Så kåt som han redan var tog det inte länge innan sperman fyllde min mun. Jag svalde den som jag svalde vatten och lade mig sedan över honom för att fortsätta kyssen. Hans andetag var varma mot min överläpp och hans hår lent under mina armar. Det var som om han vore född till att bli älskad av alla på två ben på denna jord. Utan att avbryta kyssen drog sköt han upp lådan till nattduksbordet och drog ut ett silvrigt litet paket.

 Jag slet mina läppar från hans för att träda på den genomskinliga kondomen. Därefter drog jag mig en aning framåt och kände hur han pressade sig in i mig. Lusten, njutningen, kärleken… allt fyllde mig på en och samma gång. Jag kollade ned i hans ögon medan vi rytmiskt rörde oss upp och ned innan jag viskade;

”Jag älskar dig.”

 

Vattnet ifrån duschen hördes klart och tydligt igenom dörren till badrummet. Klockan på nattduksbordet visade tidig morgon. Solen hade börjat smyga sig fram vid horisonten och var nästan uppe vid det här laget. Justin hade släpat mig ur sängen för endast några timmar sedan för att göra oss iordning för Canada-resan. Det var Julaftonsmorgon, men ändå kände jag inget pirr. Ingen längtan. Allt var bara tomt inom mig. Stressat började jag tugga på mitt fuktiga hår. Det hade gått trettio minuter sedan jag hade lämnat badrummet, men ändå satt jag kvar i handduk, stirrandes på dörren in till badrummet.

 Duschen slogs av och Justin nynnande upphörde. I all hast skyndade jag mig att dra på mig underkläder innan Justin slog upp dörren. ”Är du inte påklädd än? Noelle, flyget går om en timme.”

”Ja, du har sagt det ett par hundra gånger nu. Det räcker.” fräste jag irriterat medan jag sökte efter något att ha på mig genom hyllplanen. Justin suckade irriterat bakom mig och tog ett steg fram mot garderoben.

”Här, ta det här.” muttrade han och räckte över en hög med kläder i färgerna vitt och rött. Typiska julfärger. Julafton var ingen dag att bråka på, så jag drog bara på mig kläderna innan jag pluggade in hårfönen och min locktång i väggen. Den varma blåsten från fönen slog mig med hård kraft i håret. Medan jag förde den fram och tillbaka över mitt hår, kammade jag det. Justin stod vid sin garderob och iakttog mig stelt.

”Vad?” utbrast jag syrligt, grovt trött på hans stirrande. Justin drog på sig en röd rutig skjorta över sin vita t-shirt och ryckte på axlarna.

”Inget speciellt. Får man inte kolla på sin flickvän medan hon fixar sig? Du är vacker, jag vill ta vara på det innan du blir gammal och ser ut som ett russin i hela nyllet och gnäller över din rygg.”

”Du kommer nog inte se så speciellt bättre ut än mig, alldeles flintis med en massa kala fläckar här och var.” spottade jag barskt tillbaka. Justin fnös till av mig påhopp. ”Gnällandes över att dina kulor hänger och det gör ont.”

Justin tog illa upp över den piken just. ”Vad sa du?”

”Inget alls. Har du hunnit bli så pass gammal att du nästan är döv nu eller? Inte bra babe…”

”Äh, håll käften.” morrade han och ryckte hårfönen ifrån mig. Tur för honom var mitt hår redan torrt nog att börja locka. Locktången lät jag ligga och vila på fönsterbrädan medan den hettades upp.

”Så där kan du inte göra.” mumlade Justin innan han själv lade ned hårfönen bredvid locktången.

”Snacka om dubbelmoral…” suckade jag lågmält ut. Justin slängde en sur blick på mig.

”Sluta med det där.”

Jag suckade återigen. ”Sluta med vad?”

”Tro att du har rätt i allting.” viftade han med sin hand. Det var nästan så att jag tappade hakan när han yttrade dem orden. Tror jag att jag har rätt? Jag har rätt. Men att göra Justin på dåligt humör när vi skulle åka upp till Canada för att fira julafton med hans familj han inte sett på åratal verkade inte vara en sån bra idé, så jag ryckte bara på axlarna och började locka mitt hår. 

Så snart jag var klart sprayade jag lite parfym på mig och drog sedan med mig min resväska ut i hallen. Kenny som satt i soffan med mobilen tryckt mot örat kollade upp på mig när jag gick förbi med ett brett leende på läpparna.

”Okej Scoot, men jag måste dra nu. Ja. Jo, jag följer med dem tillsammans med Moshe. Vi ses i New York. Hej med dig.” han lade undan sin iPhone på tv:bordet och räckte över en genomskinlig Starbucks kopp med något som såg otroligt sött ut i sig.

”Drick det, du kommer bli på bättre humör.” log han. Jag kollade förvirrat på honom och fick endast ett skratt till svar. ”Jag råkade höra din och Justins lilla dispyt innan.. öh… Scoot ringde.”

”Aha. Tack då, men jag tror Justin är i behov av en mer än vad jag är.” svarade jag trött.

”Behov av vad?” frågade Justin bakom mig. Jag vred på huvudet och nickade mot Kenny som fortfarande höll upp den söt-liknande drycken.

”Öh… det är en frappucino eller något. Grädde, cappucino med colasmak och chokladsås.”

”Det låter som något Noelle skulle gilla.” sade Justin medan han gick förbi mig för att lämna sin väska nästintill min. Dörren slogs upp och sekunden senare var våra väskor bortförda av en betjänt.

 Kenny kollade åter upp på mig med den lilla glimten i ögat som sade att jag skulle ta drickan, men jag hade tröttnat på att vara den som inte startade bråk. Den som skulle lägga mig. Varför just jag jämt och ständigt? Justin suckade bredvid mig och sträckte sig efter drycken för att sedan placera den i min hand.

”Drick och le eller något.” beordrade han mig bestämt.

”Varför då? Varför kan inte du dricka den?” motarbetade jag. Justin gav Kenny en uppgiven blick.

”Jag dricker inte sån skit.” fnös han och slog sig ned bredvid Kenny i soffan. Jag gav upp och stoppade in sugröret i munnen med hjälp av min tunga. Sötman slog mig med chock, men något som också chockade mig var att jag faktiskt tyckte det var gott. Utmattad efter allt bråkande slog jag mig ned bredvid Justin och drack upp drickan i tystnad.

Svetten började bubbla fram på mina handflator. Nervositet var inget vanligt för mig. Speciellt inte så här tidigt. Vi hade knappt kommit till flygplatsen ännu och ändå så pirrade det i hela kroppen. Förmodligen var det på grund av det faktum att jag skulle åka tillbaka till min barndomsstad där jag hade fler fiender än vänner. Chaz och Ryan hatade mig på grund av min dumhet med deras tjejer. Pappa hatade mig för det jag gjort mot mamma. Mormor hatade mig för den örfil jag gett henne, och morfar också. Jaxon, Jazmyn och mamma var nog dem ända i hela Stratford just nu som såg fram emot att få träffa mig. Jaxon var nog mest taggad. Honom hade jag inte träffat på tre år nästan. Pysen var ju… hur gammal kan han vara? Tolv? Tretton? Det skulle vara oartigt av mig att fråga, hans egna storebrorsa. Vad skulle man säga? ’Öh, du Jaxo. Det var ju ett tag sedan vi sågs så, öhm, jag undrar vilken ålder du är i?’ Det skulle vara helt fel.

 Jag placerade min hand på Noelles och började istället pilla på hennes fingrar. Hon kollade oroligt upp på mig från sin mobil där en omgång av Candy Crush pågick. Hennes ögon sade att hon vill fråga något, men tydligen visste hon inte vad.

 

 

”Nervös?” sade hon till sist, efter några minuters tänkande. Allt jag förmådde mig till var att nicka. ”Jag förstår det. Jag var nervös när jag skulle träffa Lucas också. Men det gick helt okej.”

”Men Lucas hatar inte dig.” försvarade jag min nervositet med en betoning på ’hatar.’

”Gjorde han väll. Jag hade mördat hans son. Tänk på det du om du tror vad du än gjort är värre.”

