27 - Life's a bitch.

 
”Nu tycker jag vi tar detta, upp till sovrum…” Mer hann jag inte säga när Justin helt plötsligt spände blicken i något över min axel. Med rynkad panna vred jag på huvudet för att se vad det var som hade fångat hans uppmärksamhet. Ilskan bubblade upp inom mig innan jag ens hunnit ta ett andetag.
”Vad fan gör du i vårt hus, Selena?”
 
 
”Bjöd du in henne?”
”Nej! Varför skulle jag göra det?”
 Jag korsade armarna över mitt bröst. ”Har du gett henne en extranyckel?”
 Justin rynkade pannan. ”Nej.”
”Hur kom hon in då?” fräste jag och såg på dörren som skiljde mig, Justin och Selena åt.
”Ingen aning. Kanske med nyckeln vi har under takrännan?” föreslog Justin och ryckte på axlarna.
 Jag sög hårt på min underläpp. Varför Selena befann sig i vårt hus hade vi ännu inte tagit reda på. På ett sätt ville jag inte veta, jag ville inte fråga. Jag var för arg. Hon hade ingen rätt att kliva in i vårt hus när vi inte var hemma.
”Det här”, jag gestikulerade ilsket med händerna mot dörren, ”är ännu en anledning till varför jag vill flytta till något som bara är vårt. Inte något dina ex-flickvänner också tagit del av.”
”Du behöver inte diskutera det där, vi ska flytta, okej?”
”Jag tror på det först när jag ser det.”
”Ska vi inte koncentrera oss på Selena istället?”
 Ilskan bubblade upp inom mig i samma stund som han nämnde hennes namn. Det var nästan så att jag hade glömt bort att hon vistades under samma tak som oss. Under vårt tak. Jag gav Justin en sträng blick innan jag klampade ut ur rummet, till vardagsrummet där Selena satt.
”Alex…” började hon skamset, men jag avbröt henne tvärt genom att hålla upp min hand.
”Börja inte ens. Jag vill inte höra vad för konstig ursäkt du har för ditt beteende. Justin och du är över. Över. Kan du bara gå vidare någon gång?! Lämna oss ifred. Kom inte tillbaka hit. Bryter du dig in i vårt hus igen ringer jag polisen och begär besöksförbud”, morrade jag mellan sammanbitna tänder. Selena såg upprört på mig och skulle precis säga något när jag öppnade munnen. ”Ut ur mitt hus. Nu! Ut med dig!”
 Hennes blick flackade mellan mig och Justin. En liten tår rullade ner för hennes kind, varpå hon skyndande sig ut ur huset. Dörren smällde igen bakom henne och jag var tvungen att stå kvar i flera minuter för att smälta vad som nyss hade inträffat.
”Alex…” suckade Justin bakom mig. Det var omöjligt för mig att avgöra om det var en lättad suck eller ilsken.
”Jag gjorde det som behövde göras.”
”Du är inte riktigt klok!” utbrast han vid sidan av mig.
 Med rynkad panna såg jag på honom. Nu var jag förvirrad. ”Vad menar du? Hon bröt sig in i vårt hus!”
”Du hade ingen rätt att behandla Selena så! Du lyssnade inte ens på henne, hörde inte ens vad hon hade att säga till sitt försvar. Du bara… skrek på henne. Varför lät du henne inte förklara sig?!” skrek Justin så att spottet yrde. ”Det finns många sidor jag sett av dig, men jag trodde aldrig jag skulle få se denna.”
”Synd. Jag är bara en människa, jag blir glad men också arg. Man kan inte vara snäll hela tiden, även fast man vill det. Ibland… ibland går det bara inte. Selena hade ingen rätt att befinna sig här.”
 Justin såg på mig, med avsky i blicken. Det hade gått lång tid sedan han varit så här arg på mig. Sist hade det gått flera dagar utan att han talat till mig. Nu hade jag ingen aning om hur han skulle straffa mig.
”Jag förstår mig inte på dig.”
”Inte jag heller, alltid”, erkände jag suckandes. ”Men en människa har en gräns för hur mycket skit man kan ta emot. Jag har haft det jobbigt nog. Jag orkar inte vara snälla, lilla Alex för vet du vad, Justin? Det är ingen som är snäll mot mig. Livet är en bitch. Så därför tänker jag vara en bitch tillbaka.”
 Med de orden sagda vände jag på klacken och skyndande mig ut ur huset. Justin följde inte efter mig, något som gjorde mig både ledsen och lättad på samma gång. Ledsen för att han inte följde efter mig, drog in mig i sin omfamning och berättade för mig hur mycket han älskade mig. Lättad för att jag slapp fortsätta diskussionen. Han hade fel, jag hade rätt. Så småningom skulle han inse det.
