-

 
För det första - förlåt för väntan. Kapitlet kommer, men varken Ema eller jag har velat sitta framför datorn de sista dagarna på lovet och skolan har precis börjat så på kvällarna är vi dödströtta. Dessutom har Ema fått jobb vilket gör det svårare för henne att lägga tid på bloggen på kvällarna då hon är dödstrött vid den tiden hon kommer hem. Jag har börjat nian och Ema sista ring så ni måste förstå att vi båda kommer få det väldigt mycket stressigare nu.
 
För det andra - egentligen behöver jag inte sitta och försvara mig. Vi har varsitt liv, Ema och jag. Familjer, kompisar osv. Vi har inte alltid tid eller inspiration till att skriva kapitel. Men som jag sa så kommer nästa kapitel så snart jag får ork till att skriva det. Det är 3 kapitel kvar på LMLYD 2 och efter det får vi se hur det blir. Det beror dels också på vad ni tycker.
 
Så håll er uppdaterade för snart kommer nästa! Puss.

TIDSINSTÄLLDA.

Nu kommer jag åka iväg på semester, och kommer inte ha internet uppkopling hela tiden precis så som Ema har det nu. Därför har jag slitit med tidsinställda denna helg, så ni kommer fortfarande ha en jämn uppdatering! Bra va? Dock kommer jag inte alltid, inte Ema heller, kunna lägga ut på faceboo/instagram när ett nytt kapitel är uppe så ni kommer få gå in på dessa tider och datum!
Hoppas ni har ett toppenlov så hörs vi när jag kommer hem! Puss, puss, puss. <3
 
(BTW Ja, jag vet att 22 inte är med för Ema har ej skrivit klart det ännu men jag ska försöka få klart det. <3)
 
 

Ett privilegium.

Jag hatar mitt liv. Allt jag sett och allt jag gjort. Pappa för att han tog livet av sig, mamma för att hon gav upp. Mig själv för att jag inte kan hjälpa min syster. Jag hatar att gråta och jag hatar att skratta. Att klä av mig för att tjäna pengar. Att inte tjäna några pengar alls. Jag hatar allt jag har framför mig och allt i mitt minne. Det är vansinne.
Jag känner mig så stark men jag känner mig så skör, och mina bästa drömmar är drömmarna jag dör.
Det är svårt att berätta men svårt att hålla inne. Jag springer runt i cirklar, det är vansinne.
 

Alla måste veta vad detta ^ är. Annars är ni bebodda under en sten, fastän ni inte vet om det. Jag pratar om inget mindre än Julias DÖDLIGA novell Madness. Är helt ordlös när det gäller Julias novell (noveller för den delen). Har aldrig läst någon som skrivit så bra som Julia. Aldrig stött på någon så glad som Julia. Så snäll som Julia. Så perfekt som Julia. Kolla in på hennes blogg så ser ni, vilken ängel hon är mot sina läsare. Hon är hälften så snäll mot mig. Nej jag skojar bara.
 
Hatar er om ni inte redan läser Madness för vem kan ha missat Januarys och Justins spännande berättelse? Abraham Lincoln vrider sig säkert i graven, frustrerad över att han inte får läsa den. Den är så himla välskriven och Julias Justin är fantastisk. Han är så överdrivet sympatisk att jag tror jag dör. För att inte ens börja tala om January.... herregud. Allt med Julias blogg är perfektiooooon. Designen (av bästa Mickan) och trailern och kollagen och oefjvoeijskoasdk allt. Kan knappt skriva för det finns så mycket att skriva! Okej, det där lät helt oklart. Men ni förstår nog. Skulle kunna skriva en hel bibel om hur fin Julia är och hur bra Madness är men, ni får istället klicka er in på hennes blogg via bilden och se efter själva.
 
