KAPITEL 28-. LOVE TEXTS
“Alfredo?”, utbrast jag förvånat. Han ryckte lätt på axlarna med en likgiltig blick. Med en suck korsade jag armarna över bröstet. Vad gjorde han här? Visste Justin att vi var här?
“Hej Belle, jo…”, började han och kliade sig nervöst I nacken, “Justin har typ slängt ut mig… och Emily sa att ni bodde här… så…” Jag visste precis vart han ville komma och var inte speciellt nöjd över det.
“Emily Marie Gordon! Kom hit!”, ropade jag över axeln. Alfredo skrattade lätt till. Em kom med snabba steg, med en handduk lindad runt sin kropp. När hon fick syn på Alfredo spreds ett leende på hennes läppar.
“Freddo! Hey!”, hälsade hon mjukt och kramade om honom. I handduk? Really? Ännu en suck lämnade min mun. Em höjde frågandes på ögonbrynen mot mig med handen på midjan.
“Vad är problemet då du använder hela mitt namn?”, kontrade hon kort, “är du död?” Jag grimaserade mot henne innan jag snabbt klampade in på rummet igen. Em ursäktade sig till Alfredo innan hon kom in efter mig.
“Nå? Vad är problemet med att min pojkvän är här?”, min hals stocknade. Pojkvän?
“När blev ni två ihop?”, utbrast jag förvånat och tog en klunk av min Coca Cola Light.
Em skakade på huvudet, “den storyn tar vi en annan gång. Så, berätta dramat?” Ännu en suck lämnade min mun och jag lade huvudet på sned medan jag gestikulerade med händerna i luften.
“Han vill bo här för att Justin har slängt ut honom!”, förklarade jag hektiskt. Hon skrockade humorlöst till.
“Trevlans, vad är det för problem? Han kan väll sova med mig?”, föreslog hon. Jag fnös.
“Det här är väll en “tjej-helg” eller? Det var din ide…”, grumlade jag menandes. Hon suckade med en enkel nick. Jag höjde på ögonbrynen.
“Ja, jag vet! Men kom igen, ska han bo på gatan eller?”, mina ögon spärrades upp.
“Han är för guds skull 19 år gammal, jobbar med Justin Freaking Bieber, han har väll pengar?!”, röt jag surt. Hon mummlade något ohörbart.
“Vad sa du?”, muttrade jag och korsade armarna över bröstet. Hon skakade på huvudet med händerna i luften. Trodde hon seriöst att jag skulle slå till henne? Hon tar alltid upp händerna I luften när hon tror att jag ska göra det, för det sa hon när vi hade våran “berätta-hemligheters-kväll” en gång.
“Wow, du tror att jag ska slå dig? Tror du verkligen att jag är sån? Jag har aldrig slagit till dig Em!”, hasplade jag ur mig. Hon nickade och slog ut armarna.
“Förlåt… jag hatar att vi bråkar…”, viskade hon hest. Jag gick fram till henne och kramade mjukt om hennes kropp.
“Ja… jag med…”, erkände jag milt mot hennes axel. Med en nick klev hon ett steg tillbaka och gick till Alfredo, för att bara någon minut därpå komma tillbaka med ett leende lekandes på läpparna.
“Nu klär jag på mig, sen ska vi gå ut och shoppa!”, skrattade hon och vickade på rumpan medan hon gick in i sovrummet. Ett skratt lämnade likaså min mun och jag slog mig ner I soffan. Hur skulle jag klara mig utan Em egentligen?
“Victoria’s Secrets eller Forever 21?”, undrade Em och flackade med blicken mellan de två butikerna. Jag hummade till och klev sedan in mot “Forever 21”. Em log gillandes och drog med sina 4 påsar in på affären efter mig. Till skillnad mot henne så hade jag bara två, ett par Jeffrey Campbell skor och en påse med ett par svarta Jeans från H&M. Vi gick igenom klädhängarna på affären då jag skymtade någon genom skyltfönstret. Justin, Moshe och Kenny. En klump dök upp I min hals och jag drog snabbt ner Em bakom kläderna.
“Vad är det?”, väste hon lågmält. Jag höjde lätt på ögonbrynen.
“Justin utanför.”, viskade jag till svar och drog pekfingret mot läpparna. Efter en stund sneglade jag upp och såg att de hade lämnat sin plats utan för affären. En pustning for ur mig och vi betalade det vi skulle ha och klev sedan ut ur den kvava affären för att dra oss in på Victoria’s Secrets. När vi var klara där meddelade min mage mig att det var dags för att äta.
“McDonald‘s?”, föreslog Em och pekade på resturaungen tvärs över gatan klädd i en ljusbeige fasad. Jag nickade gillandes och förde stegen ditåt. När vi klev in blev jag genast träffad av lukten av flott och hamburgare. Min blick fördes mot disken, men bröts sedan och hamnade på Kenny som stod fram för mig med två påsar.
“Belle?”, frågade han chockat och rynkade på ögonbrynen. Jag “öhm”-ade mig och nickade sedan.
“Ja, men det är en overtaking till Justin, så säg inget! Lova!”, vädjade jag honom. Med en nick och ett leende lovade han glatt.
“Kommer ni på konserten imorgon eller?”, flinade han. Em svarade åt mig med ett leende.
“Japp, självklart! Och Belle kommer bli One Less Lonley…-”, hon avbröt sig mitt i sin mening och svalde hårt, “Oupsie, det fick inte du veta…” Jag skrattade till.
“Äh, jag kommer glömma bort det”, lögn. Jag kommer inte glömma bort något sådant, men det skulle förstöra allt så jag höll det inom mig. Jag fick låtsas att jag inte visste om det helt enkelt.
“Aja, vi ses imorgon tjejer, och Belle.. Jag kommer inte säga något till Justin.”, skrockade Kenny lågmält. Jag nickade nöjt och kramade mjukt om honom innan jag klampade fram till Em som stod vid kassan och blickade menyerna. Killen som skulle at våra beställningar verkade tröttna, rejält. Ett flin spreds på mina läppar, och verkade smittas av på honom. Em beställde sedan och gick snabbt och slog sig ner vid ett bord medan jag betalade.
“Du är Justin Bieber’s tjej va?”, frågade han helt plötsligt. Jag svalde hårt och skakade på huvudet.
“Va? Nej, jag är inte Justin Bieber’s tjej, jag känner inte ens honom…”, ljög jag snabbt. Han nickade och tog emot mina pengar, det där var nära ögat…
“Justin! Kom nu!”, ropade Allison förtvivlat från min loge. En suck lämnade min mun och jag klev trött av scenen för att klampa iväg till henne.
“Vad är det?”, mumlade jag från dörröppningen, hon vred sin iPad mot mig. Jag kunde inte se vad det var ordentligt, men sedan såg jag det. Jag och Belle I Paris, hållandes i varandras händer. Jag ryckte på axlarna.
“Och?”, en suck hördes, men det var inte Allison’s, det var Scooter’s. Han kollade stelt på mig.
“Och? Är det allt du kan säga Justin? Du måste vara försiktig!”, förklarade han högljutt. Jag himlade med ögonen och tryckte ner handen i min ficka.
“Vadå, “Världen går under om Justin Bieber har en flick van, spring!” eller?”, skämtade jag med tillgjord röst. Han slog ner locket till sin Mac och klev fram till mig med en stel blick.
“Nej, men du… var inte så uppkäftig.”, röt han surt innan han försvann bakom min axel.
“Någon har vaknat på fel sida av sängen…”, grumlade jag och fick en instämmande nick från Allison. Jag slog mig trött ner I min soffa med blicken på klockan som tickade högt. Tick, tock, tick, tock… Jag kunde höra min egna puls dunka i öronen pågrundav bystander som omringade oss i Logen.
“Mat!” Ropade Kenny och höll upp två McDonald’s påsar. Ett leende spreds på mina läppar och jag gjorde hastigt tummen upp. Allison him lade med ögonen och drog en hand genom sitt svarta hår, men sa ingenting, då hon visste på vilket “snack” humör jag var på.
Det varma vattnet sipprade ner för mitt hår då jag drog en hand genom det. Snabbt vred jag av vattnet och virade en handduk runt midjan och tog en annan som jag gnuggade med I håret. Jag lämnade badrummet för att klä på mig, något jag gjorde på bara några sekunder innan jag drog upp min mobil för att knappa iväg ett sms till Belle.
“Hey babe! Saknar dig, Washington känns så ensamt utan dina kramar, dina kyssar eller bara dina beröringar. Om 1 vecka syns vi, men sen drar jag till Canada… då blir det 1 vecka där, och sen syns vi förmodligen I L.A om tre veckor efter gången om 1 vecka… usch, vad är det jag skriver till dig? Haha, jag saknar dig, ville att du skulle veta det. Puss, Justin.”
Jag tramped ut till vardagsrummet där mamma satt med ELLE-magasin I famnen, Scooter med sin laptop, Mama Jan med sin laptop och Kenny med sin iPhone. Det är verkligen Socialt att vara på tour tycker jag! Tänkte jag ironiskt och slog mig ner I soffan då min mobil plingade till. Belle.
“Åh, jag saknar dig också Justin! Dina kyssar mest… eller snarare din morgon röst… hahah, 1 vecka har vi varit ihop, det känns som flera år! Nej då, jag behövde kanske veta hur schemat ser ut? ;) Haha… Vi kanske ses mer än det, när ingen av oss anar det? <3 Puss, Belle.”
Och vad menade hon med det egentligen? Tänkte jag förvirrat och fuktade mina läppar.
“Så, hur mår Belle?”, frågade mamma med ett leende lekandes på läpparna. Jag ryckte på axlarna och drog en hand genom mitt fuktiga hår.
“Hon mår väll bra… tror jag…”, chansade jag till svar. Hon nickade trött och la en hårslinga bakom örat.
“Jahapp… vad ska du göra kväll då?”, fortsatte hon mjukt. Jag suckade milt.
“Mamma, jag vet inte, OK? Sluta ställa så många frågor…”, bad jag henne lugnt. Med en nick tystnade hon snabbt. Scooter slog ner locket till sin laptop och slog sig ner I fåtöljen fram för mig.
“Justin… snart är det dags att börja jobba på ditt jul-album… har du några låtar till det?”, started han med. En nick var allt som krävdes innan samtalet var igång.
Mitt i natten började min mobil ringa, vem ringer nu? Tänkte jag surt och svarade.
“Ja det är Justin, om det är Alfredo, Chaz, Ryan, Mitch, Nolan, Michael eller någon annan av mina kompisar så dödar jag er.”, varnade jag snabbt. Ett fnitter hördes I andra änden.
“Förlåt, jag visste inte att det var natt hos dig, jag är I Europa…”, ursäktade Jasmine sig. Jag satte mig käpprakt upp i sängen, var för ringde hon mig? Nu? Ett halvår senare?
“Så, du har en ny tjej?”, undrade hon milt. Jag svalde hårt, detta bådade inte gott.
“Lugn Justin, jag kommer inte förstöra något mellan dig och denne… Belle.”, försäkrade hon mig. Jag andades lugnt ut.
“Vad vill du Jasmine? Varför ringer du mig?”, fnäste jag kallt. Hon skrattade lätt till.
“Får man inte vilja prata med dig?”, skrockade hon lågt. Jag suckade och gnuggade mig trött i ögonen.
“Inte mitt I natten.”, röt jag och la snabbt på innan jag la mig ner i sängen igen. Varför ringer Jasmine mig, nu?
Snart är jag hemma, hemma, hemma! :D Skrev det i förra också, men det blev fel... haha! Kommentera! :D
KAPITEL 27-. BAAM, NOT SO HAPPY ANYMORE
”Alfredo, kom med mig ut i köket så gör vi nudlar.” Föreslog jag mjukt. Han nickade gillandes och gick med mig ut i det nu, stora köket. Det i Frankrike hade varit förfärligt litet, men detta var mycket större. Jag räckte över en skål med nudlar till Alfredo och drog åt mig min egna.
”Jo Justin… det är något jag måste berätta.” Började han. Jag viftade med handen.
”Det kan nog vänta.” Han skakade menandes på huvudet och kollade döds seriöst på mig.
”Det måste tas. Nu.”
”Spill it.” Vädjade jag och kollade allvarligt in i Alfredo’s ögon. Han bet sig löst i läppen men nickade sedan.
”På klubben, då drack jag lite och möte Jasmine och vi… ja…” Han behövde inte säga mer, jag förstod precis vad han hade gjort med Jasmine. Han behövde inte förklara mer… med en duns släppte jag ner min nudelskål och gick med snabba steg ut ur köket, ut ur hotell rummet. Jag ville bara försvinna, gå igenom marken eller något sånt… Han hade rent utsagt Knullat med Jas. Mitt ex, Jasmine Villegas. Bara tanken gjorde mig illamående. Alla paparazzis fotade för fullt när jag lämnade hotell lobbyn, men jag brydde mig inte ett skit och började springa, springa från sanningen, Alfredo, Belle, mamma, Paparazzina, verkligheten… Mina andetag blev djupare och min puls dunkade hårt på halsen, men jag stannade inte för det. När jag kom fram till en tom liten gräsplätt, en bit utanför centrumet, slog jag mig ner på bänken och drog upp det Jonah hade gett mig ur fickan. Ett ciggarette paket. Skuldkänslorna dör snabbt upp, men jag snäste iväg de.
”Gör det, eller gör den inte Justin.” Intalade jag mig själv innan jag drog upp tändaren ur fickan och tände på. Jag kände genast hur pulsen sjönk ner till noll och lät röken sippra ut mellan mina läppar. Men snabbt åkte mina tankar iväg mot Belle. Vad skulle hon tycka om det här? Snabbt trampade jag ner fimpen och slängde ut paketet i skogen. Tändaren behöll jag eftersom att det var morfars gamla. Jag drog upp min mobil och sökte igenom min kontaktlista innan jag fann det namn jag behövde ringa. Efter några signaler så gick telefonsvararen igång. Typiskt…
”Heej! Du har nu nått Belle Chandler, om det var mig du sökte så kan jag tyvärr inte svara just nu. Men sjung ditt meddelande efter pipet! *pip*” Jag förmådde mig inte att spilla mina känslor genom telefonsvararen. Jag reste mig slött upp och började stapla tillbaka till Centrumet.
Jag klev in på närmsta café och beställde en kopp kaffe. Innan någon fick syn på mig drog jag på mig mun luva och skymde ansiktet. Jag orkade helt enkelt inte med frågor från fans som, ”Vem är tjejen du var med i Paris?”, eller frågor som, ”Vill du gifta dig med mig?”. Det var väll sött och så, men det började bli ytte pytte jobbigt. En kille kom fram och gav över koppen med kaffet då min mobil började ringa. Snabbt svarade jag utan att ens ge en blick åt vem som kanske ringde.
”Hallå?” Svarade jag kort. Belle fnittrade mjukt till i andra änden och fjärilarna bubblade upp.
”Jag såg ett missat samtal från dig, vad är det?” Frågade hon lugnt. Jag svalde hårt, här kunde jag inte berätta om Cigaretterna eller någonting.
”Jag bara ville höra din röst.” Ljög jag. En gubbe några bord bort stirrade fokuserat på mig, nästan så fokuserat att jag blev förbannad. Belle skrattade till och jag hörde Emily’s röst i bakgrunden.
”Nawe, jag saknar dig med. Haha, din röst låter däremot sträv och ledsen. Är det något?” Jag svalde hårt. Ljuga. Det var en sak jag definitiv sög på, och alla jag känner kan tillochmed intyga det.
”Nej, är bara lite trött. Du vet, resefeber. Efter Washington ska jag tillbaka till Canada.” Upplyste jag henne och ett leende dansade fram på mina läppar. Hon hummade milt till.
”Trevligt. Ska du hälsa på… Diana och Brutus? Och Jared, Jasmine och Jason?” Provade hon sig fram, men hade helt fel. Jag skrattade till åt hennes misstag och kliade mig på kinden.
”Diane och Bruce, och de andra heter Jeremy, Jazmyn och Jaxon sötnos.” Förklarade jag milt. Hon fnissade till.
”Oupsie, my bad.” Ursäktade hon sig och fnittrade återigen mystiskt till. Jag suckade djupt.
”Ja, det var typ allt…”, började jag och kliade mig nervöst i nacken, ”vi ses snart hoppas jag.” Hon mumlade något ohörbart till Emily och kom sedan tillbaka till luren.
”Okej, men vi ses om några da-… nej, men vi ses snart. Puss på dig!” Hon la snabbt på och jag la uppgivet ner mobilen på bordet då jag märkte att gubben som hade iakttagit mig stod framför mig.
”Hej, öh… är du Justin Bieber?” Undrade han med en harkling. Jag suckade och nickade lätt.
”Åh, skulle du kunna signera denna till mitt 5 åriga barnbarn, Denice, hon ligger tyvärr i Cancer ändå borta i Florida.” Ursäktade han sig och räckte över papper och penna. Jag log ett brett leende och signerade snabbt papperslappen.
”Hey Denice, stay strong! XOXO, Justin Bieber.”
Gubben tog tacksamt emot pappret och pennan igen innan han lunkade tillbaka till sin plats. Jag reste mg upp för att lämna stället då folk börjat märka att Justin Bieber satt här.
Det var jobbigt att hålla detta borta från Justin, men jag var tvungen. Em hade sovit under hela resan till Washington, medan jag hade suttit och glott på ”Abduction” och en massa med andra filmer som fanns i deras bibliotek på de små skärmarna framför oss. Jag letade med blicken över rullbandet och hittade tillslut min väska. Jag drog åt mig den och kollade mot Em som stod och snackade med någon snygg, hunkig kille. Jag vet att jag har Justin, men han var faktiskt snygg. Redigt, jävla snygg.
”Ja, och så… haha.” Skrattade Em nervöst. Jag gick fram till de och puffade till henne i sidan.
”Oh, Belle detta är Toby, Toby detta är Belle.” Presenterade hon oss. Jag räckte fram min hand och väntade mig ett handslag, men han greppade inte tag om den. Ouppfostrade unge.. tänkte jag bitter.
”Kommer du eller? Vi har en tid att passa.” Påminde jag henne och drog henne löst i jackan. Hon skulle precis ge ut sitt nummer då jag drog med henne med snabba steg, ut från flygplatsen.
”Vad var det där nödvändigt för?” Gnällde hon när vi hade lämnat den unkna flygplatsen. Jag drog av mig min jeans jacka och drog en frustrerad hand genom håret.
”Du vet inte vem han var?! Han kunde ha varit ett peddo, eller någon mördare!” Snäste jag åt henne, ”har du aldrig sett Taken eller?!” Fortsatte jag menandes och la in våra väskor i bagage luckan till en taxi. Em nickade förstående och hoppade in i taxin strax efter mig. Vi började åka till det lilla hotellet vi skulle bo på, men litet var det knappast.
”Em! Du ljög! Du sa att vi skulle bo på ett litet, vandrarhems-inspirerat hotell! Det här är ju för i helvete Plaza!” Hon ryckte neutralt på axlarna och verkade inte bry sig ett dugg om vad jag hade att säga därefter. Med en rytning drog jag med henne in i lobbyn som spelade lugn, vaggvis, musik. Det var snyggt inrett med Beigea soffor, guldiga väggar med olika mönster på och hårt, nästintill glas golv. Jag förundrades av det vackra ”Palatset” att jag inte märkte att Em försvann till receptionen.
”Hej, öh, Gordon. Vi har beställt ett rum. Clark Gordon.” Upprepade Em ett flertal gånger innan den inkompetenta mannen bakom disken hittade vårat rum. På den bruna disken stod det en skål med M & M’s, så jag roffade åt mig en näve då Em fick våran rumsnyckel. Hon log stort.
”Klappat och klart.” Skröt hon och drog med sin väska mot hissen. Jag himlade med ögonen innan jag följde henne mot den.
Jag virade en handduk runt min kropp och gick mot min necessär för att finna min tandborste. När jag hade borstat tänderna så kammade jag snabbt igenom mitt hår innan jag gick ut till Em som satt i en morgonrock, i väntan om att få hoppa in i duschen.
”Tack och lov, du är klar.” Utbrast hon med en blick upp i taket innan hon traskade iväg in på badrummet. Jag höjde lätt på ögonbrynen och drog på mig ett gult linne och ett par mjukisbyxor, samt en hoodie. Min mage kurrade till, så jag drog upp den vita telefonen och beställde två hamburgare och pommes frites. Em var nog säkert hungrig. När jag hade fått meddelat att min mat skulle komma inom en kvart så hoppade jag ner i min säng och klickade på MTV. Ke$ha var på. Med en ljudlig suck sänkte jag och klickade vidare till Disney Channel där Kim Possible höll på. Ett leende växte fram på mina läppar, men jag hann inte kolla så värst mycket innan det knackade på dörren. Det måste vara maten. Jag hoppade ur sängen och drog upp dörren och möttes av en chock. Eller snarare en panik-chock.
Kapitel 27, vilket betyder att jag är hemma snaaaart! :D Kommentera babes, ni har väll inte lämnat mig?
KAPITEL 26-. YOLO
Jag hade inget annat för mig, så varför inte?
”Du, jag gillar inte dig. Verkligen inte. Men Belle gör det, och jag vill skydda henne. Så om jag får höra att du har sårat henne så kommer du ångra att du föddes. Förstått?” Varnade hon mig med spända knytnävar. Skrämt nickade jag och drog ner handen i fickan.
”Bra, men nu är jag hungrig. Pommes vill jag ha. Du bjuder, du är rikare än mig.” Utbrast hon menandes och började gå. Jag skakade på huvudet men gick efter henne.
När jag trött släppte ner väskan i hallen så kom pappa snabbt ut och bemötte mig med en lång kram. Det var udda… pappa kramas aldrig. Och då menar jag aldrig.
”Hej Belle, hur har du haft det?” Undrade han och lyfte snällt upp min väska. Det var något lurt på gång, jag kände det…
”Jag har lagat Spaghetti med Köttfärsås älskling, maten står på bordet.” Jag kollade frågandes på pappa och la huvudet på sned.
”Vad är allt det här om då?” uppkäftade jag, fast jag borde vara glad, ”du är hemma och lagar mat.” Han svalde nervöst och drog en hand genom sitt hår.
”Jag är bara så ledsen över att vi måste flytta. Förlåt…” Ursäktade han sig. Jag nickade och slog mig ner vid bordet.
”Vad gott det luktar!” Provade jag mig fram och kollade mjukt på pappa. Han log smått mot mig och tog en klunk av sitt vatten.
”Så, Justin Bieber och du… Jag har minsann pratat med Em.” Jag fnittrade nervöst till och ryckte på axlarna.
”Ja, det är min kille, men pappa.. Seriöst? Ska vi prata killar?” Frågade jag oseriöst. Pappa skakade på huvudet och kliade sig nervöst i naken. Vi åt upp maten under en massa samtal. När jag hade stoppat i det sista av disken i diskmaskinen så var klockan redan 10, och jag var supertrött.
”Jag går och lägger mig, god natt.” Sa jag hastigt och skyndade mig upp på mitt rum. Jag drog av mig mina kläder och hoppade in i min pyjamas innan jag tvättade bort sminket och hoppade ner i min säng. Mobilen vibrerade då jag nästan hade somnat, så med en suck klickade jag upp sms:et.
”Hej babe… jag saknar dig redan. Vi ses om 3 veckor.. hoppas du inte sover, jag vet inte om det är någon tidsskillnad mellan USA och London.. haha. XX Justin.”
Jag log stort och bet mig löst i underläppen och knappade in ett svar.
”Jag saknar dig också Justin. Åh, det känns som så lång tid… Nej då, jag hade inte somnat än, xx Belle.”
Jag låste mobilen och la mig på sidan för att bara några sekunder senare falla in i djup sömn.
”Belle? Upp och hoppa.” Ropade Em roat från min sida. Trött slog jag upp ögonen för att sömndrucket sträcka på min stela kropp. Em stod och log stort mot mig i andra sidan av rummet.
”Vi ska på spa.” Orden påverkade inte mig så värst, då jag var väldigt, väldigt trött. Min blick föll på klockan, som signalerade att klockan var 08.12… Jag suckade trött och drog en hand genom mitt ansikte.
”Du driver? Väcker du mig tio över 8 för att säga att vi ska på spa? Trevligt..” Grymtade jag och pressade ner ansiktet i kudden för att försöka somna om. Men Em gav inte upp. Åh nej, tvärtom.
”Gå upp Belle!” Gnällde hon i örat på mig, ”vi ska på spa om en timme, för sen ska vi två åka till Washington över helgen för att gå på Justin’s konseeeert.” Jag spärrade upp ögonen och satte mig käpprätt upp i sängen.
”Va? Justin’s konsert?” Hon nickade och drog en hand genom håret.
”Vi åker ikväll, jag fick biljetter av pappa igår, till både hotell och konsert. Mamma hälsar också. Din pappa hittade två spa-biljetter som går ut om 4 dagar, så varför inte använda de innan vi åker?” Jag slog armarna runt hennes hals och drog upp mobilen för att sms:a Justin, men hon stoppade mig.
”Det är en överraskning. Justin får inte veta något, jag har snackat med Pattie redan. Dig skulle man inte kunna lura, för du ska ju resa liksom.” Hasplade hon fram. Jag nickade.
”Men då drar vi va?” Utbrast jag glatt och reste mig upp för att dra på mig kläder. Em nickade och viftade med mina bilnycklar i luften innan hon slängde dem till mig.
”Du kör, och det menar jag.” Jag himlade med ögonen men tog emot nycklarna och gick armkrok med Em ner till köket där en macka låg på köksön. Jag greppade tag om den och åt snabbt upp den. Vi fortsatte ut till min bil, och resten fick jag och min kära GPS fixa.
Mamma log stort mot mig, för stort så att det såg läskigt ut. Jag grimaserade mot henne.
”Är du redo inför konserten på söndag? Jag ska få välja One Less Lonley Girl.” Upplyste hon mig. Jag ryckte lätt på axlarna och drog med handen över min t-shirt som hade skrynklat till sig.
”Här, ät.” Uppmanade Carin mig och räckte över en skål fruktsallad. Hon var den enda som brydde sig om att jag åt hälsorikt då och då. Hon gav mig frukt och grönsaker, ofta.
”Men jag är inte sugen…” Protesterade jag surt. Hon skakade på huvudet.
”Ät ändå. Det är nyttigt, McDonald’s är inte allt som finns.” Med en suck så började jag äta dem söta frukterna. Melon, banan, kiwi och äpple var det i. Mamma sneglade på Scooter och log lömskt. Jag reste mig slött upp med en suck och gick in på mitt rum.
”Frukten då?” Ropade Carin efter mig, men jag sket fullständigt i den där frukten och klampade in på mitt rum och slängde mig ner på sängen med ansiktet begravt i kudden. Jag saknade Belle.. Hennes varma andetag och mjuka kyssar… allt med henne var bara… perfekt.
Du kommer aldrig bli en bra pojkvän till någon, du var inte god nog för mig heller… Jasmine’s hårda ord upprepades gång på gång i huvudet på mig. Jag mådde nästan illa av det… Jag satte mig trött upp i sängen och gick fram till dörren för att lämna det unkna rummet. Mamma räckte över en vattenflaska och log milt mot mig.
”Så, vad ska du göra nu?” Frågade hon mjukt. Jag ryckte på axlarna då det knackade på dörren.
”Kan du öppna?” Bad mamma lugnt och kollade ner i ELLE magasinet hon läste. Jag grymtade till men gick mot dörren och drog slött upp den. Alfredo slog armarna runt min hals.
”Hej älskling, jag har saknat dig!” Utbrast han med tjejig, tillgjord röst. Jag skrattade till och kliade mig nervöst i nacken. Alfredo var väll hemma? Han log stort.
”Måste inte du vila?” Tyckte jag och drog en hand genom mitt hår. Han viftade med handen och skakade på huvudet med en grymtning innan han fortsatte in i den stora sviten till mamma som nu satt och glodde på tv. Animal Planet, typiskt henne.
”Hej Pattie!” Hälsade Alfredo glatt och kramade om henne. Mamma log förvånat och sneglade på mig.
”Måste inte du vara hemma, och vila?” Hans blåmärken hade nu blivit gula istället för blå/lila. Han skakade på huvudet och slog sig trött ner i soffan bredvid henne.
”Äh, jag kan väll vara här och stötta er. Det är väll samma grej som att vila i D.C som att vila hemma, eller hur?” Konstaterade han, och hade rätt. Det var samma sak, men här skulle han få behöva röra på sig mer.
”Alfredo, kom med mig ut i köket så gör vi nudlar.” Föreslog jag mjukt. Han nickade gillandes och gick med mig ut i det nu, stora köket. Det i Frankrike hade varit förfärligt litet, men detta var mycket större. Jag räckte över en skål med nudlar till Alfredo och drog åt mig min egna.
”Jo Justin… det är något jag måste berätta.” Började han. Jag viftade med handen.
”Det kan nog vänta.” Han skakade menandes på huvudet och kollade döds seriöst på mig.
”Det måste tas. Nu.”
Lite kortare kapitel, jag vet :( Snart är jag hemma förhoppningsvis! Yeeey! :D Hoppas ni inte har lämnat mig... :( Kram! Kommentera!
KAPITEL 25-. BREATHE ME.
Jag log stort och gick in i köket. Mamma hade lämnat en lapp åt mig, förvånads vis.
”Hej Justin! Nu har du antagligen redan pratat i telefon med mig, men öppna kylskåpet så har du dig en överraskning. Puss och kram, mamma.”
Det stod två paket mjölk, ett salladshuvud, lite ost, en juice kanna och smör låg i kylskåpet. Vad var då allt detta? Kolla i kylskåpet, Ja mamma, jag kollade i kylskåpet. Tänkte jag frustrerat och drog upp min mobil för att skicka iväg ett sms.
”Vad var allt det där ”kolla i kylskåpet”? Det är ingenting där!!”
Jag drog ut Juice kannan och hällde upp lite sval Juice i ett glas. När jag skulle ta en klunk av det så vibrerade min mobil. Jag klickade snabbt upp sms:et och läste det.
”Kolla noggrannare ;) Du kommer nog bli lycklig när du hittar det…”
Jag drog ett djupt andetag och ställde in Juice kannan och letade tills jag hittade det… det låg bredvid salladshuvudet och osten… perfekt mamma, tror hon att jag är ett sex monster? Äcklat tog jag upp kondomen och skulle precis slänga den då Belle kom in i köket, så jag tryckte snabbt ner den i fickan. Belle höjde frågandes på ögonbrynen.
”Vad är det där?” Frågade hon lugnt, ”får jag se kanske? Justin..?” Bad hon. Jag svalde nervöst och kramade om kondompaketet i fickan för att sedan dra upp det och räcka över det till henne. Hon granskade det med ihop pressade läppar och höjda ögonbryn.
”Mamma lämnade de här…” Försvarade jag mig hastigt. Hon nickade och drog en hand genom sitt hår.
”Jaha… så hon tror att vi ska ha sex första veckan?” Jag ryckte på axlarna.
”Vill inte du det? Vill du aldrig ha sex med mig?” Undrade jag lågt. Hon skakade på huvudet.
”Aldrig är en överdrift Justin, jag vill väll ha sex med dig. Om detta håller. Men inte nu, liksom första veckan! Kanske förut, men inte nu längre…” Frustade hon och gestikulerade med armarna. Jag fuktade mina läppar och kollade stelt på henne.
”Varför har du aldrig sagt att du var gravid förut och gjorde abort?” Hon stelnade till och slog sig ner vid bordet.
”Vem har sagt det? Jonah?” Snäste hon. Hur dum fick jag vara? Varför tog jag upp det?
”Kanske. Varför berättade du inget Belle?” Upprepade jag. Trodde hon inte på mig?
”För att det inte var värt att ta upp. Inget av det var värt tiden längre…” Grymtade hon surt till svar. Jag kramade om hennes hand över bordet och letade efter hennes blick.
”Om du någonsin vill eller behöver prata, så finns jag alltid.” Lovade jag henne. Hon nickade och log mjukt mot mig, då Em kom in rusandes i köket och kollade surt på oss.
”Kommer ni eller? Ni kan väll sitta där ute med mig och gosa.” Jag skrattade till och gick hand i hand ut med Belle, men lyfte min arm och la den runt hennes axlar istället. Det kändes bättre på något sätt.
Justin fick mig att må så bra, han gav mig nya krafter till att dansa. Han hade frågat om jag ville följa med honom till Washington efter detta, men jag var osäker. Pappa skulle säkert vilja ha hjälp med att packa och sen skulle vi åka och sådant, så jag kunde inte ge honom ett korrekt svar ännu.
Tröttsamt klickade jag på tv:n. Vi skulle lämna Paris, lämna Justin, om 2 dagar. De två dagarna fick vi ledigt, så varför inte ligga i sängen och slappa? Trött gick jag fram till den lilla mini-kylen vi hade fått och letade efter något gott att äta, men misslyckades, därför öppnade jag frysen och hittade en burk vanilj glass. Jag drog snabbt ut den och tryckte ner en sked i den. Den fick stå och tina lite innan jag kunde äta den. Någon minut därpå drog jag upp skeden ännu en gång och drog i mig glassen. Åh, så gott. Jag kurade ner mig mellan lakanen igen då dörren slogs upp. Justin kom gåendes mot mig med en bricka med thai. Ett stort leende spreds på mina läppar, men inte pågrund av maten, utan för att Justin kom till mig, när jag såg ut såhär.
”Belle, min älskade Belle… du har levt på Pizza, Hamburgare och glass i flera dagar nu, ät detta.” På brickan låg inte bara en tallrik med thai, utan också en brödbit, lite smör, ett glas Juice, en skål med jordgubbar och bestick. Med ett leende högg jag snabbt in på maten och sneglade då och då på Justin, som nu stod borta vid fönstret och försökte öppna det.
”Det luktar dött här inne…” Retades han och drög för gardinerna. Jag knep fort ihop ögonen och låtsades vara en ”vampyr”, sa att solen gjorde ont på min kropp. Justin kysste mig mjukt på läpparna och kupade sina händer runt min nacke.
”Hej.” Viskade han flörtigt mot de och lutade sin panna mot min. Jag blinkade med ögat och svepte i mig det sista som fanns att äta på brickan, innan jag mätt och belåten lutade mig tillbaka i soffa med en rap. Justin rynkade äcklat på näsan.
”Det där är äckligt.” Gnällde han och viftade med handen framför näsan. Jag fnissade till och drog bak håret bakom öronen.
”Ta en dusch, klä på dig. För vi ska ut på en promenad.” Flinade han och klickade på tv:n igen och slog sig ner i Em’s bäddade säng. Men en fnysning reste jag mig upp och gjorde det han bad mig om.
Jag öppnade locket till min Cola Light burk och tog en klunk. Justin log snett mot mig, men kunde inte hålla i min hand eller något sådant på grund av paparazzis.
”Om de inte fanns så skulle jag kunnat kyssa sönder dig nu.” Försäkrade ha mig.
”Men nu är det så att de finns.” Inflikade jag och tog ännu en klunk av min cola då min mobil började ringa.
”Hallå?” Andades jag snabbt ut i luren då jag hade svarat. Men ingen sa något, jag hörde bara tunga andetag i andra änden. Justin kollade frågandes på mig, men allt jag kunde göra var att rycka på axlarna.
”Hallå? Är det någon däääär?” Gnällde jag, men inget svar. Det pep till, och de hade lagt på. Eller den, vem det än var eller vilka det än var. Så omoget.
”Vem var det?” Jag tog ännu en klunk av min cola och skakade på huvudet.
”Har no idea.” Suckade jag till svar och fortsatte stratsera ner för trottoaren med Justin vid min sida.
Resan hem var outhärdlig. Jag saknade Justin hela tiden. Hans läppar mot mina, hans andetag mot min hy, hans händer över min kropp… allt. Ett leende sken upp på mina läppar av bara tanken på honom. Em räckte över en chipspåse till mig och nickade mot den.
”Ät lite, då tänker du nog inte på Juuuu… Julen.” Gurglade hon nervöst. Jag drog upp en näve chips och stoppade in en efter en i munnen tills de i min hand var slut.
”En pasta sallad tack.” Beordrade jag från Flyvärdinnan. Hon nickade och drog ut en burk med kyckling sallad och räckte därpå över bestick och lite dressing. Maten ingick i resan hem, så vi slapp betala för den. Med snabba hugg började jag genast proppa i mig sallad, då min mobil började ringa. Jag grävde efter den i fickan och då kom samma Värdinna fram till mig.
”Du måste stänga av mobilen, du ger oss störningar.” Jag nickade och svarade snabbt.
