumpbyxorna jag hade på mig hade fått ett flertal maskor, så jag drog av mig dem direkt. När jag kände att jag såg hyffsad okej ut tog jag mig ut i köket. Vid spisen stod en kille, böjd med luva på sig och gräddade pannkakor.

”Ursäkta mig?” harklade jag mig hest för att fånga hans uppmärksamhet.

”Ja?”

   En ilning for igenom min kropp när jag hörde vem rösten tillhörde. Killen vände sig om och drog ned luvan. De bruna ögonen stirrade ilsket på mig, som om det vore så att blickar dödade.

”Justin”, min röst var tjock och avspeglade sig rädsla.

”Hur fan tänker du? Bara sticka, utan mig?!” morrade han ilsket. Jag gned mina händer mot låren.

”Jag ville vara ensam, okej? Vi kan inte göra allt tillsammans, det kommer bli misstänksamt.”

Justin suckade trött. ”Nähä. Skit samma. Ta en dusch, jag har kläder åt dig. Vi ska åka hem idag.”    

  Jag stampade foten i golvet men gjorde irriterat som han sade och tog mig in på badrummet. Bara för att jag kunde, dröjde jag ut på duschen. Justin bankade på dörren ett flertal gånger med olika hot och svordomar varje gång. Att göra honom arg gav mig njutning till högsta nivå. Men när jag verkligen hade duschat klart gick jag ut i sovrummet, inlindad i en handduk. Justin satt i sängen med mobilen i ena handen.

”Det tog sin tid.” morrade han surt. Jag ryckte på axlarna utan att svarade honom och tog istället på mig kläderna han haft med sig, en ljus skjorta och ett par ljusa jeans. Håret drog jag upp i en slarvig boll på huvudet innan jag skyndade mig in i köket till det billiga hotellrummet för att äta upp pannkakorna Justin gjort åt mig.

”Ah-ah-ah” varnade han mig bestämt i samma stund som jag skulle stoppa in en pannkaksbit i munnen.

”Ah-ah-ah vadå?” ekade jag surt. Bakfyllan var hemsk. Hungern gjorde inte det hela bättre. Justin fördubblade bara ångesten och värken jag bar. Han flinade stort åt mig.

”Berätta varför du stack.”

  Gud, killen ville verkligen plåga mig. Sanningen var dock aldrig något han skulle klämma ur mig.

”Jag ville träffa Cas. Tro mig inte om du vill, men det var därför.” suckade jag och stoppade in pannkaksbiten i munnen.

”Nä” protesterade han barskt, ”Berätta sanningen nu… Noe.”

Smeknamnet gav mig gåshud. Nackhåret på mig reste sig och min hals blev torr. Inte ett ord ville lämna munnen. Mina muskler domnade bort. Fan Justin, var han tvungen att göra så här nu?

”Gör man verkligen så mot sin flickvän?” morrade jag med svag röst.

”Nä. Jag kanske erkände att jag är kär i dig, men jag är fortfarande samma gamla skitstövel.”

”Aw, du erkände att du är en skitstövel!” utbrast jag med min gulliga röst. Justin himlade med ögonen åt mig.

”Ät upp nu fatass så att vi kan åka nån gång.”

 

Solen gassade varm in i kabinen jag satt i. Vi hade nog korsat halva USA vid det här laget. Justin hade envist motat mig till att ta mig hem på samma sätt jag tog mig dit, med tåg. Att åka flygplan var inte ens ett alternativ för honom. Irritationen när vi stod och väntade på tåget hade varit obeskrivlig. Han var ju liksom rikaste tonåringen i världen, varför inte slösa lite pengar på en resa med ett plan? Jag drog upp benen på sätet bredvid mig och tryckte ryggen mot den svala väggen. Dörren drogs upp och Justin kom in med en bricka fylld med mat. Sallad, vatten och yoghurt. En cola stod också balanserad på den röda brickan. Han mötte min blick.

”Våga inte…” började han, men det var redan för sent. Jag hade redan lyckats snappa åt mig cola flaskan och tagit tre stora klunkar utav den. Nu var den halvfull istället för full. ”Dö.”