 
 

Gratitude

Hej kära läsare!
Jag och Liv är väldigt ledsna för att vi inte kan leverera lika mycket som vi gjorde innan. Detta är dels eftersom vi båda har sjukt mycket i skolan, vi har press på oss hemifrån men även för vi knappt får någon motivation från er läsare.
Vi ska inte dra alla över en kam, ni som faktiskt tar er tid och kommenterar, TACK! Vi älskar er. Men med tanke på hur hög standard vi håller på våra kapitel och hur mycket tid vi lägger ner på att skriva och ta hand om bloggen gör det ont att se hur lite respons vi får från er läsare.
Era kommentarer motiverar oss, ger oss nya idéer och framför allt bekräftar för oss att vi gör något rätt och att ni gillar det vi levererar.
Hade det inte varit för er läsare så hade vi inte varit här idag och det är vi otroligt tacksamma för. Men tänk er själva att ni lägger ner tid och arbete på en redovisning och ni gör ett galant jobb sedan när ni är klara så sitter publiken bara stilla och tittar på er. Inga applåder, ingenting. Ingen respons. Hur hade det känts för er då? Inte bra, eller hur? Så känns det för oss. Vi har över hundra besökare på vår blogg varje dag och får inte ens ihop 20 kommentarer. Det är som att tjugo personer applåderar åt oss av 200+.

Vi vill inte tjata, även om det kan verka så. Vi älskar er, var och en av er. Men vi behöver respons från er sida. Vi älskar att skriva, men får vi inga applåder kan vi ju lika bra hålla det för oss själva, eller hur? Nej. Antalet kommentarer är inte det viktigaste, men det ger oss mer motivation till att leverara.
Ni tar för givet att vi skriver känns det lite som, med tanke på att ni på något sätt förväntar er väldigt långa kapitel till ett väldigt lågt “pris”. Det tar tid att skriva. Tid av våra liv. Vi är inga robotar som sitter och skriver. Ändå tar vi oss tiden till att skriva, för er skull! Vi vill ju att ni ska ha något att läsa men också en reaktion på det ni läser.
Jag kan ta ett annat exempel. Ser ni en film, och sen när den är slut. Sitter ni bara och sittar på tvskärmen utan reaktioner? Om ni inte har någon att prata om filmen med så tänker vi väl ändå, “fy fan vad dålig film, de borde gjort si och så istället” eller “jävlar vilken suverän film, de lyfte fram hennes karaktär jätte bra”.
Precis så skulle vi vilja att ni reagerar på det vi skriver. Är det något ni inte gillar? BERÄTTA. Är det något ni skulle vilja ha mer av? BERÄTTA. Vi vill veta vad vi kan göra för att förbättra vårt skrivande men också berättelsen. Det kan vi inte göra om vi inte vet vad ni vill läsa om eller vad ni tycker är bra eller dåligt.

Så snälla, rara, söta läsare. Ge oss respons. Ge oss något att jobba med. Ge oss något att förbättra. Ge oss något mål. Vi ber er. Ge oss något att gå på.


Two treasures.

Nu till ännu ett länkbyte (ber om ursäkt för att det är några på rad) med finaste Romina! Hon skriver just nu på en novell som heter New Moon med snyggsnygga Scarlett Johansson och självklart Justin! Hennes design (som hon själv har gjort) är även den, precis som novellen, to die for. Klicka er in på Celebnovell om ni inte redan läser via bilden! Här får ni handlingen ;)
 
Lek inte med elden - säger dom.
Men vad gör hon? Det exakt motsatta som får allas framtid att balanseras på en tunn livlina.
Att acceptera det faktum att fienderna ligger ett steg före har aldrig varit svårare. Inget och ingen går säkert längre. Dom får leva i skräck för personer som en gång varit nära och ta svåra beslut som aldrig funnits på kartan tidigare.

Justin och Scarlett är tillbaka. Enda skillnaden denna gång är att dom inte är tillsammans.
Han lever i rädsla för henne och hon lever i medlidande för honom.
Vad händer när inte ens det kan hålla dom isär? Vad händer när lågorna finner sin väg runt om dom två själarna?

Få reda på det genom att läsa New Moon.
 
◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊
 
Och sen ännu ett länkbyte med bästa Marielle på Firststeptwoforever. Marielle har skrivit ganska länge har jag för mig, trots att hon har problem med att sitta länge vid datorn och det tycker jag är super för hon skriver som en gudinna! Det är helt crazy bananas alltså. Om ni inte redan läser hennes nya novell The Night, så gör det nu genom att klicka på bilden! Och precis som ovan kommer en handling här :)
 
Roxanna VanDerHoltz 19 år, en av Los Angeles mest eftertracktade underkläders modeller. Hon lever verkligen livet fullt ut med både alkohol och sex. Hon spenderar dagarna framför kameror, och nätterna på hotellrum tillsammans med olika män. Många kallar henne hora, hon själv säger att hon vet vad hon vill ha. "Vad är det för fel om en kvinna vågar ta för sig i sängen?" Hon har aldrig varit med samma man två gånger, men vad händer kvällen då hon möter en som kan komma och förändra det? Justin Bieber kliver in på samma nattklubb som Rox, kan det vara en början på ett äventyr. Dom har en natt tillsammans, men kommer dem att få en hel framtid?
 
 

Extraordinary

Alltså detta är ett länkbyte jag suktat länge efter, så jag hoppas verkligen att ni tar åt er och klickar er in på Emmas fina blogg! Designen är TO DIE FOR och novellen... alltså jag ska inte ens börja. Har ni missat Smilingbieber (vilket jag tvivlar på att ni har) så klicka er in där NU via bilden! Här kommer en liten handling ;)
 
Jag och min tvillingbror Jason bor i ett hus i Savannah, vid den vackraste strand jag någonsin sett. Jag levde ett normalt tonårsliv, bortsett från att någon utav motsatta könet inte ens skulle lägga märke till mig om jag var utklädd till ett tiovåningshus. Jag var som osynlig tills det farligaste av levande ting flyttade in i mitt hem.
 
Elizabeth och Kevin Davis tar emot ungdomar som behöver ett hem på grund av familjeproblem eller andra problem som förhindrar deras studier. De går slutligen med på att ta emot ett av de största problem de stött på nämligen, Justin Bieber.
 
 
 

Bae's

Måste bara få börja detta inlägg med att påpeka att den nya designen är helt AMAZING. Visst håller ni med?! Mickan har gjort ett underbart jobb, om ni vill beställa en design av henne för såpass billigt pris i jämförelse med andra att man kan kalla det gratis så klicka HÄR :)

Nu till det jag skriver detta för. Haha. Det har gått ett tag sedan vi berättade att vi skulle fortsätta - och vi har fortfarande i tanke att vi ska det! Det är bara det att vi inte fått chansen riktigt att båda två slå sig ner och diskutera igenom hur novellen ska bli i helhet. Vi har en plan, men vi har inte planerat alls mycket med tanke på hur hektiskt vi båda har det. Det är mitt-termins prov just nu, och båda två blir östa med läxor eftersom alla betyg ska sättas snart (någon gång i Maj är det va? Got no clue)
 
Vad jag försöker säga är HÅLL UT. Det kommer! Det kanske kommer ta sin lilla tid, men ni håller väl med oss att man hellre väntar på något rejält maffigt och bra, än att få något slarvigt, som är gjort på någon enstaka timme? Kapitel 1/Prologen är påbörjad, men vi har knappt kommit halvvägs (1100 ord cirkus) så det är en bit kvar, men förhoppningsvis är vi klara innan Jul i alla fall... haha. Ha det bäst darlings, och har ni frågor eller något liknande kan ni mejla det till [email protected] så svarar vi så fort vi kan! Puss!
 
Untitled | via Tumblr
Hothothothot.

http://biebstoory.blogg.se/

 
Noah McCall är den 18 åriga tjejen som råkat ut för ett förhållande av misshandel för 3 år sen. Sedan dess har hon varit rädd för att älska. Hon har inte kunnat känna lycka. Händelsen repeteras i huvudet, gång på gång. Hoppet om ett bra liv, försvann fort som vinden. Justin Bieber. Hans rykten om att vara den mest farligaste killen i stan, var lika sant som att månen steg, när solen sjönk. Efter att precis han släppts ut från fängelset, sätter han sig återigen i ett knepigt läge. Han stötter på tjejen som tycks ha minst problem. Men hon har i själva verket mörka hemligheter djupt förvarade. De båda finner trots det en glimt av lycka och finner även en mörk dimma som leder dom på fel väg.
 