”Hallå?” Utbrast jag kort i luren, men som förut, inget svar. Jag avslutade samtalet och fick ett sms i samma stund, det var en bild på mig, där jag satt nu, i planet. Rädd som jag var kollade jag mig omkring i planet för att se om någon tog bilder på mig, men jag såg ingenting…
Whoa! Vem är det som ringer Belle? Vem fotade henne? SOM JAG SA FÖRUT, INGET MORD ELLER KIDNAPPNING SOM DE ANDRA NOVELLERNA, SÅ CHANSA INTE PÅ ATT DET ÄR ETT PSYKO SOM SKA KIDNAPPA HENNE, FÖR DET ÄR DET INTE ;) Kommentera!
KAPITEL 24-. THE BAD NEWS
Em hade i alla fall förlåtit mig och låtit mig komma tillbaka och bo hos henne. Hon hade tagit emot mig med öppna armar eller vad man kan säga. Jag drog en hand genom mitt hår och kollade mot klockan, vi skulle få rast nu. Som jag hade trott så ropade Kelly ut oss på rast och klappade med händerna för att berömma oss. Jag och Em tog sällskap till cafeterian och tog varsitt äpple och varsin vattenflaska innan vi fortsatte upp på vårt rum. När vi kom in pep min mobil till.
Jag drog upp mobilen och låste snabbt upp den bara för att skymma pappas namn. Åh, typiskt. Jag klickade upp sms:et och läste snabbt igenom det, men blev verkligen inte glad över vad det meddelade.
”Hej Gumman, jag vill inte ta det här över sms, men du kanske sover och så… Jag har fått jobb i L.A! Vi flyttar om 3 veckor. Syns snart! Puss, pappa.”
Mobilen föll ner på golvet med en duns och Em ryckte till. Hon kollade anklagandes mot mig och drog en hand genom sitt blonda hår innan hon reste sig upp och gick fram till mig.
”Belle, vad är det?” Provade hon och la en hand på min axel, ”Hallå?” Mina tårar började bränna till och bara några sekunder därpå så började tårar rinna ner för mina kinder, en efter en.
”Belle?! Du gör mig orolig som fan, vad har hänt?” Utbrast Em och skakade förtvivlat på mig. Jag sjönk ner på golvet och drog upp mina ben mot bröstet. Det här kunde inte ske…
”Vi ska flytta…” Snörvlade jag. Em kollade oförstående på mig, ”Till Los Angeles.” Hon pressade ihop sina läppar och kollade ner på sina händer då det knackade på dörren.
”Jag går och tar en dusch…” Snyftade jag och reste mig slött upp och gick mot badrummet för att fräscha till mig, för när jag mötte min spegelbild så såg jag att jag såg ut som ett vrak.
Jag drog på mig ett par slitna Jeans och en stickad USA tröja när jag hade duschat klart. Em hade skickat in kläder och smink åt mig, så jag började sminka mig innan jag flätade mitt hår. Sist men inte minst drog jag på mig mina converse och lämnade sedan badrummet, bara för att möta Justin’s hasselnötsbruna ögon. Jag kände hur jag genast blev alldeles gungig i benen.
”Åh, Justin…” Gurglade jag och blinkade till, ”Vad gör du här?” Han log smått mot mig.
”Em berättade… och jag är ledsen för i morse. Jag vill vara med dig Belle, jag vill verkligen det.” Mumlade han och tog ett steg närmre mig. Jag kollade djupt in i hans ögon och kände hans varma andetag slå mot min hud. Han la en hand på min nacke och höjde mitt huvud.
”Vill du vara det?” Jag nickade hypnotiserat och fuktade mina läppar. Han böjde sig ner och började kyssa mina läppar hungrigt. Jag la mig ner i sängen men rullade snabbt runt så att Justin låg underst. Bara några minuter därpå så var hånglet igång. Han smekte min rygg upp och ner, mina händer klättrade däremot bara uppe vid hans käkben och nacke. Hela jag kände mig överlycklig… men bara någon sekund därefter så slogs dörren upp av Emily. Jag satte mig upp, och hoppade inte ifrån Justin eller något. Utan satte mig bara upp och glodde på påsen i hennes hand.
”Sushi, vi kanske kan gå upp på taket och käka? Jag har nyckel.” Framsköt hon och viftade med nycklarna i luften. Jag kollade på Justin som nickade och vi satte oss upp och gick hand i hand, bakom Em mot hissen. När vi kom upp på taket så förvånades jag över det vackra vädret som inte hade funnits här i morse. Glatt skrattade jag till innan jag slog mig ner vid en av stolarna vid utemöblerna. Em plockade ut matlådorna och drickan och ställde det på bordet innan hon räckte över två par mat pinnar till mig och Justin.
”Ska vi äta med de här?” Utbrast jag misstroget och blängde på pinnarna. Justin skrattade glatt till och slog sig ner bredvid mig med ett leende lekandes på läpparna.
”Man brukar äta med de där när man äter Sushi.” Härmade han mig, fast lät dock inte lika tjejig och missnöjd. Jag grymtade till och drog loss de från varandra och började granska de. Se hur jag kunde göra för att få upp maten. Em drog upp 3 koppar och hällde upp Colan i dem. Justin lyfte på locken till matlådorna och lukten av Sushi träffade mig i ansiktet. Jag hummade gillandes till och högg snabbt efter en med pinnarna, men misslyckades, så jag la ner pinnarna och åt med händerna i stället.
”Vi flyttar om 3 veckor.” Upplyste jag de ledsamt. Jag kunde inte ignorera det, för det skulle verkligen inte hjälpa mig. Em svalde hårt och sneglade på Justin som dock inte verkade såå ledsen.
”Jag bor i L.A, så vi två kommer i oför sig en massa tid tillsammans…” Ursäktade han sig och drog en hand genom sitt hår. Jag nickade och kollade mot Em som inte hade svalt innehållet i sin mun.
”Em… jag kommer hälsa på dig hela tiden, du kommer få hälsa på mig. Men nu, för tillfället kan vi väl bara njuta av de 3 veckor vi har kvar?” Lovade jag mjukt. Hon mötte min blick med en nick.
”Jo, visst…” Mumlade hon och begravde blicken bakom sitt cola glas. Jag kollade mot Justin och snörpte på munnen. Han ryckte på axlarna och stoppade in ännu en Sushi bit i munnen. Hur skulle detta gå? Dagen då jag skulle flytta skulle inte hjälpa det…
”Hur gick det på Ellen Justin?” Frågade Em för att bryta tystnaden. Jag tryckte in en godisbit från påsen i munnen och granskade Em’s ansiktsuttryck. Det var tomt, omöjligt att tyda…
”Det gick väll bra. Jag hälsade på Alfredo innan.” Berättade han glatt. Jag nickade.
”Åh, det var jag med. Han mådde bättre.” Tyckte jag med ett snett leende. Justin nickade instämmande och kramade om min hand under bordet med ett litet leende.
”Ja, det tyckte jag med.” Försäkrade han mig och kysste mig snabbt på läpparna. Jag bet mig löst i underläppen och sneglade på Em som fortfarande verkade upprörd över allt det där med Alfredo.
”Em, han ville prata med dig. Vi kan åka dit imorgon om du vill?” Hon kollade kort upp på mig och nickade sedan tveksamt, som om hon trodde att jag ljög. Ett nöjt leende spreds på hennes läppar och hon blev snabbt vanliga, babbliga, glada Em igen.
”Ska vi gå ner? Det började bli kallt…” Huttrade jag och drog tjocktröjan tätare kring min kropp. Em nickade och la ner allt skräp i påsen igen. Justin la en hand om min midja och vi började gå mot dörren och gick snabbt ner igen, och gick till vårat rum.
”Varför var du tvungen att åka nu?” Gnällde jag i luren till mamma. Hon suckade.
”För att jag ville hem till mormor och morfar Justin. Det är bara för mycket med ditt kändis skap för mig ibland, och jag ber om ursäkt för det.” Svarade hon ärligt. Jag nickade för mig själv.
”Ja, det kan man lugnt säga…” Hon hummade till och pratade med någon hon var med.
”Så, löste du och Belle alltihop? Gick det bra hos Ellen? Vad har du gjort?” Frågade mamma snabbt. Jag log stort och sneglade på Belle som låg bredvid Em i soffan och kollade på ”Mean Girls”, alla tjejers favorit film tydligen.
”Ja, vi löste det. Och ja, det gick bra på Ellen, och efter så var jag med Em och Belle på taket och åt Sushi och godis.” Mumlade jag trött och la mig ner i min säng.
”Jaså? Vad trevligt!” Tjöt hon gillandes och så fortsatte samtalet i 20 minuter till innan hon förmådde sig att lägga på. Jag gick ut till Belle och Em, för att märka att Belle hade somnat. Em log stort och smög fram till mig.
”Ska vi lägga hennes hand i en skål med kallt vatten? Då kissar hon på sig.” Fnissade hon. Jag kollade på Belle och undrade om hon skulle bli arg, och nickade sedan. Arg kunde hon väll inte bli, det enda som kunde hända var hennes typ av hämnd.
Som förutspått så kissade Belle på sig. Hon började däremot skratta och gick snabbt in på mitt rum. Jag gick in efter henne och räckte över ett par mjukisbyxor som hon tacksamt drog på sig. Hon la in sina jeans i tvättmaskinen och satte på den.
”De där ska vara rena imorgon, annars är det du som ska köpa likadana till mig.” Varnade hon mig och hötte med ett finger. Jag pressade mina läppar mot henne och log stort.
”Jag gillar dig också Belle.” Jag förmådde mig inte att säga ”Älskar”, då vi bara varit ihop i någon timme. Hon kramade om min hand och drog med mig ut i vardagsrummet igen där Em stod och skrubbade bort kisset från soffan. Det såg väldigt roligt ut ändå.
”Du ska bara veta vad du kommer gå igenom…” Väste Belle mot henne och pekade med två fingrar mot hennes ögon och sedan på Em, som bara skrattade. Jag log stort och gick in i köket. Mamma hade lämnat en lapp åt mig, förvånads vis.
”Hej Justin! Nu har du antagligen redan pratat i telefon med mig, men öppna kylskåpet så har du dig en överraskning. Puss och kram, mamma.”
Vad är det i kylskåpet? Whooo, nu är jag förmodligen i Danmark, Göteborg eller på landet! Live leker! Haha :) Kommentera!
KAPITEL 23-. ALL YOU NEED IS LOVE? BULLSHIT.
”Du, jag gillar inte dig. Verkligen inte. Men Belle gör det, och jag vill skydda henne. Så om jag får höra att du har sårat henne så kommer du ångra att du föddes. Förstått?” Varnade hon mig med spända knytnävar. Skrämt nickade jag och drog ner handen i fickan.
”Bra, men nu är jag hungrig. Pommes vill jag ha. Du bjuder, du är rikare än mig.” Utbrast hon menandes och började gå. Jag skakade på huvudet men gick efter henne.
Jonah drog med mig in på en McDonald’s och gick snabbt fram mot kassan. Hon la en hand på sin höft med blicken på menyn uppe vid taket och kollade sedan på mig.
”En pommes frites och en cola light, tack.” Beställde hon och lämnade sedan mig där för att gå och ta en plats. Tjejen bakom kassan knappade in det på skärmen och tog sedan betalt av mig. Jag beställde en Cola till mig själv också innan jag gick mot Jonah som hade slagit sig ner vid ett soffbord.
”Så, Justin Bieber röker…?” Undrade hon och sörplade i sig lite cola. Med en menande blick fräste jag till. Hon spärrade sarkastiskt upp ögonen mot mig och stoppade in pommes frite efter pommes frite i munnen. Ett leende ryckte i mungipan på mig och jag fuktade mina läppar och kollade stelt på henne. Tänk om någon hade hört?
”Ibland, ja. Säg inte det högt!” Väste jag och tog en klunk av min cola. Hon ryckte på axlarna och drog en hand genom sitt långa, bruna hår med blicken på mig.
”Du vet att Belle också röker? Ibland. Hon är en riktig partynisse också.” Frustade Jonah ur sig.
”Va? Belle? Röker hon? Och festar?” Jonah ryckte på axlarna och log snett mot mig.
”Hon gjorde i alla fall det upp till förra året, då hennes föräldrar skickade henne på rehab. Hon slutade väll helt. Jag flyttade ju för ett tag sedan, men det finns ett underverk som heter Facebook. Och jag har kontakten med Emily ibland också.” Fortsatte hon menandes. Jag kollade ut genom fönstret. Belle… på rehab? Jag kunde inte föreställa mig det…
”Så Belle…” Min röst vek sig så förfärligt, ”hon har varit på Rehab? Hela förra året..?” Repeterade jag henne. Jonah suckade med en snabb nick. Upp och ner.
”Ja, har du så svårt att få in det i din lilla Bieber-hjärna?” Röt hon stelt. Jag svalde hårt och smakade på orden. Rehabilitering… Och hon hade inte nämnt det för mig? Hur kunde hon inte ha gjort det…? På ett sätt kände jag mig sviken nu. För att hon inte hade berättat.
”Och i 8:an, innan jag flyttade, så blev hon gravid med någon snubbes barn. Kommer inte ihåg vad han hette, men hon gjorde i alla fall abort.” Mumlade Jonah. Hur mycket mer behövde jag veta innan jag spydde? Belle hade varit gravid och haft alkohol problem?
Jag knackade ett flertal gånger på dörren innan en sköterska kom och öppnade.
”Mr. Flores behöver vila.” Meddelade hon och kollade ner i sina papper, ”kom tillbaka senare.” Jag grymtade till och grimaserade mot henne och började stapla mot cafeterian.
”En kaffe.” Bestämde jag mig för. Jag betalade och fick min kopp kaffe, även fast jag bara satt och rörde runt i koppen. Folk gick ut och in från sjukhuset. Från rummen. De grät eller log. Gick hand i hand, eller långt ifrån varandra. Att en sån fånig sak kan få två personer att bli så… komplicerade är ju nästintill löjligt. Jag hade aldrig varit en player om man säger så. Dörren till damernas öppnades och Jonah klev ut och började gå mot mig.
”Det är fint väder idag.” Kommenterade hon och drog åt sig min kaffekopp och tog en klunk, men gurglade ogillandes till och ställde därför tillbaka den på sin plats. Hon kommenterade vädret, toppen.
”Belle… hon verkade inte vara sådan. Hon hade inte berättat något.” Viskade jag sårat.
”Ingen är alltid som man tror Justin.” Inflikade Jonah snabbt. Jag nickade och la huvudet på sned… Jonah drog upp sin mobil och visade mig en bild. Det var en söt liten flicka, med likadana ögon som Belle och mörka, långa kroppar. Hennes hy var brun av solen och hon bar en rosa blus och ett par ljusa jeans. Hon log stort och höll i en klubba.
”Det där är Belle. Det är den Belle du lärde känna. Hon var en annan för något år sen, visst, men det är inte den Belle du lärde känna. Hon kanske inte berättade för att hon var rädd för att du skulle döma henne för snabbt.” Sa Jonah snabbt och drog åt sig bilden på mobilen igen. Jag fuktade mina läppar och nickade lätt.
”Men hon kommer i vilket fall fortfaranade vara sur på mig…” Grubblade jag trött.
”Vad är det du har gjort? Kan du berätta det för mig?” När hon sa de orden så spelades scenen i mitt rum upp i mina tankar. Jag är inte till Salu Belle… Orden dunkade i min öron, som ett surround ljud.
”Inget… Glöm det.” Bad jag henne. Hon suckade och skakade snabbt på huvudet. Hon skulle inte ge upp..
”Hon visste inte vad hon ville?” Gissade Jonah på försök, ”Du ville bli ett par, men hon visste inte vad hon ville. Har jag rätt eller har jag rätt?” Jag nickade uppgivet.
”Jag sa att jag inte var till salu…” Svarade jag ledsamt. Jonah flämtade lätt till och la en hand på min axel.
”Som jag sa förut, jag tycker verkligen inte om dig, men jag tycker synd om dig.” Upprepade hon och drog bak en hårslinga bakom örat. Jag höjde på ögonbrynen och kollade ner i den svarta vätskan i koppen.
”Mr. Flores har vaknat nu, ni kan gå in.” Försäkrade sköterskan oss. Jag blickade Jonah en gång innan jag, med snabba steg, gick mot Alfredo’s rum och klev in i det stora, ljusa rummet. Han låg omplåstrad i sängen. Det ryckte i hans mungipa, men leendet räckte inte fram.
”Hej Justin…” Sa han svagt. Jag gick fram till sängkanten och studerade blommorna han hade mottagit. Det var från en massa personer. Hans föräldrar, mamma, Scooter, hela crewet, Selena och Belle… Jag drog upp lappen och läste den med koncentrerad blick.
”Hej Freddo! Hoppas du mår bättre snart, för bra mår inte jag. Du och din positiva inställning måste komma tillbaka, nu. Em hälsar, XX Belle.”
”När var Belle här? Vi fick ju inte komma förrän idag?” Argumenterade jag snabbt.
”Ja, hon kom för någon timme sen. Jag sov väll?” Antog han och tog en klunk av sitt vatten. Jag kollade upp mot dörrkarmen, där Jonah stod lutad med armarna korsade över bröstet. Hon höjde frågandes på ögonbrynen mot mig och drog en hand genom sitt hår.
”Det där är Jonah, Alfredo.” Presenterade jag de. Jonah nickade mot Alfredo, men lämnade snabbt sin plats med mobilen tryckt mot örat. Hon pratade nog med Belle för hon lät upprörd och sa något med ”Ja, Justin är med mig!”. Jag skakade av mig tankarna.
”Hoppas du är uppe på benen snart, bro’…” Andades jag lugnt ut. Alfredo nickade stelt.
”Tänker du inte fråga om vad som hände?” Konstaterade han då jag stod i dörröppningen. Jag snurrade hastigt om och kollade ner på honom där han satt i sängen med ett frågetecken i ansiktet.
”Det är din ensak…” Med de orden vände jag mig om igen och gick mot Jonah som stod utanför sjukhuset, lutad mot den röda tegelväggen och rökte. Hon kisade mot mig då jag klev utanför den stora glasdörren och höjde på ögonbrynen.
”Din prinsessa ringde, hon är orolig.” Fnös hon till med tillgjord röst, hon skulle förmodligen låta som Belle. Jag nickade och fuktade mina läppar innan jag tog ciggen ifrån henne, som det ändå inte var mycket kvar på och trampade ner den. Hon röt till.
”Vad var det där bra för?” Snäste hon surt, men började gå bredvid mig. Jag ryckte på axlarna.
”Du ska komma med mig och du kanske inte ska röka då min mamma kommer känna röklukten. Jag måste prata med Belle.” Jonah himlade med ögonen och skakade på huvudet.
”Jag gillar inte dig! Jag vill inte vara din kompis! Varför ska jag träffa din mamma?!” Vrålade hon uppgivet och stannade till med händerna flaxandes omkring henne i luften. Jag sneglade på henne i en kort sekund och ryckte sedan på axlarna.
”Visst, stanna då. Men du ska inte träffa min mamma, hon skulle ändå inte gillat dig.” Slängde jag ur mig och fortsatte sedan gå mot hotellet. Jonah stod kvar borta vid sin plats då jag kollade mig över axeln, men hon vände sig snart om och började gå inåt centrum. Med en axelryckning hoppade jag in i bilen och började köra.
Justin hade gått för långt bara. Helt jävla enkelt för långt. Trodde han att jag tänkte knulla honom och sen bara ”Nej tyvärr, jag köper bara killar. Sorry.” och dra?! Jag tog det här lika seriöst som han tog det. Jag ville bli ett par, men hade inte mage nog att erkänna det då. Och mina tankar tog min koncentration så pass mycket att jag snubblade över mina fötter och ramlade. Musiken stannade och Kelly kom fram till mig.
”Belle, ska du gå kvar här så är det mindre tänka, mer dansa!” Ropade hon in i mitt öra. Jag knep ihop ögonen och reste mig trött upp. Mina ben var tunga som bly och mitt huvud bultade hårt. Jag skulle aldrig ha druckit så mycket kaffe i morse som jag gjorde. Em hade i alla fall förlåtit mig och låtit mig komma tillbaka och bo hos henne. Hon hade tagit emot mig med öppna armar eller vad man kan säga. Jag drog en hand genom mitt hår och kollade mot klockan, vi skulle få rast nu. Som jag hade trott så ropade Kelly ut oss på rast och klappade med händerna för att berömma oss. Jag och Em tog sällskap till cafeterian och tog varsitt äpple och varsin vattenflaska innan vi fortsatte upp på vårt rum. När vi kom in pep min mobil till.
Vem sms:ade henne??! :D Vi får se, detta kanske kommer upp idag, annars är det ett tidsinställt och jag är på semester. Love you aaaaalll! :D Hoppas ni aldrig lämnar min, haha :) Kommentera!
THIS IS HOW IT IS
KAPITEL 22-. IS THAT A JOKE OR SOMETHING?
Jag hade aldrig känt mig såhär lycklig, någonsin. Vi gick tillbaka till hotellet, dock inte hand i hand eller kyssandes. Paparazzis kunde finnas överallt. När vi åkte upp till mitt rum så kysstes vi mycket. I hissen. Den plingade till och Belle fnittrade till och lämnade den med vingliga steg, men stannade stelt till. Jag klev ut och kollade på stället när hennes blick hade fastnat och flämtade till. Hur kunde det ha hänt?!
Alfredo satt ihopsjunken på golvet utanför Justin’s dörr. Med en blick på Justin började jag med snabba steg gå mot honom, och sjön ner på huk. Han var helt blå och blodig i ansiktet. Han måste ha varit i slagsmål.
”Alfredo? Har du ont någon annan stans än ansiktet?” Viskade jag och bet mig hårt i kinden. Han nickade trött och mötte min blick för att sedan kolla mot Justin’s håll. Han stod kvar borta vid hissen, helt stel med blicken på mig och Alfredo. Han verkade mumla något för sig själv, så jag orkade helt enkelt inte bry mig om honom.
”Revbenen.” Stönade han och försökte resa sig upp men misslyckades. Jag reste mig upp och gick med snabba steg genom korridoren vilket fick det att eka av mina klackskor som slog i det hårda golvet.
”Han måste till sjukhuset Justin. Om han har flisor från revbenen så kan de punktera hans lungor. Han kan dö!” Konstaterade jag stelt mot Justin. Han vek blicken från Alfredo som satt på golvet, mot mig. Han blinkade några gånger innan han nickade.
”Visst… ehum, jag ringer Kenny. Han kan nog skjutsa oss.” Jag skakade på huvudet.
”Då kan det vara försent. Ring efter en ambulans.” Sa jag kort och gick sedan mot Justin’s dörr och låste upp den med nyckeln jag hade greppat från Justin. Pattie kom inlunkande i hallen från köket med en kopp te i handen.
”Belle? Vart är Justin? Och vad är det som låter där ute?” Frågade hon oroligt. Jag drog ett djupt andetag innan jag förklarade om Alfredo. Pattie pressade ihop sina läppar och gick ut till korridoren där Alfredo nu låg ner på det hårda golvet. Argt drog jag av mig mina klackskor och kände hur kallt golvet var mot min nakna fot. Justin stod och kollade ut genom fönstret längre ner i korridoren, så jag släppte ner mina klackskor i hallen och gick mot honom med snabba steg. Han vände sig om mot mig och svalde hårt.
”Det är mitt fel… om jag inte hade lämnat honom själv till att gå till klubben skulle det här aldrig ha hänt.” Mumlade han snabbt. Jag skakade på huvudet och kramade mjukt om honom.
”Allt händer av en anledning Justin, det är inte ditt fel.” Viskade jag mot hans bröstkorg. Han la sina armar runt min lilla kropp och drog mig tätare mot honom och kysste mig på pannan.
”Tack Belle. För att du finns för mig…” Jag kollade djupt in i hans ögon och la en hand på hans varma kind och smekte den lugnt och sakta. I ögonvrån såg jag hur sjukhuspersonalen kom gåendes med en bår mot Alfredo och pratade med honom. Jag la en tröstande hand på Justin’s rygg. Han kollade på mig med en ledsam glimt i ögat.
”Justin, ta det lugnt. Han kommer bli bra.” Försäkrade jag honom och flätade samman våra fingrar och kramade om hans hand. Han nickade och började långsamt gå mot Pattie som stod och blickade Alfredo och Sjukvårdspersonalen när de försvann mot hissen med Alfredo.
”Han kommer kunna ta emot besökare imorgon, men då ska du på Ellen Show. Hon har åkt till Frankrike bara för dig, så du ska vara där. Och din arm är väll bra Belle? Så du ska dansa imorgon. Ni kan åka dit på lunchen imorgon om ni vill slänga bort den.” Förklarade Pattie lent och föste in oss på rummet. Justin verkade fortfarande helt förtvivlad om det här med Alfredo. Jag förstod honom på ett sätt.
”Vill ni ha varm choklad?” Fortsatte Pattie lika lugnt. Justin verkade vara inne i sina tankar, så jag log smått och nickade. Hon besvarade mitt leende och försvann sedan in i det lilla kök de hade fått med. Vi hade inte fått det, men detta var ju en ”speciell” svit. Jag slog mig ner bredvid Justin i den stora soffan och kramade om hans hand som låg och vilade på hans knä.
”Justin, hey… tänk på det positiva i det. Hade du inte lämnat honom skulle vi aldrig kysst och blivit… vad vi än är.” Viskade jag mjukt. Han nickade trött och drog en hand över mitt hår. Jag log smått och kysste honom mjukt på läpparna då Pattie kom in med två koppar varm choklad och ett flin lekandes på läpparna. Hon visste.
-
”Upp och hoppa sömntuta.” Skrattade jag i Justin’s öra och puffade till honom i sidan. Hans ögonlock fladdrade till och ett leende spreds på hans läppar.
”Hej.” Viskade han och lekte med en hårslinga mellan fingrarna. Jag pressade mina läppar mot hans.
”Hej…” Mumlade jag lent mot hans läppar. Hans ögon glittrade till. De ögonen… En rynka spreds mellan hans ögonbryn och han la en hårslinga bakom mitt öra.
”Vad är vi? Asså, jag vet att vi kysstes lite igår och idag… men vad är vi?” Frågade han mjukt. Jag fuktade mina läppar och ryckte neutralt på axlarna och klev ur sängen och gick fram till min hög med kläder. Justin hade lånat ut en av sina t-shirts igår för mig att sova i. Han grymtade till.
”Är vi pojk- och flickvän eller? Vad vill du Belle?” Jag drog en hand genom mitt hår.
”Justin, jag vet inte vad jag vill…” Grumlade jag och roffade åt mina kläder och började gå mot badrummet då Justin stoppade mig med sina kalla, hårda ord.
”Så du vill bara kyssa mig och sen sticka? Du vet, jag är inte till Salu Belle.” Orden sårade mig hårt. Trodde han att jag försökte leka med honom? Med en hård sväljning gick jag in på badrummet och drog snabbt på mig mina kläder för att kunna slippa Justin och allt det här… när jag äntligen trodde att vi skulle bli något så säger han det här.
Varför hade jag sagt sådär? Ord hoppar ur min mun här och var ofta nu för tiden… Jag satt stelt ner på sängen som nu stod bäddad och kollade mot badrumsdörren som snart skulle slås upp av en ilsken Belle. Förmodligen en ilsken Belle, rättade jag mig själv i tankarna. Men hon öppnade den lugnt och stilla, räckte över min t-shirt, kramade om sin mobil och försvann sedan. Mamma kom ingåendes i rummet och skakade på huvudet.
”Hur kunde du säga sådär Justin? ”Jag är inte till Salu Belle” som om hon vore en och annan hora! Hon älskar dig Justin! Jag hjälpte dig igår, men nu får du klara dig själv med att få henne på gott humör igen.” Grumlade mamma och höjde sin kaffe kopp mot munnen och smuttade på det innan hon försvann in i vardagsrummet igen. Jag la mig ner i sängen och drog en hand över mitt ansikte. Vad hade jag gjort? Med bestämda steg gick jag ut till köket och tog ut en brödskiva ur brödkorgen och bredde snabbt på jordnötssmör på den, tog ut ett glas ur skåpet och hällde i mjölk i det. Mamma satt som vanligt med sin laptop i knäet och knappade på den.
”Vad gör du nu då?” Ropade jag från dörröppningen till köket även fast det bara var någon meter till mamma från där jag stod. Hon sneglade på mig och skakade på huvudet. Skulle det vara ett svar? Tänkte jag bittert och drack upp den sista mjölken innan jag gick mot henne och slog mig ner bredvid henne. Hon slog ner locket till datorn och la ner den i sin väska.
”Så, intervjun började inte förrän klockan 3, så du kan nog hälsa på Alfredo.” Log mamma och drog med handen över tv bordet. Jag höjde på ögonbrynen, reste mig upp och lämnade rummet. Mina steg fördes konstigt nog mot Arenan. Och på samma ställe som förut, på baksidan stod Jonah, fast med denna gång en cigg mellan läpparna. Hon hoppade till när jag mumlade hennes namn. Ett slag fick jag också på axeln. Vad är det med tjejer och axlar?
”Vill du ha?” Frågade hon och höll över ciggen. Bara för att vara rebellisk så nickade jag och tog emot den och drog ett bloss.
Det var inte första gången jag rökte. Jasmine hade kompisar som hade fått mig att röka, och en period så rökte jag mycket. Mamma fick mig att gå på hemlig psykiatri med att sluta, och så slutade jag. Men då och då tog jag väll något bloss när jag hade möjligheten.
”Vart har du Belle som har kärat ner sig med dig?” Jag räckte över ciggen och ryckte på axlarna.
”Hon blev sur i morse och stack.” Jonah nickade och slängde ner fimpen på gruset och trampade ner den bland jorden och stenarna innan hon kollade upp på mig och nickade åt mig att följa med. Jag hade inget annat för mig, så varför inte?
”Du, jag gillar inte dig. Verkligen inte. Men Belle gör det, och jag vill skydda henne. Så om jag får höra att du har sårat henne så kommer du ångra att du föddes. Förstått?” Varnade hon mig med spända knytnävar. Skrämt nickade jag och drog ner handen i fickan.
”Bra, men nu är jag hungrig. Pommes vill jag ha. Du bjuder, du är rikare än mig.” Utbrast hon menandes och började gå. Jag skakade på huvudet men gick efter henne.
Oupsie, vad gjorde du nu då Justin? Och jag vet vad ni kommer skriva så; NEJ, JONAH OCH JUSTIN KOMMER INTE BLI IHOP ALLS! JAG LOVAR!
Har mycket att göra idag, packa, städa, skriva tidsinställda osv. Får se om det kommer mer idag då ;) Kommentera.
KAPITEL 21-. DON'T TELL ME THAT.
”Nu gäller det.” Andades han nervöst ut och började gå mot mig. Han kramade mjukt om mig och fortsatte sedan mot dörren. Jag vände mig om och bestämde mig för att vänta på Pattie här istället för att stå ensam i havet av skrikandes tjejer, men innan jag visste ordet av det hade Justin vänt sig om och pressat sina läppar mot mina. Kyssen höll inte så länge, men det var fortfarande en kyss.
”Öh… vi ses snart.” Grumlade han och lämnade snabbt rummet med mig ståendes med mina fingertoppar glidandes över mina läppar. Vad hade nyss hänt?
Pattie log stort mot mig då vi ställde oss i mitten, mellan Moshe och Kenny. Moshe var någon ny livvakt Justin skulle ha eller något sådant… Justin kom inspringandes på scenen och alla började skrika dubbelt så högt som de redan hade gjort. Pattie räckte över ett par öronproppar som jag tacksamt tog emot. Jag mimade ett ”tack” och kollade upp på Justin som hade börjat sjunga. Hans röst lät så len, mjuk och passionerad. Hur kunde han låta så perfekt? Hans höga toner dödade mig, och påminde mig på något sett om kyssen. Mina fingrar fördes återigen mot mina läppar och jag började dra med fingertopparna på läpparna med ett leende lekandes på läpparna. Pattie puffade till mig i sidan och log retsamt. Jag harklade mig och kollade upp på Justin. Han mötte min blick och log stort. Väldigt stort. Jag la en hand på min handled som inte gjorde så ont längre och kollade ner på den. Det kunde knappast vara något mellan oss, jag älskar honom som vän och är kanske inte redo för nästa steg?
Justin kom inspringandes mot oss när konserten var slut, detsamma med dansgruppen. Emily hade varit toppen, men lite off. Jag gick fram till henne och la en hand på hennes axel.
”Vad är det?” Hon mötte min blick i en kort sekund, sneglade på Alfredo och gick sedan iväg. Vad var det nu då? Jag gick med snabba steg mot Alfredo och drog med honom in på Justin’s loge.
”Vad är det?” Utbrast han frågandes och rynkade oförstående på pannan. Jag suckade.
”Vad är det med Emily? Vad har du gjort?” Han pressade ihop sina läppar. Det var nåt, för det hade han bevisat genom att bli så stel när jag frågade.
”Öh.. ja, igår så träffade jag henne nere på resturangen, vi snackade, gick upp till mig, drack några glas.. ja, du vet och sen så hände det bara. Och nu vill hon ha en relation med mig, men det vill inte jag.” Hasplade han ur sig. Med en grymtning slog jag löst till honom på axeln, precis som jag hade gjort mot Justin och gick sedan ut ur logen bara för att krocka in i Justin. Jag slog handen för pannan och grumlade en svordom.
”Belle? Alfredo? Vad gjorde ni där inne…?” Frågade Justin förvånat, nästan ledsamt och kollade mellan mig och Alfredo, som hade kommit ut ur logen. Jag fnös till och gick snabbt därifrån. Jag orkade inte… Med snabba steg gick jag mot Emily och drog med henne, likaså in i en städskrubb och tände lampan.
”Vad?” Fräste hon och kollade surt på mig. Jag rynkade oförstående på pannan.
”Du behöver inte ta ut ilskan för Alfredo på mig…” Mumlade jag och korsade armarna över bröstet. Hon drog en trött hand genom sitt hår och blängde stelt på mig.
”Vem har sagt att det inte dig jag är sur på också?” Jag hajade till med en hand på midjan. Hon var sur på mig? Toppen, vad hade jag nu gjort? Em var väldigt duktig på att bli sur på mig för oväsentliga saker.
”Du är med Justin hela tiden, du bryr dig inte ens om mig. Jag slår vad om att du inte ens märkte att jag sov i vårat rum inatt.” Anklagade hon mig, men jag argumenterade inte emot för det var sant. Jag hade inte ägnat en tanke åt Em inatt. Jag skulle precis be om ursäkt då hon fnös till.
”Kom och be om ursäkt när du bryr dig om annat om Justin, och du. Gillar du honom, så säg det för i helvete!” Med de orden lämnade hon mig i skrubben, där jag sjönk ner på golvet och brast ut i tårar. Jag är känslig på det stället med Em. Men hur skulle jag göra med Justin…? Jag mådde verkligen inte bra av detta…
Jag drog på mig mina solglasögon och la mig ner på solstolen. Alfredo hade föreslagit att gå till stranden då det var kväll. Solglasögonen var bara till för att Papzen inte skulle se mina vackra ögon. Nej, det var ett skämt åsido. Alfredo suckade uppgivet.
”Emily och Belle hatar mig typ.” Muttrade han surt. Ett veck tog plats mellan mina ögonbryn och min blick gled från horisonten till Alfredo. Jag skakade på huvudet.
”De hatar inte dig alls! Jag lovar, Belle kanske kan… tappa humöret, men hon hatar inte dig Freddo, jag lovar.” Han skakade på huvudet.
”Hon slog till mig på axeln Justin. Hårt. För att jag hade ”dumpat” Emily. Din tjej är sjuk..” Jag kände hur jag blev arg. Kallade han Belle sjuk? Vad fan..? Vem säger så?
”Vad sa du? För det första, Belle är inte min tjej. Än. Och för det andra så är hon inte sjuk!” Röt jag och satte mig upp i stolen. Alfredo ryckte på axlarna med en nick.
”Jo, lite. Hon är typ döds kär i dig. Emily sa det, och hon blev det första veckan. Hon kände inte ens dig då.” Flinade han och la en hand under nacken. Jag reste mig upp och roffade åt mig min jacka.
”Jag går tillbaka, jag är trött.” Muttrade jag och gick snabbt tillbaka till hotellet. Alfredo fick klara sig själv nu, jag orkade inte gå med honom till klubben… Han kommer säkert hamna i slagsmål i alla fall, med sin stora käft. Pladdrar på som en papegoja är vad han gör.
