KAPITEL 33-. HAPPY ENDING? - THE END


”Alla är typ galna här.. det ser ju helt stirriga ut! :O Kom och rädda mig, åh fagra Melody! XX Bieber.”
Hon sov säkert, med tanke på att hon hade varit på Dan’s fest igår, men hon skulle se det senare. Jag reste mig upp och gick ut mot Kenny som stod i korridoren och bet sig löst i läppen.
”Vad är allt detta om?” Grumlade jag. Då kände jag en hand på min axel och en röst.
”Detta är det om...”
Jag vände mig snabbt om och möttes av Selena’s stora leénde. En klump tog plats i halsen på mig. Varför var Selena här? Jag drog ett djupt andetag och höjde på ögonbrynen.
”Vad gör du här Selena?” Frågade jag nervöst. Hon skrattade till och la en hand på min axel.
”Jag är här för att stötta dig, vad är vänner till för?” Jag pressade fram ett leénde och nickade stelt och sneglade på Kenny som kollade ner på sina fingrar. Honom ska jag prata med sen, det här kunde inte vara sant! Selena, här?! Jag svalde hårt, men klumpen försvann inte. Hon slog till med ett leénde och drog med sin hand genom sitt hår och drog sedan upp det i en hästsvans.
”Så, lunch?” Föreslog hon med klingande röst. Kenny puffade till mig i sidan som ett ”säg ja, jag förklarar senare” så jag nickade och drog på mig mina solglasögon och gick ut ur studion bakom Selena. Då och då nöp jag till Kenny, det förkänade han…
-
”Åh, Italienskt! Det tar vi!” Utbrast Selena och drog in mig i en resturang. Jag ryckte på axlarna mot Kenny och slog mig ner vi bordet, bredvid Selena som hade det största leéndet i världen på sina läppar.
”Så, hur mår du då Bieber?” Frågade hon mjukt och drog upp menyn i sitt ansikte. Jag harklade mig lätt och fuktade mina läppar-
”Bra… antar jag?” Hon fnittrade till och la en hand på min axel, jag rös till av obehag och sköt bort den. Hennes leénde förväxlade sig till ett ledsamt ansiktsuttryck och hon bet sig löst i underläppen.
”Bra att du mår bra, och Melody? Hur mår hon?” Jag suckade djupt och skakade på huvudet.
”Sluta med ditt ”jag-bryr-mig-om-min-kusin-som-bröt-mitt-hjärta” Selena. För vi båda två vet att du inte ger ett skit om Melody.” Snäste jag. Selena flämtade till och skulle precis svara då servetrisen kom för att ta våra beställningar. Jag drog ett djupt andetag och klistrade på ett leénde. Servitrisen blickade mellan mig och Selena för att få våra beställningar. Selena grymtade till och log bitchigt mot servitören, som enligt hennes namnskylt hette Ally.
”Pasta med köttfärsås, och ett glas is-te tack.” Fräste Selena och räckte över menyn. Jag himlade med ögonen och nickade lätt med ett leénde mot den där Ally.
”Jag tar detsamma.” Hon log vagt och tog emot min meny och gick snabbt iväg. Jag blängde surt på Selena och fuktade mina läppar.
”Vad var det där för?” Muttrade jag. Hon fnös till och kollade surt på mig med en nickning.
”Jag bryr mig om Melody. Vi har rett ut allt det där, OK? Och därför så kunde jag inte undgå att se att ”Ally” flörtade mig. Så, sluta flörta med Servitrisen!” Röt Selena och tog hastigt emot sitt is-te och tryckte upp sugröret i munnen. Jag drog en klunk och kollade ut genom fönstret. Hade hon rätt? Hade jag flörtat utan att lägga märket till det själv ens? Det kunde inte vara så… varför?
Jag slog mig ner bredvid Olivia i klassrummet och kollade upp på Mrs. Deffson som satt och åt på sin Bagel och smuttade på en kaffe kopp. Olivia räckte över ett tuggummi påse till mig, som jag snabbt tog emot och tog ut ett tuggummi och stoppade in det i munnen.
”1 April, hm.. vem ska vi lura?” Jag suckade djupt och drog upp mitt hår i en hög hästsvans.
”Vi kan väll skippa det? Jag är liksom inte på humör…” Muttrade jag till svar och kunde inte glömma sms:et Selena hade skickat i morse. Hon kanske hade varit sur på mig, men jag trodde henne. Olivia höjde frågandes på ögonbrynen. Jag var tvungen att berätta.
”Justin flörtade med någon annan.” Mumlade jag surt. Olivia skakade på huvudet.
”Äh, en flört? Överreagera inte!” Utbrast hon varnande. Jag snörpte på munnen och lät henne fortsätta.
”Du får inte överreagera Melly, allt kommer gå snett då och Justin kommer väll lämna dig! Snälla, ta det inte hårt! Han gjorde det säkert omedvetet också!” Försvarade Olivia Justin. Jag nickade förstående och drog upp min mobil, lektionen hade inte börjat än så jag hann sms:a Justin.
”Justin, jag vet om flörten. Men det gör inget, ingen överreaktion nu. Jag lovar. Saknar dig, denna vecka måste gå fort. Älskar Dig, Melody.”
Ryan och Chaz kom in i klassrummet, båda två med stora flin lekandes på läpparna, men blev snabbt urdragna ur klassrummet av rektorn. Olivia kollade på mig och det tog inte lång tid innan vi båda hade brustit ut i gapskratt. Mrs. Deffson kollade allvarligt på oss, så jag slog en hand mot munnen för att hindra skrattet. Då vibrerade mobilen i min ficka, så jag drog snabbt upp den och klickade upp sms:et från Justin.
”Bra, ingen överreaktion. Jag saknar dig också babe <3 Ja, denna vecka kommer säkert gå fort. Det är Lördag innan du ens har hunnit säga Justin Bieber! Haha! Älskar dig mest, god natt. Bieber.”
Skulle han sova? Just det, han var några timmar bakåt. Jag log stort åt tanken och tryckte ner mobilen i fickan igen eftersom att Mrs. Deffson hade ätit upp och att det var dags för Biologi.
-
Korvstroganoff? Jag kollade äcklat ner på den orangea sörjan på min tallrik och tog en klunk av min Juice. Olivia satt och sms:ade med någon, med ett stort leénde påklistrat på hennes läppar. Jag roffade snabbt åt mig hennes mobil för att se vem den lycklige var. Dan? Inte så konstigt, de hade ju hånglat sönder varandra i fredags.
”Wow, grattis Olivia.” Fnissade jag retsamt och applåderade. Hon himlade med ögonen och drog till sig mobilen igen. Jag flinade stort och tryckte in lite ris och korvstroganoff i munnen och sköljde ner det med Juicen.
”Jag har i alla fall en dejt på onsdag kväll!” Utbrast hon överlyckligt och log stort.
”Middag? Bio?” Frågade jag ivrigt. Hon bet sig löst i läppen och smuttade på sin cola.
”Den grekiska Resturangen i centrum, och sedan… Älska mig igen! Åh så romantiskt!” Sa hon drömmande och slog ihop händerna. Jag skrattade ironiskt och slog löst till henne på överarmen. Hon tjöt till och kollade surt på mig, men log sedan igen. Jag suckade.
”Bara Justin var hemma nu… gud vad jag saknar honom!” Gnällde jag ledsamt, men på ett sätt kände jag ingen stor saknad. Varför? Jag skakade bort tankarna och kollade på Wendy som kollade mordiskt på mig. En suck lämnade Olivia’s mun medans hon kletade på läppglans på sina fylliga läppar.
”Wendy är världens bitch. Visste du att hon och Chaz gjorde ”det” i Fredags? Hela skolan vet om det! Men Chaz var så full så…” Jag hajade till och kollade oförstående på Olivia.
”Va? Hade de…? Hade Chaz och Olivia…Sex?” Frågade jag äcklat. Olivia skrattade till och nickade.
”Ja? Men det hade ju Ryan och Julia också, så det är väll inget.” Jag satte nästan maten i halsen. Det var inget? Mina kompisar hade legat med mina ”fiender” och Olivia tyckte det var Okej?!
”Vad är okej med det här Olivia?” Grumlade jag sammanbitet. Hon skakade på huvudet och bet sig löst i läppen. Hon var bara så dum ibland. Wendy flinade stort mot mig och bara några sekunder därpå så vibrerade min mobil.
”Så, du har fått reda? Ja… ledsen att Chaz gjorde det med mig och inte dig ;( Lilla gumman, världen är sån. Jag lovar att Justin inte heller har gjort det med dig… Hah! Du kommer dö som oskuld. Och om du vill veta, Chaz är toppen i sängen! ;)”
Jag behövde inte ens kolla vem som hade skickat det, utan reste mig snabbt upp och gick fram till Wendy och knuffade till henne. Hon kollade bitchigt mot mig och ställde sig upp.
”Vad är ditt problem?” Röt jag högt. Alla blev tysta och det verkade som om vi hade fått publik. Wendy himlade med ögonen och sneglade på sina kompisar som satt med stora ögon mot henne.
”Mitt problem? Frågan är väll vad DITT problem är?” Flinade hon och ställde sig närmre mig.
”Du har inget med mitt privatliv att göra, du vet ingenting om mig och Justin!” Skrek jag. Hon skulle precis spotta ur sig något annat elakt då jag knöt min näve och slog till henne över kinden. Hon vacklade tillbaka och ramlade sedan ihop på marken med ett skrik lämnandes hennes mun. Alla kollade på mig, så jag vände mig snabbt om och sprang ut ur matsalen, ut ur skolan. Bara bort från allihopa…
-
LÖRDAG FÖRMIDDAG;
Jag drog på mig en USA tröja och ett par röda Skinny Jeans. Min blick föll mot mamma som stod i dörröppningen med ett brett leénde på läpparna.
”Julia erkände… du får träffa Justin idag.” Jag log smått och slog mig ner på sängen. Mamma kom och satte sig ner bredvid mig och höll upp en tofs. Jag nickade och lät henne fläta mitt hår, precis som förr.
”Jag känner mig bara så trött… efter allt som har hänt den här veckan.” Mamma suckade djupt.
”Ja… du ska förstå att jag inte är stolt över dig, men du gjorde det du tyckte var rätt.” Tröstade hon mig. Jag log smått och nickade lätt. Mamma förstod mig… det var i alla fall skönt att Julia hade erkänt. Annars hade jag fått sitta här hemma hela veckan då Justin skulle vara här. Mamma kysste mig mjukt på hjässan när hon var klar och kramade om mig.
”Min lilla flicka… du har blivit så stor.” Log hon och smekte min kind. Jag log stort och nickade.
”Man måste växa upp någon gång…” Viskade jag mjukt. Mamma nickade och reste sig upp då det plingade på dörren. Jag hoppade snabbt upp på fötter och drog på mig mina Converse innan jag sprang ner för trappan och gick in i hallen där Justin stod. Ett leénde spreds på hans läppar och han kramade mjukt om mig.
Men det var inte Justin kramen.. något var fel. Han räckte över min skinnjacka och bet sig läppen.
”Promenad?” Jag nickade förstående och kollade på mamma en sekund innan jag lämnade huset efter Justin. Vi gick på trottoaren ett bra tag innan Justin började prata. Men det var inte mycket han sa.
”Jag vill göra slut.” Orden värkte i bröstet. Vad hade han sagt?
5 ÅR SENARE;
Jag drog en hand genom mitt hår och kollade på mamma som satt och åt på sin muffins. Det var min 23 års dag. Jag log smått mot henne och drog upp min mobil. Ett nytt sms.
”Hey! Grattis på födelsedagen Biebs! Hoppas du får det toppen, ses snart! XOXO, Selena.”
Jag log stort åt sms:et och skickade snabbt in ett tack sms. Mamma sneglade på mig.
”Selena?” Jag nickade mjukt och tog en klunk av min choklad. Mamma suckade.
”Justin, du måste hitta en tjej. Bara för att du gjorde slut med Melody betyder det inte att du måste vara singel 5 år senare! Musiken är inte allt, men det var ju bra att du behöll ditt utseénde och röst.” Utbrast mamma. Jag svalde hårt och nickade. Jag var fortfarande känd, och enligt nästan alla Beliebers, fortfarande snygg. Jag skulle precis svara då min bil började tjuta utanför. Jag reste mig snabbt upp och lämnade cafeét och klickade bort larmet och kollade på tjejen som hade gått in i bilen.
”Oh… jag är så ledsen!” Utbrast hon ledsamt och kollade ner på sina fötter. Jag skrattade till
”Vad heter du?” Frågade jag milt. Hon kollade upp på mig och stelnade till, detsamma med mig.
”Justin?” Flämtade hon och rynkade lätt pannan. Jag nickade och fuktade mina läppar.
”Melody?”
Whöt? Han gjorde slut med henne? :O Men de träffades igen? ;) Hm.... Detta var slutet på ALPOL!
SKA JAG FORTSÄTTA SKRIVA? SKA JAG PÅBÖRJA EN NY? BEHÖVER ER HJÄLP! :D
KAPITEL 32-. CRAZY TOWN?
Jag blev äcklad av kramen. På ett sätt. På ett annat, lättad. Han såg mig i alla fall, jag var inte osynlig som jag hade varit i kanske 3 år nu. Jag log smått åt min tanke och följde med Olivia till bålbordet för att ta något att dricka.
Jag tog en klunk av redbull spriten, som faktiskt smakade ganska gott. Jag roffade åt mig en näve godis också och gick sedan mot Ryan och Chaz då jag såg vem Ryan hånglade med…
”Julia?” Spottade jag barskt ur mig. Julia hoppade snabbt bort från Ryan’s läppar och bitch blickade mig. Hon drog en slapp hand genom sitt blonda, lockade hår och skakade på huvudet.
”Det är mitt namn, och du är en... ja, en mardröm.” Muttrade hon och tog en klunk av sin dricka. Ryan kollade ledsamt på mig och fuktade sina läppar. Han visste hur mycket jag hatade Julia, och iallafall så hånglade han upp henne. Min blick fördes över rummet vi stod i och fastnade på Olivia och Dan som också stod och hånglade. Toppen, alla har en partner förutom mig. Och Chaz. Jag kollade på Chaz som satt med blicken ner i mobilen. Jag drog ett djupt andetag och slog mig snabbt ner bredvid honom.
”Hey Chaz... du och jag är nog de enda utan sällskap ikväll.” Han drog blicken från mobilen och log ett stort leénde mot mig. Trodde jag. Men det var ägnat åt Wendy. Gud, jag hade glömt bort häxan... jag suckade och skakade lätt på huvudet för att försöka skaka av mig tankarna om henne, och det gick ju bra när hon kom gåendes mot oss.
”Hey Chaz... Melody.” Mitt namn sa hon med en bitter ton innan hon pressade sina äckligt röda läppar mot Chaz’s i en kyss. Jag pressade äcklat ihop läpparna och gick och satte mig ner i en fåtölj som jag säkert skulle få tillbringa kvällen i...
-
Julia slog sig slappt ner bredvid mig i soffan och rapade till. Hon var full, för Julia rapar aldrig. Jag klickade på min mobil och kollade sedan bittert på henne med en fnysning.
”Varför tog du dig in på min twitter och mitt facebook konto?” Snäste jag. Hon skrattade till och hickade lätt till.
”Belieber, det är något jag är. Och du... du bara förstörde för Justin, så jag fixade att han hatade dig. Fattar du? Du var inloggad på Twitter och facebook, osmart som du är, så jag rev ut en sida ur din dagbok eftersom att jag hade nyckeln till den. Sen skrev jag bara. Lätt som en plätt.” Flinade hon och slog lätt till mig över armen. Jag muttrade til och slog av inspelningen på min mobil och log triumferande mot henne.
”Inspelat? Check!” Jag reste mig snabbt upp och började gå mot dörren då Julia greppade tag om min handled och drog mig tillbaka. Hon var stark, det var det ingen tvekan om.
”Snälla, visa det inte för pappa och Leonie... jag ber dig, jag har redan problem som det räcker.” Mumlade hon bädjande. Jag höjde lätt på ögonbrynen och skakade oförstående på huvudet.
”Vadå för problem?” Hon bet sig löst it läppen och drog med mig in på toalletten och låste.
”Jo... förra året var en röra. Jag rökte på med några kompisar och vissa blev så höga att de fick hallucinationer, och började döda folk. Barn. Det var ju vuxna jag rökte på med. Så polisen kom och grep oss, alla. Jag hamnade på ungdomsvårdsanstalt och rehabilitering. När jag kom ut hade pappa hittat Leonie, och vi skulle flytta. Tro mig, jag var inte glad om det själv.” Muttrade hon snabbt. Jag kollade oförståendes på henne.
”Din mamma då? Varför bor du inte hos henne om det är en pina att bo här, hos oss?” Frågade jag lugnt, Julia skakade snabbt på huvudet med en frustrerad suck.
”Mamma bor i L.A, hon stack när jag blev gripen. Tro det eller ej, men hon är gift med George Clooney. Han vet inte ens om min existens!” Röt hon surt. Jag nickade förstående. Hennes mamma hade stuckit, min pappa hade dött och våra föräldrar hade helt enkelt varit desperata.
”Men Julia, jag måste visa detta för mamma. Hon kommer bryta på utegångsförbudet. Och din pappa kommer säkert förstå. Jag måste, alla tror att det är jag.” Innan jag visste ordet av det hade hon höjt på armen och slagit till mig över kinden. Smärtan stack till och mina händer flög upp mot kinden och jag kollade chockat på henne.
”Varför gjorde du sådär?!” Skrek jag och masserade min kind. Hon skakade på huvudet.
”Du förstår ingenting va? Jag sa precis anledningen varför du INTE ska berätta, men nu ska du göra det ändå. Tack!” Morrade hon och gick sedan snabbt ut ur badrummet och smällde igen dörren bakom sig. Jag gick trött ut några minuter efter när några tjejer kom in för att spy, och fylle hångla. Jag kollade äcklat på de och slog sedan igen dörren bakom mig. Olivia kom upp mot mig och kollade på min kind.
”Din kind är röd!” Kommenterade hon högljutt, och med en rätt komsik röst. Hon var full. Jag nickade och drog med henen ut i halen och kollade på klockan. Halv 3 på natten, det var dags att gå hem.
”Vad gör du?” Gnällde hon när jag hjälpte henne på med jackan. Jag log smått mot henne.
”Vi ska gå hem nu Olivia, hem till mig och sova.” Jag pratade med henne som om hon vore ett litet barn som skulle gå hem från dagis. Olivia himlade trött med ögonen och roffade åt sig en pizza bit från bordet bredvid henne. Jag drog snabbt med henne ut ur det kvava huset och vi började snabbt stapla hemmåt. Olivia gurglade till när vi klev innanför dörren till huset, så jag var tvungen att lägga en hand framför hennes mun och trycka till.
”Vatten.” Viskade hon mjukt. Jag nickade och drog med henne ut i köket och fyllde två glas med vatten och tog med en vattenflaska och Ipren för säkerhets skulle att lägga på nattduksbordet. Vi fortsatte oss innåt i det mörka huset tills vi kom till mitt rum. Jag stängde dörren ljudlöst bakom mig och hjälpte Olivia av med klänningen och på med en Pyjamas. Hon la sig trött ner i sängen och somnade snabbt, medan jag låg upp ett tag med blicken på stjärnorna. Hon hade erkänt, jag skulle få det bättre men hon sämre. Som hon hade sagt så hade hon redan haft det jobbit detta år. Skuldkänslorna vred sig i magen på mig. Jag drog upp mobilen och klickade mig fram till ljudspår, klickade upp det när jag hade spelat in henne och fortsatte sedan på Delete.
Kenny log stort mot mig när jag klev ut i köket till Scooter’s hotellrum. Jag gäspade högt och slog mig slappt ner bredvid Carin och Allison i soffan. Båda två log stort mot mig, precis som Kenny, och skrattade lätt till. Scooter kom ut med ett minst lika stort leénde på läpparna och pannkakor? Sen när gjorde Scooter pannkakor? Jag suckade och kollade oförstående på allihopa.
”Vad är det här?” Frågade jag otåligt. Carin log stort mot Scooter som nickae lätt. Som ett ”ja”? Carin fuktade sina läppar och la en arm runt mina axlar och log större.
”Du sålde ut Madison Square Garden Justin... på 30 sekunder!” Utbrast hon glatt. Alla började applådera och jag kollade mig bara chockat runt i rummet. På en halv minut. Drev de med mig? Nej, det verkade inte som det. Wow, jag hade gjort det. Slagit rekordet.
-
Jag drog en hand genom mitt hår och smuttade på min milkshake som Kenny hade köpt med mig till studion. Jag drog med pennan över blocket och började klottra... Mama Jan log smått mot mig och blickade upp och ner mellan sin Macbook och mig. Jag suckade och tog ännu en klunk av min shake. Kenny gick också nervöst ut och in i studion, och Kuk kollade bak på mig och ibland tillbaka. Jag skakade lätt på huvudet och drog upp min mobil för att sms:a Melody. Vad annars skulle jag göra?
”Alla är typ galna här.. det ser ju helt stirriga ut! :O Kom och rädda mig, åh fagra Melody! XX Bieber.”
Hon sov säkert, med tanke på att hon hade varit på Dan’s fest igår, men hon skulle se det senare. Jag reste mig upp och gick ut mot Kenny som stod i korridoren och bet sig löst i läppen.
”Vad är allt detta om?” Grumlade jag. Då kände jag en hand på min axel och en röst.
”Detta är det om...”
Vad är det om? Vem stod bakom Justin?
VET NI VEM SOM ÄR 13 GLADA ÅR NU? JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAG! ;D KOMMENTERA! :D
KAPITEL 31-. DAN'S HOUSE
“Justin Bieber är kär! Men i vem?!” Skrattade Elvis. Jag svalde hårt och skakade på huvudet.
“Nej, det kan jag omöjligt säga.” Mumlade jag. Elvis nickade och drog sedan upp en skvallerblaska med mig och Melody på sig på framsidan. Rodnaden blev värre och ett skratt lämnade min mun.
