Kapitel 4 - Don't Tell

Han putade ointresserat med underläppen, ”Kom in ifall du vill ligga. Annars kan du strunta i det.”
”Åh, nej. Jag som hade tänkt komma in med ”Må bättre”-kort och ballonger. Synd, min plan gick inte igenom.” gnällde jag ironiskt och började gå mot dörren. Samtalet med Justin var roande, men jag hade andra patienter att ta hand om.
”Förresten…” ropade han snabbt efter mig. Jag vred på huvudet och såg åt hans håll, ”så vann jag. Du undrade ju förut.”
Jag log, ”Klart att du gjorde.”
 
 

Suckandes lutade jag mig tillbaka i soffan, ”Nu är jag proppmätt.”
”Säker? Jag tror nog att det får plats med en liiiten kycklingbit till där inne.” log Fred till svar och petade mig på magen.
”Uh!” utbrast jag då. ”Gör inte så där. Jag kommer explodera. Det är inte ens ett skämt, tragiskt nog.”
Han log stort mot mig, ”Det var trevligt att du kunde hitta på något ändå.”
Jag nickade lätt, ”Jag piggnade ändå till en aning och det kändes som en kul sak, att fira lite.”
”Det är en kul sak, tycker du inte?”
”Jo, det tycker jag.” log jag och lutade mig fram mot soffbordet för att äta upp den sista biten av min friterade kyckling. ”Bara för att jag tycker detta är så kul, så ska jag äta upp den här smaskiga biten.”
”Gör så.” svarade Fred bakom sin ölflaska. Jag ogillade att han hade dragit med sig alkohol in i mitt hem, men det var hans val att dricka det. Att ölflaskan befann sig under mitt tak var inget större problem såvida jag inte fick i mig någonting.
 Nykterhet var en bra sak, men många såg det som ett tecken på att man var feg. Det var skönt att inte dricka. Jag slapp inre skador, minnesförlust, bakfylla, jag slapp att slänga ur mig saker jag inte menade och jag slapp att bli av med hjärnceller. Man kunde ha det trevligt utan alkohol och det hade jag demonstrerat under hela mitt tjugoett-åriga liv.
”Sa ju att det fanns plats för mer.” flinade han och ställde ned sin, nu, tomma ölflaska på bordet. Jag lutade mig återigen tillbaka.
”Äh. Det var så gott att jag inte kunde låta den där stackaren vara kvar.” berättade jag med en enkel axelryckning.
”Hm..” hummade han endast till svar. ”Fick du några spännande patienter idag då?” frågade han sedan.