”Justin? Är det du?” Ropade mamma från vardagsrummet. Jag grymtade till och klampade in i det, där hon och Belle satt och åt pizza. Min blick fastnade på Belle och fjärilarna bubblade upp i magen på mig. Wow… så vacker. Hon drog bak en hårslinga bakom örat och log prövandes mot mig. Ett leende sken snabbt upp på mina läppar.
”Hej tjejer. Så vad gör ni då?” Frågade jag milt och slog mig ner i fåtöljen med en pizzabit i handen. Mamma log snett mot Belle och ryckte på axlarna mot mig.
”Inte så mycket. Snackade.” Belle skrattade till och sneglade på mig. Jag bet mig löst i läppen med en nick.
”Okej. Så, Belle… ska du sova här i natt eller?” Belle kollade upp på mig och la huvudet på sned medan hon studerade mig med stora ögon. Hennes chokladbruna ögon tog kål på mig!
”Om jag får det? Em hatar mig…” Mumlade hon ledsamt. Mamma nickade snabbt.
”Självklart får du det! Vi kan ta in ett täcke till Justin så kan du sova där istället för på soffan.” Försäkrade mamma henne. Belle log tacksamt mot henne och kollade kort på mig, men vek snabbt undan blicken.
”Ska ni två ungdomar kanske ta en promenad?” Flinade mamma med en hand under hakan. Jag blickade Belle frågandes innan jag nickade. Belle reste sig upp och kramade lätt om mamma.
”Tack för allt Pattie.” Sa hon mjukt och viskade sedan något i mammas öra, vilket fick henne att skratta till och nicka. Vi lämnade hotellrummet och klev kort därpå ut på Paris svala gator. Bilarna stod prydligt parkerade framför de färgglada husen och bara några få människor vandrade på trottoaren. Belle huttrade till och jag kollade på vad hon hade på sig. En tunn, blå skjorta. Snabbt la jag min jacka över hennes axlar.
”Tack…” Viskade hon milt och började stratsera ner för Paris gator. Jag fuktade mina läppar och skulle precis säga något om kyssen då hon avbröt mig och nickade mot Eiffel tornet.
”Sak vi åka upp i det? Det är folktomt.” Konstaterade hon. Jag nickade och började gå ditåt istället med tungan mellan tänderna. Skulle jag trampa fel nu skulle de borra sig in i köttet.
När vi kom upp i toppen så var det, som Belle hade sagt, helt folktomt. Jag log stort åt utsikten, men blev snabbt avbruten av Belle, igen.
”Vad var den där kyssen förut?” Jag ryckte på axlarna och kollade henne djupt in i ögonen.
”Belle, jag har gillat dig ett bra tag nu. Men jag har inte vågat göra något åt det… ville inte riskera att du inte kände detsamma, för det skulle förstöra alltihop. Jag kunde inte förlora en sån vän som du. Jag behöver dig, som vän eller mer än vän. Ända sen dagen i Canterbury har mina känslor starkt växt för dig. Rejält liksom… ingen har någonsin fått mig att känna mig såhär. Verkligen kär. Jag var kär i Jasmine, men aldrig såhär kär såhär snabbt. Ja..-” Hon pressade sina läppar mot mina i en passionerad, känslofylld kyss. Jag la en hand på hennes korsrygg. Mitt hjärta bultade hårt och fjärilarna bubblade runt i magen. Mina ben blev svaga och hela jag kände mig helt borta. Hennes läppar kändes helt perfekta mot mina, som om de var byggda för varandra. Min tunga fann hennes och smekte den snabbt. Hon la sina händer runt min nacke och lät de dras igenom mitt hår, något som ingen fick röra, men Belle fick. Kyssen varade ett långt tag, men det kändes inte som det då en vakt kom upp och sjasade iväg oss och meddelade att de skulle stänga. Vi gick mot hissen och åkte ner, med läpparna pressade mot varandra.
Jag hade aldrig känt mig såhär lycklig, någonsin. Vi gick tillbaka till hotellet, dock inte hand i hand eller kyssandes. Paparazzis kunde finnas överallt. När vi åkte upp till mitt rum så kysstes vi mycket. I hissen. Den plingade till och Belle fnittrade till och lämnade den med vingliga steg, men stannade stelt till. Jag klev ut och kollade på stället när hennes blick hade fastnat och flämtade till. Hur kunde det ha hänt?!
VAD SÅG DE? VAD KUNDEW INTE HA HÄNT? SENT, JAG VET. MY BAD. KOMMENTERA!
KAPITEL 20-. IT'S SHOW TIME
Jag satt och väntade i minst 5 minuter utan att få något svar och åkte därför ner till lobbyn för att fixa en nyckel som jag snabbt fick tag i. När jag hoppade in i hissen igen stod Kayla där. Hon pressade ihop sina ljusa läppar och grymtade till. Med en axelryckning åkte jag upp till Alfredo’s våning och började gå mot hans rum. Nycklarna på detta hotellet var knepiga, men till slut fick jag upp dörren och klev in, men ångrade snabbt att jag hade gjort det.
Alfredo kollade förskräckt upp på mig. En klump uppstod i min hals, jag skulle aldrig ha gått in här… inte nu i alla fall. Fan, varför hade jag gjort det? Jag svalde hårt och drog en nervös hand genom mitt hår. Emily låg bredvid Alfredo i sängen, naken, fast med täcket över sin kropp, men axlarna meddelade att hon var naken. Alfredo vinkade bort mig.
”Gå!” Väste han menandes. Med en nick lämnade jag snabbt rummet och sjönk ner på golvet mot väggen. Hur..? Engångsligg eller? Något sådant här förväntade jag mig inte av Alfredo, och verkligen inte av Emily. Illamåendet steg mig upp för öronen. Helt plötsligt vandrade Carin förbi mig, men gick sedan tillbaka när hon hade sett att det var jag.
”Justin? Vad är det?” Viskade hon mjukt medan hon slog sig ner på huk framför mig. Med en suck förklarade jag vad jag hade sett. Jag kunde inte hålla det borta från Carin, hon var som min storasyster. Och hon förstod mig, precis som nu. Hon nickade och höll hårdare om sin mobil i handen.
”Det var chockerande va? Att se Freddo sådär, med en tjej?” Mumlade hon lika lugnt som förut. Jag nickade trött, men blev nyfiken. Hade hon också kommit på Alfredo med någon? Hon verkade läsa av mig och nickade menandes.
”Ja, jag har också gått på Alfredo med en tjej, och det var inte trevligt, för till skillnad mot dig så höll de på när jag klev in i rummet. Det var någon gång då jag hade glömt min mobil, så bara klampade jag in. Därför ringer jag alltid innan jag går till honom. Han är en sex panter.” Skämtade hon och log stort för sig själv. Jag skrockade till och nickade.
”Yeah, det kan man lugnt säga…” Kommenterade jag med ett vänligt, snett leende. Carin skrockade till och slog sig ner bredvid mig på golvet, lutandes mot väggen.
”Så, vart har du Belle? Ni skulle väll hänga tills konserten ikväll?” Frågade Carin milt. Jag nickade till.
”Ja, men hon ville vara med sin kompis som hon inte träffat på 3 år.” Carin hummade förstående till. Det var det som var bra med Carin, hon förstod. Hon hade inga följdfrågor eller argumentationer om det jag sa. Hon bara lyssnade, log och nickade. Det drog i mungiporna på mig, men jag kunde inte få fram det leendet jag ville få fram. Det gick bara inte…
”Justin, hur är det? Du ser lite blek ut.” Konstaterade Carin och la en hand över min panna. Jag ryckte på axlarna och slog mig hopsjunket ner i soffan. Allt kändes så meningslöst på ett sätt. Att vara Justin Bieber, att resa runt i världen, att vara kompis med Belle… jag ville mer än annat vara mer än vän med henne, men kunde helt enkelt inte få fram mina känslor. Carin räckte över en flaska vatten med ett stelt ansiktsuttryck. Jag tog trött emot den och fick sedan en vit tablett i handen.
”Det är en huvudvärkstablett, stoppa den på tungan och drick.” Förklarade hon. Trodde hon att jag var tre eller? Jag la tabletten på tungan och svalde ner den med en klunk vatten, precis som Carin hade förklarat. Mitt i det hela klampade Belle in på rummet med ett blåmärke på kinden. Jag stod snabbt på fötter framför henne och lät fingertopparna glida över det hemska, blåa märket som växte på hennes kind.
”Vad hände?” Viskade jag lugnt mot hennes panna. Hon svalde hårt med ihop pressade läppar. Carin reste sig upp och gick mot mitt kylskåp för att ta fram is.
”Bara… inget Justin, bry dig inte bara.” Muttrade hon surt till svar och slog sig ner i soffan med ispåsen på märket. Jag stod stel kvar, i samma position som hon hade lämnat mig i. Vad hade hänt? Hade Mike kommit tillbaka och slagit henne? Hade Jonah blivit förbannad och drämt till henne? Frågorna bultade inom mig och gav mig genast huvudvärk.
”Vad har hänt? Det ser rätt rejält ut…” Belle muttrade något ohörbart. Snabbt vände jag mig om och började gå mot soffan igen och slog mig ner en bit ifrån Belle, med blicken på märket.
”Berätta vad som hände.” Befall jag henne. Med en suck så hasplade hon ur sig allt. Hur hon och Jonah hade börjat bråka, att hon hade sprungit till hotellet där jag inte var, att hon hade sprungit hit och då blivit överfallen av någon Belieber som trodde vi var ihop. Hur kunde detta ha skett? Jag älskar mina Beliebers, och jag älskar Belle, så varför kan de inte bara respektera det? Carin nickade och mötte min blick som signalerade att jag ville snacka med Belle själv. Hon nickade och gick snabbt härifrån. Belle kollade upp på mig med en huvudskakning.
”Vad är det nu då Justin?” Hon var arg på mig… men varför? Vad hade jag gjort?
”Vad är det Jonah har sagt till dig om mig som har fått dig på så dåligt humör nu då?” Fräste jag och korsade menandes armarna över min bröstkorg. Belle suckade.
”Inget…” Jag nickade menandes och greppade tag om hennes handled för att finna hennes koncentration.
”Hon sa bara att du var en skitstövel och sårade folk, okej? Det var inget…” Spottade hon snabbt ur sig. Jag svalde hårt och släppte snabbt taget om hennes handled. Att jag var en skitstövel? Vad hade jag gjort mot henne nu då?
”Varför var jag en skitstövel då? Sa hon det?” Sa jag lågt. Jag kände mig illa till mods nu. Jonah kunde lätt få folk att känna sig nertryckta, det kände jag nu-
”Att du typ var otrogen mot hennes kompis och att jag inte borde bli ihop med dig eller något sånt…” Svarade Belle trött, eller snarare bittert. Jag spände käkarna.
”Vem är hennes kompis då?” Belle slängde frustrerat ner ispåsen på bordet och drog en hand genom sitt hår.
”Jag vet inte! Någon Jasmin Village eller något!” Röt hon till svar. Jas hade ljugit om mig…? Ilskan spreds snabbt i mitt bröst. Vad hade hon med mig att göra? Som hon hade hållit på efter jag hade dumpat henne så kunde hon väll knappast tro att detta skulle göra allt bättre, eller?
”Vad hade hon hoppats på att hjälpa det? Du gillar ändå inte mig på det sättet.” Grumlade jag till mitt försvar. Belle ryckte neutralt på axlarna. I hopp om att vara lite smårebellisk så drog jag upp min mobil och sms:ade Jas med ilskna tag. Hon skulle inte komma undan med att vara en manipulerande, konspirativ bitch.
”Vad ska vi göra nu?” Andades Belle ut, ”som sagt, konserten är om 6 timmar.” Jag nickade och fuktade mina läppar.
”Vi kanske kan…” Började jag. Belle kollade frågandes på mig. ”äh, skit i det.” Hon ryckte lätt på axlarna och drog upp ett ELLE magasin med sin friska hand och började bläddra i det med snabba tag. Jag reste mig slött upp och började gå mot dörren.
”Vart ska du?” Ropade Belle efter mig. Jag kollade på henne över axeln med ett flin.
”Jag kommer snart, ta det lugnt Bebisen.” Med de orden lämnade jag henne i min loge och började gå mot grupp rummet, där vi träffades efter konserterna.
”Hej Justin…” Mumlade Scooter när jag klev innanför dörren. Jag nickade mot honom och gick och slog mig ner mellan Mama Jan och Allison. Mamma satt i fotöljen med sin laptop i knäet och skrev något med snabba fingrar.
”Vad gör du?” Frågade jag nyfiket. Hon kollade upp över skärmen på mig i någon sekund innan blicken snabbt dök ner igen.
”Inget, bara mejlar mormor. De kommer kanske hit.” Ett leende spreds på mina läppar.
”Vad roligt.” Mamma nickade och fortsatte sedan med att skriva till mormor. Mama Jan la en hand på mitt knä och klappade till. Jag sneglade på henne med ett leende.
”Så, är du redo för ikväll då? Din stora kväll säger vi.” Skämtade hon. Med en nick så svarade jag,
”Jo, redo är jag. Men på ett sätt nervös… det blir jag ju alltid, men…” Jag avslutade mig mitt i min mening och kollade på den beigea väggen framför mig. Mama Jan reste sig upp.
”Du behöver inte slutföra meningen, vi ses 2 timmar innan här.” Varnade hon. Jag nickade och lutade mig på Allison’s axel. Hon skrattade till.
”Trött?” Jag gäspade högt och nickade.
”Min kropp känns tung som bly… kan man inte hjälpa det?” Gnällde jag. Hon log smått mot mig och la en hand på min kind.
”Justin, du är trött. Vila lite så kommer du nog känna dig bättre.” Manade hon mig.
”Okej…” Suckade jag. ”Men jag ska först ha chicken nuggets, OK?” Scooter började skratta från sin plats borta vid bordet.
”Kenny har redan åkt iväg till Mcdonads. Han tog med sig Carin.” Jag log nöjt och reste mig upp från min plats för att gå tillbaka till Belle.
Med en gäspning satte jag mig upp i soffan och kollade mig sömndrucket omkring. Justin satt och gjorde små rörelser med händerna, vilket jag hade lärt mig i Never Say never betydde att han var nervös.
”Så champion, hur är det?” Flinade jag och gnuggade mig trött i ögonen. Han mötte min blick och log stort.
”Bra.” Svarade han och knäppte händerna. ”Snart blir det mat.” Åh gud, mat. Det kändes som om jag inte hade ätit på flera dagar. Minst! Frukost var i alla fall något jag inte hade fått i mig, oturligt nog.
”Vad håller du på med?” Frågade jag och nickade mot laptopen i hans knä. Han grymtade till och drog en hand genom sitt hår.
”Jag tweetar, följer fans och håller på med en massa arbete.” Jag nickade och reste mig upp och började gå mot det lilla miniköket han hade och drog ut ett glas ur ett av alla skåpen. Snabbt fyllde jag det med vatten och klunkade i mig det för att svalka ner min torra, varma, tjocka hals.
”Vet du vem som ska ta din plats som partner?” Frågade Justin nervöst snabbt. Jag stelnade till och kände genast hur jag blev nervös. Var det Kayla?
”Vem…?” Andades jag oroligt ur mig och började snabbt gå närmre honom. Han kollade stelt upp på mig, men fyrade snabbt av ett av sina Justin-leenden.
”Nej då, inte Kayla som du förmodligen trodde. Emily.” Jag pustade till och slog till honom på axeln vilket fick honom att tjuta till.
”Vad var det där bra för?” Gnällde han och slog en hand mot axeln. Jag himlade med ögonen.
”Skräm mig aldrig sådär igen Justin. Förstår du?” Han nickade och masserade axeln i rytmiska rörelser. Rätt åt honom.
Bara för att reta Justin så drog jag på mig en ”I love Justin Bieber!” t-shirt med en bild på honom i mitten av allt. Snabbt drog jag också upp mitt hår i en hästsvans och klev sedan in i hans loge. Hans blick föll snabbt mot min t-shirt och ett skratt lämnade hans mun.
”Vadå? Jag måste ju smälta in för att inte bli nerslagen igen…” Suckade jag och pekade på stället jag hade fått mitt blåmärke, som nu var täckt med concealer. Justin ryckte neutralt på axlarna och kliade sig på kinden innan han reste sig upp.
”Nu gäller det.” Andades han nervöst ut och började gå mot mig. Han kramade mjukt om mig och fortsatte sedan mot dörren. Jag vände mig om och bestämde mig för att vänta på Pattie här istället för att stå ensam i havet av skrikandes tjejer, men innan jag visste ordet av det hade Justin vänt sig om och pressat sina läppar mot mina. Kyssen höll inte så länge, men det var fortfarande en kyss.
”Öh… vi ses snart.” Grumlade han och lämnade snabbt rummet med mig ståendes med mina fingertoppar glidandes över mina läppar. Vad hade nyss hänt?
Omg, han kysste henne!! :D :D Kommentera för mer idag/ikväll.
KAPITEL 19-. THATS WHAT YOU DO
”Så, hur känns det då? Är ni klara snart eller?” Frågade jag snabbt för att bryta tystnaden när vi slog oss ner vid vårat bort vid uteserveringen. Selena snörpte på läpparna.
”Njae… vi ska spela in lite i Texas, sen är vi klara!” Jag nickade och sneglade på Belle som satt med blicken ner i sitt knä. Det fanns inget speciellt där, så jag gav Selena en menande blick på att hon skulle inleda en konversation, vilket hon gjorde.
”Så, vad heter din pappa och mamma?” Frågade hon milt. Mamma och pappa? Bra ämne Sel… tänkte jag surt och himlade med ögonen.
Jag log smått mot Selena och sneglade kort mot Justin. Han såg stel ut på ett sätt.
”Min mamma lever tyvärr inte längre, men jag träffade aldrig henne så det är inte så stort problem för mig… att säga hennes namn asså.” Sa jag snabbt, och jag lät så dum. Vem säger sådär till Selena Gomez?
”Oj… jag beklagar… det kanske är olämpligt då. Du måste inte…” Jag nicka lugnt.
”Hon hette Patricia Chandler. Och min pappa heter Ben Chandler.” Mumlade jag och tog en klunk av mitt vatten. Hon nickade och kollade kort på Justin och sedan tillbaka på mig.
”Öh… ja…” Andades hon ut. Jag sneglade på Justin som log stort mot mig. Han la ner sin hand på sitt knä, och flyttade det närmare min. Jag kände hur pirret och upphetsningen växte inom mig. Men det var nog inget. Innan jag visste om det hade han lagt sin hand så pass nära min så att de snuddade. Fjärilarna bubblade upp i magen på mig och jag svalde hårt. Selena höjde på ögonbrynen mot mig.
”Belle, skulle du vilja hänga med mig och köpa lite glass där borta?” Frågade Selena med ett leende. Justin flyttade sin hand och sitt knä och log smått för sig själv.
”Visst..” Svarade jag lätt och reste mig upp för att gå med Selena till glasskiosken. För att vara ärlig, så var jag rädd. Jag kände inte Selena ett dugg och passade inte in med henne och Justin. Helt plötsligt kände jag mig väldigt illa till mods. Selena puffade till mig i sidan.
”Vad är det med dig och Justin girl?” Flinade hon. Jag skakade på huvudet och kollade ner på mina händer. Hon nickade intensivt och ställde sig framför glassgubben, fast med blicken på mig.
”Jag vet när Justin är kär. Han gillar dig, kom igen! Gör din stöt.” Jag skakade på huvudet igen.
”Vi har varit kompisar i en vecka ungefär, och det är inte bara ”pang, så är vi ihop” Selena… och jag gillar Justin, men jag vill ha honom som vän också, jag har inte… jag kan inte ha ett förhållande. Inte nu.” Hon la huvudet lätt på sned.
”Har du haft ett förhållande nyligen?” Jag nickade trött. ”Åh, förlåt...” jag ryckte neutralt på axlarna och vände mig sedan mot glassgubben, samlade mig och log.
-
”Päronmint och choklad?” Frågade Justin mig med höjda ögonbryn när jag kom gåendes mot honom, bredvid Selena med glassarna. Med ett skratt nickade hon.
”Ja, din favorit.” Sa hon lent och räckte över glassen till honom. Han tog emot den och tog en stor tugga av den, men ångrade sig nog direkt efter då han förmodligen hade fått hjärnfrys. Jag kollade sedan på Selena som satt och höll sig för skratt mot Justin som hade ihopknipna ögon och snörpta läppar. Han såg för rolig ut, så jag kunde inte hålla mig för skratt.
”Vad är det?” Flinade Justin och drog bak sitt hår. Jag skakade på huvudet och slickade på min glass. Selena kollade menandes på mig och skrockade lätt till. När glassarna var uppätna så gick Selena.
”Så, vad gör vi nu?” Gäspade Justin. Klockan var trotsallt halv 7, och han hade gått upp runt 5 skulle jag tro. Jag ryckte på axlarna och kollade bort mot arenan. Kenny satt vid något bord bakom oss med sin iPhone i högsta hugg.
”Åka hem och sova?” Frustade jag och drog en hand genom mitt hår. Min friska hand då. Justin nickade och åt upp det sista av sin glass, långsamt som han åt. Vi gick mot Kenny och väckte honom ur Subway Runner.
”Vi vill åka hem och sova nu. Du får skjutsa oss.” Kenny grumlade till, men reste sig upp med ett leende på läpparna. Precis som Kenny var de 5 dagarna jag känt honom, glad och positiv.
”Vad ska ni göra på hotellet då? Hångla? Ohoh!” Retades han. Jag och Justin fnös till i samma stund och viftade med händerna i luften. Kenny skrattade till när han såg oss med tanke på att vi såg ut som störda dinosaurier. Ett skratt lämnade Justin’s mun och smittade snabbt av sig på mig, så snart därpå skrattade jag också. Vi hoppade in i bilen och körde mot hotellet för att kunna gå och lägga oss och få en skön nattsömn.
Mornarna här var som vanligt. Alarmet gick, jag hoppade in i duschen, klädde på mig, gick ut till Kenny och mamma som hade köpt frukost, käkade, kollade på tv, åkte till arenan. Men denna var lite annorlunda. Jag vaknade försent, hoppade in duschen då Belle förvånads vis kom inklampande när jag stod helt naken. Hon slog en hand över sina ögon och pep till ett ”förlåt” innan hon snabbt försvann ut ur badrummet. Jag skakade lätt på huvudet för mig själv och kände hur mina kinder brände till då jag mötte hennes blick när jag klev ut i vardagsrummet, påklädd dock. Hon bet sig löst i läppen och gestikulerade med sin friska hand.
”Jag är ledsen, Pattie sa att du sov, och så trodde jag att du kanske var i badrummet då du inte låg i sängen, så jag gick dit och ja…” Ursäktade hon sig med rödsprängda kinder. Jag skrockade till och tog en klunk av mitt kaffe.
”Jo vars, det är OK Belle.” Flinade jag och log menandes mot henne. Hon nickade och fuktade sina läppar. För första gången på flera dagar som jag hade sett henne hade hon upp håret i en hästsvans. Undra hur hon lyckades med det… jag skakade av mig tankarna.
”Så, ikväll smäller det.” Suckade jag. Hon nickade och drog en hand över sitt hår. Hon var vacker med hästsvans, hårsvallen täckte inte hennes vackra ansikte då… Det kändes jobbigt att bara sitta och glo på henne dag ut och dag in. Jag ville kyssa henne, ta på henne, krama om henne… hon vill nog inget sådant. Baggis. Tankarna virvlade runt i skallen på mig.
”Vad ska vi göra idag då?” Frågade Belle uttråkat, ”konserten är ikväll.” Jag log snett och nickade. Vad kunde man göra? Jag hade sett hela Frankrike för den delen.
-
Belle hade ring Jonah som skulle komma hit. Tydligen. Och ja, bara några sekunder efter min tanke så knackade det på dörren. Vi hade gått till Belle’s rum för att jag inte kunde visa vart mitt rum låg för någon. Fast nu visste ju Belle, men hon skulle nog inte göra något. Förutom att kliva in på badrummet där jag stod naken. Ett leende sken upp på Jonah’s läppar när Belle slog upp dörren.
”Heej!” Utbrast de i mun på varandra och stod och kramades i kanske 10 minuter? Jag slog mig trött ner på en stol och kollade på de från min plats. Belle kollade på mig över axeln och avslutade omfamningen.
”Ja, Justin träffade du igår ju.” Sa Belle milt. Jonah nickade och log stelt mot mig.
”Tja.” Grumlade hon kort och drog en hand genom sitt hår. Jag nickade mot henne och sneglade ut genom fönstret. Hon gillade inte mig, men varför då? Jag hade inte direkt gjort något mot henne. Jonah lutade sig mot Belle’s öra och viskade något. Belle rynkade bekymrat på pannan och mumlade något lågt tillbaka. Jonah skakade på huvudet och kollade surt mot mig. Belle suckade uppgivet och klampade mot mig.
”Är det OK om jag är med Jonah idag? Vi har inte träffats på 3-4 år.” Viskade hon ledsamt mot mig. Jag skulle gärna säga nej, men det är Belle vi pratar om. Känslosamma, rara Belle. Hon ville verkligen vara med Jonah, så jag nickade glatt.
”Sure, jag kan hänga med Alfredo eller någon… kanske skriver en låt?” Hon log stort mot mig och kysste mig mjukt på kinden innan hon försvann ut ur rummet med Jonah. Jag reste mig upp och lämnade likaså Belle’s rum. Mamma stod och väntade på mig i vardagsrummet till mitt egna rum.
”Varför släppte du in Belle när jag stod naken?” Mammas ögon blev stora som tefat.
”Var du naken?” Jag himlade med ögonen och nickade lätt. Hon skakade på huvudet.
”Jag springer ofta runt naken hemma. Det är det man måste göra liksom.” Muttrade jag sarkastiskt. Mamma himlade med ögonen och drog bak en massa hår bakom öronen.
”Du har ätit frukost va?” Jag nickade lätt och slog mig ner i soffan med en frustning.
-
Jag drog upp min mobil och började spela ”Temple Run”. Typisk tidsfördrift var namnet på det spelet. Mamma kom in i vardagsrummet från sitt rum och slog till mig i huvudet.
”Ha tungan i munnen, inte utanför Justin. Du är ingen hund!” Jag stoppade snabbt tillbaka min tunga i munnen nu, men nu var den torr. Jag grimaserade och klickade upp min och Alfredo’s konversation för att skicka iväg ett sms till honom.
”Heeeey man. Vad har du för dig? Inget hoppas jag, för jag kommer komma till dig nu. Jag kan fixa nycklar lätt som en plätt, så svara på detta sms innan jag gör inbrott på ditt rum. Bye, Bieber.”
Jag satt och väntade i minst 5 minuter utan att få något svar och åkte därför ner till lobbyn för att fixa en nyckel som jag snabbt fick tag i. När jag hoppade in i hissen igen stod Kayla där. Hon pressade ihop sina ljusa läppar och grymtade till. Med en axelryckning åkte jag upp till Alfredo’s våning och började gå mot hans rum. Nycklarna på detta hotellet var knepiga, men till slut fick jag upp dörren och klev in, men ångrade snabbt att jag hade gjort det.
HOHOH, Lite akward där! ^^ Varför ångra Justin sig? Kommer det bli Jelle dååå?! :D
KOMMENTERA SÅ SKRIVER JAG KANSKE MER IKVÄLL! :D
KAPITEL 18-. MOTHER TEST
Doktorn hade förmedlat mig att armen hade en spricka och att jag inte kunde dansa ikväll, då vi skulle använda oss av armarna. Men om 2-3 dagar, om jag vilade ordentligt, skulle jag nog kunna vara med. Med en suck sparkade jag på stenen och kollade ner på gipset runt min handled. Det Kayla inte hade tänkt på var att det var cement golv, under plast överlaget.
”Belle?” Utbrast en ljus röst helt plötsligt. Jag kollade åt hållet rösten kom ifrån och blev mer eller mindre förvånad.
”Jonah?”
Jonah la huvudet på sned mot mig och log stort. Det kunde inte vara sant!
”Hej!” Utbrast jag och kramade försiktigt om henne. Hon log större och besvarade kramen.
”Vad gör du här? Jag trodde du hade åkt till L.A?” Frågade jag glatt och drog en hand genom mitt hår. Jonah Martin, min bästa kompis som liten. När vi hade varit 13 så hade hennes familj flyttat till L.A, och jag blev ensam kvar i London. Hon nickade med ett stort leende på läpparna.
”Jo, men mamma och pappa har något möte här med någon konstnär eller något, och de köpte biljetter till Justin Bieber’s konsert, så jag tänkte varför inte hänga med?” Förklarade hon snabbt. Jag log stort och förvånat och granskade hennes kropp. Hon såg exakt likadan ut som förr, förutom att hon hade rasat ner i vikt. Och att hennes smaksinne för mode hade växt. Hon stod i en ljusblåa topp och mörka jeans, perfekt till hennes brun/blåa ögon.
”Så, nu är det min tur! Varför är du här, och vad är grejen med gipset?” Jag skrattade till. Jonah kollade frågandes på mig med stora hundögon. Skulle jag berätta? Ja, det var ju inte direkt hemligt.
”Asså jag är här med dansgruppen för att dansa bakom Justin Bieber, men nu går inte det på grund av detta.” Suckade jag trött. Jonah putade lätt med underläppen.
”Sorry… men vadå, är den bruten? Du har ju gips och hela paketet.” Jag skakade på huvudet.
”Nej, det är en spricka. Och gipset satte de dit så att det ska läka snabbare och bättre, så att jag kan vara med om 2-3 dagar. Vi kom igår morse och stannar i 2 veckor. Och ni då?” Hon tryckte ner en hand i sin bakficka till jeansen och log stort.
”Vi stannar i 2 och en halv vecka.” Jag nickade och log snett.
”Då kan vi nog ses något.” Hon nickade och lät blicken falla mot dörren som hade slagits upp. Nu stod Justin där med stora ögon och höjda ögonbryn, samt flåsande andetag.
”Vad är detta om då?” Flämtade han och drog en hand genom sitt hår. Jonah skrattade till och puffade lätt till mig i sidan. Justin började gå mot oss med blicken på mig.
”Justin, det här är Jonah, min barndomsvän, och Jonah, detta är… -” Hon avbröt mig
”Justin Bieber, jag vet.” Skrockade hon och skakade hand med Justin. Blicken mot henne störde mig, som om han… gillade henne? Men det förstås, om Jonah skulle se ut som hon gjorde för några år sedan tror jag inte han skulle dras till henne. Jobbiga Jonah hade alla kallat henne. Eftersom att jag mest hade hållit mig för mig själv på den tiden så hade vi fått kontakt och blivit kompisar. Jobbiga Jonah och Snäll Belle. Jag kunde ha tagit ”Snäll Belle” på ett bra sätt, om det inte var menat i ett illa syfte.
”Öh… armen, hur är det med den?” Frågade Justin och kliade sig nervöst i nacken.
”Bra… tror jag. Den bultar inte längre. Ska vi gå in eller?” Justin nickade och sa snabbt hej då till Jonah innan han började gå mot dörren. Jag vände mig om mot henne och fick en lapp.
”Mitt nummer, ring eller sms:a när du vill. Jag har den alltid på mig.” Log hon och försvann sedan bakom hörnet. Justin ropade på mig och väckte mig ur mina tankar, så med ett leende skyndade jag mig tillbaka mot honom och in i arenan igen. Vi hade stått på bakgården, för framsidan kunde vi omöjligt ha stått på med tanke på alla franska Beliebers som stod där.
-
Justin’s mamma, Pattie, kom in i rummet med en allvarlig min. Det här skulle vara första gången för mig att träffa henne, och jag hade nog aldrig varit nervösare. Fast varför visste jag inte, och nervösare hade jag visst varit. Jag sneglade på Justin som hade choklad runt munnen och ett väl belåtet flin på läpparna.
”Hej, Patricia Mallette, men kalla mig Pattie.” Jag nickade lätt och log stelt.
”Min mamma hette också Patricia.” Hon höjde lätt på ögonbrynen och slog sig ner i stolen bredvid soffan som jag och Justin satt i. Han log stort och ryckte på axlarna.
”Så, nu är ni presenterade. Får jag duscha nu?” Bad han Pattie, som nickade. Justin reste sig upp och gav mig en menandes blick innan han försvann in på badrummet. Hans loge var stor, men garderoben större. Att han kunde ha sådär mycket kläder!
”Så, Belle va? Hur gamma är du? Vilken skola går du i?” Rabblade Pattie fram. Jag pressade ihop mina läppar.
”Ja, Belle. Jag är 17 år och går i London Public School.” Svarade jag milt. Hon nickade och drog en hand genom sitt alldeles blanka hår, med blicken på mig hela tiden. Varför var Justin tvungen att duscha just nu? Jag suckade lågt för mig själv.
”Så du bor i London, vilket betyder att du och Justin inte kommer ses så ofta?” Frågade hon ledsamt. Jag nickade och mötte hennes skimrande blick. Justin hade fått sina ögon och sitt leende från henne, definitivt. Det stela samtalet höll på ett tag innan Justin kom ut med en handduk runt midjan, och en som han gnuggade i håret. Jag svalde hårt och bröt blicken ifrån hans attraktiva mage.
”Justin! Klä på dig, nu.” Sa Pattie allvarligt och spände blicken i honom. Justin ryckte på axlarna och försvann sedan in i sin WIC med en dov smäll. Pattie log stort mot mig och reste sig upp.
”Jag ska bara gå och prata lite med Scooter, men det var trevligt att träffas Belle.” Sa hon mjukt och kramade lätt om mig innan hon försvann ut ur logen. Jag pustade lätt ut och kollade mot dörren till WIC, bara för att bli skrämd av Justin som smällde upp den bara några sekunder därpå.
”Så, hur gick det?” Frågade han lent och stoppade in en godis i munnen. Jag ryckte på axlarna med en suck.
”Hur skulle det gå? Du och jag är bara kompisar, hon måste inte gilla mig.” Svarade jag kort. Justin la huvudet på sned och drog på sig sin vanliga, svarta keps. Ett leende spreds på hans läppar.
”Du, öh… Selena Gomez sms:ade mig förut, hon är här i Paris och filmar lite för hennes nya film ”Monte Carlo”, skulle du vilja hänga med och käka middag med henne?” Frågade Justin. Ännu en fråga. Jag bet mig löst i läppen. Selena Gomez? Justin och hon var bra kompisar, det hade stått i alla tidningar. Och när Justin släppte Never Say Never hade de dejtat ett tag, men det var nog inget längre. Fick man hoppas på.
”Selena Gomez? Din tjej eller? Ni var väll ihop?” Spottade jag ur mig. Fan, varför gjorde jag sådär? Justin skrattade till och kliade sig i nacken och fuktade sina läppar.
”Nej, vi har aldrig varit ihop. Vi är bara kompisar, och hon vill träffa dig.” Jag ryckte på axlarna och reste mig upp med en hand på gipset. Justin sneglade på det.
”Hur ska jag kunna äta med detta?” Utbrast jag med höjda ögonbryn och kollade ner på gipset. Han skakade på huvudet.
”Äh, vi går tillbaka till sjukstugan nu och så får de ta bort det. Det var ju bara till för att det skulle läka snabbare, så du klarar dig nog med bandage.” Jag nickade och började gå bredvid Justin, mot sjukstugan. Eller, det var snarare ett mini-sjukhus.
”Så, hörde att mamma frågade om din ålder och då kom jag på det. När fyller du 18 egentligen?” Jag fuktade mina läppar.
”Jag är 93, alltså ett år äldre en dig. Du fyllde 17 detta året, och jag ska fylla 18 vilket jag gör 22 Juli.” Sa jag med ett snett leende. Justin nickade snabbt. Det hade gått 1 och en halv vecka på lovet bara… wow.
Belle drog med handen över bandaget och suckade frustrerat.
”Varför skulle jag ens ha bandage om jag ändå skulle ta bort det?” Muttrade hon. Jag skakade på huvudet med en enkel axelryckning.
”Ingen aning, Kelly’s förslag.” Försvarade jag mig och höll upp händerna i vädret. Belle nickade och kollade mot resturangen där Selena stod med ett leende på läpparna och mobilen i ena handen. Hennes livvakt stod några meter bakom henne, detsamma med Kenny fast bakom oss. När vi kom fram till henne så växte hennes leende sig större och hon slog armarna runt min hals.
”Hej Justin!” Utbrast hon. Jag log stort mot henne och nickade mot Belle. Selena’s blick fördes mot henne och hon räcket fram sin hand.