 Orden i min mun tog slut. Det hade verkligen inte varit meningen att dra upp Liam. Men innan jag hunnit ursäkta mig stannade bilen. Jag kollade trött ut genom dem tonade rutorna och konstaterade att vi hade anlänt till flygplatsen. När jag sedan skulle kolla tillbaka på Noelle för att be om ursäkt var hon redan på väg ut ur bilen. Skuldkänslorna bubblade upp inom mig, men att tänka mer på det skulle bara göra hela situationen med Stratford-mötet värre.

Moshe stod vid trappan som ledde upp till planet tillsammans med Kenny. Båda kollade oroligt mot mig i samma stund som jag slängde igen bildörren bakom mig. Min blick for upp mot gate’n som vi, som tur var, inte tagit då det kryllade med fans och paparazzis som stod med huvudena riktade hitåt. Jag tog mig min lilla tid att ge dem en lätt vinkning och drog sedan upp mitt cigarettpaket ur bakfickan. Noelle drog upp handtaget till sig rullväska och kollade vädjande på mig.

”Snälla?” bad hon så vänligt hon kunde. Hennes blick var oemotståndlig, så jag räckte över packet och tändare till henne för att uppfylla hennes önskemål. Kenny rynkade besvärat pannan åt draget jag nyss gjort, men det berörde inte mig. Han fick ta min popularitet på vilket sätt som helst. I det här fallet verkade han ta Scooters parti. Det gjorde alla. Jag hörde dem då och då när dem planerade hur dem skulle få mig att sluta dricka, röka och ligga runt. Hur dem skulle få mig att börja sjunga igen. Ta tag i min karriär. Men alla kringvandrande varelser på denna jord visste att det aldrig skulle ske. Att jag kom tillbaka på banan igen var en på miljonen. Eller nej, en på biljonen.

”Kommer du eller?” frågade Noelle som hunnit gå några steg bort mot planet.

Jag sneglade ned på min cigarett som hade hunnit brinna till filtret. En låg svordom lämnade min mun. Då den inte var till användning nu när den brunnit upp så slängde jag den på asfalten och gick efter Noelle med min väska i släptåg. Moshe började gå upp för trappan i samma stund som jag och Noelle kom till dess fot. Kenny tog över våra väskor och gick vidare med dem till bagageutrymmet på planet.

”Ladies first.” charmade jag till mig för Noelle. Hon hade fått stå ut med min skit tillräckligt den här morgonen, så varför inte ens ge det en chans att få henne på bättre humör? Ett leende ryckte i hennes mungipor och hon gick lydigt upp för trappan, två steg i taget. Så snart vi var uppe i planet slogs dörren igen. Kenny hade tagit sig in via bagagerummet så det var inga kvar att vänta på. Resan till Stratford verkade gå som smort. Det brusade till i högtalarna innan kaptens röst ekade igenom passagerrummet.

”Hallå mina herrar och damer, ni sitter nu på ett flight som har destination Stratford, Canada. Går allt bra utan snöoväder eller regnskurar så borde vi vara framme om ungefär åtta timmar. Ha en trevlig resa, och tveka inte med att komma ut och fråga flygvärdinnorna om något besvärar er!”

Brusandet återkom innan det blev alldeles tyst. Noelle utbytte en blick med mig och gick sedan fram till kylskåpet för att finna något att äta. Jag hade bett dem att fylla på med så sockersnåla saker som möjligt, för skulle hon få i sig för mycket socker skulle det resultera att hon somnade innan Julmiddagen ens dragit igång.

”Badapapapap…” hummade hon medan hon sökte igenom hyllplanen efter något att äta. Till slut drog hon ut en Mozzarella toast som hon stoppade in i mikron, liggandes på en assiett.

”Noelle.” sade jag efter en stunds iakttagelse. Hon stannade upp i en hastig rörelse och kollade på mig. ”När ska du sminka dig? Inte för att det behövs, men ja, du kanske ha glömt bor-”

”Herregud! Jag hade helt glömt… nej!” tjöt hon och letade reda på första bästa spegel. ”Har jag sett ut så här? Framför Paparazzis? Tur att mitt hår är bra i alla fall… men nej. Gud. Min necessär Justin. Fort!”

Jag slängde över hennes glittriga, necessär till henne med snabb fart. Hon tog emot den som om det vore vardagsmat för henne att ta emot flygande saker och försvann sedan in på badrummet.

 Någon minut senare kom en påsminkad Noelle ut ur badrummet och tog ut mackan ur mikron.

”Jag trodde inte du var så ytlig.” mumlade jag bakom min mobilskärm. Hon slog sig ned framför mig utan att släppa mig med blicken, något jag kunde se i bakgrunden.

”Det är jag inte. Jag ville bara få klar det.” svarade hon med hela munnen full med mat.

”Varför reagerade du då som du gjorde när jag nämnde att du inte hade något smink på dig?”

”Vilken tjej vill gå runt utan smink? Nej juste, jag trodde väll det.” muttrade hon och lutade sig tillbaka medan hon zappade mellan kanalerna på tv:n som hängde över mig på den krämigt vita väggen. Jag lade ned mobilen på bordet framför mig och lät min blick ligga kvar hängandes över Noelle. Ibland var hon bara för tjejig.

 

”Justin! Vi är framme. Upp och hoppa.” viskade Noelles hesa stämma i mitt öra. Bara av att få vakna till hennes lugna, snälla röst gav mig rysningar och gåshud. Jag särade på mina ögonlock och kollade mig sömndrucket omkring. Kenny och Moshe fanns inte kvar på flygplanet utan stod utanför och samtalade med chauffören till bilen vi skulle åka i. Två – tre paparazzis stod också på landningsbanan, redo med sina svarta kameror. Vem hade tillåtit dem här?

 Jag vred bort huvudet från fönstret och kollade istället upp på Noelle som klätt på sig rediga vinterkläder. Varför hade hon det? Då slog det mig. Vi var i Canada. Kylans och snöns land. Hockeyns land likaså. Min vinterjacka låg på stolen hon suttit på innan jag fallit in i sömn.

”Klä på dig. Klockan är redan halv fyra. Pattie har ringt mig tre gånger och frågat vart vi är sedan vi landade. Kenny ville inte väcka dig, men efter det tredje samtalet från Pattie som avslutades för typ tio sekunder sedan fick jag nog. Så upp nu!”

”Jaja…” gäspade jag fram och sträckte mig efter min jacka.

 Jag reste mig långsamt upp för att inte få svindel och drog på mig min jacka för att sedan ta följe med Noelle ned för trappan, ned på landningsbanan. Paparazzina märkte oss på en gång och började fota för fullt medan dem skrek olika frågor. Ibland förstod man sig inte på hur vissa kunde leva med att vara Paparazzi… jag orkade inte ens ge kamerorna en vink utan gick bara raka spåret in i bilen med Noelle före mig, men det hindrade dem inte från att fota utanför även fast rutorna var tonade och bilderna blev värre än värst. Chauffören och Kenny slog sig ned i framsätena och bilen började snart därpå rulla. Paparazzina stod kvar bakom oss med blickarna ned i kamerorna. Om några timmar skulle mitt ansikte pryda omslaget på varenda skvallertidning.

”JUSTIN BIEBER PÅ BESÖK I CANADA! HAR POPSTJÄRNAN LÖST DISPYTERNA MED FAMILJEN?”

Sedan skulle dem väll hitta någon fejkad ’källa’ som berätta en massa sliskiga hemligheter angående mig och min familj. Om varför jag inte varit i Canada på länge eller fått besök av någon av dem. Men det var bara att ignorera det. Var man stjärna så var man… Noelles hand fattade taget om min så snart vi hade lämnat flygplatsen.

