Jag hade klarat det. Jag är inte prinsessa längre. En tyngd släpptes från mina axlar och jag log stort för mig själv.

Jag kunde få ett normalt liv med en familj. En familj med Justin?

Mobilen vibrerade till, även fast jag hade stängt av den. Justin’s namn lös upp skärmen och jag klickade på svara.

“Jag har gjort det.”

Jag la mig utmattad ner i sängen och suckade djupt. Den här dagen hade varit mer än lång.

“Anna, ska du verkligen åka tillbaka till LA?” Frågade mamma oroligt och slog sig ner på sängkanten. Jag kollade upp på henne och nickade trött.

“Det är det rätta. Och kalla mig Emma, inte Anna. Anna är borta.” Hon fuktade sina läppar och drog med handen över mitt hår.

Hennes ögon vattnades och hon vek undan blicken ifrån mig.

“Mamma gråt inte. Snälla.” Mumlade jag och drog bort tåren med min tumme. Hon nickade och snyftade till.

“Nej, men du växer upp så fort. Lily också.. Jag kan knappt fatta att jag redan ska bli mormor!” Lily hade berättat om barnet för mamma, men hon kan ju inte hålla det hemligt så länge till.

“Ja… Snart kanske det kommer en till?” Skämtade jag och mamma spärrade upp ögonen mot mig.

“Nej, du är väll inte…?” Jag skrattade till och skakade på huvudet vilket fick henne att pusta ut.

-

5 dagar senare (Hata inte för att jag spolar):

Det var konstigt nog inga paparazzi’s på flygplatsen. Jag var ju inte prinsessa längre, så de hade inget med mig o göra.

“Ta hand om dig.” Viskade Pedrinho hest och kramade om mig. Jag påmindes om förra gången jag åkte till LA. Vi stod på samma ställe och kramades.

Jag drog mig undan och började gå mot gaten. Pedrinho blev mindre och mindre och försvann sedan.

En suck lämnade min mun och jag klev på planet. Tillbaka till LA..

Emma skulle komma hit, till LA igen. Jag kunde inte fatta det. Hon skulle komma tillbaka. Hit.

“Ska du åka och träffa henne?” Frågade Selena och rättade till sin t-shirt. Jag nickade och log stort mot henne.

Hon greppade tag om kryckorna och började gå framåt. Selena var ju väldigt smart när hon hade på sig skinny jeans till en gipsad fot.

Jag skrattade åt min tanke och hjälpte henne med att ta hennes väska med behörigheter som underkläder, smink och pyjamas. Det var sånt som hon hade fått ta hit för några dagar sen.

“Är du hungrig?” Frågade jag helt spontant och log stort mot henne. Hon nickade lätt och log stort mot Kenny som kom upp mot oss.

“Hey Sel! Hur mår du?” Selena log större mot honom och sneglade på sitt ben.

“Har mått bättre.” Skrattade hon och började gå mot hissen.

-

“Mcdonalds eller Burger King?” Flinade Kenny mot oss i backspegeln. Selena bet sig löst i läppen och sneglade på mig innan hon svarade.

“Donkeeey!” Skrattade hon och log stort mot mig. Jag skrattade till och nickade gillandes.

“Yeah, that’s how we do it!” Kenny fnissade till och körde mot drive in. Selena kramade om min hand och log mindre mot mig.

“Tack för att du var med mig på sjukhuset. Även fast Pattie hade åkt hem.” Sa hon milt. Jag skulle precis svara när hon fortsatte.

“Jag skulle göra detsamma för dig Justin. Men jag saknar dig också. Saknar dig som min pojkvän… Tiden går fort. Jag kan inte fatta att det redan är Oktober.” Mumlade hon och fuktade sina läppar. Hennes ord föll mot mitt hjärta och jag nickade instämmande.

“Det gör den.” Jag kollade ut genom fönstret och såg en snöflinga lämna himmeln. Och en till. Och en till. Det höll på så rätt länge innan Kenny började köra igen.

“Nämen, det snöar!” Utbrast han. Selena fnittrade till och drog ner vindrutan. En kall pust slog till mig i ansiktet och jag fuktade mina läppar.