“Denna tjej? Barndoms vännen?” Hostade han. Jag nickade lätt och lutade mig mot mikrofonen.
“Ja, jag är kär i Melody Gomez…”
Jag drog efter andan när jag hade sagt det. Hade jag verkligen gjort det? Uttalat de där orden som varenda Belieber förmodligen hade hört. Elvis skrattade till och gjorde en hög femma med mig.
“Wow! Justin och Melody! Har vi ett nytt par? Jelody? Applåder för Jelody!” Ropade han ut i mikrofonen. Jag log stort och hörde hur alla i mixerrummet började applådera. Intervjun fortsatte och allt gick som det ska. I slutet skulle jag få ta emot samtal av fans som lyssnade på detta… det här skulle bli trevligt.
“Hej! Vem har vi på linjen?” Frågade Elvis och log smått. Jag hörde ett tjej fnitter i luren.
“Marielle… JAG ÄLSKAR DIG JUSTIN!” Skrek hon ut i telefonen. Jag skrattade humorlöst och höjde lätt på ögonbrynen.
“Jag älskar dig också!” Svarade jag lent. Hon skrek till och hennes kompis, antagligen, viskade något till henne som hon sedan sa ut i luren.
“Varför älskar du Melody? Hon är ful, och det sägs att hon snodde dig från Selena!” Jag suckade och drog en hand genom mitt hår. Mitt svar var segt, jag behövde tänka efter först. De sa att Melody var ful? Tja… vad ska jag svara på det? Jag blev sårad.
“Du vet, det är kärlek. Det kan man inte styra. Och det du säger om Melody, säger du till mig också. Jag blir sårad Marielle.” Mumlade jag ledsamt. Hon stönade uppgivet till och la sedan på. Då fick vi ett nytt samtal från någon Samantha.
“Hej Justin! Det är jättebra att du och Melody är ihop!” Började hon. Jag hostade till.
“Vi är inte ihop…” Rättade jag henne. Hon gnydde till, men fortsatte sedan upphetsat.
“Men jag gillar Jelody mer än Jelena, faktiskt. Jelena var bara ett skämt. Och alla som säger elaka saker om Melody är dumma i huvudet. Det var ju alla som sa något om Selena också, men ändå. Melody är ju liksom… vacker. Man sårar ju dig också då och det borde man fatta! Dumma ungar som är emot allt och alla. Jag älskar dig, och inte tjejerna du dejtar eller är ihop med eller bara är kär i! De har ju inget med din musik att göra! Jag ville bara att du skulle veta det.” Hennes ord värmde i hjärtat, men jag kände igen rösten.
“Olivia?” Gissade jag. Ett “fan” hördes i andra änden och hon la sedan på. Jag skrattade till och tog sedan emot ännu ett till samtal. Det sista från en Rakel. Jag log smått när hon började prata. Hennes röst…
“Asså, du pratade ju om någon Melody tjej förut. Eller ja, det är det vi pratar om nu liksom. Men asså, du sa att ni inte är ihop. Varför?” Frågade hon mjukt. Jag suckade.
“För att Melody inte känner detsamma för mig. Jag gjorde ett misstag.” Grumlade jag. Hon svalde hårt och drog ett djupt andetag innan hon fortsatte.
“Men Justin, om du älskar henne så får du kämpa! Och en fågel viskade i mitt öra att hon känner detsamma…” Jag visste det. Det var Melody’s röst i andra änden. Rakel var Melody!
“Melody… är det sant?” Frågade jag chockat. Ett litet skratt hördes i andra änden.
“Ja, du kanske gjorde ett misstag Justin. Men jag dog inte av det, och mina känslor brinner fortfarande för dig! Jag kan inte sluta tänka på dig Bieber…” Viskade hon sexigt. Jag rös till av välbehag och fuktade mina läppar. Elvis höjde och sänkte flörtigt på ögonbrynen och gjorde ett telefon tecken med fingrarna. Jag nickade och hostade till.
“Nu får vi ta och avsluta. Vi hörs Rakel.” Avslutade jag och la på. En tyngd la sig i bröstet när jag var tvungen och lägga på, på det sättet. Elvis började återigen applådera och lutade sig mot mikrofonen.
“Det var allt från Justin Bieber idag! Nu får ni All Around The world! Njut!” Jag drog av mig mina beats och reste mig slött upp och skakade hand med Elvis innan jag lämnade studion. Mobilen plingade till och jag drog snabbt upp den och klickade upp sms:et från Melody.
“Wow, du blottade dina känslor för mig i radio! Applåder… jag kan inte hålla mig. Jag känner exakt lika dant. Som jag sa, jag dog inte av ditt misstag och ingen är ju perfekt. Att du gjorde ett misstag bevisar bara att du är mänsklig Bieber ;) Jag kan knappt bärga mig till de här 2 veckorna har passerat. Men mamma tror inte på mig om det där… och när jag kollade igår så hade jag samma texter, och flera på flera konton! Facebook, twitter… allt Justin! Hon kommer förstöra dig. Mamma gav mig utegångsförbud tills du kommer, och du stannar bara i en vecka… :/ Kram, Melody.”
Jag drog ett djupt andetag. Flera ställen? Utegångsförbud? Min tumme drogs mot Twitter ikonen och jag klickade mig in och möttes av flera hemska tweets från Melody’s twitter. Hade hon skrivit det i sin dagbok?
“Justin Bieber is very naughty in bed! Grr… Jerry is hard everytime.”
Nej, det där måste Julia hittat på själv. Melody skriver inte sånt själv? Jag bläddrade vidare. Det var fullt med privata delar… jag kollade på world trendarna.
“Jelody Secrets
Justin Bieber’s darkest sex side
Jerry goes wild
Melody hate.”
Jag kippade efter andan och drog upp min mobil och ringde Melody snabbt medan jag började gå på trottoaren. Moshe var med mig, så papzen gjorde inte så värst mycket skada. Hon svarade efter MÅNGA signaler med en flåsning.
“Justin?” Utbrast hon förvånat. Varför så förvånad? Jag skakade av mig tankarna.
“Jag har sett allt nu… förutom Facebook dock. Det var hemskt. Har du verkligen skrivit allt det där i din dagbok Melody?” Frågade jag hastigt. Hon svalde hårt och hostade till.
“Vad tror du? Tror du att jag är ett peddo som skriver ner alla dian och mina kärlekstunder?” Snäste hon retsamt. Jag skrattade till och skakade på huvudet för mig själv. Egentligen inte. Jag hade ju förstått att det var Julia från första början. Eller, att hon hade hittat på det.
“Vad gör vi nu då? Det är fullt med hat tweets mot dig på Twitter. De tror att det är misstaget jag gjordes fel…” Mumlade jag surt. Melody fnös till.
“Jag tycker att de inte ska vara så dömande dina Beliebers… Såfort någon gör något mot dig så skyller de på första bästa… men jag vet inte! Jag får väll ringa Twitters huvudkontor och be de ta bort mitt twitter konto och göra så att ingen som heter Melody Gomez kan göra ett konto där.” Jag nickade instämmande och klev in på Pizza Hut. Jag var vrålhungrig, så varför inte äta? Allas blickar hamnade åt mitt håll, men ingen kom fram eftersom att jag förmodligen såg väldigt förbannad ut. Och pratade i telefon. Melody suckade djupt och högt.
“Jag har i alla fall fortfarande Utegångsförbud tills mamma fattar att det är Julia som har gjort det här… men jag måste gå nu. Hej då.” Sa hon snabbt och la sedan på. Jag himlade med ögonen och skrev lite autografer innan jag kom fram till kassan för att kunna beställa min mat. Moshe stod beskyddande bakom mig och följde mig till ett avskilt bås längst in i resturangen.
“Hur går det?” Frågade han mjukt. Jag skakade på huvudet och tog en tugga av pizzan.
“Dåligt… eller skit rent utsagt.” Röt jag bittert till. Han nickade förstående och tog en klunk av sitt is-te. Hur skulle det gå egentligen? Skulle Melody kunna bevisa att det var Julia som hade skrivit allt det där på internet? Skulle Julia kunna stoppas? Gud, det låter som en skräck film i mitt huvud, sluta genast tankarna. Befall jag mina tankat och koncentrerade mig sedan på Pizzan.
-
Det strömmade in samtal i telefonen hela dagen nästan. Bara fler och fler ringde. Olivia, morfar, mormor, Ryan, Mitch, mamma, Kenny, Usher, Ryan Good, Chaz osv. Jag fuktade mina läppar och klickade på MTV. Vad fanns det annars att göra? Push news kom upp. De började genast prata om Twitter skandalen… gosh, hela världen skulle veta om den nu. Jag suckade och slog av tv:n med blicken upp i taket. Min mobil började surra, och jag drog upp den och svarade snabbt.
“Justin?” Tjöt jag nästan. Mamma suckade djupt i andra änden. Värst vad alla suckar!
“Du har sett va? Det här är… bara hemskt! Justin, den tjejen förstör din karriär, håll dig borta från henne. Det säger jag bara.” Röt mamma besviket i andra änden. Jag skakade på huvudet för mig själv.
“Mamma, så där går det inte… jag älskar Melody som bara den. Lämna henne ifred. Det är hennes styvsyster som är personen bakom detta brott.” Förklarade jag allvaligt.
“Jaså? Men fixa det då!” Det pep till och samtalet var slut. Mammor.. jag suckade och skakade lätt på huvudet för mig själv.
Jag drog en trött hand genom håret och sneglade på Olivia som satt och sms:ade med någon. Jag kunde inte sluta tänka på kvällen igår, då hon hade bett mig komma till parken. Hon hade planerat en picknick där för att be om ursäkt. Jag hade självklart godkänt den, så hade vi suttit där ett tag. Tills mamma kom och bad mig följa med hem för att få en rejäl utskällning för att jag hade smygigt ut. Men jag fick fortfarande gå på Dan’s fest ikväll. Eller om två timmar snarare.
“Hur ser jag ut?” Log Olivia och skrattade så att hennes lockar guppade på axlarna.
“Toppen.” Svarade jag lent och gjorde tummen upp. Hon log stort och granskade min kropp från topp till tå.
“Du ser ju ut som en dröm babe!” Utbrast hon mjukt och kramade om mig. Jag besvarade stelt kramen och tog en klunk av min Juice. Olivia slog sig ner i sin säng och klickade på tv:n, något jag defenetivt inte orkade med just nu, men någon gång måste jag ju handskas med nyheterna. Jag kan inte gömma mig från tv för evigt. Men till min förvåning så klickade hon på Disney Channel. Jag skrattade till och lutade mig tillbaka i fåtöljen jag hade slagit mig ner i med blicken på Hannah Montana.
-
Musiken från Dan’s hus dunkade flera kvarter bort. Vi hörde det till och med genom glaset på Ryan’s mustang han hade fått av Justin. Jag himlade med ögonen när jag klev ur bilen och blev bemött av den kalla natt kylan.
“Burr, det är ju typ iskallt!” Tjöt Olivia gnällandes. Chaz fnös till och viftade med handen.
“Jaja, du går ju med en såhäääär kort klänning i Mars. Skyll dig själv.” Flinade han och gjorde en charad med händerna. Olivia slog löst till honom på armen och fnös till.
“Håll käften Chaz.” Muttrade hon och öppnade dörren åt oss in i värmen. Jag drog snabbt av mig jackan och grävde mig inåt bakom Olivia. Hon kom snabbt fram till Dan och kramade om honom, och lät honom sedan krama om mig. Dan hade aldrig kramat mig. Eller ens sätt åt mitt håll. Jag blev äcklad av kramen. På ett sätt. På ett annat, lättad. Han såg mig i alla fall, jag var inte osynlig som jag hade varit i kanske 3 år nu. Jag log smått åt min tanke och följde med Olivia till bålbordet för att ta något att dricka.
Jag tog en klunk av redbull spriten, som faktiskt smakade ganska gott. Jag roffade åt mig en näve godis också och gick sedan mot Ryan och Chaz då jag såg vem Ryan hånglade med…
Vem hånglade Ryan med? Kommer Melody kunna bevisa att det var Julia? Hm...
KOMMENTERA FÖR MER KAPITEL IDAAG! :D
KAPITEL 30-. ELVIS DURAN
“Tro inte att du är något bara för att du har varit tillsammans med Justin Bieber, hora…” Muttrade hon och lämnade snabbt rummet med en doft av Someday. Såklart, Belieber. Jag himlade med ögonen och slängde igen dörren och gick mot min WIC för ta ut ett par VS underkläder och en ljus rosa VS mysdress. Jag drog snabbt på mig kläderna och virade upp mitt hår i en turban innan jag slog mig ner vid min laptop och klickade mig in på twitter. Då såg jag det… Nej det kan inte vara sant!
Mitt hjärta bultade hårdare när jag såg vad Julia hade tweetat. Hur kunde hon?! Bara för att hon är en Belieber… Min mobil började ringa. Jag drog upp den och mötte Justin’s namn. En suck lämnade min mun och jag svarade.
“Hej…” Mumlade jag ledsamt. Han andades djupt in och flämtade sedan till.
“Har du sett?...” Suckade han. Jag nickade lätt för mig själv och stirrade ner i skärmen.
“Justin, jag vill bara säga en sak. Först. Jag har tröttnat på detta, jag överreagerade tycker jag. Jag kan inte direkt hata dig för att du var full och kysste min kompis. Det är bara… barnsligt. Visst, vi kanske inte är ihop, men vi kan väll vara vänner? Jag saknar dig om sanningen ska fram…” Viskade jag lågt. Jag kunde se ett leénde växa sig fram på hans läppar.
“Jag saknar dig också Melody… bra att vi kan vara kompisar… nu tillbaka till ämnet. Hur vet hon allt detta? Har hon läst din dagbok eller?” Harklade Justin sig. Jag hoppade snabbt upp på fötter och gick fram mot min bokhylla där min dagbok låg. Jag bläddrade fram till sidan då jag skrev om när jag och Justin gjorde det… och en massa andra privatheter. Den var utdragen.
“Hon har dragit ut en sida ur min dagbok!” Utbrast jag oroligt och bet mig löst i läppen.
“Säg inte att det stod något viktigt på den Melody, säg det!” Skrek Justin i luren. Det brände till i ögonlocken och jag nickade lätt för mig själv och öppnade munnen men det ända som kom ut var en flämtning.
“Jo…” Viskade jag ledsamt och bet mig hårt i kinden. Justin röt till och slog till något.
“Fan! Varför gör din låtsas syster såhär?! Hon har bott hos er i 2 veckor och är redan djävulen själv?!” Jag drog ett djupt andetag och kollade på mig själv i spegeln mot min vägg.
“Nej, hon är en Belieber Justin… hon sa att hon ska göra allt som krävs för att du ska gå till henne. Och hon är helt OK snygg faktiskt…” Suckade jag ledsamt. Justin fnös till.
“Jag kommer aldrig kunna vara med någon annan än dig! Förstår du inte det? När jag kommer hem ska jag ställa allt till rätta… jag lovar.” Viskade han mjukt. Fjärilarna bubblade upp i magen på mig. Ja… det är väldigt barnsligt att hata honom. Varför åkte jag hem? Det var ju bara en kyss för guds skull! Jag himlade med ögonen och fuktade mina läppar.
“Måste gå Justin.. ses om 2 veckor.” Sa jag lent. Han mumlade något ohörbart och grymtade lätt till i luren. Jag skrattade till och drog ur turbanen ur håret.
“Ses..” Avslutade han det hela och la på. Jag la mobilen på sängen och skulle precis gå ut då jag möttes av mammas stränga ansikte.
“Melody Gold Gomez, vad har du gjort?! Sånt där publicerar man inte på internet!” Röt hon. Jag suckade uppgivet och skakade på huvudet och flaxade med armarna då Julia kom in i rummet. Min hand flög mot henne och mammas blick detsamma.
“Det var hon!” Förklarade jag frustrerat. Mamma kollade besviket på mig och drog en hand genom håret.
”Melody, att du går så lågt och skyller på din styvsyster! Julia har kollat på film på sitt rum! Jag har hört henne, så skyll inte på henne! Jag är redigt besviken på dig Melody. Varför gör du såhär mot Justin? Fattar du i vilken sits han hamnar i?!” Jag kände hur tårarna började rinna ner för mina kinder. Mamma hade aldrig skrikit på mig. Aldrig. Och hon hade alltid trott på mig, i hela mitt liv. Julia log skadeglatt bakom hennes rygg och drog upp sitt äckligt blonda hår i en hög hästsvans.
“Jo, Leo, finns det något snack eller något i köket som jag kan ta?” Frågade hon med sin söta, flickaktiga röst. Mamma vände sig om mot henne och log stort med en lätt nick.
“Jadå, du kan ta lite pringles. De står i skåpet över kylskåpet.” Uppmanade mamma henne. Julia log stort och gick sedan snabbt ut ur rummet och trappade ner för trappan.
“Jag… jag vet inte vad jag ska säga Melody. Du får… du får utegångsförbud när Justin kommer hit. Även fast han kanske inte vill se dig.” Muttrade mamma och slog igen dörren efter sig när hon gick. Tårarna började forsa ner för mina kinder och jag slängde mig på sängen. Min mamma trodde mer på hennes styvdotter än på mig. Jag kan inte vara kvar här. Min mobil plingade till, så jag drog upp den och klickade upp sms:et.
“Kan vi ses? Nu?”
Jag nickade för mig själv och reste mig lätt upp och gick in i min WIC och drog ut ett par skinny Jeans och en ljusblå skjorta Justin hade gett till mig. Eller lämnat kvar… Jag drog på mig mina converse och låste snabbt dörren innan jag gick mot fönstret och öppnade det. Jag satte ett fäste på stuprännan och började sedan klättra mig nedåt. När jag nuddade marken så slutade mitt hjärta slå i 150 och jag började gå mot platsen vi brukade mötas och prata. Om det behövdes. Parken.
Alarmet tjöt högt till. Jag grymtade till och slog snabbt av det och slog trött upp ögonen. Mamma hade åkt till New York på något möte, och Moshe väckte mig inte. Så, Alarmet fick det bli. Jag reste mig trött upp och gick fram till min garderob och tog ut lite kläder som jag snabbt drog på mig och piffade till med en mössa. Jag gick trött ut i vardagsrummet som var helt folktomt. Konstigt? Mina steg fortsatte ut i köket där en skål med jordgubbar, ananas och melon stod. Samt en lapp. Jag drog upp lappen och tryckte in en jordgubbe i munnen innan jag började läsa.
“Justin, jag åkte till mitt hotell igår, jag var trött och orkade inte sova på soffan. Ring mig så kommer jag. Elvis Duran klockan 10. Hälsningar, Moshe.”
Jag sneglade på klockan. Halv 9… Det var ett tag tills vi skulle till Elvis Duran, så vad skulle jag göra där innan? En suck slank ur min mun, jag tog tag i en sked och skålen och gick ut i vardagsrummet för att klicka på tv:n och äta min frukost. Forever Alone.
-
Jag drog upp min mobil och ringde Moshe, som svarade några signaler därpå.
“Justin?” Jag mumlade ett ”ja” och reste mig upp och tog ut skålen till köket och ner i slasken.
“Kan du komma? Klockan är kvart över 9 nu, och det tar ett tag att åka till Elvis Durans Studio.” Gäspade jag trött och drog ut en flaska vatten ur kylskåpet och tog en klunk.
“Jag står här utanför redan, kom snabbt. Hej då.” Sa han kort och la på. Jag lämnade lägenheten och gick snabbt ner till bilen och hoppade in. Resan till Elvis Duran tog lika lång som jag hade förväntat mig. När jag klev innanför “studion” blev jag bemött av många vänliga leenden. Jag slog mig ner på en stol och drog på mig mina hörlurar och hörde att Boyfriend spelades. Ett stort leénde spreds på mina läppar.
“Okej guys! Där fick ni Boyfriend av Justin Biebeeeeeeeer! Och vi har ingen mindre än Bieber med oss i studion!” Ropade Elvis ut mikrofonen. Jag log stort och lutade mig fram mot mikrofonen.
“What’s up guys?!” Skrattade jag och tog en klunk av mitt vatten. Elvis log stort och lutade sig tillbaka i sin stol med en suck.
“Så Justin… du hade ett bekännande att göra? Eller hur?” Jag nickade snabbt.
“Ja… jag är kär.” Flinade jag och kände hur det brann till på kinderna. Alla började ”oaa” och ”aah”. Jag fuktade mina läppar och kollade ner på mina händer.
“Justin Bieber är kär! Men i vem?!” Skrattade Elvis. Jag svalde hårt och skakade på huvudet.
“Nej, det kan jag omöjligt säga.” Mumlade jag. Elvis nickade och drog sedan upp en skvallerblaska med mig och Melody på sig på framsidan. Rodnaden blev värre och ett skratt lämnade min mun.
“Denna tjej? Barndoms vännen?” Hostade han. Jag nickade lätt och lutade mig mot mikrofonen.
“Ja, jag är kär i Melody Gomez…”
Kort, tråkigt och meningslöst kapitel. Kommentera iaf.
KAPITEL 29-. FUNERAL







Funeral is always sad... :( Vad kan inte vara sant? Kommer hon och Justin bli sant? Har Selena blivit sams med henne på riktigt, eller har hon nåt i kikaren? ;)

KAPITEL 28-. IT CANT BE...







Överraskning? Robert och Julia? Hm.. hur ska detta gå? R.I.P Taylor Gomez... :(

KAPITEL 27-. GO HOME











Jelody is over... :( Vad stod det på brevet? Det Leonie tänkte säga eller? Kommer Justin gå till Selena på Cosmos, och kommer Melody förlåta Bieber?

KAPITEL 26-. 19 IS NEVER TO LATE
Men då fick jag ett sms, så jag låste snabbt upp mobilen och klickade upp sms:et från okänt nummer.