”Det ska nog gå bra.” tröstade hon mig och placerade sina läppar mot mina i en mjuk kyss. En smak av jordgubbe fyllde min mun medan våra läppar rörde sig mot varandra. Det var något man kunde älska med tjejer. Att dem smakade så otroligt gott. Kenny harklade sig i passager sätet och Noelle avbröt kyssen med en viskning. ”Senare…”

Jag flätade samman våra fingrar och kollade ut på det snöklädda Canada. Tiden verkade gå så mycket fortare när man var nervös, för så snabbt som man kunde säga ’President Obama är klädd i en banan-dräkt’ så uppenbarades det välbekanta Stratford skylten framför oss. Nervositeten var större än vad den varit på vägen till LAX. Eller på flygplanet. Den var större än månen vid det här tillfället. Alla känslor, alla minnen kom tillbaka mot mig med sådan fart att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. För att inte visa min panik för Noelle släppte jag genast taget om hennes hand. Det här hade varit en dum idé. Varför hade vi åkt hit över huvudtaget? Ångern tog plats inom mig nästintill paniken och nervositeten. Gatorna rullade förbi oss i samma hastighet som en sekundvisare på en klocka och innan jag visste ordet av det stod bilen parkerad utanför familjen Mallettes hus.

”Vi vänder. Åk tillbaka till flygplatsen.” beordrade jag chauffören, men Kenny hindrade honom.

”Justin. Du har kommit så här långt. Din familj är fortfarande din familj. Du måste möta dem förr eller senare.” manade Noelle mig med en instämmande nick från Kenny. Jag lade huvudet på sned i försök att övertala dem att jag hade rätt men misslyckades. Kenny hoppade ut ur bilen och öppnade min dörr så fort han hade gått runt bilen. Noelle tryckte på bak ifrån och tillsammans fick dem mig ut ur bilen.

Min blick for mot köksfönstret där mormors välbekanta ansikte dök upp. Då släppte allting och min kropp föll livlöst ihop på den isiga trottoaren. Var det här slutet? Nej, det kan det inte vara. Man kan väll knappast dö av att se någon? Min syn blev snabbt suddig och rösterna försvann längre och längre bort. Ett gällt tjut tog över Noelles oroliga skrik och det fick min hjärna nästan att explodera. Då blev allt svart.

---

Okej, nästa kapitel är det sista. Ni får LOVA att inte hata på det, hur jag än formulerar det. För jag har diskuterat med många personer om hur det ska vara och dem flesta diggar min idé. Så snälla - hur vrickat slutet än är så hata inte! Läs igenom det noggrant om ni inte kommer förstå det! :)

 

Men oj! Vad hände där med Justin? Tror ni tha Mallettes/Biebers kommer förlåta honom? Hm... ni får se! Och dra inga förhastade slutsatser nu om att Justin är död. För det är han inte kan jag säga!

 

Kommentera nu så ska jag se till att få upp sista kapitlet i god tid, sen kanske det börjar en ny novell? (; Har redan startat en, så vi får vällan se... om ni vill det så vill jag få kommentarer! Gillade ni kapilet? Vill ni ha en till novell? KOMMENTERA!

Hej.

Jag vill inte vara elak eller något nu, men jag har beslutat att FOL endast kommer fortsätta till kapitel 50. Jag hade bestämt mig för kapitel 65, men jag orkar inte längre. Statistiken är värre än värst. Min tid tas upp av skola och kompisar. Många av er blir besvikna nu, det vet jag, men det är för mitt eget bästa också. Får se hur det blir efter FOL, om jag fortsätter eller slutar - kanske t.om lottar ut bloggen? Kapitel 49 kommer iallafall upp ikväll. Slutet kommer vara en riktig mind-blower kan jag lova. Lämna inte bloggen nu, utan vänta och se vad som sker i dem två sista kapitlena och sedan efter det! Älskar er som stannat trots min urusla uppdatering! Puss! ♥

 

”Jag blev inte känd för att jag sjöng dåligt.” mumlade han bakom cigaretten. Jag drog in medan jag tände den för att få glöd. Ironin efter hans senaste mening hängde fortfarande kvar i luften. Ingen av oss orkade yttra ett till ord utan satt bara där med våra cigaretter. När bilen var fylld med grå rök beslutade Justin att veva ned rutan vilket verkade klokt. Jag gjorde detsamma och lät min hand hänga utanför med cigaretten mellan pek- och långfingret. Vinden som dök in i bilen slet mig i håret. Det var skönt mot min svettiga nacke.

 Jag drog ett sista bloss av cigaretten och släppte den sedan med vinden. Justin vevade upp båda rutorna med endast ett knapptryck. Den ljudlösa asfalten byttes ut mot knastrande grus under däcken. Bilen stannade en sekund senare och Justin slängde en blick på mig.

”Det här är något för dig och mig. Jag vet att jag kan verka… bad. Men lova att inte, typ, skratta åt mig.” ville han och räckte över sin ljusrosa hand. Jag tvekade innan jag tog tag i den. Stötar for igenom mitt skelett.

”Jag lovar.”

 

Gruset knastrade under mina konstant rörandes fötter. Noelle höll ett hårt grepp om min handled för att inte trilla ned ifrån det gigantiska berget vi besteg. Jag stönade till när jag tog det sista steget upp på plan mark och borstade sedan bort damm fläckarna som uppenbarats på mina jeans under klättringen.

”Kommer du eller, latmask?” retade jag Noelle som kämpade med att få fäste på samma ställe jag kommit upp. Min handled höll hon fortfarande hårt om, nästan så hårt att jag skulle kunna tro att min hand skulle trilla av. Ett stön lämnade hennes strupe och snart därpå stod hon uppe bredvid mig, vid H-et till Hollywood skylten.

”Vad är det för speciellt med detta?” grymtade hon frågandes. Jag fattade tag om hennes svettiga hand och drog med henne bort till garaget som stod längre bort vid kullen. Jag vred in nyckeln och sköt upp metalldörren, som mullrade till likt åska när den gled upp. Soffan och minibaren som stod riktade mot utsikten uppenbarandes framför oss och Noelles haka föll en aning.

 

 

”Wow. Sitter du här alldeles ensam? Har du haft det länge?” frågade hon nyfiket.

Jag nickade. ”Ja.”

 Något jag inte förväntat var slaget som träffade min överarm. Hon blängde surt på mig vilket fick mig att undra vad jag nu gjort som var så fel. Soffan knarrade till när hon slog sig ned på dem insjunkna dynorna.

”Och du har inte berättat? Seriöst Justin – inte okej!” tjöt hon dramatiskt med en nypa ironi i rösten.

”Okej är det väll ändå…” protesterade jag surt och drog ut två coca-cola flaskor ut ur mini baren. Hon skakade på huvudet men tog ändå tacksamt emot coca-cola flaskan.

”Kanske… det är så fint.” ”Jag vet.” svarade jag malligt. Hon suckade surt och drog en hand genom sitt hår.

”Skryt lagom.” coca-cola flaskan hindrade nästan hennes ord från att höras, men bara nästan. Jag slog mig ned bredvid henne med blicken liggandes på solen som praktiskt taget lämnat våran åsyn vid det här laget. Noelle lutade sitt huvud mot min axel utan att tveka en sekund. Det kändes bra. Bra att hon inte var rädd för att visa sina känslor. Bra att hon vågade göra det hon kände för. Jag tog en klunk av colan och lutade mig lugnt tillbaka.

”Julafton då. Vart vill du fira den?” frågade jag lugnt och sansat. Noelle andades chockat ut.

”Jag trodde det berodde på vart du ville fira. Inte jag…” förmådde hon sig att mumla fram.

”Nej..” hummade jag. ”Du får fira Jul vart du vill. Jag menar… det skulle självklart vara kul att fira med dig men… du bestämmer ju själv.”

”Då tycker jag du bestämmer. Det blir lättast så.” förseslog hon trött och förde sin flaska mot munnen.

”Vi kanske kan åka till Canada på morgonen… sedan New York på kvällen?”

Hon nickade. ”Det låter bra.”

Förvånaden slog mig likt en sten i ansiktet. ”Säkert?”

”Ja. Vi gör så.” tyckte hon – hade jag rätt? – glatt. Jag lät min hand smeka hennes kind i förbryllelse.

”Bra… bra.” mumlade jag chockat fram.

 Noelle drog upp sin mobil ur packfickan och fotade utsikten för att därefter sätta den som bakgrundsbild på sin telefon. Jag förstod henne – detta hade också varit min bakgrundsbild första gången jag hittat hit.

”Hur hittade du hit?” frågade hon nyfiket och vred upp huvudet mot mig istället för att kolla mot staden.

