Jag hade tagit en taxi från flygplatsen då min chaufför av någon anledning inte dykt upp. Jag hade försökt ringa upp honom men det hade gått direkt till röstbrevlådan. Så, jag hade istället tagit mig en taxi. Taxichauffören stannade bilen precis framför min port, som fick en glad känsla att bubbla upp inom mig. Hemma. Alex.

”129 dollar tack.” sade mannen och vände sig om för att se på mig.

Jag drog upp plånboken för att räcka fram 150 dollar, ”behåll växeln sir.” sade jag artigt samtidigt som jag slog upp dörren för att kliva ur.

”Tack Mr Bieber. God natt.”

Dörren smällde jag igen utan att svara innan jag öppnade grinden och gick upp för uppfarten mot mitt hus. En svag belysning syntes från köksfönstret och jag undrade vad de gjorde där inne. Ännu hade jag inte hört av mig till dem, jag ville överraska dem. Eller, Alex för det mesta men ja…

Jag testade dörrhandtaget men det var låst så istället fick jag leta efter nyklarna i min väska som jag slängt ned vid mina fötter. När dörren var öppnad steg jag in, lade nyklarna på byrån och släppte ned min väska med en duns på golvet. Sakta smög jag mig in mot vardagsrummet där jag hörde ljud som verkade komma från teven. När jag kom in i rummet fann jag Chaz och Ryan sittandes i soffan med ögonen på teven.

Ett leende kröktes på mina läppar, ”Hej guys!” utbrast jag. Båda två vände blicken från programmet de såg på för att istället kunna se på mig. Stora leende tog form på deras läppar när det slog dem att det var jag. Chaz, hoppade ur soffan likt ett rovdjur och sprang till mig för att slänga sig över mig. Över Chaz axel såg jag hur Ryan sakta reste sig ur soffan för att gå mot oss samtidigt som han höll ett pekfinger över läpparna som tecken på att vi skulle dämpa oss-

”Hej man, jag har saknat dig uuuuuurmycket. Hur var New York?” undrade Chaz när han äntligen lossat på sitt järngrepp.

”Chaz tystare, Alex sover din idiot.” snäste Ryan åt Chaz och slog till hans bakhuvud. ”Hej Justin. Det var inte igår man såg dig.” viskade han glatt och kramade mig.

Jag skrattade, ”Nej killar det var verkligen inte igår. Hur har ni haft det?” Ryan och Chaz började babbla på om någon Hockeymatch dem haft, men jag lyssnade inte för fem öre. Istället försökte jag se över Ryans axel efter Alex. Men det gick inte. Jag stod inte så jag kunde se hela soffan så antagligen låg hon där bara att jag inte kunde se henne.

”Bro, lyssnar du ens på vad vi säger?” undrade Chaz och placerade en box på min överarm.

Jag väcktes ur min fundering och såg på honom, ”Nej förlåt det gjorde jag inte. Var är Alex?”

”Aha, saknat din tjej va? Aw. Jag förstår, kärleken gör sådant mot en ibland. Jag saknar också min tjej jättemycket fast jag såg henne imorse. Men-”

”Chaz, var är hon?” skrattade jag. ”Vi kan snacka mer imorgon, jag är jätte trött.”

 

"I'm really tired..."

 

”Åh, just det.” Han flyttade sig och nickade åt soffan. Jag gick sakta fram mot soffbordet och sökte efter Alex med blicken. Jag fann henne liggandes i ena änden av soffan, där hon låg på sidan och kramade om sina ben med huvudet lutat på armstödet. Alex. Min Alex. Hon var så vacker att det borde vara olagligt.

Sakta lutade jag mig fram och placerade en blöt kyss på hennes panna. Hon rörde inte en min, så jag lade mina armar om henne och bar upp henne i min famn. Mina fötter styrde mig förbi Ryan och Chaz för att sedan gå mot trappan. Jag mumlade ett snabbt ”godnatt” innan jag bar upp Alex på mitt rum. Fast nu kunde jag nog kalla det hennes rum också eftersom hon ändå nästan alltid var här. Hon bodde praktiskt taget här.

När jag var på andra sidan dörren stängde jag igen den försiktigt med höften. Jag gick fram till sängen och lade sakta ned Alex på den. Jag tände nattlampan och släckte i taket innan jag gick för att dra av henne skjortan hon bar. Under skjortan bar hon sin bikini topp, så jag tyckte att hon nog kunde sova i bara bikinin. Det gjorde nog ingenting. Dessutom var det ändå kokhett i sovrummet, så det var nog bara skönt.

Mina kläder slängde jag i en hög på golvet för att sedan lägga mig bredvid Alex och dra täcket över oss. Med min högra arm placerad om hennes midja drog jag henne närmare mig. När hennes rygg rörde vid min överkropp kysste jag henne på axeln.

”Justin?” undrade en hes röst.

”Mhm baby, jag är här. Sov nu, vi kan prata mer imorgon.” viskade jag mot hennes nacke. Alex lutade sig på sin armbåge och vände sig mot mig.

”Justin.” Hon såg in i mina ögon och visade hennes perfekta tandrad genom ett leende, sedan lutade hon sig ned mot mig och kysste mig. Hennes läppar rörde sig i synk med mina, något som tillät mig att få smaka på hennes ljuvliga smak. Fyfan vad jag saknat henne. Hennes läppar, hennes leende, hennes röst… ja, allt.

”Jag har saknat dig baby.” mumlade jag mellan kyssarna.

Istället för att svara log Alex och klättrade över mig så att hon satt precis över mitt skrev. Hennes händer letade sig upp mot mitt hår där hon lekte med det samtidigt som våra tungor smakade på varandra. Hennes rörelser fick mina nackhår att resa sig och med ens blev jag sugen på mer, men jag var för trött för sex ikväll.

Utan att kunna kontrollera det började jag skratta, ”värst vad någon var ivrig.” mumlade jag.

Alex backade undan från mina läppar och satte sig rakt upp. ”Vadå då? Jag har saknat dig, Jus.” sade hon med en ledsen hundvalpsmin. ”Har inte du saknat mig?”

”Mer än vad du saknat mig älskling. Men jag är inte riktigt sugen på det du försöker åstadkomma med det du håller på med där.” log jag och pekade ned på våra kön som Alex sett till var tryckta mot varandra.

”Oj,” skrattade hon och rullade av så hon hamnade vid sidan av mig igen. ”My bad.”

”Jag har tänkt på dig varenda sekund idag. Det kändes som om jag var borta i evigheter.” berättade jag samtidigt som jag lade händerna om henne. Det var sant det jag berättade. Hon hade varit i mina tankar hela dagen. Jag kunde inte släppa saknaden. Hon hade kommit till att bli en stor det av mitt liv och ibland undrade jag vad jag egentligen gjorde innan jag träffade henne.

”Önska jag kunde säga detsamma Bieber, men jag har haft annat i tankarna idag.” Alex placerade en arm om min mage och lämnade en blöt kyss på mitt nyckelben.

”Jaså? Som vadå?” frågade jag förvånat och såg prövandes på henne.

”Tja.... Först din ex-flickvän och sedan skulle jag hålla de där två sysselsatta, så ja, jag har inte hunnit tänka på annat.” Alex himlade med ögonen och suckade. Jag såg in i hennes ögon som speglade sorg, som om hon vore ledsen över något.

”Hur gick det med Selena?” frågade jag försiktigt, som om mina ord skulle knäcka henne mitt itu.

”Det gick väl bra...” mumlade hon för att sedan bryta vår ögonkontakt.

”Väl bra?" upprepade jag. ”Väl bra låter inte så bra i mina öron.”

”Nej men det var inget.” Hon gjorde ett försök i att vända sig men mitt fasta grepp höll henne kvar på plats. Jag placerade mitt pekfinger under hennes haka och drog det långsamt upp så att hennes ansikte var riktat mot mig istället för min mage.

”Se på mig Lexie...” bad jag henne mjukt. Alex drog in sina läppar så att endast ett svart streck återstod där hennes ljusrosa läppar nyligen befunnit sig och skakade på huvudet. Jag suckade, ”baby, snälla. Berätta för mig vad som är fel.”

Motvilligt slog Alex upp ett par tårfyllda ögon och såg på mig. ”Jag var så snäll mot henne,” hon skakade på huvudet, ”jag bjöd in henne. Bjöd henne på dricka. Gav henne hennes jävla nyckel men ändå behandlade hon mig så.” grät hon. Tårarna forsade ned för hennes kinder likt vattenfallen borta i Toronto och att se henne sådär fick mitt hjärta att brista.

”Schyyy hjärtat. Berätta för mig. Vad hände egentligen?” Mina händer placerade jag på hennes kinder och med tummarna torkade jag sakta bort tårarna.

”Hon”-snyft. ”Berättade”-snyft. ”Om allt ni gjorde tillsammans. Om hur ni hade sex och hon sög av dig och hur hon skulle ta tillbaka dig. Och jag satt bara där och lyssnade, rädd över att förlora dig. Jag är rädd Justin. Jag kan inte förlora dig.” grät hon nu med stängda ögon.

Jag lät henne lugnas, tills hennes gråt gått över till snyftningar istället innan jag återigen strök bort tårarna från hennes kinder.

”Alexandra Grace Smith, du är min. Jag vill inte ha någon annan. Jag vill ha dig eftersom du är den enda som kan få mig att känna lycka. När du är i närheten av mig blir jag galen, ett helt jävla zoo bryter sig löst i magen på mig. Ett bubblande hav av lycka brister ut i hela kroppen på mig och det är bara du som kan få mig att känna så. Ingen annan. Du är den jag kan berätta allt för, du är den jag vet kommer stötta mig genom mina tuffaste tider, och du är den som kommer finnas där när allt detta tar slut. Du och ingen annan, okej? Låt inte Selenas skitsnack komma åt dig. För jag tänker aldrig i hela mitt liv släppa dig. Jag älskar dig alldeles för mycket för att göra det.” tröstade jag henne. Sakta öppnade hon sina vackra ögon för att äntligen se på mig.

”Lovar du?” viskade hon fram.

”Pinky swear.” sade jag och sträckte fram mitt lillfinger. Alex log försiktigt samtidigt som hon torkade bort tårarna med hjälp av handryggen till sin vänstra hand för att sedan slingra sitt lillfinger om mitt.

”Pinky swear.” sade hon och kysste försiktigt mina läppar.

 

Ett knarrande ljud hördes följt av en rad svordomar. Platsen bredvid mig hade blivit lämnad tom, och jag tvingade mig själv till att slå upp ögonen. Jag såg en nyvaken Alex smyga in på toaletten för att knappt en minut senare komma ut igen.

Jag log, ”Babe, kom tillbaka till sängen så vi kan mysa.”

”Åh, väckte jag dig?” frågade hon när hon närmade sig sängkanten. Hon satte sig vid sidan om mig och såg på bekymrat ned i mina ögon.

”Närrå.” mumlade jag till svars och strök bort en hårslinga från hennes ansikte.

”Hur mycket jag än vill mysa så går det inte... Ryan och Chaz är här ju.”

”Skit i dem. Dem är här ofta.” muttrade jag barnsligt.

”Kanske det, men inte lika ofta som jag kommer vara här.” Alex log överlägset innan hon placerade en mjuk kyss på mina läppar.

”Se? Därför älskar jag dig så mycket. Du är så smart.” sade jag och lade mig på sidan för att se Alex resa sig upp och gå över till fåtöljen där hennes väska låg.

Jag märkte något ovanligt på hennes rygg. Strax under hennes bikini fanns ett stort svart-gult äckligt blåmärke. Av vad jag kom ihåg fanns inte det där när vi duschade tillsammans i förrgår. Jag satte mig upp i sängen och sträckte huvudet så långt jag förmådde för att få en bättre titt på det.

”Alex?”

”Hm?” mumlade hon trött, fortfarande med ryggen vänd mot mig.

”Vad i helvete är det för äckligt blåmärke på din rygg?” Min röst var hård och bestämd.

Alex vände sig om för att se på mig. Hennes ögon såg vettskrämda ut, som om hon hade sett ett spöke.

”Ehm.. Jo, jag råkade slå mig på... Eh, solstolarna nere vid poolen igår.” log hon. Hon var nervös - det kunde vem som helst märka.

Jag reste mig upp ur sängen och tog mig sakta fram till fåtöljen där hon stod och ställde mig bredvid den.

”Ljug inte för mig.”

”Jag ljuger inte!” kved hon alldeles för snabbt för att tala sanning. Jag förstod inte varför skulle hon ljuga om en sådan sak? Kunde hon inte bara säga sanningen? Jag skulle inte bli arg.

”Jag ser på dig att du ljuger... Kan du inte bara berätta var i helvete du fått det ifrån så slipper vi denna här diskussionen?” Jag hade omedvetet höjt rösten och ångrade det genast sekunden efter. Jag ville bara veta vad hon gömde för mig.

”Måste vi ens ha en diskussion eller? Nej precis. Jag har fått ett blåmärke, wow, släpp det nu Justin.” röt hon surt tillbaka.

Jag tog ett djupt andetag, ”jag vill bara veta hur du fått det? Är det för mycket begärt i detta förhållande eller? Jag trodde vi var ärliga mot varandra... Berättade saker.”

Alex ögon fylldes med tårar. ”Vill du verkligen veta? Va? Dina jävla fans, eller så kallade beliebers. Ja, precis. Du hörde rätt, de kastade en sten på mig igår när jag, Ry och Chaz var ute på stan. De kallade mig hora och bad mig hålla avstånd från dig.” skrek hon. Hon hade lyckats hålla tårarna inne men det verkade som att det inte gick mer för sekunden senare forsade dem ned för hennes kinder, likt en rinnande vattenkran. ”Känns det bättre nu? Att veta att dina fans gjorde det?”

Jag stod tyst och bara såg på henne. Jag kunde inte smälta det hon precis sagt. Mina fans? Mina beliebers? Som ska stötta mig genom alla mina beslut - hade gjort det här?

”Nej jag tänkte väl det. Ser du nu varför jag inte ville berätta något?”

Mina fans, mina beliebers hade skadat min tjej. Det gick inte att smälta. Det existerade inte ens i min vildaste fantasi. Jag kunde inte tro det, det fick inte vara sant. Jag älskade mina fans men att de skulle skada mina närmaste så pass trodde jag inte. Jag var besviken, förstörd och ilsken.

”Tror du det känns bättre att du ljuger för mig eller? För att detta förhållande ska funka måste vi vara ärliga. Speciellt när det kommer till sådana här saker med mina fans inblandade.” skrek jag, även fast det inte var meningen att låta så ilsken och vände på klacken för att börja vanka av och an framför sängkanten. ”Jag är Justin Bieber för fan, världskänd. Folk gör vad som helst för att komma åt mig, även om det ibland betyder att de måste skada mina närmaste.”

Alex tog sina kläder hon lagt fram och gick mot sovrumsdörren. När hon lagt sin hand på handtaget såg hon bak på mig och skakade på huvudet.

”Du kanske är världskänd för dem. Men för mig är du ingen mindre än min pojkvän Justin, småstadspojken från Kanada som lever sin dröm och jag bryr mig inte om vad de gör mot mig. Jag vill inte att du ska må dåligt över det, för ärligt talat, så bryr jag mig om varken blåmärket eller vad de sa till mig. De är bara avundsjuka för att du är min och jag kan vara med din hela tiden när de bara kan drömma om att få hålla dig i handen och kyssa dig.” Med det sagt lämnade hon mig ensam i sovrummet med alla tankar om vad som just skett.

---

Wow... Alex och Justin - i ett bråk? Hm, hur kommer det gå för dem nu då? Vad tror ni Justin kommer göra nu när han vet att det var hans fans som gjorde detta? DUN DUN DUUUN. Nej men gud, detta låter som slutet på ett barnprogram. Haha!

Kommentera älsklingaaar, we love u, Ema och Liv.

Hej älsklingar!

Vi ska försöka få fram detta - utan att låta gnälliga som vissa av er tycker att vi är! Haha!

Många av er kommenterar "Få kapitlet lite mer realistiskt." Alltså.. vi kan inte få något påhittat att verka realistiskt på något sätt. Det är inte realistiskt att Justin ger ut hela sitt liv till en tjej på flygplatsen. Det är inte realistiskt att Selena är elak etc.

 

Så, när vi lägger ut ett kapitel när Justin är med henne ute på stan, så får vi kommentarer som "Gör det mer realistiskt" så blir vi inte ledsna! Inte på kommentaren. Utan på att vi inte vet hur vi ska göra. Och då tänkte vi... att istället för att VI ska ändra på novellen, så kan ni släppa till lite och ha lite fantasi! Flera noveller som finns om Justin kan handla om vampyrer, till att hon är hans syster osv. för att det är på låtsas!

 

So yeah... det är vad vi ville få fram! Fantisera lite mer älsklingar. Vi älskar er och alla kommentarer ni ger oss, åååh, så glada vi blir! Imorgon kommer nästa kapitel btw, vilket kanske inte heller är super-realistiskt, men som sagt... fantasin gör allt!VI ÄLSKAR ER! Puss.

