Det började blöda, men det var inte Kenny som stod framför mig. Det var Justin.

“Justin?” Han flämtade till och kollade ner på sina händer och sedan på mig.

“Scooter bad mig.” Sa han kallt och knuffade till mig. Jag åkte ner i ett svart hål och satt fast med smärtan i min mage.. Då kom spyan upp igen…*

Jag hoppade upp ur soffan och sprang ut i badrummet och lutade mig över toaletten.

Scooter föste in mig i den stora restaurangen där Chefen för V satt.

Han skakade först hand med mig och sedan Scooter, och då uppfattade jag hans namn. Paul.

“Här är min dotter.” Log han och gick åt sidan så att dottern kunde komma fram, och det var inte vem som helst. Det var Brook.

Hon hade en ljusblå, tight klänning på sig. Hennes kind hade redan fått ett blåmärke som syntes svagt under all foundation.

“Brooklyn Hamilton.” Sa hon blygt och slog till med ett leénde mot Scooter. Mig struntade hon i att hälsa på.

“Så, Justin, min dotter är ett stort fan av dig! Visst är du Brook?” Skrattade Paul och puffade till henne i sidan men hon kollade bara ner på sin tallrik.

-

“Hallå?” Ropade jag ut i hotellrummet när vi kom tillbaka. Klockan var runt midnatt. Mamma kom upp mot mig och log stort.

“Emma har somnat.” Viskade hon och kramade om mig. Jag nickade till och gick in i vardagsrummet och slog mig trött ner i soffan.

“Så, hur har det gått?” Mumlade jag trött och kollade upp på henne. Hon suckade.

”Många toalett besök, om du förstår.”

“Mhm… hur gick det förövrigt?” Fortsatte jag. Hon drog en hand genom sitt långa hår innan hon svarade.

“Bra, Emma somnade ett flertal gånger.” Sa hon milt och jag gäspade högt. Jag nickade trött och reste mig upp.

“Jag går och lägger mig.” Mamma log förstående mot mig och gick själv in i sitt rum.

Emma låg sött och sov när jag kom och la mig bredvid henne.

“God natt älskling.” Viskade jag och kysste henne mjukt på pannan innan jag också somnade.

Solen sipprade in mellan gardinerna och väckte mig. Jag kände mig väldigt äcklig… Kanske för att jag hade spytt hela kvällen igår.

Min blick gled från tacket till Justin som låg och kollade på mig med ett smalt streck till läppar.

“God morgon.” Gäspade jag och flätade samman våra fingrar.

“God morgon.” Mumlade han till svar och log smått mot mig. Jag satte mig upp i sängen och kollade på badrumsdörren.

“Duschen är helt din.” Suckade Justin och blundade för att antagligen somna om. Klockan var inte så mycket, halv 9, och han kom förmodligen hem sent.

Jag drog av mig alla kläder och hoppade in i det ljumna vattnet som rann ner för min varma kropp.

-

“Justin, vakna.” Viskade jag i hans öra när jag hade klätt på mig, samt sminkat mig.

Hans ögonlock fladdrade till och han log stort mot mig.

“Hungrig?” Jag nickade smått och fuktade mina läppar innan jag slog mig ner bredvid honom i sängen igen.

“McDonalds?” Förslog han. Jag gjorde snabbt tumme upp och log stort mot honom.

Det tog inte så lång tid för Justin att fixa sig.

Pattie var inte i rummet, så vi tog bara med oss Kenny och stack.

“Så, du åker ikväll?” Frågade Kenny lent när vi hade beställt våran mat. Jag nickade trött och tryckte ner en hand i fickan.

“Japp, ikväll bär det av till LA igen.” Mumlade jag och gick och satte mig ner vid första bästa bord.

“Din mat.” Sa Justin med tillgjord röst och la ner en bricka framför mig på bordet.

“Tackar herrn!” Svarade jag med lika tillgjord röst och skrattade till och började äta. Justin kramade om min hand under bordet och nickade sedan till.

