KAPITEL 17-. O-M-G

Jag slog långsamt upp ögonen och sneglade på klockan. Redan halv 7! Vart är de? Ken och Fred sågs inte till i rummet. Det här var creepy... Jag greppade tag om mobilen och slog Kendra's nummer. Inget svar. Jag provade med Fred's men fick inte heller något svar. Det var något som var fel...
Fred hade varit borta i 2 dygn snart, så jag kunde ju ringa till polisen. Jag skulle precis slå 911, när dörren öppnades och mobilen föll till golvet.
“Justin?” Flämtade jag förvånat. Justin log stort och nickade. Jag muttrade till och böjde mig ner för att att ta upp min mobil.
“Vad gör du här?” Andades jag ut och fuktade mina läppar.
“Hälsa på? Får man inte säga hej då?” Flinade han till svars och satte sig ner I Fred’s säng. Det stack till I hjärtat när han sa “Hej Då.”
“Vadå? Ska du nånstans?” Han log milt mot mig.
“Jag är Justin Bieber, remember?” Jag nickade och slog mig ner I sängen. Hans blick var på mig hela tiden, och jag kände mig bekväm med det faktiskt.
“Så, när åker du?” Frågade jag. Inte för att jag ville veta, utan för att jag ville höra hans vackra, änglalika röst.
“Om 3 dagar. Men vi hinner nog inte synas tills dess. Jag ska ha en konsert I Wien..” Svarade han kort och log så att tänderna visades mot mig. Jag kollade besviket ner på mina fötter och nickade.
“När kommer du tillbaka?” Fortsatte jag och bet mig löst I läppen. Han svalde hårt.
“Om en månad.” En bomb släpptes. En månad? Skulle jag klara mig så länge utan Justin….?
“Jaha…” Mumlade jag tillbaka och försökte att inte visa min besvikelse.
“Jag tror jag måste gå..” Suckade han efter ett tag. Jag ville ställa mig upp och skrika på honom. “Nej Justin! Du får inte gå! Åk inte! Jag älskar dig…” Ville jag skrika, men inget ord kom ut, utan jag nickade bara och reste mig upp.
“Vi ses.” Han kramade löst om mig och kysste mig mjukt på kinden, precis som I förrigår. Jag kände hur kinderna brände till och kollade ner på mina fötter.
“Hej då.” Med de orden lämnade han mig. Själv I detta elände. Då kom jag på Ken och Fred. De var inte hemma än!
-
Jag sket I att ringa 911, och gick istället till rektorn.
“Nej tyvärr Emma, jag har inte sätt skymten av de sen… ja, för en vecka sen! Jag håller inte koll på elever.” Jag suckade besviket och lämnade hennes kontor då jag såg Kendra komma gåendes mot mig. Med en polisman bakom sig. Hon grät.
JUSTIN
Jag svalde hårt när jag satte mig I bilen igen.. Det var jobbigt att säga hej då.
“Lugn Justin, det är en månad Justin.” Sa Kenny tröstande. Jag fnös till. Han fick det att låta som om vi pratade om en film som skulle komma ut på Bio.
“Jag pallar bara inte..” Mumlade jag för mig själv och lutade huvudet mot fönstret då vi åkte förbi en polisbil. Kendra satt I den och såg helt paralyserad ut. Vad hade hänt?
-
Mamma stängde igen min väska och log stort mot mig.
“Nu har vi packning så att det räcker. Carin tar också med väldigt mycket kläder till dig, men det här är saker som strumpor, badkläder, och.. Ja..” Log hon och suckade trött. Jag nickade surt och la mig ner I sängen.
“Vad är det?” Frågade hon oroligt och la en hand på min arm.
“Inget.” Muttrade jag till svars och satte på mig mina  beats med full musik I. Hon kunde inget göra nu än att resa sig upp och gå, jag ville inte prata.
Jag låg där ett tag, och både Scooter och Kenny kom in och försökte få mig att prata, med misslyckande. Men efter två timmar gav de upp, och jag kom ut. Mamma log smått mot mig och Scooter tryckte ner mig I fotöljen.
“Är det tjejen? Emma? Justin, om du kommer hålla på såhär I Tyskland vet jag inte vad vi ska göra!” Jag sneglade på klockan. Kvart I 8. Selena hade åkt.
“Justin?” Scooter knäppte med fingrarna framför mitt ansikte för att få min uppmärksamhet, och den fick han.
“Ska vi det? Ha det såhär?! Då får du göra nåt åt det! Som du lämnade Selena på LAX idag.” Muttrade han. Jag spärrade upp ögonen och kollade på mamma.
“Du kollade I min mobil?!” Spottade jag ur mig. Hon la en hand på sin  nacke och nickade.
“Jag är din mamma och har rätt till det Justin, punkt slut.” Hon gick in på sitt rum och stängde dörren efter sig med en dov smäll.
“Jaja, du får komma på bättre humör på något sätt. Jag skickar hit Ryan.” Han lämnade också mig och Kenny och lämnade lägenheten. Kenny mötte min blick och ryckte på axlarna.
“Jag är med dig Justin. Vad du beslutar att göra så litar jag på att du gör rätt. Du är en fin pojke.” Orden värmde I mitt hjärta och jag log mjukt mot honom.
“Tack Kenny.” Sa jag och han nickade med en klapp på min axel innan han gick ut till köket. Hur skulle detta gå?
EMMA.