”Men Chaz, det är typ två-tre timmar. Sen går vi ju inte runt helt svettiga, i mjukisbyxor.”
”Hur skulle jag kunna veta det?”
”Du ser ju mig nu?” skrockade jag och svepte med min hand över min överkropp i en sorts demonstration.
”Strunt samma.” suckade han och kliade sig nervöst i nacken.
Jag skakade på huvudet åt hans dumheter och vred sedan på mitt huvud åt Ryans håll istället.
”Ska vi-” började jag men avbröts av något hårt som träffade mig i ryggen. I ett fåtal sekunder kunde jag hålla mig uppe innan jag föll framåtstupa ned i asfalten.
”Alex?”

 

Jag kände en varm, tjock vätska fylla min mun. Smärtan i min rygg var obeskrivlig. Tillsammans med min dunkande tinning kändes det som om jag skulle explodera.

Försiktigt rörde jag på min tunga för att kunna avgöra vad det var som fyllde min mun. Blod.

”Alex?” viskade Chaz mjukt i örat på mig.

Om det inte hade varit för smärtan som stötte igenom min kropp och rädslan som dunkade i mina vener så hade jag öppnat ögonen - men jag kunde inte. Det var som dem hade limmats igen.

”Din jävla hora. Håll dig undan från Justin!” Orden ekade i öronen på mig. Det gjorde ont i hjärtat att höra dem orden. Jag tvingade upp mina ögonlock och såg Chaz sitta på huk vid mig.Jag kände hur, antagligen, Ryan och Chaz händer greppade tag om mina armar för att försöka få mig upp på ben.

Smärtan for genom min kropp men jag bet ihop. När jag stod upp vände jag mig sakta om bara för att finna gatan bakom mig tom. Inget spår av den personen som kallade mig hora.

”Mår du bra?” frågade Chaz i en låg ton.

Jag kände efter. Förutom smärtan jag kände i ryggen och i huvudet var allting bra. Jag nickade och spottade ut lite blod på gatan.

”Inte ett ord om detta till Justin, snälla.” bad jag och såg upp på dem båda. De nickade bara och vi gick sedan tillsammans mot bilen som stod parkerad lite längre fram på gatan.

”Jag kör.” bestämde Chaz och tog nycklarna ur händerna på mig i samma stund jag tagit upp dem ur min ficka.

”Nej Chaz, jag tar det. Det är lugnt.” Jag roffade åt mig nycklarna och låste därefter upp bilen.

”Är du säker?” undrade Ryan precis när jag skulle öppna bildörren. ”Jag kan också köra.”

”Ja, jag är säker.” Jag fyrade av ett litet leende och slog mig ned bakom ratten.

Hela den 30 minuters långa bilresan åkte vi i tystnad. Ryan och Chaz satt med blickarna i deras iPhones medan jag hela tiden satt och funderade på dagens händelse. Jag förstod inte hur människor kunde göra så. Jag hade inte gjort dem något och de kände mig inte men ändå ville de såra mig. Jag älskar Justin, de älskar Justin. Kunde vi inte älska honom tillsammans?

”Vi klarade oss utan några repor, eller... bilen i alla fall.” skrattade jag när jag parkerat bilen på sin ursprungliga plats i garaget. Ryan och Chaz svarade inte utan såg bara på mig innan de fortsatte att gå mot ingången. Jag antog att de inte visste vad de skulle svara. Jag hade ju trots allt skämtat om mig själv och min incidet som inträffat för mindre än en timme sedan.

När vi kom in i huset sparkade jag av mig mina skor och lämnade tillbaka bilnyckeln där den skulle vara, bredvid de andra tusentals nycklarna. Ryan stod och höll på med sin packning medan Chaz gick ut i köket.

”Ska vi chilla lite vid poolen grabbar?” undrade jag och såg på Ryan.

”Ja, visst kan vi det. Jag ska bara packa upp och byta om så ses vi vid poolen?”

”Absolut. Jag ska också byta om. Känn er själva som hemma. Jag är säker på att ni känner till huset bättre än jag. Men ta varsitt sovrum och packa upp.” sade jag och började gå upp för den långa trappan.

”Hörru Alex?” ropade Chaz efter mig samtidigt som han kom utgåendes ur köket med ett rör Pringles i handen. ”Vilket rum sover du i? Så att vi inte råkar gå in där så att säga.”

Jag himlade med ögonen, som om han nyss hade ställt universums dummaste fråga och vände mig om för att fortsätta gå upp för trapporna.

”Jajaaaaa, du och Justin, ha?” ropade Chaz efter mig.

”Är du avundsjuk?” undrade jag utan att vända mig om för att se på honom.

”Som fan. Justin låter mig aldrig sova med honom.” lipade Chaz, något som fick mig att känna mig  tvungen till att vända mig om för att se på honom. Han putade ledset med läpparna och han såg ut att börja gråta i vilken sekund som helst.

”Jag ska se vad jag kan ordna för dig Mr Somers.” sade jag och lät väldigt professionell för att sedan vända mig om och ta det sista trappsteget.

Jag hörde Chaz mumla något med ”jag gillar henne, hon är ball” till Ryan, men brydde mig inte så mycket om det utan fortsatte in till Justins sovrum och slog försiktigt igen dörren efter mig.

Snabbt rotade jag fram min persikofärgade bikini ur min väska och precis som tidigare låste jag in mig på toaletten för att byta om. Jag drog av mig mina kläder för att så snabbt som möjligt få på mig bikinin.

När jag var klar tog jag min mobil och började gå ned för trappan. När jag var nere gick jag in i vardagsrummet där jag såg altandörren stå öppen. Jag hörde Ryan och Chaz röster ute vilket tydde på att de redan var ombytta och antagligen plaskade i poolen.

Tippandes på tå tog jag mig fram till skåpet bredvid altandörren där Justins ljudanläggning var uppställd, varpå jag tog upp iPoden som fanns där och kopplade in den och slog på anläggningen. Ett surrande ljud lämnade högtalarna ute i trädgården, något som fick både Chaz och Ryan att brista ut i skratt. Varför visste jag inte, men det berodde antagligen på att dem hade världsämst humor. Jag tryckte på några knappar som gjorde att musiken började spelas ute i trädgården. Nöjd och belåten med det jag åstadkommit gick jag ut genom altandörren för att, precis som jag anat, se Ryan och Chaz spela vattenbasket.

”Aleeeeeeex!” ropade Chaz glatt när han han såg mig komma gåendes. Han var på väg upp ur poolen för att hämta bollen som hamnat utanför. ”Vill du spela?” frågade han.

”Nooooo. Sorry men jag ska steka”, svarade jag och drog upp en dyna från den lilla boxen med dynor som jag lade på en solstol.

”Nej. Du ska fan bada”, sade Chaz bestämt, och snart därpå kände jag ett par blöta armar omkring min kropp.

”Släpp miiig!” skrek jag samtidigt som jag panikartat sprattlade med benen. När Chaz tagit sig fram till poolkanten höll han mig över vattnet, flinandes. Jag gjorde allt i min makt att inte trilla i.

”Nej Chaz snälla!”

”Säg att jag är bäst.” begärde han.

"Jag kan ju inte ljuga Chazie, eller hur Ry?” Jag såg på Ryan som satt på poolkanten med bollen dem lekt med i handen. Innan jag visste ordet av hoppade Chaz i vattnet med mig i famnen.

Det svala vattnet omfamnade min kropp, från topp till tå. Chaz höll mig fortfarande i sin famn när vi slog emot bottnen, något jag verkligen inte tyckte om.

Hysteriskt snabbt lirkade jag mig ur hans grepp och satte av mot vattenytan.

”Usch”, flämtade jag när jag nådde poolkanten.

”Vadå usch?” skrattade Ryan åt mig.

Chaz som kom upp bakom mig slängde med sitt blöta hår likt en hund. Skrattandes skakade jag på huvudet åt honom, dels för att han såg helt galen ut och dels för att han hade kastat ned mig i vattnet.

”Usch - jag hatar att vara på botten av en pool”, berättade jag samtidigt som jag försökte kravla mig upp på fast land igen.

Chaz flämtade till, ”Varför då?”

”Jag vet inte”, ryckte jag på axlarna, ”Men typ... Att man är så långt ifrån ytan. Syret börjar ta slut, paniken kommer krypandes. Man börjar simma uppåt men det känns som om man aldrig kommer upp. Därför usch.”

”Äh”, fnös Ryan och viftade med handen åt mitt håll innan han dök ned i vattnet.

Skrattandes reste jag mig upp från marken och gick bort mot solstolen där min handduk låg väntandes.

Försiktigt drog jag den över mina ben och armar, tills jag var någorlunda torr. Tonerna till Chris Brown strömmade ur de alla högtalarna som satt utplacerade i trädgården. Nynnandes på låten sträckte jag mig efter min nya flaska med Hawaiian Tropic.

”Inte för att vara sån, då jag älskar Justin till hundra procent...” ropade jag tveksamt till killarna, ”Men kan någon av er smörja min rygg.”

”Inte jag!” tjöt Chaz snabbt och försvann lika snabbt därefter ned under vattenytan.

Ryan skrattade åt hans fånigheter samtidigt som han simmade fram till poolkanten.

Jag hatade faktumet att Justins bästa kompis skulle smörja in min rygg med sololja, men jag hade inget annat val. Om jag endast skulle smörja mig om magen och benen så skulle min bränna bli hemsk.

”Detta är endast för att jag vill ha en fin bränna”, förklarade jag strängt för Ryan och sträckte fram pekfingret åt honom.

”Jadå. Justin är min bästa vän, jag skulle aldrig ta hans tjej. Dessutom gillar jag inte ens dig på det sättet. Jag menar, du är snygg och den coolaste tjejen jag träffat på.. Men jag vill ha dig som kompis.”

”Det där lät som ett typiskt uppbrott i någon lika typisk tjejfilm!” skrattade jag åt Ryans tal.

Han tog emot sololjan och slog sig ned bredvid mig på solstolen, ”Äh, klaffen med dig. Den enda jag skulle göra slut med på det viset skulle vara med Chaz. Om man stryker ”cool och snygg” delen...”

”Säger du det så”, skrattade jag och rullade över på mage istället.

”Åh”, flämtade Ryan då.

Förvirrat kisade jag upp mot honom. Hans ansikte var förvridet i någon plågsam grimas, men det var omöjligt för mig att tyda varför han såg ut så.

”Vad är det?” frågade jag nyfiket.

”Alltså....” började han, ”Din rygg...”

”Vad är det?” utbrast jag häpet. Stack skelettet ut? Blödde jag?

”Alltså... Det är världens största blåmärke. Lite svart, gult och blått. Det ser galet ut.” förklarade han försiktigt, som om att vetskapen om min rygg skulle skada mig  

Jag slog ned blicken, ”Åh..”

”Du kanske ska hålla tröjan på framför Justin. Åtminstone i några veckor till.”

”Han kommer märka.”

”Kanske, men gör ditt bästa”, tyckte Ryan lugnt och sprutade därefter ut oljan i handen.

”Förlåt Ry, men jag är inte på humör att sola längre...” förklarade jag och reste mig snabbt upp för att kunna gå in igen.

Jag svängde av mot trappan som jag snart därefter var på väg upp för. När jag till slut kom fram till Justins - och mitt - sovrum skyndade jag mig fram till garderoben.

Tuggandes på min underläpp, bläddrade jag mig igenom Justins alla plagg och tog till sist fram en ljusblå skjorta. Utan att ta av mig bikinin drog jag på mig skjortan och ett par shorts.

”Alex?” ropade Ryan från vardagsrummet på våningen under.

”Ja?” svarade jag samtidigt som jag snurrade upp mitt fuktiga hår i en boll.

”Vad gör du?” frågade han och denna gång lät hans röst närmre. Antagligen var han på väg upp för trappan.

Jag slog upp sovrumsdörren och klev ut, ”Byter om.”

”Jaha”, han stannade mitt i sitt steg upp för trappan, ”Chaz är hungrig.”

”Jag kan ordna lite mat.” log jag vänligt.  

Han backade nedåt när jag kom gåendes, ”Trevligt”, nickade han.

”Verkligen.” mumlade jag känslokallt.

Upptäckten han gjort oroade mig. Tänk om Justin på något vis skulle få reda på det? Eller kanske råka se blåmärket när jag bytte om eller duschade? Först skulle han nog bli ledsen, sen besviken på sina fans, sen arg på de som gjort det och på mig för att jag inte berättat tidigare.

Bara tanken på att Justin skulle vara arg på mig fick det att krypa i skinnet på mig. Det var nog bäst om det förblev en hemlighet.

”Så... Vad vill du ha Chazie?” frågade jag Chaz som stod i dörröppningen som ledde ut till trädgården.

”Något gott. Onyttigt, helst.”

”Men herregud!” tjöt jag och gick fram till kylskåpet. ”Hur kan du inte vara fet?!”

Chaz flinade överlägset, ”Det är en hemlighet. Om jag berättar, så måste jag döda dig för två personer kan bara hålla en hemlighet om en utav dem är död.”

Jag höjde trotsigt på ögonbrynen, ”Varför är det jag som ska dö? Du kan väl dö. Du har levt längre än mig.”

”Äh, just därför ska du dö först. Jag har lärt känna många mer än du, så därför kommer fler sakna mig än dig.”

”Laga din egna mat”, slängde jag då ur mig, eftersom att jag visste att han skulle reagera på det.

Han spärrade förskräckt upp ögonen, ”Förlåt rara Alex. Du är bäst, coolast, snällast, snyggast, smartast i heeeela världen. Jag kan dö!”

Ett nöjt leende letade sig fram på mina läppar, ”Så ska det låta.”

Chaz besvarade mitt leende, fast hans såg mer ut som en plågsam grimas. Skrattandes vände jag på hela kroppen och slog upp kylskåpsdörren, vilket var anledningen till varför jag ens stod här.

Jag lät min blick glida mellan hyllplanen som var överbelamrade med olika sorters produkter och färdiglagade maträtter.

”Tortellini i ostsås, pizza, spagetti, lasagne eller Mozarella sticks?” frågade jag Chaz, som utan att jag märkt hade förflyttat sig från dörröppningen till köksön.

Han snurrade på barstolen han satt på, ”Mozarella sticks och lasagne.” nickade han åt mig.

”Euw”, ryste jag åt hans svar, ”men okej.”

Som Chaz hade beställt plockade jag ut lådan med lasagne och förpackningen med Mozarella sticks.

Ryan, som hade varit Gud vet vart, kom in i köket samma sekund som jag slog igång mikron.

”Det blir lasagne till middag.” berättade Chaz stolt.

”Gott”, svarade Ryan och slog sig ned bredvid Chaz på en av de fyra barstolarna vid köksön.

”Så...” mumlade jag och plockade fram tre burkar coca-cola åt oss. ”Vad vill ni göra efter maten?”

”När kommer Justin sa du?” frågade Ryan istället för att svara på min fråga.

Jag ryckte på axlarna, ”Runt nio-tio tiden.

”Sent”, grymtade Ryan till svar.

Ett flin tog plats på mina läppar.

”Han är Justin Bieber för Guds skull.”