“Nej, tänker du låta din tjej rinna genom dina fingrar? Seriöst Bieber! Jag trodde du var en bättre kille en det här. Bryr du dig om Melody? Hon menar dig bara väl Bieber. Så kom igen, var en man, rätta till dig och spring efter henne. Och jag lovar dig, du kommer bli överraskad över vad hon har att erbjuda dig. XOXO, supricer.”
Jag reste mig snabbt upp och gick med snabba steg ut ur cafeét och började springa åt samma håll som min lägenhet låg åt. Melody måste ha gått denna väg. Helt plötsligt, medans jag sprang, fällde någon mig och allt svartnade.
Jag slog långsamt upp ögonen och kände hur det bultade i huvudet. Jag måste ha slagit i det. Jag muttrade en svordom och försökte resa mig upp, men jag låg i ett bagageutrymme. En suck lämnade min mun. Helt plötsligt öppnades bagageluckan. Ljuset bländade mig, så jag hann inte se något innan jag fick en säck dragen över huvudet. Jag blev förd någonstans. Säcken drogs av mitt huvud, och då såg jag att jag stod i en lokal. En rynka uppstod i min pappa och helt plötsligt hoppade en massa av mina kompisar fram.
“Grattis på födelsedagen!” Skrek alla i mun på varandra. Melody log stort och kom fram till mig och pressade sina läppar mot mina i en passionerad kyss.



What?! Justin och Olivia? Noooo! It cant be?! :'( Hur blir det nu med Jelody? Kommer Melody blir sur, eller förstå att det beror på alkoholen? Vad tror ni?

KAPITEL 25-. RUN FOR HER, RUN FOR IT.
“Jäkla fans. Helt orespektlösa.” Röt de och skakade på huvudet åt oss. Rachel lipade mot de och gick fram mot framsidan, där en dörr öppnades. Hon log stort och knuffade snabbt dit mig, jag hann in. Men jag hann inte säga hej då, eller tack till Rachel. Hon hade hjälpt mig hit från LAX, utan att ens känna mig. Det var en riktig hjälte. Jag gick fram till tavlan där det stod vilka som bodde här och letade efter Bieber, men det fanns ingenstans. Men dock fanns det en Hulskimaztlivbilleber på våning 6. Justin var bara för bra när han skulle välja efternamn. Ja.. Jag skulle precis gå in i hissen då någon drog mig tillbaka.
Jag kollade förskräckt upp på gestalten bakom mig. Alfredo? Han drog pekfingret mot munnen som tecken för mig att vara tyst. Skulle någon höra oss så skulle tjejerna kolla hit, och det skulle bli galenskap och ja.
“Kom.” Viskade han lugnt in i mitt öra och drog med mig in genom en dörr. Då kom vi till en massa trappor. Och Justin bodde ju som sagt på våning 6. Eller var det 7? Jag kommer inte ihåg…
“Justin har valt ett väldigt fint efternamn.” Alfredo kollade oförstående på mig och skrattade sedan till med en skakning på huvudet.
“Det finns faktiskt någon som heter Hulskimaztlivbilleber i detta hus. Jag vet, det är stört. Justin’s under cover namn är Smith som vanligt.” Flinade han. Jag började genast gapskratta och nickade lätt till. Wow en Hulskimaztlivbilleber? På riktigt? Bara tanken var skrattretande. Alfredo började gå upp för trapporna med mig bakom sig, och vi stannade inte förrän vi hade kommit upp till takvåningen. En suck lämnade min mun. Justin skulle självklart ha det bästa. Och Alfredo hade verkligen varit tvungen att ta trappan. Han drog snabbt upp dörren och gick in i den massiva lägenheten. Allt var så… ljust. Och fint.
Justin kom upp mot oss och drog snabbt in mig i hans omfamning. Han skakade.
“Gör aldrig sådär igen Melody. Jag skickade tillbaka Kenny till LAX, men du var borta.” Snyftade Justin och lutade sig tillbaka med händerna på mina kinder. Jag nickade smått.
“Ja, Rachel hjälpte mig hit.” Justin höjde lätt på ögonbrynen, men sket sedan i det och omfamnade mig igen. Jag drog med händerna över hans rygg och genom hans hår. Denna timme utan honom hade varit en pina, hur ska det då gå sen? Jag kommer inte kunna följa med Justin överallt. Han reser ju liksom hela tiden. 5 länder på en vecka eller något sånt. Jag skulle aldrig palla det. Och alla Beliebers, springandet, resandet… Nej, det kommer aldrig gå. Men jag och Justin får prata om det när den dag då han ska på någon tour eller något sånt.
“Kom.” Viskade han i mitt öra och började dra runt mig i lägenheten och visa vart allt låg. Badrum, kök, kontor, balkong, pool, musik studio, matsal, sovrum, gästrum, bastu osv. Det var stort och väldigt välinrett. Jag gissade på Pattie, men kanske Justin?
“Vem har inrett?” Han la två händer på min rumpa och tryckte min kropp tätare mot hans.
“Jag.” Hans svar var inte så speciellt chokande, Justin hade stil. Det var det ingen tvekan om. Pattie kom upp mot oss men vände sig snabbt om igen. Jag hann knappt blinka innan hon var borta och klumpen var uppe i min hals igen. Hon gillade mig inte så värst..
“Hon hatar mig fortfarande… vad kan jag göra Justin? Jag vill verkligen inte ha det såhär, att din mamma hatar mig och att jag är helt… ja.” Andades jag ledsamt ut. Justin la en hand på min haka och lyfte upp mitt ansikte så att jag mötte hans glimtande ögon.
“Hey, cheer up babe. Vi går och hittar på nåt, du måste få se LA lite också!” Ett litet leénde spreds på mina läppar och jag la en hand på min midja och kollade misstänksamt på honom.
“Som en dejt?” Flinade jag. Ett stort leénde sken upp på Justin’s läppar med en nick.
“Japp, precis som en dejt.” Log han och tryckte sina sockersöta läppar mot mina i en passionerad, men snabb kyss innan vi lämnade lägenheten med en ny livvakt bakom oss. Han var rätt gammal, vit hårig och hette Moshe typ.
-
“Kom hit!” Ropade Justin och drog med mig till en bergochdalbana. Vi hade gått till en strand, där det var som ett tivoli. Jag visste inte direkt vad det kallades, men det var kul. Jag kramade om hans hand och gick med snabba steg mot kön. Det var många som stirrade, fotade och kom fram för att få autografer, men det gjorde inget. Jag hade det trevligt ändå. Men Justin hade på sig en keps, luva och solglasögon så det var inte så många som störde oss.
Det lättade mig. Killen i kassan tog betalt och jag och Justin gick fram till vagnen och slog oss ner. Det var en bergochdalbana där det var en vagn för två personer, så vi behövde inte dela med någon utan åkte direkt. Pirret i maggen kom upp och jag log ett stort, fånigt leénde. Justin kramade om min hand och kysste mig mjukt på läpparna innan vi kom upp till toppen och skulle åka nedåt.
Ett skrik lämnade min mun. Detsamma med Justin. Vinden blåste mig i håret och jag hade aldrig känt mig såhär… eller, jo. Men det var ett tag sedan jag kände mig såhär lycklig. När den stannade möttes jag av Justin’s mjuka läppar, men vakten kom snabbt fram till oss och meddelade att vi var tvungna att hoppa av. Jag himlade med ögonen och gick ut ur vagnen och ut på marken igen. Justin skulle precis krama om min hand, men ångrade sig snabbt. Vi var ju inte offentliga än, folk gick faktiskt på storyn om att vi var “barndoms kompisar”, men på imorgon, då var det dags. Efter skriv signeringen skulle han åka till Elvis Duran på en intervju och då skulle det smälla av.
“Sockervadd!” Utbrast jag och drog med mig Justin till ett sockervadd stånd. Han drog upp plånboken men jag slog snabbt till honom.
“Jag betalar.” Sa jag snabbt, men han skakade på huvudet och var snabb med att räcka över pengarna till tjejen i kassan som log stort mot oss båda. Då såg man väll att det var Justin, mer eller mindre hörde.
“Vilken smak?” Kvittrade hon ur sig och lät blicken flacka mellan mig och Justin. Jag fuktade mina läppar och pekade på vanilj. Justin tog detsamma, och endast en minut därpå fick vi våra moln av sockervadd. Justin log stort och började genast mata mig då en massa fans återigen kom fram. Men där bröt det för Justin. Han fick helt enkelt spel.
“Jag vill inte låta otrevlig nu, men seriöst. Jag är här med en kompis och ni kommer och stör. Jag är en levande människa och har all rätt i världen att vara här utan att vara stör, så gå bara.” Snäste han och kollade stelt på alla tjejerna som snabbt blev besvikna. Det blev jag med men jag förstod honom. Vi hade blivit störa hela dagen. En tjej gick fram och knuffade till Justin i bröstet.
“Hur vågar du säga så till oss? Ja, du är en människa men du kommer aldrig kunna ha lugn och ro! Du kommer alltid vara Justin Bieber, världens kändaste tonåring, OK? Vi hjälpte dig till att komma där du står idag och du snäser iväg oss? Vad är det? Det är ditt val att vara känd och då får du leva med att bli fotograferad av papz och bli störd! Så bli inte arg på oss!” Sa hon ilsket och vände snabbt på klacken och gick iväg med sin tjej klan. Justin slog sig ner på bänken med blicken på mig.
“Har de rätt?” Mumlade han med ett ledsamt tonfall som genast gjorde mig ledsen.
“Nja… lite Justin. Jag tycker också det är jätte jobbigt, men det är så det är.” Förklarade jag kort. Justin fuktade sina läppar och nickade ledsamt. Men det var sanningen… jag kunde ju inte direkt ljuga för min pojkvän bara för att göra honom glad.
“Föresten, vad hände med Seth egentligen?” Utbrast Justin frågandes helt plötsligt. Jag svalde hårt och rynkade lätt på pannan.
“Han är hemma hos oss. Mamma har köpt ett nytt hus, så vi ska snart flytta så de flesta sakerna som är mina är redan flyttade till det nya huset förutom sängen.” Sa jag mjukt. Justin nickade och stoppade in den sista biten av sin sockervadd och reste sig sedan upp.
“Ska vi gå och fika?” Frågade han lent. Jag log smått och reste mig upp för att göra armkrok med honom sekunden därpå.
“Ja, det gör vi.” Fnissade jag och slängde pinnen i papperskorgen och började med snabba steg gå mot centrumet eller vad man säger med Justin vid min sida. På kanterna till trottoaren så växte det palmer. Solen brände mot min hud. Det måste vara minst 20+ grader här i LA. Det var ju Mars. Min mobil vibrerade. Det var han. Jag sneglade på Justin och knappade snabbt in ett svar.
“Vem är det?” Frågade han snabbt. Jag tryckte ner mobilen i fickan och skakade på huvudet.
“Ingen speciellt, kom här fikar vi!” Jag drog med honom in på Waynes Coffe. Det fick duga. Min blick gled över cafeét då jag mötte hennes blick. Selena var här.
Melody sms:ade med någon hela tiden, och alltid med ett stort leénde på läpparna. Då och då ringde det, men hon la på och skyllde på att det var hennes mamma. Helt plötsligt la någon en hand på min axel och Melody stelnade till. Selena’s leénde bländade mig nästan.
“Justiiiin! Hey!” Utbrast hon och kramade om mig. Jag kollade oförstående på Melody, men hon kollade ner i mobilen och höll på att sms:a med personen. Selena fuktade sina läppar och drog en hand genom sitt korp svarta hår.
“Så, vad gör ni då?” Fnittrade hon och slog sig ner bredvid mig. Jag svalde hårt och sneglade på Melody. Fortfarande i full gång med att sms:a. Jaja, då fick väll jag vara social.
“Vi fikar.” Svarade jag och log smått mot Selena som sneglade på Melody. Hon skrattade till och bet sig löst i underläppen och sneglade bakåt där hennes mamma satt och vinkade mot oss. Hon reste sig upp och kramade återigen om mig.
“Hej då Justin. Vi ses.” Log hon och gick tillbaka till sitt bord där hennes mamma satt. Melody fnös till och blängde surt på mig. Vad hade jag gjort för fel nu då? Jag suckade lätt till.
“Vadå?” Muttrade jag och smuttade på mitt kaffe. Melody drog med två fingrar genom några hårstrån och kollade menandes på mig, som om jag vore en treåring som hade stulit kakor ur burken innan matdags.
“Du håller på och flörtar med ditt ex, också min kusin.” Jag himlade med ögonen och kollade ner på hennes mobil och höll upp den framför henne.
“Men du då? Detta?!” Röt jag, men lugnade snabbt ner mig när vi fick en massa blickar på oss. Melody ryckte åt sig sin mobil och kollade chockat på mig, med vidöppen mun.
“Tror du att jag är otrogen?!” Väste hon och kollade surt på mig. Jag ryckte på axlarna.
“Hur ska jag veta? Du berättar ju inget för mig!” Hon fnös till och reste sig upp med en grymtning.
“Visst. Men jag går tillbaka nu tror jag, ha det trevligt själv.” Grumlade hon och lämnade snabbt cafeét. Jag himlade återigen med ögonen då min mobil vibrerade till.
“Ingen Melody? Bra, ikväll halv 8, cosmos! Kom inte för sent Justin! Xoxo Sel.”
Jag kollade bak över min axel, men Selena satt inte kvar. Jag började röra runt i mitt kaffe och satt bara där och rörde tills min mobil började ringa, men jag sket i att svara. Den ringde och ringde, men jag orkade inte prata med mamma eller Kenny eller Scooter. Vem som helst av de ringde säkert. Men då fick jag ett sms, så jag låste snabbt upp mobilen och klickade upp sms:et från okänt nummer.
“Nej, tänker du låta din tjej rinna genom dina fingrar? Seriöst Bieber! Jag trodde du var en bättre kille en det här. Bryr du dig om Melody? Hon menar dig bara väl Bieber. Så kom igen, var en man, rätta till dig och spring efter henne. Och jag lovar dig, du kommer bli överraskad över vad hon har att erbjuda dig. XOXO, supricer.”
Jag reste mig snabbt upp och gick med snabba steg ut ur cafeét och började springa åt samma håll som min lägenhet låg åt. Melody måste ha gått denna väg. Helt plötsligt, medans jag sprang, fällde någon mig och allt svartnade.
Wait, svartnade? Kille som Melody sms:ar med? Vad är det som pågår egentligen? Och vem är supricer?
ALLA KOLLAR HIT! :
Blogg.se strulade, så drf kommer detta upp typ 20 minuter för sent. :S Men en fråga, ser mina kapitel bra ut för er eller ser de konstiga ut? Bara jag som hatar nya blogg.se? -.-
MÅNGA KOMMENTARER, NI ÄR RÄTT SNÅLA. JAG TAR 2 TIMMAR FÖR ATT SKRIVA OCH NI TAR INTE 2 SEKUNDER FÖR ATT KOMMENTERA? LÄGGER INTE UPP NÄSTA FÖRRÄN MÅNGA HAR KOMMENTERAR!
KAPITEL 24-. AIRPORT
Melody log tacksamt mot mig och pressade sina kletiga läppar, med smak av körsbär mot mina i en snabb kyss.
“Framme.” Utbrast Kenny och stannade bilen framför ingången till flygplatsen. Melody kramade nervöst om min hand och kollade ut på papzen.
“Du, vi klarar det. Tillsammans.” Viskade jag tröstande. Hon nickade och hoppade snabbt ut ur bilen och möttes av ett hav av blixtar.
“Åh, jag hatar att åka flygplan..” Gnällde Melody buttert. Jag fuktade mina läppar och nickade.
“Yeah, man vänjer sig.” Log jag och kramade om hennes hand vilket gjorde henne lugnare på en gång. Ett litet leénde spreds på hennes små, rosa läppar och log drog med handen över benet.
“Hur lång tid tar det från Stratford till LA?” Frågade hon helt plötsligt. Jag suckade lätt.
“Ehum… ungefär 7-8 timmar?” Hon himlade med ögonen och skakade på huvudet.
“Jag kommer få krupp, du kommer inte orka med mig efter denna resan Justin!” Utbrast hon snabbt. Jag pressade mina läppar mot hennes för att tysta henne och nickade.
“Jag kommer aldrig tröttna på dig, Melody Gold Gomez.” Svarade jag lugnande. Hon log smått och klickade sedan på en film och tog en klunk av sin is-latte hon hade köpt på Starbucks. Kenny hade somnat bredvid mig. Jippie… Jag drog upp min mobil och märkte ännu ett nytt sms, men denna gången inte från okänt utan från Selena.
“Åh, du tar med dig Melody. Nawe, sött. Men i vilket fall, middag. Du och jag på Cosmos halv 8 på fredag. Måtte du vara i tid Bieber ;) xoxo Sel.”
Jag svalde hårt och skakade lätt på huvudet medans jag raderade medelandet. Lika bra att säga att jag inte fick det. Jag skulle aldrig göra så där mot Melody. Aldrig, Aldrig, ALDRIG! Inte för Selena. Inte ens för en macka om det var det sista ätbara på jorden och om jag var vrålhungrig. Eller, då skulle jag göra det och ge mackan till Melody. Det skulle jag göra. Ett fånigt leénde spreds på mina läppar då jag tänkte på hur fånig jag är egentligen. Tänker på mackor… Något måste ha gått snett med mig. Eller åtminstone min hjärna. En Alfredo vände sig om mot mig och log stort.
“Din tjej är ju grymt het!” Viskade han och sneglade på Melody, som inte hörde på grund av att hon hade på sig ett par hörlurar. Som tur var.
“Ey, hon är min. Back of Freddo.” Flinade jag och slog löst till honom på armen. Han grymtade lätt till och slog sig ner vid sin Macbook igen. Ett litet skratt slank ur Melody’s mun, så jag kollade på vilken film hon kollade på. Det var väll typsikt. Så barnslig som hon är så kollade hon på självaste Nalle Puh.
Jag log stort och gosade ner mitt ansikte i hennes jordgubbs doftande hår och lät drömmarna ta över. Jag orkade inte vara uppe längre…
-
“Justin, det är lunch.” Viskade Melly mjukt i mitt öra och drog med handen över min kind. Jag slog trött upp ögonlocken och blev bemött av en kyss. En helt underbar en.
“aja, nu räcker det. Pasta SALLAD!” Nästintill skrek Melody glatt och greppade tag om sin gaffel och började snabbt äta. För att vara en sån liten person fick hon plats med mycket i sin lilla kropp.
“Melody, drick lite. Du kommer explodera!” Skrattade jag och räckte över ett glas cola hon snabbt började dricka ur. Alfredo vände sig om och skrattade glatt till.
“Så, lilltjejen är hungrig?” Flinade han. Melody grymtade till och gjorde en ful grimas till svar vilket fick Freddo att skratta ännu mer.
“Snart framme babe, snart.” Lugnade jag henne. Hon började genast äta långsammare och sneglade då och då på mig. Jag kände mig lugn i hennes närvaro. Det var därför jag behövde henne.
Justin hade slumrat till bredvid mig, igen, så jag bestämde mig för att hoppa fram till Alfredo eftersom att han var den enda vakna.
“Hej…” Mumlade jag trött när jag slog mig ner på platsen bredvid honom. Ett leénde spreds på hans läppar och han tog en klunk av sitt is – te.
“Sover Justin?” Jag suckade och nickade lätt. Ett flin spreds på hans läppar.
“Som alla andra.” Grumlade jag till svar och lyfte över Justin’s laptop i mitt knä. Alfredo satt med den och sin egna, men för tillfället var den låst. Jag fuktade mina läppar och kollade snabbt på Alfredo.
“Koden tack.” Sa jag stelt och log smått. Han suckade och knappade in en snabb kod.
“MelodyGoldGomezForever”
Ett fånigt leénde spreds på mina läppar och det blev ännu större när jag såg bakgrunden. Jag och Justin… För några veckor sedan, när vi hade kollat på Ryan’s och Chaz’s ishockey match hade Justin passat på att leka lite paparazzi och fotat på oss tillsammans. Jag klickade upp internet och gick snabbt in på Twitter och tweetade.
“Up in the air… My heart is so jetlagged… #Swag” Alfredo log stort och puffade till mig i sidan och började själv tweeta. Jag skrattade till när jag såg vad han skrev.
“My heart is a pilot, and my brain is so jetlagged, @Melody_Gomez” Jag skrattade ännu högre och slog till honom löst på armen, men tillräckligt hårt för honom att tjuta till. Den tjej han är… Jag flinade stort mot honom och klickade upp PhotoBooth. Alfredo nickade förtjust och tryckte sig närmare mig, då vi började ta en massa roliga foton. Helt plötsligt såg vi Justin’s ansikte i bakgrunden så jag vände mig snabbt om och möttes av hans våta läppar.
“Euw, blöt kyss.” Utbrast jag retsamt och blinkade flörtigt med ögat mot honom. Han himlade med ögonen och slog sig ner bredvid mig. Alfredo hade hunnit klicka på en film, så det var jag och Justin som fick fortsätta ta bilder. Men de här var inte lika roliga, utan lite mer… romantiska. Kenny grymtade till bakom oss, men vaknade ändå inte av vårat skratt. Kenny är ett berg, han kan sova genom allt. Justin’s läppar pressades mot mina och en bild avfyrades. Eller vad man säger. Eller som mig, tänker. Justin log stort mot mig.
*Då vill jag bara meddela er att vi är framme på LAX om 20 minuter gott folk!* Ropade flygvärdinnan ut i mikrofonen. Justin kollade upp i taket och mumlade något ohörbart. Säkert något som “Tack gode gud,” eller nåt. Kenny vaknade till och rufsade till i Justin’s hår, vilket fick Justin att bli lite smått irriterad.
“Jag jobbade med den där frisyren i mer än en timme Kenny! En dyrbar timme!” Fräste Justin och kollade surt på sätet framför sig. Jag kollade på Kenny och tryckte en hand över munnen för att inte börja gapskratta åt Justin’s barnsligheter. Han slog igen locket på laptopen och grumlade till. Kenny skakade lätt på huvudet åt Justin’s uppförande och skrattade högt till. Pattie kom upp mot oss och höjde lätt på ögonbrynen mot Justin.