Jag stod otåligt utanför rektorns kontor och väntade på Ken och polisen. Det kom en till polisman och gick in I rummet. Jag mötte Ken’s röda ögon. Vad hade hänt?!
Efter tjugo minuter så öppnades dörren och jag blev inföst och gick och satte mig ner bredvid Ken med armarna runt hennes darrande kropp.
“Vad har hänt?” Sa jag allvarligt. Min blick flackade mellan poliserna och rektorn.
“Ken var ute och cyklade… Och hittade Fred.” Jag sken upp I ett leénde.
“Ja? Och vart är då Fred?” Frågade jag lätt. Polismannen drog ut en stol och satte sig ner framför mig.
“Hon hittade Fred… död.” En flämtning lämnade min mun. Ken bröt ihop och grät guppandes mot min axel. Halsen blev torr och inget kom ur mina ögon. Jag började se suddigt.. Tårarna som hade samlats I mina ögon rann nu ner för mina kinder.
“Nej. Inte Fred.” Sa jag hest och ruskade på huvudet. Polismannen la en hand på min axel, men jag hoppade upp på mina ben och sprang iväg till vårat rum. När jag var inne drog jag fram Fred’s t-shirt och tryckte den mot näsan medans jag grät. Grät som en liten bebis…
-
Fred’s mamma och pappa kom dagen därpå för att hämta hans saker. Halva skolan stod och kollade på kändes det som. Och det värsta är att det sista jag gjorde var att såra honom. Det är mitt fel att han inte satt med oss och var säker.
Jag fick en ledsam blick från Fred’s mamma. Hennes ögon var ljusblå, precis som Fred’s. Men nu var de mer gråa och röda.. Jag avbröt ögonkontakten och kollade på väggen istället. Ken och hade fått ledigt idag och fler dagar till. “Vila så mycket ni kan.” hade Rektorn sagt. Jag störde mig det på det. En elev var död! Och en mördare sprang på fri fot, men hon bryr sig knappt. Inte en tår har hon fällt.
“Ta hand om er tjejer.” Mumlade Fred’s pappa innan de lämnade oss. Jag kollade mot dörren och mötte Jenny’s rödsprängda ögon innan den stängdes. Varför var hon ledsen?
Frammåt kvällen skulle alla mötas I Aulan för en tyst minut. Många blickar hamnade på mig och Ken när vi kom dit. Jag spände blicken på det steniga golvet när vi gick fram till Scenen. “Some Die Young” började spelas innan rektorn skulle hålla tal.
“Nu har vi kommit till den stund som vi alla har hoppats aldrig skulle hända. En av oss har lämnat oss. För tidigt… Det är sorgligt.” Jag fnös till och ställde mig upp.
“Vadå?! Är det sorgligt?! När senast grät du för Fred?! Han var borta I fucking 3 dagar!” Jag hade aldrig använt sånt här språk mot någon. “Du brydde dig inte ens! Nu är han död! DÖD! Hör du det?!” Skrek jag och sprang ut ur Aulan. Alla flämtade till efter mig. Ingen fattade. Ingen kommer någonsin fatta…
“Vad gör du här?” Andades jag ut och fuktade mina läppar.
“Hälsa på? Får man inte säga hej då?” Flinade han till svars och satte sig ner I Fred’s säng. Det stack till I hjärtat när han sa “Hej Då.”
“Vadå? Ska du nånstans?” Han log milt mot mig.
“Jag är Justin Bieber, remember?” Jag nickade och slog mig ner I sängen. Hans blick var på mig hela tiden, och jag kände mig bekväm med det faktiskt.
“Så, när åker du?” Frågade jag. Inte för att jag ville veta, utan för att jag ville höra hans vackra, änglalika röst.
“Om 3 dagar. Men vi hinner nog inte synas tills dess. Jag ska ha en konsert I Wien..” Svarade han kort och log så att tänderna visades mot mig. Jag kollade besviket ner på mina fötter och nickade.
“När kommer du tillbaka?” Fortsatte jag och bet mig löst I läppen. Han svalde hårt.
“Om en månad.” En bomb släpptes. En månad? Skulle jag klara mig så länge utan Justin….?
“Jaha…” Mumlade jag tillbaka och försökte att inte visa min besvikelse.
“Jag tror jag måste gå..” Suckade han efter ett tag. Jag ville ställa mig upp och skrika på honom. “Nej Justin! Du får inte gå! Åk inte! Jag älskar dig…” Ville jag skrika, men inget ord kom ut, utan jag nickade bara och reste mig upp.
“Vi ses.” Han kramade löst om mig och kysste mig mjukt på kinden, precis som I förrigår. Jag kände hur kinderna brände till och kollade ner på mina fötter.
“Hej då.” Med de orden lämnade han mig. Själv I detta elände. Då kom jag på Ken och Fred. De var inte hemma än!
-
Jag sket I att ringa 911, och gick istället till rektorn.
“Nej tyvärr Emma, jag har inte sätt skymten av de sen… ja, för en vecka sen! Jag håller inte koll på elever.” Jag suckade besviket och lämnade hennes kontor då jag såg Kendra komma gåendes mot mig. Med en polisman bakom sig. Hon grät.
Jag svalde hårt när jag satte mig I bilen igen.. Det var jobbigt att säga hej då.
“Lugn Justin, det är en månad Justin.” Sa Kenny tröstande. Jag fnös till. Han fick det att låta som om vi pratade om en film som skulle komma ut på Bio.