---

Detta var inte det längsta eller det mest spännande/roliga kapitlet vi gjort, men dessa kapitel kan behövas innan något större inträffar, right? Hoppas ni blev nöjda ändå! Nästa kapitel är en aniiiing längre, och det efter det är lite längre det med. Nu när skolan har börjat har vi tyvärr ingen ork att skriva så superlånga kapitel, hoppas ni förstår det! :)

Älskar er jorden runt babes, puss, era Ema & Liv. ♥

Efter några minuters fundering hade jag till sist släppt in Chaz och Ryan.
 Vi satt nu samlade runt Justins matbord och drack chokladmjölk. Ryan satt med blicken i sin mobil och Chaz kollade runt i huset.
Oroligt snurrade jag på mitt glas. Tänk om dem hade ljugit för mig? Att dem i själva verket var paparazzis eller något, som utnyttjade mig för att dem visste att Justin inte var hemma just nu?
”Hur känner du Justin?” frågade Chaz helt plötsligt. Försiktigt såg jag upp på honom.
”Ursäkta, men jag måste ringa till Justin”, mumlade jag snabbt och reste mig sedan.
 Chaz utbytte en förvirrad blick med Ryan samtidigt som han drack av sin dricka.
 Jag kramade om min mobil och slog igen dörren till gästrummet bakom mig innan jag slog mig ned på den stora sängen som praktiskt taget fyllde hela rummet. De marinblåa lakanen prasslade under mig när jag drog upp mina ben för att istället sätta mig i skräddarställning.
 Stressat, för att inte Ryan och Chaz skulle få sitta alltför länge ensamma i Justins matsal, klickade jag fram Justins nummer.
”Babe, jag förstår att du saknar mig men det går dessvärre inte att du ringer mig hela tiden”, suckade Justin när han väl svarat.
”Jag vet, men...”, började jag nervöst och fingrade på ärmen till tjocktröjan jag bar, ”Jag har mer besök. Och denna gång har jag ingen aning om vilka det är.”
”Släppte du in dem?” utbrast Justin förvånat.
”Ja, förlåt...” viskade jag skamset. Han kanske skulle bli arg på mig nu, eftersom att jag bara släppte in mer och mer folk även fast det inte var mitt hus.
Justin andades lugnt ut, ”Är det tjejer?”
”Nej. Två killar, dem antyder att dem heter Ryan och Chaz och är dina vänner ifrån Kanada”, förklarade jag hysteriskt.
Justin skrattade mjukt, ”Hur ser dem ut? Hur beter dem sig?”
”Den ena är lång med lite kortare, blont hår och håller på med sin mobil. Den som kallar sig Chaz har en brun nyans till hårfärg, är bara en aning större än Ryan och har vräkt i sig fyra glas chokladmjölk vid det här laget”, andades jag fram. ”Nå? Några du känner?”
”Ja, dem är mina bästa vänner. Det är lugnt Alex, dem kommer inte äta upp dig. Bitas kanske dem gör.. Men annars är du säker. Föråt, jag hade helt glömt bort att dem skulle komma.”
Jag pustade lättat ut, ”åh. Så bra då. Då får jag försöka hålla dem sysselsatta tills du kommer hem då.”
”Sätt på en film eller något”, förslog Justin snabbt.
Även fast Justin inte såg så nickade jag, ”Det ska jag. Vi hörs eller ses senare. Älskar dig.”
Han hummade mjukt till, ”Älskar dig mer.”
 Jag antog att Justin skulle lägga på och lade därför bara ned mobilen i fickan till tröjan innan jag lämnade rummet.
 Chaz och Ryan satt fortfarande kvar vid matbordet, båda med blickarna på mig när jag kom tillbaka. Generat, men ursäktande, log jag mot dem när jag slog mig ned igen.
”Förlåt. Jag var bara tvungen att höra från Justin att ni verkligen var hans vänner ifrån Kanada.”
 Ryan skakade på huvudet, ”Inget att be om ursäkt för. Det är bra att vara försiktig när man umgås med Justin.”
 Chaz såg dock fortfarande ut som ett chokladdränkt frågetecken, ”Ursäkta... Men vem är du? Jag har inte hört talas om dig.”
 Jag skulle precis svara när Ryan tog orden ur munnen på mig.
”Hon är Justins vän och dansare. Eller hur? Justin har pratat om dig mycket...” svarade han och gav mig en blinkning.
Jag nickade, ”Ja precis. Jag är Justins dansare men även vän. Förlåt för att jag inte kände igen er. Justin har nämnt en Ryan och en Chaz men jag har ju aldrig träffat er, så...”
”Inget att be om ursäkt Alex!” utbrast Chaz glatt.
”Så bra då”, log jag och drack upp det sista av min chokladmjölk.
”Ja...”, andades Ryan uttråkat ut, varpå han rullade in sina torra läppar. Chaz gjorde detsamma.
Nervöst började jag återigen snurra på mitt, nu, tomma glas. ”Justin kommer hem först ikväll, så vi har dagen för oss själva.”
”Vad ska vi hitta på då? Bada? Kolla på film? Gå ut och shoppa?!” föreslog Chaz samtidigt som han klappade med händerna likt en säl. Det var nästan skrattretande, men jag var fortfarande omtöcknad efter händelsen tidigare i morse att det enda jag förmådde mig själv att göra var att le.
”Vi kan väl gå ut? Vi har flugit ett bra tag”, berättade Ryan nickandes.
Snabbt reste jag mig upp för att plocka undan, ”Visst kan vi det! Jag ska bara byta om till något mer... utomhus-vänligt. Sen kan vi gå.”
Chaz drog en hand igenom sitt hår, ”Toppen!” log han och drog sedan upp sin mobil ur fickan.
Skakandes på huvudet lämnade jag killarna ensamma i köket och tog mig istället upp till Justins sovrum där min packning låg på den ljusa fåtöljen. Justin hade slängt sina egna kläder över min väska, att den nästan omöjlig att se. Suckandes slängde jag ned hans ton utav kläder på golvet och öppnade min väska.
Stressat grävde jag mig igenom de alla plaggen och drog till sist fram ett par slitna Levi's shorts tillsammans med ett mörkblått linne med något okänt tryck. Utan att stänga väskan gick jag in på badrummet med kläderna under armen och drog snabbt på mig de i samma stund jag stängt dörren efter mig. Inte för att jag trodde att Ryan eller Chaz skulle komma in i Justins rum, men jag valde att vara på den säkra sidan.
Jag lossade på bullen på mitt huvud för att kunna borsta igenom mitt hår ännu en gång. Istället för att sätta upp det igen denna gång, så lät jag det ligga kvar på mina axlar. Fast det inte var nödvändigt så applicerade jag ett lager mascara på mina ögonfransar och smetade på lite – mycket – lypsyl på mina läppar och lämnade sedan både badrummet och Justins rum för att gå ned till killarna igen.
”Ska vi gå?” frågade jag glatt när jag återigen kom ut i köket där dem fortfarande satt, i sina ursprunliga positioner. Båda två kollade upp på mig och reste sig därefter. Leendes vände jag på klacken för att gå ut i hallen och hoppa i mina vita tygskor. Ryan och Chaz, som redan hade skorna på sina fötter, öppnade dörren med ett leende.
”Ska vi låna någon av Justins bilar?” flinade Chaz hopfullt.
 Jag ryckte på axlarna, ”Visst!”
 Justin skulle knappast bli arg på oss för att vi lånade hans bil. Dessutom skulle vi nog vara hemma innan han kom hem och vad han inte visste skulle inte skada honom. Jag drog upp lådan med alla tusentals nycklar han hade i hallen och greppade tag i den med ett stort R på sig. Nyckeln hörde förmodligen ihop med den stora, svarta Range Rovern som stod parkerad bredvid hans Fisker Karma.
 Med Ryan och Chaz på var sida av mig, knappade jag in koden som Justin lärt mig till garageporten.
”Vem kör?” frågade jag när porten öppnats.
”Du.” sade Ryan och Chaz i kör.
Ryan rykte på axlarna, ”Jag tänker inte låta Justin bli sur på mig om jag kvaddar hans bil.”
Jag såg på Ryan med en förvånad blick medan jag gick och satte mig i förarsätet. ”Så det är bättre om jag kvaddar bilen?”
”Nej, nej. Du vet Alex, Ry har ett förhållande med lyckstolpar och vattenposter. Han och hans bil bara älskar att köra in i dem.” berättade Chaz med ett retligt flin på läpparna.
Jag skrattade bara och såg på Ryan i passagerarsätet. Ryan nickade, ”det är sant.”
Jag skakade på huvudet, ”ni är allt roliga ni.” sade jag och backade ut från garaget.
När jag körde ut på gatan slog det mig att jag knappt kände Ryan och Chaz. Jag visste inte vad jag skulle prata med dem om. Även om de verkade hur snälla och trevliga som helst så var det fortfarande första gången vi träffades.
”Så...” började jag trummandes på ratten med mina fingrar. ”Vart vill ni åka?” undrade jag glatt.
”Hooters.” svarade Chaz snabbare än blixten. ”Jag är hungrig.”
”Men efter det då? Vi kommer inte vara där hela dagen.” undrade jag.
”Hmm... Vi hade kunnat åka till stranden, eller hänga vid Biebers pool?” tyckte Ryan.
”Vad som passar er. Jag hade ändå inga planer förutom att sitta inne i Justins, om ni frågar mig, alldeles förstora hus.” sade jag allvarligt men Chaz och Ryan skrattade.
”Påtal om Justins hus... Inget illa menat, men varför bor du med honom?” undrade Ryan.
Shit. Vad skulle jag säga? Jag hade ju en lägenhet så vad jag än sa skulle det vara vara fel.
”Uhm, jag skulle sova över från igår och igår kväll när Scooter ringde för att påminna Justin om New York så var båda för trötta för att köra mig hem, så jag stannade.” Det jag just berättat var ju delvis sant. Jag utelämnade bara delen om att jag förutom vän och dansare var Justins flickvän.
”Intressant....” nickade Ryan halvt övertygad. ”Men om du bara skulle sova över från igår till idag, varför var det så många tjejskor i hallen.” Men vad fan. Var han någon slags detektiv? Vad skulle jag svara på den frågan?
”Hehe, jag kunde inte bestämma mig vilka jag skulle ta med mig.” log jag och såg på Ryan.
”Alex, du kan säga sanningen till oss. Är du och Justin tillsammans?”
Fan.
”Nej Chaz, vi är bara vänner, som jag berättade innan.” svarade jag allvarligt samtidigt som jag svängde in på parkeringen till Hooters.
”Vi kommer får reda på sanningen så småningom.” hotade Ryan.
”Ni vet redan sanningen gubben.” Jag stängde av motorn och skulle precis lämna bilen när min mobil började vibrera i fickan till mina shorts. Suckandes fiskade jag upp mobilen ur fickan för att kunna se vem det var som ringde. Justin.
”Titta vem som ringer,” utbrast jag och pekade på mobilen. ”Det är min vän Justin. Vill du kanske prata med honom?” frågade jag Ryan.
”Ge hit den.” sa han när han ryckte åt sig min mobil.
”Hallå? Jaså hej Justin! Jag visste inte att man kallade sina vänner för älskling.” Ryan såg överlägset på mig. ”Jaså det är er sak? Nej jag tror ni två ljuger för dina bästa vänner. Jo det gör ni. Aha men okej, då är det lugnt om jag lägger in en stöt hos Alex? Jag kan ju inte förneka att hon ser bra ut. Inte? Och varför inte det? Jaså så ni är tillsammans. Okej man det var allt jag ville veta. Älskar dig, hej då!” Ryan lade på luren och räckte över min telefon.”Och så min vän får man ut något ur Justins käft. Bra försök men mig lurar ni inte.”
Helvete. Detta var pinsamt. Jag hade precis ljugit för Justins bästa vänner och de hade pressat ut sanningen ur Justin. Detta var pinsammare än pinsammast.
”Strunt samma. Nu vet vi iallafall. Ska vi gå in eller?” undrade Chaz exalterat från baksätet.
Jag utbytte en snabb blick med Ryan innan jag steg ut ur bilen. Hettan var outhärdlig, så att hänga vid Justins pool var en väldigt inbjudande tanke.
Chaz och Ryan hade dragit igång en diskution om vad dem skulle äta och vem som kunde äta mest. Det påminde mycket om Jake och hans bästa kompis Andreas. Många gånger när jag tagit med dem till McDonald's efter en fotbollsmatch hade dem alltid hållit på precis som Ryan och Chaz höll på nu.
”Damerna först”, flinade Ryan åt mig och drog upp den stora glasdörren åt mig. Chaz, som stod vid sidan av Ryan tog ett steg framåt och trängde sig förbi mig.
”Man tackar!” jamade han glatt till Ryan.
Skrattandes gick jag in efter honom in i den kvava restaurangen. Folkmängden var liten och ett tjugotal fläktar stod utplacerade här och var i hela lokalen men ändå var det nästan dubbelt så hett här inne som det var utomhus.
”Kom igen då, beställ snabbt. Det är kokhett här”, väste jag allvarligt och drog med mitt linne fram och tillbaka för att få in lite sval luft under det. Ryan drog på munnen i samband med en nickning.
Tacksamt rusade jag fram till första lediga kassörska för att få hela det här besökte överstökat.
”Vad... får.... det... lov... att vara?” flåsade hon samtidigt som hon fläktade sig med en meny.
Jag slängde en snabb blick på menyn över hennes huvud, ”En cola och pommes frites.”
Hon nickade, ”Ska bli. Det blir... åtta dollar.”
Jag slängde fram en knöglig bunt med sedlar och vände sedan på mitt huvud åt Ryans och Chaz' håll. Båda två stod fortfarande och övervägde vad dem skulle ta. Irritationen kokade upp inom mig men försvann lika snabbt som den kommit. Det var alldeles för varmt för mig att gå omkring och bli sur nu.
”Här har du”, log kassörskan vänligt och sköt fram en bricka åt mitt håll.
Jag besvarade hennes leende och satte därefter av mot Ryan, som nu stod ensam då Chaz antagligen bestämt sig för vad han ville ha.
Jag går och sätter mig?” sade jag till honom, men fick det – som vanligt – att låta som en fråga.
Han log vänligt, ”Gör så.”
 Nickandes gick jag runt honom och slog mig snabbt ned vid det första, lediga bord jag såg.          Tröttsamt lutade jag min haka mot mina handflator och iakttog lugnt Ryan och Chaz medan de beställde sin mat. Det var lustigt hur snälla Kanadensare var.
Justin, Dan, Pattie, Ryan, Chaz.. alla dem hade fått mig att känna mig mer välkommen än någonsin. Det kanske var något i vattnet uppe i Kanada som var hemligheten bakom det goda humöret.

”Var det där ett nödvändigt köp?” frågade Chaz mig med kisande ögon.
Jag slängde en snabb blick på min påse som innehöll en vit v-ringad t-shirt och en body lotion.
”Ja”, nickade jag, ”Det var det.”
Han rullade in sina läppar, ”Då var det fastställt då. Du är en riktig tjej.”
Ett skratt i form av en fnysning lämnade min strupe, ”Varför skulle jag inte vara en riktig tjej?!”
Han ryckte på axlarna, ”Jag vet inte. Dansare verkar väl inte vara så tjejiga”, argumenterade han vagt.
”Varför skulle vi inte vara tjejiga?” log jag mot honom.
”Ni svettas och har mjukisbyxor”, sade han och nickade, som om han försökte övertyga sig själv om att han hade rätt.
”Men Chaz, det är typ två-tre timmar. Sen går vi ju inte runt helt svettiga, i mjukisbyxor.”
”Hur skulle jag kunna veta det?”
”Du ser ju mig nu?” skrockade jag och svepte med min hand över min överkropp i en sorts demonstration.
”Strunt samma.” suckade han och kliade sig nervöst i nacken.
Jag skakade på huvudet åt hans dumheter och vred sedan på mitt huvud åt Ryans håll istället.
”Ska vi-” började jag men avbröts av något hårt som träffade mig i ryggen. I ett fåtal sekunder kunde jag hålla mig uppe innan jag föll framåtstupa ned i asfalten.
”Alex?”

---

Bara pytte lite kortare än vanligt, 500 ord kortare. Men jaja. Kommentera. ;) x E&L!