“Just det, imorgon ska jag på en intervju.. Då blir vi två officiella, OK?” Jag satte nästan i halsen och nickade glatt, medans ett leénde spreds på mina läppar.

“Wow, men de flesta vet redan om oss.” Skämtade jag och höjde menandes på ögonbrynen. Kenny skrockade till och tog en tugga av sin hamburgare.

“Planet kommer runt 6, så om sju och en halv timme borde vi åka till flygplatsen.” Sa jag mjukt till Kenny. Han nickade och sneglade på Justin som hade stelnat till.

“Just det, du skulle åka idag.” Jag nickade ledsamt och kramade hårdare om hans hand.

“Det blir OK, Justin.” Mumlade jag och lutade mitt huvud mot hans axel.

“Jag saknar dig redan.” Fortsatte jag och skrattade till. Han darrade till och sköt sedan ifrån sig sin bricka.

“Vi kan åka någon annan stans nu, ni är klara va?” Sa han snabbt och kollade på mig och Kenny, som nickade hastigt.

-

“Jag kommer sakna dig.” Viskade Justin mot mitt hår när vi stod på flygplatsen. Jag tryckte honom närmre mig och drog in hans ljuvliga doft för sista gången.

“Jag kommer nog sakna dig mer.” Fnittrade jag och pressa mina läppar mot hans i en kyss som var laddad med känslor.

Han la en hand på min nacke och hans tunga började snabbt leka med min.

Kenny harklade sig bredvid oss, och kyssen avbröts. Justin’s ögon hade vattnats, detsamma med mina.

“Jag älskar dig.” Mumlade jag med seg röst och gick snabbt mot gate’n och sedan mot flygplanet där jag brast ut i tårar.

Jag kommer sakna Justin så mycket… Det var obeskrivligt att behöva lämna honom. Även fast han kommer hem på onsdag.

En liten flicka hoppade upp på platsen bredvid mig, och hennes pappa platsen därpå. Hon kollade nyfiket på mig och lyfte sedan på sin lilla knubbiga arm för att dra bort några tårar från min kind.

Hennes pappa satt helt upptagen i något på sin dator och märkte inget. Hennes hand flyttade sig från min kind, till mitt hår som hon genast började leka med när hennes pappa märkte det.

“Sally, sluta.” Muttrade han surt och kollade sedan ursäktande upp på mig.

“Förlåt, hon är rätt nyfiken av sig.” Jag slog till med ett leénde och kollade ner på den lilla flickan igen.

“Det är Okej, hon får gärna leka med mitt hår.” Han suckade till och kollade ner i datorn igen.

“Hur gammal är du?” Frågade jag med len röst och hon fnittrade till innan hon räckte upp 2 fingrar.

Jag log stort mot henne och lutade mig tillbaka och drog upp henne i min famn så att hon kunde leka med mitt hår, då hennes pappa vaknade till liv.

“Du, är inte du Justin Bieber’s flickvän?” Frågade han. Jag svalde hårt och skakade på huvudet, men då sken han upp i ett stor leénde.

“Jo minsann! Det är du! Alan Peterson, Vouge magasine.” Han räckte fram en hand som jag inte kramade om.

Han harklade sig och kollade ner i sin dator igen.

“Skulle jag kunna få ställa några frågor?” Frågade han snabbt och höjde lätt på ögonbrynen. Jag kollade förvirrat på honom och la ner Sally i sin egna stol.

“Nej det får du inte.” Fräste jag och drog upp min mobil för att skicka iväg ett sms till Justin.

“Psyko gubbe från Vouge fråga nyss om en intervju på flygplanet. Om dig ville han säkert veta om… äckel. XX Emma.”

Alan grymtade till, han såg säkert sms:et och lutade sig tillbaka i sin stol när min mobil plingade till.

Justin hade skills på att smsa.

“Haha, de finns överallt Emma. Du får aldrig prata om mig eller dit privatliv med någon. De kan klä ut sig you know. XX Justin”

Jag log stort åt sms:et och tryckte ner mobilen i fickan, men när jag kollade upp möttes jag av en rejäl överraskning.

KOMMENTERAA! :D