“Jag pallar bara inte..” Mumlade jag för mig själv och lutade huvudet mot fönstret då vi åkte förbi en polisbil. Kendra satt I den och såg helt paralyserad ut. Vad hade hänt?
-
Mamma stängde igen min väska och log stort mot mig.
“Nu har vi packning så att det räcker. Carin tar också med väldigt mycket kläder till dig, men det här är saker som strumpor, badkläder, och.. Ja..” Log hon och suckade trött. Jag nickade surt och la mig ner I sängen.
“Vad är det?” Frågade hon oroligt och la en hand på min arm.
“Inget.” Muttrade jag till svars och satte på mig mina  beats med full musik I. Hon kunde inget göra nu än att resa sig upp och gå, jag ville inte prata.
Jag låg där ett tag, och både Scooter och Kenny kom in och försökte få mig att prata, med misslyckande. Men efter två timmar gav de upp, och jag kom ut. Mamma log smått mot mig och Scooter tryckte ner mig I fotöljen.
“Är det tjejen? Emma? Justin, om du kommer hålla på såhär I Tyskland vet jag inte vad vi ska göra!” Jag sneglade på klockan. Kvart I 8. Selena hade åkt.
“Justin?” Scooter knäppte med fingrarna framför mitt ansikte för att få min uppmärksamhet, och den fick han.
“Ska vi det? Ha det såhär?! Då får du göra nåt åt det! Som du lämnade Selena på LAX idag.” Muttrade han. Jag spärrade upp ögonen och kollade på mamma.
“Du kollade I min mobil?!” Spottade jag ur mig. Hon la en hand på sin  nacke och nickade.
“Jag är din mamma och har rätt till det Justin, punkt slut.” Hon gick in på sitt rum och stängde dörren efter sig med en dov smäll.
“Jaja, du får komma på bättre humör på något sätt. Jag skickar hit Ryan.” Han lämnade också mig och Kenny och lämnade lägenheten. Kenny mötte min blick och ryckte på axlarna.
“Jag är med dig Justin. Vad du beslutar att göra så litar jag på att du gör rätt. Du är en fin pojke.” Orden värmde I mitt hjärta och jag log mjukt mot honom.
“Tack Kenny.” Sa jag och han nickade med en klapp på min axel innan han gick ut till köket. Hur skulle detta gå?
Jag stod otåligt utanför rektorns kontor och väntade på Ken och polisen. Det kom en till polisman och gick in I rummet. Jag mötte Ken’s röda ögon. Vad hade hänt?!
Efter tjugo minuter så öppnades dörren och jag blev inföst och gick och satte mig ner bredvid Ken med armarna runt hennes darrande kropp.
“Vad har hänt?” Sa jag allvarligt. Min blick flackade mellan poliserna och rektorn.
“Ken var ute och cyklade… Och hittade Fred.” Jag sken upp I ett leénde.
“Ja? Och vart är då Fred?” Frågade jag lätt. Polismannen drog ut en stol och satte sig ner framför mig.
“Hon hittade Fred… död.” En flämtning lämnade min mun. Ken bröt ihop och grät guppandes mot min axel. Halsen blev torr och inget kom ur mina ögon. Jag började se suddigt.. Tårarna som hade samlats I mina ögon rann nu ner för mina kinder.
“Nej. Inte Fred.” Sa jag hest och ruskade på huvudet. Polismannen la en hand på min axel, men jag hoppade upp på mina ben och sprang iväg till vårat rum. När jag var inne drog jag fram Fred’s t-shirt och tryckte den mot näsan medans jag grät. Grät som en liten bebis…
-
Fred’s mamma och pappa kom dagen därpå för att hämta hans saker. Halva skolan stod och kollade på kändes det som. Och det värsta är att det sista jag gjorde var att såra honom. Det är mitt fel att han inte satt med oss och var säker.
Jag fick en ledsam blick från Fred’s mamma. Hennes ögon var ljusblå, precis som Fred’s. Men nu var de mer gråa och röda.. Jag avbröt ögonkontakten och kollade på väggen istället. Ken och hade fått ledigt idag och fler dagar till. “Vila så mycket ni kan.” hade Rektorn sagt. Jag störde mig det på det. En elev var död! Och en mördare sprang på fri fot, men hon bryr sig knappt. Inte en tår har hon fällt.
“Ta hand om er tjejer.” Mumlade Fred’s pappa innan de lämnade oss. Jag kollade mot dörren och mötte Jenny’s rödsprängda ögon innan den stängdes. Varför var hon ledsen?
Frammåt kvällen skulle alla mötas I Aulan för en tyst minut. Många blickar hamnade på mig och Ken när vi kom dit. Jag spände blicken på det steniga golvet när vi gick fram till Scenen. “Some Die Young” började spelas innan rektorn skulle hålla tal.
“Nu har vi kommit till den stund som vi alla har hoppats aldrig skulle hända. En av oss har lämnat oss. För tidigt… Det är sorgligt.” Jag fnös till och ställde mig upp.
“Vadå?! Är det sorgligt?! När senast grät du för Fred?! Han var borta I fucking 3 dagar!” Jag hade aldrig använt sånt här språk mot någon. “Du brydde dig inte ens! Nu är han död! DÖD! Hör du det?!” Skrek jag och sprang ut ur Aulan. Alla flämtade till efter mig. Ingen fattade. Ingen kommer någonsin fatta…
Oupsie... Fred e döööd... ;( Kommentera.
MER IKV? KOMMENTERA DÅÅÅÅÅ! :D :D