Ljudet av ringklockan på nedervåningen fyllde mina öron och tvingade mig att slå upp ögonen. Jag såg till höger om mig och fann Justins plats tom bredvid mig.
Igår kväll hade Scooter ringt honom för att påminna honom om hans intervjuer i New York, som Justin helt glömt bort. Så Justin hade packat en väska och sedan åkt tidigt i morse. Han hade erbjudit sig att köra mig hem, men nu kändes det som om detta var mitt hem. Justins hem, var mitt hem.
Ännu en gång plingade det och jag påmindes om att det var någon där ute som ville något. Jag klev upp ur sängen och drog på mig mitt pyjamaslinne och mina pyjamasshorts innan jag skyndade mig ned för trappan. På väg ned hann jag knyta upp mitt hår i en bulle.
Utan att ens ta en titt i kikhålet på dörren slet jag upp den och lutade ena handen mot dörrkarmen. Jag måste ha sett ut som en bitch men jag brydde mig inte. Det var allt för tidigt på morgonen för att jag skulle bry mig. Jag såg upp på personen framför mig och jag tvungen att gnugga mig i ögonen för att verkligen greppa taget om vem det var.
”Selena?”
”Hej Alexandra!” hälsade hon glatt. Nästan för glatt. ”Hur är det med dig?”
Detta var pinsamt. Jag vill sjunka genom jorden och aldrig komma tillbaka. Selena var Justins ex och nu var vi tillsammans, fast såklart så visste ingen om det än. Men att hon kommer hit och låtsas som att detta inte är pinsamt... Wow, hon var en duktig skådespelerska.
”Hej Selena. Jodå jag mår bra, hur är det med dig?” fick jag stelt fram. Jag såg ned på henne och kunde konstatera att hon bar mjukisbyxor med en tröja, något som genast fick mig att känna mig naken. Jag lade armarna i kors i ett dåligt försök i att täcka något.
”Stressigt. Har mycket att göra denna veckan och idag är min enda lediga dag.”
”Åh, vad trist. Men.. Ehm, Justin är tyvärr inte hemma just nu. Jag antar att det var honom du sökte?” sade jag och fick det att låta som en fråga. En dum fråga. Om jag hade kunnat så hade jag dunkat mitt huvud fem gånger i väggen bredvid mig. Vem annars skulle hon söka?
”Ja. Eller det kvittar egentligen. Jag kom mest för att hämta min extranykel till mitt hus.”
Jag nickade, ”Jaha ja, men det kanske jag kan hjälpa till med.” Min ton hade på något sätt övergått till en superglad-tonårstjejs ton och Selena skrockade. ”Vill du komma in?”
”Ehm... Justin kanske inte vill det så det kanske är bäst om jag håller mig undan.” fick hon ledsamt fram.
”Justin är inte hemma. Du är min gäst, kom in!” uppmuntrade jag henne och steg åt sidan så att hon kunde ta sig in. ”Dessutom, du om någon, känner Justin, vet att han inte skulle misstycka om att ha dig här.”
Selena såg på mig och ett litet leende tog plats på hennes läppar. Hon placerade en hårslinga bakom örat innan hon steg in i huset. Jag stängde dörren om henne och gick sedan med henne in till vardagsrummet.
”Känn dig som hemma.” uppmuntrade jag och nickade mot soffan. Hon slog sig ned och först då insåg jag att skräpet från våra sallader fortfarande var kvar på soffbordet.
Skamset gick jag fram för att kunna plocka undan allting. ”Ursäkta, hehe. Vill du ha något att dricka?” frågade jag artigt. Det var pinsamt att ha henne här men det kändes så rätt att bjuda in henne för stunden.
”Ehm, vatten blir bra tack.” svarade hon.
”En vatten. Ska bli.” Jag gjorde min röst mörk, precis som sådana sliskiga bartenderkillar i filmer. Selena skrattade bara samtidigt som jag skyndade mig ut med skräpet i köket.
Jag slängde allt skräp från gårdagens middag i papperskorgen och öppnade sedan kylen för att ta ut en vattenflaska till Selena. Jag tog en våt trasa med mig för att torka soffbordet rent från smulor.
”Du är så normal.” sade Selena när hon granskade mig medan jag torkade soffbordet.
”Ursäkta mig?” väste jag. Vadå normal? Och hon är något bättre än normal bara för att hon är känd?
”Åh Gud, nej, nej, nej. Jag menade inte så.” Hon tog sig om huvudet och skakade på det. ”Jag menade liksom, du umgås med kändisar eller ja du träffar de rätt ofta och ändå så beter du dig som om det inte vore en big deal. Det är inte ofta man träffar på såna människor. Det är därför Justin gillar sig så mycket. Du ser honom som en vanlig människa och du är inte med honom för hans pengar. Han har svårt att hitta vänner, riktiga vänner och lita på dem. Han hade tur som träffade dig.”
Mina ögon fylldes med tårar. Jag kunde inte förstå vad hon sade. Jag vet inte varför men jag blev bara otroligt glad av att få höra det av henne. Selena, som varit med Justin i så många år.
”Tack.” mumlade jag och gjorde allt jag kunde för att hålla tårarna inne.
”Aw, ingen fara Alexandra. Jag säger bara sanningen.”
”Jag ser er bara som vanliga människor, eftersom att ni är det. Inget märkvärdigt, men snälla Selena, kalla mig Alex.” bad jag henne och log.
”Alex.” sade hon och nickade.
Vi blev avbrutna av min telefon som började ringa från köksön. Jag ursäktade mig och gick mot telefonen som låg på köksön i köket. Justins namn lyste upp skärmen och per automatik log jag mitt bredaste leende.
”Heeeeeeeej.”svarade jag.
”Hej älskling.” hälsade Justin glatt i andra änden. ”Vad har du för dig?”
En snabb tanke for mot mig. Undra vad han skulle tycka om jag berättade att hans ex var här med mig? ”Ehm, jag har besök faktiskt. Eller besökaren ville träffa dig men, ja, som du vet så är du ju inte hemma.”
Justin skrockade, ”du är för söt du baby. Jag saknar dig redan.” mumlade han. ”Vem har du där?”
”Jag saknar dig också jätte mycket.” viskade jag så tyst jag förmådde så att endast Justin kunde höra. ”Faktiskt, så är Selena här.”
”Och av vilken anledning är hon i mitt hem? Med min tjej? Utan-”
”Justin! Jag bjöd in henne, okej? Hon kom för att hämta sin extranykel som du tydligen fortfarande har och det kändes  ohövligt att inte bjuda in henne.” Justin tystnade och drog ett djupt andetag.
”Varför måste du vara så trevlig mot alla?”
”Ja, för det är ju en sååå himla dålig egenskap.” sade jag ironiskt och skrattade.
”Ibland, ja. Men jag älskar dig ändå.”
”Awwwwww, gulligt. Ja, jag älskar mig också.” skrattade jag och gick ut i hallen för att leta reda på Selenas nyckel, som förmodligen var i den översta lilla byrålådan tillsammans med alla andra nycklar.
”Haha, men fuck you.” skrattade han fram.
”Sorry babe, men det är ditt jobb.”
”Ja, vänta bara tills jag kommer hem.” sade Justin skämtsamt. Jag skrattade till och fann precis den lilla silvriga nyckeln med en post-it lapp på där det stod ”Sel”.
”Jag längtar.” andades jag och det gjorde jag faktiskt. Han hade varit borta i några timmar och jag saknade honom redan. Det var som att en bit av mig saknades.
”Men älskling, jag måste gå nu, okej?  Jag hade bara en liten paus och ville bara se om du vaknat. Hälsa Selena så ringer jag senare? Okej?” sade Justin och jag blev med ens besviken på att detta samtal tagit slut för fort.
”Okej. Ha de så kul baby. Saknar dig massor, puss!”
”Puss shawty, ringer dig sen.”  Och med det sagt lade jag på luren och gick tillbaka in till vardagsrummet där jag fann Selena sitta med näsan i mobilen.
”Är det denna nyckeln?” frågade jag henne glatt och satte mig i fåtöljen bredvid henne.
Hon tog tag i nyckeln och såg på den. ”Ja. Tack så mycket Alex.”
”Ingen fara.” log jag. ”Justin hälsade dig förresten!” utbrast jag glatt.
”Hälsa tillbaka nästa gång ni talas vid.”

 

”Det ska jag göra.” bekräftade jag och nickade.
En tystand lade sig mellan oss. En pinsam en. Jag visste liksom inte vad jag skulle göra. Skulle jag slå på teven? Skulle jag slänga ut henne? Skulle jag föreslå att vi gick ut och åt?
”Så... Hur går det med livet?” frågade jag och hade lust att, precis som förut, dunka huvudet i väggen  
Selena drog en hand igenom sitt svarta hår. ”Så där.. Det är tufft.”
”Oj, hur kommer det sig?” frågade jag oroligt och drog på mig en filt för att täcka mig.
”Nej.. Alltså... Det är ingenting. Verkligen. Det skulle bara vara så pinsamt att tala om...”
Jag ruskade på huvudet, ”Nej, berätta!” manade jag henne leendes.
”Jag saknar... Justin”, andades hon fram och slöt ögonlocken, som om hon inte ville se på mig.
Även fast jag visste att jag inte hade rätt att döma Selena i den här situationen, så kunde jag låta bli att känna ett sting av hat mot henne. Det var förmodligen en plikt man hade som flickvän...
”Säg något”, flämtade hon upprört. Jag kollade mot henne men slog snabbt ned blicken igen.
”Vad ska jag säga? Det är naturligt”, mumlade jag vänligt, men det tog emot.
Hon lutade huvudet bakåt, ”Ja, men liksom... Jag saknar hela han. Hans kramar, hans vänlighet... Hans kyssar.”
Av ren automatik spändes mina knytnävar. Satt hon verkligen här och berättade om alla bra egenskaper med min pojkvän - för mig?
”Mhm...” hummade jag stenhårt.
”Det är lugnt att tala om detta va? Ni är väl inte ihop eller något?”
”Nej”, svarade jag stelt och kramade om hörnen på filten för att inte hoppa på henne likt ett djur. Detta gjorde mig frustrerad, men ändå sorgsen.
Hon och Justin hade ett förflutet som skulle hänga kvar i luften i år till. Många av hans fans stöttade Justin och Selena och hade nämligen inte släppt dem ännu. De hade varit världens mest kända par. Att höra hur bra hon hade det med honom gjorde mig illa till mods. Rädd. Rädd över att jag skulle se Justin på ett annat sätt.
”Vi var ju ihop så länge också... Därför är det så svårt att släppa taget”, förklarade hon, med blicken vandrandes över dem beigea väggarna.
”Mm”, svarade jag igen och lät min blick falla på mina tånaglar. Inte den vackraste utsikten, men bättre än att hamna i slagsmål med Selena.
”Vad är det?” undrade hon då. Antagligen så hade hon märkt mitt udda beteende. Från att vara överlycklig, till stel, till vänlig, till fientlig.
Jag kollade upp på henne, ”Ingenting.”
”Förlåt, är Justin ett känsligt ämne?”
”Nej då, prata på”, spottade jag ur mig även fast det inte var menat att låta så otrevlig.
Selena höjde på ett av sina välplockade bryn, ”Tydligen så är det visst ett känsligt ämne” muttrade hon, minst lika otrevligt och korsade sina armar över trycket av en örn på sin tröja.
”Sluta prata om honom bara”, bad jag henne kallt.
”Nej, jag tänker prata om honom. Det är inte så att ni är ihop, så jag kan prata huuuur mycket jag vill om honom. Jag kan prata om hur hans kyssar var mjuka mot min hals, om alla semestrar vi har haft, om alla galor vi gått på... Om när han skrek mitt namn medan jag sög av honom. Om vårt första sex.”
”Håll käften!” skrek jag mot henne, utan att tänka efter för så mycket som en sekund. Tårarna brände bakom ögonlocken och mina knogar hade vitnat.
”Säg inte åt mig vad jag ska göra och inte! Jag tänker berätta allt för dig, som du inte får uppleva men som jag kommer få - igen.” röt Selena till svar.
Jag snörpte på munnen, ”Vadå igen?” väste jag giftigt.
”Jag tänker få tillbaka Justin.” berättade hon och sträckte på sin nacke likt en giraff.
Jag fnös, ”Han vill inte ha dig.”
Hon fnös tillbaka, ”Men du tror att han vill ha dig? Patetisk. Du är ingen. Du är en svensk nolla, och jag är en världsstjärna. Vem tror du han väljer?”
”Den han tycker mest om. Och det är uppenbarligen inte du då han valde att bryta med dig!” slängde jag ur mig. Ville hon bråka, så skulle hon få bråka, ”Justin väljer nog mig framför dig i alla lägen. Du gjorde mer ont på honom än någon annan. Han gillar inte dig. Vet du? När han ringde och jag sade att du var här så vart han arg! Ja, precis - arg!”
”Vi får se vem som vinner i slutändan”, morrade Selena och reste sig sedan upp. Två sekunder senare slogs ytterdörren igen och hon var borta.
Förvirrad över vad som just skett, reste jag mig upp ur soffan. Min syn var suddig av tårarna som letat sig fram och min gång var ostadig. Vart jag skulle ta vägen var ännu oklart för mig, men egentligen spelade det ingen roll bara jag slapp sitta kvar i vardagsrummet.
Mina fötter hade tagit mig till sovrummet och så fort jag nådde sängen bröt jag ihop. Jag lät mina tårar som jag så länge hade hållit inne, äntligen rinna ned för mina kinder.
Varför regerade jag såhär? Det var inte så att jag inte redan visste att Justin och Selena hade ett förflutna. Ändå blev jag påverkad av det Selena hade sagt till mig. Hon hade varit så säker i att hon skulle få tillbaka Justin. Jag förstod inte varför hon ville ha tillbaka honom. Det var ett gemensamt beslut de tagit när de gjorde slut.
Länge låg jag och funderade på vad det var som gjorde mig ledsen och när jag kom på vad det var brast mitt hjärta. Tänk om Selena verkligen skulle kunna få tillbaka Justin. Jag kände inte henne. Jag visste inte hur hon fungerade. Jag reagerade alltså på rädslan av att förlora Justin, mitt allt.
Med darrande fingrar svepte jag över telefonen och hittade det numret jag sökte. Jag klickade på ”ring upp” för att sedan placera telefonen vid örat. Fyra signaler gick och jag hörde Justins underbara stämma från andra sidan.
”Baby kan jag ringa dig om två minuter? Jag är lite upptagen just nu.” frågade han stressat. Jag knep ihop ögonen. Varför ringde jag till honom? Jag skulle bara oroa honom i onödan.
”Justin.” snyftade jag fram.
”Lexie, vad är det? Är allt som det ska?” Han lät orolig. Jag ville slå mig själv i huvudet med en spikhammare för att jag ringde till honom. Rösterna i bakgrunden tystnade så jag antog att han hade gått iväg en bit från alla människor han var omringad av.  
”Du kommer inte lämna mig va?” vågade jag mig på att fråga. Jag vred på mig i sängen så att jag låg på rygg och såg upp i taket.
”Men hjärtat, vad är det för fråga?” suckade Justin. ”Nej. Jag kommer inte lämna dig, jag älskar dig för mycket för att kunna göra det. Du är den personen jag alltid letat efter. Du är bra för mig. Förlåt för att jag är egoistisk men jag tänker behålla dig. Du är min och bara min. Jag delar inte.”
Mitt hjärta vände på sig i bröstet. Det var allt jag behövde höra. När orden lämnat Justins mun slappnade jag genast av i hela kroppen. ”Tack. Det var allt jag behövde höra. Du är den enda för mig Justin Drew Bieber. Jag älskar dig.”
”Jag älskar dig med gumman.” viskade han så sexigt som bara han kunde vilket förvandlade min mage till ett zoo. ”Vart kom allt det där ifrån förresten? Att jag ska lämna dig och skit? Tänk aldrig så igen för det kommer inte hända. Aldrig.”
”Bra. Jag ska inte störa dig mer, förlåt för det.” mumlade jag och hasade mig ned till sängkanten för att sätta ned mina fötter i golvet. ”Ring mig när du har tid. Love you.”
”Du stör mig aldrig baby, det är bara att ringa när du vill. Jag ringer dig lite senare. Love you too.”
När samtalet bröts bestämde jag mig för att ta på mig lite mer ordentligt, så att inte fler oväntade gäster fick se mig halvnaken. Jag drog på mig mina mjukisshorts från gårdagen och drog ut en av Justins hoodies ur hans garderob. Dels eftersom jag ville känna hans lukt då jag saknade honom men också för att luftkonditioneringen i huset gjorde att det blev lite kallt.
När jag satt på mig mina kläder borstade jag snabbt tänderna och satte upp mitt hår i en boll på huvudet. Och precis som om jag anat det plingade till på dörren igen. Vem kunde det vara nu? Jag väntade inte besök men var glad att jag åtminstone hade en lite mer täckande outfit än i morse.
Jag joggade snabbt ned för den långa trappan och gick fram till ytterdörren. Denna gången kikade jag igenom titthålet för att vara säker på att det inte var något mördare eller något annat. Jag kunde inte se så mycket men jag kunde urskilja två gesalter med två resväskor utanför. De kanske hade kommit fel?
Jag öppnade dörren och de båda såg upp på mig.
”Hejsan killar. Vad kan jag hjälpa er med?” Jag försökte mig på ett så vänligt leende jag förmådde och var noga med att inte öppna dörren allt för mycket då jag inte kände dem.
”Men tjena! Du måste vara Alex, right? Justin har pratat om dig. Är Justin inte hemma eller? Har han inte berättat att vi ska komma?” sade den ena killen som var lite längre och hade lite längre hår än den andra.
”Justin är tyvärr inte hemma och han har tyvärr inte berättat att han väntade besök. Ja, det är jag som är Alex. Men vilka är ni om jag får fråga?” frågade jag lite skamset. Jag kunde inte minnas att Justin berättat att han väntade gäster och jag kunde absolut inte minnas dessa två killar från någonstans. Jag kände inte igenom de från varken bilder eller videoklipp. Så de kunde knappast vara några från teamet.
Den andra lite kortare killen skrockade, ”typiskt Justin att glömma. Men jag är Ryan,” han pekade på sig själv, ”och detta är Chaz. Vi är Justins barndomsvänner från Stratford.” berättade han med ett leende på läpparna.
Ryan och Chaz?

---

Besöööök från kanadensarna! Kommentera babebbebebebeebs, love, Ema & Liv <3

Justin fiskade upp sin iPhone och lät sedan sitt finger glida över skärmen för att svara. Han hälsade inte på personen som ringde utan satte på högtalaren istället.
”Vi båda hör dig nu.” berättade Justin för personen - som fortfarande var okänd för mig - som hade ringt. Nyfiket sneglade jag ned mot skärmen och skymtade Scooters namn. Med ens blev jag orolig över varför han ville prata med oss båda.
”Ni två. Mitt kontor om en timme. Vi har lite saker att prata om.”