”Nej, jag gillar att leva.” retades jag med en hastig blinkning. Justins ansiktsuttryck skiftade färg från ljusrosa till högröd på bara några sekunder. Skammen for över mig som en kalldusch. Jag ville egentligen inte göra honom arg, men lite skämt kan han väll tåla? Fast han kanske hade PMS eller något, vad vet jag.

  Irriterat sköt han över skålen med sallad till mig. Räksallad. Bara för att jag hade snappat åt mig colan så tog han kycklingsalladen. Fast jag ska inte klaga, räksallad var också gott. Justin reste sig upp för att dra ned rullgardinen och mörklägga kabinen. Värmen var fortfarande kvar, men vad skulle man göra åt den?

 

 

”Vad ska vi göra ikväll då tycker du? Knulla, festa, mysa?” frågade Justin med sitt vanliga tonfall.

”Du, jag måste plugga. Rosie dödar mig annars, och vi har prov och inlämningar nästa vecka.”

Justin suckade. ”Vi gör det tillsammans. Vi går i samma klass, remember?”

”Whatever.”

Justin flinade överlägset. Undra vad som cirkulerade runt i hans hjärna under en dags gång? Sex, nakna tjejer, sex och mer sex? Det kanske var allt han tänkte på. Men hela Justin var ju bara mer eller mindre sex på ben. ”Kom hit.” ville han efter en stunds tystnad. Jag reste mig upp och slog mig ned bredvid honom. Han slog sina mjuka armar runt min kropp.

”Är vi ihop på riktigt eller fortfarande bara PR?” fick jag mod till mig att fråga.

”Tja… våran relation kommer nog inte vara den första, men vi kan ju försöka på riktigt.” svarade han och kysste min varma nacke. Svettdroppar trängde igenom pudret i min panna. Nervositeten tog över. Vi var ihop. Justin Bieber var ihop med mig. Ja, jag vart uppspelt. Men vem skulle inte bli det om Justin Bieber sade att han var ihop med en?

”Hur långt är det kvar av resan?” gäspade jag och pressade mitt ansikte mot hans hals.

”Runt omkring fyra timmar. Vi åker med ett av landets snabbaste tåg vettu.”

Jag nickade trött. Huvudvärken bultade fortfarande i nacken, men hade lugnat sig efter några liter vatten. Tågrälsen under oss ylade till. Tåget saktade ned och meddelade att vi var framme vid en station. Det mullrade till och vi stannade.

”Bara några timmar kvar då.” suckade Justin trött. Jag nickade och tog en klunk utav hans vatten.

”Ey, det är mitt.” hojtade han till. En axelryckning ifrån mig var allt som krävdes för honom att lägga av, låta mig göra som han ville. Gjorde han inte det skulle allt bara sluta med bråk, något han förmodligen inte ville då han lät mig hållas. Tyngden på mina ögonlock växte sekund för sekund. Att somna var dock inte ett alternativ ens. Justin skulle säkert göra något med mig, som att rita mustach på mig med en markeringspenna eller något. Man var aldrig säker i hans omgivning, omedveten såvida han inte var i samma stadie.

”Vad tänker du på?” ville han nyfiket veta. Jag fnös till, sen när ville Justin Bieber veta vad jag tänkte på? Han bryr väll sig lika mycket om mig som om hororna han ligger med. Han har bara lurat i mig att han gillar mig säkert.

Justins kropp stelnade till under mig. Tystnaden lade sig stelt över kabinen. Vad var det nu då? Jag sneglade diskret upp på hans ansikte. Läpparna var sammanpressade som ett svart streck. Hela han var alldeles blek. Vänta… hade jag sagt det där högt?

”Jag är ledsen, Justin, det var bara tankar som blev till ord!” ursäktade jag mig snabbt.

”Ja, visst” svarade han oberört, men hans kropp mjuknade inte under mig för det. Att komma över saker var inte Justins grej. Han kommer dra upp det här igen om några timmar om jag visste rätt.

Jag suckade. ”Förlåt.”

Hans ansikte mjuknade till. ”Det är okey sa jag ju? Sov nu eller något, var bara tyst. Mitt huvud bultar.”