“Ni åker till din lägenhet direkt va?” Undrade hon kort. Justin sneglade på mig och nickade snabbt samtidigt som en suck lämnade min mun.
“Ja. Det gör vi, sover du på hotell eller?” Pattie nickade som svar och gick sedan tillbaka till sin plats. Alfredo stängde av sin laptop och tryckte ner den i sin väska. Jag kollade på honom med en rynka mellan ögonbrynen.
“Vad hände? Blev du sur eller?” Frågade jag milt. Han rynkade på näsan och skakade på huvudet med en lätt suck.
“Ont i huvudet.” Jag fuktade mina läppar och kramade om Justin’s hand. Denna resan skulle jag njuta av. Med Justin. Bara uppleva något annat än Stratford, något jag inte gjort på ett bra tag. Förutom Vancouver och Mexico då, men inte i USA.
-
“Melody?” Ropade Justin. Hans röst var inte mycket att höra jämfört med alla skrik som kom från alla håll. Justin och jag hade hållit om varandra, hårt. Men hans fans hade dragit honom ifrån mig, så här stod jag. Ensam på LAX medans Justin lämnade stället. Eller, lämnade och lämnade. Han blev snarare ut knuffad från stället. Jag gick fram till en vakt och petade lätt på honom för att få hans uppmärksamhet. Han glodde ner på mig.
“Jag är Justin Bieber’s flickvän. Jag måste in i den där bilen!” Vädjade jag. Han log stort mot mig, då jag trodde hade en chans men knuffade sedan iväg mig.
“Tror du jag går på sånt där eller?” Röt han och ställde sig sedan med blicken på Justin igen. Tårarna började snabbt rinna ner för mina kinder och jag slog mig snabbt ner på en bänk. Här var jag. På LAX Airport, mer än 1000 mil hem ifrån och har ingen aning om vart jag ska ta vägen. Är inte livet underbart? En suck lämnade min mun och jag drog snabbt bort några tårar med hand ryggen. Vakten kom upp på mig och log smått.
“Justin Bieber ska ha skivsignering imorgon, då kan du minsann träffa din käraste pojkvän.” Flinade han skadeglatt och försvann sedan ut med hopen av Beliebers. Tårarna blev fler och fler och till sist så satt jag och stört grät. Kunde det bli värre? Jag kurade ihop mig på bänken och drog upp min mobil. Ja! Jag kan ringa Justin! Där dog batteriet… Man ska aldrig tänka eller säga “kan det blir värre?” för då blir det just det. Värre. Jag snyftade till och kollade ner på mina skor då någon la en hand på min axel. Justin? Jag kollade upp och möttes av en liten flickas ansikte. Hon räckte över ett lila block.
“Justin Bieber’s flickvän?” Pep hon till. Jag drog undan tårarna och nickade glatt.
“Ja..” Hon log stort och räckte över en penna, så jag skrev snabbt min autograf på hennes block och förväntade mig henne att gå, men hon slog sig ner bredvid mig. Hon var kanske 12, 13 år skulle jag tro.
“Vad heter du?” Frågade jag helt plötsligt. Hon bet sig hårt i läppen och log tveksamt.
“Rachel. Men kallas Rach. Du heter Melody Gomez, Selena Gomez’s kusin och Justin Bieber’s flickvän. Varför är du inte med Justin?” Sa hon snabbt. Jag snörvlade till och la huvudet på sned. Skulle jag berätta? Hon kunde ju inte direkt vara en spion eller något.
“Jag tappade bort honom, och jag har aldrig varit här och vet därför inte hur jag ska hitta honom igen. Ett av förslagen är att sova här tills hans skivsignering imorgon.” Suckade jag. Hon log stort och började dra i min arm.
“Jag vet vart Justin bor! Vi kan åka dit!” Jag kollade bekymrat på henne och skakad på huvudet.
“De släpper väll inte in fans där?” Mumlade jag kort. Hon snörpte på munnen och log stort än en gång och hoppade upp och ner på platsen. Vilket fick mig att må illa direkt.
“Men, vi kan låtsas att min moster bor där! Jag vet vad alla heter i det huset, jag går förbi där varje dag till skolan, så vi väljer ett namn så blir vi insläppta!” Jag log stort och gjorde en hög femma med henne. Nu var det bara att ta sig fram till Justin’s hus…
-
“Ursäkta, men hur mycket kostar en buss biljett?” Frågade Rachel busschauffören. Han hostade till och kollade ner på en papperslapp och log sedan ett ganska fult leénde mot oss.
“1 Dollar.” Jag räckte snabbt fram 2 dollar, en biljet till mig och en till Rachel. Vi gick bak och slog oss ner vid två platser. Jag kollade tveksamt på henne, men fick ett leénde som svar. Hon var säker på vad hon gjorde, men jag var fortfarande väldigt tveksam.
“Är du säker på att det kommer fungera? 100%?” Andades jag nervöst ut. Rachel log.
“Man är aldrig 100% Melody. Åh, vi ska av!” Utbrast hon och drog med mig ut ur bussen. En vindpust slog till oss i ansiktet då vi började gå mot havet med Beliebers som stod och omringande ett stort, vitt hus. Hon hade haft rätt. Vi hade kommit till rätt hus förmodligen. Eller, ja. Med tanke på alla fans med Bieber plakat. Rachel drog in mig bakom huset, där det stod en massa vakter. Fan… De knuffade snabbt bort oss.
“Jäkla fans. Helt orespektlösa.” Röt de och skakade på huvudet åt oss. Rachel lipade mot de och gick fram mot framsidan, där en dörr öppnades. Hon log stort och knuffade snabbt dit mig, jag hann in. Men jag hann inte säga hej då, eller tack till Rachel. Hon hade hjälpt mig hit från LAX, utan att ens känna mig. Det var en riktig hjälte. Jag gick fram till tavlan där det stod vilka som bodde här och letade efter Bieber, men det fanns ingenstans. Men dock fanns det en Hulskimaztlivbilleber på våning 6. Justin var bara för bra när han skulle välja efternamn. Ja.. Jag skulle precis gå in i hissen då någon drog mig tillbaka.

KAPITEL 23-. JERRY TIME
“Varför kollar du bak?” Muttrade jag tillslut. Hon stelnade till och skakade snabbt på huvudet.
“Jag kollar inte bak?” Jag svängde in på sidan av vägen och höll upp dagboken vilket fick henne att stelna till dubbelt så mycket. Så hon visste om den, men hade hon läst den?
“Vad vet du om denna?” Sa jag allvarligt. Hon bet sig löst i läppen, men det räckte för blodet att börja rinna. Hon var skyldig mig ett svar.
“Jag vet inget… Jag lovar Justin. Inget alls.” En suck slank ur hans mun och han slängde bak dagboken i baksätet med en grymtning.
“Vad stod det då?” Frågade jag lågt. Justin fortsatte köra och fuktade sina läppar.
“Min mamma hatar er för att din mamma gjorde hennes liv till ett helvete, och din pappa detsamma. Plus att han tog hennes oskuld.” Svarade Justin snabbt. En klump uppstod i min hals. Det kan inte vara sant. Inte för… va? Jag kan inte tro det.
“Är du säker?” Mumlade jag och drog med handen genom mitt hår. Justin nickade stelt.
“100 procent.” Grumlade han till svar. Jag kände hur jag snabbt blev illamående. Min pappa och Pattie? Euw… Bara tanken fick mig att må illa som bara den.
Helt plötsligt började Justin’s mobil vibrera. Han sneglade på mig och nickade.
“Svara.” Sa han lent. Jag drog upp hans mobil och möttes av en bild på Pattie och han och klickade snabbt på svara.
“Hej?” Svarade jag prövande och bet mig löst i läppen, men ångrade mig då det sved till.
“Åh, Melody! Precis dig jag ville prata med. Ehum, är det så att du har sett en rosa bok i Justin’s bil?” Jag stelnade till och pressade mobilen mot axeln.
“Hon vet om boken.” Väste jag lågt till Justin. Han kollade förskräckt på mig och ryckte på axlarna. Jag drog snabbt upp mobilen mot örat igen och pustade ut.
“Va? Nej, här finns det ingen bok alls.” Svarade jag med ett glatt tonfall, men mitt ansiktsuttryck var helt annat. ”Var den viktig?” Fortsatte jag snabbt.
“Öh… nej! Nej då.. Inte viktig alls. Men vi ses snart. Hälsa Justin. Hej då.” Sa hon snabbt och la sedan på. Jag la ner mobilen i min väska och frustade till.
“Hon vet om att dagboken är här…” Andades jag trött ut. Justin himlade med ögonen och nickade.
“Jag vet..” Grumlade Justin och drog en hand genom sitt hår. Gud han var så sexig…
-
“Hemma!” Ropade Justin när vi klev innanför dörren. Jag släppte taget om hans hand och kramade om den rosa boken när Pattie kom ut i hallen.
“Hittade den.” Hon ryckte den snabbt ur mitt grep och stirrade upphetsat på mig.
“Du har inte läst den va?” Jag flämtade till och skakade snabbt på huvudet. Det var sant, för det vare Justin som hade läst den. Hon nickade och drog undan några hårteser från ansiktet med ett djupt andetag.
“Okej… Middagen får ni beställa själva.” Med de orden gick hon snabbt in på sitt rum. Justin drog upp sin mobil och beställde snabbt två pizzor som kom några minuter senare. Jag slog mig ner vid köksön och trummade med fingrarna på kaklet. Då såg jag ett ELLE magasin och började bläddra igenom det. Justin kom in med pizzorna och slog snabbt ner de, just på magasinet. En suck lämnade min mun och jag slog upp kartongen för att mötas av en Hawaii Pizza.
“Min favvo.” Justin kollade förvånat på mig och höll upp det andra locket där det också låg en Hawaii Pizza.
“Min med.” Skrattade han. Jag log stort och kysste honom lätt på nästippen och började sedan äta. Pattie gick då och då förbi köket med blicken på mig och Justin.
“Din mamma är läskig…” Viskade jag med tillgjord röst till Justin. Han vände sig om och nickade.
“Jag vet.” Väste han tillbaka och log stort mot mig. Jag besvarade leéndet med glädje och fuktade mina läppar och gick snabbt fram till kylskåpet och drog ut en vattenflaska.
“Jag fattar inte grejen med vatten flaskor i USA. Mamma och jag var på semester i Tyskland en gång, där dricker de typ bara rinnande vatten.” Utbrast jag helt plötsligt och tog en klunk av det kalla vattnet. Justin nickade intresserat, men hade blicken på mina bröst.
“Justin, mitt ansikte är här.” Harklade jag mig och rörde med handen över mitt ansikte. Han kvicknade snabbt till och en rodnad bröt sig fram på hans kinder. Jag fnissade till och bet mig löst i kinden. Justin skrattade till, men det var ett nervöst skratt. Jag la en tröstande hand under hans haka och kollade djupt in i hans ögon.
“Jag vet att du vill… Jag känner mig redo också. Men Pattie…” Han hoppade snabbt upp på fötterna och försvann ut i vardagsrummet. 10 minuter senare kom han in igen och log stort mot mig.
“Mamma har gått nu.” Jag kollade förvånat på honom och lät honom dra upp mig i sin famn. Han höll mig som en bebis. Jag skrattade till åt min tanke och pressade mina läppar mot hans i en passionerad och intensiv kyss som var så känslofylld så att det kändes som om det slog gnistror om oss.
“Mitt rum.” Flåsade han mot mina läppar och släppte ner mig att gå in på hans rum. Justin kom snabbt efter och slog igen dörren efter sig innan han pressade sina läppar mot mina för att fortsätta kyssen. Fjärilarna bubblade vilt i min mage. Jag kände hur hungern efter honom spred sig. Mina händer drog sig upp på hans mage under tröjan och jag slet snabbt av den. Justin drog av min och la sig ner i sängen med mig över sig. Ett stön lämnade hans mun och han pressade återigen sina läppar mot mina medans han kravlade sig ur sina jeans. Jag gjorde detsamma och till sist låg vi båda i underkläder. Mina kyssar gick ner på hans hals och mot hans käkben. Där kunde han inte hålla sig, ett stön slank genom hans läppar. Ett flin dök upp på mina läppar och jag pressade mina läppar mot hans. Min tunga trängde sig in i hans mun samtidigt som hans händer vandrade ner för min rygg och mot min rumpa. Hans kyssar drog sig ner mot min kind, min haka, min hals och till sist mitt nyckelben. Min svaga punkt. Jag stönade högt till och drog in en hand under hans kalsonger för att dra av de. Han knäppte upp min BH och slängde ner den på golvet, då hans blick hamnade på mina bröst. Jag drog upp hans hand mot det ena och pressade sedan mina läppar mot hans då hans hand masserade mitt bröst. Mina trosor gled snabbt av, men han höll sig ett bra tag till.
“Jag vill njuta lite till.” Flinade han mot min hals. Jag nickade och drog med händerna genom hans himmelska hår. Mina andetag var knappt andetag längre, det hade blivit till flåsningar som om jag hade sprungit ett maraton. Justin log stort mot mig och pressade snabbt sina läppar mot mina igen. Hans läppar masserade praktiskt taget mina. Hans händer smekte min nakna kropp och då avbröt han helt plötsligt kyssen och böjde sig mot nattduksbordet för att ta ut ett litet plastpaket och trädde på kondomen innan han trängde sig in i mig. Njutningen? Oslagbar.
“Duschen?” Flåsade jag snabbt ut. Melody drog undan lite hår från ansiktet som hade klibbat fast sig på hennes kinder och nickade lätt. Jag reste mig snabbt upp och drog med henne ut i badrummet och hoppade in i duschen. Hennes läppar trycktes snabbt mot mina då vattnet började rinna ner för våra sammanslingrande kroppar. Ett pirr slank igenom min kropp och jag la snabbt en hand på hennes korsrygg och tryckte henne närmare mig, då hon drog sig undan.
“Jerry gör ont när han är hård förstår du.” Flinade hon och drog en hand genom sitt blöta hår. Jag himlade med ögonen. Jerry var ett namn mina Beliebers hade hittat på till min… sak. Hon skrattade till och smekte min kind och la en hand på min bröstkorg.
“Klockan är mycket Justin, vi borde sova.” Viskade hon mot mina läppar och vred av vattnet. Jag nickade och räckte över en handduk till henne. Hon virade den runt sin kropp och greppade tag om min hårfön och började torka håret och räckte sedan över den till mig.
“Så, vad kan jag sova i?” Frågade hon lugnt när vi stod i sovrummet igen. Jag räckte över ett par rosa underkläder från VS som Selena aldrig hade använt förut. Melody höjde lätt på ögonbrynen och tog emot de mellan tummen och pekfingret.
“Vad är detta?” Jag drog på mig ett par kalsonger, och sedan ett par mjukisbyxor.
“Underkläder?” Svarade jag och log smått. Hon himlade med ögonen och nickade.
“Jag ser det, men du är en kille sist jag kollade Justin.” Muttrade hon surt. Jag fuktade mina läppar.
“Det är Selena’s gamla. Hon måste ha glömt de här.” Log jag. Melody drog snabbt av sig handduken och på med underkläderna. Och för att erkänna, så såg hon väldigt sexig ut i de. Sexigare än Selena. Hon hade två likadana par.
“Och över detta?” Jag slängde över en vit t-shirt som var min till henne. Hon drog på sig den över underkläderna och log sexigt mot mig.
“Dina kläder luktar så gott. Lika gott som du…” Utbrast hon flörtigt och hoppade in bredvid mig under täcket. Jag drog henne in i min famn och kysste henne mjukt på läpparna.
“Du ska inte snacka om godluktande personer.” Andades jag trött ut och gäspade högt. Hon fnös till och slog igen ögonlocken, bara några sekunder senare sov båda. Eller i alla fall jag. Melody kunde jag ju inte veta om eftersom att jag sov. Men i alla fall så sov jag.
-
“Justin! Upp och hoppa!” Skrek Melody in i mitt öra. Jag slog snabbt upp ögonen och mötte hennes fantastiska ögon. Ett leénde spreds på mina läppar.
“God morgon Sweetie!” Utbrast jag snabbt. Hon fnittrade till och rättade till skjortan hon hade på sig. Hon var fullt påklädd med ett par midjehöga, svarta jeans och en röd/svart randig skjorta. Hennes hår hade hon flätat i en sned fläta som låg på hennes högra axel.
“Upp då! Flyget drar om 40 minuter!” Jag hoppade snabbt i mina kläder och skulle precis gå in i köket då Melody drog med mig ut i hallen.
“Starbucks.” Förklarade hon lätt. Jag log smått och drog på mig min jacka och kramade om hennes hand och gick ut till Kenny som satt i min Range Rover med ett självbelåtet flin på läpparna.
“Hej.” Fnissade han när vi hoppade in i baksätet. Jag nickade mot honom och kollade sedan snabbt på Melody.
“Vart fick du kläder ifrån?” Frågade jag och flätade samman våra fingrar.
“Pattie hade köpt en massa kläder och smink till mig igår, men det hade hon inte behövt. Hon sa att vi inte skulle ha tid att åka hem till mig och packa innan, så hon köpte det.” Jag nickade förstående och drog upp min mobil och såg att jag hade ett nytt sms. Okänd?
“Wow, du ska till LA? Jag ska till LA? Det måste vara ödet. Vi ses, xoxo Sel.”
En klump uppstod i min hals. Selena skulle till LA? Melody märkte genast mitt bekymrade ansiktsuttryck och rynkade lätt på pannan mot mig.
“Vad är det?” Jag kunde inte hålla detta från henne och höll upp sms:et. Hon kippade efter andan och lutade sig slappt tillbaka i sätet.
“Du ska inte träffa henne va?” Mumlade Melody ledsamt. Jag kollade snabbt på henne.
“Nej!” Svarade jag bestämt och skakade på huvudet. Men jag trodde inte det skulle gå. Selena gör vad som helst för att få som hon vill, och då menar jag verkligen vad som helst. Melody log tacksamt mot mig och pressade sina kletiga läppar, med smak av körsbär mot mina i en snabb kyss.
“Framme.” Utbrast Kenny och stannade bilen framför ingången till flygplatsen. Melody kramade nervöst om min hand och kollade ut på papzen.
“Du, vi klarar det. Tillsammans.” Viskade jag tröstande. Hon nickade och hoppade snabbt ut ur bilen och möttes av ett hav av blixtar.
Say what?! Selena ska till LA? Justin och Melody ska till LA? Det luktar problem, långaaa vägar. Hm.. Vad kommer hända i LA egentligen? Mer ikväll?
KOMMENTERA MYCKET DÅ, JAG VET ATT DET ÄR SENT MEN HAR HÅLLT PÅ MED ANNAT!
KAPITEL 22-. WINNIPEG. PART 2
“Tack, men kör nu. Jag vill gärna komma fram.” Justin började köra och sjöng samt på en låt. Jag kände igen den från BELIEVE. Men vilken kunde jag inte sätta fingret på.
”Kan du stanna?” Mumlade jag trött efter en timmes körandes. Justin kollade kort på mig och stannade bilen på kanten till vägen. Jag hoppade snabbt ur den och gick till baksätet och la mig ner med Justin’s jacka över min kropp. Han log stort mot mig i backspegeln och fortsatte sedan köra. Helt plötsligt fann en rosa bok på golvet i bilen min uppmärksamhet…
Jag drog tyst upp den under jackan så att Justin inte skulle se och slog upp den. Det första jag mötte var ett namn. “Pattie Mallette’s Dagbok, PRIVAT!”
Jag drog efter andan. Pattie’s dagbok? Vad gjorde den i Justin’s bil? Hade han läst den eller? Min hand släppte den snabbt så att den föll ner mot golvet med en dov duns.
“Vad var det?” Utbrast Justin snabbt och kollade på mig i backspegeln. Jag bet mig löst i läppen och höll upp min mobil.
“Tappade den.” Var min ursäkt. Han nickade och koncentrerade sig sedan på vägen. Pattie’s dagbok i Justin’s bil… Jag kunde inte få den ur min hjärna. Men det måste varit länge sedan hon skrev i den, för på baksidan av boken som nu var vänd mot mig stod det ett datum. 1992. 2 år innan Justin föddes. Och 3 innan jag. Där i kanske det fanns en förklaring till hennes hat mot oss. Jag svalde hårt och skakade bort tankarna. Nej, tänk inte ens tanken Melly. Du ska inte läsa den.
Justin log smått mot mig i backspegeln och höjde lätt på ögonbrynen.
“Skulle inte du sova?” Flinade han. Jag suckade och fuktade mina läppar innan jag svarade.
“Det går inte… Jag får ingen ro.” Suckade jag och kollade upp på den ljusblåa himmeln. Klockan var bara halv 1. Justin nickade och stängde av radion.
“Jag kan sjunga för dig!” Jag skrattade till och gjorde tummen upp till honom. Det var mitt tecken på att han skulle göra det. Typ som ett ja.
Han började sjunga, på samma låt som förut och mitt hjärta bultade hårdare innanför bröstet. Han lät som… gud vet vad!
“Why should we fight the feeling? Let’s just live in the moment…, Thought it’s infatuation, i’m good with that, Cause i’m in love with the thought of you, with the thought of you…”
Fjärilarna blev galnare än galnast när han sjöng för mig. Jag hade aldrig känt såhär. Någonsin för en kille. Men det är väll för att Justin är min första kille. Typ.
Mina ögonlock blev snabbt tyngre och bara några minuter senare somnade jag…
-
“MELODY!” Skrek en klingande, ljus röst i örat på mig. Jag slog trött upp ögonen och mötte Jazzy’s stora leénde. Det smittade snabbt av sig och jag drog upp henne i min famn. Jag hade träffat Jazzy förut med tanke på att Selena och Justin hade… ja, varit ihop. Jag klev ur bilen med Jazzy i min famn och gick in i huset där Justin och Jeremy stod.