Även fast Justin höll mig hårt i handen kunde jag inte undgå att känna mig orolig. Vad ville Scooter? Hade något allvarligt hänt? Kunde Justin och jag inte vara tillsammans längre? Fåfänga idéer cirkulerade runt i huvudet på mig. Förhoppningsvis skulle det inte vara något allvarligt. Han kanske bara skulle tala med Justin om Believe? Men då hade han nog inte sagt att han behövde tala med oss båda.
Nervöst bet jag tag om min underläpp medan vi gick igenom den långa korridoren.
”Babe”, andades Justin ur sig, som måste ha känt min handsvett, ”oroa dig inte. Det är säkert ingenting.”
Jag nickade åt hans ord, försökte intala mig själv om att det han sa stämde. Justin hade antagligen rätt, som vanligt. Han gjorde mig lugn. Jag älskade honom för det, och det var kanske något jag skulle berätta. Men inte just nu. En annan sak jag kanske borde berättat var om Tyras samtal. Det var fel att jag inte hade nämnt något om det, men jag ville inte oroa Justin i onödan.
”Här.” mumlade Justin och släppte taget om min svettiga hand för att kunna öppna dörren åt oss.     Tillsammans klev vi in i det ljust inredda kontoret. I stolen bakom skrivbordet satt Scooter och till min förvåning satt även Pattie i rummet, i den vita soffan.
”Mamma?” flämtade Justin förvånat och klev fram för att kunna omfamna sin mor. ”Vad gör du här?”
”Mary blev matförgiftad så tjejerna åkte hem till Kanada igen. Jag tog första planet från New York hit, dels för att kunna hälsa på dig och dels för att Scooter bad mig.” berättade hon innan hon gick förbi Justin, mot mig.
”Hej Pattie! Vad fin du är i håret!” hälsade jag, överdrivet glad över att få träffa Pattie. Jag tyckte om henne, mycket. Hon var en sådan människa som man verkligen inte kunde ogilla.
”Hej Alex! Tack ska du ha, du är jättefin du med.” log Pattie till svar och slog sig därefter ned i sin ursprungliga position i soffan. Scooter harklade sig kraftigt där han satt bakom skrivbordet,
”Slå er ned. Vart som.” hänvisade han oss samtidigt som hans arm gled över kontoret.
Justin kramade mjukt om min hand och drog med mig ned i soffan, ned i hans omfamning. Han lutade försiktigt sin haka mot min axel och placerade en mjuk kyss bakom mitt öra. Hela min kropp blev avslappnad och flera stötar av njutning for igenom min ryggrad.
Han andades långsamt i nacken på mig, ”Nå? Vad vill du tala om?” frågade Justin samtidigt som han smekte min mage med handen under min tröja.
”Har ni sett detta?” frågade Scooter och vred på sin datorskärm mot vårat håll.
Både Pattie och Justin lutade sig framåt för att kunna se tydligare vad det var Scooter visade, men jag visste redan och satt därför bara kvar som vanligt. Skulle dem förstå att jag visste och hade undanhållit det för dem? Justin skulle kanske aldrig förlåta mig.
”Vad är det?” mumlade Pattie förvirrat med en liten rynka mellan ögonbrynen.
Scooter lutade sig tillbaka i sin stol, ”Det är den bild”, började han allvarligt, ”på dem två”, fortsatte han sedan och pekade på mig och Justin, ”kyssandes.”
”Man ser inte att det är vi.” konstaterade Justin snabbt. ”Jag såg inte ens att det var vi.”
”Inte ens med världsbäst photoshop hade man kunnat få fram bevis på att det är vi.” repeterade jag min tanke jag hade haft första gången jag sett bilden.
”Det har ni rätt i, men tänk om det inte hade varit läget? Tänk om bilden inte hade varit suddig? Ni kan inte gå runt och kyssas hur ni vill, iallafall inte förrän ni har berättat ärligt att ni är tillsammans.”
”Som på en intervju då eller?” undrade jag.
”Precis.” nickade Scooter och drog en hand över sitt taggiga huvud.
Justin suckade bakom mig, ”Men vi har beslutat att vi ska hålla det hemligt, så...” förklarade han.
”Så ni får sluta mysa ute bland folk. Okej?” avslutade Scooter Justins ”så”.
Funderandes sneglade jag på Pattie som suttit tyst ett bra tag. Hennes mun var snörpt och mellan dem välplockade brynen hade en rynka uppenbarats Hon verkade tydligt förvirrad över hela situationen, eller så funderade hon bara på vad hon skulle säga till sin son.
”Jag förstår varför ni inte vill berätta om er... Så i och med att ni inte berättar så får ni bita i det sura äpplet och inte kyssas offentligt. Okej?”
Scooter drog på munnen, ”Lyssna på mig kanske ni inte gör, men Justin, din mamma borde du faktiskt lyssna på.”
”Kanske, men jag är arton och bestämmer själv”, protesterade Justin bittert.  Så där bittert som en sjuåring som inte fått sitt lördagsgodis.
”Men Justin”, andades Pattie ängsligt ut, ”bara för att du bestämmer över dig själv så betyder inte det att du inte får ta råd av dina nära och kära.”
”Vi kommer inte göra något kärleksfullt offentligt något mer”, lovade jag snabbt då jag visste att Justin inte skulle släppa det. Han ville berätta för världen att vi var tillsammans och därför visste jag att han skulle kämpa för sin åsikt.
”Verkligen?”, ekade Pattie och Justin i kör.
Jag nickade, ”Ja det ska vi. Var lugn Scooter, det kommer inte hända igen.”
”Du”, andades Justin hest i örat på mig, något som orsakade gåshud att uppenbaras på mina armar, ”kommer få igen för detta.”
”Äh, vi har ändå beslutat att hålla det hemligt tills vidare”, svarade jag lågt så att Pattie och Scooter inte skulle höra.
”Då var vi färdiga här då. Åk hem nu ungar”, tyckte Scooter och viftade med handen åt oss.
Justin flätade samman våra fingrar innan han reste sig. Jag drog med min fria hand igenom mitt hår samtidigt som jag försökte klura ut vad Justin skulle göra härnäst.
Då vände han sig om mot Pattie, ”Vill du följa med hem på middag mamma?” frågade han vänligt.
”Tack” log Pattie till svars, ”Men nej tack. Jag kan komma förbi imorgon en sväng dock.”
”Kom runt lunch”, föreslog jag snabbt.
”Ja, det blir nog bra. Ha en fortsatt trevlig kväll nu! Och Justin..”, sade Pattie, nu en aning allvarligare, ”tryck inte i Alex en massa pizza och hamburgare nu.”
Justin log stort mot sin mamma, ”Jag? Trycka i någon skräpmat? Nä, aldrig!”

 

”Vad ska vi äta?”, frågade Justin när vi satt i bilen igen, på väg tillbaka till hans hus.
”Jag vet inte”, svarade jag och ryckte slappt på axlarna.
Justin skickade sig om läpparna, ”Pizza?”, föreslog han med ett stort leende lekandes på läpparna.
”Nej”, skakade jag på huvudet, ”inte för att Pattie sa nej, utan nej för att jag är sugen på något fräschare. Hälsosammare.”
Han suckade.
”Så vad vill du äta då?”
”Caesar sallad. Med söt senapssås”, svarade jag övertygande för att få mitt förslag att låta gott i Justins öron.
”Sallad?”, ekade han äcklat. Jag hade förstått för länge sedan att Justin inte var en sallads-kille, utan en skräpmats-kille. Att det var gott med skräpmat kunde jag inte förneka, men det var inte gott flera dagar i rad.
”Ja, sallad. Så åk till något bra salladsställe”, beordrade jag honom och slog huvudet bakåt mot det svarta skinnsätet.
”Okej då.”
Jag log nöjt över segern.
Justin vred på ratten, parkerade och drog därefter på sig sina raybans. ”In då”, manade han mig.
”Vad vill du ha?” frågade jag och drog på mig hans svarta snapback så att inte så många skulle känna igen mig. Även fast min egna snapback låg bredvid hans i baksätet så valde jag att ta hans.
Han vred på huvudet åt mitt håll, ”Pizza och en BJ”, flinade han perverst.
Jag slog till honom över armen. ”Ärligt. Vad vill du ha?”
”Ta samma som du tar.”
”Okej”, nickade jag och klev därefter ut ur bilen, i kurs mot restaurangen som hade en stor grönsak som logga. Det var bara en ren chansning att det var rätt ställe, men jag märkte så snart jag klivit innanför dörren att jag hade chansat alldeles rätt.
Leendes gick jag fram till disken för att beställa. Killen bakom kassan avfyrade en vit, men rätt så krokig tandrad mot mig, ”Vad får det lov att vara?” frågade han efter att ha stått och lett ett bra tag.
”Två caesar sallader, båda med söt senapssås. Kyckling”, rabblade jag snabbt upp och tryckte därefter ned mitt bankomatkort i betalningsmaskinen som stod vid sidan av mig på disken. Han knappade in min order i maskinen och rabblade därefter upp summan för mig.
När jag hade betalat backade jag några steg och slog mig ned vid en av de alla barstolarna vid fönstret. Jag vred på huvudet och försökte se in i Justins bil, men de tonade rutorna gjorde det omöjligt för mig. Besviket vände jag tillbaka huvudet mot salladsbaren där samma kille som tagit emot min beställning stod och höll på med min och Justins sallad. Han såg förvirrad och stressad ut, men ändå otroligt koncentrerad. Bara åsynen av honom fick mig nästan att vilja brista ut i skratt.
”Alex Smith?! Herregud, är det verkligen du?!” tjöt en tjejig – och otroligt irriterande – röst bakom mig.
För en sekund övervägde jag att vända mig om men ångrade mig sedan snabbt. Skulle jag vända mig om så skulle hon förstått att jag reagerat, och att det då var jag och då kanske hon skulle ringa sina andra Belieber kompisar som därefter skulle inse att Justin satt i bilen utanför och väntade. För att verka helt oberörd av hennes skrikande drog jag upp min mobil och klickade mig istället in på instagram.
”Alex?” repeterade tjejen bakom mig, denna gång en aning lugnare.
”Jag sa ju att det inte var hon”, väste en annan, förmodligen skrik-tjejens kompis. ”Kom, vi går nu.”
Den andra tjejen gnydde till, ”Varför då? Vi väntar tills hon vänder sig om. Hon kanske inte hörde.”
”Nej, du har skämt ut oss för hela restaurangen. Nu går vi Jules”, fräste kompisen igen till skrik-tjejen som uppenbarligen hette Jules. Mitt hjärta stod still i bröstkorgen på mig och jag lyssnade noggrant efter tecken på att dem hade gått.
”Okej då”, suckade Jules besviket. Snart därpå ringde dörrklockan och dem var försvunna.
Lättat pustade jag ut. Det hade varit nära ögat...
Ibland blev jag förvånad över hur Justin var så lugn bland sina fans. Jag hade länge haft för mig att dem var vilda djur som gjorde vad som helst för att få träffa någon relaterad till Justin. Det kanske inte gällde alla, hade jag räknat ut efter de månader jag nu arbetat med Justin.
”Ursäkta, miss?” ropade killen som jobbade här till mig. Jag stelnade återigen till, rädd över att han skulle börja tala med mig om Justin, men tittade ändå upp på honom. Han stod med en papperskasse med restaurangens logga, hängd framför sig. ”Din mat är klar”, informerade han mig och log försiktigt.
Jag besvarade hans leende, ”Tack.”
Snabbare än menat tog jag emot påsen och sprang sedan snabbt ut ur restaurangen. Justin satt med mobilen upptryckt i ansiktet när jag slog mig ned i passagerarsätet.
Jag placerade pappkassen som maten låg i, i baksätet, varpå jag satte mig till rätta i mitt säte.
”Kör då”, manade jag Justin, som fortfarande inte hade lagt undan sin mobil.
”Åh... Just ja.” mumlade han och lade förvirrat ned sin telefon.

 

Justin såg ledsen ut när han körde ut från parkeringen. Ledsen som i att något var fel. Ledsen som i besviken och krossad. Jag märkte det på honom. Han hade inte glimten i ögat som han annars alltid brukade ha.
”Justin, är allt som det ska?” undrade jag bekymrat.
Han såg på mig, ”Vadå? Ska det vara något eller?” nästan fnös han.
”Jag ser det på dig, något är fel. Berätta.” bad jag honom.
”Men...”
”Nej! Inga men. Berätta bara Justin för ena sekunden var allt som vanligt och den andra ser du ut som om du fått en kniv genom hjärtat.” utbrast jag, ivrig att få veta vad som pågick i hans hjärna. Vilket kunde vara vad som helst om jag kände Justin rätt.
”Nej, men det är bara det att jag gick igenom bilderna på min telefon, bilderna på mig och dig,” han pausade för att se plågat på mig innan han vände tillbaka blicken på vägen framför oss. ”Och jag insåg hur mycket jag vill visa alla att du är min. Jag hatar att vi måste gömma oss, inte visa vad som egentligen pågår. Jag vill visa upp hela världen att du är min och att ingen får röra dig. Jag vill kyssa dig framför alla, hålla din hand framför alla och inte dela dig med någon.” han suckade och bytte hand på ratten så att han styrde med den högra. Den vänstra lutade han mot fönstret och lutade sitt huvud i handen.
”Jag vet, jag vet. Jag vill också kyssa dina gudomligt frestande läppar och hålla i din trygga, varma, mjuka, gosiga... tja, det är en helt lista men skit samma. Jag vill kunna göra precis allt det du sa offentligt. Men det går inte”, andades jag ut, besviken över att behöva göra Justin besviken. Mitt allt. ”Kanske om ett tag. Men jag vill ha oss för oss själva tills vidare... dels för att dina fans skulle bli galna och löpa amok och dels för att du har rätten att kunna skilja privatliv och ditt offentliga liv. Dina fans behöver inte veta om allt som pågår när du inte är Justin Bieber – superstjärnan.”
”Jag antar att du har rätt...” suckade han och tog tag i min hand, ”för den här gången.”
”Psst, tror du jag. I hemlighet har jag rätt jämt”, svarade jag självsäkert samtidigt som jag flängde med håret – något som fick mig att se urlöjlig ut. Men just då brydde jag mig inte. Jag var med den person som betydde allt för mig just nu och då kunde jag se ut hur som helst, för jag visste att han skulle älska mig hursom.
”Så.. äta blir det då. Vad ska vi hitta på sen måntro?” frågade Justin och svängde in på sin gata.
”Kolla på film och mysa. Bara mysa”, slängde jag snabbt ur mig så att han inte skulle hinna komma med något annat förslag som att gå ut på fest med Za, Ali och Twist till exempel.
Ett skratt for istället ur hans strupe, ”Säger du det så.”
Allt jag förmådde mig själv att göra var att le. Le för stunden, och för Justin. Trött lutade jag tillbaka huvudet mot sätet och iakttog Justin, som såg ytterst koncentrerad ut medan han körde igenom det flotta villaområdet han bodde i. Det var lustigt hur han varje gång såg lika koncentrerad ut även fast han bott i samma område i flera år.
”Så ja...” mumlade han för sig själv när han svängde in på sin uppfart.
Jag släppte motvilligt taget om hans hand för att kunna befria mig ifrån bältet och istället kunna ta påsen med våran mat. I ögonvrån såg jag hur Justin förberedde sig på att stoppa mig från att ta den inte så tunga kassen, och skyndade mig då ut ur bilen.
Snabbare än vanligt kom jag fram till ytterdörren, men fick vänta på Justin i vilket fall då det var han som hade nycklarna. Flinandes tog han sig upp på den smala gångvägen som ledde upp till hans ytterdörr och skakade sedan på huvudet när han nått mig,
”Du är för lustig.”
”Är jag väl inte. Jag är normal”, protesterade jag dramatiskt och slängde återigen med håret.
Han skrattade mjukt, ”Okej babe, vi säger så.”
”Det är så”, fortsatte jag strängt och skyndade mig förbi honom in i det kollosala huset. Varje gång jag klev innanför dörren blev jag alltid lika förvånad över hur stort och fint inrett det var. Men hette man Justin Bieber så var det väl en självklarhet att man bodde så här lyxigt.
”Äta först?” frågade jag med höjda ögonbryn bakom köksön.
Justin skulle precis svara när hans mobil började ringa. Han höll upp ett pekfinger för mig att vänta och fiskade snabbt upp mobilen ur jackfickan. Ett stort leende tog plats på hans läppar, ”Jazmyn! Hej! Vad kul att du ringer!”
Jag rynkade förvirrat på pannan. Jazmyn? Vem var det? Diskret vred jag på huvudet för att kunna höra bättre om vad som sas i rummet bredvid.
”Ja, det är jättevarmt här. Har du det bra uppe i Kanada? Jaså, det är storm? Mysigt... önskar jag kunde vara där nu och dricka varm choklad med dig. Ja. Men du, jag har besök faktiskt. Nej, det är ingen flickvän, haha... Ja, vi hörs snart. Hälsa alla! Älskar dig med.”
Något inom mig gick sönder. Hade han en annan flickvän? Justin kanske tyckte det var rätt med två tjejer. Det kanske var just därför han och Selena hade gjort slut? Krampaktigt greppade jag tag om kanten till köksön för att inte falla ihop. Mina knän gjorde uppror under mig och tårarna brände i ögonvrån.
Justin kom ut i köket igen, med lika stort leende som när han hade gått men det försvann så snart han såg mitt ansiktsuttryck. ”Babe? Vad har hänt?” utbrast han oroligt och skyndade sig fram till mig.
Av ren instinkt ryggade jag tillbaka, ”Vem talade du med, som du älskar så mycket uppe i Kanada?”
”Va? Alex... men...”, började Justin och brast sedan ut i gapskratt. Just då var jag nära på att slå till honom. Ansåg han att detta var något man skrattade åt? Tyckte han situationen var roande? ”Jazmyn... nej... men..”
”Förklara då”, väste jag med darrig röst utan att släppa taget om kanten till köksön.
”Jazmyn är min lillasyster!” skrattade Justin, röd som en tomat i ansiktet utav allt skratt.
Ilskan och sorgen blev som bortblåst. Jazmyn? Hans syster? ”Men hette inte din syster Jazzy? Jaha... oj.”
Justin smekte min kind, ”Vem är det nu som är dum?”
”Inte jag i alla fall”, väste jag men kunde inte undgå att le mot honom.
”Men babe...” viskade Justin mot mina läppar, med sin blick fastnaglad i min, ”vart du lite avundsjuk?”
”På vem?”
”Min lilla syster.”
”Äh.. hon kan ju inte göra så här”, viskade jag och raderade avståndet mellan våra läppar för att kunna kyssa honom.
Hans mjuka läppar masserade mina samtidigt som hans varma, mjuka händer letade sig upp under min tröja, över min rygg. Ett pirr av lycka stötte igenom min kropp och nackhåret på mig reste sig. Varje gång detta hände var jag alltid lika fascinerad över vilken effekt han hade på mig. Det var.. sjukt.
”Babe?” andades jag motvilligt mot hans läppar. Kyssen var – som vanligt – alldeles för skön för att avbryta. Justin måste nog ha tyckt samma sak men svarade ändå med en utdraget hummande, ”Jag måste duscha innan vi äter.”
”Tillsammans?” flinade han och lutade sig tillbaka ifrån kyssen.
”N-” lika fort som jag börjat så avslutade jag. Vad hade jag att säga nej till egentligen? Justin var min pojkvän nu. Min. Han hade dessutom redan sett mig naken och halvnaken ett flertal gånger, så vad gjorde det egentligen för skillnad? Han höjde frågandes på ögonbrynen mot mig. ”Okej då”, svarade jag med en enkel axelryckning.
”Toppen”, flinade Justin och mimade ett 'Yes' för sig själv.
 Leendes satte jag av mot badrummet på den nedre våningen medan jag plockade av mig plagg för plagg, så att jag var helt naken när jag stod vid ingången till badrummet. Jag drog långsamt över allt mitt hår på ena axeln och slängde en blick mot Justin som hade stannat vid soffan, med sin t-shirt i handen.
”Kommer du eller?” fnittrade jag och studsade snabbt därefter in i det svala badrummet.
”Om jag kommer”, svarade Justin bakom mig och placerade sina händer om min bara mage.
 Fortfarande leendes, drog jag på vattnet till duschen som inom kort gick igång. Justins händer gled ned mot mina höfter istället så att han kunde vrida på mig åt hans håll istället.
 Försiktigt höjde jag blicken för att kunna se rakt in i hans ögon och placerade min hand om hans nacke. Han sänkte då sitt huvud mot min högra axel och placerade en varsam kyss där. Samma ilning som alltid for igenom min ryggrad och samma värme spred sig i kroppen på mig. Han höll kvar läpparna i samma position i några sekunder innan han gled med dem, över mina nyckelben till min vänstra axel där han precis som på den högra, lämnade efter sig en kyss.
 Av ren njutning lät jag mina ögonlock falla för några sekunder, men öppnade dem kvickt när jag kände hur Justins huvud höjde sig ifrån min axel. Varsamt placerade jag min tumme på hans kind och började massera den i cirkulära former. Ett litet leende kröktes på hans läppar,
”Jag älskar dig. Det vet du va?”
Just då, och bara då, kände jag mig som världens lyckligaste människa.
Långsamt nickade jag, ”Ja. Och jag älskar dig, mer än jag älskar Nutella. Och det... det är mycket.”