”Faktiskt!” svarade jag, glad över att han frågat då vi endast satt här pågrund av att jag hade haft egna patienter idag.
En nyfiken glimt tog plats i hans ögon, ”Berätta.”
”Tja, det var en kille som hade polisen med sig. Jag kommer inte riktigt ihåg hans namn, något på J. Han hade iallafall varit delaktig i ett slagsmål. Han var rätt lustig, matade hela tiden på att vi skulle ligga. Galnaste, men den roligaste patienten jag haft under dagens lopp.” svarade jag och skrattade åt minnet.
”Justin Bieber?” frågade Fred snabbt.
Jag snörpte på munnen, ”Nja... hm.. jo. Jo. Jo! Justin Bieber var det ja.” nickade jag, nu övertygad om att det var rätt.
”Akta dig för honom. Han är galen, riktigt galen. Han har medverkat i fler brottsliga gärningar än vad jag har haft flickvänner.” berättade Fred. Jag rynkade pannan. Vad menade han med det? Att han hade haft många flickvänner?
”Vadå? Har du haft flickvänner? Jag trodde du liksom, var homosexuell.” fnissade jag generat.
”Bög?! Vad fick du det ifrån?” utbrast han förskräckt och stirrade stint på mig.
Försiktigt höjde jag på mina axlar, ”Jag vet inte. Ditt hem är ju så väl inrett och rent! Du är modemedveten och jag har inte träffat på en kvinnlig gestalt i ditt liv. Det bara... fick mig att tro... men förlåt. Nu vet jag bättre.”
”Ja, gud.... bög. Lustigaste jag hört någon kalla mig.” skrattade han lågt för sig själv. Jag ryckte på axlarna och vred på huvudet ifrån honom för att istället granska rummet vi satt i.
 Direkt efter jobbet hade jag skyndat mig hem med hjälp av en otroligt snabb taxi och hade därför hunnit packa upp en hel del. Byrålådorna framför sängen var nu fulla med kläder, alla tavlor som skulle hänga uppe gjorde det, teven hade fått sällskap av två stora högtalare på var sida om sig och en massa annat piff hade intagit sina platser i rummet som jag använde som både sov- och vardagsrum.
”Du har fått det fint här.” tyckte Fred, som om han hade läst mina tankar. Eller så hade han bara sett mig stirra omkring på alla möbler.
”Tack…” nickade jag trött.
 Han stönade till i samband med att han reste sig upp, och började sedan plocka undan från bordet. Om det inte hade varit för att jag var så otroligt trött så hade jag sagt åt honom att sluta och tagit över städandet själv.
”Vad händer imorgon då?” frågade han nyfiket när han kommit tillbaka ifrån köket.
Jag ryckte på axlarna, ”Jag vet inte… Dawn sade att Bieber var min tills vidare. Så honom kommer jag nog få stå ut med ett tag till. Åtminstone en vecka.”
Fred pressade ihop sina läppar till ett smalt streck, ”Var försiktig…”
”Äh, vad kan hända? Han kommer inte direkt döda mig med sina bara händer.” skrattade jag och reste mig upp för att gå ut i köket.
”Det vet du aldrig…” mumlade Fred tyst bakom mig, troendes om att jag inte skulle höra. Jag snörpte förvirrat på munnen och placerade min hand på diskbänken. Vad menade han med det?

 

”Jewel, du behövs!” ropade Yater åt mig.
Jag snodde förvånat runt, ”Men… jag har lunch nu.”
Han skakade hektiskt på huvudet, ”Nej, det går inte an. Du måste hjälpa mig med patient i rum 23C!”
Justin, var den första tanken som slog mig. Det var hans rum.
Vad hade han nu gjort? Slagit en sköterska medvetslös? Gått och snott olika sorters mediciner för att överdosera sig själv? Många tänkbara scenarion kan ha skett, men det var bara för mig att vänta och se.
 Jag nickade åt Yater och följde sedan med honom in till Justins rum, där Aubrey och Dan redan stod lutade över sängen. Ett förfärligt tjutande kom ifrån den lilla maskinen bredvid sängen, vilket fick mig att förstå att inget av det jag hade trott skett. Något helt annat hade inträffat. Hjärtstopp.
”Han måste ha fått in flisor från revbenen i lungorna, vi måste operera nu!” skrek Yater i högan sky.
 Jag lossade på spärren till sängen och greppade tag om metallstängerna innan jag började springa mot närmsta operationsrum. Hur mycket jag än ville vända mig om och se på honom så kunde jag inte. Detta var mellan liv och död för Justin, och jag skulle inte klara av att vara ansvarig för en till död. Han skulle inte dö. Han fick inte dö.
 När vi kommit in i operationsrummet hjälptes alla åt att lyfta över Justin till britsen istället, vilket gav mig tillfället att se på honom. Hans läppar och kinder var kritvita, blåmärkena hade tappat sin färg och var nu istället gula. Mitt hjärta stannade för en sekund, men vaknade snabbt vid liv när Yater började skrika i örat på mig.
”Fokus, Jewel! Vi måste skynda!”
Jag drog snabbt på mig ett munskydd, hårskydd , handskar och förkläde för att sedan kunna gå fram till verktygsbordet och plocka åt mig en skalpell, som jag snabbt – men försiktigt – räckte över till Dan.
Som sjuksköterska fick jag inte operera, men fanns oftast med för att räcka över verktygen och tvätta rent om blod började flöda ur patienten.
Aubrey placerade en mask över Justins mun för att fylla hans döda lungor med luft samtidigt som Dan och Yater skar i honom som om han vore en saftig köttbit. När hans lungor var inom räckhåll slängde Dan en menande blick åt mig.
 Utan att tveka greppade jag tag om sugaren, som jag sedan räckte över till honom. Försiktigt placerade han den vid lungorna och slog därefter igång den. Ljudet av revbensflisorna som sögs upp genom röret var inte en trevlig melodi. Dan räckte över sugaren till mig så snart ljudet avtog.
 Yater tog emot nålen och tråden jag räckte över för att kunna sy ihop Justins bröstkorg igen.
 När det var klart, greppade Aubrey tag om elklaffarna och gned dem mot varandra.
 ”Jag laddar med 700 volt… Undan.” beordrade hon Yater och Dan, som lydande tog ett steg tillbaka när hon pressade klaffarna mot Justin bröstkorg. Hela han lyftes uppåt av den starka stöten.
Jag knep ihop ögonen för en sekund, men öppnade dem lika snabbt som jag stängt dem när ett lågt pip letade sig in i örat på mig.
Nyfiket vred jag mitt huvud åt sidan, till hjärtmonitoren där det klart och tydligt visade att hans hjärta var igång igen. En tyng lämnade mina axlar och jag lät återigen mina ögonlock falla.