”Lite längre bort finns det en gammal oljefabrik. Där hade vi fest en gång. Jag kände att jag behövde en nypa luft och hittade hit. Grejerna fanns redan här, jag fräschade bara till dem en aning och satte lås på dörren.” berättade jag, nästan som jag brukade berätta sagor för Jazmyn och Jaxon när dem var barn.

”Coolt.” tyckte Noelle fascinerat.  

”Ja.” instämde jag, minst lika fascinerad. Varje gång jag kom upp hit blev jag lika förvånad över hur vackert det egentligen var. Los Angeles. Man var bara tvungen att se staden från ett annat perspektiv.  En suck lämnade min mun och i den stunden släppte jag allt för att bara bry mig om två saker. Noelle och utsikten.  

Bara att se honom svischa omkring i köket fick mig att bli alldeles galen. Hur hans armar rörde vid stekpannorna… bara tanken fick mig att börja gapskratta. Det var fånigt. Löjligt att sitta och iaktta Justin på det här sättet medan han stod och lagade mat. Skulle han kunna läsa mina tankar vid det här laget skulle han brustit ut i skratt för längesedan.

 Vi hade lämnat lägenheten för att istället bosätta oss den sista dagen i Los Angeles i Justins massiva hus. Så fort vi kommit tillbaka från vår lilla utflykt hade Justin dragit ned alla våra tillhörigheter i våra väskor och släpat med mig hit. Jag som hade tyckt lägenheten var stor – detta var ett slott gånger två jämfört med den stora lägenheten. Jag vandrade tyst in på sovrummet och gick fram till garderoben som bjöd på ett stort utbud kläder. Outfiten jag redan bar hade hunnit bli både smutsig och svettig under dagens händelser, så det kanske var dags att byta. Jag slängde av mig kläderna och sköt undan dem från mina fötter. Medan jag stod och bläddrade mellan klädesplaggen hann jag känna efter hur smutsig jag egentligen var, så jag skyndade mig med att ta en dusch.

 Väl tillbaka ute vid garderoben, i nya fräscha underkläder drog jag åt mig ett par shorts och ett linne. Vi skulle förhoppningsvis inte sticka någonstans, så detta skulle nog duga. Jag snappade åt mig mitt cigarettpaket och min mobil för att sedan gå ut på balkongen. Stjärnorna lös upp himlen likt strålkastare. Cigaretten pös till när jag tände eld på dess topp. Röken som fyllde mina lungor lugnade genast ned mig. Det kändes som åratal sedan jag sist rökte, även fast det bara hade gått några timmar sedan min senaste cigg. Röken formade sig i olika former framför mig innan den tynade bort i vinden. Jag kollade ned på Justins bakgård som klart och tydligt syntes från balkongen. Små lampor lyste upp poolen, vilket fick den att se frestande ut. Även fast det var december var det otroligt varmt för att vara L.A. Kanske hade den globala uppvärmningen orsakat detta, men jag njöt över värmen då jag visste att vi snart skulle trampa omkring i minusgrader och snö upp i Canada.

”Noelle!” Justins röst studsade mellan väggarna, ut mellan glipan till balkongen.

 Jag pressade cigaretten mot cementgolvet innan jag slängde ned den på granntomten. Mina fötter klibbade fast sig mot parketten i sovrummet. Så fort som jag kunde skyndade jag mig ned till köket då min mage skrek av hunger. Justin hade redan dukat upp på bordet med både rykande kastruller och vin. Leendet som sken upp på mina läppar kändes så uttöjt att jag trodde jag skulle spricka.

”Vad fint du gjort det.” svarade jag en aning drygt. Justin skulle inte få se att jag var så lättberörd.

”Tack.” hummade han bara till svar medan han kliade sig i nacken. Cece hade berättat för någon månad sen att Justin kliade sig i nacken så fort han var nervös. Vart hon hade fått reda på det ville jag inte veta, men att han gjorde det nu fick mig att bli alldeles loco.

”Öh…” andades jag ut och slog mig ned vid bordet. Justin uppfattade min rörelse och gjorde detsamma. I tystnad lassade vi upp maten på våra tallrikar. Vad hade hänt med den mjuka ’vi-är-en-familj-utan-barn’ stämningen? Kanske hade jag förstört den med min dryghet? Ångern kom krypandes upp längs min ryggrad.

”Det var jättegott.” berömde jag för att bryta tystnaden. Justin tittade upp på mig, rakt in i mina ögon. Det drog i mungiporna på honom, men som jag vägrade han visa sin glädje över den lilla kommentaren jag givit honom.

”Tack. Mormor lärde mig det här.” berättade han tyst och tog en klunk av sitt vin. Ansiktsuttrycket som han visade därefter tydde på att det inte bara var vin i hans drink. Av ren reflex blickade jag spritskåpet. En flaska vodka stod öppnad bredvid vinflaskan. Justin hade väll gått tillräckligt många dagar utan alkohol för att klara sig en kväll utan något starkt.

Jag vek ett salladsblad med hjälp av gaffeln och stoppade in den i munnen. Såsen jag dränkt salladsbladet i hindrade den beska salladssmaken från att träffa mina smaklökar, något jag var tacksam över. Sallad hade aldrig riktigt varit min grej. Justin svalde det sista i hans vinglas i ett svep.

”Vill du ha mer att dricka eller äta?” frågade han mig utan att ens ge min tallrik eller glas en blick – vilket var förstående då båda var fulla.

”Nej tack.” svarade jag bara så vänligt jag förmådde. Hade han druckit innan? För han kunde knappast blivit full på ett glas vodka och vin. Bara han inte blev våldsam eller alldeles… sex galen. Bara att tänka på hur Justin var när han var kåt gjorde mig alldeles varm inombords. Jag kramade om den vita duken med sån kraft att vissa saker faktiskt välte. Justin vred sitt huvud mot min hand och förstod genast vad jag tänkte på.

”Sovrummet?” frågade han hest, så som bara han kunde. Jag bet mig hårt i underläppen och nickade. Båda reste sig snabbt upp och rusade mot trappan. Våra läppar möttes genast i första trappsteget. Han särade på sina läppar och lät min tunga glida in. Hans tunga var varm mot min. Den starka spritsmaken från hans mun spred sig på min tunga. Men äckligt var det i alla fall inte. Justins händer masserade mina bröst varsamt som om dem vore gjorda av tunt, tunt glas. Jag drog in mina händer under hans t-shirt och smekte hans varma magrutor. Bara att röra honom gjorde det hela bättre.

 Hans händer fingrade in sig under mitt linne för att sedan krypa in under min BH. Mina bröstvårtor styvnade under hans stora händer och ett efterlängtat stön lämnade min strupe mot hans läppar. Denna gången log han inte som alla andra. Ingen vinst syntes i hur han kysste mig. Det var bara två personer som älskade varandra denna gång. Inte två personer som tävlade. Lättad över det jag nyss klurat ut drog jag av honom t-shirten. Kyssen avbröts för en sekund men våra läppar fann varandra lika snabbt igen.  Han knäppte upp min BH med sin lediga hand, men mina bröst låg fortfarande gömda bakom linnet. Innan jag hunnit uppfatta vad som hände kände jag en sval brist träffa mina bröst. Justin hade fått av mig linnet med våld. Han hade slitit sönder det.

”Oh-kyss-herre-kyss-gud!” skrek jag mot hans läppar i upphetselse. Justin släppte taget om mitt bröst och placerade istället sina händer om min rumpa för att lyfta upp mig. I färden mot sovrummet virade jag loss hans skärp och slängde bort det någonstans. Sekunderna gick och kyssarna blev allt intimare, tills vi till sist träffade den mjuka madrassen.

 

 

 Justin avbröt kyssen och började istället kyssa min hals. Gåshuden uppenbarades på mina armar, samt ben. Nackhåren på mig ställde sig upp som flaggstångar. Hans läppar var lena som sammet mot min hals, mot mitt nyckelben. Stönen forcerade ut ur min mun gång på gång. Hans läppar hittade till slut mitt bröst. Hans tunga smekte min bröstvårta medan hans hand smekte mitt andra bröst. Jag drog med mina händer igenom hans mjuka hår.