”Selena!” Belle nickade och kramade om hennes hand med ett nervöst handslag.
”Belle…” Pep Belle till svar och ställde sig sedan tätare vid mig. Jag förstod henne, det kunde vara läskigt eller snarare nervöst att sitta med en kändis som man knappt kände.
”Så, hur känns det då? Är ni klara snart eller?” Frågade jag snabbt för att bryta tystnaden när vi slog oss ner vid vårat bort vid uteserveringen. Selena snörpte på läpparna.
”Njae… vi ska spela in lite i Texas, sen är vi klara!” Jag nickade och sneglade på Belle som satt med blicken ner i sitt knä. Det fanns inget speciellt där, så jag gav Selena en menande blick på att hon skulle inleda en konversation, vilket hon gjorde.
”Så, vad heter din pappa och mamma?” Frågade hon milt. Mamma och pappa? Bra ämne Sel… tänkte jag surt och himlade med ögonen.
Ojoj, Selena mentioned her mom! :O HAHAH! Nej, men nu kommer Selena med in i novellen! Whoo!
MER IDAG? LÄNGRE, MER IDAG? KOMMENTERA DÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ! ;D
KAPITEL 17-. I CANT?!
”Vad är det?” Frågade Justin när han förmodligen hade sett mitt bleka ansikte.
”Jag har aldrig…” Min röst vek sig och en klump växte sig i halsen på mig. 20.000? Det måste vara ett skämt…
”Jag vet att det kan kännas läskigt, men det är helt Okej sen faktiskt.” Lugnade han mig. Jag drog undan en massa hårslingor bakom öronen som hade fallit ner över mitt ansikte.
”Öh… aha… ok.” Stammade jag nervöst fram. Justin kramade lugnandes om min hand och log milt mot mig.
”Du kommer klara dig fint, Belle Chandler.” Sa han och kollade in i mina ögon.
Svetten rann ner för min nacke. Vi hade dansat oavbrutet i 25 minuter nu efter den korta pausen vi hade fått, för 25 minuter sedan. Justin hade inte dansar med oss först, men nu stod han framför oss och rörde sig i takt med våra danssteg och musiken. Han hade lätt för att se vad vi dansade i för takt och tempo med tanke på den stora helväggsspegeln framför oss. Vi stod inte på scenen med tanke på att de höll på att ribba upp allting där ute nu, men sen skulle vi gå ut och göra oss redo.
”Okej allihop! Lyssna, drick lite vatten så har vi samling, det gäller dig också Justin.” Ropade Kelly ut över salen. Alla pustade lättat ut och sprang mot sina vattenflaskor. Jag började trött stappla mot min, men Justin hann räcka över den till mig innan jag var framme.
”Tack.” Mumlade jag, vred upp korken och tog ett flertal klunkar av mitt vatten. Justin log snett mot mig och drog en hand genom sitt hår som nu var svettigt. Det var inte varje dag man fick se Justin Bieber jobba såhär hårt. Min blick granskade honom uppifrån och ner. Han hade bytt om från linnet och jeansen han hade haft förut, men jag hade varit så koncentrerad på dansen att jag inte hade märkt det. Han stod nu i ett par blåa mjukisbyxor och en grön t-shirt. Jag putade lätt med underläppen och tog en sista klunk av mitt vatten innan jag gick och slog mig ner på en av stolarna som nu stod i en ring på golvet. Em kom och slog sig ner på min ena sida med ett stort leende på läpparna, och Justin på min andra. Jag drog ett djupt andetag och kollade mot Kelly som sökte i ringen efter allas uppmärksamhet. När hon väl fick den, harklade hon sig djupt och log stort.
”Jo, Scooter och Usher har bett mig att göra allt lite speciellt… så till One time ska vi dansa den här dansen, det gäller dig också Justin. En tjej ska vara din ”partner” eller vad man säger, och hon ska komma upp bakom dig och smeka din bröstkorg, som i Somebody to love? Och nu ska du inte ha på dig koftan i One time, utan du ska ha en t-shirt, en svart. Men det har inget med dansen att göra. Men ni ska dansa bredvid varandra. Välj en tjej.” Log hon och gestikulerade med händerna över oss. Jag skulle aldrig kunna vara i centrum, på scen, framför 20.000 pers med Justin Bieber. Det går inte… Jag svalde hårt då Justin’s och alla andra blick hamnade på mig.
”Vill du göra mig äran?” Kayla röt till och hoppade upp på fötter.
”Det är orättvist! De där två är kompisar! Hon borde inte få det!!” Skrek hon förtvivlat. Kelly spände blicken i henne och kollade på Justin med skakandes händer. Hon var säkert nervös över att behöva be Justin Bieber ändra sitt val, det är ju hans förtjänst att vi är här.
”Skulle du kunna tänka dig någon annan.. eh… Mr. Bieber?” Frågade hon nervöst. Jag nickade diskret mot Justin som tydligen hade bestämt sig 100% för mig. Han skakade på huvudet.
”Nej, Belle vill jag ha. Punk slut.” När han sa de orden hade han blicken på Kayla. Hon korsade armarna surt över bröstet som en treåring, och för en gång skull höll jag med henne. Justin visste att jag inte skulle klara det, men ändå valde han mig!
”Och är du OK med det Belle?” Fortsatte Kelly stelt. Alla blickar föll återigen på mig. Jag svalde hårt och sneglade på Justin som kollade vädjande på mig, men det gjorde också Kayla. Med en suck och darrande händer nickade jag bestämt. Jag behövde det här.
”Ja… visst.” Svarade jag med tjock röst. Em kramade lätt om mig med sin fria hand och log stolt mot mig. Hon lutade sig mot mitt öra och kramade till hårdare.
”Du kommer klara dig fint, jag lovar Belle. Du är en stjärna, du måste få lysa.” Viskade hon mjukt i mitt öra och lutade sig sedan tillbaka. Jag nickade och då började alla applådera och hurra med stora leenden på läpparna. Jag däremot satt där som om världen hade gått under…
-
Jag högg ner gaffeln i salladsbladet och tryckte upp den i munnen. Justin kollade frågandes på mig under hela lunchen. Med en suck skar jag av en bit av min kyckling och drog in den i munnen, tuggade, svalde med en klunk is-te. Den processen fortsatte tills Justin uppgivet gav till en suck.
”Vad är det?” Grumlade han och kollade allvarligt på mig. Jag avslutade ätandet.
”Vad det är? Jag är nervös Justin! Det här är första gången jag uppträder och så måste jag vara i centrum till 20.000 personer!” Utbrast jag. Han hajade till och pressade ihop sina läppar.
”Du kunde väll ha sagt…-” Jag avbröt honom mitti i meningen med en hand i vädret.
”Att jag var rädd, nervös eller livrädd för den delen? Men jo, jag sa det!” Fräste jag och fortsatte sedan äta som ett och annat djur. Justin höjde på ögonbrynen och fuktade sina fantastiskt attraherande läppar.
”Visst, visst…” Suckade han bara och fortsatte på sin pasta, Jag nickade bestämt.
Belle tog en rejäl tugga av sin glass, vilket fick mig att bli väldigt förvånad.
”Hur mycket ska du äta? Eller hur snabbt ska du äta? Du kommer spy när vi ska upp igen om en timme Belle.” Förklarade jag hastigt. Hon fnös till och himlade med ögonen.
”Jag klarar mig, måste bara… äh, tagga ner lite.” Gurglade hon till svar. Jag rynkade oförstående på pannan, men bestämde mig för att låta henne vara för sig själv. Hon verkade gilla att äta för att hon var nervös, då fick hon väll det. Om hon skulle bli fet skulle det inte ändra min bild för henne. Alla är vackra. Både på insidan och utsidan. Ingen ska behöva bli nertryckt eller mindre omtyckt för att man är fet eller för smal. Nej, det finns inget för smal eller för fet. Alla är som de är byggda att vara. Man ska vara nöjd över den man är, för någon dag så kommer någon annan älska den man är. Justin, har du blivit någon jävla poesi gubbe nu eller? Nej, skärp dig! Tänkte jag skarpt. Belle hade hunnit power walka flera meter framför henne och stannade inte för det. Hon verkade äta, träna, äta, träna och i samma rutt om och om igen. Jag skakade på huvudet för mig själv och sprang sedan ikapp henne med allas paparazzis fotandes.
”Kan du ta det lite lugnt kanske Belle?” Flinade jag och la en hand på hennes mage. Då ryckte hon till, tappade glassen och drog upp en hand mot munnen. Hon började snabbt springa mot en dörr som signalerade att det var en toalett och ryckte upp dörren och försvann sedan. Hon skulle spy, jag hade haft rätt.
-
”Hur mår du?” Frågade jag Belle mjukt. Hon tog en klunk av sitt vatten och började sakta stapla tillbaka mot arenan med en axelryckning.
”Känner mig tom… asså i magen. Men jag tänker inte äta något mer nu. Usch nej.” Flämtade hon och la en hand på sin mage. Jag skrattade till och nickade med ett leende på läpparna.
”Yeah… vi börjar om 23 minuter, vi kanske kan hänga i min loge?” Belle nickade.
”Ja, jag skulle gärna vilja se din loge. Justin Bieber’s kalsonger kanske? Oh-la-la!” Retades hon och puffade till mig i sidan. Jag skakade på huvudet.
”Mina underkläder är något du inte kommer få se.” Försäkrade jag henne och log stort. Hon ryckte på axlarna och kollade sedan intensivt mot arenan. Hur vacker kan man vara egentligen? Helt plötsligt plingade min mobil till och väckte mig ur mina fantasier. Hon hade sms:at.
Kelly gick mig på nerverna. Hon kunde verkligen inte sluta hacka på Em och mig.
”Ni gör fel!” Fräste hon surt och kollade på mig och Em, som båda stelnade till.
”Nej, det gör de inte.” Kommenterade Justin hennes hårda ord från dörröppningen. Allas blickar fördes dit, där han stod i en skjorta och ett par ljusa jeans. Ett ”Justin” leende tog plats på hans läppar och han rättade till kepsen på sitt huvud.
”De hör inte fel alls, jag har betraktat dansen och för att vara ärlig är det hon och hon som gör fel.” Rättade Justin Kelly och pekade på Vanessa och Kelly, som båda fnös till.
”Justin Bieber… öh, ursäkta.” Sa Kelly snabbt och la huvudet på sned. Åh nej, Justin kommer få skäll. Kelly lägger alltid huvudet på sned när hon är förbannad och ska skälla ut någon.
”Detta är min dansgrupp, alltså ser jag vilka som gör rätt och fel.” Snäste hon. Justin skakade på huvudet med, fortfarande, ett leende lekandes på läpparna.
”Men det är min konsert, alltså min dans, och jag vet då vilka som gör rätt och fel.” Mumlade Justin till svar och vände på klacken. Kelly fnös till och rättade till sin hästsvans. Jag log stort mot Justin som kollade bak över axeln mot mig och blinkade med ögat. Kayla knuffade till mig i sidan så att jag ramlade ner på golvet. Smärtan i min handled spred sig snabbt och ögonen brände till av tårar. Det här gjorde ont. Hon hade knuffat hår. Alla samlades i en ring runt mig och mumlade en massa saker som ”mår du bra? Ska vi ringa doktorn?” osv. Jag koncentrerade mig bara på smärtan som bultade i min arm. Det gjorde så himla ont… tårarna började rinna ner för mina kinder, och helt plötsligt drog någon upp mig i sin famn. Justin.
-
Doktorn hade förmedlat mig att armen hade en spricka och att jag inte kunde dansa ikväll, då vi skulle använda oss av armarna. Men om 2-3 dagar, om jag vilade ordentligt, skulle jag nog kunna vara med. Med en suck sparkade jag på stenen och kollade ner på gipset runt min handled. Det Kayla inte hade tänkt på var att det var cement golv, under plast överlaget.
”Belle?” Utbrast en ljus röst helt plötsligt. Jag kollade åt hållet rösten kom ifrån och blev mer eller mindre förvånad.
”Jonah?”
Vem är Jonah? Kille eller tjej? ;) Hm... försening! JAG VET, MEN SOMSAGT, HÄNGDE MED MIN FAMILIA.
KOMMENTERAAAAAAA OM DU GILLADE DET! :D
KAPITEL 16-. SOMETIMES, I JUST NEED A HUG
Typiskt, men jag hummade glatt till och kände hur spänningen och glädjen spreds inom mig. Halv 10, hon skulle bryta mot Kelly’s regler som var att alla skulle ligga till sängs runt 9 ikväll. Men Belle gillar att tämja på reglerna.
”Okej, vi ses halv 10.” Svarade jag snabbt och gestikulerade ”Jackpott!” för mig själv.
”Bra, glöm inte badkläder…” Avslutade hon samtalet med och la sedan på. Jag skulle på en ”dejt” med Belle. Eller nej, dejt var det inte, men halv 10 skulle jag vara där.
Klockan började dra sig mot halv 10, och jag blev mer och mer nervös för varje sekund som klockan tickade. Det lät som om den skrek i örat när den ständigt lät ”tick, tock, tick, tock…”. Med en suck slog jag mig ner i soffan och granskade den ljusa himmeln. Det började skymma, och när det är dags så var Paris väldigt vackert.
”Ska du inte sova snart?” Frågade mamma som kom in med ett vinglas i ena handen. Jag ruskade snabbt på huvudet med blicken, fortfarande, på vinglaset.
”Sen när dricker du vin?” Frågade jag helt plötsligt. Mamma smuttade på det mörka vinet och slog sig ner på fåtöljen framför mig.
”Jag hade druckit länge Justin, men inte framför dig. Jag vill inte att du ska dricka, och det får du först och främst inte. Men även om du skulle komma över alkohol, så vill jag att det ska vara jag som hindrar dig. Att du ska tänka ”Mamma dricker inte, så det kanske är dåligt?”. Men du är inte 5 år längre, du är snart en vuxen man, så det är dina egna val.” Förklarade hon mjukt. Jag kände hur jag blev sömnig av mammas lugna röst, det hade jag blivit i hela mitt liv. När jag inte kunnat somna har hon suttit och pratat till mig, för att göra mig lugnare. Mer säker på att inget kommer hända. Men nu när hon nämnde att jag fyller 18 om ett år… det var bara så skrämmande.
”Tack mamma. För att du kämpade med mig. Som ung.” Hasplade jag ur mig. Hon bröt blicken från Eiffel tornet och log sitt vanliga mamma leende mot mig.
”Det var min uppgift. Jag älskar dig Justin, mer än något annat. Och vill därför att du gör rätt för dig. Att du inte hamnar i trubbel, eller blir skadad. Psykiskt som fysiskt.” Jag nickade och kollade mot klockan. Redan 21.33?! Jag var sen, kanske inte så sen, men sen.
”Jag… öh… kan jag få gå på en promenad? Jag kommer bara vara vid poolen.” Sa jag snabbt och bet mig löst i läppen. Mamma pressade ihop sina läppar med en nick.
”Men var hemma innan halv 11! Du ska upp imorgon!” Jag nickade och skulle precis gå in på mitt rum för att ta badkläderna då jag kom på att jag smart nog hade tagit på mig de mycket tidigare. Med ett leende krökt på mina läppar började jag gå mot hissen för att åka ner till Poolen. Till nattkylan. Till Belle.
-
Jag kunde inte se henne någonstans vid poolen. Det kanske bara var ett torrt skämt? Jag suckade och gick fram mot poolkanten så jag kunde se bättre med tanke på att allt lyse kom därifrån, då jag kände två händer på min rygg. Innan jag hade hunnit reagera låg jag i vattnet i dyngblöta kläder. Jag simmade upp mot ytan och mötte Belle’s stora leende.
”Åh du har redan börjat utan mig?” Sa hon med tillgjord röst och utputande läppar. Hon stod i ett par hotpants och ett lila linne.
”Ha-Ha, hjälp mig upp din packåsna.” Sa jag bittert och räckte över min hand. Hon drog en hand genom sitt hår och kramade om min hand, då drog jag till så att hon också låg i vattnet. Ett leende spreds på mina läppar, men försvann dock snabbt då hon inte kom uppsimmandes mot ytan.
”Belle?” Ropade jag och kollade ner på hennes kropp som livlöst låg i vattnet. Paniken spreds i bröstet på mig och jag dök ner för att sedan dra upp hennes kropp och lägga upp henne på fast mark. Mina händer drogs mot hennes hjärta och jag började pumpa, men hon slog inte upp ögonen. Jag la två fingrar på hennes näsa och en hand under hennes haka och böjde mig sedan ner och gjorde mun mot mun metoden. Bara några sekunder senare slog hon upp ögonen med ett flin lekandes på läpparna.
”Fick dig.” Skrattade hon och reste sig upp. Jag rynkade oförstående på pannan.
”Pappa lärde mig ett knep om hur man håller andan och får sin puls att sakta ner för ett tag sedan. Tack för kyssen föresten.” Skrattade hon och ställde sig upp. Jag suckade djupt och satte mig ner på en av solstolarna runt poolen med armarna knutna över bröstkorgen och blicken ner på mina fötter. Jag hade fått panik, och hon hade lurats..
”Justin, förlåt.” Mumlade hon ledsamt och slog sig ner på huk framför mig. Jag kollade sorgset in i hennes ögon och skakade besviket på huvudet med en grymtning.
”Belle, vet du hur farligt det är att få hjärt- och lungräddning utan att vara i fara? När du kommer hamna i fara på riktigt, hur ska jag kunna veta om du fejkar eller talar sanning?” Hon kollade ledsamt mer på sina händer och slog sig ner bredvid mig på stolen. Jag vände blicken med ett litet leénde lekandes på läpparna.
”Nu glömmer vi det där, OK?” Hon mötte min blick och nickade hastigt innan hon kramade om mig kort.
”Bada?” Jag skrattade till och eftersom att jag redan var dyngblöt kunde jag lika gärna bada lite mer nu när Belle ändå hade brutit Kelly’s regel för min skull..
Jag drog upp håret i en slarvig hästsvans och drog sedan på mig mina sneakers. Jag hade gått upp någon timme innan Em för att kunna hänga lite med Justin, så försiktigt lämnade jag hotellrummet och åkte ner till resturangen där frukost buffen hade börjat. Kelly satt vid ett bord helt ensam, så jag plockade på mig Juice, ett äpple, bannan pannkakor och en croissant innan jag klampade iväg till henne.
”Kan jag slå mig ner?” Hon kollade häpet upp på mig och höjde snabbt på ögonbrynen.
”Vad gör du uppe? Det är 2 timmar kvar tills ni ska upp.” Påpekade hon, och rätt hade hon också. Men jag hade inget problem med att gå upp klockan 6 istället för 8.
”Ja, men jag tänkte åka lite tidigare till arenan om det är OK?” Sa jag kort och skar av en bit av pannkakan. Hon tog en klunk av sitt kaffe och nickade lätt.
”Visst, taxi behöver du inte betala till med tanke på att det här är en resa som vi ska bjuda på, så Justin kom och pratade med mig imorse, och en bil står här utanför och väntar på dig. Du kan åka så fort du är redo.” Jag svepte i mig resten av frukosten och lämnade sedan Kelly med ett enkelt ”Vi ses.”
-
Justin stod på scenen och sjöng för full hals. Hans solbränna syntes bra till det vita linnet han bar på sin överdel, men det täckte inte så värst mycket. En kvinna kom upp bredvid mig, som jag kom ihåg som Allison från Never Say Never. Hon log stort mot mig.
”Hej, Allison. Men du kan kalla mig Alli.” Jag log hälsandes och kramade om hennes hand i en enkel handskakning.
”Belle!” Hon nickade glatt och drog en trött hand genom sitt långa, bruna hår.
”Justin har pratat mycket om dig. ”När kommer Belle?”, ”När får jag träffa Belle?”. Han gillar dig.” Skrockade hon och puffade till mig i sidan. Ett pirr slank igenom min kropp och jag kollade än en gång upp på Justin som nu hade märkt mig. Allison höll fram en kartong med flera papperskoppar med kaffe.
”Ta en, dem där är med caramell smak, och dem där med bara soja mjölk.” Jag log tacksamt mot henne och tog glatt emot en kopp som jag sedan förde mot munnen. När jag kollade upp mot scenen igen såg jag hur Justin började röra sig mot mig i snabb takt och hoppade sedan ner för scenen och gick fram till mig.
”Hej! Du kom.” Utbrast han glatt och kramade om mig. Jag skrattade retsamt till.
”Ja? Självklart Bieber, jag vill ju alltid vara innan de alla andra, ett steg före. Du vet..” Skämtade jag och fuktade mina läppar. Han log stort mot mig och tog sin egna kopp från Allison som sedan försvann backstage igen. Vi gick och slog oss ner vid några platser i publiken.
”Jag har aldrig fått ställa frågan vart din mamma är!” Sa Justin helt plötsligt. Jag svalde hårt, det var inte ett särskilt svårt ämne att prata om för mig, men jag tyckte det brukade bli lite obekvämt.
”Hon är död.” Justin stelnade till och lät blicken stanna i tomma intet. Jag visste hur han kände sig, det är jobbigt att fråga om en person och få reda på att den är död.
”Jag ber om ursäkt.” Fortsatte han med tjock röst och kollade djupt in i mina ögon. Jag nickade förstående och tog en klunk av mitt kaffe som var sött och lent mot min tunga.
”Så, hur många får det plats här inne?” Fick jag ur mig för att avbryta tystnade. Justin hummade till för sig själv som om han försökte räkna alla platser eller något.
”Runt 20.000 kanske?” Jag flämtade förvånat till. Ska 20.000 personer komma och kolla på oss ikväll? Nervositeten steg inom mig och jag kände hur illamåendet dök upp.
”Vad är det?” Frågade Justin när han förmodligen hade sett mitt bleka ansikte.
”Jag har aldrig…” Min röst vek sig och en klump växte sig i halsen på mig. 20.000? Det måste vara ett skämt…
”Jag vet att det kan kännas läskigt, men det är helt Okej sen faktiskt.” Lugnade han mig. Jag drog undan en massa hårslingor bakom öronen som hade fallit ner över mitt ansikte.
”Öh… aha… ok.” Stammade jag nervöst fram. Justin kramade lugnandes om min hand och log milt mot mig.
”Du kommer klara dig fint, Belle Chandler.” Sa han och kollade in i mina ögon.
Hur kommer det gå för Belle på konserten? Sorry för försening, fick saker i vägen!
KOMMENTERA FÖR MER IKVÄLL!
KAPITEL 15-. LIKE A KING AND QUEEN
Jag tryckte ner mobilen i min väska och kollade på Em som intensivt hade blicken på mig med ett stort, retsamt leénde på läpparna och höjda ögonbryn.
”Någon är käääääär!” Skrattade hon drömandes och slog ihop händerna i en menandes gest. Jag himlade med ögonen och drog en hand genom mitt hår.
”Nej, jag är inte kär Emily!” Hon skrattade till och drog bak en blond hårslinga bakom örat.
”Nä då, vi säger väll så.” Flinade hon och försvann in på badrummet igen.
”Hamburgare?” Frågade Justin mjukt och kollade upp på menyn. Av alla fina måltider jag hade hört talas om från Paris, så fanns det endast sniglar, kött, revben, korv och hamburgare på denna resturangen. Med ett leénde och en nick bestämde jag mig för hamburgare. Jag menar, vad annars? Jag vill inte direkt slafsa med revben framför Justin.
”Jag betalar själv.” Sa jag hastigt och drog upp min plånbok från väskan. Justin skakade på huvudet, men jag nickade insisterandes.
”Du har pengar, visst, men jag har också det. Du ska inte behöva betala.” Fortsatte jag och höll upp min plånbok. Men killen bakom kassan räckte över en bricka med våran mat och önskade oss trevlig måltid.
”Hur…?” Justin skrattade till och ryckte på axlarna som ett förlåt. Han hade redan betalat. Med en suck slog jag mig ner vid vårt bord. Justin log ursäktandes mot mig och räckte över min tallrik. Jag tog snabbt emot den och tog upp en pommes mellan pekfingret och tummen.
”Så, vad ska vi göra sen?” Haha, payback time… tänkte jag lömskt och log snett.
”Jag och Emily ska tyvärr ha tjejkväll, sorry Bieber.” Han suckade och gjorde hundvalpsminen.
”Oh gosh, säg inte att du allvarligt vill ha ansiktsmask, måla naglarna och kolla på ”She’s the man” medan du käka Ben & Jerry’s?” Flinade jag med en hand under hakan. Han ryckte på axlarna med ett tjejigt fnitter.
”Jag kan vara en tjej om jag vill.” Jag höjde sarkastiskt på ögonbrynen.
”Det förvånar mig inte…” Han sparkade löst till mig på smalbenet och fnös till. Ett leende kröktes på mina läppar och jag kollade ner på min mat. Justin tog mycket på för mycket allvar… kanske…
-
Em slog armarna runt min hals då jag klev innanför dörren så att jag nästan kvävdes. Min hand hamnade på hennes mage och jag tryckte så gott jag kunde för att få loss hennes armar runt mig.
”Hur kunde du lämna mig med Kayla och Susie?” Röt hon dramatiskt och viftade med händerna i luften. Jag skrattade till och slog mig ner på min säng i skräddar ställning.
”Sorry babe.” Flinade jag och blinkade med ena ögat. Hon himlade med ögonen och nickade mot sin säng där en massa filmer, 2 Ben & Jerry, fransk manikyr set och ansiktsmasker låg. Ett leende spreds på mina läppar.
”VS dräkterna?” Frågade hon mjukt och började gå mot garderoberna. Jag nickade.
”Har du packat upp gumman?” Frågade jag förvånat och tittade ner under min säng där min reseväska låg prydligt. Em slog upp garderobsdörren och gav till ett ”Tada!” med ett stort leende.
”Du är bara bäst!” Log jag och gick fram till henne och garderoben med vingliga steg. Hon skrattade till och räckte över min mysdress med ett streck till läppar.
”Här.” Mumlade hon och drog upp sitt hår i en boll. Jag gick in i badrummet och gjorde detsamma och drog på mig mysdressen innan jag gick ut till Em igen med ett stort leende på läpparna.
”Vilka tjejer ska ha mys pys nu?” Skrattade jag. Em skrattade till och snörpte på läpparna.
”Jag har ingen aning, vet du?” Jag kollade upp i taket som om jag inte hade någon aning alls och skakade sedan på huvudet med ett retsamt leende lekandes på läpparna.
”Jag har ingen som helst aning…” Svarade jag lugnt och hoppade upp bredvid henne i sängen och klickade upp MTV på högsta volym där R.I.P – Rita ora, spelades för tillfället. Jag log stort mot Em och bara njöt över att få ha lite lugn tid över, då paparazzis hade varit efter mig och Justin hela dagen. Men när jag var med honom spelade inget roll. Jag var bara glad att få spendera tid med honom.
Jag kollade ner på bilderna som jag och Belle hade tagit i Canterbury. Ett leende spreds snabbt på mina läppar. Hon var så vacker, speciell. Min bästa vän… jag drog ett djupt andetag och la mig ner i sängen. Klockan var inte mycket alls, bara halv 3 faktiskt, men det kändes som om den var mycket mer. Kanske för att jag hade varit med Belle, då tiden alltid går långsamt. Hela universum är långsamt då för mig. Jag har aldrig blivit såhär kär i en tjej på så kort tid. Aldrig. Kenny kom upp i dörröppningen och lutade sig mot listen med en kopp kaffe i ena handen. Han log smått mot mig.
”Belle?” Jag kunde inte hålla det borta från honom längre, så jag nickade trött och kollade ut på den klarblåa himmeln som hade några få moln på sig. Han suckade och pressade ihop sina läppar innan han tog ännu en klunk av sitt kaffe.
”Justin, du borde bjuda ut henne på en dejt.” Jag skakade menandes på huvudet.
”Jag har förklarat för er, jag vill lära känna henne lite mer. Vara vänner ett tag, och bara… vara vän med henne.” Mumlade jag allvarligt till svar. Kenny stelnade till och la huvudet på sned medan han betraktade mig.
”Jaja, skyll dig själv när det är för sent.” Svarade han och lämnade rummet. Jag blev frustrerad av alla i min omgivning som visste om mina känslor för Belle. Visst, jag gillade henne men jag kunde inte ta det så snabbt! Jag vill inte ha en relation som med Jas där vi kände varandra i någon vecka och sen pang så var vi ihop. Jag och Jas bråkade bara i det förhållandet, så det är egentligen bättre om jag lär känna Belle innan jag lägger in en stöt. Min mobil plingade till helt plötsligt.
”Ja, en tjejkväll utan Bieber… det är så tråkigt! Bra att vi har Never Say Never med oss då ;) HAHAHA, Belle.”
Jag himlade sarkastiskt med ögonen och knappade in ett kort, men moget svar, något Belle inte visste något om.
”Never Say Never? På en tjejkväll? Fy på dig, den får man ju bara se på College fester! XX Justin.”
Jag ångrade ”XX” i samma stund som mobilen signalerade att sms:et var skickat. Som Belle förmodligen visste så betydde ”XX” puss puss. Fy, nu har jag gjort bort mig som vanligt. Jag slog frustrerat till mig själv i pannan och grymtade till då jag kom på att det gjorde ont. Mobilen plingade än en gång till och jag klickade upp sms:et.
”Hm, finns det lag på det? Hahaha, nej just det Justin! XX Belle.”
En tyngd lämnade mitt bröst när hon också skickade ”XX”. Så jag hade inte gjort bort mig? Inte så värst om hon skickade det tillbaka… jag log nöjt och gick ut till Kenny i vardagsrummet.
-
Jag slängde mig efter min mobil som sekund efter sekund ljöd av den originella iPhone melodin som kommer när man tar in ett samtal. Jag klickade på svara och pustade lättat ut.
”Justin här, prata med mig!” Sa jag snabbt och förvirrat. Personen som ringde hade kanske lagt på. Belle skrattade nästintill skadeglatt i andra änden och ett leénde kröktes på mina läppar.
”Hej Bieber, vad håller du på med då?” Frågade hon milt. Jag satte mig till rätta i soffan och viftade undan Kenny ur rummet. En suck slank ur min mun och jag kliade mig nervöst i nacken.
”Vad jag håller på med? Inget, äter.” Hon ojade sig med ett ursäktande tonfall.
”Då kanske vi ska lägga på? Jag menar, Justin Bieber måste ju äta.” Retades hon. Jag grimaserade för mig själv.
”Nej då, vi kan snacka. Kenny och mamma klarar sig själva.” Belle fnittrade glatt till och jag hörde att Emily viskade något till henne i bakgrunden. Mina läppar bildade ett smalt streck på mina läppar och jag kisade mot solen som fortfarande stod högt upp på himmeln.
”Så, skulle du kanske vilja käka frukost med oss på hotellets resturang? Jag menar, vi bor ju liksom på samma hotell…” Bad hon lent. Jag rös till av hennes mjuka röst och nickade hypnotiserat för mig själv.
”Jo, visst. Det hade jag glömt! Ni bor 2 våningar under mig va, era undersåtar?” Flinade jag kort. Hon skrockade glädje löst.
”Så… poolen halv 10?” Sa hon mjukt, men ändå smått flörtigt. Jag sneglade på klockan som bara var halv 4. Typiskt, men jag hummade glatt till och kände hur spänningen och glädjen spreds inom mig. Halv 10, hon skulle bryta mot Kelly’s regler som var att alla skulle ligga till sängs runt 9 ikväll. Men Belle gillar att tämja på reglerna.
”Okej, vi ses halv 10.” Svarade jag snabbt och gestikulerade ”Jackpott!” för mig själv.
”Bra, glöm inte badkläder…” Avslutade hon samtalet med och la sedan på. Jag skulle på en ”dejt” med Belle. Eller nej, dejt var det inte, men halv 10 skulle jag vara där.
Vad kommer hända halv 10? Vill ni ha mer ikväll? :) Glöm inte att gilla FB SIDAN!! KLICKA HÄÄÄÄÄR!
KOMMENTERA MYCKET FÖR MER IKVÄLL, MÅNGA KOMMENTARER SNABBT SÅ LOVAR JAG ETT TILL INNAN KLOCKAN 12! :D
KAPITEL 14-. YOU JUST HAVE TO SMILE
”Ser du något du gillar?” Mina kinder brände till rejält och jag svalde hårt.
”Kanske.” Pep jag nervöst till och kollade upp på honom. Han skrattade till och nickade mot Kenny.
”Jag ska bara…” Sa han kort och gick sedan mot Kenny. Jag vände mig om mot utsikten igen och log stort. Jag av alla människor hade blivit kompis med Justin Bieber. Så konstigt… Innan jag visste ordet av det hade någon lagt en hand på min axel.
”Mike?” Snäste jag och drog åt mig min arm han stod och höll i. Ett brett leénde sken upp på hans läppar. Kort, men stelt nickade han, men jag var fortfarande ett stort frågetecken.
”Vad gör du här?” Muttrade jag och sneglade på Justin som ännu inte märk Mike.
”Fotbollslaget? Vi ska ju till Spanien på cup. Vi mellanlandade här och åker om några timmar igen.” Flinade han nästintill överlägset. Jag snörpte surt på läpparna och la en bestämd hand på min midja.
”Jaha, och du står kvar för att?” Han skrattade glädjetorrt till och skakade på huvudet för sig själv.
”Kan vi inte gå på en dejt? Bara en, så får du se vad du missar.” Bad han. Jag fnös kallt till och skakade på huvudet. Aldrig. Är han så pass dum att han tror att jag ska gå ut med honom på en dejt? Usch, bara ordet ”dejt” i sammanhang med Mike gjorde mig äcklad.
”Nej tack, men Kayla är också med oss. Henne kan du allt ta och bjuda ut.” Svarade jag kallt. Han grymtade till och kollade mot Justin. Han hade sett honom. Jag rös till och bara hoppades på att få undvika slagsmål. Mike däremot röt ilsket till innan han spände blicken i mig.
”Åh, du kan inte gå ut på en dejt med mig för att du har blivit lesbisk?!” Vrålade han ilsket. Alla blickar vändes mot oss och jag kände hur jag bara ville slå till honom. Och det gjorde jag också. Jag spände knytnäven och slog sedan hårt till honom på kinden.
”Stick. Här. Ifrån… Nu.” Viskade jag stel i hans öra för att sedan gå till Kenny och Justin som stod och chockat betraktade mig och Mike. Blicken flackade mellan oss, och Justin’s fastnade på min samtidigt som ett leénde dök upp på hans läppar.
”Wow… Dig ska man inte bråka med.” Retades han. Jag flinade sarkastiskt mot honom och drog en trött hand genom mitt hår.
”Ska vi gå?” Han nickade trött och kollade på Kenny med en nick. Kenny började sakta lumpa efter oss mot hissen, som vi sedan klev in i och började åka ner för.
Belle kollade upp på himmeln. Varför var hon så… speciell? Svår fråga… jag fuktade mina läppar och bröt blicken från Belle till alla fans som stod och betraktade oss på ändå ett bra avstånd. De log stort och fotade i smyg, så jag kunde inte annat än att le stort mot dem.
”Vad händer imorgon egentligen? Det ända jag har sett av min grupp var ju på flygplatsen, innan du och jag åkte till mitt och Em’s hotellrum och lämnade mina saker.” Mumlade Belle frågandes efter ett tags tystnad. Jag putade lätt med underläppen och ryckte på axlarna, även fast jag visste svaret på hennes fråga.
”Jag ska på en intervju tidigt imorgon, och ni ska väll dansa? Sen kommer jag och då blir det dansa, sjunga, dansa, lunch, sjunga, sjunga, rast, dansa, sjunga, slut.” Rabblade jag upp och kände hur utmattad jag blev bara av att höra på allt jag skulle hålla på med imorgon.
”Tufft… så vadå, kommer du också dansa?” Jag skrattade till och nickade menandes.
”Ja? Ni kan ju inte ta upp hela scenen… nej jag skojar, men ja.” Svarade jag snabbt. Hon nickade, nästan, imponerande och applåderade lågt. Jag himlade med ögonen och drog en hand över mitt ansikte. Jag var trött, men det var ju inte konstigt när man hade gått upp halv 6 för att möta upp Belle halv 7… men det var helt klart värt det. Helt plötsligt började min mobil ringa. Scooter…
”Hallå?” Svarade jag snabbt och tryckte ner handen i fickan. Scooter harklade sig.
”Hej Justin, jo, eh… Av någon konstig anledning så hade Pattie tackat ja till en intervju som du ska gå på om en halvtimme. Den är i det stora huset med många fönster vid triumf bågen.” Jag knep ihop ögonen. Så typiskt att det skulle dyka upp en intervju, nu.