“Hej Melody.” Hälsade Jeremy glatt och kramade lätt om mig. Jag besvarade snabbt kramen och ställde ner Jazzy, då kom Jaxon blygt fram och kramade om mina ben. Hans kinder bytte snabbt färg till en mer ljusröd nyans och jag log stort. Han var bara för söt.
“Så, är ni hungriga?” Frågade Jeremy mjukt. Justin kramade om min hand.
“Visst.” Jag kysste honom mjukt på kinden och gick med allihopa in i köket där maten redan stod på bordet. Köttbullar och makaroner, jag skulle chansa på att Jazzy hade fått bestämma.
“Det här valde jag.” Kvittrade hon. Jackpott. Jag log stort mot henne och tog en klunk av jordgubbs saften som fyllde mitt glas. Justin flinade stort mot mig och sneglade på Jaxon som hade fått lite problem med en köttbulle.
Alla började gapskratta, förutom Jaxon som bara satt och kollade oförstående på oss.
Jazzy och Jaxon hade släpat med Melody till deras lekrum. Det kom många skratt där uppe från, så jag satsade på att de hade det roligt.
“Vad hände med Selena egentligen?” Andades pappa ut. Jag fuktade mina läppar och sneglade på honom.
“Jag… känslorna försvann, OK?” Han nickade och tog upp en kaka och tryckte in den i munnen.
“Jaja, ok. Gillar du Melody?” Jag skrattade till, precis som när mamma frågade.
“Mer än gillar.” Svarade jag och kollade ut genom fönstret på gräsmattan där en massa barnleksaker låg. Jaxon och Jazzy’s… De ungarna städar aldrig undan efter sig. Jag log stort åt min tanke.
“Vad tänker du på?” Frågade pappa milt. Jag kollade upp på honom och skakade på huvudet. Ingenting… Egentligen. Han höjde lätt på ögonbrynen mot mig.
“Inget.” Skrockade jag och tog upp en bulle och stoppade in den i munnen. Han nickade och skrattade till då man hörde Jazzy’s höga skratt där uppe från. Till sist blev det lite tystare, och sen vart det knäpptyst och Melly kom ner till oss i vardagsrummet.
“De somnade.” Log hon och slog sig ner bredvid mig och lutade sitt huvud mot min axel. Pappa nickade tacksamt mot henne.
“Tack, de skulle behöva sova lite nu.” Skrattade han. Melody log stort och stängde igen ögonlocken. Jag förstod henne, att vara med Jaxon och Jazzy var krävande. Man blev trött. Och bara efter några minuter också.
“När åker ni?” Frågade pappa från sin kaffekopp. Melody flätade samman våra fingrar.
“Ikväll.” Svarade jag snabbt och log milt mot honom. Han nickade förstående och gick ut i köket igen.
“Trött babe?” Flinade jag och kollade ner på Melody. Hon skrattade till.
“Dina syskon är precis som du, lika spralliga och energi tagande.” Jag låtsades bli förolämpad och böjde mig ner mot hennes läppar.
“Det menar du inte, ta tillbaka det.” Viskade jag mot de. Hennes blick flackade mellan mina läppar och ögon, medans hon fuktade sina läppar.
“Vad ska du göra om jag inte gör det?” Svarade hon lätt och la en hand på min kind. Jag pressade mina läppar mot hennes i en mjuk kyss. Hennes läppar masserade mina.
Fjärilarna blev galnare än galnast, men pappa kom ut och störde oss. Aldrig frid… Jag himlade med ögonen och lutade mig tillbaka i soffan.
“Vill ni ha något? Kaffe, te, cola eller bara saft?” Frågade pappa helt plötsligt. Melody skakade lätt på huvudet.
“Nej tack Mr. Bieber.” Pappa skrattade till och nickade mot mig.
“Där har du dig en trevlig tjej Justin. Haha, kalla mig Jeremy Melody.” Skrockade pappa. Melody nickade och log smått mot pappa och sneglade på mig.
“Oh, jag glömde min mobil i bilen, kan du hämta den?” Utbrast hon och bet sig löst i läppen.
“Visst.” Sa jag snabbt och gick ut till bilen. Jag letade runt efter hennes mobil och hittade sedan något. En rosa dagbok… Jag slog upp första sidan. Mammas dagbok? Vad gjorde den här? Hon kanske hade tappat den här…
Jag slog upp andra sidan och sneglade på datumet. 14/5 – 1992. Wow, så tidigt? Min blick hamnade på texten och jag började genast läsa.
-
“Kära dagbok. Idag är det måndag, äntligen. Solen har inte hunnit gå upp än, klockan är lite över tre på morgonen. Jag har inte kunnat sova. Mina tankar har varit på annat håll… Snart går mamma och pappa upp, då kan jag gå ut i köket. Jag kan inte sluta tänka på vad som hände igår. På Shelly’s fest. Gud… Jag kunde inte sluta. Han gjorde det, han tog min oskuld. Men jag var ju med på det… Jag ville bara äta upp honom. Men idag kommer han väll bara låtsas som om jag inte finns. Jag menar, varför skulle Quarter backen till skolans fotbolls lag dejta mig, en nörd, Patricia Mallette. En 16 årig loser. Skulle inte tro det. Och Taylor har ändå sin käraste Leonie till Cheerleader. Usch, jag hatar henne. Allt hon har gjort är att göra mitt liv till ett levande helvete. JAG HATAR LEONIE GOMEZ!!!!!!!!!
Det där behövde jag… Hon kommer förstöra all lycka jag kommer ha i High School. Men hon kommer ALDRIG få reda på att det var Taylor Field som tog min oskuld. Jag hörde de snacka om gifte mål en gång på lunchen. Taylor sa att om de skulle gifta sig skulle han byta efternamn till Gomez för att Field var MYCKET fulare och opopulärare. Skit snack.. Oh, nu vaknade pappa.
Men jag borde vänta lite med att gå ut tills mamma vaknar, för jag vaknar aldrig såhär tidigt. Usch, jag får ont i magen bara att tänka på henne.. Men han… Taylor lyser upp mina dagar, även fast han knappt kollar på mig. Han är upptagen med att begrava sin tunga i Leonie’s hals. Äh, jag skriver mer sen… Hej då dagboken.”
-
Mamma hatar Leonie och Taylor för att hon var kär i Taylor. De förstörde henne. Han tog henne jäkla oskuld. Jag fortsatte bläddra tills 1 år innan jag föddes. 1993, 14/5. Precis samma datum som förra, fast ett år fram.
-
“Kära dagbok. Jag känner inte för att leva längre. Jag hatar mitt LIV. Taylor har gjort om en bild på mig. HAN HAR SPRIDIT ETT RYKTE MED BILDEN. Jag vill aldrig mer gå till den där skolan. Jag hatar Stratford High School. Taylor och hans gäng… de förstör allting! Och Leonie? Det är hon som sprider skiten.. de är bara inte för sanna. Och det värsta är att ryktet har spridits i hela Stratford. Varenda kotte vet om det… Men det är inte SANT! De säger att jag har legat med hela fotbollslaget och att jag har HIV. Men det är inte sant… Jag vill inte leva. Snälla GUD, ta bort mitt lidande. Jag vill inte leva längre… Tårarna bara rinner mer och mer… Mamma har gett mig utegångsförbud. Hon vill inte att jag ska skämma ut familjen genom att visa mig ute på staden tills allt det här är avklarat. Jag får inte lämna huset, förutom när jag ska till skolan. Fast då skjutsar hon mig i pappas bil. Han får åka buss till jobbet… Men det har börjat en ny kille i våran skola. Jag har blivit bra kompis med honom. Han stödjer mig. Jeremy Bieber heter han. Han är snygg också… Mamma ropar på mig nu. Men jag tänker inte gå upp än. Hon får tro att jag sover. Snart. Mamma och Taylor’s mamma är bra kompisar, vilket gör att Taylor ofta är här. När han är själv med mig säger han att jag är vacker. Han kysser på mig och han säger att han älskar mig. Och det värsta är att jag går på det. Jag syndar. Men han gör det likaväl. Hans pappa är ju präst. Jag ska berätta en hemlighet…-”
-
Fortsättningen var bortriven. Fan! Jag röt till och greppade tag om Melody’s mobil och gick sedan in i huset igen. Melody och pappa hade klickat på tv:n.
“Tog det verkligen en halvtimme att hitta min mobil?” Flinade Melody och tog snabbt emot den. Jag log stelt till svar och sneglade på klockan. Halv 5.
“Melly, vi borde åka.” Sa jag snabbt och fuktade mina läppar. Hon suckade men nickade.
“Hej då Jeremy.” Suckade hon och kramade om pappa. Han log mjukt mot oss båda och vinkade lätt med handen från fåtöljen.
“Säg hej då till Jazzy och Jaxon från oss..” Mumlade jag. Pappa nickade stelt och log smått mot mig. Jag gick snabbt ut ur huset med Melody framför mig och hoppade in i bilen. Hon sneglade bak på dagboken hela tiden som om jag inte märkte det.
“Varför kollar du bak?” Muttrade jag tillslut. Hon stelnade till och skakade snabbt på huvudet.
“Jag kollar inte bak?” Jag svängde in på sidan av vägen och höll upp dagboken vilket fick henne att stelna till dubbelt så mycket. Så hon visste om den, men hade hon läst den?

KAPITEL 21-. WINNIPEG. PART 1
“Mamma ringde mig också och sa detsamma, jag behöver ingen uppmärksamhet innan de har fångat honom.” Andades jag lugnt ut och lutade mig tröttsamt mot Justin’s axel.
“Precis… Bra.” Mumlade han och böjde sig ner för att kyssa min hjässa. Ett pirr slank igenom min kropp och jag flätade samman våra fingrar under filten.
Justin skulle precis pressa sina läppar mot mina då det ringde på dörren. Alltid ska något störa oss. Han suckade och reste sig snabbt upp, men jag följde med.
När han öppnade dörren blev jag mer eller mindre chockad. Vad gjorde de här?
“Ms. Gomez?” Harklade polismannen sig och kollade trött på mig. Jag rynkade lätt på pannan och nickade.
“Det är mitt namn det.” Svarade jag snabbt och korsade armarna över bröstet.
“Skulle vi kunna få prata med dig om… ja. En sak.” Justin la en arm runt min midja och tryckte mig tätare mot honom. Han såg inte tillfreds ut.
“Allt ni ska säga till mig kan ni säga framför Justin.” Polismannen pressade samman sina läppar så att rynkorna runt de suddades ut. Justin flyttade sig från dörröppningen till polismannen, som enligt brickan hette John.
“Så, vad är det?” Suckade jag och slog mig ner i soffan. John slog sig ner i fåtöljen och drog ett djupt andetag innan han förklarade vad ”saken” var för något.
“Vi har hittat mannen. Ja…” Hostade han ur sig. Jag kollade stelt på honom och kände hur klumpen av obehag hoppade upp i min hals.
“Jaha… Kan man få mer detaljer?” Fnös jag och skakade lätt på huvudet. Han suckade.
“Han heter Michael Gilbert, är 53 år och har varit marin soldat.” Det förklarade hans järngrepp. Men åldern fick mig att må illa.
“Vad händer nu då?” Undrade Justin med hes röst. John drog med handen över sitt, halvt, flintskalliga huvud.
“Det blir rättegång förstås. Jag sku…-” Jag höll upp handen i luften och kollade stelt på honom.
“Hur många år är det för våldtäkt och kidnappning?” Grumlade jag och bet mig löst i läppen. Justin kramade hårdare om min hand och kysste mig ömt på kinden.
“Jo, det kan bli från 13 år upp till livstid. Om det finns tillräckligt med bevis och om våldtäkten var… grov, så blir det livstid. Oftast.” På ett sätt blev jag en gnutta lättad. Om han skulle få livstid skulle jag slippa tänka på honom. Sluta se hans ansikte i mina tankar så fort Justin rörde vid mig. Han skulle försvinna från mina tankar. Jag kan inte ha kvar honom i mina tankar. Han ska bort, och det är nu. Allt tas ju i slutet av dagen ut på Justin. Han kan inte kyssa sin flickvän… Nej… Jag måste sluta tänka på honom.
“Ja, men det var allt för mig. Du ska komma och vittna om 1 månad. Då är det rättegång med vittnen.” Sa John slappt och reste sig upp ur fåtöljen.
“Jag måste inte se honom då va?” Mumlade jag oroligt och ställde mig upp med blicken på John. Han vände sig om och log smått mot mig med en skakning på huvudet.
“Nej, inte om du inte vill.” Jag svalde hårt och nickade snabbt. Det var tur. Han drog på sig sin polis keps och gick sedan snabbt ut ur huset.
“Det där var… konstigt.” Flinade Justin och drog in mig i hans omfamning. Jag suckade.
“Nu är allt över… det är det enda som kvittar.” Andades jag trött ut mot hans axel. Justin nickade och pressade sina läppar mot mina i en intensiv kyss.
Jag ville bara äta upp honom, men ändå så hade jag fortfarande bilderna kvar på näthinnan. Det gick bara inte…
“Ska vi kolla på film?” Föreslog Justin och fuktade sina sockersöta läppar. Jag bet mig löst i läppen och nickade glatt.
“Det är en bra ide.” Han log stort och drog med mig in i tv rummet. Det var fullt med filmer i hyllan, nu skulle vi bara välja en… En suck lämnade Justin’s hand medans han drog med fingret över filmryggarna. Då fick jag syn på en film och viftade undan Justin.
“Gå och hämta snacks, jag fixar det här.” Log jag och föste ut honom ur rummet medans jag plockade ur filmen, släckte ljuset och mysade till det i soffan. Till dess hade Justin kommit tillbaka med en skål chips och två glas cola.
“Bananer i Pyjamas? Driver du med mig Melly?” Frustade han till och ställde ner snacket på bordet. Jag log stort och skakade på huvudet medan jag klappade med handen på den tomma platsen bredvid mig i soffan.
“Kom igen nu Bieber, nu kör vi!” Utbrast jag glatt, som om jag hade blivit barn på nytt. Justin himlade med ögonen och kysste mig ömt på läpparna. Jag låg smått.
“Det är därför jag älskar dig.” Viskade han mot mina läppar och menade självklart allt det här. Jag fnittrade till och playade sedan filmen. Enligt mig var introt bäst.
“Melly, Melly, Melly…” Andades Justin retsamt ut och började naffsa på min hals. Jag skrattade till och slog löst till honom på armen.
“Tyst! Det börjar nu!” Gnällde jag och höjde volymen. Justin frustade till och slog ihop armarna över bröstet. Jag flinade stort och la mig ner i hans famn, bara för att.
-
“Rise and shine babe.” Viskade Justin sexigt i mitt öra och ett pirr slank igenom min kropp. Killars, speciellt Justin’s, morgon röster är så otroligt sexiga. Det är nog det bästa som finns att vakna till, men jag tänkte vara lite busig och slog inte upp ögonen.
“Hm… Melody? Dags att vakna…” Stönade Justin in i mitt öra och la sig ner över mig med sina läppar klistrade på mina. Jag la handen på hans nacke och tryckte de hårdare mot mina, fjärilarna fick inte nog i magen.
Hans tunga fann snabbt min och började leka med den. Men kyssen avbröts snabbt av Pattie’s rop.
“Justin? Melody? Frukost!” Justin skrattade till och höjde lätt på ögonbrynen mot mig.Ett skratt lämnade min mun.
“Tillsammans?” Jag log snett mot honom och kysste honom snabbt på läpparna.
“Alltid.”
“Imorgon, halv 5, så åker vi till LA. Så det blir inte sent ikväll, uppfattat?” Sa mamma kort och kollade strängt på mig och Melody. Båda två nickade stelt. Melody’s satt och knaprade på sin macka, men under bordet så kramade hennes hand om min. Jag kunde inte låta bli henne helt enkelt.
“Vad ska vi göra idag då?” Gäspade hon och tog en klunk av sin oboy. Jag kollade ut på det vackra vädret och fuktade mina läppar. Vad skulle vi göra idag egentligen?
“Ni kan väll åka upp på en dagsutflykt till Winnipeg? Det skulle Jazzy och Jaxon älska.” Föreslog mamma milt. Melody log uppmanande mot mig och kramade hårdare om min hand under bordet, så jag hade inget annat val än att nicka.
“Winnipeg it is.” Suckade jag. Melody flinade nöjt och tryckte in den sista biten av sin macka innan hon lämnade bordet och försvann in på mitt rum. Mamma drog en hand genom sitt långa hår och log smått mot mig.
“Du gillar henne verkligen va?” Sa hon lågt och höjde på ena ögonbrynet. Jag nickade.
“Mer än gillar… Men det gör inte du.” Mamma svalde hårt och spände käkarna mot mig.
“Justin, jag kan inte hjälpa det. Jag kan tolerera henne, men jag gillar henne inte så värst mycket bara för det. Jag gillar ingen i den där familjen.” Jag fnös ilsket till.
“Vad har de gjort för att du ska hata de så mycket?! Du har inte ens känt de så pass länge!” Nästintill skrek jag. Mamma kollade strängt på mig och pekade på mitt rum.
“Gå, nu. Jag vill inte se dig idag.” Svarade hon kallt och kollade ner i tidningen. Jag försökte svälja klumpen i halsen medans jag gick mot rummet och smällde igen den. Men då möttes jag av ett till problem. Melody satt och grät stumt på min säng.
“Melly… hon menade det inte.” Viskade jag och satte mig ner på huk framför henne.
“Jo… hon menade allt hon sa. Hon hatar mig.” Snyftade hon och slog armarna runt min hals medans tårarna forsade ner på min t-shirt.
“Din mamma hatar mig, och hon kommer alltid göra det.” Grät hon ut och tryckte mig närmre henne. Jag kunde inget annat än att också börja gråta. Men varför hatade mamma de så mycket? Mina tårar var inte för att mamma tyckte som hon tyckte, utan det var för att jag hatade att se Melly såhär. Hjälplös och ledsen…
-
“Okej, nu kör vi!” Log jag och startade motorn. Melody fuktade sina läppar och snörvlade till medans hon vred på musiken. Jag suckade och började köra. Under flera minuter, kanske till och med timmar, så satt hon bara där. Tyst. Hade hon tagit det så hårt? Jag sänkte musiken på radion då Drive By – Train, gick på den. Jag störde mig på den låten, alla sjöng på den. Melody suckade och blängde surt på mig.
“Vad gör du? Jag gillar den låten…” Snäste hon och höjde igen, men då klickade jag av radion.
“Vad är det nu då?!” Sa jag uppgivet och sneglade på henne. Hon fnös till.
“Inget, bara det att din mamma hatar mig…” Jag suckade och skakade på huvudet.
“Melody, sluta överreagera. Är du 3?! Tror du JAG bryr mig om vad min MAMMA tycker m dig? Det förändrar inget alls!” Hon himlade med ögonen och pressade ihop läpparna.
“Nej, men varför hatar hon min mamma och min pappa då? Huh? Vad har DE gjort?” Röt hon och kollade stelt på mig. Jag ryckte på axlarna.
“Jag vet inte!” Skrek jag till svar. Jag orkade inte längre. Melody muttrade något ohörbart och bet sig hårt i läppen.
“Lyssna på oss. Vad är det här?” Mumlade jag ledsamt. Melody ryckte på axlarna.
“Jag vet inte, uppenbart så är det något.” Med dem orden så klickade hon på radion igen. Jag orkade inte hålla på längre och lät henne hållas.
Jag hoppade snabbt ur bilen och sneglade på Justin som hade dragit över sin luva över ansiktet, dock att han hade sin keps.
“Jag går in i affären och köper något…” Mumlade jag. Han nickade och började sedan tanka bilen. En gäspning gled ur min mun och jag gick snabbt in i affären.
Min blick föll snabbt på löpsedeln, och mina ögon mer eller mindre spärrades upp.
“JUSTIN BIEBER’S NYA FLICKVÄN! VI HAR BILDERNA!”
Jag flämtade till och ryckte snabbt åt mig tidningen och kollade på bilderna. Det var jag och Justin när vi kysstes igår. Papzen hade åkt till hans hus och fotat från fönstret?
“Igår kväll så sägs det att Justin Bieber har bjudit hem sin nya flickvän efter tragedin med Jelena. Har Bieber en ny tjej? Vem är det egentligen? En nära källa till tjejen säger:
“Ja, hon är ihop med Justin Bieber. Jag har sett de vara med varandra ofta, och de är riktigt kära. Det roliga är att hon var bästa kompis med Selena Gomez, Justin’s ex.”
Så, vem är då denna mystiska flicka? Har Bieber skaffat sig en true love eller är det bara en tröst tjej? Paret har ocks…-”
Jag blev avbruten i mitt läsande när mannen bakom disken ropade på mig.
“Du tjejen! Du får betala för den där!” Skrek han ilsket. Jag suckade och plockade åt mig en påse M&M’s också, vi ska ju liksom åka i 3 timmar till. Han tog snabbt betalt och lät mig sedan gå, men då satt Justin redan i bilen och kollade oförstående på mig.
“Varför tog det så lång tid?” Sa han snabbt när jag hoppade in i bilen. Jag räckte över tidningen och knäppte fast säkerhetsbältet.
“Enligt de är jag bara din “tröst tjej”..” Grumlade jag och tryckte in en näve M&M’s i munnen. Justin fnös till och skakade på huvudet.
“Babe, lyssna inte på de. Ok? Du är inte alls min tröst tjej, de vill bara ha reaktioner.” Jag log smått och kysste Justin mjukt på kinden.
“Tack, men kör nu. Jag vill gärna komma fram.” Justin började köra och sjöng samt på en låt. Jag kände igen den från BELIEVE. Men vilken kunde jag inte sätta fingret på.
”Kan du stanna?” Mumlade jag trött efter en timmes körandes. Justin kollade kort på mig och stannade bilen på kanten till vägen. Jag hoppade snabbt ur den och gick till baksätet och la mig ner med Justin’s jacka över min kropp. Han log stort mot mig i backspegeln och fortsatte sedan köra. Helt plötsligt fann en rosa bok på golvet i bilen min uppmärksamhet…
Vadå för rosa bok? Oh no, fighting... Papzen gjorde vadå?! Hur kommer resan till Winnipeg fortsätta?