“Ja, det snöar.” Mumlade jag och tog emot matpåsen av Kenny som parkerade. Selena tog upp sin hamburgare och tog en tugga med ett välbelåtet stön.

“Åh, jag har saknat hamburgare så mycket! Sjukhusmat är så.. euw.” Muttrade hon och tog en till tugga. Jag flinade stort mot henne och började äta jag med.

“Det här var gott.” Suckade Kenny belåtet när vi hade ätit upp allt. Selena mumlade något ohörbart och fuktade sedan sina läppar.

“När kommer Emma tillbaka till LA?” Jag sneglade på klockan och spärrade upp ögonen.

“Om 3 minuter! Kör mot LAX Kenny! Kör!” Ropade jag och klappade på Kenny som startade motorn och började köra.

Mitt i röran hamnade vi i kön. Perfekt. Tänkte jag surt och suckade frustrerat. Vi stod i kön ett bra tag innan den lossade. Jag kollade återigen på klockan. 1 Minut kvar tills hon kommer.

Kenny tutade på bilen framför oss som svängde av och lät oss köra före. Tack gode Gud!

Vi svängde in på parkeringen och jag hoppade ur bilen och sprang in på flygplatsen utan att bry mig om alla människor och knuffade i.

Jag sprang fram till tavlan och letade efter plan som hade anlänt. Planet ifrån Portugisien anlände nyss. Mina ben styrde sig mot gaten och det strömmade ut massor med folk, men inte Emma..

Följde hon inte med? Åkte hon aldrig hit? En klump uppstod i min hals och jag kollade besviket ner på mina fötter när en ljus harkling bakom mig. Emma. Jag vände mig hastigt om och möttes av hennes ängla lika ansikte.

“Du är här.” Flämtade jag och granskade hennes kropp. Hon himlade med ögonen och log smått mot mig.

“Ja, jag är här. Men vad gör du här?” Frågade hon och menade med flygplatsen. Jag harklade mig och fuktade mina läppar när jag kände hur det brändes till på mina kinder.

“Du… jag älskar dig Emma. Mer än vatten och mat. Hur mycket du än sårade mig måste vi lägga det bakom oss. Det har gått mer än 2 veckor sen vi… gjorde slut.” Sa jag med snabba ord och bröt inte ögonkontakten för en sekund. Hon nickade och gick fram mot mig.

“Jag älskar dig också Justin.” Viskade hon. Jag kunde inte hålla mig längre, utan la en hand på hennes korsrygg och kysste hennes sockersöta läppar.

Fjärilarna blev som galnast och det kändes som hela min mage skulle explodera. Hon la en hand på min nacke och drog en hand genom mitt hår. Ett pirr slank igenom min kropp och jag kände hur en massa blickar brändes på oss.

Jag skymtade Kenny och Selena i min ögonvrå och lutade mig tillbaka mot hennes fantastiska läppar.

“Jag har saknat dig.” Viskade hon milt och mötte min blick. Jag nickade instämmande och flätade samman våra fingrar.

“Jag älskar dig.” Sa jag mjukt och smekte hennes kind. Hon stängde ögonen och drog in ett djupt andetag.

“Jag älskar dig med, Justin Drew Bieber.” Hon pressade sina läppar återigen mot mina och slängde sina armar runt min nacke.

Justin kramade om min hand där vi satt i bilen. Selena log stort mot mig och höjde flörtigt på ögonbrynen mot oss.

“Ni är ett par riktiga turtur duvor ni!” Fnittrade hon skämtsamt och kliade sig i nacken. Jag log smått mot henne och lutade min mot Justin’s axel utan att släppa taget om hans mjuka hand.

Han kysste mig mjukt på hjässan och fuktade sedan sina läppar.

“Ska du till LA Streets nu eller?” Frågade han och började snurra med mitt hår på ett finger. Jag nickade trött och gäspade högt. Tillbaka till Jenny och lärarna. Till Selma och minnena. Tillbaka till Ken.

MER IKVÄLL? KOMMENTERA DÅ! :D