 Utan att veta vart jag skulle ta vägen intog jag ferrarin och backade ut från parkeringen. Jag tänkte inte efter, utan lät mina händer röra sig hur de ville. Vart jag åkte spelade ingen roll, jag behövde bara få vara ifred i någon timme eller två.
 På gräsmattorna framför husen jag körde förbi satt det barn och lekte. Antingen sprang de genom vattenspridaren eller lekte med dockor. Det gjorde ont inom mig att se de leka. Jag saknade Ollie och Ava. Varför jag i första hand hade lämnat kvar de hos El och pappa var ett mysterium. För tillfället hade det känts rätt, men vid närmare eftertanke kändes det inte alls rätt. Att lämna barnen efter det som hade hänt. Ett korkat drag från min sida.
 Barnen behövde oss förmodligen lika mycket som vi behövde de just nu. Å andra sidan kanske det hade gynnat de till de goda att få spendera tid med annan familj än bara oss. De kanske inte tänkte på mig och Justin överhuvudtaget. Jag visste inte riktigt vilken tanke som gjorde ondast - att de inte tänkte på oss alls eller att de tänkte på oss för mycket.
 Jag slog hastigt på radion för att slippa tänka på barnen. Det var onödigt att plåga mig på det viset och det var dessutom bara några få dagar kvar tills de återvände hem. Jag suckade djupt och höjde volymen till max. Någon låt av David Guetta började dåna i högtalarna, så jag blev genast tvungen att sänka igen.
 I ögonvrån såg jag hur jag åkte förbi ett litet cafe, så jag beslöt mig för att stanna där. Jag svängde av vägen jag åkte på och parkerade utanför den lilla ljusrosa byggnaden. Stora glasfönster vätte ut mot parkeringen och blottade den tomma insidan. En liten skylt hände vid entrén och informerade om att de bara tog kontanter. Jag såg efter i plånboken, där jag till min lycka fann tjugo dollar.
 Det plingade till när jag slog upp dörren. Gammal Elvis musik spelades lågt i högtalarna, såpass lågt att den knappt hördes när jag gick över klinkersgolvet fram till kassan. En rödhårig tjej såg glatt upp på mig.
”Vad får det lov att vara?” kvittrade hon med en ljus stämma och gestikulerade med armen mot menyn som hängde över hennes huvud.
”Pommes bara, tack.”
 Hon tog betalt, räckte över min beställning och hänvisade mig sedan till ett bord. Fastän hela restaurangen var tom på folk, satte hon mig bredvid en mörkhårig, ganska dyster, tjej. Bitter över att inte fått en enskild plats började jag hugga in på mina pommes när jag helt plötsligt blev störd.
”Får jag smaka?”
”Ursäkta mig?”
”Jag frågade om jag fick smaka”, upprepade tjejen sin fråga.
 Jag granskade hennes ansikte noggrant. Hon såg inte speciellt farlig ut. ”Okej, då.”
 Hon roffade åt sig en hel näve pommes och log tacksamt. ”Tack.”
 Jag nickade åt hennes tack och fortsatte äta av det som fanns kvar i tystnad, men tydligen hade hon svårt att låta folk vara ifred. ”Det är du som är ihop med Justin Bieber, va?”
”Ja”, suckade jag och pressade fram ett leende. ”Är du ett fan eller?”
”Verkligen inte”, ruskade hon på huvudet men insåg snabbt vad hon hade sagt och till vem. ”Eller alltså, jag hatar honom inte direkt. Men det är bara inte min musiksmak.”
”Inte min heller för att vara ärlig.”
”Hur står du ut då?”
”När man älskar någon står man ut med vad som helst. Och jag skulle inte säga att lyssna på hans musik är något jag skulle behöva stå ut med. Han är duktig och jag älskar hans låtar. Men det är inte min smak.”
 Hon nickade. ”Jag förstår.”
 Jag log smått mot henne och sträckte fram min hand. ”Alex.”
”Tay.”
”Förkortning på Taylor?”
”Nej”, skakade hon på huvudet. ”Bara Tay.”
”Fint.”
”Så…” andades hon utan att svara på min komplimang.
”Så, vadå?”
”Vad gör du här utan din man?” frågade hon nyfiket.
”Jag…” började jag men slutade genast tala. Skulle jag verkligen berätta om vad som hade hänt? Tänk om hon skulle sprida det till media? Det fick mig genast att tänka på första gången Justin och jag träffades. Han hade inte haft den blekaste om vem jag hade varit, men ändå hade han öppnat upp sig för mig. Kanske var det bara att lita på folk. ”Vi har bråkat.”
”Om?” Hon såg på mig, utan att varken se nyfiken eller uttråkad ut. Bara neutral. Precis så som Tyra brukade se ut när vi talade. ”Jag förstår om du inte vill berätta, men om det är något så kan du prata med mig.”
 