KOMMENTERA FÖR MER KAPITEL IKVÄLL! OCH KOMMENTERA MYCKET! :D
KAPITEL 20-. YOUR PRINCE CHARMING
“Justin?” Ropade mamma från köket när jag klev innanför dörren. Jag suckade och gick snabbt ut dit och ställde ner påsen på köksön och kollade sedan på mamma som satt stelt vid matbordet.
”Du har din fika, vad är det nu?” Suckade jag och slog mig ner bredvid henne vid matbordet. Hon reste sig upp och kollade stelt på mig.
“Vi måste prata.” Sa hon snabbt och allvarligt. Hennes ögon var seriösa. Jag skulle precis svara när jag hörde hur dörren öppnades och stängdes. Jag spände blicken mot dörröppningen till köket för att se vem som skulle dyka upp där, bara några sekunder senare.
“Pappa?” Utbrast jag och ett stort leénde spreds på mina läppar när jag gick fram till honom och drog in honom i en lång kram.
“Hej grabben!” Sa han milt och dunkade till mig i ryggen. Jag skrattade till och blickade mellan mamma och pappa.
“Vad är det vi ska prata om då?” Mamma suckade och pekade på stolen framför henne. Pappa gick och slog sig ner bredvid henne och jag framför.
“Ja?” Andades jag ut, jag ville veta vad det var. Båda såg stela och väldigt allvarliga ut.
“Jo… Du och Melody har ju pratat om att offentlig göra er, jag har hört er prata om det, och vi tycker inte att det är en så bra ide Justin…” Suckade mamma. Jag spärrade snabbt upp ögonen och skakade på huvudet.
“Varför inte?!” Spottade jag förtvivlat ur mig. Pappa kollade lugnande på mig.
“De har inte fångat våldtäcksmannen än, och då är inte det bästa för Melody att ha sådär mycket uppmärksamhet. Han läser säkert också tidningen.” Förklarade pappa.
“Jaha, men när kommer de hitta honom då?” Pappa ryckte lätt på axlarna och mamma kollade strängt på mig.
“Så, du behöver ju kanske inte ta upp detta med Melody men du kan ju säga att ni kanske kan vänta lite?” Jag nickade till och sneglade på klockan.
Halv 3… Kenny skulle hämta hit Melody halv 7, så det var ett tag kvar. Min blick hamnade på mamma och pappa.
“Vad ska ni göra ikväll?” Sa jag snabbt. Mamma ryckte på axlarna och kollade på pappa.
“Vara här?” Jag skakade lätt på huvudet och räckte upp händerna.
“Nej. Jag ska bjuda över Melly, ni får åka någon annanstans.” Mamma höjde på ena ögonbrynet.
“Vi har all rätt att vara här!” Utbrast hon snabbt. Jag fuktade mina läppar och skakade på huvudet.
“Nej, det är mitt hus. Ni får åka till mormor eller något.” Sa jag stelt och gick sedan snabbt upp på mitt rum. Min mobil plingade till och jag drog upp den. Ännu ett sms från Melody.
“Hm… fick rosorna nyss, gud, finns det någon mer romantisk kille än du? Jag kommer gärna hem till dig. Men då måste jag bara hitta ett ställe för Seth att vara på… Kenny kommer halv 7 va? Syns då, LOVE, Din Melly.”
Ett litet leénde spreds på mina läppar när jag skickade iväg svaret.
“Bra att du gillade det. Du kommer uppleva en kväll som vi blev avbrutna i på Alla hjärtans dag, älskar dig med. XX Justin.”
Jag slängde ner mobilen på sängen och gick ut i badrummet för att ta mig en dusch. Mina kläder gled snabbt av och jag hoppade in i dush kabinen. Ett stön lämnade min mun och jag drog en hand genom mitt blöta hår.
“Justin?” Ropade pappa från mitt rum. Jag vred av vattnet, men stod kvar.
“Här inne!” Han harklade sig lätt och öppnade dörren till en liten springa att prata igenom.
“Jag och mamma åker till SteakHouse!” Sa han högljutt från dörröppningen. Jag suckade och sträckte ut en hand för att göra tummen upp. Jag orkade inte prata.
Dörren stängdes och jag kunde fortsätta med min dusch.
-
Jag drog på mig en ljuslila t-shirt och ett par jeans och kramade om min mobil innan jag gick ner till köket. Då var det bara maten klar att laga. Jag klickade på min mobil för att kolla hur mycket klockan var, och såg då ett nytt sms.
“Längtar… Seth är allergisk mot rosor, så jag fick ställa de på mammas kontor :/ Sorry… Love, Melly.”
En klump uppstod i min hals av obehag. Såklart, allt rörde sig ju runt Seth. Jag suckade och la ner mobilen på köksön för att sedan kunna börja laga maten. Kycklinggryta med pasta. Det var väll inte så svårt, jag var rätt duktig på att laga mat. Enligt Selena i alla fall… Varför tänker jag på henne?!
Jag skakade av mig tankarna och fokuserade på matlagandet. Detta skulle bli en magisk kväll för Melody, hon skulle få allt det hon behövde för att glömma bort allt det där hemska…
“Måste du verkligen lämna mig här?” Gnällde Seth retsamt när vi satt och kollade på film. Jag drog med två fingrar genom mitt hår och suckade lätt medans jag stoppade in en chokladbit i munnen.
“Du har tv:n, godis, dator… allt man kan önska sig!” Skrattade jag och kollade runt i hela huset. Han skakade på huvudet.
“Jag har inte sällskap.” Jag höjde lätt på ögonbrynen och log stort mot honom.
“Neej, men du får överleva Setti.” Flinade jag. Setti var mitt smeknamn på honom, men han hatade det. Därför använde jag det.
“Jaja, du och din kille får väll ha det trevligt…” Suckade han surt ut och tryckte in en näve popcorn i munnen. Jag la huvudet på sned mot honom.
“Seth, vad har du emot Justin? Egentligen?” Han pressade ihop läpparna och skakade på huvudet.
“Inget! Men det sättet han sårade Selena är bara fel…” Jag stelnade till och rynkade lätt på pannan.
“Va? Hur visste du?... åh, Selena. Självklart. Fattar du inte att hon bara utnyttjar dig?!”
“Pfft, vadå? Som du utnyttjade henne?” Fnös han surt tillbaka. Jag klev snabbt ur soffan och började gå mot mitt rum.
“Vart ska du?” Utbrast han oroligt. Jag vände snabbt på mig och la en hand på midjan.
“Jag ska byta om, för jag ska till min pojkvän. Njut av ensamheten.” Röt jag och slängde igen dörren bakom mig och började sedan klä på mig.
-
“Hej Melly.” Log Kenny och kramade om mig. Jag besvarade kramen och drog på mig jackan innan jag snabbt lämnade huset. Jag orkade inte med Seth’s blickar.
“Så, har han slagit till stort eller?” Frustade jag och hoppade in bredvid Kenny i bilen. Han skrattade till och höjde retsamt på ögonbrynen.
“Justin slår alltid till stort.” Jag himlade med ögonen och knäppte fast bältet och fuktade mina läppar innan Kenny startade motorn och körde iväg mot Justin’s hus.
På något sätt fick jag samma nyfikna pirr i magen som förr när jag var kär i Justin, när jag skulle träffa honom. Det kändes som om jag var nykär på nytt såfort vi träffades.
“Framme.” Jag lutade mig fram och kysste Kenny lätt på kinden innan jag hoppade ut och började gå mot huset.
På sidan till grusvägen upp till huset stod det ljusrosa lysande marschaller. Ett leénde spreds på mina läppar. När jag kom fram till dörren låg det en lika ljusrosa ros som marschallerna på matten. Bredvid den låg det en lapp.
“Hey babe… Du hittar mig, om du följer rosorna. Love, din prince charming.”
Jag log större och klev innanför dörren. Det var kolsvart i huset, förutom lyktorna som stod som en stig upp mot matsalen.
För varje ros jag såg plockade jag upp den. Alla luktade nästan som Justin och fjärilarna bubblade upp i min mage då jag tog upp en lapp och läste.
“Bara ett steg till, sen är du framme till din drömkväll. Love, din prince charming.”
Jag svalde lätt och fortsatte fram in i matsalen. Det var fullt med ljus runt bordet och i fönstret. Bordet var fantastiskt dukat… Det kändes som en dröm. Helt plötsligt la någon två armar kring min kropp bakifrån.
“Du hittade hit.” Viskade Justin sexigt i mitt öra. En ilning av välbehag gled genom min ryggrad och jag snurrade runt så att jag stod med armarna runt hans nacke.
Han kollade djupt in i mina ögon, vilket fick fjärilarna att bli galnare än de redan var.
“Det känns som något jag aldrig känt. Jag har aldrig varit såhär kär. Jag älskar dig Justin Drew Bieber.” Mumlade jag och kollade ännu djupare in i hans ögon och drog med händerna genom hans hår.
“Och jag dig, Melody Gold Gomez…” Han la en hand på min korsrygg och pressade sina läppar mot mina i en passionerad, känslofylld kyss. Fjärilarna höll på att få fnatt i min mage. Justin’s hand gled från min korsrygg och upp mot min nacke. Men kyssen tog till sist slut, och Justin log stort mot mig.
“Maten kallnar.” Varnade han och drog ut en stol till mig. Jag slog mig lätt ner och kände hur mina kinder hettade till. Varför rodnade jag? Justin skrattade lätt till och slog sig ner bredvid mig.
“Hugg in.” Jag blickade på honom innan jag började äta. Det var riktigt gott. Han pressade snabbt sina läppar mot mina och tog sedan en klunk cola. Det där var spontant.
“Det här är… jätte gott!” Fick jag till sist ur mig. Justin flinade stort mot mig.
“Jag eller maten?” Flinade han och smekte min kind. Jag log lurigt mot honom och kramade om hans hand.
“Maten, men du är utsökt du med.” Han skrattade till med en lätt nickning. Gud, när skulle han sluta vara så vacker?
-
Vi gick och slog oss ner vid brasan, precis som vid alla hjärtans dag. Men denna gång låg det choklad doppade jordgubbar där, och cider samt mer rosor. Justin log smått och kysste mig mjukt på pannan innan han gick in på hans rum för att sedan komma ut med sin gitarr i handen.
“Okey, nu ska jag sjunga till dig. Lite längre än förra gången.” Sa han mjukt och drog några strängar innan han började sjunga på Come home to me.
Jag kunde inte sluta le. Det var allt jag gjorde, jag satt och log hela sången lång. När han vart klar så kollade han lätt på mig och blinkade flörtigt med ögat.
“Du låter som en ängel.” Flämtade jag och gjorde plats åt honom under filten, bredvid mig. Han fuktade sina läppar och kollade allvarligt in i mina ögon medans han lekte med mina fingrar. Ett stort leénde spreds på hans läppar. Varför visste jag inte...
“Mamma och pappa pratade med mig i morse… De tycker vi ska vänta med att publicera oss.” Jag nickade och bet sig löst i läppen.
“Mamma ringde mig också och sa detsamma, jag behöver ingen uppmärksamhet innan de har fångat honom.” Andades jag lugnt ut och lutade mig tröttsamt mot Justin’s axel.
“Precis… Bra.” Mumlade han och böjde sig ner för att kyssa min hjässa. Ett pirr slank igenom min kropp och jag flätade samman våra fingrar under filten.
Justin skulle precis pressa sina läppar mot mina då det ringde på dörren. Alltid ska något störa oss. Han suckade och reste sig snabbt upp, men jag följde med.
Vad gjorde vilka där? Nawe, söt date! Är inte Justin bara FÖR söt?
Ni är rätt snåla på kommentarer, sorry, men jag lägger ner tid och arbete på att göra ER nöjda. MINST 10 KOMMENTARER INNAN NÄSTA, HELST MER. KOM IGEN NU! :D
KAPITEL 19-. SETH FANNING...
“Jag älskar dig.” Viskade jag mot hans sockersöta läppar. Han nickade och kollade djupt in i mina ögon.
“Och jag dig.” Jag hostade till och högg in på jordgubbarna och plättarna.
“Vart fick du tag i jordgubbarna? Det är inte säsong?” Fick jag milt ur mig. Justin blinkade flörtigt med ögat.
“Heter man Justin Bieber så är det säsong..” Jag skrattade till, då plingade det på dörren.
“Jag tar det.” Sa Justin snabbt och gick ut ur rummet, men kom sedan tillbaka med en person jag minst anade skulle komma hit…
“Seth?!” Utbrast jag förvånat och kollade stelt på Seth som nyss hade klampat in genom dörren. Justin sneglade på honom och kollade sedan oförstående på mig medans Seth log stort.
“Hey Melly, long time no see, huh?” Flinade han och gick fram till mig och böjde sig ner för att krama om mig. Jag besvarade stelt kramen med blicken på Justin som såg väldigt stel ut. Han gillade inte situationen. Seth drog upp en jordgubbe från min tallrik och stoppade in den i munnen innan han skakade hand med Justin.
“Seth, Melly’s barndomskompis. Och du är Justin Bieber.” Justin nickade och pressade fram ett leénde.
“Melly’s pojkvän.” Svarade Justin stelt, men med en gnutta vänskaplighet i rösten.
“Så hur mår du?” Frågade Seth mig och slog sig ner i fåtöljen i fotänden av sängen.
“Har mått bättre…” Grumlade jag till svar. Seth nickade och kollade upp på Justin.
“Hur gammal är du nu igen?” Justin svalde hårt och slog sig ner bredvid mig i sängen.
“Jag fyllde 19 för 3 dagar sedan.” Svarade han snabbt. Jag ryckte till och kollade stelt på honom.
“3?! Varför sa du inget?” Gnällde jag och kollade ledsamt på honom med en rynka mellan ögonbrynen. Justin fuktade sina läppar.
“Det var inte direkt tillfälle när du låg på sjukhuset Melly.” Svarade han med ett litet leénde. Jag suckade och la mig tillbaka i sängen.
“Så, känner du för att göra något?” Jag kollade på Seth och nickade till.
“Ehm.. jag ska ändå… asså hem.” Ursäktade Justin sig och gick fram och kysste mig mjukt på pannan. Jag nickade till och kramade om hans hand.
“Kommer du ikväll?” Fick jag snabbt ur mig innan Justin hade hunnit lämna rummet. Han vände sig om mot mig och nickade smått innan han försvann.
Jag svalde lätt och kramade om en krycka för att resa mig upp, men kände att jag inte behövde den. Kryckorna var bara som ett litet stöd, jag kunde ju gå.
“Ska bara duscha..” Sa jag milt till Seth som nickade till och kollade ner i Hungerspelen han nu satt och läste i. Jag drog med handen genom håret och gick sedan, långsamt, in i badrummet och vred på vattnet.
Min blick hamnade på mig själv i spegeln. Jag såg för hemsk ut. Rufsigt hår, blekt ansikte, mörka ringar under ögonen och andedräkten var säkert inte heller den bästa. Undra hur Justin kunde stå ut med en sån fuling som mig.
Jag drog av mig den stora t-shirten som var Justin’s, som jag hade på mig och drog sedan av mig mina trosor för att hoppa in i det ljumna vattnet som sprutade ner i badkaret.
Jag kände hur fräsch jag blev. Ända sedan.. det hände så har jag känt mig äcklig. Innanför och utåt. Eftersom att jag inte hade duschat på länge så passade jag på att raka benen, använda hårinpackning osv.
När jag var klar virade jag en handduk runt kroppen och drog upp hårfönen och började torka håret. Jag kramade om kammen och drog med den några gånger genom håret innan jag gick ut i mitt rum igen där Seth satt, med min mobil i sin hand.
“Ursäkta, men vad gör du?” Snäste jag och ryckte åt mig den. Han kollade chockat upp på mig.
“Jag spelade temple run, min mobil dog!” Försvarade han sig. Jag himlade med ögonen, visst temple run av alla spel på min mobil? Typ världens tråkigaste spel…
“Jaja, men snälla gå ut nu. Jag ska byta om.” Sa jag mjukt och pekade på dörren. Seth skakade lätt på huvudet och log stort mot mig, men reste sig upp och lämnade rummet med en dov smäll.
En suck lämnade min mun och jag gick fram till garderoben och tog ut en stickad USA tröja, ett par skinny jeans och underkläder från VS. Jag klädde snabbt på mig och smetade sedan på ett lager mascara på mina ögonfransar. Mitt finger snurrade sig runt en hårslinga, så jag bestämde mig för att sätta upp det i en hästsvans.
När jag var klar gick jag slött ut till Seth som satt i soffan och trummade med fingrarna på bordet. Jag kunde somsagt gå, men inte snabbt.
“Kommer du eller?” Log jag och drog på mig min jacka. Han nickade och följde med mig ut i trapphuset. När vi kom ut så stod inte solen uppe på himmeln, som den hade gjort när jag hade vaknat. Tvärtemot, det var muligt och kallt.
“Vart ska vi gå?” Frågade han trött och kollade sig runt. Jag log smått och gjorde armkrok med honom.
“Vi går och fikar.” Ett leénde spreds på hans ljusrosa läppar och vi började med bestämda steg gå mot cafeét jag förut jobbade på. Det hade blivit för mycket, så jag hade sagt upp mig.
-
“Hej!” Utbrast Sandra glatt när vi kom innanför dörren. Jag log smått och kramade lätt om henne.
“Hey, det här är min kompis från New York, Seth!” Presenterade jag Seth och föste fram honom. Sandra log stort och skakade snabbt hand med honom innan hon återigen kollade på mig.
“Så, vad får det lov att vara då?” Jag bet mig löst i läppen och sneglade på Seth.
“Så, hur mår du bortsett från det där?” Frågade Seth efter ett par minuters tystnad.
“Jag mår väll bra, förutom alla läxor jag nu kommer få.” Suckade jag och kollade på Seth.
“Och du?” Han putade lätt med underläppen. Jag fuktade mina läppar och höjde lätt på ögonbrynen mot honom.
“Jag mår väll bra, mamma mår sämre och pappa är nästan aldrig hemma. Han super runt…” Jag kände hur mitt leénde försvann och jag kramade försiktigt om honom.
“Jag är så ledsen Seth.” Mumlade jag mot hans axel. Han nickade och svalde hårt, medans ett leénde ryckte i mungiporna på honom.
“Doktorerna säger att det är en lindrig cancer och att hon kanske kan överleva.” Jag nickade och drog med handen över hans rygg då jag såg något i ögonvrån.
Jag klev innanför dörren till cafeét med Kenny bakom mig när jag såg de. Melody och han den där Seth. Hon kramade om honom. Jag vet att de bara är kompisar, men det stack ändå till i hjärtat av svartsjuka. Melody drog med handen över hans rygg då hon vände på huvudet och kollade upp på mig.
“Justin!” Log hon och reste sig trött upp och kom fram till mig. Jag log stort när hon slog armarna runt min nacke och drog in mig i en kram. Jag hade satsat på en kyss, men vi var ju inte ett offentligt par än.
“Hur mår du?” Frågade hon, men jag visste att hon menade “vad gör du här?”.
“Bra, ska bara köpa med mig lite fika hem till mamma. Hon har tjatat så.” Melody nickade lätt och sneglade bak på Seth som spände käkarna och kollade ner på sina fötter.
“Men vi ses. Hej då.” Jag nickade och svalde hårt. Melody gick tillbaka och slog sig ner på sin plats igen då det vibrerade i min ficka. Jag fiskade upp mobilen och log stort när jag klickade upp sms:et.
“Åh, jag hatar att inte kunna kyssa dig utomhus. Allt är bara att gömma oss… Haha, börjar tröttna lite Bieber, det vill du inte va? ;) Älskar dig. Ses ikväll. LOVE, Melly.”
Jag log stort och gick snabbt mot min bil och hoppade in för att börja köra hem till mamma med all fika hon hade “beställt” av mig.
“Justin?” Ropade mamma från köket när jag klev innanför dörren. Jag suckade och gick snabbt ut dit och ställde ner påsen på köksön och kollade sedan på mamma som satt stelt vid matbordet.
”Du har din fika, vad är det nu?” Suckade jag och slog mig ner bredvid henne vid matbordet. Hon reste sig upp och kollade stelt på mig.
“Vi måste prata.” Sa hon snabbt och allvarligt. Hennes ögon var seriösa. Jag skulle precis svara när jag hörde hur dörren öppnades och stängdes. Jag spände blicken mot dörröppningen till köket för att se vem som skulle dyka upp där, bara några sekunder senare.
Jag vet att Justin är 18, men han fyllde 19 i novellen så jag spolar lite i tiden! :D Vem kom in i rummet? Vad måste de prata om? Vad kommer hända ikväll när Justin kommer till Melly?
KAPITEL 18-. I'M COMING HOME
“Melody blev ju kidnappad…?” Började jag. Båda två nickade, men såg fortfarande ut som två stora frågetecken.
Jag rabblade upp allting och vad som hade hänt på slutet sedan. Chaz räckte upp handen.
“Vänta, va? Vad gjorde DU hos Melody?” Frågade han kort. Jag svalde hårt och sneglade på Ryan. Han tog en klunk cola och kollade lika intensivt på mig som Chaz.
“Jag… jag… för att vi är… ihop.” Stammade jag nervöst fram och kollade ner på mina händer och inväntade en reaktion från de båda.
“Wow, grattis bro’!” Utbrast Ryan och kramade om mig. Jag log smått mot honom och kollade sedan på Chaz som satt som stelast på sin plats i soffan.
“Säg något Chaz. Snälla.” En suck lämnade hans mun och han skakade besviket på huvudet.
“Jag är glad för dig… men hon var den första person jag verkligen har gillat. Ända sedan hon kom till Starford och började i vår klass har jag gillat henne. Men vi har ju som sagt lovat att aldrig bråka om en tjej, så det ända jag kan säga är väll grattis..” Andades han ut. Jag svalde hårt och nickade tacksam mot honom.
“Tack…” Viskade jag lent. Han pressade fram ett litet leénde, men i hans ögon såg jag smärtan. Jag ville aldrig att det här skulle hända.