http://cdn1.cdnme.se/2897423/7-3/darksss_5206caab9606ee485ab1cacf.gif
Vi lyfte över Justin på sin säng igen och sköt tillbaka honom till sitt rum, där Cara kom och tog över.
”Gå och ät nu Jewel. Du har haft det hektiskt nog den här morgonen…” log hon vänligt.
”Tack.” viskade jag hest innan jag lämnade rummet bakom mig.
  Varför blev jag alltid lika chockad när något som detta skedde? Jag visste vad jag hade gett mig in på för yrke, så det var inte direkt en överraskning att detta var vardagsmat för mig från och med nu. Suckandes klickade jag på knappen till hissen och lutade mig sedan mot väggen bredvid. Mina ben kändes som spagetti och mina armar skakade. Varför reagerar jag så här?
Var det för att det var just Justin som hade legat där, död för några minuter? Det var bisarrt, för det var inte direkt så att jag var kär i honom. Han var en galen kriminell som var som vilken patient som helst. Det var inget speciellt med honom.
Jag klev in i hissen tillsammans med en annan klunga sjuksköterskor som likaså skulle på lunch.
”Jewel! Hur mår du? Du ser helt blek ut.” tjöt Paulinne förskräckt.
Jag pressade fram ett leende, ”Jag mår bra! Bara… lågt blodsocker. Missade frukosten.” ljög jag oberört.
”Åh… vill du sällskapa med mig?” undrade hon glatt och placerade en röd hårslinga bakom örat.

”Det låter förträffligt.” nickade jag.

 Paulinne må vara sjukhusets jobbigaste varelse, men hon var även den vänligaste och om ett nej betydde att jag skulle behöva sitta själv så kunde jag gott bita ihop. Hon visade upp sin perfekta tandrad för mig.

 Dörrarna slogs upp för oss, och alla som stått intryckta i den trånga hissen satte av mot den fulla kafeterian liksom jag och Paulinne gjorde. Personalen i kafeterian var dock smidiga och snabba, vilket gjorde att vi inte behövde köa länge alls.

”Hej Jewel! Vad får det lov att vara idag?” kvittrade Ms. Hanson glatt bakom disken.

”Räksallad och surdegsbröd tack.” svarade jag och försökte mig på ett leende. Att vara vänlig mot Ms. Hanson var ingen svår sak, men efter det som nyss skett kom jag knappt ihåg hur man var vänlig.