”Justin!” skrek jag gällt. Han log mot mitt bröst innan han fortsatte ned mot min gylf. Med blicken djupt i mina ögon, med en hand på mitt bröst drog Justin av mig mina shorts. De svarta spetstrosorna försvann lika fort som alla andra klädesplagg hade. Nu låg jag helt blottad framför Justin. Han kysste mig varsamt på insidan av låret vilket fick mig att gå upp i båge, kramandes på det vita lakanet. Hans finger letade sig in i mig medan han slickade mig i rytmisk takt. Pirret som uppstod inom mig var obeskrivligt. Visst, jag hade blivit slickad och pullad förut – men aldrig med sådan varsamhet. Justin behandlade min kropp som om den vore dyrbar. Ett till av hans fingrar letade sig in och fingrarna började röra sig snabbare och snabbare. Stönen som hade lämnat min mun förut var mer likt skrik nu. Jag drog honom löst i håret. Det han gjorde med mig borde inte ske. Pirret inom mig växte sig större och större. Orgasmen var nära nu.

”Justin!” skrek jag för att varna honom över vad som snart skulle ske, men han låg kvar och lät min kvinnliga saft komma helt utan problem. Jag drog flera djupa andetag innan jag rullade runt för att ha honom underst.

”Nu jävlar.” viskade jag mot hans hals. Mina fingrar smekte hans mage medan jag drog mig ned mot hans gylf. Knappen var uppknäppt och byxorna nerhasade vilket gjorde allt en aning lättare. Justin hjälpte mig att dra ned byxorna. Jag greppade tag om kalsonglinningen och drog sedan ned dem svarta boxershortsen. ’Jerry’ ställde sig käpprakt upp framför mig, vilket fick mig att bli alldeles till mig. Justin bet sig hårt i underläppen med blicken på mig. Långsamt placerade jag honom i munnen på mig. Andetagen som lämnade Justins mun övergick till stön på bara några sekunder. Jag lät mina händer smeka hans mage samtidigt som jag skötte mitt. Justins ögon rullade inåt av njutning.

 Så kåt som han redan var tog det inte länge innan sperman fyllde min mun. Jag svalde den som jag svalde vatten och lade mig sedan över honom för att fortsätta kyssen. Hans andetag var varma mot min överläpp och hans hår lent under mina armar. Det var som om han vore född till att bli älskad av alla på två ben på denna jord. Utan att avbryta kyssen drog sköt han upp lådan till nattduksbordet och drog ut ett silvrigt litet paket.

 Jag slet mina läppar från hans för att träda på den genomskinliga kondomen. Därefter drog jag mig en aning framåt och kände hur han pressade sig in i mig. Lusten, njutningen, kärleken… allt fyllde mig på en och samma gång. Jag kollade ned i hans ögon medan vi rytmiskt rörde oss upp och ned innan jag viskade;

”Jag älskar dig.”

---

SERIÖST NU M-Å-S-T-E NI KOMMENTERA. JAG HAR MINSANN SKRIVIT KAPITEL OM SEX FÖRUT MEN ALDRIG SÅ DETALJERADE. (Ja - jag är oskuld. Allt jag skrivit här är saker jag läst på andra bloggar så tro inte att detta är min hobby eller något!) 

VILL NI HA SÅ HÄR? DETALJERAT? ELLER VILL NI HA DET MILDARE SOM JAG BRUKAR HA? JAG VET JU INTE VILKA ÅRSGRUPPER JAG HAR HÄR ELLER HUR KÄNSLIGA VISSA KANSKE ÄR! KOMMENTERA NU!

PUSS!

 

 

Asså det är många som inte fattat grejen med Heather så jag tar och förklarar... Noelle började som sagt på skolan i New York. Alla skolor har ju en "queen" vilket då var Heather. Dem vart genast ärkefiender o aa. Sen kom ju Heather hem till Noelle och asgrät för att hon dödat någon - remember? Det var en tjej som hade varit på Heather mycket o typ gått efter henne, så Heather knuffade henne ut i gatan vilket resulterade att hon blev påkörd. Fattar ni? Hon "dödade" inte henne med kniv eller så, utan var med vållande till annans död! :)

 

Jag har tänkt mig att den ska bli runt 60-65 kapitel. Jag vet att det är lite och att många kanske vill ha mer - detsama som jag - men det är för mycket hat jag får ang. denna för att den 'liknar' en annan pågående svensk novell. Vi startade novellen samtidigt, men haha jaja pallar inte ta upp det igen.. :) Men runt 65 och 70 som mest!

 

 

Det här var en kommentar till Very First Time. Och nu vill jag få fram det, haha, men Blogg.se strulade och fick inte med mina sista två kapitel med i den kategorin! Jag försökte jättelänge med att få dit den men icke sa nicke. Nu funkar det dock! Så alla som inte läst dem två sista kapitlena av Very First time - kör hårt!

 

Vad skulle Justin göra som jag redan inte varit med om? Våldtäkt, misshandel, slagsmål… allt det där och mycket mer hade jag redan uthärdat i flera år. Vad skulle Justin göra annorlunda? Ett glas ställdes ned i diskhon och stegen ekade återigen ute i vardagsrummet, dock inte mot mig denna gång utan från mig. In på sovrummet. Dörren till sovrummet stängdes till och jag tog mod till mig att öppna dörren på glänt. På matbordet som stod snett framför dörren som ledde in till sovrummet stod min necessär. Skulle jag riskera att få Justins ilska kastad över mig för att kunna se någorlunda normal ut i ansiktet? Utan att tveka en sekund till satte jag av mot matbordet. Väl framme snappade jag åt mig den glittriga necessären och skulle just vända mig om när dörren till sovrummet öppnades. Dock var det inte Justin som uppenbarades i dörröppningen, utan någon helt annan. Ilskan bubblade inom mig. Vad hade han nu gjort?

 

”Vad gör du här?” frågade jag irriterat. Ilskan höll nästan på att svämma över. Hade Justin ringt henne? Fan ta honom i sånafall.

”Justin stack, och jag behövde någonstans att vara ett litet tag.” svarade Jazmyn självsäkert och ryckte enkelt på axlarna. Jag suckade irriterat. Hade hon inte kunnat knacka på eller något? Hennes blick for upp mot mitt ansikte.

”Ska du sminka dig eller? Du ser sjuk ut.” hostade hon ur sig. Hela hon stank alkohol.

”Det menar du inte...” muttrade jag lågmält och skyndade mig in på badrummet som låg nästintill mitt och Justins rum. Jazmyn stod kvar vid köksbordet med sitt glas i handen. Vätskan som innehöll glaset var mörk, så jag kunde bara hoppas på att det var coca cola. Ungen var ju för guds skull bara fjorton år gammal! Jag vred om låset efter mig för att slippa få oväntat besök av varesig henne eller Justin. Det kvittade – jag ville inte se någon av dem i närheten av mig just nu.

Väl sminkad lade jag ned min necesär i lådan bredvid handfatet. Jag drog en hand genom mitt hår och gick sedan ut ur badrummet. Jazmyn hade försvunnit, men hoppet inom mig släktes så snart som jag hörde hur vatten slog mot kalk inne på badrummet. Ilsket muttrade jag en svordom för mig själv innan jag gick fram till kylskåpet. Hyllorna var fyllda med olika sorters mat, men eftersom jag redan ätit drog jag bara åt mig en coca cola flaska. Burken gav ifrån sig ett psch-ande ljud när jag öppnade den. Ljusbrunt skum svämmade över men hann som tur var aldrig rinna såpass mycket att golvet blev drabbat. Jag tog ned ett stor glas ifrån skåpet över diskbänken som jag tömde colans innehåll i. Sedan slog jag mig ned vid bordet och drog upp locket till Justins laptop. Lika bra att göra det så att jag slipper samtala med Jazmyn när hon kommer ut ur duschen, förmodligen klädd i något som tillhör mig. Slappt klickade jag in mig på Twitter. Jag hade fått en drös med nya followers, fast glädje var inget jag kände av. Varför skulle jag bli glad över att folk jag knappt kände följde mig på twitter? Patetiskt. Skjutdörren från sovrummet sköts upp och Jazzy kom utgåendes från det med en vit handduk virad runt sitt bärnstens färgade hår. Det gladde mig att hon beslutat att inte ta något av mig, utan att hon antagligen haft med sig egna kläder när hon kom. Hon gick precis som jag hade gjort för några minuter sedan fram till kylskåpet och drog ut en coca cola.