Helt plötsligt började min mobil vibrera. Jag drog snabbt upp den och svarade.
“Ja?” Utbrast jag snabbt och ställde mig upp.
“Hon… ja, hon mådde bra, sen frågade hon vart du gick, och då sa jag att du hade åkt och då började hon skrika och gråta. Justin, du måste komma hit.” Sa Leonie allvarligt.
“Okej, jag kommer direkt.” Sa jag kort och la sedan på med blicken på Chaz och Ryan.
“Vi förstår, åk du.” Log Ryan innan jag hade hunnit säga något. Min blick hamnade på Chaz som log smått.
“Hälsa henne.” Jag nickade och försvann sedan ut ur huset och in i min bil igen. Mot sjukhuset…
-
“Hur mår hon?” Frågade jag andfått efter att ha sprungit upp för alla trappor eftersom att hissen tydligen var trasig. Leonie nickade in mot henne som tecken på att jag skulle gå in. Melody kollade direkt upp mot mig och log stelt.
“Hej…” Viskade hon hest. Jag slog mig ner på sängkanten och kramade om hennes hand.
“Hej. Hur är det?” Med hennes fria hand gjorde hon en svag tumme upp. Jag nickade lätt och kysste hennes panna.
“Bra.” Hon nickade lätt och la sig tillbaka på kudden med blicken på mig.
“Jag kommer snart.” Sa jag mjukt och gick ut till en läkare. Melody kollade ledsamt på mig genom det lilla fönstret utifrån hennes rum till korridoren.
“Kan man använda tv:n inne i rummen? Dvd:n också eller?” Frågade jag snabbt. Hon nickade kort och pekade på cafeterian.
“Där kan man hyra filmer.” Jag gick dit och hyrde “She’s tha man.” Melody älskade den filmen.
“Oh, en påse skittles också.” Lade jag till. Killen bakom kassan nickade och räckte över påsen och tog sedan betalt. Jag gick snabbt tillbaka mot Melody som satt och tuggade på sina naglar.
“Jag är tillbaka, ta det lugnt.” Hon andades lugnt ut och stönade till när hon försökte sätta sig upp. Efter mer än en vecka hade hon fortfarande ont? Hon måste ha gjort illa sig riktigt illa…
Jag höll upp filmen framför henne, ett leénde spreds på hennes bleka läppar. Därpå visade jag upp påsen med skittles. Hon log lite större och kollade djupt in i mina ögon. Ett pirr slank igenom min kropp medans jag tryckte in filmen. Jag släckte ljuset och gick sedan och la mig ner bredvid Melly. Hon gosade ner sitt ansikte i min tröja och koncentrerade sig på filmen, men allt jag kunde tänka på vad Melody egentligen tänkte på. Vad cirkulerade egentligen i hennes hjärna?
Några dagar senare;
Jag greppade tag om ena kryckan och sedan den andra för att börja gå mot dörren. Tack gode gud att den mesta snön var borta. Det var redan den 3 Mars.
Solen syntes svagt på himmeln bakom de orange-/rosa färgade molnen. Justin la en hand runt min midja och lyfte upp mig i sin famn istället.
“Det är snabbare.” Ursäktade han sig och kysste mig ömt på kinden. Smärtan i ljumskarna när han lyfte upp mig var svag, men den fanns fortfarande. Jag hade svårt med att sova. Mardrömmar. Så det enda doktorn hade skickat med mig var sömnpiller.
“Är du hungrig?” Frågade Justin mjukt och la ner mig i soffan. Jag himlade med ögonen och fuktade mina läppar.
“Hm.. vad finns det?” Han gick snabbt fram till kylskåpet och blickade igenom det.
“Pizza?” Föreslog han. Jag nickade, så han tog snabbt ut en bunke med pizza bitar i, la två på en tallrik och sedan in i mikron.
“Dricka?” Fortsatte han sedan. Jag skrattade till och vinkade honom till mig. Han kom snabbt och ställde sig på huk bredvid mig.
Jag la en hand på hans nacke och kollade djupt in i hans fantastiskt bruna ögon.
“Sluta vara min mamma Justin.” Flinade jag och pressade sedan mina läppar mot hans. Han stönade till och drog med handen över min kropp och ner på rumpan. Då kom synerna.. jag drog mig snabbt ifrån honom och kollade ursäktandes ner på mina fingrar.
“Förlåt…” Mumlade jag. Justin kysste mig mjukt på pannan och la sina händer om mina kinder.
“Nej, säg inte förlåt. Jag förstår. Vi väntar.” Sa han förstående och skulle precis kyssa mig igen då mikron började pipa. Jag log retsamt på honom och pekade på mikron.
“Juice tack.” Han himlade med ögonen och kysste mig lätt på nästippen innan han gick mot mikron och gjorde iordning min mat.
När han kom tillbaka la han ner allt på tv bordet och klickade sedan på tv:n.
“Vart är din pappa?” Frågade Justin helt plötsligt. Jag satte nästan pizza biten i halsen.
“Han.. han åkte tillbaka till Afghanistan för 2 månader sedan Justin. Han åkte ju direkt efter nyår.” Justin ryckte lätt på axlarna och log stort mot mig.
“Men babe, då var jag i LA.” Förklarade han lätt. Jag putade lätt med läpparna och nickade. Då kom Proactive reklamen upp.
“Kolla!” Utbrast jag och spände blicken i tv:n då Justin’s ansikte dök upp på den. Han suckade lätt och kramade om min hand. Fjärilarna bubblade som vanligt upp. Hans beröringar var allt för mig, men efter det som hände… jag hade problem helt enkelt.
Justin och mamma hade föreslagit att gå till en psykiatrier, men jag vägrade. Jag var ju inget psykfall. Om jag ville prata fanns Olivia. Hon var den enda jag kunde prata med på riktigt i såna här situationer.
Mamma berättade att hon hade kommit och hälsat på mig flera gånger på sjukhuset när jag låg i koma.
“Hör du vad jag säger eller?” Sa Justin lätt och skakade till mig. Jag vaknade upp ur mitt dagdrömmande och kollade förvånat på honom.
“Säger vad?” Han suckade och fuktade sina läppar innan han tog om allt han tydligen hade sagt.
“Jo, jag ska till LA snart. Jag måste ju jobba också och jag undrar om…-” Justin blev avbruten av mamma som klampade in i vardagsrummet.
“Om hon kan följa med dig? Ja, Melody skulle behöva en liten semester från allt det här. Du har väll special lärare?” Frågan var riktad mot Justin som nervöst nickade.
“Bra, Melody, du följer med Justin till LA när han åker. Bra. Nu går jag och lägger mig.” Log mamma mjukt och gick sedan snabbt in i sitt rum. Justin log stort mot mig.
“Så du åker tydligen med mig till LA!” Flämtade han glatt. Jag nickade och la mig sedan ner i soffan igen med ett svagt leénde på läpparna och blicken på tv:n.
-
Jag slog trött upp ögonlocken och blinkade några gånger för att få igång min syn som var alldeles suddig.
Min blick fördes mot den tomma platsen bredvid mig i min säng. Justin var inte här… Ett kallt håll uppstod i mitt hjärta, men då öppnades dörren och Justin kom in med en bricka med frukost.
“Bara till min favorite girl.” Viskade han och la ner brickan framför mig i sängen.
Jag kollade ner på brickan där en tallrik med jordgubbar och hjärtformade plättar låg. En kopp te, en kanna mjölk och sylt. Ett stort leénde spreds på mina läppar och jag pressade mina läppar mot Justin’s i en passionerad kyss.
“Jag älskar dig.” Viskade jag mot hans sockersöta läppar. Han nickade och kollade djupt in i mina ögon.
“Och jag dig.” Jag hostade till och högg in på jordgubbarna och plättarna.
“Vart fick du tag i jordgubbarna? Det är inte säsong?” Fick jag milt ur mig. Justin blinkade flörtigt med ögat.
“Heter man Justin Bieber så är det säsong..” Jag skrattade till, då plingade det på dörren.
“Jag tar det.” Sa Justin snabbt och gick ut ur rummet, men kom sedan tillbaka med en person jag minst anade skulle komma hit…
Nawe, romantikst moment i slutet! Vem kom in tror ni? Hm... Chaz tog det rätt bra! Ska jag skriva lite i hans perspektiv kanske? Vad tycker ni? :)
KOMMENTERA FÖR MER IKVÄLL, BÖRJAR SKRIVA DIREKT EFTER MEN KOMMENTERA ANYWAY! :D
KAPITEL 17-. LOVE NEVER SLEEPS
Jag reste mig långsamt upp och gick mot cafeterian för att köpa en cola. Jag behövde koffein.
En doktor gick upp mot Mamma och Selena och sa något vilket fick de båda att se lättade ut. Jag gick med snabba steg dit.
“Vad är det?” Mamma log smått mot mig.
“Hon är vaken.” Svarade hon milt. Jag gick mot Melody’s rum och förväntade mig en reaktion, men detta förväntade jag mig defenetivt inte.
Mina ögonlock var tunga. Detsamma med min kropp. Jag hade aldrig känt mig såhär svullen och tung förut i hela mitt liv. Tröttsamt slog jag upp ögonlocken, men var tvungen att kisa på grund av de starka ljusrören uppe i taket.
Var jag kvar hos honom? När min syn hade förbättrats kunde jag se vart jag befann mig. På ett sjukhus.
“Du är vaken.” Sa en doktor bredvid mig. Jag kollade upp på henne och blinkade ett par gånger. Varför hade han gjort sådär mot mig?
Doktorn försvann, och några sekunder därpå kom en kille in. Justin… Ett skrik lämnade min mun. Varför? Han skulle inte göra illa mig? En annan del av mig skrek att han var en förrädare. Han skulle göra illa mig, precis som han.
Justin kollade förvirrat på mig men fortsatte fram mot mig. Mina skrek växte sig starkare, men han slog vilket som armarna runt min skakande kropp.
Tårarna började rinna ner för mina kinder som läkarna kom inspringandes in i rummet.
Jag uppfattade att de sa något, men inte vad.
Helt plötsligt försvann Justin’s omfamning kring min kropp. På ett sätt blev jag lättad, men på ett annat rädd.
Han kollade ner på mig med rödsprängda ögon. En tår lämnade hans öga och ett sting av smärta gled genom min kropp. Jag hatade att se Justin såhär, även fast jag inte visste vad jag skulle göra. Jag var rädd för honom… det var bara att inse det. Jag vek undan blicken från hans skimrande bruna ögon.
“Jag ska få din rädsla för mig att försvinna. Jag lovar det.” Sa han mjukt och kysste mig mjukt på pannan innan han gick. Jag darrade till när han kysste mig. Då kom Selena in i rummet med ett litet leénde på läpparna.
“Du är rädd för honom. Visst är du? Allt som hände…” Andades hon lugnt ut. Jag kollade bara på väggen. Jag ville och kunde inte svara på det hon sa. Hela jag kändes död. Det enda som fungerade var min hjärna.
“Du kanske inte vill svara, men jag vet att du hör mig. Jag kommer inte glömma vad du gjorde. Jag kanske är här, men du var borta. Du tog min pojkvän ifrån mig! Jag fattar inte att DU av alla människor kunde göra något liknande!” Skrek Selena argt. Jag ryckte till, men bröt inte blicken ifrån väggen.
“Det här trodde jag inte om dig Melody, men som sagt… man har fel om vissa saker. Du sårade mig djupt.” Hon vände på klacken och försvann ut ur rummet.
Då kom mamma in i rummet och räckte över min mobil.
“Ja, du kanske… ehum, du har fått sms. Jag har saknat dig älskling..” Mumlade hon nervöst och drog med handen över mitt hår. Jag svalde hårt och lät mobilen ligga på mitt knä. Jag orkade in läsa. Men helt plötsligt plingade den till. Jag drog upp den och klickade på sms:et med långsamma tag.
Anonymt sms. Jippie… jag suckade djupt och började sedan slappt läsa.
“Hej Melody..de kanske hittade dig. Men mig kommer de aldrig hitta. Jag kommer finnas hos dig för evigt. Om jag skulle bli tagen, så kommer du tänka på mig. Jag kommer alltid finnas i dina tankar. Hm.. Vi undrar hur din kille kommer må om du visar detta sms till någon. Vi hörs ;)”
Tårarna började rinna ner för mina kinder när jag klickade upp bilden som han hade skickat. Det var en bild på Justin när han satt och kollade på tv med Pattie. Jag raderade snabbt meddelandet och kastade mobilen hårt i väggen så att den gick sönder.
“Melody? Vad är det?” Utbrast mamma förvånat och sprang fram till mig. Då blev allt svart.
-
“Melody, vakna gumman.” Viskade mamma lent och drog med handen över min panna. Jag slog långsamt upp ögonlocken och kollade runt i rummet. Jag var i något annat rum. Mamma log smått.
“Du har förflyttats. Du har varit medvetslös i kanske 5 dygn.” 5?! Redan? Hon suckade lätt och la en bricka försiktigt på mina ben och höjde min säng med en knapp så att jag satt upp. Jag log ett litet leénde till henne. Fast egentligen var det bara små ryck i mungiporna.
Min blick hamnade på dörren. Den var stängd, men bakom det lilla fönstret i den stod Justin. Mamma vände sig om mot honom och kollade sedan på mig.
“Han har varit här i flera dagar nu. Han har till och med sjungit för dig.” Log hon och kramade om min hand. Jag kunde inte bryta blicken från honom.
“Ät nu.” Uppmanade mamma och nickade ner mot spagettin och köttfärssåsen som låg på tallriken som log på brickan. Bredvid tallriken låg det en skål med chokladpudding och ett glas juice.
Jag kollade på mamma och nickade svagt mot Justin.
“Vill du ha honom här?” Frågade hon milt. Jag nickade återigen svagt och kollade ner i tallriken. Mamma reste sig upp och släppte in Justin medans hon själv lämnade rummet.
“Hej…” Mumlade Justin med hes röst och slog sig ner på stolen mamma nyss hade lämnat. Jag bet mig löst i kinden, men inte ens det hade jag kraft till.
Jag kollade på Justin. Vi bara satt där och kollade på varandra tills han kramade om min hand. Jag flämtade lätt till vilket fick honom att släppa.
Jag var inte redo. Så fort han rörde mig fick jag scener uppspelade i hjärnan från källaren… Han tog upp gaffeln och började mata mig. Det kändes konstigt, men ändå bra på ett sätt. Bra att det var Justin.
“Jag saknar dig…” Viskade han ledsamt. En tår föll ner för hans kind. Jag lyfte svagt på handen och smekte bort den med tummen. Justin kollade upp på mig.
“Melly, jag saknar dig… och jag älskar dig så jävla mycket för att kunna hålla mig från dig. Fattar du det?!” Han höjde rösten mot mig.
Jag svalde hårt och vek undan blicken mot honom. Han kramade om min överarm och skakade på min kropp. Jag kände mig som en trasdocka medans tårarna och skriken lämnade min kropp. Justin släppte taget och sprang snabbt ut ur rummet. Men i dörröppningen vände han sig om mot mig.
“Jag är ledsen…” Var det enda han sa innan han försvann. Mamma kom in i rummet och kramade mjukt om mig.
“Det blir bra.. schhyy..” Tröstade hon och drog med handen genom mot hår. Men allt jag kunde tänka på vad som just hade hänt. Justin… vad hade tagit åt honom?
Jag körde snabbt mot mormor och morfars hus, men ångrade mig snabbt och körde sedan mot Ryan’s hus istället. Jag behövde honom nu. Ingen annan. Han förstod sig på mig.
Mina bankningar på dörren var starka, och till sist öppnade han, men Chaz stod bakom honom.
“Vad är det?” Utbrast båda i mun på varandra. Jag skakade på huvudet.
“Jag har rört till det… helt och hållet…” Snyftade jag och gick in i vardagsrummet. Chaz kollade oförstående på mig. Han visste inte än.
Ingen av de visste vilken position jag och Melody befann oss i. Just för tillfället.
“Vad är det?” Frågade Ryan snabbt och räckte över ett glas cola till mig. Jag tog emot det men drack inte. Min hals var för tjock för att få ner någonting.
“Melody blev ju kidnappad…?” Började jag. Båda två nickade, men såg fortfarande ut som två stora frågetecken.
Jag rabblade upp allting och vad som hade hänt på slutet sedan. Chaz räckte upp handen.
“Vänta, va? Vad gjorde DU hos Melody?” Frågade han kort. Jag svalde hårt och sneglade på Ryan. Han tog en klunk cola och kollade lika intensivt på mig som Chaz.
“Jag… jag… för att vi är… ihop.” Stammade jag nervöst fram och kollade ner på mina händer och inväntade en reaktion från de båda.
Whoa, Justin berättade. Vad hände egentligen? Varför fick han spel? Och hur kommer det gå med den mystiska mannen som våldtog Melody? Hm... kommer Justin komma till skada?
MER IKVÄLL? KOMMENTERA DÅ BABES! OCH SKRIV VAD NI TROR KOMMER HÄNDA, NI HAR BRA FANTASI! HJÄLP MIG MED DEN OCH SKRIV VAD NI VILL SKA HÄNDA! :)
KAPITEL 16-. BAD REALITY OR NICE NIGHTMARE?
“Justin, vill du ha lite cola?” Ropade mormor vänligt ifrån köket. Jag kollade på henne och svalde hårt. Min hals var torr.
“Ja tack!” Ropade jag hest tillbaka och bet mig löst i läppen. Hon kom in med ett glas cola och log smått mot mig.
“Drick upp nu.” Jag nickade och kollade trött på henne när hon gick in i tvättstugan. Då började min mobil ringa. Jag drog snabbt upp den ur min ficka och kollade ner på vem det var som ringde….
“Leonie?” Andades jag tungt ut i telefonen. Hon suckade lätt och jag kunde höra hur hon snörvlade till.
“De har hittat henne Justin… Men hon är svårt skadad och ligger på akuten.” Jag hoppade snabbt upp på fötterna så att all min Cola åkte ut på mattan. Mormor suckade djupt och log snett mot mig.
“Vart är ni?” Utbrast jag och gick med snabba steg ut ur huset och in i min bil. Leonie svalde lätt.
“Vi är på sjukhuset? Det finns ju bara ett här. Våning 8.” Jag klickade bort samtalet och knep ihop ögonen innan jag började köra mot sjukhuset
När jag kom innanför dörrarna blev jag stoppad av en polis. Jag kollade chockat på honom. Vad var det nu då?
“Namn?” Jag kollade på honom som om han vore dum i hela huvudet.
“Justin Bieber.” Han blev genast storögd och räckte över en pappersbit och en penna.
“Snälla, signera denna till min dotter Miranda, hon är ett stort fan av dig!” Utbrast han snabbt. Jag nickade och tryckte lappen mot mitt ben då jag signerade den.
“Love you Miranda, XOXO Justin Bieber!”
Polismannen log stort mot mig och eskorterade mig sedan till hissen och upp till Melody’s rum. Leonie reste sig snabbt upp, och då såg jag vem som satt bredvid henne. Mamma?
Mamma gick fram till mig och drog in mig i en lång kram. Hon hade aldrig varit förtjust i Melody och hennes familj. Varför visste jag inte, men en sak visste jag och det var att hon var här. För mig eller Melody, det kvittade. Hon var här.
“Varför?” Mumlade jag med tjock röst mot hennes axel. Hon skakade på huvudet.
“Det är inte huvudsaken. Huvudsaken är att Melody är här.” Log hon och la en hand på min kalla kind. Jag nickade och gick fram till dörren och kollade in på henne. En massa doktorer omringade henne. Allt det här fick min mage att vrida sig flera gånger om.
“Mr. Bieber?” Sa en doktor mjukt och la en hand på min axel. Jag vände mig om mot henne och mötte ett stort leénde.
“Hej, Lola. Skulle jag kunna få utbyta några ord med dig?” Jag nickade lätt och gick med henne i korridoren.
“Hon har en fraktur i benet. Hennes axel är bruten och hon har väldigt ömma ljumskar. När hon vaknar måste du vara beredd på att hon inte kommer vara sig själv. Ett trauma som detta håller för livet Mr. Bieber. Och du är väll hennes pojkvän? Så då antar jag att du kommer vilja kyssa och ta på henne. Undvik det. Hon kommer visa själv när hon är redo för kyssar och intensiva saker.” Rabblade doktorn upp.
Det kändes som om en sten föll i bröstet på mig. Inte kunna kyssa eller röra vid Melody?
En suck lämnade min mun och jag kollade tveksamt på henne. Skulle jag klara det?
“Du får lova mig att du kommer klara det Justin. Lova!” Sa hon strängt. Jag kollade ner på mina fötter och nickade.
“Jag lovar…” Mumlade jag. Hon nickade stolt och gick sedan in på ett kontor. Jag vände mig om och gick mot mamma, Selena och Leonie som satt på bänken utanför hennes rum.
“Vart är Mikaela?” Selena fnös till och sneglade på mig när jag slog mig ner bredvid henne.
“Vadå, hade du tänkt att hångla upp henne också? Kanske såra Melody?” Jag fräste till och skakade på huvudet. Selena hade blivit sårad, men nu började hon gå för långt. Skulle jag göra så mot Melody? Ioförsig var jag ju kapabel till det, det var ju bevisat.
-
*Jag gick fram över gatan till Selena som satt vid ett bord på en ute servering. Hennes blick gled från kaffekoppen till mig. Ett blekt streck dök upp på hennes läppar.
“Varför är du här?” Muttrade hon och blickade omkring oss. Det var ingen annan här-
“Du sms:ade mig. Kommer du inte ihåg det eller?” Suckade jag. Hon svalde hårt.
“Jo… visst.” Jag fuktade mina läppar och slog mig ner bredvid henne vid bordet. En servitris kom ut, men jag skickade ut henne igen.
“Så, vad ville du prata om?” Selena svalde hårt och bet sig hårt i läppen.
“Asså, det var inte jag som ville snacka med dig. Vi ska åka någonstans.” Svarade hon kallt. Jag hajade till och nickade lätt. Selena reste sig upp för att krama om min handled och dra med mig in i den röda hummern som stod på andra sidan gatan. I den satt Maria, Selena’s mamma.