---

They said it. The big L word. Hhuhuuhuh. Kommentera vad ni tycker nu så blir vi happyhappy :)

Skrivet av Liv btw, men en liten del skriven av Ema! Pussss pusss, Liv. <3

Vissa kom fram och bad om bilder, andra autografer men det var ingen som attackerade mig som i andra länder.

”Vilken film vill du se?” undrade jag och öppnade den stora grinden åt oss.

Alex bet sig löst i underläppen, ”Jag vet inte... vi tar första bästa tycker jag.” svarade hon enkelt.

”Det blir toppen babe.” log jag och fortsatte ut på trottoaren, i kurs mot stan. Vi gick i tystnad mot övergångstället, och medan vi väntade på att det skulle bli grönt lutade jag mig mot henne gav henne en lätt kyss.

Jag slog upp dörrarna till mitt sovrum. Det såg precis likadant ut som jag lämnat det för två dagar sedan. Igår hade jag och Justin gått på bio. Vi fick smyga in precis när ljusen i biosalongen slocknat och smyga ut precis innan eftertexterna börjat rulla. Vi var även tvungna att hålla händerna borta från varandra, men det var inte så svårt när man kollade på Madagaskar 3. Filmen hade varit så underhållande att jag inte hade tänkt på att jag ville mysa med Justin.
Jag hade kommit hem för att lämna mina smutsiga kläder och hämta nya. Justin skulle på någon intervju så han lämnade av mig på väg dit.
Jag slängde upp min ryggsäck på sängen och hällde ut alla kläder. Eftersom jag redan spenderat två dagar hos Justin tror jag inte han kommer låta mig sova hemma på länge så jag gick därför fram till garderoben och lämnade ryggsäcken bland mina väskor och tog fram min weekend bag från Longchamp istället.
När allt det nödvändiga låg i väskan gick jag ut till köket för att ta en flaska vatten. Precis när jag skulle kliva in i köket ringde min mobil. Mina tankar for direkt åt Justin men jag kom sedan på att hans intervju inte kunde gått så snabbt. Jag tog snabbt en flaska vatten ur kylen innan jag sprang i full fart tillbaka till sovrumet där min mobil låg..
Jag slängde mig på sängen och svarade det okända numret.
”Hallå, det är Alex?”
”VARFÖR HAR DU INTE SAGT ATT DU OCH JUSTIN ÄR TILLSAMMANS?!” skrek en välkänd röst i örat på mig.
”Tyra?” gissade jag och satte mig upp i sängen, fingrandes på flaskans topp.
”Ja, duh! Vem annars? Men seriöst, hur kunde du låta mig få reda på det från skvallertidningarna?” spottade hon i luren. Hon var uppspelt över något hon inte ens borde vara uppspelt över.  
”Tyra vad pratar du om? Var har du fått det ifrån?” undrade jag lugnt.
”Det finns bilder på dig och Justin på TMZ.” Jag var tyst i några sekunder innan jag insåg vad hon sa. Panikslaget letade jag upp min dator och slängde upp locket på den.
”Vadå för bilder vad pratar du om?” lekte jag dum. Det kunde inte vara några bilder på oss, vi hade ju skött oss.
”Bara kolla på dem.” ag klickade mig in på TMZs hemsida och mycket riktigt fanns det en rubrik som sade ”Justin Bieber och Alexandra Smith - eller Jalex kanske passar bättre att kalla dem nu. Paret kysstes ute.”
Med skakiga fingrar klickade upp bilderna och precis som Tyra sa var det bilder på oss. Två stycken. Men de var så suddiga att inte ens världens bästa Photoshop kunde fixa den. Man såg inte att det var vi. Jag skulle inte känt igen oss om jag inte visste vad vi hade haft på oss igår.
”Tyra, det där är inte jag och Justin. Om vi hade varit tillsammans hade du fått veta det.” suckade jag och stängde ned locket till datorn igen.
”Är du säker? För det ser ut som du. Fast nej? Bilden är ju hur suddig som helst. Så nej. Du hade berättat för mig.”  Jag skrattade åt hennes dumhet. Ibland var Tyra verkligen blond, inte bara hårmässigt utan blond i hjärnan också.
”Jaja Lexie jag måste gå tillbaka till jobbet. Vi hörs, pussssssss.”
Jag skrattade åt henne, ”Puss Tyris.”
Jag slängde mobilen på sängen och pustade ut. Scooter, pappa och Pattie. De var de enda som visste om mig och Justin just nu. Och även om Tyra var min bästa vän så ville jag att det skulle förbli så. Jag och Justin hade kommit överens och så skulle det vara.
Min telefon började ringa ännu en gång. Denna gången var jag för lat för att ens kolla vem det var som ringde, så jag svarade bara.
”Hej babe. Jag är på väg till dig nu. Är du klar?”  undrade Justin. I bakgrunden kunde jag höra folk tala och undrade om de hade hört att han kallade mig babe.
Jag såg på mitt armbandsur, ”Jag är klar, men vad hände med din intervju? Det har gått lite mer än en halvtimme sedan du lämnade mig, är du redan klar?”
”En intervju tar oftast inte mer än tio minuter.” skrattade han. Jag hörde Justin smälla till sin bildörr och förstod då att han hade satt sig i bilen.
”Vad vet jag, det är inte jag som är popstjärnan här va...” mumlade jag barnsligt, som en femåring som inte fått det han önskat sig i julklapp.
”Men du dejtar en popstjärna, det är samma sak.” sade han och jag kunde höra han flina.
”Är det inte alls.” kontrade jag.
”Är det visst.”
”Whatever, smsa mig när du är utanför så kommer jag ned.” suckade jag och reste mig upp ur sängen. Jag tog tag i min väska och gick ut med den i hallen.
”Bli inte sur babe. Ses snart, pusssssss.”  sade han och valde att dra ut på s:en, precis som Tyra hade gjort.
Istället för att svara lade jag bara på luren. När jag lämnat väskan vid ytterdörren gick jag tillbaka in till sovrummet för att byta om.
Jag öppnade garderoben och drog ut mina gråa mjukisbyxor som jag klippt till shorts och ett svart linne. Kläderna jag redan hade på kroppen tog jag av och slängde de i högen tillsammans med de andra smutsiga kläderna jag haft hos Justin.
När jag fått på mig de rena kläderna knöt jag en rödrutig skjorta om midjan och satte min Los Angeles snapback på huvudet. Mitt klädval idag var rena motsatsen till vad jag hade haft igår på bion med Justin, men jag visste när man skulle klä upp sig och när man kunde vara lite mer avslappnad.
Mobilen plingade till sekunden senare och meddelade att han var framme.
Snabbt tog jag tag i mobilen och gick ut i hallen. Väskan slängde jag upp på axeln innan jag lämnade lägenheten. Jag såg till att det var låst innan jag tog mig ned för de få trapporna som fanns och steg ut. Justins röda Ferrari stod parkerad in till trottoarkanten och jag kunde inte sluta beundra den. Den var så cool och verkade så enkel att köra. Den var liten och snabb och man kunde bara sitta två i den. Jag älskade den.
”Där är den Alexandra jag känner.” hojtade Justin när jag öppnade bildörren och slog mig ned. Han syftade antagligen på min klädsel, som precis som han hade sagt var mer jag.
”Ja ja, här är jag”, mumlade jag ointresserat, ”Men fy fan vad jag älskar denna bilen. Den är så jäkla grym och skön och söt och fin och sexig och het och åhhh.”
”Babe? Är du säker på att du pratar om bilen? För det verkar som om du pratar om mig.” sade Justin självsäkert samtidigt som han svängde ut på gatan. Han kastade en blick på mig och flinade.
”Nej, jag är rätt säker på det jag säger. Denna bilen, wow. Jag ska önska mig en sådan av pappa.”

Justin parkerade bilen. Inte i sitt garage utan på en parkering till något som såg ut som en liten idrottshall eller liknande. Ingen annan syntes till i närheten men jag lade märket till att det även fanns några andra bilar parkerade på parkeringen.
”Justin, vad gör vi?” undrade jag förvirrat och kisade med ögonen genom vindrutan på byggnaden framför oss.
”Du får se.” svarade han samtidigt som han drog ut nycklarna ur tändningen. Vi klev båda ut ur bilen och gick sida vid sida mot ingången till byggnaden.
”Damerna först.” Justin bugade och höll dörren öppen för mig.
Vi gick igenom något som verkade vara ett litet stängt café innan Justin svängde till vänster och stannade framför en stor dörr.
”Det är lite folk jag vill att du ska träffa.” berättade han och gav mina läppar en lätt puss.

 

Jag gav klartecken i form av en nick innan Justin öppnade dörren och vi klev in i, som jag spekulerat, en mindre sportarena. Det fanns tre killar som sprang runt på planen och kastade med en basketboll.
När de fick syn på oss upphörde spelet och de började istället gå mot oss.
”Nej men titta, är det inte paret Justin och Alex.” ropade den ena killen. Jag kunde inte låta bli att bli sur. Justin hade berättat för de, även fast vi kommit överens om att hålla det hemligt. Isånfalla hade jag lika gärna kunnat berätta för Tyra.
”Vännerna Justin och Alex. Vi är vänner.” Min röst lät kaxig när jag sade emot killen som påstått att vi var tillsammans, men det brydde jag mig inte om.
”Vi vet det tjejen, men vad fan, det är dags att Justin får sin tjej. Ni borde ta vänskapen till nästa nivå.” Nu var det den andra killen som hade öppnat munnen för att prata. Och orden som lämnade hans mun tydde på att de inte visste något trots allt. Ilskan som hade pyst inom mig försvann på några sekunder.
Justin skrattade och skakade lätt på huvudet, ”Lex, detta är mina vänner. Lil Twist, Lil Za och Marjor Ali. Twist, Za, Ali detta är min Alex.”
Twist var den som kallade mig och Justin par, Ali var han som tyckte vi skulle bli tillsammans och Za var han tredje. Utan att tänka mig för nickade jag samtidigt som jag repeterade deras namn i huvudet.
”Tjena killar." hälsade jag och försökte mig på en vinkning men som bara blev som en båge.
”Haha, heeeej tjejen! Välkommen in i familjen.” sade Twist glatt samtidigt som alla tre gick mot mig i en gruppkram.
”Du kommer trivas så bra.” tyckte någon av dem. Jag kunde inte urskilja rösterna ännu.
Länge stod de och kramade mig innan jag kände en hand ta tag i min och slita mig ur deras omfamning.
”Okej guys, nu räcker det. Jag tror hon har fattat.” sade Justin med avundsjuka i rösten.
”Vadå är du avundsjuk Bieber?” undrade jag och drog åt mig min hand.
”Nej, aldrig det Smith. Vad får dig att tro en sådan sak?”
”JB du är avundsjuk, men spelar roll för nu tycker jag vi spelar lite basket.” sade Ali och tog upp en boll som låg på golvet bakom honom. ”Vi kör tre mot två.”
”Jag är inte med Justin!” ropade jag snabbt och sträckte upp en arm i luften, som om jag vore i skolan. Alla förutom Justin skrattade och jag ryckte på axlarna åt deras skratt.
”Va? Varför inte?” undrade Justin sorgset, som om jag hade sparkat honom på smalbenet och sedan sagt att jag inte ville vara hans vän längre.
”Jag vill vara med i det vinnande laget.” svarade jag kaxigt och blinkade mot honom ett flertal gånger.
”Uuuuuh.” tjöt resten av gänget i mun på varandra.
”Okej så jag, Alexandra och Za i ett lag och ni två i det andra?” Ali fick det att låta som en fråga. Justin och Twist nickade enkelt, även fast det såg ut som att Justin blev tvingad till det.
”Whatever.” muttrade Justin surt.
Vi började röra oss längre in på planen. Justin slöt upp vid min sida. ”Må bäste man vinna.” viskade han sexigt i mitt öra samtidigt som han klämde min rumpa.
Det enda som stoppade mig ifrån att springa fram till honom och kyssa honom var hans vänner som gick några enstaka meter framför oss.
Att hålla oss hemliga visste jag inte hur länge det skulle hålla. Tiden jag gissade på var iallafall inte tvåsiffrig.