”Var du också på festen igår?” frågade jag chockat. Justins kropp mullrade till under mig.

”Yeah… ganska vrickat.” suckade han och log halvhjärtat. En kyla spreds inom mig. Nu skrämde han upp mig… vad fan hade hänt igår?

”Vad… öh” hasplade jag tvekandes ur mig. Justin lade huvudet på sned.

”Vad som hände igår? Först och främst tog du en hel jävla olika droger. Du bad folk dricka shots från din navel, men jag lät det inte ske utan drack det själv. Vi hade sex, tre gånger i rad. Ett lite bättre ligg än när du är nykter… sen runt sex somnade du så jag tog med dig till hotellet.”

Små flashbacks spelades upp i bakhuvudet på mig. Hade verkligen det där hänt? Sexet var nog förmodligen sant, då det värkte som bara den i mitt underliv. Tre gånger i rad var inget jag brukar göra. Att vi orkade… orden han uttalade var ändå jobbiga att höra. Även om jag visste att allt han sa var ren sanning, så var det jobbigt att höra hur jag blev som full. Jag ville inte ens tänka på mängderna narkotika som strömmade igenom min kropp. Illamåendet kittlade mig på halsmandlarna. Kräkreflexen satte igång, så jag satte mig upp för att inte spy rakt på Justin om det nu skulle ske.

Ett leende kröktes på hans läppar. ”För mycket att ta in sweet Pea?”

Min blick mötte hans. ”Nej. Jag mår bara inte så bra… skulle jag snälla kunna få lite pengar till att köpa vatten? Ditt är slut…”

  Inte en protest lämnade hans läppar, utan han räckte bara lydigt fram en knölig sedel. Korridoren var tom som jag gick igenom. Alla fönster vid väggen var öppna. Vinden var svalkande mot min varma nacke. Beslutsamt stannade jag till för att ta lite luft vid ett fönster. Solen sken fortfarande utanför. Det kändes som att ju längre vi åkte, desto varmare vart det. Men jag inbillade mig nog bara… Skogen vi åkte förbi verkade vara oändligt lång. Min blick föll på en ren som stod i mitten av skogen, nära tågrälsen och betade. Den såg så fridfull ut. Dem stora ögonen tittade upp på tåget när det åkte förbi. Leendet som spreds på mina läppar var okontrollbart.

”Skulle du inte ta vatten?” mumlade Justin mot min nacke. Hans varma händer var placerade på min midja. Att ha honom så här nära mig gjorde mig alldeles galen, varenda gång.

”Mm” andades jag trött ut och snodde runt, ”men jag behövde lite frisk luft. Det är sååå varmt.”

”Jag vet.” flinade han. Våra fingrar flätade in sig i varandra medan vi gick mot cafeterian som var folktom. Alla hade väll tagit sig in på sina kokheta kabiner. Jag fiskade upp en vattenflaska ur frysen och räckte över sedeln till killen bakom kassan.

”Det är så sjukt varm” pustade han ut. Svettdroppar rann ned för hans röda nacke, ned på den ljusblåa t-shirten. Hela t-shirten var genomdränkt i svett. Om jag bara sett honom så där ute på stan skulle jag trott att det var vatten.

”Funkar inte ventilerna?” frågade jag och tog en klunk av mitt kalla vatten. Justin som betalat för sitt egna vatten likaså lade sin arm runt min midja. Värmen hans kropp utstrålade var ingenting jag ville ha i närheten av mig nu, men kontraktet gällde fortfarande.

”Tydligen inte… jag vet inte var som är fel. Har ni en av kabinerna där borta?” frågade han med en nick. Justin var snabb med att svara,

”Ja.”

”Dem är kokheta har jag hört. Flytta er ditåt. Egentligen får jag inte göra så här, men det är en ledig kabin där. Den har dusch, säng och allt sånt där. Det är bara att ta den. Det är kabin 203.”

”Tack.” utbrast jag förvånat.

”No probs. Bara ni städar ordentligt efter er…” bad han oss allvarligt. Justin skakade snabbt om hans hand.