“Kör mamma.” Sa Selena kort och lutade sig tillbaka med blicken på mig. Hela situationen fick mig att känna mig alltför obehaglig. Då och då kollade Maria tillbaka på mig i backspegeln.
“Vart ska vi?” Slängde jag ur mig och kollade förtvivlat på Selena.
“Vi är framme.” Sa hon snabbt och drog med mig ut. Vi stod framför ett stort sommarhus. Det var ljusgrönt.
Vi klev innanför den blåa dörren. Innanför luktade det nybakade bullar och jasmine.
Melody kom ut mot oss och log smått mot mig. Mitt hjärta slog ett extra skutt.
“Du skulle väll till din faster i New York?” Utbrast jag förvånat. Hon skakade på huvudet.
“Neej… jag behövde bara lite tid för mig själv. Du kan gå nu Sel.” Selena vände på klacken och försvann in i bilen igen som sedan körde iväg.
“Vad är det babe?” Fortsatte jag ledsamt. Hela hennes skimmer var borta. Hon brukade skina. Men det fanns inte där. Något var fel.
“Kom.” Sa hon mjukt och drog med mig på baksidan och slog sig ner på bänken under körsbärsträdet.
“Sitt.” Uppmanade hon och klappade med handen på den tomma platsen bredvid henne. Jag slog mig snabbt ner och flätade samman våra fingrar.
“Berätta nu.” Hon svalde hårt och kollade upp på den ljusrosa himmeln. Det skulle precis skymma.
“Du vet… i vintras. För ett halvår sedan?” Började hon. Jag nickade snabbt.
“Ja… då jag blev våldtagen… Jag märkte för några dagar sedan att jag…jag.. är gravid.” Stammade hon fram. Jag kollade förvirrat på henne.
“Men då skulle du vara i månad 3 nu? Jag måste ju vara pappan?” Hon skakade på huvudet samtidigt som en tår rann ner för hennes kind.
“Jag sa detsamma till doktorn, men han berättade att graviditeten kan förlängas om man har varit med om trauman. Det påverkar fostrets utveckling…” Snyftade hon. Jag kände hur jag långsamt föll baklänges i ett svart hål. Nej…*
-
“Justin? Justin! Vakna!” Mamma skakade förtvivlat på mig. Jag slog snabbt upp ögonen. Hela jag var dränkt i svett. Bokstavligt talat.
“Vad?” Mumlade jag förvånat ut. Hon drog ett djupt andetag och tog en klunka av sitt vatten.
“Mardröm.” Jag nickade lätt och bet mig löst i läppen. Selena sov också, men vaknade nu. Hennes blick hamnade genast på mig och hon pustade lättsamt ut. Hade hon drömt om mig? Mardröm också? Hur skulle jag veta? Hon ville ju inte ens prata med mig…
Jag reste mig långsamt upp och gick mot cafeterian för att köpa en cola. Jag behövde koffein.
En doktor gick upp mot Mamma och Selena och sa något vilket fick de båda att se lättade ut. Jag gick med snabba steg dit.
“Vad är det?” Mamma log smått mot mig.
“Hon är vaken.” Svarade hon milt. Jag gick mot Melody’s rum och förväntade mig en reaktion, men detta förväntade jag mig defenetivt inte.
Vad förväntade han sig INTE? Hur kommer Melody må egentligen? Återigen ett kapitel med BARA Biebers perspektiv ;)
KOMPIS SOVER ÖVER IKVÄLL IGEN, MEN MER? KOMMENTERA MYYYYCKET DÅÅÅÅ! :D
KAPITEL 15-. COMPANY


“Mobilen är blockerad. Men vi hann få upp en adress innan den blockades. Hon är någonstans vid Old River Land, bara en halvtimme från Stratford. Vi åker dit och kollar nu.” Jag svalde hårt och nickade.
“Jag följer med.” Sa jag stelt. Han skakade lätt på huvudet.
“Inget mot dig, men vi har en policy, bara poliser när det gäller utryckning. Ledsen Mr. Bieber. Jag sparade ditt nummer på min mobil, så jag ringer så fort vi har hittat henne.” Jag suckade och nickade lätt.
“Åk hem.” Föreslog han och klappade till mig på axeln. Jag pressade ihop mina läppar och nickade till.
“Visst. Gör allt jobb ni.” Grumlade jag surt och tog en klunk av mitt kaffe, som dock hade hunnit bli kallt på dem här 10 minuterna. Leonie ryckte till och slog upp ögonlocken med ett trött mummel.
“Vart är vi…?” Suckade hon trött och drog en hand över sitt ansikte. Jag fuktade mina läppar.
“Hos polisen.” Svarade Selena snabbt. Leonie kvicknade till och hoppade upp på benen.
“Vart är hon? Har de hittat henne?”, Selena skakade på huvudet men Leonie fortsatte, “har de hittat min lilla prinsessa?!”
“Inte än Leo.. Ta det lugnt. De letar.” Tröstade Selena lugnandes och räckte över en kaffe kopp som Leonie svepte i en klunk.
“De kommer hitta henne, eller hur Selena?” Selena sneglade på mig. Leonie gjorde detsamma.
“Ja, det kommer de.” Svarade Selena mjukt och lindade en filt runt Leonie’s darrande axlar.
Men skulle de det? Jag ville inte ge mig själv för höga förhoppningar, hur mycket jag än hoppades på att de skulle finna min Melody…
-
Dörren till vänterummet slogs upp och Mikaela, Selena’s och Melody’s barndomskompis, kom in.
“Oh…” Flämtade hon innan hon slog armarna runt Selena’s kropp. De kramades länge.
“Hur mår du?” Fortsatte hon sedan. Selena la huvudet på sned och suckade djupt.
“Har mått bättre.” Mikaela nickade förstående och kramade sedan lätt om mig, fast med lite tveksamhet.
“Asså, jag vill inte vara okänslig eller något nu, men ni har väll gjort slut?” Utbrast hon snabbt och pekade mellan mig och Selena. Jag nickade, och hon suckade.
“Vad gör du då här?” Selena stelnade till och undvek där efter min blick. Jag kollade in i Mikaela’s nästintill svart ögon.
“Jag är ihop med Melody nu.” Hon svalde hårt och nickade till.
“Jahapp.. Okey. Då vet jag.” Sa hon snabbt och gick sedan upp mot cafeteria disken och köpte en munk. Min mage började genast kurra.
“Gå och köp något. Vi kommer vara kvar här.” Suckade Selena och lutade hakan i händerna. Jag reste mig slappt upp och gick fram mot cafeterian. Det fanns bara sötsaker där… Jag gnydde till och köpte, precis som Mikaela, en munk.
“Vanilj, Choklad, Äpple, jordgubbe eller socker munk lilla vän?” Rabblade den gamla damen i kassan. Jag bet mig löst i läppen innan jag svarade.
“Vanilj.” Hon log ett stort leénde så att hela hennes rynkiga ansikte blev ännu mer rynkigt och räckte över munken. Jag gick snabbt och satte mig ner bredvid Selena igen. Mikaela smackade med läpparna och kollade på mig.
“Är det ett problem?” Spottade jag till slut ur mig när jag hade fått nog. Hon himlade med ögonen.
“Nej, inget problem alls. Bieber…” Svarade hon snabbt. Jag såg hur det ryckte i mungipan på henne, som om hon skulle ge mig något elakt leénde. Eller något liknande.
Leonie frustade till och drog en sur hand genom sitt svart hår.
“Kommer de aldrig tillbaka eller?!” Snäste hon högt. En tant som satt bakom disken vid sin dator hoppade till av Leonie’s plötsliga utbrott så att hon spillde kaffe över hela sin blåa skjorta.
“Fan…” Muttrade hon och kollade surt på Leonie som satt med blicken nere i mobilen för tillfället. Selena höll på med detsamma. Jag skulle precis plocka upp min mobil då jag såg att det var den Selena satt med. Jag ryckte den ur hennes grepp.
“Den där är min, tack.” Muttrade jag surt och bytte snabbt lösenord till idag. Men det blev igår. Den dagen jag kysste Melody på riktigt. “1402”
Selena fnös till och sneglade på mig. Vad var hennes grej med mig egentligen?
“Så du firar över att din käraste flickvän är borta?” Jag höjde lätt på ögonbrynen.
“Är du ens på riktigt Selena? Seriöst, vad har hänt med dig?” Hon fnös återigen till och skakade på huvudet.
“Är DU på riktigt Justin? Du är otrogen med mig med min kusin och blir sedan ihop med henne? Jag kommer inte direkt jubla om du tror det…” Grumlade hon menandes. Jag svalde ner munken som nästintill hade fastnat i min hals.
“Det var 2 månader sedan Selena, get over it.” Selena pressade ihop sina läppar och slog snabbt till på kinden. Selena hade aldrig örfilat mig. Förutom nu. Smärtan var inte stor.
“Förlåt…” Mumlade hon och sprang sedan iväg. Mikaela reste sig upp efter henne och blängde surt på mig.
“Duktigt Bieber.” Muttrade hon och sprang sedan efter Selena. Klockan började närma sig halv 7 på morgonen, men de var fortfarande inte tillbaka. Jag slog in polis mannens namn och ringde honom snabbt. Inget svar. Jag suckade frustrerat och sneglade på Leonie som satt och blickade ner i sin kaffekopp. Det var det enda hon gjorde. Satt och kollade i sin kaffekopp. Det hade hon gjort hela natten.
Selena och Mikaela kom ingåendes i rummet igen, men gick nu och satte sig ner i soffan istället. Jag gäspade högt och kände hur mina ögonlock växte sig tyngre.
“Åk hem Justin.” Log Mikaela milt. ”Åk hem och sov.” Jag nickade och reste mig slött upp och lämnade polis stationen. Det hade börjat ljusna ute. Min blick fördes mot Leonie’s ford. Just det, min bil var hos de… Jag räckte ut handen för att få en taxi att stanna, och det gjorde den.
Resan hem tog inte lång tid, och det gjorde inte heller att somna in i en djup, långvarig sömn…
-
När jag slog upp ögonen var hela rummet ljusfyllt. Min trötthet var borta, men så med dagen. Klockan var inte mycket efter 5 på eftermiddagen. En suck lämnade min mun. Mamma kom in i rummet och log stort mot mig.
“God morgon, det finns pannkakor där nere. Choklad.” Utbrast hon glatt. Jag grymtade till och gick slött ner i köket där det stod en tallrik med just choklad pannkakor.
Jag slog mig ner på en av alla 6 barstolar runt köksön och började snabbt äta då mamma kom ner i köket och hällde upp ett glas mjölk åt mig. Jag svepte snabbt i mig det och kollade sedan upp på mig.
“Och du är glad för att…?” Mumlade jag och tryckte in ännu en bit pannkaka i munnen.
“För att… ehum, Scooter skulle egentligen berätta men jag kan inte hålla mig! Du sålde ut Madison Square Garden på 30 sekunder!” Jag spärrade långsamt upp ögonen mot henne och försökte smälta in det jag nyss hade hört.
“På riktigt?” Hon nickade och kysste mig mjukt på pannan.
“På riktigt Justin!” Skrattade hon. Jag flämtade till och pressade sedan fram ett litet leénde. Allt jag orkade.
“Wow…” Mamma nickade instämmande och drog bort tallriken och glaset från köksön och ställde ner det i diskmaskinen.
“Oh, mormor vill att du ska åka över. Hon vill bjuda dig på middag, med morfar. Ni har inte setts på ett bra tag.” Jag sneglade på klockan och grymtade till.
“Men mamma… Melody…-” Hon avbröt mig med en viftande hand och en menande blick.
“Melody mår fint… Jag lovar.” Andades hon ut och log snett mot mig. Jag drog en trött hand genom håret.
“Hon är kidnappad och du säger att hon mår fint? Har du slagit i huvudet eller?” Muttrade jag surt.
“Nej, men dina morföräldrar vill träffa dig! Leonie och Selena är på polis stationen. De ringer.” Förklarade hon snabbt och föste mig sedan upp för trappan. Jag fuktade mina läppar och drog på mig en lätt outfit innan jag lämnade rummet och sedan huset för att börja gå mot Melody’s hus. Eller, lägenhet för att hämta min bil. Den stod precis på samma ställe som förut, men det var inte så konstigt. Jag hoppade in i den och började sedan köra mot mormor och morfars hus.
Mormor kramade mjukt om mig och kysste mig lätt på hjässan när jag kom innanför dörren.
“Maten står på bordet, och din morfar sitter vid den.” Log hon och drog med mig in i matsalen där morfar satt med ett stort leénde. Mormors lady och luffsen rätt. Jag log stort och slog mig ner bredvid morfar.
“Hej på dig lill killen.” Flinade han och rufsade till i mitt hår. Jag log smått mot honom och la upp på min tallrik.
“Hur går det med… Melody?” Frågade mormor efter ett tags tystnad. Jag nickade lätt till och tog en klunk av mitt vatten.
“Bra, tror jag.. Oron växer sig större för varje sekund Nana.” Mumlade jag ledsamt. Hon nickade och la en tröstande hand på min kind.
“Det blir bra, hon kommer fram...” Viskade hon lent. Jag drog ett djupt andetag och stoppade in en köttbulle i munnen. Morfar log smått mot mig och klappade till mig på axeln.
“Ja, det blir bra seru. Hon kommer fram.” Upprepade han mormor, lika tröstande där. Jag pressade ihop mina läppar och drog en hand genom mitt hår.
Bara jag kunde tro på deras ord… Tänkte jag trött och kollade ner i min tallrik som snart skulle vara tom. Mormor började duka av och morfar drog med mig in i vardagsrummet och klickade på en video på när jag var liten. Jag dansade, eller snurrade snarare på höfterna.
Morfar skrattade glatt till och log stort. Det värmdes i hjärtat att se honom såhär lycklig.
-
Jag la mig slött ner i soffan och sneglade på mormor och morfar som satt och pratade i köket.
Då och då kollade de på mig och nickade instämmande mot varandra. Mormor kom ut med kakor, jag åt några, och la mig sedan ner igen med blicken på de två.
Men mina tankar var borta mot Melody. Hur mådde hon? Skulle hon lämna mig? Åh, jag ville till polis stationen och vara delaktig!
Frustrationen växte sig större inom mig, och till slut satt jag upp med blicken upp i taket.
“Justin, vill du ha lite cola?” Ropade mormor vänligt ifrån köket. Jag kollade på henne och svalde hårt. Min hals var torr.
“Ja tack!” Ropade jag hest tillbaka och bet mig löst i läppen. Hon kom in med ett glas cola och log smått mot mig.
“Drick upp nu.” Jag nickade och kollade trött på henne när hon gick in i tvättstugan. Då började min mobil ringa. Jag drog snabbt upp den ur min ficka och kollade ner på vem det var som ringde….
Vem ringde? Kommer de hitta Melody någon gång? Vad snackade Diane och Bruce om egentligen?
KOMMENTERA FÖR MER KAPIEL IDAG! :D
KAPITEL 14-. SHE'S TAKEN
Jag gick med ut henne till vardagsrummet.
“Hej då Justin..” Hon greppade tag om väskan och gick sedan ut ur det stora huset.
“Jag kanske ska gå nu… Olivia väntar..” Mumlade jag. Justin nickade och verkade inte på humör på att kramas, så jag gick bara ut ur huset.
Hjärtat bultade hårt innanför mitt bröst och paniken skrek inom mig. Vart var jag?
“Ha..aa..llååå?” Stammade jag darrandes ut. Personen, förmodligen en man, lyfte upp mig över hans axel och drog in mig i ett hus.
Jag svalde hårt och stönade till av smärta när han släppte ner mig på en madrass. Tunn var den också.
Säcken drogs av mitt huvud, men jag var tvungen att kisa. Ljusrören uppe i taken var för starka för mina ögon. Men till sist såg jag ansiktet på en man.
“Vem är du?” Frågade jag med rädd röst. Mannen skrattade till och log pervigt mot mig.
“Jag är vem som helst. Nu är jag en desperat man… Och du är en väldigt snygg tjej.” Viskade han. Jag började kravla mig, men det gick inte. Han hade bundit fast mina handleder med varandra.
“Åh, försök inte med du. Lilla gumman.” Flinade han och sparkade till mig i revbenen. Jag bet mig hårt i kinden för att bita ihop, och började snabbt känna blodsmaken spridas i munnen.
Han log stort och slickade sig om läpparna innan han började klä av mig. Jag gnydde och tårarna började rinna ner för mina kinder.
“Snälla, låt mig gå bara…” Han frustade till och slog till mig på kinden och fortsatte sedan klä av mig tills jag låg helt naken på den kalla madrassen. Då drog han upp snöret kring mina handleder. Smärtan lättade lite men han drog snabbt ut en hand och drog ner den innanför hans kalsonger. Jag knep ihop ögonen och knytnäven.
“Nej… snälla, låt mig vara! Hjälp!” Skrek jag förtvivlat. Han kramade hårdare om min hand så att den öppnades och kramade om den. Jag gnydde återigen till.
“Du kan inte skrika efter hjälp, vi är långt bort från folk att höra dig.” Skrockade han och stönade till när jag råkade krama om den hårdare. Där var det. Jag kramade om den så hårt att mina naglar trängde igenom. Han skrek till och hoppade snabbt upp från mig. Jag hoppade upp, även fast jag då var naken, och sprang mot dörren och slet upp den.
“Nej!” Skrek han snabbt. Hans steg rörde sig närmare mig då jag sprang upp för den långa trappan. Men den var allt för lång, och han var allt för snabb.
“Nu du!” Röt han och greppade tag i min axel. Jag skrek till och kände hur smärtan spreds i min axel. Han var stark.
“Nej…” Mumlade jag och lätt tårarna rinna stumt. Jag ville bara dö. Jag ville inte leva längre.
Till sist blev han nöjd och plockade upp min mobil och log skadeglatt mot mig.
“Vem är Justin? Din kille?” Han fick inte dra in Justin i detta. Jag skakade på huvudet, men han drog mobilen mot örat.
“Hallå? Åh, är det Justin? Jo, din älskling och jag har lite kul. Skulle du vilja utbyta några ord med henne? Ja, okej.” Mannen fnös till och pressade mobilen mot mitt öra.
“Justin…?” Snyftade jag. Justin’s röst lät orolig i andra änden. En klump uppstod i min hals.
“Melody?! Vart är du?” Utbrast Justin. Jag skakade på huvudet för mig själv. Tårarna rann snabbt ner för mina kinder.
“Jag.. ja..jag vet inte.” Stammade jag fram. Han drog ett djupt orolig andetag i andra änden.
“Vem har dig?” Fortsatte han. Jag svalde hårt.
“Jag vet inte.. Men Justin, om vi inte ses igen.. Jag älskar dig och har alltid gjort det.” Justin flämtade till i andra änden.
“Säg inte så Melly! Jag ska hitta dig, var säker på det.” Mannen drog mobilen från mitt öra och klickade bort samtalet.
“Nu ska vi ha kul igen.” Flinade han och trängde in i mig. Jag knep ihop ögonen och började be.
Be om att Gud skulle döda mig. Jag ville inte leva mer. Inte nu i alla fall.
Jag startade motorn och sneglade på klockan. Halv 12 på natten. Klumpen växte sig större i min hals och jag gasade på mer. Jag parkerade snabbt bilen på Melody’s uppfart och sprang snabbt in i trapphuset och fortsatte upp mot deras dörr och knackade hårt. Selena öppnade dörren och snörpte på munnen mot mig.
“Vad gör du här Justin? Melody är väll med dig?” Suckade hon drygt. Jag skakade på huvudet och drog bort en tår som rann ner för min kalla kind.
“Hon är kidnappad.” Sa jag snabbt. Selena kollade chockat på mig och skakade på huvudet.
“Nej? Va..? Hur?” Flämtade hon. Jag höll upp mobilen och visade samtalet från hennes mobil.
“Han ringde mig.” Hennes ögon växte sig större. Leonie kom in bakom henne med en sur blick på mig.
“Vart har du Melody?” Jag skulle precis svara, men Selena hann före.
“Vi ska till polisen. Och spåra hennes mobil. Nu.” Sa hon stelt, men ändå med ett ganska ledamt och oroligt tonfall.
Men jag förstod henne. Jag var också orolig.
-
“Tyvärr, men det är inget vi kan göra förrän om 48 timmar. Det här kanske bara är ett helt vanligt… prank.” Sa polisen och log lugnandes mot Leonie som skakade. Hela hon skakade.
“Så du menar att mannen som ringde min dotters…. Pojkvän, bara vill lura oss?! Och min dotter har gått med på det? Är det just det du menar?! Ska jag trycka upp den där betongen någonstans så att du inte kan…-” Han höll upp en hand för att avbryta henne.
Jag hade aldrig sett Leonie såhär. Och jag hade känt henne i snart 2 år. Polismannen böjde sig ner mot sin walkie-talkie som satt på hans axel.
“Kan vi få sjukvårdare med lugnande medel till stations rum 18, tack.” Utropade han i den. Jag hörde ett rispande och ett mumlande som svar i den och inte många minuter senare kom det sjukvårdare och gav Leonie någon slags spruta. Hon blev genast lugn och somnade sedan på en av bänkarna.
“Snälla, bara sök upp hennes mobil. Snälla.” Vädjade jag och kollade allvarligt på polismannen. Han suckade och räckte sedan ut handen.
“Jag behöver din mobil.” Jag gav snabbt ifrån mig den och slog mig sedan ner bredvid Selena som darrade.
Hon verkade helt borta. Hennes blick var tom mot väggen framför henne. Jag la en hand runt hennes axlar, men hon ryckte av dig den.
“Nej…” Mumlade hon bara och hoppade ett steg ifrån mig. Jag drog ett djupt andetag. Polismannen kom upp mot mig med ett oroligt ansiktsuttryck.
“Jag är ledsen…” Andades han ut. För vadå? Vad var han ledsen för?!
MER INATT? KOMMENTERA MYCKET DÅ! :D