”Jaha… är det en radio intervju eller?” Scooter hummade till som svar på min fråga.
”Ja. Denna är istället för den imorgon, eller det är samma, men du ska gå på den idag istället, så du får lite sovmorgon imorgon, blir det bra?” Jag drog ett djupt andetag.
”Ja, det blir väll bra…” Grumlade jag trött och slog mig ner i bilen bredvid Belle. Scooter suckade glatt till.
”Toppen, ses om en stund.” Det pep till som det alltid gör när samtalet är slut. Belle höjde frågandes på sina mörka ögonbryn. Jag skakade på huvudet för mig själv.
”Jag ska på en intervju.” Muttrade jag. Belle la en hand på mitt ben och kollade djupt in i mina ögon. Jag kände mig helt snurrig när hon gjorde sådär. Hon satt tillräckligt nära för mig att kunna dra in hennes jordgubbssöta doft.
”Det är en intervju, var inte så sur Bieber. Vi kan ju ses efter! Middag?” Log hon mjukt. Jag skrattade till.
”Som en dejt…?” Hon bet sig löst i läppen, men skakade sedan på huvudet.
”Nej, som två kompisar.” Jag nickade smått besviket och kollade ut genom fönstret. Som jag hade trott, hon skulle aldrig gilla mig på samma sätt som jag gilla henne…
-
Jag drog på mig mina hörlurar och stoppade in en godis i munnen. Intervjuaren, som hette Kate, krökte sina läppar i ett stort leénde och böjde sig mot mikrofonen. Hon rabblade något på Franska. Jag förstår franska perfekt, men inte när de pratar så snabbt och babbligt.
”Justin Bieber!” Utbrast hon helt plötsligt och ”Baby” började spelas lågt, fast då i bakgrunden. Jag log stort och lutade mig också mot mikrofonen.
”Hej!” Sa jag milt och kollade snabbt in i kameran som filmade oss. Kate hosta till.
”Så, vi har sett dig med en speciell tjej på sistone.” Började hon och nickade mot tv skärmen som lyste upp en bild på mig och Belle, när vi kramades på flygplatsen från i morse.
Jag kände hur mina kinder började bränna till. Självklart så skulle de fråga om Belle. Alla började skratta till och jag kände en duns i ryggen, förmodligen från Scooter.
”Vem är det?” Frågade hon med fransk/engelsk dialekt. Jag kliade mig i nacken.
”En kompis bara.” Hon nickade till och höjde retsamt på ögonbrynen. Oh boy…
”Det ser ut som lite mer intensiva saker här.” Skrattade hon. Jag hummade till, men skakade på huvudet.
”Nej, det var bara en kram.” Försäkrade jag henne och tog en klunk av mitt vatten. Med en nick gav hon upp och fortsatte babbla på om mitt nya jul album som kommer i jul, och mitt nya som kommer om ett år, och så vidare…
Jag hade inte direkt hunnit se något av rummet när jag och Justin hade lämnat mina väskor, för det var Kenny som hade gått in med de i lobbyn. Det var stort, ljust och hade smältande, mjuka färger. Grönt och vanilj, perfekt. Em kom utstaplandes från badrummet med ett brett leénde på läpparna.
”De har vattenfalls dusch! Och deras handdukar är såå mjuka!” Utbrast hon och slog sig ner på sin säng. Jag skrattade till och klickade på MTV, men sänkte volymen. Em drog upp sin resväska på sängen och började plocka upp kläder. Jag övervägde att hoppa in i duschen, men kunde inte bestämma mig. Emily avgjorde det.
”Gå och duscha du.” Jag gick med snabba steg mot badrummet och klev in i duschen så fort mina kläder var av. Hon hade rätt, det var skönt. Det var toppen.
-
Jag drog på mig ett par shorts och ett vitt linne, samt en brun skjorta över allt. Em kastade över min necessär från min andra väska, och jag gick snabbt därpå in i badrummet och började sminka mig. Min mobil plingade till i samma stund som jag blev klar, så jag drog upp den och klickade upp sms:et.
”Intervjun är klar om 20 minuter! Hm… vad vill du göra då? Middag nu eller? Klockan är bara halv 12! ;) Äh, vi kan se sen. Ses snart! Kram, Bieber.”
Jag skrattade glatt till och knappade in ett svar och slog mig ner på sängen.
”Tur, jag börjar bli hungrig! Haha, ses! Kram, Belle.”
Jag tryckte ner mobilen i min väska och kollade på Em som intensivt hade blicken på mig med ett stort, retsamt leénde på läpparna och höjda ögonbryn.
”Någon är käääääär!” Skrattade hon drömandes och slog ihop händerna i en menandes gest. Jag himlade med ögonen och drog en hand genom mitt hår.
”Nej, jag är inte kär Emily!” Hon skrattade till och drog bak en blond hårslinga bakom örat.
”Nä då, vi säger väll så.” Flinade hon och försvann in på badrummet igen.
Haha, Em goes mean... nej då. Men jag kom på en lösning!! :D Jag kommer skriva 4 tidsinställda så det kommer 1 varje vecka! :D Det blir väll OK?
KOMMENTERA FÖR MER IKVÄLL, KANSKE HINNER MED 3? :)
Glädjetårar... <3
KAPITEL 13-. PARIS
Jo, jag gillade honom men det var inget jag kunde erkänna för någon annan än mig själv.
”Jo! Du gillar Justin Bieber. Det kunde man inte tro…” Hummade Em och putade med sina läppglans blanka läppar.
”Jaja, lägg ner nu.” Sa jag stelt till svar och hällde ner smeten i pannan. Hon log nöjt och hoppade ner bredvid mig med mobilen i första hugg. Jag himlade med ögonen och koncentrerade mig på pannkakorna.
Jag gäspade högt och gnuggade mig hårt i ögonen då mitt alarm väckte mig. Snabbt som attan slog jag av det och satte mig upp i sängen och kollade sömndrucket på Em som låg i soffan och sov. Ett trött leénde spreds på mina läppar och jag drog upp mobilen. Kelly hade sms:at mig. Jag klickade upp sms:et och läste det långsamt.
”Bussen som vi kommer åka med till flygplatsen kommer till ditt hus runt halv 6, så var redo då. Det är en lång resa, och vi kommer vara framme runt 7, och då åker vi till hotellet. Under dagen sen är ni lediga, Kelly.”
Jag gäspade ännu en gång och reste mig upp för att klampa fram till Em och väcka henne. Hon grymtade ilsket till, men slog i vilket fall upp ögonen och blickade mig.
”Vad?” Snäste hon surt. Jag skrattade trött till och nickade mot klockan på mitt nattduksbord som signalerade med röda siffror att klockan var 04.20 AM. Hon suckade djupt och drog en trött hand över ansiktet. Med ett snett leénde puffade jag till henne, och gick sedan in i badrummet. Min blick hamnade på min spegelbild. Jag såg ut som en skata. Mitt hår stod åt alla håll, jag hade mörka påsar under ögonen och blek hy. Med en äcklad fnysning drog jag av mig mina kläder och hoppade in i duschen och vred på vattnet.
-
Jag tryckte ner min necessär i väskan och kollade ut över havet med kläder som låg runt mig på golvet. Varför hade jag inte packat igår? Jo, för att Justin hade ringt mig. Jag suckade frustrerat och drog en hand genom mitt hår med blicken på Em som skadeglatt satt och betraktade mig.
”Kan du hjälpa till eller?” Fräste jag med höjda ögonbryn. Hon skrattade till och skakade på huvudet.
”Nej, det där får du klara själv.” Ännu en suck lämnade min mun och jag fortsatte min packning, som inte egentligen tog så lång tid. Jag log stolt när jag hade fått ihop väskan och ställt den upp. Em himlade med ögonen och reste sig upp.
”Klockan är 20 över 5. Vi har 10 minuter på att äta frukost.” Jag nickade och gick ut ur rummet och ner till köket. Em drog snabbt upp kylskåpet och log stort.
”Haha, pannkakor igen! Din pappa har flyt…” Flinade hon och räckte över en tallrik med pannkakor och en lapp.
”Jag gjorde frukost till dig gumman, åker till Spanien idag, men vi ses om 2 veckor. Älskar dig, papsen.”
Det kändes som 100 år sen jag såg pappa, och det var det ju. Han var i New york och kom hem igår när vi låg och sov, alltså runt 9. Han åkte väll tydligen imorse igen. Med en suck ställde jag in tallriken i mikron och tog fram två glas och hällde upp kall juice i dem. Em log stelt mot mig, men det såg mer ut som en grimas så jag började, självklart, skratta.
”Vadå?” Frågade hon förvånat. Jag skakade på huvudet för mig själv och tog en klunk av min Juice och tog ut pannkakorna ur mikron. Snabbt som attan åt vi upp för att precis bli klara då bussen stannade utanför mitt hus. Vi gick med snabba steg mot hallen där våra väskor nu stod och lämnade huset. Jag gav till ett leénde och började gå mot den gula skolbussen vi skulle åka med. Kelly kramade om mig och Em snabbt och gick sedan och satte sig ner igen.
-
Jag log stort åt sms:et Justin hade skickat till mig. Eller, sms och sms, det var en bild på honom och Eiffel tornet.
”Snart är du här!! :D”
Stod det under bilden. Jag kunde dock inte svara för att min mobil var på flygplansläge. Kayla som satt bredvid mig fnös till och smackade på mitt tuggummi. Jag kollade frågandes på henne, och fick ännu en fnysning till svar.
”Justin Bieber sms:ar dig? Yeah right…” Grumlade hon. Jag skrattade till och bestämde mig för att ignorera henne. Hon fick väll tro vad hon ville, som hon själv tyckte så skulle Justin bli ihop med henne. Men jag vet ju inte hur han kommer reagera på henne. Han kanske gillar bad ass tjejer?
Jag kollade ner på mina fötter för att slippa få alla blixtar i ögonen då jag gick in på flygplatsen. Jag skulle självklart möta upp Belle, jag kunde ju inte direkt bara… äh. Jag behövde se henne bara. Papzen skrek en massa frågor, som jag dock inte besvarade.
”Fortsätt bara gå.” Viskade Kenny i mitt öra och föste mig framåt. Jag löd honom och gick snabbare mot gaten. När jag var framme såg jag hur det började strömma ut folk. Där bland Belle. Hon sken genast upp i ett leénde när hon såg mig och sprang fram mot mig och slog armarna kring mig.
”Hej Bieber.” Viskade hon i mitt öra. Jag kände hur ett pirr slank igenom min kropp och ett leénde spreds på mina läppar. Paparazzina blev galna och började knäppa dubbelt så många foton, men jag brydde mig inte alls. Nej då, de hade inget med mitt privatliv att göra egentligen, så jag behövde inte besvara deras dumma frågor. En tjej med blont hår kollade med stora ögon på mig och hakade med tänderna, så jag fyrade iväg ett leénde och kramade om Emily som jag träffat några gånger innan.
”Hej Mr. Bieber.” Hälsade en medelålders kvinna medans vi gick mot utgången.
”Kelly.” Förklarade hon med ett stort leénde. Jag nickade och fuktade mina läppar.
”Är det OK om Belle åker med mig? Vi bor på samma hotell.” Kelly stelnade till och la huvudet på sned.
”Varför skulle du vilja åka med Belle?” Hennes fråga lät konstig, som hon på något sätt tyckte Belle var ett dåligt val. Jag kollade på Belle en kort sekund och nickade sedan.
”För att vi är kompisar.” Hon svalde hårt och kliade sig nervöst i nacken för att sedan le stelt mot mig. Hon verkade oseriös, men ändå kall på ett sätt. Jag gillade inte Kelly, det var säkert.
”Men det går väll bra då.” Jag nickade nöjt och gick fram till Belle och la en hand på hennes axel vilket fick henne att skrämt hoppa till.
”Du åker med mig sötnos.” Flinade jag och rufsade till i hennes hår. Hon suckade fisförnämt och nickade till. Hennes blick föll mot Em som hon snabbt kramade om innan hon gick med mig, Kenny och paparazzina.
-
”Hungrig?” Frågade jag när vi körde igenom Paris gator med en massa skrikandes Beliebers bakom oss. Hon kollade ner på sin mage och nickade sedan glatt. Jag bet mig löst i läppen.
”French hot dog?” Hon skrattade till och nickade sedan lätt.
”Sure…” Jag puffade till Kenny på armen och drog ett djupt andetag med blicken på Belle.
”Kör oss till Eiffel tornet.” Beordrade jag honom. Han himlade med ögonen, men började köra mot Eiffel tornet, som jag hade bett honom. Belle blinkade retsamt med ögonen och krökte sina läppar i ett leénde.
”Det här kommer bli trevligt. Tror jag.” Skrockade hon och drog en hand genom sitt hår. Jag nickade intensivt medan jag fuktade mina läppar. Kenny sneglade på mig och höjde och sänkte flörtigt på ögonbrynen. Jag fnös till, vilket fick Belle att reagera.
”Du fnyser för att?” Kenny skrattade skadeglatt till och blinkade med ögat i backspegeln. Jag suckade och lutade mig trött tillbaka i sätet och skakade på huvudet.
”Inget.” Svarade jag kort. Belle hummade till och drog upp sin mobil och började knappa på den. Vad hon än höll på med, så var hon vacker. Så vacker…
Jag tog en tugga av min korv och hummade gillandes till. Justin log stort mot mig.
”Gott?” Jag tog en klunk av min cola och nickade. Vi stod i toppen till Eiffel tornet.
”Så, imorgon blir det dans och sång hela dagen?” Mumlade jag trött och kollade ut över Paris. Justin nickade trött.
”Yeah…” Svarade han lugnt. Jag stötte till honom med höften och kände hur fjärilarna bubblade upp i magen. Som vanligt när Justin rör vid mig så får jag fjärilar i magen av någon konstig anledning. Åh nej vänta, jag är ju kär. Det är inte så konstigt egentligen. Vem som helst kan ju bli kär i världens snyggaste tonåring. Det är ju liksom… normalt? Jag log smått åt min tanke och kom på mig själv med att stå och glo på Justin.
”Ser du något du gillar?” Mina kinder brände till rejält och jag svalde hårt.
”Kanske.” Pep jag nervöst till och kollade upp på honom. Han skrattade till och nickade mot Kenny.
”Jag ska bara…” Sa han kort och gick sedan mot Kenny. Jag vände mig om mot utsikten igen och log stort. Jag av alla människor hade blivit kompis med Justin Bieber. Så konstigt… Innan jag visste ordet av det hade någon lagt en hand på min axel.
Vem la en hand på hennes axel? HIGIGIGIG, TOG LÅNG TID ATT SKRIVA. BER OM URSÄKT FÖR DET.
KOMMENTERA FÖR MER IKVÄLL!
KAPITEL 12-. FOREVER IS A LONG TIME
Hon hickade till och kollade upp på mig med stora ögon. Hennes ögon hade en speciell glimt i de och såg ännu mer chokladbruna nu än vad de brukade…
”Belle, allt kommer lösa sig… jag lovar.” Sa jag lent och la en hårslinga bakom örat på henne. Hon log smått och kysste mig mjukt på kinden innan hon återigen kramade om mig. Jag drog in hennes ljuvliga doft och kollade upp på himmeln som hade börjat bli mörk… Skulle allt lösa sig? Hur kunde jag lova en sån sak?
Justin hade åkt för någon timme sedan, och jag var ensam igen. Helt… tom. Jag kurade ihop mig själv i soffan med min laptop i knäet. Jag klickade runt på några sidor innan jag bestämde mig för att lägga ner. Det var hopplöst att försöka underhålla mig själv när jag var i det här tillståndet. Helt ihop sjunken och deprimerad… Jag suckade frustrerat och drog upp min mobil för att kolla om jag hade något missat samtal eller om någon hade sms: at mig. Nej, självklart inte. Med en suck klampade jag upp på mitt rum och drog av mig kläderna och fortsatte sedan mot badrummet och in i duschen. Då jag ändå inte hade något bättre för mig passade jag på att raka benen och ha hårinpackning. När jag klev ut så lät det som om någon gick utanför mitt rum.
”Hallå?” Ropade jag stelt och kollade på dörren. Inget svar, jag måste ha inbillat mig. Jag gick in i min WIC och drog på mig min mysdress och ett par underkläder innan jag drog upp mitt hår i en turban och hoppade i mina UGGS. Mina steg förde sig mot köket, jag hade hunnit blir hungrig. Jag hade trotsallt bara ätit ett kycklinglår och frukost idag, så varför inte äta? Jag drog upp kylskåpet som var fullt med mat, men inget för mig att äta. Jag suckade och drog upp hemtelefonen för att beställa Sushi.
”Hallå det är Lings Sushi?” Sa en kvinnoröst i andra änden. Jag slog mig ner på en barstol vid köksön och började trumma med fingrarna på kaklet medan jag beställde min mat. När jag var klar la jag ner telefonen på laddning igen och gick tillbaka mot vardagsrummet för att ta min mobil då jag tycktes höra något igen.
”Hallå?” Ropade jag ännu en gång, men fortfarande utan svar. Jag suckade furstrerat och låste upp mobilen. Ett nytt sms! Jag log stort och slog mig ner i soffan och klickade upp sms:et.
”Saknar dig redan… sitter på planet nu. Men vi ses snart! Kram, Justin.”
Jag log stort och knappade in ett snabbt svar. När jag kollade upp stod en gestalt framför mig, eller framför och framför, 5 meter framför mig. Med svarta jeans och svart hoodie. Ansiktet kunde jag inte se och rädslan bubblade upp inom mig.
”Vad vill du?!” Skrek jag förtvivlat och kramade om min mobil. Personen höjde händerna mot luvan och drog av sig den, så att jag skulle se vem det var.
”Emily?” Utbrast jag och gick fram till henne. Hon log stort och slog armarna runt mig.
”Jag fick åka hem lite tidigare än de andra och tänkte skrämma dig.” Flinade hon och kramade hårdare om mig. Jag andades lättat ut och nickade menandes.
”Skrämde mig lyckades du definitiv med.” Hon skrattade till och gnuggade till i mitt hår då det knackade på dörren.
”Det måste vara Sushin.” Log hon. Jag nickade, hur kunde hon veta det? Utan att ägna mer tid åt det gick jag mot dörren för att kunna öppna och betala. Em hade gått in i köket och stod och dukade runt köksön. Hon hade dragit upp sitt blonda hår i en hästsvans och dragit av sig tjocktröjan hon hade haft på sig. Jag log tacksamt mot henne och ställde ner kartongen mellan tallrikarna och slog mig ner framför henne. Nu kändes allt inte så ensamt längre…
Kenny sneglade ner på mig när jag sms:ade Belle och suckade djupt. Eller snarare frustrerat.
”Varför göra allt så komplicerat Justin? Berätta för tjejen att du gillar henne!” Utbrast han tröttsamt. Jag tryckte ner mobilen i fickan med blicken på Kenny som satt med höjda ögonbryn mot mig. En suck lämnade min mun samtidigt som jag skakade på huvudet.
”Du förstår inte Kenny, det här… jag kan inte förstöra våran vänskap.” Han suckade återigen och slog till mig på axeln. Jag tjöt till och drog med handen över stället han hade slagit till.
”Du kommer förstöra den om du inte berättar hur du känner Justin!” Sa han upphetsat. Jag skakade på huvudet återigen och drog en hand igenom håret. Mamma sneglade på oss två och snörpte på munnen. Kenny kollade frågandes på henne, men hon viftade bara bort honom och slog sig ner bredvid mig. Jag kollade ut genom fönstret på de stora molnen vi gled över.
”Justin, Belle kanske känner detsamma? Då förstör du inget.” Förklarade hon lugnt.
”Men om hon inte gör det så förstör jag allt!” Försvarade jag mig och tog en klunk av mitt vatten för att försöka lugna ner mig. Som individ var jag försiktig, men för det mesta gjorde jag som mamma rådde mig. Nu kanske hon hade fel, och jag vill verkligen inte riskera min och Belle’s vänskap genom att lyssna på min mamma. Hon har inte alltid rätt… Mamma drog en frustrerad hand genom sitt hår och himlade med ögonen.
”Justin, ibland får man chansa! Gå på magkänsla eller något, för om du inte gör något så kommer hon försvinna.” Jag kände hur ilskan bubblade upp inom mig. Fattar hon ingenting eller?
”Mamma, Belle är min första bästa tjejkompis! Visst, jag kanske känner något för henne men vi är kompisar! Kompisar!” Förklarade jag surt. Hon suckade och reste sig uppgivet.
”Jag försökte.” Mumlade hon till Scooter som satt snett fram och gick sedan in på toaletten. Jag mötte Scooter’s blick och skakade på huvudet för mig själv. Han betedde sig som en 3:åring. Kan han inte prata själv med mig eller? Jag drog på mig mina solglasögon igen och lutade mig tillbaka i min stol med mina Beats på.
-
Kenny skakade på mig, vilket gjorde mig väldigt arg då jag redan var vaken.
”Vad?” Snäste jag och kollade surt på honom. Han blängde surt mot mig och räckte över min mobil.
”Du hade glömt att sätta på flygplansläge, så Belle ringde.” Muttrade han och räckte över mobilen. Jag klickade upp den och möttes av ett samtal med Belle som hade pågått i 10 minuter. Jag suckade och rynkade oförstående på pannan mot Kenny.
”Vem har pratat i 10 minuter med Belle?” Frågade jag förvånat. Han svalde hårt och pressade ihop sina läppar. Jag möttes Scooter’s blick, men han bröt snabbt blicken. Jag grymtade till och reste mig snabbt upp för att gå fram till honom.
”Vad sa du till henne?” Röt jag och korsade armarna över bröstet. Han suckade lätt.
”Att hon skulle sluta påverka dig så mycket. Att det inte var bra att ni var med varandra.” Jag röt till och skakade på huvudet mot honom. Är han tre eller?!
”Jag gör det för din image! Jag vill inget annat än att du ska vara lycklig, men du måste vara på topp.” Fortsatte han snabbt och höjde händerna i en menande gest. Jag grumlade en svordom och gick sedan tillbaka till Kenny och drog upp min mobil för att sms:a Belle.
”Förlåt för det där med Scooter. Jag skulle inte kunna vara hel utan min bästa kompis. Kram, Justin.”
Kenny kramade om min hand, vilket fick mig att genast kolla upp på honom.
”Förlåt.” Sa han bara med en harkling. Jag nickade förstående och drog en hand genom håret igen. Min mobil plingade till bara någon sekund därpå, och jag klickade upp sms:et som Belle hade skickat.
”Det är Okej… ;) Vi ses på söndag! God natt, kram. Belle.”
God natt? Klockan visade halv 1, så i London var den halv 12. Gick hon och la sig redan? Nej, hon kanske sa god natt innan. Jag kollade ut över det upplysta Paris då piloten meddelade att det bara var 10 minuter kvar till landning. Jag suckade trött och spände fast säkerhetsbältet. Imorgon kommer hon… eftersom att klockan är över 12 så är det lördag.
Emily sov sött bredvid mig, och jag hatade att väcka henne, men klockan var redan halv 1 på eftermiddagen. Jag skakade försiktigt om henne och möttes av ett ilsket grymt.
”Upp nu Emily!” Sa jag allvarligt och drog henne i armen. Hon röt till, men slog ändå upp ögonen. Jag log nöjt och höjde på ögonbrynen mot henne då hon sneglade på klockan.
”Halv 1?! Varför väckte du mig inte?” Utbrast hon förtvivlat. Jag skrattade till och drog åt min hästsvans.
”Oh, jag har försökt.” Mumlade jag och hoppade av sängen. Hon himlade trött med ögonen och reste sig upp med blicken på kläderna hon hade kommit med igår. Jag förstod genast vad hon skulle fråga, och nickade.
”Ja, ta för dig.” Hon log stort och gick snabbt in i min WIC och kom sedan ut med ett par shorts och en magtröja. Hon försvann in på toaletten med sitt blonda, rufsiga hår. Jag log stelt för mig själv innan jag gick in i garderoben och drog ut en outfit.
-
”Pannkakor eller äggröra?” Log jag mot Emily som satt och kletade på mascara, något jag redan gjort för ett tag sedan. Em var väldigt seg på mornarna. Hon ryckte till då jag harklade mig och hummade.
”Pannkakor.” Jag nickade och började med att göra smeten. Hon log stort mot mig.
”Så, Bieber? Verkligen… killen från Starbucks var Justin Bieber.” Jag skrattade till med en nick.
”Japp.” Hon snörpte retsamt på läpparna och hoppade ner från barstolen och gick fram till mig och hoppade upp på diskbänken och dinglade med benen. Jag suckade.
”Ja?” Hon fnissade till och drog en hand genom sitt blonda hår, som nu låg i de vanliga lockarna på hennes axlar. Förut hade det mer sätt ut som ett fågelbo.
”Du gillar honom!” Utbrast hon förtjust och puffade till mig i sidan. Jag fnös till och vispade runt i bunken med tankarna på Justin. Jo, jag gillade honom men det var inget jag kunde erkänna för någon annan än mig själv.
”Jo! Du gillar Justin Bieber. Det kunde man inte tro…” Hummade Em och putade med sina läppglans blanka läppar.
”Jaja, lägg ner nu.” Sa jag stelt till svar och hällde ner smeten i pannan. Hon log nöjt och hoppade ner bredvid mig med mobilen i första hugg. Jag himlade med ögonen och koncentrerade mig på pannkakorna.
Hm... vad gjorde Em med mobilen? Spred vidare nyheten? HAHA, Scooter did what?!
NU VILL JAG HA MÅNGA KOMMENTARER INNAN JAG SKRIVER KAPITEL 13, SÅ KOMMENTERA!
KAPITEL 11-. UNUSUAL
Ännu en suck lämnade min mun och jag bröt blicken ifrån honom och kollade istället upp på den stjärnklara himmeln med alla tankar virvlandes omkring i huvudet på mig. Justin Bieber… jag smakade på orden och nickade sedan förskräckt för mig själv.
”Jag är kär i Justin Bieber.” Viskade jag för mig själv.
Justin granskade fågeln som tuggade på en brödbit intensivt. Som om han trodde att den helt plötsligt skulle hoppa upp och kela med honom. Kanske prata med honom? Justin verkade inte ha så många att prata med, som förstod honom. Jag hade försökt, men han hade varit helt borta under hela dagen… Jag drog en lättad suck och bröt blicken från Justin och fågeln till den ljusblåa, molnfria himmeln. Jag log nöjt och lutade mig tillbaka i bänken. Tankarna virvlade runt i huvudet på mig. Hur kunde jag tvivla på alla tecken jag hade fått? Jag hade varit alldeles galen, fått fjärilar i magen, gumaktiga ben… jag försökte alltid göra allt så okomplicerat, för jag var en okomplicerad individ. Men på något sätt hade jag helt misslyckat med det nu. Men hur kände Justin om det hela? Har han undgått sina känslor för att slippa förstöra vår vänskap? Det var definitvit något jag skulle göra för att, som sagt, lämna allt okomplicerat. Det skulle bli bäst så… för om Justin inte kände detsamma, och jag skulle blotta mina känslor, så skulle kanske allt braka samman. Våran vänskap, mitt hjärta, hans hjärta? Jag skulle förlora en bra vän. Men varför visade han inga känslor, varför kunde han inte ge mig en hint om vad han kände om oss? Jag blev bara så frustrerad att ha gåtor, som jag själv inte kunde lösa! Men på ett sätt, så kändes det som om han kände detsamma. På det sättet han talade till mig, hur han rörde vid mig, betraktade mig på… Jag kunde bara inte undgå det faktum att jag hade erkänt för mig själv att jag var kär, något jag hade lovat mig själv att inte bli, efter det som hände med Mike. Men självklart så ska jag gå och kära ner mig i någon, någon Justin Bieber. Världens kändaste tonåring. Jag kommer aldrig komma undan om vi skulle bli ett par. Paparazzis osv. Men vi skulle aldrig kunna bli ett par. Jag menar, jag bor i London och han reser jorden runt varje vecka… Vi skulle aldrig kunna träffas, även när han inte reste. Då var han ju i Atlanta eller Los Angeles där han hade hus. Så typisk jag var, att alltid bli kär i de personer som jag aldrig kommer kunna ha en framtid med. Man skulle kunna skriva en bok om mig nästan, kärleksfulla Belle som blev ihop med Mike, skolans snyggaste kille, men gjorde slut efter otrohet, och sedan blev kär i Justin Bieber, världens snyggaste kille. Det lät som ett stort skämt i hjärnan på mig…
”Vad ska vi göra?” Frågade Justin mjukt och väckte mig ur mina grubblerier. Jag ryckte till och blickade på honom några sekunder innan jag ryckte på axlarna som svar.
”Jag vet inte… det är fredag, vi åker på söndag… vad kan man göra här?” Frustade jag ur mig och drog en hand genom mitt slappa hår, som idag också fick ligga hängandes på min rygg. Justin log stort mot mig och ryckte retsamt på axlarna.
”Ska vi dra någonstans? Jag vet ett bra matställe…” Mumlade han och höjde frågandes på ögonbrynen mot mig. Jag hade inget annat att komma med, så jag nickade bara och reste mig upp med min väska hängandes på axeln. Den slog mot min midja för varje steg jag tog, och för att vara ärligt så var det inte skönt alls.
”Är det långt dit?” Utbrast jag med en hand på höften. Han skakade på huvudet.
”Nej, kanske en kvart härifrån? Jag brukar ofta äta där när jag kommer hit, du kommer nog älska det om du inte varit där innan.” Jag nickade slött och fortsatte gå bredvid honom, mot det mystiska matstället.
-
Jag kollade upp på dem neon röda bokstäverna som lyste stort. ”Earls Diner”, D:et blinkade som tecken på att det hade för lite batterier. Här hade jag aldrig satt min fot, kanske för att det var en bit utanför Londons centrum. Justin log prövandes mot mig.
”Så, ska vi stå här eller gå in?” Skämtade han med ett lätt skratt. Mitt hjärta bultade hårdare och jag nickade. Han drog upp dörren och höll den uppe åt mig.
”Damerna först.” Jag fnittrade nervöst till och klev in på det flotta caféet eller var man kan kalla det. Stolarna stol välplacerade runt det runda, gula borden. Golvet var av svar och vitrutigt plast, som doftade starkt av rengöringsmedel. Uppe i taket så hängde det originella 80-tals lampor. Vid disken stod det ett flertal barstolar med turkosa sittdynor. Justin log snett åt mig och föste mig fram till den flottiga disken. Det luktade rengöringsmedel, kyckling och stekfett i hela caféet. En gubbe kom in bakom disken. Han hade nästan flintskalligt huvud, en grön t-shirt och stort mage. Ett stort leende spreds på hans läppar när han såg Justin.
”Nämen ser man på! Justin Bieber är tillbaka! Magda! Justin är här!” Ropade han och bara några få sekunder därpå kom det ut en medelålders kvinna, med röda klackskor, en ljusrosa t-shirt och blont hår i en prydlig hästsvans. Ett leende spreds lika så på, förmodligen, Magda’s läppar. Hon ställde ner kaffe kannan hon höll i och kramade om Justin över disken. Hennes ansikte var noggrant sminkat med blå ögonskugga, rött läppstift och svart mascara. Hon lät blicken flacka mellan mig och Justin innan hon räckte över handen till mig.
”Hej! Magda Burdock!” Hälsade hon. Jag kunde inte vara ohövlig, så jag kramade om hennes mjuka, kletiga hand och besvarade hennes leende med ett lite mindre.
”Belle… Chandler.” Gav jag nervöst ifrån mig. Hon nickade glatt och nickade mot mannen, eller snarare gubben med den stora magen bredvid henne.
”Det här är Bratt Frankensdale!” Förklarade hon. Bratt log stort mot mig och vinkade lätt, även fast jag stod precis framför honom. Justin puffade till mig i sidan och böjde sig fram mot mitt öra.
”Gå och ta platser, du ska få smaka på en sak.” Viskade han lugnt, och utan kontroll så bubblade fjärilarna upp i magen på mig. Med en nick gick jag mot ett bort och slog mig ner. Cafét hade stora fönster som sluttade mot gatan utanför, och på dörren så hängde det en lapp som meddelade att de hade öppet. Jag fuktade mina läppar och drog bak en hårslinga bakom örat med blicken på Justin, som stod och pratade med Magda och då och då blickade bak på mig. Bratt hade försvunnit in i köket igen, förmodligen för att tillaga det Justin hade beställt för oss. Han var så snäll. Omtänksam, och mjuk. Inget kunde höja sig över Justin, inget alls. Eller snarare ingen. Han var sin egna person, en person som jag aldrig mött på förut. Någon så snäll som Justin fanns bara inte… Han kom gåendes tillbaka mot mig med en bricka som hade två glas cola, och en tallrik på sig med kycklinglår. Jag kollade oförståendes på honom när han slog sig ner.
”Kyckling? Är det så speciellt?” Han skrattade till med en lätt skakning på huvudet.
”Du måste smaka för att se skillnaden på denna kyckling, och vanlig.” Förklarade han lent och greppade tag om ett kycklinglår på fingertopparna och bet tag i det. Jag tog också upp ett av de flottiga kycklinglåren och bet försiktigt i det saftiga köttet och tuggade långsamt för att känna smaken, samt konsistensen. Det var inget liknande som en kyckling jag någonsin ätit. Denna var mjuk, saftig. Smaken var speciell, jag kände smaken av mustig, söt senap. På ett sätt, var det gott. Jag hade aldrig gillat flottig mat, men det här var OK. Jag tog en tugga till innan jag la ner den och torkade av mina händer för att kunna dricka en klunk av min cola.
”Gott?” Flinade Justin och torkade likaså av sina händer. Jag nickade gillandes och lutade hakan i handflatorna.
”Och nu?” Han suckade och drog en hand genom sitt bruna, mjuka hår.
”Jag har ingen aning…” Mumlade han och kliade sig på kinden. Jag nickade trött och gäspade högt. Klockan var egentligen inte så mycket, det bevisade den stora klockan på väggen bredvid oss. Halv 3… på eftermiddagen. Justin trummade med händerna mot bordet och åt upp det sista av kycklinglåren med blicken ständigt fäst på mig. Jag blev nästan generad… min blick föll ner på den vita, nästintill genomskinliga skjortan jag hade på mig. Mina svarta jeans hade fått någon bröd smula på sig, som jag snabbt borstade undan, innan jag drog upp min mobil ur väskan. Den hade fått ett nytt sms… från ingen mindre än Mike. Kunde han bara inte lägga ner?
”Du driver va? Du ville aldrig gå ut och käka med mig, men med Biever går det bra… du är bara inte sann Belle… jag vill bara lösa det där, att det ska bli vi igen, snälla? // Mike.”
Med en suck knappade jag hårt och bestämt in mitt svar. Han skulle inte få som han ville, åh nej. När Kayla är fri så behöver han väll inte mig?
”Mike, nej. OK? Lämnade mig ifred bara. Jag vill inte ha något med dig att göra. Gå vidare… Och han heter Bieber.”
Justin kollade frågandes på mig och fuktade sina läppar. Jag ryckte på axlarna och spände stelt käkarna.
”Mike…” Justin la huvudet på sned och granskade mitt ansikstuttryck, som en hund satt han där med blicken på mitt ilskna ansikte. Jag log stelt och andades djupt in.
”Ja, han du såg utanför mitt fönster.” Fortsatte jag som svar på hans frågandes ansiktsuttryck. Han nickade förstående, och reste sig sedan upp med ett stort leénde lekandes på läpparna.
”Seså, han får inte förstöra det här ögonblicket! Nu drar vi någonstans och gör något.” Han lät bara så oberörd. Mitt ex var fortfarande kär i mig, men Justin kunde ju självklart inte göra något åt saken. Jag slängde upp väskan på min axel igen och knöt mina skosnören innan jag gick med Justin ut ur caféet. Solen stod fortfarande högt på himmeln och gassade varmt mot mitt ansikte. Justin drog på sig sina svarta solglasögon och började stapla ner på trottoaren. På ett sätt kände jag mig illa till mods, men jag visste inte varför. Men jag bet ihop och började gå bredvid honom.
-
Justin skrattade till då han såg att jag hade snubblat över mina skor. Jag rent utsagt hatade de här jädra skorna, men Justin hade valt min outfit idag, och hade självklart valt Jeffrey Campbell skorna till mig. De jag hatade mest… med en suck reste jag mig upp och borstade av smutsen från mina byxor. Justin kramade om mig som ett förlåt, och jag kunde inte undgå att andas in hans söta doft. Kramen varade dock inte så länge, men det var fortfarande en kram. Men då skymtade jag något några meter ifrån oss. Paparazzis.