”Tack. Nu slipper min tjej gnälla över hur hett det är” flinade han och lade en arm runt mina axlar. Killen nickade, oberörd över Justins plötsliga ord. Han var långt över min ålder, så han verkade inte bry sig så värst mycket.

  Vi travade tillbaka till våran kabin bara för att hämta väskan Justin haft med sig. Det var allt vi hade som bagage under denna lilla resan. Vi gick med snabba steg igenom cafeterian igen. En höggravid kvinna stod nu vid kassan. Svetten rann ned för hennes kinder när hon skrek på killen över att hennes son inte kunde andas för att ventilerna inte fungerade. Killen ryckte på axlarna och sade att han inte kunde göra åt saken. Kvinnan var mexikan. Jag hade hört att deras humör var kraftigt, men aldrig hade jag trott att det var så kraftigt. Justin puffade till mig i sidan.

”Stirra inte, det är oförskämt.”

”Sen när bryr du dig om hut?”

”Det är mycket du inte vet om mig alls babe.”

Jag log stort, ”Berätta då. Jag vill veta allt om den hemlige Justin Bieber.”

Justin skrattade glatt till. ”Maybe another time.”

Jag drog igen den bruna trädörren bakom mig när vi klev in i det nya kabinen vi åstadkommit. En vit dörr ledde in till ett pyttelitet badrum med dusch och toalett. En stod utvikbar säng var utfälld, med en tv framför sig på väggen.

”Äntligen lite lyx…” log jag nöjt. Justin hade varit snål under dem senaste timmarna.

”Ja. Kom igen så sover vi lite. Det kan behövas.” vinkade han till mig från sängen. Jag slog mig utan tvekan ned bredvid honom på sidan. Han skedade sig mot mig och senare föll vi båda två i sömn.

 

 

Tåget rullade sakta in på Grand Central igen. Äntligen var vi framme. Hettan hade inte försvunnit så värst mycket, så jag hade bytt ut jeansen mot ett par shorts. Jag fick väll frysa i New York då, men hellre frysa än att släppa en till droppe svett. Jag hoppade snabbt ned på perrongen, glad över att äntligen vara framme när jag märkte att något var fel.

”Justin…” mumlade jag nervöst ut. Uppmärksamhet var långt ifrån vad Justin hade, istället stod han och fipplade med reseväskan som vägrade rulla ned för trappan. ”Justin…” upprepade jag stumt.

”Vad är det?” morrade han surt och vred på huvudet på mig med en rynka mellan ögonbrynen.

”Vi är inte i New York…” andades jag nervöst ut. Det sista steget ned för trappan tog honom en sekund.

”Vart är vi då?” frågade han tafatt. Hade han inte ögon själv? Jag petade honom irriterat mellan revebenen och pekade bortåt horisonten. Justin blickade åt hållet jag pekade åt innan han insåg vad vi hade gjort. Vi hade tagit fel tåg. Vi var i Rio.


Kommentera nurå! Vad händer? dududududud! Haahahaha! Puss! <3


FRIGHTENED OF LOVE - 32

”Du har blivit kär i en tjej som känner detsamma för dig Justin. Någon som gjort det ett väldigt bra tag också. Någon som ändå kommer försöka kämpa för att få detta att fungera. Tro på det jag säger, för jag menar varenda ord.”
Justin tog ett steg närmre mig så att våra ansikten bara var några millimeter ifrån varandra. Hans ögon var glansiga, små bollar utav tårar formade sig i ögonvrån till honom. Jag lade en hand på hans kind och smekte undan tåren som långsamt rann ned för kinden för honom. Tänk att jag fick se honom så här. Så som ingen någonsin sett honom på ett bra tag kunde jag tro.
”Jag älskar dig Justin.” 
Han drog ett djupt andetag och kollade djupt in i mina ögon, utan tårar. ”Och jag dig.” 
Med dem orden pressade han sina läppar mot mina i en mjuk kyss och alla pusselbitar föll på plats. Det var Justin som hade saknats i mitt liv. Allt var bara perfekt just nu. Inget fick förstöra det heller.