michelle is rockin' michelle is rockin'
"About?"

”Hans ex bröt sig in i vårt hus, så jag slängde ut henne och då tyckte han att jag var för hårdhänt.”
”Var du inte det då?” ifrågasatte hon och drog åt sig ännu en pommes från min tallrik.
”Nej”, fräste jag, trots att det inte var menat att låta så aggressiv. ”Eller kanske.. jag vet inte.”
 Hon lutade huvudet bakåt så att hennes mörka lockar föll av axlarna. ”Du kanske borde be henne om ursäkt?”
 Jag tänkte efter. Kanske. Det hade jag inte ens tänkt på. Egentligen hade jag inget att be om ursäkt för, hon hade tagit sig in i vårt hus oinbjuden. Hon förtjänade det. Men om det skulle göra Justin lugnare kanske det var värt det. Och kanske var jag trots allt lite för sträng. Justin hade haft rätt. Jag borde ha låtit henne förklara.
”Tack, Tay.” Jag lutade mig mot henne och drog in henne i en kram.
”Ingen orsak. Vi kanske ses igen.”
”Inte kanske”, bestämde jag och räckte över min mobil. ”Skriv in ditt nummer så hör jag av mig.”
 Hon såg förvirrat på mobilen i min hand i ett par sekunder, innan hon drog åt sig den och knappade in sitt nummer. När hon var klar räckte hon tillbaka den och log brett. ”Jag har sparat det.”
”Hoppas du inte döpte dig till något konstigt så att det blir omöjligt för mig att hitta ditt nummer.”
 Hon skakade skrattandes på huvudet. ”Nej då. Tay skrev jag.”
”Bra. Jag hör av mig!” Jag reste mig upp från min plats och började gå när jag kom på en sak. ”Du kan äta upp pommes fritesen om du vill!”
 Jag fick en tummen upp till svar och lämnade sedan caféet. Det hade börjat dugga utomhus, så jag skyndade mig till bilen innan det värsta började. Jag lämnade caféet bakom mig med ett leende på läpparna. Selenas hus låg bara några minuter härifrån, så jag hade inte alltför mycket tid på mig att komma på vad jag skulle säga.
 Innan jag visste ordet av var jag framme. Portarna var stänga och jag hade inte koden så jag kunde bara hoppas att hon skulle öppna upp de åt mig. Motorn slutade spinna under mig när jag drog ut nyckeln ur tändningen. Innan jag hann ångra mig och köra därifrån klev jag ut ur bilen och började gå mot hennes hus. Fasaden blev allt större framför mig ju närmre jag kom och när jag kom fram kände jag mig så lika liten som en myra.
 Med darriga händer klickade jag på ringklockan. Selenas mjuka stämma hördes sekunden efter genom högtalaren som satt fast på grinden. ”Vem är det?”
”Det är jag.”
”Åh…”
”Jag är inte här för att skälla. Släpp in mig, snälla”, bad jag henne och hoppades på att hon inte hörde hur nervös jag lät.
 Det blev tyst i andra änden och sekunden efter öppnades grindarna framför mig. Jag log stort. Steg ett avklarat. Nu var det bara att få henne att förlåta mig för hur jag hade betett mig tidigare. Benen kändes som spagetti när jag tog mig fram till hennes dörr. Jag hann inte knacka på dörren innan den var öppnad och Selena stod framför mig.
”Vad är det?” frågade hon monotont.
”Får jag komma in?”
 Hon öppnade dörren lite mer så att jag kunde ta mig förbi henne, in i huset. En doft av vanilj träffade mig i ansiktet. Det var mysigt hos Selena, hundra gånger mysigare än hos mig och Justin - det var något jag inte kunde neka.
”Nå?”
”Jag vill be om ursäkt för mitt tidigare beteende. Det var fel av mig att skälla på dig utan att få hört din anledning innan. Så, jag hoppas att du kan förlåta mig.” Det var tveksamt att hon skulle förlåta mig, men man kunde alltid hoppas.
”Jag förlåter dig”, nickade hon utan vidare.
”Va?” andades jag förvånat.
”Det var ingen stor grej. Men du kanske borde ha låtit mig förklara.”
 Jag nickade snabbt. ”Ja, det var helt fel av mig. Så vad gjorde du där?”
Selena drog en hand genom sitt hår. ”Justin hade berättat för mig hur mycket han saknade er två tillsammans. Att ni hade glidit ifrån varandra lite på senaste tiden, så jag tänkte att en bild på hur det var förr kanske kunde påminna er om hur mycket ni älskar varandra.”
”Så du var bara inne hos oss för att lämna en present?”
”Ja. Den ligger på er säng.”
”Men…” andades jag, och kände mig så skamsen att jag bara ville sjunka genom jorden. ”Hur kom du in?”
”Er städerska kände igen mig och lät mig gå in. Enkelt.”
 Jag bearbetade det hon hade sagt i några sekunder. Så dum jag hade varit. Selena hade bara försökt få mig och Justin att må bättre som ett par, men jag hade bara gjort allt värre. Mina kinder blossade upp när jag såg på Selena. ”Förlåt. Jag borde inte ha tilltalat till dig på det viset jag gjorde.”
”Det är lugnt! Säkert. Jag skulle nog ha reagerat likadant.”
 Jag skrattade lågt. ”Men vad var det för bild?”
 Hon vickade busigt med ögonbrynen mot mig. ”Åk hem så får du se. Justin hade nog upptäckt den vid det här laget.”
 Jag tog mig fram till henne och omfamnade hennes mjuka kropp. ”Tack. Tack så jätte mycket.”