 Jag lät min blick vandra ut över stranden som blottades nedanför fönstret till lägenheten. Jazmyn skulle inte få vinna det här. Jag skulle förbli tyst. Inte ett ljud skulle få lämna min mun. Jazmyn verkade fatta vinken och gick istället in i vardagsrummet. Bråkdelen av en sekund därefter började surr från tv:n strömma in i köket. Jag bet mig själv i tungan för att inte skrika åt henne att sänka. Rektorn hade skickat en uppgift jag skulle göra. Om jag inte gjorde den skulle jag få gå om hela året. Jag spände käken och stirrade på rubriken till min uppsats. Min hjärna var tom på ideér och tankar. Allt som hördes var skrattande ljud från tv:n, om och om igen. Irriterat masserade jag mina tinningar för att få igång mina tankar men ingenting hjälpte. Hjälplöst sjönk jag ned en aning i stolen medan jag blickade det vita sträcket på datorn som försvann, kom tillbaka, försvann, kom tillbaka oräkneliga gånger. Ett krav i kontraktet var även att mina betyg skulle vara bra. Inte superbra, men åtminstone godkända. Skulle jag behöva gå om vet jag inte vad som skulle hända. Jag bad en tyst bön innan jag lät mina fingrar dansa över skrivbordet.

 

Timmar senare kom Justin in genom dörren. Solen hade börjat försvinna vid horisonten och Jazmyn hade lämnat mig för minuter sedan. Svettdroppar låg placerade vid Justins tinningar vilket betydde att han måste ha tränat. Utstyrseln –  shirtless och mjukisbyxor – sade också en del om vad han hade haft för sig. Han gick med snabba steg fram mot kylskåpet utan att ge mig så mycket som en blick för att ta ut en vattenflaska som han snabbt tömde ned i sin strupe. Adamsäpplet i hans hals rörde sig långsamt upp och ned för varje gång han svalde. Hur mycket jag än ville titta bort var det svårt att inte bli attraherad av hans nougatbruna kropp, glänsandes av svett i det svaga soljuset. Så fort han drog ned armen tillsammans med den tomma vattenflaskan drog jag undan blicken och skickade iväg ett mejl med min uppsats till Rektorn. Måtte det vara nog nu… tänkte jag nervöst. Justin tågade förbi mig med sin hoodie slängd på axeln och drog igen dörren bakom sig när han gått in på vårat rum. Ensam satt jag kvar i köket.

  Bara några minuter kom han utgåendes från rummet, nyduschad och påklädd igen med en handduk runt nacken. Han gick förbi mig in i köket och grabbade tag i ett äpple som låg i den svarta skålen på köksön.

”Vad har du gjort då?” frågade han mig bittert. Jag vred på huvudet ifrån honom för att inte visa det fåniga leendet på mina läppar som spridit sig i samma stund han yttrat ett ord till mig. En mening.

”Inget. Jobbat på läxor… durå?” svarade jag nonchalant med så dryg röst jag kunde få. Justin tog ett stort bett av det gröna äpplet.

”Scooter drog med mig till någon photoshoot. Sedan gymmade jag.”

 

 

”Gymmade?” ekade jag förvånat. ”I… fyra timmar eller?”

”Mhm. Någonstans måste jag ta ut min ilska. Varför inte träna istället för att slå till någon?” suckade han utmattat.

”Mhm…” var det ända jag förmådde mig att svara. Jag drog upp min mobil och låt min tumme glida över skärmen. Den gav ifrån sig ett knäppande ljus när jag kom in på hemskärmen. Varför jag tagit upp mobilen kom jag inte ihåg, så jag klickade istället upp instagram och lade upp en bild på Justins dator som var klottrad på hela locket. Justin som också dragit upp sin mobil suckade från köksön.

”Min dator?” frågade han med ett höjt ögonbryn. Jag utbytte en blick med honom och brast därefter ut i skratt.

”Förlåt. Jag känner mig så otroligt… Utmattad.” suckade jag trött. Justin grymtade till från sin plats, tills någonting ändrades i hans ansiktsuttryck. Han kollade en gång på mig som om han övervägde något innan han sträckte fram sin hand.

”Kom.”

 Utan att ifrågasätta hans plötsliga move så fattade jag bara tag om hans hand. Vi lämnade lägenheten utan att ta med oss någonting. Kanske var det något han redan hade planerat? Vi skulle i alla fall in resa. Hissturen gick otroligt långsamt, men det kändes bara skönt då Justin inte släppt taget om min, nu, svettiga hand ännu. De gråa metalldörrarna gled åt sidan åt oss och vi lämnade lobbyn till den stora skyskrapan med lägenheter. En mild vindpust träffade mig i ansiktet så snabbt som vi hade tagit ett steg ut på Los Angeles gator. Det var inte snö, men kallt för att vara Los Angeles. I New York snöade det säkert med tanke på att det var två dagar kvar till… Julafton. Tanken kom som en våg vilket fick mig att stappla till. Justin kollade oroligt bak på mig medan han knappade in koden till garaget. Min hand höll han fortfarande i ett hårt grepp.

”Vad hände?” ville han veta och drog upp dörren som ledde in till garaget åt mig. Jag tog ett steg in och styrde stegen med Justin bredvid mig mot hans Batmobile.

”Det är jul i övermorgon.. vart ska vi fira? I Canada? I New York? Här?” frågade jag snabbt. För snabbt. Justin låste upp bilen med ett blippande ljud. ”Inte vet jag. Kan vi ta den där diskussionen imorgon Noelle?”

Jag slog mig ned i passagerar sätet utan att ge ifrån mig så mycket som ett pip. Justin vred in nyckeln och motorn spann under oss. Den stora porten som ledde in till garaget hissades upp och Justin körde ut ur garaget. Bilar som kom från alla olika håll saktade in för att låta Justin köra före. Som man ska göra, vinkade Justin lätt åt dem innan han drog på sig sina solglasögon. Palmerna svischade snabbt förbi oss. Det kändes nästan som om vi svävade över den gråa, heta asfalten. Folk på trottoaren slängde nyfikna blickar på bilen, vilket förstås inte var något fel då Justin måste vara den ända i Los Angeles med en batmobile.

”Vart ska vi?” andades jag ut och lutade mig tröttsamt tillbaka i skinsätet som knarrade till under mig.

Justin log bara lurt. ”Någonstans jag gillar att hänga. Du kommer nog gilla det…”

”Åh jisses.” orden som sipprade ut ur min mun skulle egentligen inte låta så… missnöjda som dem gjorde. Men det gjorde dem. Och Justin reagerade. Han svängde in i en återvändsgränd och vred på huvudet mot mig.

”Ska du vara gnällig till allt jag försöker så kan du lika gärna sticka.” fräste han med en snabb nick mot dörren.

”Nej… förlåt. Det var inte meningen.” viskade jag hest medan jag placerade min hand på hans hals. Justin verkade genast lugna ned sig vilket gav mig mer mod. Jag lutade mig fram och placerade en kyss på hans läppar. ”Kan vi fortsätta nu?”

Han drog på sig sina solglasögon innan han backade ut ur återvändsgränden. En trött suck lämnade min mun. Skulle det alltid vara så här? Bråka, kyssas, bli sams, bråka, kyssas, bli sams… en oändlig cirkel av bråk och kärlek. Inte för att jag hade något emot att kyssa Justin – tvärtom. Men bråkandet gick mig på nerverna. En relation var verkligen inte en lek.