 Hon placerade min mat på min bricka, tillsammans med bestick och en flaska vatten innan hon tog betalt.

 Utan att vänta på Paulinne skyndade jag mig mot ett ledigt bord. I samma stund som jag slagit mig ned kom Paulinne vaggandes. Hon suckade långdraget i samma stund som hennes bakdel nuddade stolen.

”Detta är ett hektiskt jobb. Men jag älskar det.” jamade hon lyckligt samtidigt som hon försökte få bort locket från sin laxsallad. Jag nickade instämmande och tog ett flertal stora klunkar av mitt vatten.

”Hur har din dag varit än så länge då?” frågade hon nyfiket innan hon stoppade in en stor laxbit i munnen.

Jag tryckte min gaffel igenom en pastaskruv, ”Svår. Själv då?”

”Åh, det har varit full rulle. Först så spillde Mary kaffe på mig – och bad inte ens om ursäkt! Vem gör sånt? Ja, tydligen Mary. Men sen så kom Mona och berättade..” babblade Paulinne på och fortsatte mala på om vem som hade gjort vad och vem det var som hon bråkade med. Antalet var tvåsiffrigt.

 Det förvånade mig hur kvinnor som var nästan femton år äldre än mig själv, kunde bråka så mycket. Det var nästan som om dem blev som barn på nytt. Medelålderskvinnor bråkade om det mesta, varesig det var om spillt kaffe eller barnuppfostran. Det hade jag lärt mig genom att se på min mamma.

 En dag  när jag kommit hem från skolan, så hade min mor och våran dåvarande granne Mrs. Fran haft en hektisk diskussion om vems hortensior som var vackrast. Min mor hade varit övertygad om att hennes var dem finaste, så hon tog hand om dem likt sina egna barn och gav dem kärlek och hästgödsel dagligen. Mrs. Fran hade dock inte hållit med, utan babblat på om hur hon gav sina citronsaft vilket gjorde dem vackrare.

 Jag hade stått och sett på hur dem båda två, alldeles högröda i ansiktet, skrek på varandra. Det hade inte slutat förrän min far kommit hem från sitt jobb och särat på dem. Min mor slutade tala med Mrs. Fran efter den incidenten.

”Nog om mig!” skrattade Paulinne och väckte mig ur mina tankar. ”Hur går det med Fred då?”

”Vad menar du?” undrade jag förvirrat samtidigt som jag spetsade tomater och räkor med hjälp av min gaffel.

”Ja, ni har väl ett förhållande? Visst har ni?”

Jag satte nästan i halsen när dem orden lämnade hennes mun, ”Gud nej! Fred är min vän – inget annat.”

Paulinne fnittrade, ”Gumman, du kan berätta för mig. Din hemlighet är säker hos mig.”

Knappast.

”Ursäkta, Paulinne, men får jag fråga vad det är du talar om? Jag har inga känslor för varken Fred eller någon annan man just nu.” slängde jag allvarligt ur mig, i hopp om att hon skulle släppa ämnet.

”Jaha, här försöker man vara trevlig men får inget annat än en utskällning som tack!” fräste hon sorgset till svar.

Jag suckade, ”Paulinne… jag menade inte att vara otrevlig. Men jag och Fred har inget förhållande just nu och kommer förmodligen inte ha det heller.” förklarade jag, denna gång en aning mjukare.

 Ett brett leende kröktes på hennes vinröda läppar, ”Säger du det så!”

”Ja, och jag menar det.” nickade jag.

”Ja-” började hon men blev avbruten av min sökare som började pipa något förskräckligt.

 Jag tog upp den för att kunna se vem det var som ville mig något. Cara. Hade det hänt något med Justin? Kanske hade han vaknat upp och varit lika otrevlig mot henne som han varit mot mig under gårdagens möte.

 ”Förlåt Paulinne, men jag måste verkligen rusa… det är Cara. Hon har tagit över min patient.”

