Jag åkte en sation och hoppade sedan av. En stor skog mötte mig. Jag kollade ner I väskan och kom på att jag hade tagit med mig ett tält, för säkerhets skull.

Jag hittade en bra plats och slog upp tältet innan jag gjorde upp en eld och tog fram bönorna. En kall bris träffade mig I ansiktet och jag huttradee till och drog jackan tätare kring kroppen. Det var kallt ute. Kanske 8 plus grader  bara. Mina händer stack till efter ett ag. Jag kollade ner på de.. De var helt röd/lila.

“Varför stack du?” Mumlade jag för mig själv och kurade ihop mig närmare elden. Det stack yterligen till I händerna tills stickandet avtog.

En uggla hoade och månen hade redan höjt sig högt över himmeln. Bäst att gå och lägga sig. Tänkte jag trött och släckte elden med ett stänk vatten. Sovsäcken såg mer inbjudande nu än vad den någonsin hade gjort. Imorgon, går jag tillbaka till skolan. Det är lika bra det. Så kan jag taa mina saker och åka hem till mamma och pappa. Till Iowa.

-

Jag hade redan börjat närma mig skolan, trodde jag. Med en suck tog jag upp min vandrarkäpp igen och fortsatte frammåt. Mina fotleder värkte och bultade. Detsamma med huvudvärken. Jag drog bort svettpärlorna som hade sattit sig I pannan och fortsatte sedan gå. Det kändes som om jag bara gick och gick utan något slut. Inget tog slut..

Helt plötsliiigt hörde jag en gren knäckas bakom mig och vände mig hastigt om. Inget där.

“Hallå?” Ropade jag med skakig röst. Inget svar. Fred, du inbillar dig. Tänkte jag trött och fortsatte frammåt, men då kom en man upp framför mig med en svart hoodie. Jag såg inte ansiktet.

“Hej Fred.” Sa han med lömsk röst. Jag svalde hårt.

“Vem är det?” Han svarade inte utan gick bara runt mig I cirklar.

“Det är jobbigt va, att se den du älskar inte älska dig tillbaka. Visst är det? Jag kan få skut på ditt lidande om du vill.” Jag fnös och vände mig om. Han stod bakom mig.

“Hur då?” Frågade jag och ångrade mig direkt när jag hörde knallet. En obeskrivlig smärta växte sig större I bröstet. Jag ramlade ihop och allting svartnade…

Jag kollade förundrat på Ken som kollade bekymraat ner I sin laptop.

“Vad är det?” Hasplade jag till sist ur mig och reste mig upp ur min säng. Hon svalde hårt och mötte min blick innan hon vred laptopen mot mig.

“JELENA ÄR TILLBAKA?!” Jag kände hur halsen tjocknade när jag slog mig ner och började läsa, något jag inte borde gjort.

“Ni alla kommer väll ihåg Jelena? Som tog slut för runt 3 månader sen… Det blev katastrofalt när de gjorde slut, men är det ihop igen?! På Justin Bieber’s konsert I Berlin, tyskland, sågs paret kyssas intimt på scenen efter Gomez’s framträdande.

Justin hade dock synts med en annan “okänd” tjej hemma I L.A.. Är Jelena tillbaka?!” Jag svalde hårt och slog snabbt ner locket. Var de det? Justin hade berättat att de var långt ifrån över, och jag kan inte direkt bli arg. Vi var aldrig ihop. Men ett stygn av svartsjuka spred sig snabbt I min kropp. Ken la en stöttande hand på min axel och log milt mot mig.

“Det är säkert inget. Det går ett ryckte om att han avbröt kyssen.” Tröstade hon och jag fnös till.

“Phf.. Rykte? Det här är skvaller!” Jag var förbannad. Riktigt förbannad.

“Ta det lungt Emma!” Sa Ken snabbt och spärrade upp ögonen mot mig. Jag tog ett djupt andetag och nickade.

“Du har rätt.. Förlåt.” Hon nickade förstående och log milt mot mig innan hennes blick försvann ner bakom skärmen igen. Jag slog upp min laptop också och möttes av en full inbox. Från Justin?

“Om du har sett det… så älskar jag inte Selena längre!”

Jag log stort och klickade upp det andra.

“Eller, varför skulle du bry dig? Sorry!”

Han var för söt. Jag fortsatte att klicka upp det ena efter det andra tills alla var öppnade. Han var söt när han var generad. Mobilen började ringa. Jag klickade snabbt på svara.

“Hey Justin.” Svarade jag mjukt och log stort mot Ken som gjorde detsamma.

“Assåå.. Har du fått mina mejl? Såklart du har! Eh.. Skit I det som står där, OK?”

“Jadå Justin, jag kommer inte ens ihåg det!” Fnissade jag och bet löst på nageln.

“Jag kommer hem I övermorgon!” Påminde han mig och jag fuktade mina läppar.

“Just det. Vi får väll ses då!” Han skrattade till och ett pirr slank igenom min kropp. Justin’s skratt värmdes I hjärtat.

“Måste gå.. Selena kallar.” Muttrade han surt. Jag nickade för mig själv.

“Vi ses.” Det pep till och samtalet var slut. Ken log stort mot mig och höjde och sänkte “flörtigt” på ögonbrynen. Ett skratt lämnade min mun.

“Du och Bieber, huh?” Skämtade hon och båda brast ut I gapskratt.

-

“Emma! Upp och hoppa!” Ropade Ken I mitt öra. Jag hoppade snabbt upp ur sängen och spärrade upp ögonen, samt drog bort håret från ansiktet.

“Är du inte riktigt klok? Eller nej, det är du ju inte!” Hon låtsades bli sårad av det och gick surt iväg mot sin säng.

“Skola! Kommer du ihåg vad det är?” Skrattade hon och pekade på högen kläder hon hade plockat fram till mig. Jag gäspaade stort och nickade retsamt.

“Ja, påminn mig? Är det fängelset vi lever I?” Sa jag med en gnutta ironi I rösten. Hon suckade och mötte min blick.

“Åk hem om det inte passar.” Med de orden lämnade hon mig I rummet. Ska jag åka hem kanske? Men då hade jag inte träffat Justin….

Selena log stort mot mig och började sjunga. Jag nickade I takt med musiken och började också sjunga. Hon kramade om min hand och I samma stund så slutade jag sjunga och drog av mig hörlurarna.

“Jag kan inte! Selena och jag är över, hitta någon annan som jag kan sjunga en duett med. Selena går det inte med!” Utbrast jag och Selena’s leénde tonades snabbt bort.

Jag sprang ut ur studion och in på toaletten. Jag lutade mig över handfatet och mötte min egna blick. Jag såg för hemsk ut.

Dörren öppnades och jag log smått åt personen som kom in.

---

Vem kom in? Fred's perspektiv folks!