”Justin, paparazzi, klockan 10.” Justin kollade diskret på paparazzin och suckade.
”Fan… de fotade säkert kramen. Det blir en toppen rubrik! ”Justin Bieber, ny flamma från London!” kommer nog stå i tidningarna imorgon…” Muttrade han bittert. Nu hade den glada Justin försvunnit någonstans, men vart? Jag skakade på huvudet.
”Ta det lugnt… du och jag vet att det inte är något. Det andra spelar ingen roll.” Jag hatade att behöva säga sådär, när allt jag ville göra var att pressa mina läppar mot hans i en långvarig kyss. En passionerad, intensiv, kärleksfull kyss… jag skakade bort tankarna och kollade på Justin som nickade.
”Ja, jag antar att du har rätt…” Mumlade han trött och fortsatte gå. Jag drog en hand genom mitt hår och kollade upp på himmeln. Molnen hade börjat komma på den… Justin la en hand på min rygg, och jag bokstavligen dog. Hans beröring fick mitt hjärta att stanna till, mina andetag att bli djupare. Allt! Han sneglade på mig och log retsamt.
”Så… är du törstig?” Jag skrattade till och nickade mjukt. Han hummade till och började gå mot närmsta kafeteria. När vi klev in blev det självklart lite kaosartat. Många tjejer kom fram, tog bilder, bad om kramar och autografer osv. Justin stod och höll på med det medan jag gick fram till kassan för att beställa två is-te att ta med.
”Din kille?” Frågade kassörskan och log snällt mot mig. Jag skakade på huvudet.
”Nej…” Hon putade med läpparna och lät blicken flacka mellan mig och Justin som stod lite längre bak.
”Synd, ni skulle passa.” Jag kände hur jag genast blev lyckligare inom mig. Hon sa att jag och Justin skulle passa? Men seriöst Belle, lägg ner! Det kommer aldrig bli ni, Justin känner inte ens något för dig så lägg ner! Sluta ha så höga förhoppningar. Jag betalade snabbt och tog emot plast glasen och sugrören innan jag lämnade kafeterian. Justin stod lutad mot tegelväggen utanför och väntade med en intensiv blick.
”Tack…” Viskade han lent och tog emot sin kopp. Jag nickade smått och fortsatte gå. Vi gick väldigt mycket idag kände jag… men Justin verkade helt borta nu, igen.
”Vad är det?” Slängde jag helt plötsligt ur mig. Han skakade på huvudet och bet sig löst i läppen.
”Jag åker redan ikväll, men ni kommer på söndag som planerat…” Jag stelnade till och svalde hårt. Justin skulle åka? Och det påminde mig om hur Kelly hade reagerat igår när jag hade sagt att jag skulle följa med. Hon hade först blivit stel, men sedan överlycklig och kvittrat om att jag var hennes bästa dansös. Jag hade blivit smickrad, men Kelly betygsätter aldrig vår dans. Hon har ingen favorit, så någon från Justin’s team hade kontaktat henne? Justin frustade uttråkat till och drog upp sin mobil ut fickan, förmodligen för att tweeta eller något liknande, men jag kunde inte sluta tänka på om jag hade en chans på Justin eller inte?
Belle slog sig trött ner i soffan. Vi hade åkt hem till henne för ett sista farväl innan söndag, då vi förmodligen skulle ses igen. Jag pressade ihop mina läppar och slog mig ner bredvid henne i den massiva soffan. Jag kollade på henne och märkte att en tår hade börjat rinna ner för hennes kind. Och en till. Det gjorde ont att se Belle gråta. Jag älskade henne, och kände mig fylld av glädje med henne. Men jag kan inte förstöra våran vänskap genom att berätta det… snabbt flyttade jag mig närmre henne och drog in henne i min omfamning. Hon kurade ihop sig mot min bröstkorg och började gråta, på riktigt.
”Schhyy… vad är det Belle?” Viskade jag mjukt mot hennes hjässa. Hon snörvlade till.
”Efter Paris… då åker du, och jag blir kvar här som vanligt… vi kommer nog aldrig träffas igen… Allt känns bara hopplöst. Pappa bryr sig inte om mig, Emily är inte i London längre, utan åker direkt till Paris på söndag, du kommer sticka…” Grät hon ut och tryckte sig hårdare mot min kropp. Mitt hjärta började slå hårdare och jag kände hur fjärilarna en för en bubblade upp, även fast jag mådde dåligt över att se henne på det här sättet… i det här tillståndet.
”Ta det lugnt… det kommer gå bra. Först ska vi ta oss igenom 2 veckor i Paris, sen kan vi handskas med det?” Tröstade jag henne mjukt. Hon hickade till och kollade upp på mig med stora ögon. Hennes ögon hade en speciell glimt i de och såg ännu mer chokladbruna nu än vad de brukade…
”Belle, allt kommer lösa sig… jag lovar.” Sa jag lent och la en hårslinga bakom örat på henne. Hon log smått och kysste mig mjukt på kinden innan hon återigen kramade om mig. Jag drog in hennes ljuvliga doft och kollade upp på himmeln som hade börjat bli mörk… Skulle allt lösa sig? Hur kunde jag lova en sån sak?
5 SIDOR LÅNGT! :D Nu med flit! Hahah! Hm... kommer Justin kunna hålla sitt löfte? Kommer de våga blotta sina känslor någon gång!? När kommer "Jelle" ?? Många av er ber att jag inte ska ta det för fort, och jag vet! Det var min plan också, att de ska vara kompisar ett tag bara! :D
KOMMENTERA FÖR MER IDAG, KANSKE LIKA LÅNGT? KOMMENTERA!
KAPITEL 10-. BIEBER DAY
Mer än ledsen… Belle hade fyllt mig med glädje och nu var allt det borta. Bara… poff.
-
Jag drog på mig min keps och gick ut till Scooter och mamma i vardagsrummet. Fast vänta… mamma? Ett leénde spreds på mammas läppar och hon ställde sig upp för att dra in mig i en kram.
”Jag hörde om Belle, eller tjejen.” Viskade hon mot min axel. Jag nickade och kollade ner på henne. Hon bet sig löst i läppen och svalde hårt.
”Jag vet inte hur jag ska förklara det här… men Belle har dragit sig ur Paris resan..”
”Va? Hon gjorde vad?!” Flämtade jag och kollade stelt på mamma som suckade.
”Ja… Men någon kompis till henne åker dit och pratar med henne lite senare.” Fortsatte hon och gav till ett prövandes leénde. Jag suckade djupt och slog mig ner i soffan. Kenny räckte över en Bagel, som jag tog emot fast inte åt. Jag satt och stirrade på den bara.
”Du kanske borde åka till henne?” Jag reste mig snabbt upp och lämnade hotellrummet. Jag skulle åka och prata med henne. Ja, det var en bra plan. Med snabba steg gick jag igenom lobbyn, ner i garaget och mot min bil för att köra hem till Belle.
-
Jag klickade flera gånger på dörrklockan innan dörren öppnades. Belle kollade storögt på mig och rynkade lätt på pannan.
”Justin?” Jag nickade och drog ett djupt andetag innan jag slängde ur mig vad jag hade att säga. Hon stod bara där, men la i samma sekund som jag öppnade munnen ett finger på mina läppar. Jag kollade förvånat på henne och pressade ihop läpparna.
”Jag vet vad du kommer säga, och jag vill detsamma. Jag orkar inte bråka… inte för att vi bråkar. Att jag drog mig ur Paris resan var dumt, jag vet. Men jag ska försöka ta mig in i den igen. Kan vi inte bara… vara kompisar?” Kompisar… jag smakade på orden och nickade lätt med ett litet leénde på läpparna.
”Precis mina ord.” Hon log stort och slog armarna runt min kropp. Fjärilarna bubblade upp i magen på mig och bena höll på att vika sig av kärlek. Jag skulle nästan explodera kändes det som.
”Vill du komma in?” Frågade hon mjukt. Jag nickade lätt och log stort mot henne. Hon besvarade mitt leénde och drog en hand genom sitt hår medan hon gick mot vardagsrummet. Hennes outfit var slapp, mysdress från VS och UGGS. Även fast jag hatar UGGS, så passade Belle i dem…
”Så, vad vill du göra?” Frågade hon milt och slog sig ner i soffan och drog upp en filt och la den över sin lilla kropp. Jag slog mig ner bredvid henne och ryckte neutralt på axlarna.
”Vi kan… bada!” Log hon och nickade mot en glasdörr ut till deras tomt. Jag höjde på ögonbrynen mot henne och skrattade till, vilket fick henne att kasta en kudde på mig.
”Jag har inga badkläder!” Förklarade jag och drog en hand genom mitt hår. Hon himlade med ögonen och fuktade sina fylliga läppar och slängde med håret.
”Pappa har? Han har aldrig använt de, så du passar nog i dem.” Log hon och rufsade mig i håret. Jag hatade när folk tog mig i håret, men med Belle kändes det Okej… Jag nickade och reste mig upp för att följa efter.
Justin fick mig att bli helt konstig.. jag var väll inte kär? Eller…? Nej, det kan de inte vara. Jag svalde hårt och drog ut min Bikini och satte på mig den. Justin stod med ryggen mot mig då jag kom ner i vardagsrummet igen, så jag passade på att skrämma honom lite. Han hoppade förskräckt till och vände sig om, och min blick fastnade på hans mage. Wow…
”Ja… vi kan ju stå här och har ”Justin-Bieber-Visar-Sin-Kropp-timme” om du vill?” Flinade Justin och lyfte upp mig på sin axel. Jag sprattlade med benen utan någon framgång. Justin var stark, ohja! När vi kom ut till poolen stannade Justin, och jag fattade vad han skulle göra. Bara några sekunder därpå så låg jag i vattnet. Jag simmade mot ytan och drog ett djupt andetag då jag kom ovanför. Justin låg bredvid mig i vattnet och drog en hand genom hans blöta hår. Jag log ett snett leénde mot honom och drog bak håret bakom mina öron.
”Så vacker…” Tyckte jag att jag hörde Justin viska för sig själv. Jag skrattade till.
”Ursäkta?” Han kliade sig nervöst i hårbotten och hummade till.
”Jag sa inget…” Jag log stort mot honom och dök ner under vattnet och lät tankarna virvla runt i huvudet på mig. Varför kände jag mig såhär med honom? Var det något speciellt med honom? Jag var inte kär i alla fall… det kunde jag inte vara.
-
”Kyckling gryta eller spagetti och köttfärsås?” Ropade jag till Justin med blicken in i kylskåpet. Han kom in i köket och satte sig ner vid köksön med ett leénde lekandes på läpparna.
”Hm… spagetti och köttfärsås.” Jag drog ut burken med det ur kylskåpet och satte ner den på diskbänken med en duns och nickade mot Justin.
”Tallrikar i högra skåpet.” Han reste sig lydigt upp, gick fram till skåpet och tog ut två tallrikar och kom fram till mig med dem. Hans arm snuddade vid min och jag kände ett pirr slinka igenom min kropp. Wow… Jag harklade försiktigt mig och la över mat på tallrikarna och ställde sedan in de i mikron. Justin granskade mitt ansikte, och jag märkte självklart det och höjde på ena ögonbrynet.
”Vad kollar du på då Bieber?” Flinade jag och drog en hand genom mitt hår. Han skrattade till och vek undan blicken från mitt ansikte med rödsprängda kinder.
”Inget..” Pep han och fuktade sina läppar.
”Nänä, OK.” Svarade jag sarkastiskt och öppnade mikrodörren för att sedan ta ut de två varma tallrikarna och ställa ner de på bordet. Justin log tacksamt mot mig medans han höll på med mobilen.
”Vem är tjejen?” Han grymtade till och skrattade sedan glatt till.
”Tjejen är min pappa.” Jag ojade mig och bet ihop medans jag nervöst skrattade till.
”Förlåt..” Han nickade och tryckte ner mobilen i fickan.
-
Jag kunde inte sluta kolla på honom där han låg på madrassen på mitt golv. Justin Bieber, sover över hos mig? På mitt golv? Jag kunde inte fatta det bara… hur kunde det vara möjligt ens? Jag suckade djupt och kollade på hans söta, pojkaktiga ansikte där han log och sov sött. Hur jag hade känt när han hade kramat om mig, när han hade rört vid mig… Jag blev galen. Vad var det med mig? Var jag kär? Ännu en suck lämnade min mun och jag bröt blicken ifrån honom och kollade istället upp på den stjärnklara himmeln med alla tankar virvlandes omkring i huvudet på mig. Justin Bieber… jag smakade på orden och nickade sedan förskräckt för mig själv.
”Jag är kär i Justin Bieber.” Viskade jag för mig själv.
Inte så långt! Men aya... hon är vadå?! kommer ni få någon "Jelle" nån gång?
KOMMENTERA FÖR NÄSTA DEL! :D
BARA ETT SVAR...
KAPITEL 9-. PLEASE.
Jag hade blicken fäst på hans perfektformade, ljusrosa läppar under hela samtalet, utan att veta om han kollade på mig eller inte. Klockan började närma sig runt 2 på natten, och solen var påväg upp igen. Med en suck lutade jag hakan i händerna. Justin fortsatte prata då jag la ett finger på hans läppar. Han slutade genast prata och jag kunde höra hur hans hjärta började slå hårdare när jag flyttade mig närmre honom. Min blick var fäst på solglasögonen och jag satte mina händer på hans mjuka, varma kinder och lät de glida upp mot solglasögon kanten och drog av honom glasögonen...
Jag drog efter andan när jag möttes av de två hasselnötsbruna ögon. Det kunde inte vara sant…
”Du är Justin Bieber…” Andades jag ut och svalde hårt, men klumpen i halsen försvann inte. Han pressade ihop sina läppar och drog av kepsen och luvan.
”Varför sa du inget?” Frågade jag sårat och skakade på huvudet för mig själv. Han suckade.
”Skulle du vilja vara min kompis då? Justin Bieber… världens kändaste tonåring, som du inte ens gillar!” Försvarade han sig. Men han hade rätt, jag skulle inte ens spendera en dag med honom om jag visste vem han var, men nu hade jag fått göra det och lärt känna honom. Men varför…? Jag var inte arg, men jag var sårad.
”Belle, snälla. Jag hade tänkt berätta! Var inte arg… du måste förstå varför jag gjorde som jag gjorde.” Mumlade han ledsamt och kollade in i mina ögon. Jag spände käkarna och skakade på huvudet och vek undan blicken. Hur kunde jag inte fattat att det var Justin Bieber? På läpparna, på rösten… jag kunde lätt ha klurat ut det!
”Du borde gå Justin…” Sa jag helt plötsligt med tjock röst. Han ryckte till och skakade på huvudet medan han la en hand på mitt ben och tryckte till.
”Snälla Belle, snälla…” Jag kollade dömande på honom med ett spänt uttryck. Han suckade djupt och förstod min hint.
”Justin Bieber… Jag är inte arg, men sårad. Du lät mig sitta och snacka om dig eller då jag trodde var Justin Bieber kändisen, utan att du ens gav ifrån dig något tjut om att ”hey! Du snackar om mig, det vet du va?”. Jag känner mig beråd. Du borde gå. Nu.” Sa jag spänt och kollade in i hans ögon som nu hade börjat vattnad. Han svalde hårt och reste sig upp medan han drog upp sin ryggsäck på ryggen.
”Du kommer inte kunna undvika mig i Paris…” Muttrade han ledsamt och drog undan en tår som rann ner för kinden med tummen innan han gick därifrån och slog igen dörren bredvid sig. Ett hål dök upp i mitt bröst och jag kände mig ensam. Jag hade förlorat en av mina bästa vänner av en sån här dum sak. Eller förlorat… Tårarna började rinna ner för mina kinder och växte sig större och större i mitt bröst. Jag började skrika och slå på soffryggen med knytnävarna. Det här fick inte vara sant!
”Nej! Helvetes jävla skit!! Neej!! Justin!” Grät jag, men det var mest som skrik. Jag reste mig svagt upp och staplade mot mitt rum medan tårar forsade ner för mina kinder. När jag kom in på rummet så drog jag ner persiennerna och la mig slappt ner på sängen med täcket draget över min darrandes kropp… hur kunde det här ha hänt mig? Jag fick tillbaka blickar till dagen då jag dumpade Mike, jag låg precis så här då. Jag hade verkligen älskat honom, på samma sätt jag älskade Justin. Men nu var jag bara sårad… jag kunde inte…
-
*Solen stod högt upp på himmeln. April månad… min favorit näst efter Augusti. Emily log stort mot Jeremy som satt på bänken lite längre ifrån oss med sitt block.
”Gå bara fram till honom och bjud ut honom Em!” Tjatade jag. Något jag hade sagt till henne i månader att göra, men hon hade aldrig haft kraft nog att göra det. Och nu verkade det som om att hon inte ens hörde var jag pratade om, så jag reste mig upp och gick fram till Jeremy och drog över allt mitt hår på axeln och rättade till min blus innan jag harklade mig. Jeremy kollade upp på mig och log stort.
”Hej Belle.” Jag nickade som ett hej och tryckte ner mina händer i bakfickorna och sneglade på Em som oförstående kollade på oss.
”Du vet min kompis Emily? Jo, hon skulle jätte gärna vilja lära känna dig bättre, så skulle du vilja gå ut på en dejt med henne?” Frågade jag med ett –som jag trodde- smickrande leénde. Han skrattade till och slog igen sitt block.
”Jo… ja visst! Ikväll eller?” Jag nickade och räckte över en papperslapp jag hade i bakfickan. Han tog emot den och skrev ner sitt telefon nummer på det och log sedan smått mot mig.
”Be henne ringa mig efter skolan.” Sa han lent och räckte över lappen. Jag bet mig löst i läppen och nickade förstående, för att sedan gå tillbaka till Emily som satt med en rynka mellan ögonbrynen. Jag räckte över lappen med numret på med ett skratt.
”Du har en dejt med Jeremy ikväll. Ring honom efter skolan.” Hon tjöt lågt till och slog armarna runt min hals. Jag klappade henne på ryggen och drog mig ur omfamningen.
”Tack Belle! Du är BÄST!” Skrattade hon och tryckte ner lappen o sin ficka. Jag ryckte lätt på axlarna och log stort mot Mike som kom gåendes mot oss. Alla tjejer kollade på honom när han rörde sig framåt. Mike, med de stora musklerna, de grön/bruna ögonen och det ljusa håret. Han log ett bländande leénde mot mig när han kom fram och nickade mot Em innan han böjde sig ner mot mitt ansikte och pressade sina läppar mot mina. Jag la en hand på hans bröstkorg och tryckte honom ifrån mig.
”Inte här…” Viskade jag menandes och nickade mot lärarna som satt och åt sin lunch bara några bord ifrån oss ute på gården vi satt på. Han nickade förstående och drog in mig i en kram.
”Hej babe.” Viskade han mot mitt hår och drog in min doft antog jag. Inga kyssar i skolan. Det var en regel här. Det var en rätt strikt, och inte mer eller mindre dyr skola. Den bästa i London. Kysstes man så blev man antingen kallad till rektorn eller så fick man kvarsittning resten av veckan. Jag hade varit med om det, så jag vet.
-
Jag skrev ner de sista talen på mitt prov och gick sedan fram till Mrs. Doubt som satt och smekte sin stora Baby bula och drack Juice.
”Är du redan klar Belle? Bra.” Log hon och tog emot mitt prov för att ta en titt genom det. Jag kollade på klockan. Vi hade bara hållit på i en kvart. Wow, rekord.
”Skulle jag kunna få toalettpasset?” Bad jag och sneglade på toalettpasset som man behövde om man skulle gå på toa här i skolan. Mrs. Doubt nickade milt och räckte över det. Jag log tacksamt mot henne och hängde det runt min nacke innan jag tyst lämnade klassrummet och började gå mot damernas genom de tomma korridorerna. Med en lätt suck drog jag upp dörren, men stelnade snabbt till då jag såg Kayla och Mike. Hånglandes. En äcklad känsla spreds i munnen på mig och jag hostade till. Mike hoppade ifrån Kayla och spände käkarna.
”Babe… förlåt Belle.” Ursäktade han sig och tog ett steg mot mig. Jag räckte upp handen och skakade på huvudet.
”Jag hade ändå tänkt göra det här ikväll. Vi gör slut. Eller jag gör det.” Sa jag stelt och vände på klacken, utan att bry mig om att gå på toaletten.*
Jag drog upp dörren till hotellrummet och möttes av Scooter’s stela blick.
”Justin? Varför svarar du inte i telefonen?” Kenny kom ingåendes med ett drömmande leénde på läpparna och en kopp kaffe i handen. Jag suckade.
”Han är kär.” Kvittrade Kenny och flinade stort mot mig. Jag spände käkarna och slängde ner väskan på golvet.
”Men det är… det är förstört.” Muttrade jag och gick mot fåtöljen och slog mig ner. Kenny’s leénde försvann snabbt och han svalde hårt.
”Fick hon reda…?” Frågade han medlidsamt. Jag fuktade mina läppar och nickade ledsamt. Mina ögon sved av alla tårar jag hade fällt i bilen på väg hit. Självklart så hade jag gråtit. Jag är en människa, och blev av med en sak jag brydde mig om. Men framför Scooter och Kenny tänkte jag inte gråta… Nej då. Scooter satte sig ner bredvid Kenny i soffan och knäppte händerna.
”Vad pratar ni om?” Jag kollade menandes mot Kenny som tecken på att jag inte orkade förklara. Han nickade förstående och ställde ner koppen på tv bordet.
”Justin stötte på en tjej för några dagar sedan… Belle heter hon, och han blev bra kompis med henne. Fast han hade på sig solglasögon och rubbet, så hon visste inte om vem han var. Men nu fick hon reda, och blev antagligen arg.” Förklarade Kenny.
”Nej, sårad.” Rättade jag honom och pressade ihop läpparna. Scooter nickade till.
”Bara det här inte påverkar Paris nu. För det gör det inte va?” Jag utbytte en blick med Kenny innan jag nickade.
”Hon är en av dansarna.” Scooter suckade trött och drog upp sin mobil och gick iväg för att antagligen ringa någon. Kenny la en hand på mitt knä och smuttade på sitt kaffe.
”Jag är ledsen bro’…” Mumlade han ledsamt. Jag nickade och kollade ut över London. Jag var också ledsen. Mer än ledsen… Belle hade fyllt mig med glädje och nu var allt det borta. Bara… poff.
-
Jag drog på mig min keps och gick ut till Scooter och mamma i vardagsrummet. Fast vänta… mamma? Ett leénde spreds på mammas läppar och hon ställde sig upp för att dra in mig i en kram.
”Jag hörde om Belle, eller tjejen.” Viskade hon mot min axel. Jag nickade och kollade ner på henne. Hon bet sig löst i läppen och svalde hårt.
”Jag vet inte hur jag ska förklara det här… men Belle har dragit sig ur Paris resan..”
BELLE GJORDE VADÅ!??!?! :o Hur kommer det nu gå? Kommer Beller förlåta Biebs?
KOMMENTERA FÖR MER IKVÄLL. FÖR JAG LOVAR, MÅNGA KOMMENTARER SÅ KOMMER DET DEFINITIV MER! :D
EN SAK NI MÅSTE GÖRA!
KAPITEL 8-. TACO TIME
SOVER HOS KOMPIS, BILD KOMMER IMORRN!
Jag kollade upp på henne, och där stod hon i endast en skrikrosa BH och drog på sig skjortan. Jag svalde hårt och slet undan blicken då hon slog sig ner bredvid mig igen när skjortan var knäppt.
"Ska vi gå?" Mumlade hon och drog på sig sina converse igen. Jag nickade lätt och reste mig upp med en suck och började sakta men säkert gå efter henne mot tågstationen där vi skulle ta tåget tillbaka till London. Hon log stelt mot mig och tog en klunk av sitt vatten och skulle precis säga något då min mobil började ringa…
Scooter's namn lös upp skärmen och innan Belle hade hunnit se något så klickade jag bort samtalet. Hon drog ett hårtest bakom örat och flinade stort mot mig. Hon var så söt.
"Vem var det då? Som du kan klicka bort?" Skämtade hon med en puff i sidan på mig. Jag skakade på huvudet för mig själv.
"Bara... ehum... mamma." Stammade jag prövandes fram. Hon nickade lätt och slog sig ner på bänken. Jag gjorde detsamma och drog ner kepsen lite mer.
"Så, hur var din förra tjej?" Frågade Belle helt plötsligt.
"Ehm..hon var väll som vilken tjej som helst." Sa jag och kliade mig nervöst i nacken.
"Förlåt om det var ett känsligt ämne.." Sa hon prövandes och la sin hand på min,varje gång hon rörde mig så kändes det som om jag skulle falla ihop på marken. Åh vad hon är snygg och när hon bara hade bh på sig framför mig trodde jag allvarligt att jag skulle dö av fjärilar. Åh jag vill ha henne! Nej sluta Justin, ni är ju bara vänner... så om du gillar henne kommer det -förmodligen- förstöras.
Belle harklade sig och då såg jag att tåget hade kommit, så vi reste oss upp och klev på.
-
Vi klev av tåget och gick mot bilen då Belle suckade till. Nervöst.
"Du Justin... vill du kanske sova över hos mig?" Sa Belle plötsligt. Chockad? Ja.
"Sure! Det låter trevligt, jag ska bara hämta lite kläder på hotellet. Ska jag skjutsa hem dig först eller?" Frågade jag mjukt. Hon nickade lätt och hoppade in i bilen. Belle log stort för sig själv. Jag höjde retsamt på ögonbrynen.
"Vad är det nu då?" Hon skrattade till och skakade på huvudet med en hand mot hjässan.
"Det är inget.." Fnissade hon och bet sig löst i läppen. Jag ryckte på axlarna och nickade lätt.
"Om du säger det så..." Suckade jag och svängde in mot hennes hus.
Jag klev innanför dörren och sneglade mot Justin's bil som snabbt lämnade gatan utanför huset. Med ett litet leénde lekandes på läpparna låste jag dörren och gick ut i köket. Lapp? Japp...
"Hej Stumpan! Jo... det blev en grej med jobbet, så vi ska åka till New York i veckan, men du är ju stor nog att klara dig själv nu! Ta hem Emily om du vill, men inga galna fester! Kram, pappsen."
New York nu också? Han var bara inte sann... jag svalde hårt och gick upp för trappan mot mitt rum och fortsatte sedan in i badrummet. När jag gick igenom mitt rum så sneglade jag på klockan. 20.00... Då hinnar jag duscha, Justin skulle komma först halv 9. Mina steg tog mig mot badrummet där jag drog av mig mina kläder och hoppade in i duschen och vred på vattnet. Jag schamponerade och tvålade snabbt in mig innan jag klev ur duschen och virade en handduk runt mitt hår och drog på mig min badrock.
"Hm... borsta tänderna eller inte?" Mumlade jag tyst för mig själv, för att sedan krama om tandborsten och snabbt borsta tänderna. När jag var klar klev jag in i min WIC och drog ut en Rosa VS mysdress och ett par nya underkläder som snabbt hamnade på min kropp. Jag grappade tag om hårborsten och borstade igenom mitt trassliga hår och drog sedan upp det i en hög hästsvans och kletade på lite maskara. I samma stund som jag blev klar så plingade det på dörren. Justin... med snabba steg sprang jag ner för trappan med ett stort leénde på läpparna och slet upp dörren. Men till min förvåning så stod inte Justin där utanför. Nej då, där stod Mike. En suck lämnade min mun och jag himlade med ögonen.
"Mike? Vad fan gör du här?" Muttrade jag och la en hand på midjan. Han mumlade något ohörbart och grymtade uppgivet till.
"Jag saknar dig Bellie-Pellie..." Viskade han ledsamt och höll upp en bukett med rosor. Jag kisade upp mot solen för att slippa hans hundblick.
"Mike, tror du att blommor räcker? Jag vill aldrig ha något med dig att göra igen! Fattar du inte det med att jag redan har sagt att jag ville göra slut? Det är slut Mike!" Vrålade jag och slog igen dörren framför ansiktet på honom. Men han gav inte upp, utan gick till fönstret till vardagsrummet och bankade och skrek.
"Kom igen Belle! Låt oss prata igenom det här!" Jag blängde surt på hans stora, muskulösa kropp medans jag skakade på huvudet.
"Nej!" Skrek jag, och såg hur Justin's bil dök upp på uppfarten. Men det gjorde också Mike och pressade ilsket ihop läpparna och skakade på huvudet mot mig.
"Att du orkar! Din hora!" Röt han och försvann sedan in i skogen bredvid huset. En tyngd lämnade mina axlar, och bara några sekunder därpå så knackade det på dörren. Nu var det Justin som stod där utanför med en väska och en påse från Taco Bell.
"Taco time?" Utbrast han prövandes. Jag log milt mot honom och slog armarna runt hans kropp, och kände hur luvan höll på att låtsna. Ska jag dra av den?
Vill jag verkligen se vad han döljer? Jag spände käkarna och lutade mig tillbaka.
"Ja, taco time." Besvarade jag och log ett snett leénde. Han drog med sin hand över min rygg och gick in i hallen.
-
"Det här var gott!" Utbrast jag gillandes och tog en klunk av mitt vatten. Justin nickade instämmandes och ett leénde kröktes på hans läppar.
"Jag har efterrätt också!" Log han och drog upp en kartong med Donuts ur sin väska. Ett skratt lämnade min mun, ett skratt som varade länge.
"Donuts? Hur ska jag orka! DU kommer göra mig fet Justin!" Flinade jag och skakade på huvudet åt honom medans jag löst slog till honom på axeln. Han ryckte lätt på axlarna och la huvudet på sned medans han granskade mig.
"Du är inte fet, du är vacker." Viskade han lent. Mitt hjärta tog ett extra skutt och jag kände hur kinderna brände till.
"Awe, tack... Men du, ska du sova med keps, hoodie och solgalsögon?" Han stelnade till och svalde hårt.
"Det tänkte jag inte på..." Grumlade han förbannat, nästan. Jag skakade menandes på huvudet. Han verkade vara helt borta för tillfället, som om han funderade på hur han skulle göra det.
"Du, vi tar det sen. OK?" Sa jag mjukt och la en hand på hans knä. Med ett snett leénde och en nick så blev allt bra igen och han blev vanliga Justin. Inte för att jag kände den vanliga Justin, men för mig blev han den vanliga Justin. Han suckade och nickade mot tv:n.
"Film?" Jag skakade på huvudet med ett smått leénde. Alla skulle alltid kolla på film, jag hatade att kolla på film för tillfället. Usch och fy, nej men...
"Kan vi inte bara...prata?" Han fuktade sina läppar och nickade.
"Visst, det kan ju också vara... skönt?" Skrattade han, och bara några minuter därpå var jag med.
-
Jag hade blicken fäst på hans perfektformade, ljusrosa läppar under hela samtalet, utan att veta om han kollade på mig eller inte. Klockan började närma sig runt 2 på natten, och solen var påväg upp igen. Med en suck lutade jag hakan i händerna. Justin fortsatte prata då jag la ett finger på hans läppar. Han slutade genast prata och jag kunde höra hur hans hjärta började slå hårdare när jag flyttade mig närmre honom. Min blick var fäst på solglasögonen och jag satte mina händer på hans mjuka, varma kinder och lät de glida upp mot solglasögon kanten och drog av honom glasögonen...
OMFG! HON TAR AV HONOM DET!!!! OMG :O Jag är hemma hos en kompis, därav sent och tråkigt. Meeen, jag fick inga biljetter till Justins konsert, så om ni är bäst så förstår ni nog sorgen jag gick igenom idag när jag förstod det... slutsålt och cp internet som kraschade...
KOMMENTERA FÖR MER!
KAPITEL 7-. SUMMER DAYS
”Mike?” Fräste jag. Han nickade och pressade sina äckliga läppar mot mina medans jag, utan någon kraft alls försökte kravla mig ur hans grepp. Misslyckandes, självklart. Alla på skolan samlades runt oss och Mike’s tunga grävde sig ner i min mun. Jag höll på att spy… mina händer tryckte mot hans bröstkorg, men han var för stark och höll emot. Emily och alla andra i skolan hade nu börjat filma, applådera och le stort åt det som höll på. Men tillslut avbröts kyssen och Mike lutade sig tillbaka. Men då hade han fått Justin’s ansikte och ett skrik lämnade min mun igen.*
Justin log stort mot mig när jag trött slog upp ögonlocken.
”Vad är det?” Frågade jag trött och gnuggade mig lätt i ögonen, då jag kom på att jag skulle smeta ut maskara runt ögonen. Duktigt... nej, jag har inget smink på mig idag… Justin satt fortfarande med det där stora, mystiska leéndet på läpparna.
”Vad är det?” Fortsatte jag frustrerat. Han skrattade till och drog upp luvan längre upp på kepsen.
”Du är bara så söt som nyvaken.” Flinade han och skrattade till. Jag höjde lätt på ögonbrynen och log ett generat leénde.
”Tackar… Jag skulle vilja se ditt nyvakna ansikte någon gång, men det kommer jag väll aldrig få.” Suckade jag och drog upp mitt hår i en hög hästsvans. Han suckade.
”Jag är ledsen, men det är bäst för oss båda. Jag lovar.” Jag nickade slött med blicken på den blåa himmeln. Inget ända moln syntes på den ljusblåa himmeln. Ett leénde spreds snabbt på mina läppar då de stannade tåget och utropade att vi var framme.
”Kom! Nu ska vi ha kul!” Skrockade jag och reste mig upp med min LV på axeln. Justin verkade inte gilla den så värst mycket, men det gjorde inte jag heller för den delen. Pappa hade gett den till mig i födelsedagspresent, tillsammans med Range Rovern, en ny Mac och en massa andra dyrbara saker. Han gillade att visa att han var rik nog att skämma bort mig, sin älskade dotter. Justin ropade på mig, då jag inte märkt att jag hade stannat. Ett snett leénde kröktes på mina läppar och jag gick snabbt fram till honom och klev ur tåget till det soliga Canterbury.
-
”Så, vad vill du göra?” Undrade jag. Justin, som satt och drog kepsen upp och ner lätt på huvudet –inte tillräckligt för mig att se hans hår- och log smått.
”Vi kan väll… jag vet inte. Vad kan man göra i denna folktomma by?” Jag fnös till och försökte leka förnärmad, men lyckades inte. Mina skådespels talanger var inte direkt stora.
”Man kan göra mycket! Kolla, där är en fotoautomat! Vi kan ta lite foton! Som minne till denna fantastiska dag. Ja, kom nu Justin!” Utbrast jag och drog med honom till fotoautomaten. Han log stort och slog sig ner, tätt bredvid mig i den lilla automaten. Jag tryckte in några mynt och en röst hördes.
”Om 10 sekunder så kommer era foton börjas ta. Ni har betalat för 10 foton. 10,9,8,7,6,5,4,3,2,1… LE!” Jag log stort mot kameran och sneglade på Justin. Vi gjorde en massa roliga miner. En massa leénden och skratt bestod av vår lilla tid i foto automaten innan vi, svettiga som bara den, klev ur den och tog vår remsa av bilder. Jag greppade tag den och rev den på mitten, så att Justin fick 5 och jag 5.
”Så, nu har vi hälften av våran lilla visit här inne.” Log jag och pekade på automaten. Justin skrattade till och kramade helt plötsligt mjukt om mig. Jag drog in hans söta doft och kände hur benen blev helt geleiga.
”Tack Belle. Jag menar det verkligen… jag är glad att ha dig som kompis.” Viskade han mot min hårsvall. Jag tryckte till lite mer och kollade sedan upp på honom, han är ju längre, och log smått med en nick.
”Jag är glad att ha dig som kompis också Justin. Verkligen.” Svarade jag lent. Han log snett och fuktade sina läppar.
”Mat? Jag börjar hungra ihjäl.” Skrattade Justin. Jag log stort och nickade mot en resturang på andra sidan gatan. Han fattade genast vinken och gick med mig över gatan och in i resturangen.
-
”Så, vad får det lov att vara?” Jag bet mig löst i läppen och kollade upp på killen som stod och väntade på oss att beställa. Justin kollade, trodde jag i alla fall, på mig.
”Öh… vad rekommenderar du?” Provade jag och pressade ihop mina läppar. Servitören log snett och kollade ner i sitt block och sedan på mig och Justin.
”Biff med potatis kanske? Eller dagens kantarellsoppa.” Jag sneglade på Justin och log stort.