”Lämna mig du.” hostade Paulinne otrevligt fram.

 I en sekund övervägde jag att slå till henne, men ångrade mig sedan och lämnade bara bordet.

 Till min lycka öppnades hissdörrarna i samma stund som jag kom fram. Jag skyndade mig in och pressade tummen mot knappen med en stor fyra på sig.

 Hissresan gick snabbare än vanligt, vilket gladde mig då jag var otroligt nyfiken på vad som hade hänt. Med snabba steg tog jag mig fram till Justins rum, och klev in då dörren stod öppen.

 Cara satt, högröd i ansiktet, på stolen som stod placerad i hörnet av rummet.

”Cara?” mumlade jag, då hon inte hade märkt att jag kommit in. Både hon och Justin såg storögt på mig.

”Tack gode Gud.” flämtade Cara och försvann snabbt förbi mig, ut i korridoren.

 Jag slog igen dörren bakom mig, ”Vad gjorde du med henne? Varför är hon så arg?”

”Hon var uppkäftig. Fittor som henne kan inte bete sig hur dem vill mot mig.” muttrade Justin överlägset.

”Vad är det som har hänt?” andades jag irriterat ut. Cara hade sökt mig av en anledning, och det var nog inte för att han hade varit otrevlig mot henne för sådant klarade hon av. Något annat hade inträffat.

”Sätt dig.” beordrade han mig.

 Utan att protestera slog jag mig ned på pallen bredvid hans säng, ”Nå? Ska du berätta eller?”

 

 Crystal Reed gifs | via Tumblr

"Well?"

 

”Tack för att du räddade mig.” slängde han snabbt ur sig och vred huvudet ifrån mig, så att han slapp möta min blick.

”Ursäkta?” utbrast jag förvånat. Hade han verkligen sagt tack?

”Jag kommer inte upprepa det. Meningen gjorde ont i munnen på mig redan första gången jag yttrade den.”

Jag höjde förvånat på ögonbrynen, ”Det var inte jag, personligen, som räddade dig… men varsågod.”

Han ryckte på axlarna, ”Whatever.”

”Var det allt du ville säga?”

Han nickade bara. Jag reste mig upp och drog åt min hästsvans innan jag gick mot dörren.

”Säg inte till någon.” ropade han lågmält efter mig.
Ett brett leende tog plats på mina läppar, ”Det kommer jag inte.”


Nutte-Justin på slutet. Haha! Tack till all kritik jag fått, både bra och dålig! Det värmer faktiskt. 
 Kommentera!


Kommentarer

Jssmn skriver:

OMG LIV!!! <3 Ord kan inte beskriva hur mycket jag redan älskar den här novellen! Jag älskar att Justin är en badboy drugdealer och att Jewel fick ta hand om honom på sjukhuset. ASSÅ I LOVE IT!! Så fucking smart, man blir helt fast i novellen och vill bara läsa mer. Så fortsätt så här babe, du är grym! :)

Datum: 2014-01-03 - Tid: 16:43:39 - URL: http://jssmn.blogg.se


Tina skriver:

Jag vet inte vad jag ska säga mer än att jag verkligen längtar till nästa... Sååå jäkla bra.. <3

Datum: 2014-01-03 - Tid: 17:23:34 -


biebsdrew skriver:

Liv Jag tror jag har blivit kär i din novell 😍

Datum: 2014-01-03 - Tid: 17:30:57 - URL: http://Biebsdrew.blogg.se


Emelie skriver:

jätte bra !! :D

Datum: 2014-01-03 - Tid: 17:35:22 - URL: http://emelajzaan.blogg.se


Oline skriver:

Gullig Justin när C:

Datum: 2014-01-03 - Tid: 17:46:40 -


Nina skriver:

Så skön novell älskar den😉

Datum: 2014-01-03 - Tid: 18:22:38 -


Anonym skriver:

Haha va söt "Säg inte till nån"

Datum: 2014-01-03 - Tid: 18:36:27 -


Anonym skriver:

Haha men va söööt

Sjukt bra kapiteeeel btw

Datum: 2014-01-03 - Tid: 18:52:28 -


Vicki skriver:

Bra jobbat!!! :)

Datum: 2014-01-03 - Tid: 18:55:28 - URL: http://vickiso.com


Michelle skriver:

Jag älskar det!!!