 Jag fingrade upp ett oöppnad tuggummi paket för att gömma min dåliga andedräkt. Jag hoppades innerligt att tuggummit inte hade smak eller doft utav något sött, utan mint eller något liknande. Så fort jag tagit den första tuggan så kände jag hur en söt, sliskig gegga spred sig i min mun. Jo då, ett jordgubbstuggummi med fyllning. Precis vad jag önskat mig… missbelåtet grymtade jag till åt det äckliga tuggummit men valde att nöja mig så att Justin inte skulle gå i tak igen över att jag var otacksam eller något liknande. Men Justin verkade inne i sin helt egna bubbla, nynnandes på någon raplåt. Melodin var inget jag kände igen, vilket var det som störde mig mest. Skulle det varit en låt jag känt igen skulle hummandet och nynnandet inte gjort mig ett skit, men ändå satt jag där och var otålig över att få reda på vilket låt som fyllde hans röst. Istället för att ta mig mod till att fråga slog jag på radion. Humoristiskt nog så spelade dem en av Justins gamla låtar, något han äntligen reagerade på. Han höjde volymen till max och började sjunga med. Förvånat satt jag bara och iakttog. Jag hade trott att han skulle drämma till radion så att den gick sönder av att höra sin gamla låt… tydligen hade jag fel.

 Hans sammetslena röst fyllde hela bilen. Talangen hade han verkligen inte förlorat på senare dagar, även fast han hade börjat röka. Låten dog långsamt ut och radioprataren satte igång med någon intervju hon hade. Stumt satt jag bara kvar i samma position med min blick fast på Justin. Justin sneglade på mig och fnös till.

”Stäng munnen. Du ser inte riktigt klok ut.” konstaterade han. Jag samlade mig och drog igen min käke.

”Du är bra. Jätte.” berömde jag chockat. Justin fingrade upp en cigarett mellan sina fingrar innan han räckte över paketet till mig.

”Jag blev inte känd för att jag sjöng dåligt.” mumlade han bakom cigaretten. Jag drog in medan jag tände den för att få glöd. Ironin efter hans senaste mening hängde fortfarande kvar i luften. Ingen av oss orkade yttra ett till ord utan satt bara där med våra cigaretter. När bilen var fylld med grå rök beslutade Justin att veva ned rutan vilket verkade klokt. Jag gjorde detsamma och lät min hand hänga utanför med cigaretten mellan pek- och långfingret. Vinden som dök in i bilen slet mig i håret. Det var skönt mot min svettiga nacke.

 Jag drog ett sista bloss av cigaretten och släppte den sedan med vinden. Justin vevade upp båda rutorna med endast ett knapptryck. Den ljudlösa asfalten byttes ut mot knastrande grus under däcken. Bilen stannade en sekund senare och Justin slängde en blick på mig.

”Det här är något för dig och mig. Jag vet att jag kan verka… bad. Men lova att inte, typ, skratta åt mig.” ville han och räckte över sin ljusrosa hand. Jag tvekade innan jag tog tag i den. Stötar for igenom mitt skelett.

”Jag lovar.”

---

Klockan är halv ett. Jag ska upp 6. Yippie. Jag har suttit med kapitlet hela dagen och kvällen. Så jag hoppas ni är nöjda även fast längden är sämst. Har raderat och börjat om fem gånger. Yep. Fem. Kommentera redigt så ska jag se till att kapitel 48 kommer på Tors-/fredag. Jag L O V A R.

 

Update; TACK EMA SÅ JÄVLIGT MYCKET FÖR HJÄLPEN. KOLLA EMAS NOVELL HÄÄÄÄÄÄÄR!

 

Heather stod med tårar i ögon och bara kollade på mig efter ett tag så tog hon ett steg fram och gav mig en knuff så att jag föll baklänges.

 ”Har du någon aning om hur det är att växa upp utan en pappa?! Va? Din jävla slyna du stal min pappa. Jag hatar dig! Allt är ditt och din mammas fel!” skrek hon förtvivlat. Hennes ögon var röda efter tårarna. Jag lade min hand över mina ögon och suckade djupt. Att hon ens orkar?

”Det är inte MITT fel! Det är vår pappas fel, för det var fan inte jag som var otrogen - inte min mamma heller för den delen. Det är vår fucking pappas fel - inte mitt! Så lägg det inte på mig!” morrade jag och reste mig upp. Trägolvet knarrade till under mina fötter. Heather släppte mig inte med blicken. Om blickar kunde döda skulle jag varit stendöd vid det här laget.

”Hur länge har du vetat?” snyftade hon med tjock röst. Jag drog undan hårslingor som fallit ur min toffs bakom öronen.

”Jag vet inte… Jag var tvungen att kolla så för några veckor sedan när jag träffade Lucas lyckades jag dra åt mig ett hårstrå från hans kavaj. Dina hårstrån var inte svåra att få… När din städerska slängde sopporna låg fem hårborstar fulla med hår i säckarna. Så jag kollade. Och vips – vi var syrror”, suckade jag. Min röst skrek av avsmak. ”Tro inte att jag njuter av det. Jag hatar det här lika mycket som du.”

”Hmpf. Tro inte att vi kommer bli systrar på grund av det här. Du stal fortfarande min pappa.” andades hon andfått ut.

”Jag stal honom inte. Han valde att uppfostra mig istället för dig.” snäste jag. Heather vacklade till av mina hårda ord men samlade sig fort.

”Se hur det gick…” halv log hon. Ilskan höll nästan på att bubbla över inom mig. Slaget jag precis skulle skicka iväg stoppades av Justin som dök upp bakom Heather med en pizza kartong i handen. Han måste ha mött pizzabudet. Heather vred snabbt på huvudet och himlade med ögonen. ”Nu drar jag. Jävla.. åh!”

 

"And look how that went..."

 

 Hon stampade med sina klackar innan hon satte fart mot hissen. Justin stod kvar på samma plats med en frågande blick som undrade vad det där hade varit om. Jag ryckte bara på axlarna och vände in i vardagsrummet igen. Febern hade börjat smyga sig inpå mig men jag orkade inte ens lägga någon kraft på att gå och ta en till värktablett.

”Du kan inte beställa pizza hur som helst.” fräste han surt. ”Fine jag har massor med pengar men jag tänker inte slösa det på Pizza. Sen vill jag inte ha en fet brud heller.”

”Fet? Jag?” utbrast jag och drog upp Hoodien så att min mage blottades. Jag vägde nog hälften av honom.

”Nah. Men du kan bli.” skrattade han dystert. 

”Ha-ha… väldigt roligt Justin.” Svarade jag med eftersmak. Han gav mig ett charmigt leende.

 ”Jaja, låt gå för den här gången då. Men fråga mig nästa gång, okej?” ville han. Jag nickade stelt. Han ställde ned pizzakartongen på tv bordet framför mig innan han tågade ut i köket för att sekunden senare komma ut med en colaflaska och två glas. Jag tryckte fram ett leende för att visa min tacksamhet för vem vet vad han skulle kunna hitta på med mig om jag inte visade glädje för hans så kallade ’genorositet.’

 

Jag vaknade av att solljuset som strimmade in i rummet mellan gardinerna. Det bästa sätter att vakna på, också det sättet jag oftast vaknar på. Jag rörde försiktigt på mig i sängen för att sedan kunna konstatera att febern hade gett upp. Mitt immunsystem måste ha fått en rejäl kick av Justins behandling igår. Bara tanken på hur han egentligen kunde vara om han bara försökte fick mig att le. Nu skulle han bli glad över att jag var frisk så att vi skulle kunna gå ut och festa ikväll. Min blick for ned på Justin som låg placerad på mage. Lakanet hade glidit ned en aning över hans rygg och blottade hans solkyssta rygg. Varför Gud? Varför gör du så här mot mig? Min största svaghet var Justins kropp. Den gör så att jag inte tänker klart och mina ben viker sig varje gång jag ser på  hans underbara muskler, konturerna kring hans bieceps. Han var nästan som ett underverk. De ljusrosa, hjärtformade läpparna. De hasselnötsbruna ögonen. Att jag hade blivit så här sentimental och sympatisk skrämde mig nästan. Men Justin gjorde mig bättre. Han plockade fram det jag inte visste att jag hade i mig. Jag blev avbruten mitt i mina lyckliga tankar av en sömning Justin som gäspade.

”God morgon shawty..” sa han med sin raspiga, hesa morgon röst. Om han bara visste vad han hade för effekt på mig.

”God morgon. Värst vad du var på bra humör.” konstaterade jag med ett flin.