http://www.clker.com/cliparts/0/O/o/G/y/Z/grey-separator-md.png
”Justin!”
”Här uppe!” svarade Justin från övervåningen.  
 Jag rusade upp för trapporna och in i vårt rum, där jag antog att han befann sig. På sängen bredvid honom låg det en bild på mig och Justin från när vi hade varit på Patties födelsedagsfest för flera år sen. Jag var gravid med Ollie, men hade inte gått tillräckligt länge för att magen skulle synas på bilden. Vi såg djupt in i varandras ögon och log kärleksfullt mot varandra.
”Wow…” flämtade jag. Bilden var placerad i en stor ram.
”Jag vet. Jag antog att det var därför Selena var här.”
”Det var därför”, bekräftade jag. ”Jag åkte till henne och bad om ursäkt. Det jag gjorde var fel.”
 Justin sträckte ut handen mot mig. ”Kom hit.”
 Jag gick fram till sängen som han hade bett mig att göra och skulle precis sätta mig ner på kanten bredvid honom när han drog ner mig i sitt knä. Jag fnittrade flickaktigt åt hur han nosade mig i nacken.
”Förlåt för vad jag sa förut.” Han kysste mig mjukt på kinden.
”Förlåt för det jag sa också.” Jag såg djupt in i hans ögon och drog min hand genom hans hår.
 Han log mjukt mot mig. Jag böjde mig ner aningen och lät mina läppar snudda hans. Justin drog med sin varma tunga över min underläpp, något som orsakade gåshud över hela kroppen på mig.
”Jag vill inte bråka med dig. Det är så fel… jag älskar dig för mycket för att vara arg på dig. Vi borde kanske…” mer hann jag inte säga förrän Justin drämde sina läppar mot mina. Jag besvarade förvirrat kyssen och smekte hans käklinje försiktigt med hjälp av min tumme.
 Han drog sig ur kyssen och såg in i mina ögon. ”Inget mer prat. Inte på ett tag i alla fall.”
 Sedan kysste han mig igen, och denna gång slutade han inte.
Skrev detta kapitel ensamt också, det tog ett bra tag så jag hoppas innerligt att ni har beslutat er för att sluta dra in på kommentarerna och kommenterar mycket på detta! Vill verkligen inte vara sådan, men någon måtta får det vara. Flera hundra läsare men bara 5 som visar att de faktiskt läser? Aouch. Aja, I will always love you och ni som kommenterar - NI ÄR GULDVÄRDA! Älskar er alla! // Liv.
 

Kommentarer

Anonym skriver:

👌👌👌👏👏👏👏👏

Datum: 2014-08-15 - Tid: 14:43:50 -


Anonym skriver:

Guldvärd novell!!