Datum: 2014-01-03 - Tid: 20:20:46 -


Anonym skriver:

Åååh vad bra! I love this!! :D

Datum: 2014-01-03 - Tid: 20:33:46 - URL: http://tofacethepast.devote.se


Karolina skriver:

Åh vad bra!!!! Älskade hur Justin tackade Jewel!!

Datum: 2014-01-03 - Tid: 20:49:39 -


linn skriver:

👍

Datum: 2014-01-03 - Tid: 20:55:06 -


Anonym skriver:

ÄLSKAR DEN HÄR NOVELLEN!!! BarA en fråga, är Justin 19 och jewel 21? (:

Datum: 2014-01-03 - Tid: 20:55:57 -


Hanna skriver:

Börjar bli stammis på kommentarsfältet här känner jag. Skulle bara säga att det här verkar riktigt lovande. Ännu ett bra kapitel, och detta är bara början. Grymt!

Datum: 2014-01-03 - Tid: 21:36:22 -


Camilla skriver:

Asså du skriver så perfekt, jag älskade hur du beskrev hennes perspektiv när hon åt frukost med Paulinne eller vad hon hette! Alltså sedan...jag är ju förstås ingen läkare, men sett på såna här "dokumentärer" om trauman, och jag måste säga att du beskrev allt riktigt bra! Bara en sak....när dom satt dit dom här plattorna, sa hon laddar 700, är inte det otroligt mycket, jag harför mig att det typ är 200 eller nått, men som sagt jag är ingen läkare och förväntar mig inte att du ska vara det heller, för jag stör mig inte på det, men det lät otroligt högt bara....snarare att han dör av den kraften, men det kanske är så....aja, du är grym hursomhelst och skriver som en ängel gör du! ;)

Datum: 2014-01-03 - Tid: 21:58:40 -


M skriver:

ÅH!!! Gud jag tror att jag typ är kär i din novell, helt sick. Har ingen aning om hur man kan skriva så. Detta är för bra för att vara sant, jag hoppas att du märker det. Hur bra du är. SLUTA ALDRIG.

Datum: 2014-01-03 - Tid: 22:02:38 -


Linda skriver:

Snälla skynda till nästa i love it!

Datum: 2014-01-03 - Tid: 22:27:00 -


Nicole skriver:

Asså det är sjukt hur bra du är på att skriva! Jag har läst ALLA noveller som har skrivits på denna blogg och jag bli bara så lycklig när jag läser någonting som är sjukt bra. Dina noveller har gjort så att jag har fått massa olika känslor, ibland grät jag, skrattade ut högt, blev förvånad, arg och ibland allt på samma gång... Det är sjukt att en novell kan göra så med mig. Och när du skriver så får man lixom känslan att man är där, och det är bara ett bevis på att du är en så sjukt bra skrivare. :)

Datum: 2014-01-03 - Tid: 22:47:27 -


ebba skriver:

Grymt kapitel! Känns verkligen som om denna novellen kommer bli as braaaa, älska den redan vet inte varför men har VERKLIGEN fastnat för den

Datum: 2014-01-04 - Tid: 00:32:07 -


Thilda skriver:

toppen Kapitel!! :D, novellen är perfekt och jag är helt inne i den och det var jag redan efter 2 kapitlet!! den är amazing, 100% perfektion!! Längtar och ser så mycket fram emot nästa kapitel :D.