 ”Ge mig ingen anledning till att bli sur nu.” varnade han mig strängt innan han sedan mjuknade till igen.

”Vill du att jag ska laga frukost?” Erbjöd jag mig. Bäst att hålla honom på gott humör så att han skulle låta mig lämna det här huset någon gång ikväll.

 ”Någon vaknade visst på rätt sida idag.” Flinade han oseriöst och drog en hand genom sitt bruna hår…

”Ja, jag mår toppen och febern är borta.” Sa jag och hoppade upp på två ben för att demonstrerar. Justin blickade mig skeptiskt som om han trodde att jag ljög, kanske för att det visade sig vara fredag.

”Hm… vilken tur.” muttrade han och drog åt sig sin korallblåa t-shirt som låg slängd på golvet bredvid hans del av sängen. Jag drog en frustrerad hand genom mitt hår. Tydligen ville han inte fatta att jag hade frisknat till.

”Så vi kanske kan gå ut ikväll…” föreslog jag lågmält. Justin kollade upp på mig från sin gylf.

”Nej.” sade han bara. Ett ord – stor besvikelse.

”Varför inte? Jag mår bättre nu! Seriöst Justin jag orkar inte sitta inne jämt och ständigt!”

”Strunt samma. Jag bestämmer och nej är nej.” ryckte han på axlarna och drog fram sin vax burk ur nattduksbordets låda. Jag skakade irriterat på huvudet.

”Jag är fortfarande samma Noelle som innan du träffade mig! Jag lever fortfarande på att knulla och supa! Du kan inte ta det ifrån mig!” skrek jag surt. Det brände i halsen på mig av ansträngningen men Justin skulle inte få vinna den här matchen. Han vred ihop locket och kollade på mig som om jag var en stor hög med sopor eller något liknande.

”Du är inte samma Noelle. Den Noelle visste inte om vad kärlek ens var. Jag gjorde dig bättre. Var inte så jävla skraj för att erkänna det för dig själv. Kärleken har förändrat dig. Fine, jag är inte perfekt jag heller, men kärlek gör mig lugnare. Du gör mig lugnare. Så försök inse du med att bara för att du är kär behöver ditt gamla jag, som du tydligen gillar så värst, försvinna.” suckade han allvarligt.

Orden stötte till mig så pass hårt att jag var tvungen att hålla i mig för att inte ramla omkull. Seriöst.

”Om du ursäktar tänker jag gå och äta frukost.” muttrade han bittert och klampade därefter ut ur rummet. Jag stod kvar ett tag innan jag ilsket klampade ut till honom.

”Jämställdhet! Har du hör talas om det?!” tjöt jag som en sur tvååring. Tonfallet var öronbedövande.

”Ja? Och? Sanningen, har du hört talas om den?” käftade han emot medan han hällde upp mjölk i sin skål. Jag korsade armarna i frustration men gav snabbt upp. Jag orkade inte ens argumentera längre. Justin stoppade ned en sked i skålen som nu innehöll flingor med mjölk upp till bredden. Han slog sig försiktigt ned i soffan för att inte spilla ut något, vilket han lyckades med.

”Nå?” suckade jag och satte mig ned bredvid honom med benen pressade mot min bröstkorg.

”Nå – vadå?” muttrade Justin surare än en citron.

”Får jag dra ut ikväll eller inte? Jag skulle verkligen göra allt för att få göra det! Snälla rara?” gnällde jag.

”Nej.” motade han emot och slog istället på tv:n. Irriterat sparkade jag till en kudde som låg vid mina fötter. Den flög mot Justin och landade i hans flingskål. Mjölken sprätte ned på hans kläder, samt ned på heltäckningsmattan. Allt jag kunde göra var att sitta där, stum över vad som nyss hade inträffat. Justins ansikte förvreds i ilska. Han ställde ifrån sig skålen med en smäll och reste sig upp.

”Jag vill inte se ditt ansikte på hela dagen. Håll dig undan.” röt han innan han gick in på sovrummet. Han verkade vara döds allvarlig med det han sade, så jag beslutade mig för att smyga in på gästrummet tills han lugnat ned sig eller lämnat lägenheten.  Dörren gav inte ifrån sig så som ett gnissel när jag drog igen den bakom mig vilket var tur då det verkade som om Justin skulle braka loss bara av att höra en knappnål falla. Jag damp ned i den väl bäddade sängen och stirrade stint upp i taket. Strimmor från solljuset fyllde upp delar av det vita taket. Faktiskt så var det nästintill vackert. Dock inget man orkade iaktta under längre perioder, så jag vred bort blicken därifrån och kollade istället rakt på den mocka-färgade väggen mitt emot mig.

 Justins fotsteg ekade utanför i köket. Skrammel hördes och sedan vart allt tyst tills hans röst hördes. Han verkade tala i telefon. Förmodligen med Kenny eller Scooter. Om han skulle lämna lägenheten skulle jag nog få slippa ligga här inne resten av eftermiddagen, något jag inte såg fram emot. Jag knäppte mina händer och bad en snabb bön till Gud om att Justin skulle lämna lägenheten, men allt som visade tecken på att han fortfarande var där ute upphörde inte. Istället fortsatte MTV stå på med dunkande musik, skrammel från köket ekade igenom väggarna och isbitar som slogs mot ett glas hördes gott och väl igenom den vita dörren skiljde oss åt. Springorna mellan dörren och golvet slutade inta ljus vilket meddelade att han stod där utanför. Var han full? Skulle han komma in och ge mig cigg eller alkohol? Kanske mat? Skulle han skrika på mig? Skulle han gå? Tankarna som virvlade runt i huvudet var ömsom realistiska ömsom orealistiska. Frustrationen på hans skugga i dörrspringan uttogs på mina naglar som blev kluvna tills det inte fanns mer att bita på. Suckandes reste jag mig upp för att istället gå ut i badrummet och ta en dusch. När jag väl tänkte efter så var duscha något jag gjorde jämt och ständigt nu för tiden. Det var som en tidsfördrift för mig när Justin lämnade mig ensam hemma.

 Väl klar i duschen tassade jag ut i gästrummet igen och sökte försiktigt igenom byrolådorna som stod placerade under den stora platt tv:n. Som tur var fann jag en outfit som jag gott och väl kunde ha på mig, väl hemma som ute om det skulle vara nödvändigt. Jag drog åt mig en hårborste som prydligt låg placerad på byrån utan ett enda hårstrå i sig och började ordentligt borsta igenom min långa, svarta hårsvall tills den vart alldeles spikrak. Musiken ute i vardagsrummet tystnade jag och slog mig snabbt ned på sängen igen. Men nu kände jag av en skillnad. Jag var inte längre nervös eller rädd. Vad skulle Justin göra som jag redan inte varit med om? Våldtäkt, misshandel, slagsmål… allt det där och mycket mer hade jag redan uthärdat i flera år. Vad skulle Justin göra annorlunda? Ett glas ställdes ned i diskhon och stegen ekade återigen ute i vardagsrummet, dock inte mot mig denna gång utan från mig. In på sovrummet. Dörren till sovrummet stängdes till och jag tog mod till mig att öppna dörren på glänt. På matbordet som stod snett framför dörren som ledde in till sovrummet stod min necessär. Skulle jag riskera att få Justins ilska kastad över mig för att kunna se någorlunda normal ut i ansiktet? Utan att tveka en sekund till satte jag av mot matbordet. Väl framme snappade jag åt mig den glittriga necessären och skulle just vända mig om när dörren till sovrummet öppnades. Dock var det inte Justin som uppenbarades i dörröppningen, utan någon helt annan. Ilskan bubblade inom mig. Vad hade han nu gjort?

---

Sådärja! :) Vem tror i står där? HAHAHA, en gång till - I KNOW. Men aa. Nån vi sett förut? Eller någon ny karraktär? Vad vill ni? Vad TROR ni? Om ni vill ha med en ny karraktär - vem i sånafall? Eller vill ni ha med någon gammal som inte varit med på ett tag? :) KOMMENTERA LOOTS NU JAG LOVAR ATT UPPDATERINGEN KOMMER BLI BÄTTRE!