Jag sneglade på Justin där han satt i förarsätet. Han satt spänt och var koncentrerad på vägen framför honom även fast vi redan svängt in på hans gata som han praktiskt taget kunde i sömnen.
Mitt lag hade vunnit. Med 20 poäng och som jag hade uppfattat det den tiden jag känt Justin, så hatade han att förlora. Sedan att vi twittrat och instagrammat om hans och Twists förlust måste ha gjort honom surare än vad han redan var.
”Babe.” viskade jag mjukt och vred på mig så att jag satt vänd mot honom när han svängde in på sin uppfart.
Inget svar. Han tog upp fjärrkontrollen till garaget för att trycka på en knapp som skulle öppna dörren utan att se på mig. Dörren öppnades sakta och mitt tålamod började ta slut.
”Babe, var inte sur. Snälla.” kved jag när Justin snyggt och prydligt parkerat Ferrarin bredvid sina andra bilar.
”Jag är inte sur.” svarade han iskallt och drog ut nycklarna. Han skulle just öppna dörren när jag stoppade honom.
”Vänta.” Jag knäppte upp mitt bälte och klättrade över till hans sida. Jag satte mig gränsle över honom och placerade mina händer på hans axlar.
”Alex, vad är det? Jag har inte tid med detta.” Han vände bort huvudet och såg ut genom fönstret.
”Jo det har du. Jag ska få dig på bättre humör. Luta dig tillbaka och njut.” viskade jag och kysste hans läppar. Han slappnade av en aning i samband med att jag fortsatte massera hans mjuka läppar.
Justins händer letade sig motvilligt upp till min midja. Han ville ha mer, men han ville inte visa sig svag.
Jag började gnida mig mot hans skrev. Mina fingrar flätade jag samman bakom hans nacke och tryckte han närmare mig - om det ens vore möjligt.
”Alex...” mumlade Justin mot mina läppar. ”Vad håller du på med?”
Jag ökade takten i mitt gnidande. ”Tyst och njut bara.” viskade jag. Sakta drog jag mina händer längs med hans bröst och ned till hans byxkant. Jag knäppte sakta upp hans byxor och drog ifrån kyssen. Justin såg förvirrat på mig. Jag placerade händerna på hans kalsonger och med lite hjälp från Justins sida drog jag ned de tillräckligt mycket för att kunna se hans, ”Jerry” som hans fans kallade honom. Jag skrattade.
”Vad?” undrade Justin bekymrat, nästan förolämpat. Då slog det mig - han kanske hade trott att jag skrattade åt den.
”Nej jag bara tänkte på vad dina fans kallar den.” skrattade jag snabbt fram som förklaring.
Justin skrattade, ”Vad fan Lexie... Ofta du tänker på det nu?”
”Men vadå? Haha ska jag tänka på det när jag dansar eller? Håll käften nu.”
Jag böjde mig ned med händerna om honom och slickade mig om läpparna innan jag stoppade den i munnen. Sakta började jag suga, upp och ned, noga med att inte ta in hela hans längd.
Jag lekte med min tunga mot honom för att ta in hans smak. Försiktigt ökade jag takten en aning men nu med hela längden i munnen. Justin spände sig och lade händerna på sätet, som om han ville hålla fast sig.
”Jävlar babe!” stönade han. Jag log inombords. Jag hade lyckats. Detta var första gången jag gjorde detta så mina improvisioner hade visst lyckats.
Jag saktade ned farten igen för att försiktigt, knappt märkbart, dra med tänderna längs med hela honom. Ett lågt stön lämnade Justins läppar och jag repeterade samma sak igen.
”Snabbare älskling.” kved Justin. ”Jag är snart där.”
Jag sög sakta ytterligare en gång för att reta honom, innan jag ökade takten. Jag sög och slickade när jag plötsligt kände min mun fyllas med en vätska och Justin slappnade av.
Vätskan var varm och tjock och den smakade salt. Men jag tyckte om det. Jag svalde vätskan och gjorde rent Justin innan jag satte mig upp.
Justin hjälpte mig dra upp hans kalsonger och jag knäppte hans byxor innan jag satte mig tillrätta över honom.
Han placerade händerna på min rumpa och höll fast mig. ”Det är inte så att jag inte tyckte om det, jag älskade det. Du var så duktig älskling. Men varför gjorde du det?” Jag log och gav hans läppar en snabb puss innan jag lutade mig tillbaka mot ratten för att se på honom.
”Du var sur och jag var sugen på att testa. Så jag tänkte att jag kunde få dig på bättre humör samt prova på att få göra det.” berättade jag ärligt. Jag hade faktiskt velat prova ett tag, men aldrig fått chansen.
”Aw, nästa gång behöver du inte vänta tills jag blir sur för att prova på sådana saker.” sa Justin när jag klättrade över till mitt säte.
”Så nu erkänner du att du var sur?” undrade jag och klev ut ut bilen.
”Jag hatar att förlora.” nickade han och låste bilen. Han tog min väska ifrån mig och tog tag i min hand. Vi gick tillsammans mot dörren som ledde in till huset.
”No shit?” retades jag. ”Ska vi se om jag kan slå dig i något annat med? Du får gärna bli sur ofta.” skämtade jag.
”Din lilla kåtis, är du så sugen?” Vi kom in i hallen och Justin slängde sina nyklar på byrån som fanns där innan han gick upp mot sovrummet.
”Jag är alltid sugen på dig.” svarade jag. Snart därefter började jag springa i trapporna. ”Sisten upp måste massera den andras fötter.” ropade jag satte fart. Jag slängde upp sovrumsdörren och slängde mig på sängen.
”Mina fötter önskar en massage.” sade jag och pekade på mina fötter.
”Och ”Jerry,” sade Justin och gjorde cituationstecken, ”önskar även han en massage eftersom jag förlorade igen.” Justin slängde väskan på golvet och satte sig på sängen.
”En gång...” Jag avbröts av Justins telefon.
Justin fiskade upp sin iPhone och lät sedan sitt finger glida över skärmen för att svara. Han hälsade inte på personen som ringde utan satte på högtalaren istället.
”Vi båda hör dig nu.” berättade Justin för personen - som fortfarande var okänd för mig - som hade ringt. Nyfiket sneglade jag ned mot skärmen och skymtade Scooters namn. Med ens blev jag orolig över varför han ville prata med oss båda.
”Ni två. Mitt kontor om en timme. Vi har lite saker att prata om.”

---

Ännu en cliff-hanger... många såna nu, men nästa kapitel slipper ni! PROMISE.

Jag kände något röra på sig i min famn. Sakta slog jag upp ögonen för att se Alex vända sig mot mig och placera sitt huvud på min nakna bröstkorg.

När jag hade Alex i min famn kändes det som om jag hade hela världen i mina händer. Faktum var att hon var min värld. Hon fick mig att känna det ingen annan någonsin fått mig att känna och hon såg mitt riktiga jag trots vissa brister jag hade.

Hon var så vacker där hon låg. Fast det var hon alltid, vacker, söt, het, snygg, dödssnygg, ja listan kunde göras lång. Och att veta att hon var min fick hela min kropp att pirra av lycka.

Hon log i sömnen vilket gjorde mig nyfiken. Vad drömde hon om? Vad pågick i hennes tankar? Jag ville väcka henne men samtidigt inte, så jag bestämde mig för att spela lite teater. Jag gnuggade mig i ögonen för att se lite trött ut och blundade sedan.

Jag började hosta. Ordentligt. Så att min kropp vibrerade och mitt bröst lyftes. Jag höll mina händer för munnen och hostade ännu högre. Alex rörde sig bredvid mig och jag öppnade ögonen. Hon lutade armbågen mot madrassen för att hålla sig uppe och såg på mig närjag mötte hennes blick.

”Jus, mår du bra?" viskade hon hest fram. När jag slutade hosta lade hon en hand på min kind.

”Jadå, jag mår bra. Förlåt för att jag väckte dig, baby.” ursäktade jag mig utan att kolla på henne. Skulle jag lägga min blick på henne så skulle jag inte kunna hålla mig ifrån skratt över mitt usla försök i att väcka henne.

”Hur mycket är klockan?” undrade hon i samband med en långdragen gäspning.

Jag slängde en snabb blick på den digitala väckarklockan bakom hennes huvud, ”Halv åtta.”

”Skojar du? Jag hatar Jet-lag…” utbrast hon irriterat och drog en hand igenom sitt rufsiga hår.

”Ska vi kliva upp?” frågade jag henne medan jag lekte med en av hennes alla hårslingor.

Hon nickade, ”Ja. Men skulle jag kunna få använda din dusch först? Jag känner mig rätt så ofräsch… Det var tre eller fyra dagar sedan jag hade tid med en dusch.” skrattade hon generat.

”Allt som är mitt är ditt sötnos. Du behöver inte be om lov”, flinade jag till svar. ”Vill du ha sällskap?”

Hennes kinder flammade upp i en mörkröd nyans, ”Jag tror jag klarar det själv Justin.”

Jag ryckte på axlarna och reste mig sedan upp ur sängen, ”Vem vet?” frågade jag medan jag drog på mig ett par rena mjukisbyxor som legat ihopvikta på fåtöljen i hörnet av rummet.

”Jaja…” Hon följde mig exempel och reste sig snabbt upp, men försvann lika snabbt in på badrummet. Skakandes på huvudet för mig själv tog jag mig ut ur rummet och sprang därefter ned för trappan, in i köket.

Väl framme slog jag upp kylskåpet i jakt på frukost samtidigt som jag nynnade på Beauty And A Beat. När man stod i studion och sjöng samma låt gång på gång så inträffade det lät att man gick runt med låtarna på hjärnan flera dagar efter, i värsta scenario, veckor.

Fortfarande nynnandes på låten, sträckte jag mig efter vanilj yoghurten som stod i dörren. Jag placerade kartongen med yoghurt på köksön bakom mig och fortsatte mot skafferiet där jag plockade fram torkade bananer och en storts müsli, varpå jag ställde fram två skålar med bestick bredvid yoghurten.

Nöjd över mitt påhitt till frukost, slog jag mig ned på en av barstolarna vid köksön och slog på teven som satt upphängd på väggen bredvid kylskåpet. Det fanns praktiskt taget en teve i alla rum i hela huset. Jag tryckte igång MTV där en repris av Teen Wolf höll på och kliade mig sedan på min bara rygg. Vi förväntade oss inget besök, så därför gjorde det nog ingenting om jag valde att strunta i att sätta på mig en tröja. Faktum var att det var ganska skönt att gå omkring med bar överkropp. Med en tröja på sig blev man varm snabbt, och det fanns inget i Los Angeles som gjorde en kall förutom stormarna. Jag skulle precis byta kanal när min mobil började ringa.

Jag hoppade snabbt av stolen jag satt på och skyndade mig in i vardagsrummet där den låg, på tvbordet där jag lämnat den igår. Utan att slänga så mycket som en blick på vem det var som ringde, svarade jag.

”Hallå du har kommit till… eller tja, du vet nog.” andades jag ut med ett skratt gömt i rösten.

”Justin, vart är din hårfön? Har du en plattång?” Alex.

Jag skrattade högt in i luren, ”På riktigt Alex? Kunde du inte ropa det till mig?” skrattade jag.

Hon suckade, ”Jag vill inte förstöra mina vackra stämband”, kvittrade hon sockersött, ”Nå? Har du en plattång? Min ligger i min väska… i min lägenhet. Så ja.”

När skrattsalvorna som lämnade min mun äntligen upphörde svarade jag någorlunda seriöst,

”Hårfönen ligger i skåpet under handfatet. Det borde ligga en plattång där. Antingen mammas eller…”, började jag och blev automatiskt hindrad av mig själv, ”Selenas gamla.”

”Åh. Okej. Tack så mycket. Jag kommer snart ned. Puuuuuuusss!” svarade hon oberört. Som om det inte gjorde henne någonting att använda Selenas gamla grejer.

Dock så gjorde Alex helt rätt i att inte bry sig. Det var bara en plattång som jag glömt ge tillbaka till Selena. Det fanns större problem i världen. Alex skulle inte direkt dö av att röra något som en gång i tiden tillhört Selena. Hon visste att Selena inte betydde någonting för mig längre och brydde sig nog därför inte.

Tröttsamt lunkade jag tillbaka ut i köket där jag istället slog på E!. Ett klipp på mig visades upp och täckte hela skärmen innan programledarnas stora leenden kom tillbaka. En av tjejerna höll upp Believe i sin egna hand och nickade imponerat åt Boyfriend videon som nyss spelats upp.

”Bieber gör det igen. Han imponerar oss varje gång med sin storslagna charm och gudomliga röst. Hur gör killen?! Believe är även mognare än hans förra album, vilket jag gillar. Han säger ifrån till alla hatare och berättar för världen att han har växt upp.” rabblade hon snabbt upp. Ett stort leende spred sig på mina läppar, bokstavligen från öra till öra.

Hennes manliga medarbetare nickade instämmande, ”Jag undrar vart killen får allt ifrån.”

”Hans nya singel Boyfriend som kom ut här i veckan har redan nått plats ett på iTunes världen över! Det tycker jag vi ger en applåd för.” log tjejen och började applådera. Medarbetaren följde hennes exempel och nickade samtidigt som hans händer slogs mot varandra.

”Och vet du Cheryl? Justin tycks ha träffat en ny tjej.” En bild på mig och Alex från igår på flygplatsen när jag hjälpte henne med hennes väska visades och killen fortsatte att prata. ”Det är hans dansare Alexandra Smith som Biebs har spenderat väldigt mycket tid med på sistone. Ingen har ännu bekräftat något men vi ser sättet Justin ser på henne. Alex...”

”Vad kollar du på?” Min blick for snabbt till Alex som kom ingåendes i köket. Snabbt tog jag tag i fjärrkontrollen och stängde av TVn. Gud visste vad de skulle säga och det är inte alltid de säger snälla saker.

”Tråkig tvsmörja” ljög jag och såg på henne. Hennes hår var fortfarande blött men hon hade satt upp det i en donought på huvudet. ”Vad hände med föna och platta håret?” undrade jag för att få henne på andra tankar.

Alex slog sig ned på barstolen mitt emot mig. ”Jag orkade inte fixa mig. Jag är lat på det viset förstår du.”

”Det gör inte mig något. Du är fin i vad som helst.” sade jag och såg på henne. Hon rodnade lite innan hon såg ned i skålen framför henne. ”Hoppas du gillar müsli, min fantasi är inte riktigt på topp.”

”Müsli blir toppen älskling.” log hon och högg in.

Vi åt vår frukost i tystnad och stirrade åt olika håll i huset. Hon, ut på tomten och jag, på den avslagna TVn. Jag lät min blick landa på Alex som fortfarande åt som en galning och såg att hon hade yogurt i båda mungiporna. Flinandes böjde jag mig fram mot henne och placerade min haka i min handflata. Hon såg frågandes upp på mig.

”Du har lite yogurt i ansiktet babe.” konstaterade jag och drog min fria hand igenom mitt hår.

”Men ta bort det då.” lipade hon. Jag lutade mig fram och övervägde för en sekund att stryka bort yoghurten med hjälp av min tumme, men lutade mig istället fram mot hennes kind. I några sekunder satt jag bara sådär, och andades mot hennes skära kind. Bara av att vara nära henne gjorde mig fullkomligt galen. Hon gjorde mig fullkomligt galen. Jag var upp över öronen förälskad i Alexandra och det gick inte att förneka det.

”Nå?” viskade hon fram med darrig röst, ”Ska du låta yoghurten vara kvar där eller?”

Leendes raderade jag mellanrummet mellan hennes kind och mina läppar, och pressade dem mot yoghurtfläcken. Försiktigt för att inte förflytta mig så mycket som en centimeter började jag röra mina läppar, i cirkulära rörelser och pressade min blöta tunga mot yoghurten. En blandning av vaniljyoghurt och ansiktskräm spred sig snabbt i munnen på mig, vilket fick mig att avbryta min lilla hångelstund och istället försöka bli av med smaken genom att trycka in så mycket yoghurt som jag förmådde i munnen.

”Smakar jag inte gott?” skrattade Alex ironiskt fram bakom sin sked.

Jag visade upp hela min tandrad för henne, ”Jo, du smakar godare än alla maträtter i hela världen... men ansiktskräm smakar mindre gott.”

”Oj, justja. Förlåt.” ursäktade hon sig och ryckte på axlarna.

”Äh, kom hit med dig.” log jag mot henne, och snabbare än blixten hade Alex förflyttat sig ifrån sin stol till mig. Jag placerade varsamt mina händer på hennes korsrygg för att kunna trycka hennes kropp ytterligare några centimeter närmre min.

Hon kollade djupt in i mina ögon samtidigt som ett litet leende kröktes på hennes läppar. Av att se henne le, kunde jag själv inte hålla ett leende inne utan sken upp i ett jag med. Där stod vi, och log mot varandra. Som om det var det mest vardagligaste man kunde göra.

Alex drog ett djupt andetag och lutade sedan sin panna mot min, utan att bryta våran ögonkontakt.

”Kyss mig bara.” viskade hon hest mot mina läppar.

Jag fuktade mina och kollade snabbt ned på henne. De såg inbjudande ut, men så lätt tänkte jag inte ge upp. Långsamt - och retfullt - rullade jag in mina läppar så att endast ett smalt streck återstod på min mun. Hon himlade irriterat med ögonen och drog med sina fingertoppar över min nacke, något som orsakade gåshud att uppenbara sig över hela min kropp.

”Okej...” andades jag ut och innan hon hann komma med något svar var mina läppar pressade mot hennes.

Sötman och värmen från hennes läppar fick ett glädjerus att uppstå inom mig. Äntligen, kunde vi göra detta normalt. Inte som två kompisar som råkade kyssa varandra, utan som ett par. Hon och jag. Jag och hon. Justin och Alex. Alstin? Jalex? Vad man än kunde kalla oss, så var hon fortfarande min och det var det viktigaste. Att vi äntligen var förenade.

”Men du, vi borde nog ta och käka upp det här nu.” tyckte Alex som hade avbrutit kyssen.

Jag böjde nacken bakåt, ”Meh... jag som hade det så mysigt.” gnällde jag och putade ledsamt med underläppen.

”Jag med, men sorry boss. Vi måste äta upp detta först. Sedan kan vi hångla hur mycket som helst, hela dagen.” Hon avslutade meningen med att placera en mjuk kyss på mina läppar inann hon gick tillbaka till sin stol.

Suckandes vände jag på kroppen så att jag istället satt rakt fram, med min yoghurtskål rakt under näsan. Precis som när jag var liten och ivrig på att gå ut med mina kompisar, skyfflade jag i mig det sista av frukosten som fanns i skålen och ställde sedan ned min tallrik i sinken.

Alex som inte ens hade kommit halvvägs med sin frukost kollade storögt på mig, ”Har du bråttom?”

”Ja. Jag vill hångla.” sa jag ärligt och försökte immitera en gnällig fyraåring.

Hon skrattade lyckligt, ”Ja. Snart lilla gubben.”

”Du kan inte kalla mig det när jag är äldre än dig. Det går bara inte ihop babe.” rättade jag henne.

”Jaja. Vem bryr sig egentligen? Det dödar ingen.” ryckte hon på axlarna och fortsatte sedan koncentrerat med sin müsli.  

 

”Alex, kommer du snart eller?” ropade jag från hallen. Hon hade befunnit sig uppe på mitt rum i över trettio minuter, vilket inte alls var likt Alex. Hade hon kanske halkat på badrumsgolvet och dött?

Oron steg snabbt inom mig, och jag var precis på väg att gå upp när dunkande steg hördes ifrån trappan. Lättat pustade jag ut. Död var hon iallafall inte, men döv kanske...

”Vad var det som tog sån ti-” började jag men avbröt mig själv när jag mötte hennes blick.

Hennes hår låg vågigt på hennes axlar och hennes ögonlock var täckta i någon sorts sotning. Det var inte likt henne att sminka sig så. Hon kanske bara ville göra sig fin för allmänheten? Vad visste jag?

Den randiga tröjan hon bar matchade perfekt till dem svarta Vans skorna på hennes fötter och de likaså svarta jeansen. En guldig klocka prydde hennes handled och hon hade en öppen Michael Kors väska hängde löst på hennes axel.

”Vem är du och vad har du gjort med Alex?” var jag tvungen att fråga, då hennes nya stil förvånade mig något enormt. Samma fråga repeterade sig i huvudet på mig. Varför hade hon klätt upp sig så? Var det för mig? För fansen?