Alltså Natalies kollage, design, text... allt är puuurrrfection! Rekomenderar starkt, så kika in där nu!
 
 

Tillbaka?

Vi har en fråga, jag och Ema.... hur många skulle vilja att vi kom tillbaka med en LMLYD 2?
 

All because of you. ♕

Först och främst vill jag bara säga tack. Tack till erat underbara stöd och kommenterarer. Ni anar inte hur jag tjöt (pinsamt nog grät jag faktiskt) när jag såg att ni tog det bättre än jag hade anat.
 
Sedan vill jag berätta att jag har bestämt mig för att ta en paus. Om det är ett klokt eller dumt val har jag inte riktigt klurat ut ännu. Jag menar, jag kommer komma tillbaka - med kanske några kapitel på lager - och så kommer ni tro att jag är tillbaka för evigt. Men sen då? Efter sommaren börjar jag nian. Tänk om jag vill sluta igen då? Vill inte göra er besvikna.. Men en paus är vad det blir för tillfället.
 
En kommentar löd "Du uppdaterar ju ändå aldrig, så du kan lika gärna ta en paus". Håller med. Men det är inte lätt att uppdatera. Man måste ha lusten, och det har jag inte. Jag kan heller inte ta emot förslag som "skriv en gång i veckan" när jag inte ens har lust en gång i månaden, och inte har haft den senaste månaden.
 
Men 98% av kommentarerna var underbara. Vissa tyckte att jag skulle ta in en "Ema 2.0", men det är inte så lätt. Man kräver två saker i en CO-writer och det är att den ska kunna skriva bra, och att man ska kunna lita på att den inte byter lösenord så fort den har chansen. Det är svårt att hålla koll på sådant, hehe..
 
I veckan dog min farmor (faktiskt i förrigår) och jag har därför inte kunnat posta detta tidigare - har varit för ledsen. Är fortfarande ledsen, men ni förstår nog. Så jag ber om ursäkt för det.
 
Under pausen kommer jag fortsätta på Ashtray and Heartbreaks, antagligen, och komma tillbaka med fortsättningen. Ni får hålla koll på MBS' IG och FB, som ni finner i headern, om info. Jag älskar er som bara den guys. Ni har gjort 2 år av mitt liv helt magiska. På återseende! ♥ (Eftersom att det låter mindre sorgligt än hej då)
 
omg..
 

Paus?

Jag får panik. Hela tiden jag tänker på bloggen och det är inget skämt. Jag får ren panik, mitt hjärta går upp i högvarv och jag får ångest. Varför vet jag inte, jag borde ju älska detta? Eller?... Nu har jag hållt på att skriva med bloggen i 2 år. 24 månader. 730 dagar. 
 
Utan Ema känns allt meningslöst. Liksom ni tycker inte om det jag skriver - statisitken har sjunkit med 200+ personer och är lika låg som den var i början av bloggen. Liksom... varför händer det ingenting? Att jag kämpar för något som bara går i back, det känns meningslöst. Jag har velat sluta blogga i ungefär ett år nu. Det är en lång tid. Men jag har inte kunnat göra det mot er.... Ema kom in i bilen och allt var perfekt. Statistiken var högre än någonsin. Men hon fick nog, och statistiken sjönk.
 
Jag pallar verkligen inte mer. När jag tänker på bloggen nu, vill jag typ dö. Inte för att jag är "glad", utan för att det bara är ÅNGEST på ångest på ångest. Jag mår ärligt dåligt. Speciellt när skolan går dåligt. Min sömn blir dålig. Allt. Jag mår inte bra av detta längre, och jag vet inte hur jag ska göra. Det finns tre alternativ.
1) Fortsätta, göra de få som vill läsa nöjda. Må dåligt.
2) Sluta skriva, må bra. Göra er besvikna.
3) Ta en paus och komma tillbaka till en blogg utan läsare överhuvudtaget.
 