Kommentarer

Josse skriver:

Är Fred död?! :O Ååh, kräver fortsättningen nu! Hehe, superbra i alla fall! :D<33

Datum: 2012-05-08 - Tid: 17:02:47 - URL: http://foreverbbieber.blogg.se/


Anonym skriver:

Skit bra mer i kväll????!!!!!!

Datum: 2012-05-08 - Tid: 17:14:35 -


Anonym skriver:

mer

Datum: 2012-05-08 - Tid: 17:25:20 -


Ilma skriver:

Asbra! <3 mer? <3

Datum: 2012-05-08 - Tid: 17:25:37 -


A-King (L) skriver:

NEEEEEEEEEEEJ!!!!

INTE FRED! NEEEEEJ! HELVETES JÄVLA SKIT! ;(

Datum: 2012-05-08 - Tid: 17:26:27 -


Nora skriver:

omg, död? ♥

Datum: 2012-05-08 - Tid: 17:36:45 -


ellen skriver:

Bäst<3

Datum: 2012-05-08 - Tid: 17:39:58 - URL: http://safeandsouund.blogg.se/


Jssmn! skriver:

EHHHHHH MER NUUU!!!????? :O :O :O :O <33 Skit braaaaaaaaaa<33

Datum: 2012-05-08 - Tid: 17:47:33 - URL: http://jssmn.blogg.se/


Anonym skriver:

Mer, :o varför ee han döööööd? D*:

Datum: 2012-05-08 - Tid: 18:33:00 -


Celine skriver:

Jaa snälla mer ikväll jag är hemma sjuk och det finns inget bättre än att läsa dina noveller <3 synd att Fred va död :-(

Datum: 2012-05-08 - Tid: 19:29:38 -


Anonym skriver:

ett kaptiel till? snälla?

Datum: 2012-05-08 - Tid: 19:30:21 -


Wilma <33 skriver:

Kan inredd skriva en liten del i freds perspektiv innan han dog ? :D <3

Datum: 2012-05-08 - Tid: 20:51:00 -


Zoe skriver:

neeeej inte Freeeed ;(

Datum: 2012-05-08 - Tid: 21:16:43 -


elin (: skriver:

super!

Datum: 2012-05-08 - Tid: 22:13:21 - URL: http://elinohrn.devote.se


Ditt namn:

E-post: (privat)

URL:

Din kommentar:




Trackback