Datum: 2014-01-04 - Tid: 00:58:53 -


Fanny skriver:

Jag vet inte vad jag ska skriva.. haha. Jag finner inga ord för hur bra detta är. Du är så bra på att skriva och få bra ideér :)

Datum: 2014-01-04 - Tid: 01:16:00 -


Amanda skriver:

Mer... NU!!!! :D
Srly jag dör :')

Datum: 2014-01-04 - Tid: 01:33:26 -


Biebstoory skriver:

Lika amazing som vanligt! *o*
Älskar nutte-Justin, lol ;)

btw, hur blir det med länkbytet? ^^

Datum: 2014-01-04 - Tid: 10:18:06 - URL: http://biebstoory.blogg.se


Anne skriver:

Skitbra ju! Men måste bara säga att du måste göra en epilog (visst heter det så?) till love me like you do!!! Jag är 99.9% säker på att alla andra också vill det och jag kan inte leva utan ett! Vi pste få veta vad som händer sen???!?! snääääällaaaaaaaaa?? <3

Datum: 2014-01-04 - Tid: 17:25:15 -


Janaaaaa skriver:

Sjukt bra!

Datum: 2014-01-04 - Tid: 23:44:36 -


Celebnovell skriver:

Sjukt bra!
Är enormt nyfiken på vad Justin kommer säga, och är 100% säker på att jag inte kommer bli besviken. :)♥

Datum: 2014-01-05 - Tid: 00:32:40 - URL: http://celebnovell.blogg.se/


en trogen läsare skriver:

jätte bra längtar till nästa kapitel:)

Datum: 2014-01-05 - Tid: 13:01:23 -


Anonym skriver:

Grymt första hade jag inte riktigt orka läsa en till novell men nu började jag och jag är fast ;) grymt längtar tills nästa

Datum: 2014-01-06 - Tid: 01:41:04 -


Ellen skriver:

Såååååå braaaaa😍😍😍👏👏👏👏

Datum: 2014-01-06 - Tid: 04:47:48 -


Anonym skriver:

jätte bra

Datum: 2014-01-06 - Tid: 20:00:17 -


alvaa skriver:

åh, sjukt bra! Älskar novellen! typ det enda dåliga är väl uppdateringen... men jag klagar inte, bara kapitlet kommer någon gång ;) sjukt bra som sagt!

Datum: 2014-01-06 - Tid: 20:31:21 -


Mikaela Juhlén skriver:

Jag har ju läst några av dina noveller, eller ja jag läste LMLYD och läser denna nu, jag kanske inte har kommenterat men jag har läst, och bara för att jag inte har kommenterat betyder inte det att jag inte tycker att det är bra. För det är det! Jag gillar speciellt denna Liv, den har bara börjat men jag är inne i den. Jag är rätt känd hos både Julia och Marielle med mina kommentarer, dock har dem legat på is ett tag, och jag kanske inte kommer att kommentera varje kapitel, men ska föröka att slänga in iaf någon. :) fortsätt såhär Liv för detta är bra, bättre än bra :) ♥

Datum: 2014-01-07 - Tid: 02:04:06 - URL: http://miickzz.blogg.se


Miriam skriver:

Whaaaaa, Emsi!
Du är så otroligt duktig. Älskar nya novellen och älskar Justins lite annorlunda karaktär. Det känns som om han verkar vara en ganska bra kille innerst inne, trots allt. Massa applåder till dig och din talang :)

Svar: Emsi?
MyyBieberStoory

Datum: 2014-01-07 - Tid: 13:13:00 - URL: http://likebieber.webblogg.se


Sofia skriver:

Så himla bra! Längtar till nästa kapitel :)

Datum: 2014-01-07 - Tid: 16:07:57 - URL: http://soooofia.blogg.se


Mathilda skriver:

Haha va söt Justin var i slutet. Paulinne var så jobbig och otrevlig inte kul alltså men din novell äger du skriver verkligen bra!

Datum: 2014-01-07 - Tid: 18:16:59 -


Ditt namn:

E-post: (privat)

URL:

Din kommentar:




Trackback