”Så, vad tycker du?” Han log stort mot mig och nickade för sig själv.
”Jag tar nog biffen!” Svarade han glatt och kollade upp på servitören som antecknade. Jag hummade till innan jag bestämde mig för att ta detsamma som Justin.
”Jag vill bara att du ska veta… att jag aldrig har haft en så speciellt bra, tjej vän. Du är nog min bästa vän, även fast det bara är en 3-4 dagars vänskap.” Skrattade Justin. När han sa så där så värmde det mer än mer i hjärtat. Jag kanske blev alldeles hypnotiserad av hans andetag eller hans beröringar, men jag tänker inte förstöra den här vänskapen genom ett dumt misstag som om att gå och kära ner mig i honom. Han var min bästa vän… faktiskt…
”Du är min bästa vän också, Justin.” Försäkrade jag honom med ett litet leende.
”Du gör mig full av lycka Belle, ingen annan tjej har fått mig att känna mig såhär glad! Eller kanske tjejer i relationer, men aldrig en tjej vän.” Jag drog undan en lyckotår som hade satt sig i ögonvrån.
”Du är toppen Justin, och du vet att du kan berätta allt för mig.” Sa jag mjukt. Han stelnade lätt till och log ett nervöst leénde. Jag tänkte precis fråga vad problemet var då servitören kom med maten och störde.
”Smaklig måltid.” Mumlade han och försvann sedan iväg, och Justin hade redan hunnit börja koncentrera sig på maten. Med en lätt suck började jag äta.
Min gäspning blev större och större, och jag sträckte ut armarna. Belle log snett mot mig.
”Trött?” Flinade hon. Men ännu en gäspning så nickade jag till. Hon log större.
”Ska vi köpa glass och gå till stranden?” Jag kvicknade till och log stort mot henne och nickade glatt.
”Sure!” Hon nickade och började gå mot en glass kiosk. Jag tvekade lite innan jag följde efter henne mot kiosken. Gubben i kiosken hostade till och log sedan stelt mot oss.
”Vad får det lov att vara?” Belle hummade och rynkade sött på pannan. Jag älskar när hon gör så… hon får smile gropar på sina söta, rosensköra kinder och log stort.
”En vanlig mjukglass med tutti frutti strössel!” Utbrast hon och pekade på den stora glass kartan. Gubben nickade och kollade på mig.
”Jag tar detsamma, fast utan strössel och med chockladsås istället.” Belle fnissade till och drog upp plånboken för att betala då jag stoppade henne med en hand på hennes arm.
”Jag betalar. Det är det minsta jag kan göra. Du betalade min frukost, resan hit och foto automaten. Lunchen fick jag ta, och det här också. Är man en gentleman så är man.” Försäkrade jag henne. Med en frustning så la hon undan plånboken och lät mig betala. Hon hade betalat mycket mer än vad hon egentligen skulle behövt. Jag har pengar, och kan därför betala. Gubben räckte glatt över glassarna och hälsade oss en fortsatt trevlig dag. Belle drog upp sin väska längre upp på armen och började gå mot den så kallade stranden. När vi kom fram så hade solen växt sig större på himmeln kändes det som. Jag andades djupt in havslukten och slog mig ner på stranden. Belle slickade på sin glass innan hon slog sig ner bredvid mig, och fick hela sin glass över den stickade tröjan. Först skrek hon förtvivlat till, men det slutade med att vi båda låg i gapskratt, och att min glass hade ramlat i sanden.
”Slöseri med pengar!” Fräste Belle skämtsamt och drog av sig sina skor för att begrava sina bara fötter i sanden. Jag kollade ut över horisonten och njöt. Njöt över de här sista 3 dagarna jag skulle ha med Belle innan hon fick reda på att jag var jag och skulle hata mig.
”Tåget lämnar perongen halv 7, och klockan är nu halv 6. Så vi kanske borde dra typ 6?” Mumlade Belle för sig själv och nickade sedan till. Ett skratt slank ur min mun. Belle kollade kvickt upp på mig med ett höjt ögonbryn.
”Vad?” Grumlade hon och korsade armarna över sin kladdiga tröja. Jag log stort.
”Du pratar med dig själv, har hår överallt och ser ut som en barnunge med sur nunna och glass över tröjan, och på ett konstigt sätt så har jag inget emot det.” Svarade jag lugnt. Hon pressade ihop sina läppar och drog upp en skjorta och reste sig upp och drog bort sanden från hennes shorts.
”Kan jag låna din tröja?” Bad hon och blinkade med ena ögat. Jag skakade på huvudet.
”Du ser du kanske vem jag är?” Skrattade jag. Hon himlade med ögonen och suckade djupt innan hon började knäppa upp knapparna till skjortan.
”Visst, då får jag väll byta om här. Visa min BH och rubbet.” Se hennes Bh eller visa vem jag är? Jag väljer BH:n då, men hon skulle inte direkt göra det. Jag kollade upp på henne, och där stod hon i endast en skrikrosa BH och drog på sig skjortan. Jag svalde hårt och slet undan blicken då hon slog sig ner bredvid mig igen när skjortan var knäppt.
”Ska vi gå?” Mumlade hon och drog på sig sina converse igen. Jag nickade lätt och reste mig upp med en suck och började sakta men säkert gå efter henne mot tågstationen där vi skulle ta tåget tillbaka till London. Hon log stelt mot mig och tog en klunk av sitt vatten och skulle precis säga något då min mobil började ringa…
OMG, hon showade hela BH:n för tha Biebs?! Hur kommer hon då känna när - och om - hon får reda på vem han egentligen är?! Vem ringde Bieber? Vad tror NI? Kommentera era tankar och ideér!
MEN FRÄMST, KOMMENTERA FÖR MER IKVÄLL! :D
KAPITEL 6-. CANTERBURY
Jag log stort och tacksamt åt henne innan jag slog mig ner på en av stolarna. Den var hård och kall. Hotell stolar… mina händer skiftade mellan den ena och den andra subwayen.
”Vilken är min?” Skrattade jag och fuktade mina läppar. Hon snörpte på läpparna.
”Denna har tonfisk, och denna kyckling.” Jag rynkade lätt pannan innan jag drog upp den som hade kyckling och slet upp pappret. Då ramlade någonting ut ur det…
Jag drog upp kortet och läste vad som stod skrivet på det. Handstilen var vacker. Belle’s?
”Justin… idag ska du få en upplevelse som du aldrig hade anat… Nä, jag skojar! Men vi ska ta en tripp till Canterbury! Kul va? Kram, Belle.”
Jag kollade upp på Belle som satt och tuggade på sitt sugrör med höjda ögonbryn.
”Och vart ligger Canterbury? Vad är Canterbury för det första?” Hon skrattade till.
”Det är en liten stad, eller typ by bara några mil härifrån London! Det är världens mysigaste ställe.” Försäkrade hon mig och blinkade med ögat. Jag kliade mig i nacken och rättade sedan till luvan. Det var jobbigt att hon inte kunde se mig… eller mest att jag inte kunde visa mitt ansikte för henne. Läpparna var inte detsamma som ögonen.
”Så, när åker vi?” Log jag och lutade mig över bordet. Hon log stort.
”Nu.”
-
Tåg? Vi skulle åka tåg i 2 timmar… toppen. Jag hatar tåg. De är jobbiga och äckliga. Rent utsagt, jag hatar de. Belle gick snabbt genom vagnarna, jag kunde nästan inte ens följa på. Mina fötter la sig framför varandra så jag höll på och snubbla, men då stannade Belle med en suck.
”Här är våra platser.” Jag pustade tacksamt ut och slog mig ner framför henne. Hennes blick vandrade från fönstret till mig. Hon trodde väll att jag inte såg, men oja. Det gjorde jag. Ett sött leénde kröktes på hennes läppar då hon drog av sig sina egna solglasögon.
”Kan jag få min väska?” Frågade hon milt och nickade mot hennes LV väska som låg bredvid mig. LV… Hon bodde ju stort och så, men på ett sätt var hon inte snobbig av sig. Inte för det lilla minsta. Jag nickade och räckte över väskan med ett snett leénde. Hon pressade ihop sina läppar och drog upp sin mobil.
”Vad gör du?” Mumlade jag trött när hon hade suttit med den i handen i ungefär en halvtimma. En suck lämnade hennes mun och hon la ner den i väskan igen.
”Jag gjorde ingenting.” Jag himlade retsamt på ögonen, men orkade inte diskutera saken. Hon gjorde väll vad hon ville, men att himla med ögonen? Hon såg inte ens mina ögon.
”Så, när åker du?” Sa hon mjukt och kollade frågandes på mig. Jag harklade mig.
”Nästa vecka.” Mitt svar var kort och ärligt. Hon nickade och höjde på ögonbrynen.
”Vart?” Ett leénde spreds på mina läppar och jag lutade mig tillbaka där jag satt.
”Paris.” Hon ryckte till och spärrade långsamt upp ögonen.
”Paris? Jag ska också till Paris om en vecka!” Utbrast hon nästintill överlyckligt. Jag hummade till och log större.
”Varför då?” En pustning lämnade hennes mun innan hon fuktade sina ljusa läppar.
”Jo, våran dansgrupp ska dansa bakom Justin Bieber… de flesta säger att han är rätt snobbig och envis av sig, vilket av de vet inte jag. Men som sagt så gillar jag inte killen.” Hennes ord tyngde ner mitt bröst. Hon skulle åka till Paris och dansa bakom mig? Hur skulle jag kunna hålla det här hemligt där då? Hon skulle får reda på det och hata mig.
”Justin, lever du?” Jag kvicknade till och nickade smått. Hoppas hon inte märkte nåt… Jag tog en klunk av min Latte och drog upp min mobil innan jag reste mig upp.
”Ska bara ringa ett samtal.” Ursäktade jag mig och gick in på toaletten och låste. Jag knappade in mammas nummer, och bara några sekunder därpå svarade hon.
”Hej! Hur är det?” Jag grymtade till och drog av mig solglasögonen för att kunna se mig själv i spegeln.
”Dåligt…” Mamma suckade djupt och jag kunde höra att hon slog sig ner nånstans.
”Hur kommer det sig då Justin?” Frågade hon lugnt. Jag slog mig ner på toalettlocket och lutade pannan mot min fria hand.
”Jag har rört till det… jag har blivit kompis med en tjej och hon vet inte vem jag är för att jag har på mig… ja, solglasögon och rubbet.” Mamma mumlade något ohörbart.
”Vad är problemet? Grattis, du har en riktig kompis. Förklara för mig.” Hon var ironisk. Jag hatade när hon var ironisk. Med en grumling så började jag förklara.
”Hon är med i gruppen som ska dansa bakom mig i Paris! Allt kommer förstöras mamma! Hon kommer inte vilja vara min kompis igen! Hon kommer se vem jag är, och hata mig. Det är nog att hon inte gillar mig som Justin Bieber…” Mamma suckade.
”Justin, du är 17 år gammal, du vet om vad som är bäst och inte. Jag måste gå.” Det pep till och samtalet var avslutat. Med en suck tryckte jag ner mobilen i fickan, drog på mig solglasögonen och gick ut till Belle igen.
”Vad lång tid det tog. Men du, vi kan väll köra den där 5 frågors leken?” Jag nickade lätt till.
”Visst…” Muttrade jag till svar och tog en klunk av mitt vatten. Hon bet sig löst i läppen.
”Har du syskon?” Jag log snett och nickade lugnt.
”Två. En bror och en syster.” Svarade jag med nickning åt mig själv. Belle log till.
”Hur gammal är du?” Hon fnittrade till och lutade armbågarna mot bordet mellan oss.
”Jag är 17, och du?” 17 år, yes. Samma ålder… Men det kommer aldrig bli vi. Liksom, jag har känt henne i 2-3 dagar. Det är liksom inget jag hade planerat i alla fall. Jag ville bara njuta av att vara vänner… ett bra tag till, även fast jag kände mig som jag kände mig i hennes omgivning.
”17. Singel eller träffar du någon?” Hon drog ur bullen ur sitt hår och drog upp sitt långa hår i en hästsvans istället innan hon svarade.
”Dejtade skolans hetaste kille, gjorde slut för ett tag sedan. Och du?” Jag fnös till.
”Dejtade en… en okej tjej. Men hon var otrogen på mig när hon var på semester. Ett halvår sedan…” Belle nickade förstående och stoppade in ett tuggummi i munnen.
”Favorit mat?” Frågade jag lurigt. Hon skrattade till och skakade lätt på huvudet.
”Sushi faktiskt. Älskar det!” Jag log stort och nickade instämmande. Sushi var gott.
”Favorit Serie?” Flinade hon. Jag kollade djupt in i hennes mörka ögon.
”Det måste nog bli… Family Guy.” Svarade jag glatt. Hon smackade med läpparna.
”Och du?” Hon kollade upp på den blåa himmeln medans tåget körde i full fart, som om hon tänkte.
”Pretty Little Liars.” Avslöjade hon efter en stunds tystnad. Jag nickade, men orkade inte fortsätta. Det där måste ha räckt… efter ett tag så hade Belle somnat in i djup sömn…
*Jag gick genom en korridor och hörde hur ”Baby” dunkade genom väggarna. Emily stod bredvid mig och nynnade i takt med musiken. Jag var tvungen att hålla i min hand för att inte slå till henne.
”Snälla Em, håll käften.” Muttrade jag bittert. Hon flämtade till, men lydde min order. Vi fortsatte gå i Korridoren tills vi kom fram till dörren som var i slutet av den. Jag tryckte ner handtaget och öppnade långsamt dörren, för att mötas av ett ljus och sedan en galleria?
”Wow! Nu shoppar vi!” Utbrast Em glatt och drog med mig i alla butiker. Forever 21, Victoria Secret, Dolce & Gabbana och en massa mer… mina fötter började snabbt värka, men Em slutade inte för det. Åh nej, hon började istället gå snabbare och snabbare. Mina ben skulle snart gå av kände jag.
”Snälla Emily, kan vi inte bara slå oss ner någonstans?” Suckade jag uppgivet. Hon ryckte på axlarna och tryckte ner mig på en bänk då jag såg Justin gå runt med två glassar i händerna. Ett leénde spreds snabbt på mina läppar, och jag vände mig mot Em. Men då var hon borta? Jag sökte med blicken i gallerian och hittade sedan hennes blonda hårsvall borta vid Justin. Han sneglade på mig och gav till sig ett hånfullt skratt. Jag rynkade oförstående på pannan. Va? Hade jag på mig något eller? Jag kollade ner på min tröja, där jag hade fullt med smuts. Lera, tomatsås och chocklad. Ett tjut lämnade min mun och jag kollade upp mot Justin och Emily, som nu stod och hånglade. Jag flämtade sårat till. Vi var inte ihop eller något, men jag kände mig fortfarande bedragen.
”Gör det…” Sa en röst i min hjärna, och innan jag visste ordet av det så hade mina ben börjat röra sig framåt mot Emily och Justin, som nu satt ner. Jag harklade mig när jag var framme, utan att tänka själv. Hur kom detta sig? Justin ställde sig upp framför mig, och innan jag jade hunnit tänka hade jag slagit till honom på kinden så att solglasögonen hade åkt av. Jag kollade mot hans ansikte men möttes i stället av Mike’s.
”Mike?” Fräste jag. Han nickade och pressade sina äckliga läppar mot mina medans jag, utan någon kraft alls försökte kravla mig ur hans grepp. Misslyckandes, självklart. Alla på skolan samlades runt oss och Mike’s tunga grävde sig ner i min mun. Jag höll på att spy… mina händer tryckte mot hans bröstkorg, men han var för stark och höll emot. Emily och alla andra i skolan hade nu börjat filma, applådera och le stort åt det som höll på. Men tillslut avbröts kyssen och Mike lutade sig tillbaka. Men då hade han fått Justin’s ansikte och ett skrik lämnade min mun igen.*
Usch, vilken mardröm eller vad säger ni? Tråkigt kapitel som ba9rogjvorjsd, men är sjukt trött.
KOMMENTERA FÖR MER IMORGON! :D MIGIHIHIHIHIHIHIHIHHIH ^^
SVAR PÅ EN SPECIELL FRÅGA:
KAPITEL 5-. SUE'S ROLLS
Men även fast, så kände jag hur fjärilarna bubblade upp i magen på mig. Men jag skulle aldrig kunna förstöra våran endags vänskap… aldrig. Vi ska förbli vänner, även fast han inte bor här… med ens så skakade jag av mig tankarna och kollade på filmen. Killen släppte min hand efter ett tag och kylan spreds i min kropp, men ersattes sedan av ilska när jag såg vilka som satt lite längre framför oss…
Mike Burr och Kayla… mitt Ex och min fiende, på bio tillsammans? Kayla la sig ner på Mike’s axel. Jag brydde mig inte ett skit om vad de gjorde, men seriöst? Jag dumpade Mike för 2 månader sedan och han har redan en ny tjej? Men inte så konstigt, han verkade ju knappt bry sig om vår relation… Killen puffade mig frågandes i revbenen, men jag skakade bara på huvudet.
”Inget, kolla på filmen.” Meddelade jag och höjde menandes på ögonbrynen mot honom. Han nickade lätt och satte sig till rätta i sin stol igen. Men min blick var fortfarande på Kayla och Mike som nu satt och hånglade. På Shrek? Seriöst? De kan inte vara mer patetiska… Mitt i allt kom en vakt och slängde ut de, en barnfamilj hade väll klagat. Ett hämndlystet leénde kröktes på mina läppar då de lämnade salongen och jag kunde fortsätta med filmen…
-
”Det där var ju trevligt…” Log jag när vi lämnade biografen. Killen slurpade på sin läsk och nickade instämmande innan han drog upp mobilen och bet sig i läppen.
”Vad är det? Måste du gå?” Frågade jag och kollade mot Big Ben som meddelade att klockan var runt halv 2. Killen skakade på huvudet med ett leénde lekandes på läpparna.
”Nej, det var bara mamma… Så, vad ska vi göra nu då?” Jag ryckte på axlarna. Solen hade dykt upp på himmeln nu… då, från ingenstans, blev jag sur.
”Vet du? Det är grymt jobbigt att vara kompis med dig och inte veta vem du är! Du kanske är en mördare? Vem vet? Jag ser ju inte ditt ansikte, och vi har bara känt varandra i runt 4 timmar!” Fräste jag och korsade armarna hårt framför bröstet. Han pressade stelt ihop läpparna medan han kliade sig i nacken. Om han kollade på mig eller inte kunde jag inte se, på grund av hans eländiga solglasögon. Och kepsen. Och luvan.
”Vill du lära känna mig? Wow…” Mumlade han, med ett nästan förvånat tonfall. Jag höjde frågandes på mitt ögonbryn och drog en hand genom mitt, inte så tjocka, hår.
”Ja? Vad är det som är så ”wow” med det?” Grumlade jag till svar och la en hand på min midja. Ett snett leénde kröktes på hans läppar då han skakade på huvudet för sig själv och började gå. Jag kunde ju inte stå kvar, så jag gick efter.
”Nå?” Han fuktade sina läppar och drog ett djupt andetag innan han berättade.
”Det är inte så många som vill lära känna mig. Det jag gör är… speciellt.” Jag stannade till med händerna i luften och ett retsamt ansiktsuttryck.
”Speciellt? Så du är en mördare?” Viskade jag skämtsamt. Han skrattade till och skakade på huvudet.
”Nej, jag är definitivt ingen mördare. Tror jag.” Skämtade han och rättade till sin keps. Jag nickade och fortsatte sedan gå bredvid honom då hans hand snuddade vid min. Det kändes som om hela världen stannade upp, allt blev snurrigt och jag kände mig yr. Vad var det med den här killen? Han kollade frågandes mot mig och la, precis som första gången, en hand på min korsrygg för att få mig att ens stå upp.
”Såja…” Flinade han och kollade djupt in i mina ögon. Trodde jag i alla fall, för jag kollade in i hans. Där de förmodligen var. Hans andetag var varma och mjuka mot min panna. Med en harkling lutade han sig tillbaka och hummade till. Han var några centimeter längre än mig, vilket var bra ändå. Jag gillade längre killar. Inte för att han och jag skulle få något romantiskt eller något sånt… jag bet mig löst i läppen och log stort.
”Jag vet vad vi kan göra!” Utbrast jag glatt och drog med honom till Sue’s Rolls. Rullskridskor ställe. Jag hade varit här hela tiden som barn, och älskat det! Sue log välkomnande och stort mot oss när vi klev innanför dörren.
”Belle! Åh, vad kul och se dig! Men en kille också! Oh-la-la!” Sa hon snabbt och höjde och sänkte på ögonbrynen mot killen medans hon gick fram mot mig. Innan jag visste ordet av det så var hennes armar runt min kropp i en hård, hård kram.
”Hur mår du gumman?” Jag log smått och nickade lätt.
”Bra..” Hon nickade och gick fram till killen med sin hand utsträckt. Sue var speciell, med hennes långa, orangea lösnaglar, hennes röda hårsvall som nästan liknade eld och hennes skimrande, blåa ögon. Deras färg var som is! Man förundrades över hennes utseénde varje gång man såg henne. Klädstilen gjorde det inte lättare. Sue bar alltid tajta jeans och en ljusblå eller grön skjorta, samt en massa smycken. Hennes ansikte var ofta sminkat, men bara med lite. Det röda läppstiften hon nu bar idag fick hennes röda hår att se rödare ut, och hennes tänder att se vitare ut.
”Howdie! Och vem har jag nöjet att få prata med här då?” Frågade Sue och höjde på ett av sina mörka, pinnsmala ögonbryn mot killen. Han svalde nervöst och vred huvudet mot mig.
”Åh, han vill inte att folk vet hans namn.” Suckade jag och gick innanför disken och tog ut två rullskridskor, ett par till mig i storlek 38, men vilken hade han? Jag chansade på 43 och hoppades på att ha rätt. Sue log stort och la en hand på min rygg.
”Har ni några låtval?” Frågade hon och nickade mot mixerbordet. Jag fuktade mina läppar och putade med läpparna. Vad skulle man välja?
”Hey Soul Sister.” Sa jag mjukt och räckte över rullskridskorna till killen. Han granskade de rosa rullskridskorna och suckade bekymrat. Sucken smittade av sig.
”Rosa? Fanns det inget annat?” Jag öppnade munnen för att slänga något bittert till svar då han sken upp i ett leénde och ett finger framför mina läppar. Hans beröringar gjorde mig helt vinglig. Men asså jag fattade inte hur jag kunde känna såhär! Jag hade känt killen i en dag, och var redan… nej, inte kär… men något!
”Kom igen killen, nu kör vi.” Flinade jag. Han suckade och tryckte upp glasögonen längre upp på näsryggen.
”Kan vi inte hitta på ett namn eller nåt… jag orkar inte med ”killen”!” Skrockade han. Jag bet mig löst i läppen och tänket, det första bästa som poppade upp i mitt huvud var det namnet.
”Okej, Justin.” Han stelnade till och hostade till med blicken på sina rosa rullskridskor, som nu satt på hans fötter.
”Varför just det? Gillar du Justin eller?” Vad var det där för fråga? Han menar säkert Justin Bieber..
”Bieber? Nja… jag har inget emot honom, men gillar honom gör jag inte så värst mycket heller. Vi fick i uppgift på dansen att kolla på hans film så ja…” Suckade jag. Han nickade stelt och ställde sig vingligt upp på sina rullskridskor.
”Hjälp?” Jag log stort mot Justin och rullade fram mot honom med ett brett leénde på läpparna innan jag greppade tag om hans hand och gjorde sedan armkrok med honom.
”Nu ska vi se att det kommer gå bra…” Log jag och började rulla med Justin vid min sida.
Justin… fanns det inget bättre namn att kalla mig? Äntligen hade jag hittat någon som inte visste vem jag var, och så väljer hon Justin. Och om hon har sett min film borde hon väll känna igen mig? Jag drog en trött hand genom håret och vred av vattnet. Jag kramade snabbt därpå tag i och virade runt min midja, och den andra gnuggade jag med i håret medan jag gick ut i mitt rum. Min blick föll mot garderoben som jag började gå mot. När jag var mitt i att plocka fram kläder så hörde jag en röst… Belle?
”Justin är du här?” Dörren slogs upp och jag tryckte handduken mot ansiktet.
”Ähum… oj, förlåt.” Sa hon snabbt med sin lilla, pipiga röst och slog snabbt igen dörren. Jag pustade djupt ut och skakade lätt på huvudet. När hon kallade mig Justin kändes det som om hon menade mig på riktigt. Asså, mig, Justin Bieber. Men jag måste berätta någon gång… det kan inte hållas hemligt för all framtid, och jag kan inte täcka mitt ansikte hela tiden… tänk om hon hatar mig efter det här? Jag bet mig hårt i läppen och drog på mig mina kläder innan jag gick ut till henne i vardagsrummet. Hon hade på sig en grå, stickad kofta och ett par jeans shorts. Hennes vackra hår var uppslängt i en bulle på huvudet och en stor rodnad hade dykt upp på hennes rosensköra kinder. Hon kollade snabbt upp på mig, men sedan ner igen på sina händer.
”Förlåt.” Pep hon generat och bet sig löst i underläppen. Jag skakade på huvudet och log mot henne och blinkade med ögat, men kom sedan på att hon varken kunde se mina ögon, mitt hår eller min nacke. Så jag log bara.
”Det är OK. Vad har du där?” Frågade jag milt och nickade mot påsen i hennes hand. Hon log stort och mystiskt och gick mot köket. Jag sneglade på klockan innan jag följde efter henne, halv 11. Hon slog sig ner vid bordet och la upp påsen på det. Två smoothies, och två subways. Kunde hon bli mer underbar?
Jag log stort och tacksamt åt henne innan jag slog mig ner på en av stolarna. Den var hård och kall. Hotell stolar… mina händer skiftade mellan den ena och den andra subwayen.
”Vilken är min?” Skrattade jag och fuktade mina läppar. Hon snörpte på läpparna.
”Denna har tonfisk, och denna kyckling.” Jag rynkade lätt pannan innan jag drog upp den som hade kyckling och slet upp pappret. Då ramlade någonting ut ur det…
Vad ramlade ur pappret som var runt Subwayen? NÄR kommer Belle få reda på hemligheten?
ALLA KOLLAR HIT!!!
Belle ser INTE Justin's ansikte bara så ni vet!! Han har på sig keps, luva och solglasögon HELA TIDEN! OKOK? Ni fattar? :P HAHA!
KOMMENTERA FÖR MER IDAG! VILL HA MÅNGA,MÅNGA,MÅNGAAAA KOMMENTARER! :D
KAPITEL 4-. LONDON TOUR
Jag hade roffat åt mig lite pengar, så jag kunde lika gärna käka frukost på Starbucks eller något sånt ställe. Mina ben tog mig till Starbucks, där jag andfått drog bort hårslingorna som hade klibbat fast sig i mitt ansikte av regnet. Jag gick fram till kassan och beställde en sandwich och en smoothie. Det var propfullt med folk här, men då mötte jag en blick. En speciell. Vad gjorde h*n här?
Jag tog tag om min mat och gick fram till bordet med en harkling. Killen från igår kollade upp på mig och log stort, fortfarande med keps, huvtröja och solglasögon.
”Får jag slå mig ner eller väntar du besök?” Frågade jag mjukt. Han skrattade till och skakade lätt på huvudet med en nick mot soffan framför honom.
”Sitt du.” På något sätt kändes hans röst igenkännande… men jag visste inte varför. Jag började hugga in på min sandwich och sneglade då och då upp på killen.
”Vart kommer du ifrån?” Frågade jag helt plötsligt, han hade ju ingen brittisk accent.
”Eh… USA.” Svarade han med ett snett leénde. Jag skrattade till och tog en klunk av min smoothie. Killen lutade sin haka mot sina handflator och suckade.
”Vad heter du?” Han flinade mystiskt mot mig och putade med läpparna. De läpparna… Jag slet blicken ifrån de och kollade in i hans ögon, eller snarare glasögon.
”Jag heter inget, och du?” Jag fnös och höjde frågandes på en ögonbrynet.
”Inget? Heter du inget?” Mumlade jag torrt och rättade till min hästsvans. Han nickade, men mest för sig själv tror jag medans han kollade runt på Starbucks.
”Jag vill lära känna dig innan du får veta mitt namn. Och vad heter du?” Med en suck avslöjade jag mitt patetiska namn.
”Belle, men jag hatar det.” Han nickade kort och mumlade mitt namn, så som om han smakade på orden och log sedan ett bländande leénde, som smittade av sig.
”Belle! Jag gillar det, trevligt att träffas Belle.” Log han och räckte fram sin hand. Jag kramade om den och kände hur vibrationer spreds i hela min hand, jag ville inte släppa. Killen släppte taget till sist och en rodnad dök upp på mina kinder.
”Så… Belle, bor du här?” Frågade han lent. Jag sköt min tomma tallrik åt sidan och nickade.
”Japp, har bott här i hela mitt liv. Fast det är rätt tråkigt här.” Muttrade jag och putade med underläppen, men skrattade sedan –precis som killen- åt det hela.
”Kul. Jag har varit här förut, men har aldrig riktigt hunnit med alla sevärdigheter. Skulle du vilja göra den äran att vara min guide idag?” Jag bet mig tveksamt i läppen. Emily då? Nej just det, hon skulle på middag. Jag nickade glatt.
”Det ska bli en ära ”Inget” att få visa dig runt i vackra London. Men du måste göra allt jag ber dig om, förstått?” Varnade jag allvarligt, men det sprack. Han hummade och nickade sedan.
”Visst, bara det inte är något farligt.” Jag log nöjt och reste mig sedan upp.
”Du får följa med mig hem och byta om, såhär kan jag inte gå runt.” Han skrockade till.
”Det skulle inte göra mig något.” Jag suckade och vickade retsamt på rumpan i de svarta tightsen när jag gick mot dörren för att sedan kliva ur Starbucks och gå mot killens bil, en Range Rover. Precis som min.
”Jag har en likadan bil.” Han kollade snopet på mig och höll sedan upp handen i tecken på att jag skulle göra en hög femma med honom, vilket jag gjorde. Men regnet öste som sagt ner så jag hoppade snabbt in i bilen och lutade mig tillbaka medan jag förklarade vägen till mitt hem där pappa säkerligen inte skulle vara kvar.
-
Jag skakade lätt om Emily så att hon skulle vakna, vilket hon gjorde. Hon blinkade sömndrucket mot mig och drog en hand genom håret medans hon stödde sig i sängen på armbågen.
”Belle?” Jag nickade och hyschade henne lugnt med pekfingret mot munnen.
”Jag ska gå ut med den där killen från igår, ingen dejt, men han ville att jag skulle visa honom runt i London och han verkar schyst! OK? När du vaknar kan du käka lite frukost och sen åka, nyckeln finns över spisen. Lägg nyckeln i brevlådan. Somna om nu.” Men en lätt nick la hon sig sedan ner igen och somnade om. Min blick föll på klockan på nattduksbordet som med röda siffror signalerade att klockan var 08.45 AM. Med en axelryckning slängde jag av mig skorna och gick in på badrummet. Killen satt ju i sin bil och väntade! Jag kunde inte direkt bjuda in honom, han kanske var en tjuv? Eller mördare? Nej… med snabba tag drog jag av mig kläderna och klev in i duschen och vred på vattnet då en iskall kaskad med vattnet sköljde ner min kropp. Jag skrek till och värmde upp vattnet. Snabbt som attan rakade jag benen och smörjde in min kropp i min Jordgubbs-Body lotion innan jag virade en handduk runt kroppen och gick in i min WIC. Jag drog på mig ett par underkläder och rotade sedan för att hitta något att ha på mig. Varför hittade jag ingenting?! Frustrerat masserade jag tinningen och drog ett djupt andetag. Snabbt drog jag fram ett par jeans och en vit blus som jag drog på mig på nolltid innan jag tog på mig mina converse. Mina steg förde mig till badrummet där jag rättade till mitt smink och kammade håret med ett leénde på läpparna. Wow, hur den här killen fick mig att känna var bara helt…helt… makalöst. Jag gick ut ur badrummet och greppade tag om min jeans jacka som jag sedan drog på över blusen, samt min väska där jag la plånbok, läppglans, busskort och mobil i, innan jag lämnade rummet och gick ner till hallen och lämnade huset. Regnet hade upphört, men molnen var kvar då jag slog mig ner i bilen.
”Du klarade dig på en halvtimme.” Flinade killen. Jag suckade och drog med handen över pannan.
”Och du klarar dig bättre eller?” Han ryckte på axlarna och hånlog mot mig innan han startade motorn och började köra mot stan. Det här skulle bli kul…
Det var skönt… att hon inte visste att jag var jag. Justin Bieber. Hon hade inte trevligt med mig för att jag var känd eller något sånt, utan för att hon gillade mig. Det enda jobbiga var att gå runt i solglasögon och keps hela dagen, fast det skulle jag ju i vilket fall göra om jag var ute. Men nu var jag tvungen att ha luva på mig också… men det regnade ute. Och ingen kände igen mig, vilket var toppen.
”Lyssnar du eller, ”inget”?” Frågade Belle stelt och höjde på ögonbrynen medans hon gjorde en gest med händerna. Jag log smått och nickade.
”Jag är fullt medveten om att du pratar om mat.” Hon suckade och skrattade till. Vi hade gått runt i mer än 2 timmar kanske, man blev hungrig av London faktiskt.
”McDonalds?” Föreslog hon och gav till ett av sina vackra, flickaktiga leénden. Jag nickade glatt och började gå ditåt med Belle vid min sida. Jag hade fått en riktig tjej vän, som gillade mig personligen. Jag hade aldrig känt mig lyckligare…
-
Belle kom gåendes mot mig med två brickor och ett brett leénde lekandes på läpparna när hon ställde ner maten, precis vad jag önskade mig. En stor hamburgare med pommes frites och en cola, kunde det bli bättre? Ett tacksamt leénde växte sig fram på mina läppar då jag började äta. Belle slog sig ner framför mig och tog upp locket till sin hamburgare. De ligger ju i kartonger. Hon pressade ogillandes ihop läpparna.
”Jag har inte käkat hamburgare på mer än 5 år… det här kommer vara konstigt..” Muttrade hon bekymrat och rynkade pannan i djupa vek. Jag la en tröstande hand på hennes, vilket fick henne att rycka till och kolla på mig istället för burgaren.
”Det är gott Belle, du kommer inte ångra dig.” Log jag och nickade mot hennes burgare. Hon tog upp den och mumlade något i sort med ”kletigt…” och tog sedan en tugga av hamburgaren. Först tuggade hon bara, men när hon hade sväljt så log hon stort och gillandes.
”Hamburgare rockar.” Skämtade hon med ett skratt innan hon tog en tugga till. Jag nickade instämmande och tog upp en pommes frites och stoppade in den i munnen.
”Vi är väll praktiskt taget vänner nu…?” Utbrast hon helt plötsligt när vi hade käkat upp burgarna. Jag kollade förvånat på henne.
”Är vi?” Jag smakade på ordet ”vänner” och fuktade mina läppar med en lät nick.
”Ja, det är vi väll.” Hon log stort och skrattade till, precis som Jasmine brukade. Äh, sluta tänka på henne. Du har Belle nu. Eller, har och har, men Jasmine ska inte behöva finnas i dina tankar. Bort med henne!
Killen var vacker, det lilla jag såg. Hans käkben syntes perfekt vid halsen, och läpparna… ljusrosa och perfektformade under hans perfekt formade näsa.
”Vart ska vi nu?” Frågade jag lugnt och tryckte ner händerna i fickan för att hindra mig själv av att röra på hans änglalika, halva ansikte. Ett leénde kröktes på hans läppar och det smittade minsann av sig.
”Bio?” Jag nickade gillandes och gjorde tummen upp. Min blick snurrade runt och jag vände hastigt på klacken. Killen kollade oförstående på mig, men gjorde detsamma.
”Biografen är hitåt.” Förklarade jag, så att han inte skulle tro att jag var spritt språngande galen. Han nickade och bet sig löst i läppen, som om han försökte hålla något inne. Kanske en ord spya? Vad vet jag… jag log snett åt mina tankar och fortsatte med rask takt mot biografen.
-
”Vad vill du se?” Han ryckte på axlarna och nickade mot Shrek 3. Jag skrattade.
”Shrek? Vill du se på Shrek?” Han nickade oförstående och la huvudet på sned.
”Jag är gäst i detta land, och vad jag har hört så ska man göra vad gästerna vill.” Jag ryckte uppgivet på axlarna och gick med korta steg mot kassan för att beställa två biljetter. Killen hade försvunnit mot popcorn och snacks kassan. Kassörskan framför mig sneglade på honom medan hon räckte över biljetterna.