 

 

 

Röken yrde över Justins huvud. Han stod lutad mot den lilla, franska balkongen vi hade med en cigarett i handen. Jag satt ensam i soffan med ett glas Tonic. Jonathan satt i en fåtölj med en halvnaken brud i knät, samt en joint mellan fingrarna. Cece kom utklampandes ur badrummet med axelbandet till sin klänning hängandes på snedden.
”Erat badrum är litet” gnällde hon medan hon hällde upp en drink till sig själv.
”Vadå litet? Det är ju stort” protesterade jag barskt. Hon skakade suckandes på huvudet.
”Mitt badrum är tre gånger så stort” fortsatte hon, fast bestämd om att hon hade rätt om vårat badrums storlek.
”Skojar du? Ska vi köra hela ’mitt-är-större-än-ditt-saken’ nu också?” frustade jag irriterat.
”Nej.” suckade hon och höll upp händerna i försvarsposition vid ansiktet. Nickandes slog jag benen över soffkanten. Justin tryckte cigaretten mot tegelväggen till sidan av sig och släppte ned fimpen.
”Vad ska vi göra?”
”Dra i katten och köra?” föreslog tjejen Jonathan haft med sig. Hennes kompis skrattade till så att dem svarta lockarna, som såg blåa ut i detta ljuset, guppade mot hennes spinkiga axlar. Om jag kom ihåg rätt hette den svarthåriga tjejen Geri och den blonda Miranda. Båda två hade små, små drag som fick dem att se ut som Victoria’s Secret modeller.
”Ha-ha. Seriöst… jag vill festa.” suckade Justin surt. Drinken Cece höll i var på vippen till att ta slut, men inte brydde hon sig om det. Hon höll redan i en Whiskey Flaska som hon klunkade i sig.
”Synd. Ditt fel att jag kom sent igår – jag får inte gå ut.” anklagade jag honom med en tydlig skadeglädje i rösten.
”Nä…” sade han sedan, ”Det är inte mitt fel. Hade du varit vaken hade jag sluppit bära dig.”
”Hade galan du släpat med mig på inte varit så tråkig skulle jag nog gjort det.”
”Ska du verkligen börja nu Noelle?” Ilskan syntes tydligt i hans mörkbruna ögon. Hans ögonbryn drogs samman.
”Kanske.” suckade jag irriterat. Om vi nu var ett par, hur skulle ett par bete sig? Bråka? Inte bråka? Jag och Hunter hade varit så lika, men jag och Justin är så olika men ändå lika. Det är som om man blandar sött med salt, då blir slutsatsen beskt. Det var kanske var vad vi var. Beska. En besk blandning.
”Äh”, utbrast en till tjej Jonathan dragit med sig men som suttit i tystnad i ett hörn.
”Äh, vadå?” gurglade Cece ut. Hennes ögonvitar hade skiftat färg till rött. Nu var hon full big time.
Tjejen reste sig upp, ”Skit i henne då. Hon kan väll sitta kvar här ensam? Eller är hon tre?”
”Vem är du egentligen?” undrade Justin och kollade upp på henne i undran.
”Kat. Jonathans vän.” fnös hon. Jag sneglade mot Jonathan som hade fullt upp med sina andra vänner. En suck lämnade hennes strupe. Geri hade börjat förflytta sig nedåt mot Jonathans gylf.
”In på badrummet om ni ska göra det där.” morrade jag till dem.
Jonathan flinade bara, ”Du kan inte tvinga mig.”
Justin som hade slagit sig ned bredvid mig spände blicken i honom. ”Gör som hon säger.”
Utan ett knyst skyndade sig Jonathan och tjejerna in på badrummet. Stön sipprade då och då ut ur springorna vid dörren. Alla satt där tysta tills Kat började tala igen.
”Vi gör något. Typ framkallar osaliga andar.”
”Är du typ en sån där emo-grej?” hickade Cece fram mellan stängda läppar.
”Nej, men det är väll bättre än ingenting alls, eller har jag fel?” snäste Kat irriterat fram.
”Fine..” muttrade Cece och reste sig upp ur sin skräddarställning hon satt i. Kat gick in i köket.
Lådor drogs ut och in i hennes sökande, ”Har ni inte papper och penna någonstans?”
Suckandes reste jag mig upp för att gå ut till henne i köket. Uppe i högra skåpet fann jag den runda brädan med bokstäver på, samt ett Ja och ett Nej i mitten av den.
”Vi har faktiskt en bräda.”
Kat drog ut ett glas ur skafferiet och ett ljus ur en utav lådorna och gick sedan med mig in i vardagsrummet. Justin och Cece hade redan slagit sig ned på varsina kuddar på golvet. Jag och Kat följde deras exempel. När brädan låg i mitten utav oss med ljuset tänt bredvid sig, lade Kat ned glaset.
”Vem ska vi framkalla? Någon ni saknar? Eller någon ni känner som är döda?”
”Michael Jackson” fnittrade Cece oseriöst. Justin blängde surt på henne.
”Nej… men din brorsa är väl död?” frågade Kat och nickade mot mig. Var hon seriös? Ville hon verkligen riva upp gamla sår, kontakta Liam? Och hur i helvete visste hon ens om honom? Justin tittade skamset ned i sina handflator. Så klart, vem annars?
Jag suckade trött. ”Jo. Vi kan väll försöka… jag undrar en sak.”
Det ryckte till i hennes mungipor. Hon ställde ned glaset och bad oss lägga våra fingrar på det.
”Å osaliga ande, visa att du hör oss! Visa att du är här!” ropade hon ut. Hela situationen var skrämmande, men när hon sade det så lät hon som en galen gammal kvinna. Gardinerna fladdrade till. Ljusets flamma likaså. Glaset förflyttade sig under våra fingrar till ett ”Ja.” Vi drog efter andan, allihopa i kör.
”Har du något att fråga?” viskade Kat hest med stora ögon.
Mina läppar började darra. Allt blod i min kropp forsade ned i fötterna. ”H-h…h-atar du m-mig?”