Datum: 2014-08-15 - Tid: 15:02:57 -


amanda skriver:

Wow sjukt bra älskar alla era kap *:*

Stakars Selena när Alex skrek på henne men bra att Alex bad om ursäkt <3

Datum: 2014-08-15 - Tid: 15:56:21 - URL: http://walkinwonderland.blogg.se/


Michelle skriver:

Jag gillar det :)

Datum: 2014-08-15 - Tid: 19:32:26 -


Anonym skriver:

Aww så söta, kan inte selena och alex bli typ vänner men inte bästisar då

Datum: 2014-08-15 - Tid: 19:54:40 -


Anonym skriver:

Så sjukt bra !!!

Datum: 2014-08-15 - Tid: 22:36:44 -


filippa skriver:

grymt skrivet som vanligt!! Slutar aldrig bli amazed av vad ni kan åstadkomma med talang och en del fantasi! Längtar redan till nästa kapitel :) Kram!

Datum: 2014-08-16 - Tid: 11:47:29 -


filippa skriver:

grymt skrivet som vanligt!! Slutar aldrig bli amazed av vad ni kan åstadkomma med talang och en del fantasi! Längtar redan till nästa kapitel :) Kram!

Datum: 2014-08-16 - Tid: 11:47:29 -


Olivia skriver:

Superbra som alltid! :)

Datum: 2014-08-16 - Tid: 12:23:14 -


E skriver:

BÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄST!!!

Datum: 2014-08-16 - Tid: 13:00:22 -


Wilma skriver:

Awww dom är så söta❤️

Datum: 2014-08-16 - Tid: 16:06:14 -


Anonym skriver:

Såå himla grymt kapitel!!
Flera hundra läsare, det kan jag förstå, ni är grymma, precis som denna novellen!!
Men jag förstår inte att så få kommenterar..själv kommenterar på nästan varje kapitel! :) får nästan skuldkänslor om jag inte gör det :) För jag vill att ni ska veta hur grymma ni är! Ni förtjänar allt, det är sjukt bra ni är!

Datum: 2014-08-16 - Tid: 16:45:13 -


Hejsan skriver:

Är glad att det var av en bra anledning Selena var i deras hus, vet inte riktigt varför men tycker nog att det var dags att de stoppar sitt eviga bråk eller vad man nu ska kalla det. :) hoppas dom stannar som vänner om det nu är det dom blivit! Älskade kapitlet, keep up the good work!❤️

Datum: 2014-08-16 - Tid: 19:35:25 -


Emelie skriver:

jätte bra!! :))

Datum: 2014-08-16 - Tid: 21:47:16 -


Anonym skriver:

Tycker de senaste kapitlen varit sååå bra. Nu är ni helt klart på väg uppåt igen! :D

Datum: 2014-08-16 - Tid: 22:15:04 -


Anonym skriver:

Super

Datum: 2014-08-16 - Tid: 22:29:53 -


Frida skriver:

Suger verkligen på att kommentera, vet aldrig vad jag ska skriva haha! Men ni är grymma båda två på att skriva och förtjänar kommentarer, så ska absolut bättra mig på det här. :)

Datum: 2014-08-17 - Tid: 10:08:02 -


Elsa skriver:

Förlåt, har varit dålig på att kommentera så jag ska bättra mig..
jättebra kapitel!!

Datum: 2014-08-17 - Tid: 11:17:23 -


Elsa skriver:

Förlåt, har varit dålig på att kommentera så jag ska bättra mig..
jättebra kapitel!!

Datum: 2014-08-17 - Tid: 11:17:24 -


jasmina skriver:

OMG SÅÅ BRAAA, hade inget internt för att läsa elr kommentera, sorry.. KAPITELT ÄR SÅÅÅÅ BRA.. tror nästan att selena vill splittrA upp alex och justin :$

Datum: 2014-08-17 - Tid: 14:30:34 -


Hanna skriver:

jätte bra kapitel!

Datum: 2014-08-18 - Tid: 13:38:36 -


Anonym skriver:

Man ska inte behöva vänta såhär länge till nästa kapitel! Ni förlorar bara läsare på det här!

Datum: 2014-08-23 - Tid: 10:47:04 -


Malin skriver:

Har inte läst på ett tag och har därför inte kommenterat iheller.
Men de är super bra, du är super bra.

Datum: 2014-08-24 - Tid: 10:55:21 -


Ditt namn:

E-post: (privat)

URL:

Din kommentar:




Trackback