”Din kille?” En rodnad brändes vid på mina kinder samtidigt som jag ruskade på huvudet.
”Synd, även om han bara visar halva fejset så skulle, oss tjejer emellan, du och han passa.” Jag bet mig nervöst i kinden och log smått mot henne innan jag gick iväg mot killen.
”Så, biljetter och snacks? Check. Ska vi gå in?” Han nickade rastlöst och gick snabbt in i salongen med min kort därpå. Vi gick upp till våra platser och slog oss ner. Filmen började inte långt senare, och det var inte många i salongen ska jag säga.
Innan jag visste ordet av det, så hade han kramat om min hand. Inget romantiskt, utan mer en vänskaplig omkramning. Men även fast, så kände jag hur fjärilarna bubblade upp i magen på mig. Men jag skulle aldrig kunna förstöra våran endags vänskap… aldrig. Vi ska förbli vänner, även fast han inte bor här… med ens så skakade jag av mig tankarna och kollade på filmen. Killen släppte min hand efter ett tag och kylan spreds i min kropp, men ersattes sedan av ilska när jag såg vilka som satt lite längre framför oss…
Vilka satt framför de? Nawe, Justin kramade om hennes hand! :3 Kommer Belle och Bieber förbli vänner? När kommer hon få reda på hans riktiga namn? Hur kommer detta gå?...
Skrev detta också inatt, men kommentera ändå! KOMMENTERA, KOMMENTERA, KOMMENTERA!
KAPITEL 3-. TAME THE RULES
Jag gick tillbaka till Em och fick en frågande blick.
”Vem i hela friden var den där killen? Även fast han hade halva ansiktet täkt, så var han snygg! Och du! Du såg helt paralyserad ut!” Flinade hon. Jag nickade smått och kollade mig över axeln för att se om det fanns något spår av killen. Men han var helt borta… jag pressade besviket ihop läpparna och kollade på Em.
”Kom nu… vi beställer.” Sa jag med ett nedstämt tonfall. Hela min kropp kändes fortfarande svajig, och doften fanns kvar på mina kläder. Vem var han?
Jag drog en hand genom mitt hår och kollade på Kenny som satt och höll på med min mobil. En frustrerad suck lämnade hans mun då den började ringa. Ett retsamt skratt forsade ur min hals och jag greppade snabbt tag om mobilen för att svara och gå ut på balkongen med utsikt över hela London. Vi var bara här i en vecka, innan vi skulle till Frankrike. Jag lutade mig över räcket och tryckte mobilen mot örat.
”Hallå?” Andades jag trött till, tillochmed en gäspning följde med mitt hallå.
”Hej gubben, hur har du det?” Mamma, såklart. Hon följer inte med på mina tourer längre. Jag är 17 år och har lärt mig hur jag ska handskas med allt. Jag behöver ingen mamma som följer med mig överallt.
”Jag har det väll bra. Kenny och jag ska beställa lite roomservice om några minuter.” Mumlade jag mjukt med blicken på Big ben. Mamma hummade till.
”Jaså? Gott för er. Vad har du hittat på idag då?” Mammor och deras oändliga frågor.
”Jag har väll gått runt lite, fikat, käkat och andra saker. Skrev lite autografer.” Mamma hostade till, mormors röst hördes lågt i bakgrunden och mamma svarade henne något ohörbart för mig. Jag log smått för mig själv när jag hörde mormors röst, även fast jag knappt hörde den.
”Jaha… Men jag kommer komma till Paris, bara så du vet! Det är 1 och en halv vecka där va? Med den där dansgruppen? Det är den bästa i London va?” Frågade mamma snabbt. Jag skrattade lågt till och kliade mig i hårbotten med en nick för mig själv.
”Ja mamma, det är den bästa. Och ja, en vecka.” Förklarade jag lent. Hon suckade.
”Jag är bara lite nojig, mamma noja du vet.” Skrattade hon till med ett nervöst tonfall. Min blick föll på två tjejer som gick under balkongen på trottoaren. Den ena hade blonda lockar och den andra mörkt hår… var det den tjejen från Starbucks? Ja, det var det minsann! Mamma fortsatte babbla på medan jag betraktade tjejerna från mitt ställe på balkongen tills de hade försvunnit inom synhåll. Ett hål spreds inom mig kändes det som. Hon var så vacker… hon doftade vanilj, den doften kände jag fortfarande. Hon hade mörkbruna ögon, och världens vackraste leénde. Jag svalde hårt och kom på mig själv med att stå och hån le som en dummer.
”Okej Justin, men nu måste vi avsluta. Jag är rätt trött.” Gäspade mamma. Jag gick in i vardagsrummet igen och sneglade på klockan. Halv 10. Kenny kom in med två brickor mat, så han hade redan beställt? Jag log tacksamt mot honom.
”Okej mamma, älskar dig. Hej då.” Med de orden avslutade jag och la på. Kenny höjde retsamt på ett ögonbryn mot mig och rättade till sin röda t-shirt när han hade ställt ner brickorna.
”Vem var det du betraktade ifrån balkongen?” Jag skakade på huvudet och försökte spela ovetande. Är man Justin Bieber och har varit med i CSI så kan man skådespela, men inte för Kenny. Han gick inte på några av mina skådespelerier eller lögner. Han flinade stort mot mig för att göra mig förbannad, men på ett sätt så blev jag inte det. Utan istället, så praktisk min kropp ska vara, så började jag rodna.
”Ojoj, Justin Bieber har hittat en tjej!” Utbrast Kenny och petade på min. Jag log stort och skakade på huvudet, men han fortsatte bara. Kenny var så envis…
”Justin Bieber är käääär!” Skrockade han med tillgjord röst och blinkade med ögonen. Jag fnös till och drog åt mig en pommes frites från min tallrik och sneglade på Kenny som fortfarande satt med sitt jobbiga flin. Min hand föll mot kontrollen och jag klickade på tv:n. Bättre än att sitta och kolla på Kenny’s flin. MTV fick det bli, men till min otur så dök Jasmine upp på skärmen. Det var inte ofta… jag svalde hårt och kollade ner på mina fingrar.
”Ska jag byta?” Frågade Kenny medlidsamt. Jag skakade på huvudet och försökte stänga mig ute från omvärlden då mina tankar svävade fritt mot den dagen för ett halvår sen. Ja, jag hade inte glömt det…
-
*Jag log stort mot Jasmine som sprang på stranden mot mig, förbi alla ”snygga” killar. Hon sneglade på de och log ännu större då hon hade förstått att hon hade hamnat i deras centrum. De glodde, hojtade till och pekade på henne vilket gjorde mig väldigt illa till mods. Jag tryckte upp solglasögonen längre upp på näsryggen och drog in henne i en mjuk kram.
”Hej Bieber.” Log hon och kysste mig mjukt på kinden. Fjärilarna bubblade upp i min mage och jag blev alldeles till mig. Mina ben höll nästan på och vika sig, medan ett stort leénde tog plats på mina läppar. Jasmine hade väckt mig från mina grubblerier om mitt kändisskap. Jag var trotsallt bara 16 år… mamma trodde jag inte kunde handskas med det, men oh ja. Det kunde jag. Jasmine flätade samman våra fingrar, utan att bry sig om paparazzina runt omkring oss, och började gå på stranden.
”Så, vad vill du göra?” Jag ryckte lätt på axlarna och log snett mot henne. Hon fnissade till och la ett hårtest bakom örat. Jag tryckte till på hennes hand, bara för att känna att hon var här på riktigt. Hon hade varit i Puerto Rico i en månad, men nu var hon tillbaka i L.A till min lättnad. Ända sen hon hade varit med i Baby videon hade det gått bra för henne.
”Cola?” Frågade hon och nickade mot den lilla uteservicen på strandkanten. Jag nickade gillandes och förde mina steg ditåt med en leéndes Jasmine bakom mig. Men då och då dök rynkor upp i hennes panna, var hon bekymrad över något? Jag gick fram till disken och beställde två color med is, samt lite pommes frites. Jasmine hade tagit ett bord utanför, med utsikten mot vattnet och horisonten. Mina andetag blev tyngre då hennes knä snuddade vid mitt.
”Hur var det i Puerto Rico? Gick det bra att spela in filmen?” Hon pressade nervöst ihop läpparna i ett smalt leénde och nickade stelt. Vad var det hon inte berättade? Bara tanken över att hon höll något borta från mig eller var ledsen –kanske bekymrad- gjorde mig illamående. Jasmine tog upp en pommes frites mellan tummen och pekfingret och förde det mot munnen. Jag följde hennes exempel och skulle precis pressa mina läppar mot hennes då hon tryckte undan mig. En suck lämnade min mun. Vi hade inte kysst på 1 månad och hon ville inte?
”Justin…” Påbörjade hon det hon skulle säga. Jag nickade och smuttade på min cola.
”Jag har varit otrogen mot dig… i Puerto Rico.” Jag höll nästan på att sätta colan i halsen. Hon hade vad? Jag ställde mig hastigt upp och började gå därifrån, även fast hon ropade på mig. Mina steg gick mot parkeringen, där jag snabbt hoppade in i min Range Rover och körde mot hotellet.*
-
Em drog ett djupt andetag och snörvlade till när filmen hade tagit slut.
”Det där var rörande…” Förklarade hon när jag frågandes snörpte på munnen mot henne. Jag nickade sarkastiskt och stoppade en Jelly Bean i munnen. Emily tog en klunk av sin caramel latte och drog en djupt andetag innan hon satte sig till rätta i soffan.
”Vad ska vi göra nu? Bada i poolen?!” Skrattade hon och drog undan hårslingor som hade lagt sig i ansiktet på henne. Jag skrattade till och skakade på huvudet med blicken på klockan.
”Den är snart 1 Em.” Hon suckade frustrerat och räckte över min mobil då den plingade till. Jag klickade upp sms:et jag nyss hade fått av pappa, innehållet gjorde mig besviken. Som vanligt.
”Hej gumman. Jag är ledsen, men jag måste verkligen stanna på jobbet lite senare, men vi ses imorgon. Sover över hos Ben! Kramar, papsen.”
”Som vanligt…” Mumlade jag ledsamt och slängde mobilen på min säng. Pappa prioriterade olika än vad andra människor gjorde. De flesta prioriterade familjen före jobbet, men pappa gjorde tvärtom. När jag växte upp hade vi det inte så rikt, men vi hade det bra. Jag var lycklig med min pappa som då jobbade som lärare. Sedan pluggade han igen när jag var kanske 7. När jag var runt 9, då fick han ett jobb på kontor. Ända sen dess har han varit rent utsagt en arbetsnarkoman.
”Är du Okej?” Emily kollade ledsamt på mig. Jag ryckte på axlarna som om det här inte berörde mig alls.
”Kom så badar vi.” Ett leénde spreds på hennes läppar och hon hoppade snabbt upp ur soffan bakom mig och följde mig ner för trappan och mot badrummet där våra, nu torra, bikinis hängde. Om pappa inte brydde sig om mig, så kunde jag lika gärna tämja lite på gränserna…
-
Jag simmade runt i den upplysta poolen och lät blicken glida över stjärnorna på himmeln. Klockan var mycket och solen var på väg upp igen. Emily simmade mot mig med en trött blick.
”Belle, ska vi inte gå upp? Det börjar bli kallt och jag vill liksom… kolla på film?” Hackade Em fram. Jag kollade på henne med en lätt axelryckning.
”Visst, vi går väll in och kollar på film.” Grumlade jag och simmade mot kanten och hoppade upp för att dra på mig min badrock. Em kramade tacksamt om mig när hon hade dragit på sig sin badrock. Vi gick snabbt in i huset och låste dörren, vem vet vad som kan hända?
”Så, te och film?” Emily nickade och roffade åt sig sin pyjamas och gick in i badrummet. Jag bet mig löst i läppen och drog en trött hand genom håret medan jag gick ut i köket då min mobil plingade till. Vem sms:ar nu? Okänt nummer, självklart.
”Du gjorde nyss slut med skolans snyggaste kille och är redan efter en annan? Jag såg dig minsann med den okända killen på Starbucks, slampa. Xoxo.”
Jag himlade med ögonen och kollade på Em som kom in i köket med ett brett leénde på läpparna. Hennes blick föll mot mobilen och jag räckte över den med en fnysning, igen.
”Bara töntar som inte har något bättre för sig.” Mumlade hon och slog sig ner på barstolen runt köksön. Jag hummade instämmande och gick upp för trappan och in på mitt rum för att byta om. När jag kom ner hade Em redan fixar teet. Ett litet leénde växte sig fram på mina läppar. Klockan var tjugo över 1 på natten och vi drack te? Snacka om vrickat… jag gick upp till mitt rum igen och drog ut två olika filmer från hyllan.
”American Pie eller The Bounty hunter?” Frågade jag kort. Em pekade på American Pie och smuttade sedan lätt på teet. Det ryckte ur båda kopparna, men hon smuttade vilket som på det. Jag tryckte in filmen och gick till soffan och slog mig ner bredvid henne och playade filmen.
-
Jag slog trött upp ögonen. Det regnade ute, toppen… en suck lämnade min mun då jag reste mig upp. Em låg och snarkade smått, vilket fick mig att le stort. Jag reste mig försiktigt upp, la en filt över hennes sovandes kropp och gick sedan ut ur rummet och ner till köket där pappa stod och stekte bacon och ägg. Wow, han brydde sig… jag drog upp mitt hår i en hästsvans och harklade mig för att få hans uppmärksamhet. Han vände sig om och log stort, men nervöst.
”Åh, du är uppe? Men klockan är ju knapp 8 Belle. Gå och lägg dig igen, jag har åkt innan du vet ordet av det.” Själklart, hur kunde jag tro att han skulle stanna här? Med en fnysning gick jag upp på mitt rum, mot WIC och drog på mig mina joggingskor och ett par tights, samt en t-shirt innan jag sprang ner för trappan igen och ut genom huset. Det blåste hårt här i London idag… jag huttrade till och började sedan springa mot stan. Jag hade roffat åt mig lite pengar, så jag kunde lika gärna käka frukost på Starbucks eller något sånt ställe. Mina ben tog mig till Starbucks, där jag andfått drog bort hårslingorna som hade klibbat fast sig i mitt ansikte av regnet. Jag gick fram till kassan och beställde en sandwich och en smoothie. Det var propfullt med folk här, men då mötte jag en blick. En speciell. Vad gjorde h*n här?
Gosh, jag skrev 5 sidor utan att märka det! :O O-M-G säger jag bara! Haha, ett litet längre kapitel! :D
Skrev detta igår natt, men det var inte så många kommentarer på kapitel 2, så det läggs upp nu! ;D MER IDAG? KOMMENTERA DÅ, ÄLSKAR ERA KOMMENTARER! <3
KAPITEL 2-. STARBUCKS MEETING
Hon slängde bilnycklarna mot mig. Igen. Men jag tog emot de, hoppade in i bilen och började köra mot dans studion. Min blick föll på klockan i receptionen. Vi var minst en kvart sena… Kelly skulle inte gilla det. Jag svalde hårt och sprang upp för trapporna med Em bakom oss. När vi kom fram till dörren hämtade vi oss innan vi öppnade dörren och möttes av flera olika ögon av tjejerna vi gick med. Men min blick föll endast mot personen som stod i mitten av ringen. Hur?
”Kayla?” Utbrast jag bitskt. Kayla log bitchigt mot mig och höjde på ögonbrynen. Kayla Warren, min mardröm. Kayla var en prinsessa på ett sätt… eller magisk. Alla killar drogs till hennes fantastiska utseende. Blont hårsvall, blåa kristallögon och käkben som syntes tydligt på hennes rosensköra kinder. Hon fuktade sina läppar med blicken flackandes mellan mig och Em, som båda stod med hakan i golvet.
”Emily! Belle! Ni är sena.” Röt Kelly och la en menande hand på sin midja. Jag bet mig hårt i läppen. Ja, vi var sena. Men förvisso så hade ju jag somnat, och som människa så blir jag ju trött ibland.
”Jag vet, ursäkta.” Mumlade jag lugnt och sneglade på Em som höll på med sin hand. Vad var det med den nu? Kelly nickade stelt och rättade till sin boll på huvudkanten. Jag slog mig ner bredvid Em och lutade mig mot hennes öra.
”Vad är det?” Viskade jag oroligt. Hon höll upp sin hand där blod hade börjat sippra ut från handflatan. Em skakade på huvudet åt mig, men trodde hon att jag skulle lyda det? Dock så skulle jag inte heller velat att hela klassen fick reda på att jag blödde, jag menar… denna dansskola är strikt. Ingen får störa under lektion och definitivt inte om något så oväsentligt som detta.
”Kelly, Emily blöder.” Utbrast jag och fick en kall blick av Kelly tillbaka. Hon som brukade vara så mjuk och vänlig, vad hände? Jo… hennes man hände. Han slår henne ryktas det om. Kayla fnissade till från sin plats i ringen och viskade något i Andie’s öra. Andie –som inte kan göra annat än att hålla med och le- nickade instämmande och gjorde en hög femma med Kayla. Eller snarare en låg femma. Kelly kom fram till oss och greppade tag om Emily’s handled för att granska såret.
”Äh, hon dör inte av det.” Fräste hon och släppte den hårt. Em mumlade ett ”Aj” och masserade handleden. Jag la en tröstande hand på hennes rygg och lät blicken falla mot Kayla som satt och imiterade mig och Em med läppen utputad. Jag himlade med ögonen, men ångrade mig i samma stund som jag fick en skarp blick från Kelly. Hon harklade sig djupt och log stelt mot oss alla.
”Hejsan. Jo, det är bara eran grupp som har sommar träning i år för det händer något ytterst ordinärt om en vecka!” Förklarade Kelly. Alla tjejer började tissla och tassla med varandra, vilket gjorde Kelly väldigt upprörd. Fast snarare arg.
”Hör på! Annars avbryter jag allt med denne person.” Varnade hon och fick allas uppmärksamhet. Hon log sött över att vara i centrum igen och fuktade sina skrynkliga läppar.
”Så… om en vecka så ska ni åka och dansa bakom en artist på en av hans konserter i Frankrike.” Alla började le stort, till och med jag och Em.
”Ni ska dansa bakom, i Paris, Justin Bieber!” Det hon nyss hade berättat fick mig att förvånat höja på ögonbrynen. Em puffade till mig i sidan och nickade mot Kayla som satt och viftade med armarna framför ansiktet, som en kyckling. Jag skrattade lågt och kollade ner på mina händer. Justin Bieber alltså? Jag hade inget emot killen, men jag gillade honom inte så värst mycket heller. Kelly gick mot en H&M påse bland sina kläder och kom sedan mot oss igen. Något lila låg i den. Men vad?
”Här är hans film…” Började hon och drog upp en lila film med en bild på Justin på framsidan. Jag nickade förstående, med tanke på att hon hade blicken på mig.
”Den ska ni kolla på. Det är eran läxa tills imorgon. Justin är för tillfället här i London också! Tänka sig! Men det är i Paris vi ska dansa bakom honom, förstått? Bra. Alla ska ta med sig en hem innan ni går, men nu ska vi dansa.” Fortsatte hon och la tillbaka påsen i hörnet igen. Jag suckade sarkastiskt mot Em och pressade ihop läpparna.
”Vi kan väll kolla på den tillsammans? Pappa skulle jobba sent idag, och när han säger ”jag kommer hem runt 9 gumman.” så menar han 12 på natten. Så, sova hos Moi med Bieber all the night?” Frågade jag med tillgjord röst. Em skrattade till och nickade glatt.
”Sure… har du Ben & Jerry hemma?” Jag bet mig i läppen och skakade på huvudet. Hon stönade gnälligt till och sjönk ihop med axlarna. Jag skrattade till åt hennes uttryck på mitt svar.
”Men, men, men… åh!” Grumlade hon och la en hand på sin midja för att verka seriös, men det såg mer ut som om hon försökte hålla sin överdel uppe på benen.
”Lugn, jag har Jelly Bellys! Pappa köper hem mycket godis till mig, som förlåt. Typ.” Skrockade jag och drog upp mitt hår i en hästsvans medan Em knöt skosnöret med en nick.
”Bra. Jag kan inte kolla på Bieber i nästan 2 timmar utan något sött. Kaffe behövs också, vi kör förbi Starbucks på vägen hem.” Jag nickade och log stort. Kelly klappade med händerna och klickade på en låt. Justin Bieber, självklart. Jag visste inte vilken det var, men vände mig i vilket fall om mot Em och mimade ironiskt. Hon skrattade lågt till och nickade sedan mot Kelly då danslektionen var igång på riktigt.
-
Jag virade en handduk runt min kropp och gick ut i omklädningsrummet. Eftersom att vi skulle till stan och köpa kaffe, där det finns killar från våran klass så tänkte jag inte gå runt i mina svettiga danskläder. Em kom ut strax efter mig och drog ut sina underkläder från sin väska. Vi var de enda i omklädningsrummet nu.
”Bieber på en fredag, kan det bli bättre?” Skämtade Em och höjde menandes på ett av sina mörkmålade ögonbryn mot mig. Jag skrattade till och drog på mig mina underkläder under handduken. Em hade detsamma som Kayla, naturlig skönhet. Hon sminkade sig inte mycket, men var fortfarande en killmagnet. Långt ifrån mig.Jag drog på mig mina jeans och till sist mitt ljusrosa linne, samt min skinnjacka.
”Jacka Belle? Seriöööst?” Flinade Em och tryckte ner allt i sin väska och drog sedan upp sitt jordgubbsläppglans och smetade på det på sina fylliga läppar.
”Jag är alltid seriös Em. Kom igen nu, sätt på dig din med. Det är kallt ute, klockan är över 8.” Befall jag henne och blinkade retligt med ögat. Hon suckade frustrerat och la ner läppglanset i fickan med jackan på sig.
”Nöjd?” Jag skrattade djävulskt –eller försökte i alla fall- och nickade nöjt. Hon himlade med ögonen och slängde upp sin väska på axeln innan hon slog upp dörren till mig. Vi gick ut mot hennes bil och jag slängde nycklarna till henne.
”Din bil, du kör den.” Sa jag allvarligt. Hon drog en hand genom sina blonda lockar och la sin väska i baksätet innan hon slog sig ner bakom ratten med en mordisk blick mot mig.
”Du är elak, vet du det? Jag kör som en kratta Belle! Till skillnad från dig.” Jag skrattade glädjelöst och kollade på henne.
”Det tyckte inte de på körskolan att du gjorde, så kör nu. Dina föräldrar har köpt den här bilen till dig för att du ska köra den, inte jag!” Hon la huvudet på sned och startade sedan motorn och började köra mot stan. Till skillnad från i förmiddags så var det proppfullt med trafik nu. Jag höjde frågandes på ögonbrynen mot Em.
”Vad kan detta bero på nu då?” Flämtade jag med en neutral axelryckning till svar.
”Jag har ingen som helst aning.” Djupa vek började ta plats i min panna. Jag rynkade bara pannan när jag hatade att inte veta var som försiggick och själv försökte ta reda på det. Till sist så hittade Em en utväg mot Starbucks och log stolt för sig själv.
”Så, framme.” Andades hon, nästan andfått, ut. Jag log snett mot henne och nickade. Vi klev båda ut ur bilen och möttes av en kylig vind. London var kallt om kvällarna, det var ingen tvekan om det. Men från 20+ till typ 15-? Det är ovanligt. Em föste mig in på Starbucks och drog ett djupt, lättad andetag.
”Så, nu köper vi bara lite dricka eller något och åker hem sedan. Jag tror det kommer bli storm… pappa snackade om det. Kommer snart, toa besök.” Jag nickade lätt. Hon hade förmodligen rätt också. Mina steg fördes mot kassan då jag stötte in i någon. Smärtan i min panna spred sig och jag staplade tillbaka innan jag landade på rumpan på det kalla kakel golvet. Jag tjöt lätt till och masserade mjukt min panna då personen jag hade krockat i satte sig på huk bredvid mig. Jag slog hårt ner ögonlocken för att försöka lindra smärtan på något sett, men slog sedan upp de då jag märkte att det inte fungerade.
”Gud, förlåt! Det var inte meningen. Hur gick det?” Sa en förvirrad pojkaktig röst. Jag kollade upp på killen som satt bredvid mig. Jag såg inte mer än hans näsa och läppar, men nickade ändå.
”Det gick bra…” Svarade jag lågt och stödde mig på stolen bredvid mig för att dra mig upp. Han la en hand på min korsrygg för att hjälpa mig lite extra, och på något sätt rös jag till av hans beröring. Han hade en svart keps och svarta solglasögon på sig, samt en grå hoodie med huvan dragen över kepsen. Han fuktade sina perfekt formade, ljusrosa läppar.
”Säker på att det gick bra?” Hans röst gjorde mig nästintill paralyserad. Hans andetag var varma mot min kind och jag kände mig helt svajig när de träffade min kind igen. Och igen. Den hade en doft av mint… Em ropade på mig från toadörren och vinkade mig till henne med ett oförstående ansiktsuttryck. Killen släppte taget om min korsrygg och kliade sig nervöst i nacken.
”Ehm… ja, din kompis verkar vänta på dig.. men, vi ses.” Sa han lent och gav till ett snett leénde. Jag gurglade något ohörbart och innan jag visste ordet av det så hade han vänt sig om och gått sin väg, ut från Starbucks. Jag skakade på huvudet och masserade tinningen. Vad hade nyss hänt? Hur kunde en kille få mig sådär? Och speciellt någon jag inte känner? Jag gick tillbaka till Em och fick en frågande blick.
”Vem i hela friden var den där killen? Även fast han hade halva ansiktet täkt, så var han snygg! Och du! Du såg helt paralyserad ut!” Flinade hon. Jag nickade smått och kollade mig över axeln för att se om det fanns något spår av killen. Men han var helt borta… jag pressade besviket ihop läpparna och kollade på Em.
”Kom nu… vi beställer.” Sa jag med ett nedstämt tonfall. Hela min kropp kändes fortfarande svajig, och doften fanns kvar på mina kläder. Vem var han?
Första mötet! :D Jag prövade med att beskriva, asså i exakt! Typ hur man skulle känna sig om Bieber var så nära, rörde en osv. Vad tyckte ni om det? Ska jag fortsätta med att skriva "såhär" eller vad man säger? ;)
KAPITEL 3 IKVÄLL? BÖRJAR SKRIVA PÅ DET NU, MEN NI SKA FORTFARANDE KOMMENTERA! :D
KAPITEL 1-. LONDON
Jag kollade ut över London. Emily hade tvingat mig att åka med henne till tivolit. Vi satt nu i parishjulet. Em log stort mot mig och la en hand på mitt ben.
”Det här är ju kul! Första dagen på sommarlovet också!” Utbrast hon glatt. Jag fnös.
”Kul Em? Vi har varit på det här tivolit minst 100 gånger. Vi bor här i London och kan komma hit under hela sommaren! Jag skulle kunna varit hemma nu…” Grymtade jag. Em himlade med ögonen och la ett hårtest bakom örat.
”Hemma? Din pappa jobbar Belle… Vad skulle du göra i det där stora huset?” Jag skrattade till och skakade lätt på huvudet.
”Frågan är vad vi skulle kunna göra i det där huset!” Em log stort och nickade glatt.
”Vi skulle kunna göra mycket… men jag är hungrig.” Skrattade hon och ställde sig upp när hjulet stannade. En man öppnade dörren åt oss och vi klev snabbt ut. Solen stod högt upp på himmeln, och ett leénde spreds på mina läppar.
”Så, pizza eller Tacos?” Frågade jag och lät blicken flacka mellan pizza- och Taco resturangerna. Em hummade till och pekade sedan på Pizza stället. Jag suckade.
”Pizza åt vi igår!” Hon skrattade till och drog mig i armen. Jag kunde inget annat än att följa med. Emily var duktig på att övertyga mig.
”Glöm inte bort att vi har träning ikväll! Ok?” Mumlade jag menandes. Emily nickade förstående och gick snabbt in i resturangen som doftade pizza och ost. Jag rynkade på näsan men gick i vilket fall in. Min blick föll på en barn familj som satt och åt. Det var en liten flicka, hennes pappa och hennes mamma. Mina tankar for iväg mot mamma… jag hade aldrig riktigt sett henne eftersom att hon dog när jag föddes… men på ett sätt kände.
”Belle? Kommer du eller?” Ropade Emily och vinkade mig till henne. Jag log smått och gick fram till henne för att beställa.
-
”Vad ska vi göra? Det är typ 2 timmar kvar tills dansen börjar.” Grumlade Emily uttråkat och drog en hand genom sitt tjocka, blonda hår. Jag skrattade till och tog en tugga av min sockervadd.
”Vi kan ju åka hem?” Föreslog jag och nickade mot Emily’s bil. Hon bet sig löst i läppen med en nick och räckte över bil nycklarna.
”Men du kör. Att du aldrig använder din Range Rover! Din pappa tog ju tillochmed hit den från USA!” Klagade hon och började gå mot bilen. Jag kollade ner på mina converse. Hon hade rätt, jag borde köra den… men det kändes konstigt. Eller, konstigt och konstigt, alla på skolan var ju rika… jag suckade och fuktade mina läppar.
”Visst, jag ska börja köra den…” Muttrade jag och hoppade in i förarsätet. Emily log nöjt och slog sig ner bredvid mig och stoppade in ett tuggummi i munnen. Jag skrattade till och slog på radion där Firework – Katy Perry, spelades. Em hajade till och vi båda började genast sjunga med två fåniga leénden på läpparna.
”Det här ska lätt bli bästa sommaren!” Hojtade Emily. Jag nickade instämmande och körde in på avfarten till mitt hus. London var vackert på sommaren. Men ännu bättre? Ingen trafik. Jag klev ur bilen med Emily bakom mig och gick mot ytterdörren. Emily puffade mig i sidan och nynnade på någon låt. Jag fiskade upp nycklarna och låste upp dörren.
”Välkommen in!” Sa jag med tillgjord röst. Em log generat och klev innanför dörren innan jag visste ordet av det. Jag följde med in och gick in i köket för att se en skrik rosa lapp på köksön. Pappa och hans lappar… han jobbade nästan dygnet runt, så jag såg honom aldrig. Men pengar, mat och kläder fick jag i alla fall.
”Hej Gumman! Jag är och jobbar. Ledsen för det, men glöm inte dansen ikväll! Om du inte har ätit så finns det pannkakor i kylskåpet. Det räcker till Emily också om du är med henne! Puss, papsen!”
Jag knöglade ihop lappen och slängde den i papperskorgen. Emily kom ut till mig i köket och trummade med händerna på köksön. När hon trummar är hon uttråkad. Det var jag med faktiskt… en suck lämnade min mun och jag slog mig ner på en av de 3 barstolarna runt köksön med hakan lutad mot handflatorna.
”Film? Ska vi bada i poolen? Lyssna på musik? Sitta vid datorn?” Rabblade jag frågandes upp. Emily nickade bara, vilket gjorde mig väldigt frustrerad.
”Vad vill du göra? Nicka inte bara!” Fräste jag. Hon skrattade till och nickade mot poolen på min baksida.
”Bada!” Jag log stort och hoppade av stolen och gick mot trappan och sprang upp för trappan mot mitt rum. Jag var nöjd med mitt rum, det var stort. Men ibland var det bara ensamt. Men, då tröstade jag mig med ljudet från staden. Vi bodde väldigt nära Picadelly Circus, så det var väldigt lätt att höra vad som försegick inne i stan.
Jag roffade åt mig två bikinis och två handdukar och sprang sedan ner till Em igen. Hon satt och pillade med sitt hår, så jag kastade en bikini på henne för att väcka henne ur sin dvala.
”Upp och hoppa Emmy Pemmy! Vi ska bada.” Flinade jag och gick in på badrummet för att byta om. När jag kom ut igen så var Em redan ombytt och klar. Hon hade alltid varit snabb på sådant.
”Kom då.” Skrockade Em lågt och drog med mig ut på baksidan till mitt hus. Vattnet i poolen såg så välkommande ut gemtemot den heta solen över London. Jag kastade av mig handduken och dök ner i det svala vattnet som nästintill smekte min kropp. Det kändes så skönt… jag simmade upp mot ytan och drog ett djupt andetag, men fick snabbt i vatten i munnen då Em gjorde en kanonkula. Typiskt henne. Jag skrattade till och drog mitt våta hår från mitt ansikte.
”Och det där var nödvändigt för?” Skrek jag och kollade anklagande på henne. Hon skrattade till och bara någon sekund därpå var jag med. Vi låg i vattnet ett bra tag och bara njöt. Njöt över att det var sommarlov…
-
Jag smuttade på min Juice och drog en hand genom mitt våta hår. Em hade suttit och skurit i sin pannkaka i minst 10 minuter nu. När skulle hon äta den? Jag var nästan tvungen att hindra mig själv från att ta hennes gaffel, skära av en pannkaksbit och trycka upp den i hennes mun.
”Vad är det?” Frågade jag mjukt. Hon mötte min blick ett kort tag och skakade på huvudet.
”Inget…” Jag blängde seriöst på henne och nickade med en hand på hennes darrandes arm. Hon verkade ledsen, och Em berättar allt för mig. Allt.
”Berätta.” Uppmanade jag henne och la huvudet på sned. Hon fuktade sina läppar och drog ett djupt andetag innan hon började babbla på om något. Jag fattade noll.
”Men efter det så gick vi på middag… och då berättade mamma och pappa att de ska skiljas.” Jag drog efter andan och gick fram till henne och drog in henne i en mjukt kram.
”Jag är så ledsen… varför?” Hon skakade lätt på huvudet och fnös till.
”Mamma hade tydligen varit otrogen med sin sekreterare. Jag vet, klassiskt misstag.” Jag log smått och nickade sorgset. Det var komiskt på ett sätt, för jag och Em hade alltid snackat om hur man bäst kunde vara otrogen. Det var en av sakerna
”Skittles och cola? Med en bra tjej film?” Föreslog jag och höjde på ögonbrynen. Em skrattade till och kramade om mig.
”Det är därför jag älskar dig.” Jag log mot hennes hår och besvarade kramen.
”Jag älskar dig också bestie..” Svarade jag milt och gick mot skafferiet för att ta ut två burkar med Coca Cola och en påse skittles. Em gick upp mot mitt rum och slog sig ner i soffan med blicken på tv:n. Jag drog ut ”The Holiday” och fick en nick till svar.
”Den blir toppen.” Mumlade hon trött och drog på sig filten. Jag tryckte in den, släkte och gick sedan och satte mig ner bredvid henne under filten. 1 timme kvar till dansen, så vi skulle alltså hinna se halva filmen. Typ, eller lite mer kanske? Jag skakade på huvudet åt mina tankar och klickade på Play.
-
”Belle! Vakna!” Ropade Em förskräckt och skakade på mig. Jag grymtade till och slog snabbt upp ögonen och kollade oförstående på henne. Hon nickade på golvet till rummet. Min blick föll på ekorren som satt och kollade på oss i mitten av rummet. Jag kollade sedan mot mitt fönster som stod öppet och log stort. Ekorrarna här var inte speciellt blyga av sig, så jag gick fram och drog upp den i min famn och släppte sedan ut den på grenen utanför mig fönster sedan och vinkade den adjö. Töntigt, jag vet. Em log smått mot mig och kollade sedan på klockan.
”Vi är sena!” Utbrast hon och kollade på mig. Jag svalde hårt och gick snabbt in i min WIC och slängde över några danskläder till Em innan jag tog mina egna. Vi klädde snabbt på oss och gick sedan ut ur huset. Jag låste snabbt och sprang mot Em’s bil. Hon slängde bilnycklarna mot mig. Igen. Men jag tog emot de, hoppade in i bilen och började köra mot dans studion. Min blick föll på klockan i receptionen. Vi var minst en kvart sena… Kelly skulle inte gilla det. Jag svalde hårt och sprang upp för trapporna med Em bakom oss. När vi kom fram till dörren hämtade vi oss innan vi öppnade dörren och möttes av flera olika ögon av tjejerna vi gick med. Men min blick föll endast mot personen som stod i mitten av ringen. Hur?
Första kapitlet babes! :D Hur var det? Bra eller dåligt?! :P Vem såg hon? :O
MER IKVÄLL? VILL HA MYCKET FEEDBACK OCH MÅNGA KOMMENTARER DÅ! :P
HUVUDPERSONSBESKRIVNING:
Vad tycks? Jag börjar nog med den ikväll! Men kommentera era åsikter! Oh, BTW, Justin kommer vara 17 i denna novell! :D