 

Tumblr_m92effrdij1rzxus1o1_500_large

"Do you hate me?"

 

Glaset rörde på sig igen och drogs nu mot ett ”Nej.” Lättnade sköljde över mig. Liam hatade mig inte. Man kunde känna att han var här. Rummet som nyss varit fuktigt som en disktrasa var nu varmt som en öppen spis.
”Har du något att säga, å osaliga ande?” ropade Kat ut, återigen i tonen som en galen kvinna.
Hela brädan skakade till innan glaset började förflytta sig i långsam takt. Den åkte från bokstav till bokstav tills en hel mening var skapad.
Jag är stolt över dig Noe.” löd meningen som Kat hade fått fram. Mitt finger slets bort från glaset som om det vore giftigt. Justin placerade sin hand på min axel, men jag ryckte till och sprang ut ur lägenheten. Skräcken bubblade upp inom mig, men ändå kände jag ett stygn av lycka. Stegen jag tog ekade i trapphuset. Jag tog två steg i taget ned för trappan tills jag kom ned till trappans fot. Dörren till trapphuset slogs upp efter många tryckningar. Jag hade tagit bakvägen vilket resulterade ingen portvakt. Så dörren var något jag fått kämpa med själv.
Mullret från gatorna smög sig in i mina öron. Huvudvärken letade sig fram, men jag skakade snabbt av den. Trottoarerna var som vanligt fulla av folk som var på väg till och från ställen. Yrseln lade sig över min kropp. Min syn blev suddig och med svaga steg travade jag mig igenom folkmassorna. Blickar från olika folk låg fastspänd på mig. De trodde säkert att jag var påtänd eller något värre. Hoppas bara ingen paparazzi ser mig nu, tänkte jag och sick-sackade mellan folkmassorna så fort jag fått tillbaka min syn.
”Se dig för!” gormade en man jag stånkat in i. Mina ben drogs åt sidan och styrde sig själva mot Grand Central. Jag drog ned mina händer i fickorna och kände hur en sedelbunt formade sig under min hand. Då skulle jag i alla fall klara mig. Jag drog upp dragkedjan till min jacka. Om jag skulle sticka nu, vad skulle Rosie säga? Vad skulle Justin göra? Tveksamt lade jag ned min hand på fickan till mina jeans. Det måste varit min turdag, för där låg min mobil tryckt mot mitt ben. Jag drog snabbt upp den och knäppte in numret till den jag sökte. ”Hallå?” brusade fram.
”Hej Rosie.” svarade jag och försökte låta lite glad i alla fall.
”Hej Noelle.” hälsade hon tillbaka. Det tog ett tag innan hon fortsatte, ”Är du utomhus?”
”Ja… du, jag har tänkt lite… skulle jag kunna få åka till Ella? Jag kommer hem imorgon kväll!”
”Jo. Det borde vara okej. Men då ska du vara hemma prick klockan åtta imorgon bitti.”
Jag bet mig löst i underläppen, ”Ja, ja visst. Okej. Men vi ses imorgon. Hej då.”
Jag lade snabbt på. Att tala mer med henne var inget jag ville just nu. Istället för att fundera mer på det, räckte jag ut en hand för att fånga in en taxi. Alla verkade vilja åt en just idag vilket resulterade att det var nästintill omöjligt att fånga in en. Minuter senare gav jag upp. Att ta sig till Grand Central gåendes skulle ta mycket mindre tid än att stå kvar där. Med händerna i fickorna gav jag mig av mot tågcentralen. Bara det fanns ett tåg redo för mig…