”Jag ville bara... testa något nytt. Detta är bara en engångsförteelse, så vänj dig inte Justin Drew Bieber.”

”Phue.” pustade jag ironiskt ur mig och slog sedan upp dörren åt henne. Då folket i Los Angeles var så vana vid att se mig på gatan så var det sällan Kenny behövde gå med. Vissa kom fram och bad om bilder, andra autografer men det var ingen som attackerade mig som i andra länder.

”Vilken film vill du se?” undrade jag och öppnade den stora grinden åt oss.

Alex bet sig löst i underläppen, ”Jag vet inte... vi tar första bästa tycker jag.” svarade hon enkelt.

”Det blir toppen babe.” log jag och fortsatte ut på trottoaren, i kurs mot stan. Vi gick i tystnad mot övergångstället, och medan vi väntade på att det skulle bli grönt lutade jag mig mot henne gav henne en lätt kyss.

---

Lite kortare, men det var i all hast som detta skrevs. Vi ville få det klart och ja... men i nästa kapitel får vi ett nytt besök av våran kära vän DRAMA. Stay tuned och kommentera era åsikter!

Puss och kram, we love uuuuuuuu, Ema & Liv.

”Gör så du. Det var trevligt att prata med dig.” nickade Kenny och slog sedan upp locket till sin laptop igen.

Jag reste mig försiktigt upp ur sätet och gick tillbaka till Justin som fortfarande låg och sov. Gäspandes drog jag åt mig Justins laptop som stod på bordet framför honom och slog upp locket. Skärmen var för tillfället snabbt, men blev genast vit och bara någon sekund senare kom jag in på hemskärmen. Bakgrunden på Justin och sina morföräldrar var täckt av något. Nyfiket granskade jag detta något och ångrade mig genast. Kanske var det inte meningen att jag skulle se detta.

 

Jag öppnade försiktigt min resväska för att berget av kläderna inuti inte skulle trilla ut. Sakta började jag hänga det som gick att hängas på galgar och det som skulle vikas vek jag snyggt och prydligt.

När allt var inne i garderoben en halv timme senare lade jag upp resväskan uppe på garderoben. Sedan hämtade jag rena lakan och bäddade rent sängen. När jag var nöjd och belåten med mitt arbete så gick jag ut i köket som såg ut precis som det hade gjort när jag lämnat det. Av ren vana gick jag fram till skafferiet för att söka efter Nutella. När jag fann en halvfull burk ställde jag mig med ens på tå för att ta ned den. I samma stund som mina fingertoppar rörde vid etiketten så ångrade jag mig. Det må vara gott men det var onyttigt. Jag ville inte ha hål i tänderna eller få diabetes av att ha ätit för mycket av det.

Bestämt slog jag igen dörren till skafferiet och tog istället fram en tillbringare och sedan en flaska isté ifrån kylskåpet som jag hällde i tillbringaren. När flaskan var tom slängde jag ned den i papperskorgen och fyllde ett glas med den kalla drycken jag hällt upp. Jag skyndade mig därefter in i vardagsrummet och slog mig ned i min L-formade, svarta soffa. Glaset ställde jag ned på tv bordet samtidigt som jag skickade iväg ett sms till alla mina behöriga i Sverige om att jag var framme. Klockan måste vara runt sex på kvällen hos dem... tänkte jag och tog en sipp av istéet.

Min mobil vibrerade kort därefter i min hand och jag låste genast upp den för att se vem det var som hade svarat på min sms.

 

Från Crewmateeee:

Hejsan svejsan! När kan jag komma förbi? Ska jag ta med mig Pizza? :) Bara ost? Blir det bra? Puss!

 

Jag bet mig löst i underläppen. Efter vad jag hade sett på hans laptop visste jag inte hur jag skulle känna över att umgås med honom nu när jag visste att mina känslor var besvarade. Jag drog upp mitt hår i en slarvig knut och tänkte tillbaka på vad jag hade läst.

 

Med skakandes fingrar klickade jag på texten. För varje ord blev jag mer och mer förvirrad, men på samma gång gladare och gladare.

”Everytime she smiles, I fall in love over and over,

When I look at her, my feelings gets stronger and stronger,

But our friendship isn’t gonna last, if I tell her the truth,

Love is...”

Förvirrat slog jag ned locket till datorn med en smäll. Handlade... handlade det där om mig? Hade Justin skrivit det? Var mina känslor besvarade? Gillade han mig på samma sätt som jag gillade honom? Hade han haft känslor för mig lika länge som jag haft känslor för honom?

 

Suckandes knappade jag in ett svar. Hela situationen var förvirrande, men det ändrade inte hur jag kände för honom. Jag älskade fortfarande Justin på samma sätt som förut. Men om jag skulle berätta för honom om vad jag hade läst var tveksamt. Tänk om han inte hade skrivit det åt mig? Tänk om han hade en annan tjejkompis som han var kär i? Då skulle jag göra allt värre bara genom att nämna det.

 

Till Crewmateeee:

Visst, Pizza blir toppen! Puss.

 

Vad som än hände skulle han fortfarande vara min bästa vän. Texten förändrade ingenting, försökte jag ständigt intala mig själv.

Tio minuter efter att jag svarat på Justins sms knackade det på dörren. Sakta reste jag mig upp ur soffan och gick ut i hallen. Jag vred om det runda dörrhandtaget och öppnade dörren.

”Någon har beställt pizza!” ropade Justin glatt. Genast klistrade jag på ett leende och låtsades som om ingenting var fel.

”Heeeej babe.” log jag och klev åt sidan så Justin kunde komma in. Han gick lugnt och sansat förbi mig och in till köket för att lämna pizzakartongerna på diskbänken.

”Äta nu eller vänta ett tag?” undrade han och öppnade kylen för att ta en redbull. Justin hade ringt någon som fyllde på kylen åt mig, vilket jag var otroligt tacksam för eftersom jag slapp åka och handla nu.

”Äta senare, jag är inte så jätte hungrig.” svarade jag och slog mig ned i soffan. Några sekunder senare damp Justin ned precis bredvid mig. Lukten av hans redbull nådde mina näsborrar och jag blev sugen på en klunk. Jag tog burken ur Justins hand och förde den mot min mun. Den iskalla vätskan for ned genom min hals.

Justin, som hela tiden iakttagit mig, flinade. ”Du vet babe, det är precis som att vi hånglat när du druckit efter mig eftersom våra saliv har blandats.” Jag höjde ett ögonbryn.

”På riktigt Justin? Du påminner mig om Logan från Zoey 101 som gick på Nikelodeon.” sade jag äcklat och lutade mig tillbaka i soffan.

”Babe, jag vet att du vill hångla. Du vill alltid hångla med mig. Mina läppar är oemotståndliga.” viskade Justin självsäkert med hans sexiga hesa röst. Han vände sig om mot mig och närmade sig sakta. Jag visste vad han höll på med. Men jag ville inte. Jag ville inte kyssa Justins läppar, eller jag ville, men inte under dessa omständigheter. Jag ville tvunget veta var vi låg. Var vi vänner? Var vi mer än vänner? Eller var vi bara knullkompisar?

När Justin var så nära mig att hans läppar snuddade vid mina vände jag kinden åt honom och sköt iväg hans huvud med min hand.

”Justin jag kan inte.” viskade jag fram. Jag stängde ögonen och väntade på hans reaktion.

”Va? Är det för vi hade sex? Förlåt Alex, jag trodde du ville.” sade han och hoppade en bit ifrån mig i soffan med ett förvirrat ansiktsuttryck.

Jag reste mig upp och gick runt tvbordet. Jag såg ledsamt på Justin. ”Nej Justin, det är inte för vi hade sex. Eller jo, på ett sätt är det. Men det som felet är, är att jag inte vet vad fan vi är. Okej? Är vi vänner? Är vi knullkompisar? Är vi tillsammans? Är vi inget? Jag blir bara så förvirrad, okej? Jag vet inte varför du är med mig liksom. Jag vet inte var vi står i detta ”förhållande”. För jag gillar dig som mer än vän okej? Jag vet inte vad du tycker om mig men jag jag skulle kunna tänka mig att vara din flickvän. Det känns som att det är något där liksom. Vi hade sex! Jag har aldrig haft sex. Jag ville spara mig till den rätta, någon jag var säker med. Och jag tror jag är säker med dig. Men det läskiga är att jag inte vet vad du tycker om mig.” jag tog en paus för att kunna andas. Justin satt i soffan och granskade mig med ett pokerface så att jag visste inte riktigt vad han tänkte.

”Och sen att alla sitter och fucking säger åt oss hela tiden att vi passar så bra tillsammans stör mig som in i helvete. För jag vill bara att du ska vara min. Jag vill kunna kyssa dig när jag vill. Hålla din hand när fan jag vill. Och vakna upp bredvid dig på morgonen utan att undra ”vad är det mellan oss?” Jag orkar inte detta mer.” Vad hände just? Erkände jag precis allt det där för Justin. Jag såg på honom där han satt och han såg på mig, helt oberörd. ”Förlåt Justin. Jag bara... Jag ville bara... Äsch, skit samma.”

Jag vände mig om och gick mot mitt sovrum. Jag kunde inte förstå vad jag precis gjort. Jag förstörde vår vänskap. Det var slut. Inget mer Justin och Alex. Jag var bara tre steg ifrån min säng när jag kände Justins hand ta tag i min arm och vända mig om så att jag såg på honom.

Justin såg på mig en lång stund innan han pressade sina mjuka läppar mot mina i en passionerad kyss. Justin placerade sina händer på mina kinder och drog ifrån. Våra pannor var kvar mot varandra och han såg mig i ögonen. Jag blundade, för rädd för att kolla på honom.

”Äntligen.” viskade han och jag bestämde mig för att öppna ögonen för att se honom i ögonen. ”Jag skulle kunna tänka mig att vara din pojkvän också. För att vara ärlig... jag har haft känslor för dig sedan dag ett. Så fort du började prata med mig så vart hela min dag bättre. Att ha sex med dig, det var det bästa jag gjort. Att kyssa dig på festen och på mitt hotellrum var det bästa jag upplevt. Du är bättre än alla förhållanden jag haft, även fast vi inte ens är i ett förhållande! Varje gång jag tittar på dig så fylls jag med värme, kärlek och inte minst fjärilar. Jag är så otroligt förälskad i dig Alexandra, så det finns inte. Och jag har varit det ett bra tag.”

Jag såg in i hans ögon och allt föll på sin plats nu. Jag förflyttade mina händer till Justins nacke och pressade återigen samman våra läppar. Justins mjuka läppar masserade mina med så mycket kärlek och passion att jag ville slå mig själv för att ha varit rädd för att erkänna mina känslor. Det fanns där hela tiden. Alla känslor, i våra kyssar och sättet vi betedde oss mot varandra.

Jag slickade försiktigt på Justins underläpp för att få tillgång till hans tunga. Han log, antagligen för att det var jag som styrde, men särade gladeligen på läpparna för att låta min tunga glida in i hans mun. Våra tungor lekte med varandra och jag kunde inte sluta tänka på hur lycklig jag var.

Justins händer letade sig ned till min rumpa klämde på den. Jag hoppade upp med benen runt hans midja när jag insåg en sak. Vi hade fortfarande inte bekräftat vad vi var.

Jag lade min hand på Justins bröst och sköt undan honom. Han såg undrandes på mig och släppte ned mig på golvet.

”Uhmm... Vad är vi nu då?” frågade jag försiktigt.

”I ett förhållande?” sade Justin och fick det att låta som en fråga.

”Så du är min pojkvän?” undrade jag.

”Mhm, och du är min flickvän.” viskade han och gav mina läppar en snabb kyss.

”Äntligen.” suckade jag dramatiskt ut samtidigt som jag viftade med mina händer vid hans ansikte. Justin log stort mot mig innan han placerade sin hand i nacken på mig och gav mig en kyss på min nästipp.

Hans leende växte sig större av, förmodligen, en tanke han hade, ”Så... ska vi äta nu kanske, flickvän?”

Utan att jag kunde kontrollera det kröktes ett minst lika stort leende på mina läppar, ”Visst kan vi det, pojkvän.”

Jag var tvungen att säga det. Smaka på ordet. Det var perfekt. Justin var min och jag var hans. Vi var äntligen förenade i något riktigt. Inte något mellan-stadie, utan vi var verkligen tillsammans nu. På riktigt.

Justins hand gled ned från min nacke till min hand, som han genast kramade om. En stöt av värme for genast igenom min kropp och ett helt zoo bröts loss i magen på mig. Bara av att veta att jag var hans fick mina känslor att bygga sig större. Hand i hand gick vi den korta biten som behövdes för att komma in till mitt kök. Så snart doften av pizzorna slog mig kände jag hur hungrig jag egentligen var.

Det enda jag fått i mig under detta dygn hade varit Nutella, iste och en klunk Redbull. Om Elenor vetat om det skulle hon dödat mig. Men, Elenor var inte här just nu och kunde därför inte göra något åt situationen.

Justin släppte taget om min hand och med ens kände jag mig tom, även fast han stod med ryggen mot mig endast några centimeter framför mig. Utan att tveka slingrade jag mina armar kring hans överkropp och tryckte min kropp hårt mot hans rygg.

”Du är min. Bara min.” viskade jag mot hans nacke. Till min lycka kunde jag se att nackhåren på honom reste sig på mindre än en millisekund. Så hans känslor måste verkligen vara sanna, då hade jag det bekräftat.

”Och du min.” svarade han och snurrade runt så att vi istället stod face-to-face. Ett litet leende växte sig fram på mina läppar och jag ställde mig på tå för att kunna placera en kyss på hans gudomligt mjuka läppar. Om man hade fått betalt för alla gånger man tänkte på att kyssa hans läppar, så skulle jag lätt vara miljonär vid det här laget.

”Nu äter vi innan pizzorna kallnar.” tyckte Justin glatt och slog sig ned på en av köksstolarna.

Även fast jag verkligen inte ville låta honom glida ur min omfamning så följde jag hans exempel och slog mig ned tvärs emot honom vid bordet. Han sköt över en ostpizza åt mitt håll innan han började skära upp sin egna, likadana pizza.

”Hur ska vi berätta det?” frågade jag med pizza i hela munnen, då jag struntat i att skära och istället rivit av en bit. Justin kollade förvirrat upp på mig. ”Alltså... att vi är ett par nu?”

”Vill du berätta?” var Justin snabb med att fråga. En glimt av hopp reflekterades i hans öga.

Jag lade huvudet på sned, ”Jag tror inte det... Alltså... alla skulle bli så... jag vet inte. De skulle komma med en massa ”Vad var det vi sa!” och hålla på med såna där fåniga barnramsor, förmodligen. Vi skulle inte få en ledig stund. Så fort vi skulle hålla varandra i handen eller kyssas så skulle alla komma med klyschiga pikar av olika slag. Så... nej. Jag, personligen, skulle helst föredra om vi höll detta för oss själva. Åtminstone ett litet tag!” hasplade jag snabbt ur mig, nästan så att jag blev andfådd. Justin kollade bekymrat upp på mig, som om jag hade tagit sönder hans mest dyrbara ägodel. ”Vill du berätta?”

”Ja... faktiskt.” mumlade han ärligt och tog en tugga av sin pizza.

Jag suckade, ”Hur ska vi göra då då? Du vill och jag inte. Det är ju... nej, det går ju inte. Liksom..”

”Jag vet.” svarade Justin, nästan förkrossat. ”Så jag har en idé...”

”Berätta, Sherlock.” bad jag honom och lutade mig nyfiket över bordskanten med blicken liggandes på honom.

Han fuktade snabbt sina läppar innan han tog till orda, “Vi kan berätta för Scooter, din pappa och min mamma. Det är dem viktigaste. Sen tar vi det lilla lugna med alla andra tycker jag. Låter det bra?”

”Hur kan jag veta om jag kan lita på Scooter?” frågade jag misstänksamt.

”Det kan du bara.” skrattade Justin och tog en klunk av sin Redbull. Jag ryckte på axlarna,

”Visst. Vi gör som du sa boss.”

Justin lutade sig nöjt tillbaka i stolen, ”Och du sa att jag var dum... ha.” viskade han lågt för sig själv, men tillräckligt högt för mig att höra. Jag tog en tugga av min pizza och himlade med ögonen.

Min blick landade sedan automatiskt på Justin igen, som nu satt med blicken ned i sin iPhone. Han var så fin. Så snäll. Så underbar. Att en kille som han, världskänd och superhet, kunde falla för en tjej som mig, var ett under. Men jag var så lyckligt. Faktum var att detta var en av dem bästa dagarna jag haft på länge. Alla dagar jag haft med Justin sedan vi träffades för första gången har varit dem bästa dagarna jag någonsin haft sedan min mors bortgång..

Han fick mig att känna mig bra, vacker, speciell. Bara att veta att jag nu, äntligen var hans gjorde mig alldeles upprymd och galet kärleksfull. Det var ingen tvekan om saken.

Jag var upp över öronen förälskad i Justin Drew Bieber.  

---

Now we're talking... dem är ett par! Tadaaa! Många av er har tjatat ett bra tag nu, så vi tänkte "varför inte nu?" så yes. Nu är dem ihop. Vad tyckte ni om kapitlet? Kommentera! Puss, Ema & Liv. ♥