Just nu känner jag mig hjälplös. 

http://jssmn.blogg.se/

 
Slummen i Chicago är ett farligt ställe, styrt av kallhjärtade, arga och livs-hotande brottslingar.
Detta är dock inte 18-åriga Alaska Harlow medveten om. Alaska bor i ett litet hus tillsammans med hennes pappa och lillasyster, endast några minuter ifrån storstaden Chicago. På grund av hennes familjs dåliga ekonomi, så studerar Alaska och jobbar vid sidan av, medan hon tar hand om sin lillasyster under tiden hennes pappa är på sitt arbete. Hennes far är en välutbildad, smart och en älskvärd man som skulle göra vadsomhelst, närsomhelst för sina döttrar. Alaskas lilla syster, Adelaide, är en 14 årig tjej som är raka motsattsen till sin 4 år äldre syster. Medan Adelaide har två vackra gröna ögon, så är Alaskas ögon kallt havsblåa. Adelaides hår är av den ljusaste färgen av blont , medan Alaskas hår är den mörkaste färgen utav brunt. Adelaide älskar klänningar, men Alaska bär aldrig något annat än hennes urtvättade jeans. Adelaide är mentalt sjuk och kan aldrig bli frisk, Alaska är frisk och är välsignad över att vara hennes systers viktigaste botemedel. Men bortsett från alla deras olikheter, så älskar Alaska sin syster mer än något annat i hela världen.

Men vad händer när Alaskas liv vänds uppochner i samband med att hon får hjälp av den vackra, mysteriska brottsliga tonåringen?

Detta är inte en typisk romantisk historia, om när en pojke och flicka blir förälskade i varandra. Detta är en historia om en kallhjärtat, tonårsbrottsling med farligt mörka hemligheter, ett orosfyllt och skrämmande förflutet, och som är oberörd av alla mänskliga känslor. Detta är en historia om två trasiga, splittrade hjärtan, som desperat vill bli helade.
 
Deras kärlek kommer inte bli enkel, vacker eller säker. Deras kärlek kommer bli det svåraste de någonsin gett sig in på, det kommer bli en katastrof och livshotande farligt. Men en sak är säkert... den kommer vara 100% äkta.
 

Ingen kan ha missat jssmn.blogg.se, ha? Det skulle isf vart katastrof!! Skynda dig isf in och börja läs hennes nya (och gamla noveller) novell Brawler! Hon skriver som en guuuud och är allmänt bäst. På riktigt. Skynda er in nu, annars missar ni något! :*
 
/Kapitel fyra här under!!!\

GOD JUL!

Goood Jul allihopa! 
 
 
 
 
Kapitel 2 befinner sig här under! Kommentera! :) 
 

Ny Design!

 
Designen är helt perfekt, vilka håller med mig?! Mickan är ett under! Klicka er in på hennes blogg HÄR och beställ en design, ni kommer inte bli besvikna!! :)
 
PS. Ny egenskap - i högra botten finns det en "TOP" skylt där ni kan klicka för att komma upp till toppen igen!

Tack för att jag fått dela med mig av min historia.

 Just nu i skrivande stund sitter jag och lipar. Lipar för att Love Me Like You Do är slut, lipar för att min tid här på MBS är slut och lipar för att jag är så tacksam över er, läsare som varit en stor del av detta, hjälpt mig och peppat mig på vägen. 
 Varje gång man kör fast finns ni där, ger idéer på vad ni skulle vilja läsa, för det är ju trots allt för er vi skrev. Vi hade nog aldrig orkat sitta hemma och skriva klart hela denna novellen om det inte vore för er. 
 Love Me Like You Do började med att någon frågade mig, "Ema, hur tror din historia hade settt ut ifall du hade träffat Justin?"
 En simpel fråga som ledde till något så mycket mer. Jag började skriva ned min idé på papper. Jag skrev faktiskt dem fem första kapitlen förhand. Och se vart jag hamnade sen. Det var inte menat att någon skulle få läsa min story. Den var lite privat eftersom den ganska mycket speglade mig. Men jag ångrar det inte för fem öre. Det var det bästa jag någonsin gjort. 
 Allt detta har jag Liv att tacka för. Tack Liv, för att du trodde på mig när ingen annan gjorde det. Tack Liv för att du visade intresse för min novell och fann något intressant i den. Tack Liv för att du kommit så nära mig. Du är som min lillasyster och vi kind of har en hat-kärlek relation. Vi bråkar ofta, men ändå så står vi här, snart ett år senare och fortfarande vänner. 
Tack Liv för allt. 
 