 

Mörkret prydde himlen när jag var framme på Dallas tågstation. Mina fingertoppar gled över den röda tegelväggen till tågstationen. Längre bort, lutad mot en vit bil stod hon. Jag satte av och var framme sekunden senare. Hon slog sina armar runt min hals, ”Jag har saknat dig.”
”Jag har saknat dig med Cas.” viskade jag mot hennes hår som doftade Jordgubbar och sommar. Hon svängde av runt bilen och slog sig ned i förarsätet. Jag gjorde detsamma, fast satte mig ned i passagerarsätet. Med blicken upp på den stjärnklädda himlen knäppte jag säkerhetsbältet.
”Såå… vad vill du göra? Festa? Fräscha till dig? Bara mysa…?” undrade Cas med sitt vanliga ”Cas-är-trevlig” ton.
”Först kanske åka hem till dig… festandet kanske vi kan ta senare framåt natten?”
Klockan var bara halv sju, men mörkret hade redan smugit sig fram. Det var december, så vad kunde man skylla på? Även fast vintermånaden skyndat sig fram var tempraturen omkring 20 grader. Värmen var en av sakerna jag saknade med Dallas, även fast det kunde vara mycket varmare.
”Visst!” svarade Cas glatt och svängde in runt ett krön. Nu var det bara några kilometer kvar tills vi var framme vid hennes hus. Jag kommer ihåg det så väl, inte för att det var längesedan jag flyttade. Cas hade alltid varit snäppet bättre än mig. När jag hade Acne i högstadiet köpte hon Proactiv till mig. Hennes hus var majestätiskt, medan mitt förra hade varit lika stort som hennes badrum kunde man säga. Det var i senare åldrar allt det ändrades. Alla bytte tankar om Cas. Nu var hon den fnittriga, jobbiga tjejen som festar vad jag hade hört av några gamla kompisar genom facebook. Innan jag flyttat hade jag stått i strålljuset.
Hon körde upp på en grusväg som täckte hela framsidan till hennes hus och stannade motorn. Båda två hoppade ut ur bilen. Värmen var stor gentemot kylan som låg över New York. Det kändes skönt. Gruset under mina fötter knastrade när jag gick mot ytterdörren. Det lyste i hela huset när vi klev innanför dörren. Cas drog av sig sin tunna skinnjacka och jag lade ned min, lite tjockare jacka, på golvet. Mrs. Martin tog ett steg ut i hallen.
”Nämen hej Noelle! Det var ett tag sen.” hälsade hon och kramade om mig. Hela hon doftade starkt utav parfym. Urringningen på hennes tröja var nog lika stor som ekvatorn.
”Ja.” svarade jag, redo att slänga ur mig någon kommentar om hennes utseende när Cas hojtade till från toppen av trappan. Jag log ursäktande mot Mrs. Martin innan jag skyndade mig upp för trappan. Cas släpade snabbt in mig på hennes stora rum. De före detta rosa väggarna var nu prydda av olika affischer, bilder och citat, skrivna med tuschpennor i olika färger. Hela rummet var nystädat och fönstret var öppet.
Cas skyndade sig fram till sin stereo och slog på den. Hon sparkade av sig sina vita tygskor och slog sig ned i sin säng med mobilen i högsta hugg. Jag drog in ett djupt andetag genom näsan, men möttes av en stark, frätande lukt. Det luktade bränt. Rök. Jag vred på huvudet för att lukta på mitt hår. Det var där ifrån stanken kom. Men vart hade jag fått röklukten ifrån mån tro?
”Du, skulle jag kunna få låna din dusch?” frågade jag med en nick mot den vita dörren som ledde in till hennes badrum.
”Javisst! Jag tar fram lite kläder till dig också sweetheart.”
Utan att säga något mer om saken gick jag in på badrummet. Jag klev ut ur kläderna och ställde mig i duschkabinen. Vattnet strilade ned för min bleka, taniga kropp. Jag klickade upp en hög av Cas’ cocosnöts-doftande schampo. Lukten ville fortfarande inte lämna mitt hår, så jag gnuggade in det ännu en gång. Därefter tvålade jag in mig och drog sedan åt mig en ljusblå morgonrock som låg vikt i handduks skåpet bredvid duschen.
I en av lådorna under handfatet låg en oöppnad tandborste som jag bestämde mig för att ta. När mina tänder var borstade slog jag upp dörren till Cas’ rum. Hon satt nu istället i sin fåtölj med sin Macbook i knäet.
”Där” meddelade hon mig och pekade mot en hög med kläder som låg på pallen bredvid mig. Tacksamt gick jag in på badrummet igen, där jag tog på mig dem efter jag rollat med en deodorant i armhålorna. Klänningen Cas plockat fram till mig var svart med axelband. Underkläderna hade samma färg, dock med leopard mönster. Men om vi skulle festa ikväll då, skulle jag få ligga med någon? Var jag och Justin ihop nu eller? Allt i mitt huvud var som en stor jävla röra. Jag tippade tyst ut i sovrummet igen.
”Redan färdig?” flämtade jag. Cas som stod i en glittrande, tajt klänning nickade. Hon drog upp en stor necessär ifrån en låda under sitt sminkbord. Jag slog mig snabbt ned, redo att börja sminka mig medan Cas plattade mitt hår. Det här skulle bli en lyckad kväll.