 Jag vill även be om ursäkt till mina läsare. Förlåt om jag någonsin verkat taskig eller varit bitchig. Förlåt att jag inte alltid kunnat leverera kapitel i tid och förlåt om jag inte lyssnat på er. Men Love Me Like You Do var ganska personlig och jag ville liksom ha den på mitt sätt. 
 Jag kommer aldrig glömma min tid här på MBS, min tid här mer er, läsare, och min tid här med Liv. Det har varit ett underbart år! Och jag är ledsen att det inte blir fler. 
Det här är mitt sista inlägg på MBS. Jag hinner tyvärr inte med att skriva under tidspress. Jag har väldigt mycket i skolan (fråga Liv, hon kan bekräfta det) plus att jag nu efter jul kommer återgå helt till min dans då jag är fullt återhämtad från min skada och min operation. Det finns även andra saker jag behöver lägga ned tid på, därför avsäger jag mig rollen som co-writer här på MBS. 
 Liv kommer att fortsätta på en helt ny novell inom kort som jag kan garantera att ni kommer att älska. Så stanna kvar här för Liv bjuder på mer spännande noveller. 
 
Tack för att ni to er tid för att läsa min historia och tack för att jag fick dela med mig av den. Jag kommer aldrig glömma min tid här tillsammans med er. 
Jag älskar er var och en, mer än vad jag älskar Nutella. Och det, det är mycket. 
 
-er Ema. 

Så här är det

Både Ema och jag har FULLT upp nu de sista veckorna innan lovet, eftersom att arbeten ska in och betyg ska sättas. Vi har inte haft tid med att skriva, dessvärre, eftersom att vi har skrivit på uppsatser och pluggat på en massa prov. 
 
Men vi ska starta på kapitlet i veckan och förhoppningsvis är det uppe innan veckans slut!! 

Vad är det för en dag?

... Det är underbara Emas födelsedag!! Graaattis Ema! Älskar diiig ❤️
 
 

Ni följer väl bloggen...

På instagram?
 
På facebook?
 

Ja.

Det har gått 6 dagar sedan senaste kapitlet... 6. Wow. Shit. Inte okej.
Men ni måste förstå - vi har haft full rulle i skolan. Båda två utav oss och liksom er så vill vi göra bra ifrån oss och göra våra föräldrar stolta! Förlåt återigen dock för den ur-dåliga uppdateringen.
 
Kapitel 60 någonting, kommer inte ihåg vilken siffra det är, är i alla fall i progress! Ska försöka få klart det idag och sedan påstarta nästa imorgon. Vi lovar - efter höstlovet ska vi göra bättre utav oss! Vi älskar er, hoppas inte alltförmånga har stuckit. Puss.
 
Untitled

Realism

Hej älsklingar!
Vi ska försöka få fram detta - utan att låta gnälliga som vissa av er tycker att vi är! Haha!
Många av er kommenterar "Få kapitlet lite mer realistiskt." Alltså.. vi kan inte få något påhittat att verka realistiskt på något sätt. Det är inte realistiskt att Justin ger ut hela sitt liv till en tjej på flygplatsen. Det är inte realistiskt att Selena är elak etc.
 
Så, när vi lägger ut ett kapitel när Justin är med henne ute på stan, så får vi kommentarer som "Gör det mer realistiskt" så blir vi inte ledsna! Inte på kommentaren. Utan på att vi inte vet hur vi ska göra. Och då tänkte vi... att istället för att VI ska ändra på novellen, så kan ni släppa till lite och ha lite fantasi! Flera noveller som finns om Justin kan handla om vampyrer, till att hon är hans syster osv. för att det är på låtsas!
 
So yeah... det är vad vi ville få fram! Fantisera lite mer älsklingar. Vi älskar er och alla kommentarer ni ger oss, åååh, så glada vi blir! Imorgon kommer nästa kapitel btw, vilket kanske inte heller är super-realistiskt, men som sagt... fantasin gör allt!VI ÄLSKAR ER! Puss.
 

<< Earlier Posts