 

”Här”, Cas räckte över den iskalla ölburken. Jag tog en snabb klunk ut ur den och lät blicken glida över den fullt belysta staden. Vi hade tagit oss upp på ett tag, till den gamla skolan uppe på berget för att ha en liten förfest, bestående av cigg, öl och ostbågar. Cas stoppade ned handen i den halvfulla påsen med ostbågar.
”Det här är livet.” suckade hon och stoppade in en näve ostbågar i munnen. Hon slickade av det orangea ostpulvret från fingertopparna och sträckte sig sedan efter ölburken. Jag tog en sista klunk för att sedan räcka över den.
”När börjar festen egentligen?” mumlade jag med en otänd cigarett i mungipan.
”Erm”, började hon och fiskade upp sin mobil med sin fria hand, ”Om fem minuter.”
Båda två flög upp som två pilar. Vi lämnade kvar det lilla som var kvar av ostbågarna eftersom att Cas hade varit dum nog och hällt ut allt när hon rest sig upp. Vi gick med snabba steg mot järnstegen som ledde ned till gräset. Cas tog sig ned först, och sedan jag. Väl framme vid asfalt igen drog vi båda på oss våra skor igen och började småjogga mot Adams hus. Nu fan skulle vi festa.


Förlåt för sen uppdate. Men jag LOVAR att jag ska försöka få upp nästa imorgon. Har inte mått bra alls, huvudvärk som fan, frossa. Åh, förstår inte riktigt hur jag lyckas bli sjuk jämt och ständigt. Kommentera i alla fall! :) 

 

BTW, klicka HÄÄÄÄÄÄÄR för att ta er till min underbara kompis, Alexandras novellblogg om killarna i One Direction! GOGOGOGOGOGOGO! <3


<< Earlier Posts