För att klargöra lite saker....
Love Me Like You Do - 9
”Vi skojade med dig! Klart du ska ha lön!” hörde jag Justin säga innan han brast ut i skratt igen.
”Ja klart vi får betalt Alex. Tror du verkligen man kan jobba i två år och överleva utan någon som helst lön? Vi ville bara ge tillbaka för det du gjorde mot oss igår!” dem båda brast än en gång ut i skratt fortfarande med armarna om mig. Jag andades ut. På ett sätt förstod jag dem men kunde dem inte valt något annat att lura mig med?
”Ha ha. Tack grabbar, verkligen. Riktigt kul. Ni är dem mest elaka människorna jag vet. Det var inte ens kul" så fort jag uttalat orden insåg jag att det faktiskt fanns lite komik i det hela och började själv skratta.
”Mina damer och herrar, välkomna ombord på flight C77314 som kommer att ta er hela vägen till Köpenhamn. Flygresan beräknas ta 14 timmar och vi som tjänstgör här ombord önskar er en trevlig och behaglig resa.”
14 timmar. Hela 14 timmar. Det är hur länge jag ska sitta på detta planet. Vad skulle jag hitta på i hela 14 timmar? Tyra hade sedan länge somnat då hon och Fredo spenderat hela natten tillsammans. Vilket hade fått mig att undra om det faktisk var något mellan dem. Tyra hade spenderat mer tid med Alfredo än vad hon hade med mig. Men det gjorde mig inget, vi var ju på väg hem och väl hemma kommer hon att tröttna på att se mig varje dag i skolan. Dessutom hade jag själv inte tid att vara med henne då jag och Nick hade jobbat på koreografier dem senaste dagarna.
Jag var pigg som en lärka och kunde inte ens tänka tanken på sömn. Som tur var hade jag varit smart imorse och klätt mig i en aningen bekvämare outfit bestående av leopardmönstrade harems byxor och en enkel svart topp och försökte nu hitta en så bekväm position som möjligt i dem allt förstora, om ni frågar mig, sätena. Justin, Nick och Alfredo hade insisterat på att uppgradera våra biljetter till första klass när dem hörde att vi skulle flyga i 14 timmar.
”FJORTON TIMMAR? Ska ni flyga i 14 timmar? Helt seriöst?” utbrast Justin.
”Ja vadå då superstjärnan? Det är ju vardagsmat för dig. Borde du inte vara van vid långa flygresor vid det här laget?” Tyra hånlog och stoppade in en nuggets i munnen.
”Ha-ha. Jätte kul, men nej faktiskt inte. Visst jag flyger ofta, men jag har aldrig flugit i mer än 8 timmar. Jag klarar inte av det. Jag blir rastlös helt enkelt.”
”Det är sant. Ni skulle bara sett honom när vi skulle flyga över Atlanten för första gången. Det var i ett vanligt flygplan och efter dryga fem timmar började Justin vandra fram och tillbaka genom hela planet i brist på saker att göra. Han tröttnar väldigt snabbt på saker och ting.” Alfredo boxade vänskapligt till Justin på armen och dem båda skrattade.
”Japp sen kom någon på den briljanta idén att köpa ett privatjet. Så jag gjorde det. No biggie,”
”Ja precis, no biggie. Folk går runt och köper privatplan lite här och var. Det är ungefär som att gå och köpa mjölk!” alla brast ut i skratt. ”Vad? Det är ju sant.” sa jag allvarligt.
”Dummer.” muttrade Nick och såg på mig och därefter Tyra. ”Men seriöst ni kan inte åka i ekonomi klassen i 14 timmar. Ni kommer typ dö. Jag kan uppgradera era biljetter till första klass.”
”Amen herre Gud nej. Vi åkte hit i ekonomi klassen och vi överlevde. Sluta vara så bortskämda och låt oss bara åka.”
”Hell no, jag vill inte ha en trött och utsliten dansare med mig på min turné. Första klass blir det och jag står för kostnaden.”
”Inte en chans.” varför skulle dem betala våra biljetter? Ekonomi klassen är inte så dålig att sitta i och dem flesta flygvärdinnor är väldigt trevliga och hjälpsamma. Det finns ju TV man kan kolla på. Filmer musik och wi-fi så man kan surfa. Man kan till och med få låna kortlekar och spel. Jag vill inte att dem ska betala min resa. Varför hade vi ens tagit upp vår onödigt långa flyg tid över huvudtaget? Min pappa hade frågat om vi ville åka i första klass. Men jag ser det bara som bortkastade pengar. Man betalar flera tusenlappar extra, för vad? Större flygstolar, bättre service, godare mat? Jag är på ett flygplan. Jag förväntar mig inte att det ska vara top notch.
”Jag har inget emot det.” och såklart skulle Tyra motsäga mig som grädden på moset. Detta är ju pinsamt. Varför ska dem betala våra biljetter?
”Tyra sluta nu, det är pinsamt. Vi kan betala våra biljetter själva och det är inget fel med ekonomi klassen. Tack för erbjudandet grabbar. Men ta dem pengarna och skänk dem till välgörenhet.”
”Om du låter oss köpa första klass biljetter så kommer jag skänka dubbelt så mycket av kostnaden till UNICEF.”
”Gör inte så här...” Justins flin var så brett att man kunde tyda det hela vägen från Kina. Jag ville ju att dem skulle skänka pengar. Och tog jag inte biljetterna så kommer dem inte göra det. Jag suckade djupt. ”Jag gör det. För välgörenhet.”
Jag log åt minnet. Jag var så lätt övertalad att det inte är sant. Med en suck zappade jag mellan kanalerna på den lilla Tv:n framför mig. Jag stannade till slut på MTV som visade Plain Jane och lät det vara på samtidigt som jag drog upp mobilen ur fickan på min kofta. Jag såg på Tyra där hon sov och bestämde mig för att instagramma en bild på henne eftersom hon är så tråkig.
Jag klickade mig in på Instagram och skrev in mina uppgifter innan jag loggade in. 8756 nya likes, 2980 nya kommentarer och 48390 nya följare. Great, tänkte jag. Ända sedan Justin lagt upp en bild på mig, honom, Scooter och Nick när vi skrev på kontraktet så hade det strömmat in med kommentarer och likes. Jag trivdes med dem 200 följare jag hade innan eftersom jag kände alla. Nu känner jag inte ens en procent av alla som följer mig. Nåja… jag höll upp mobilen och tog ett kort på Tyra.
”This is for being the worst travel buddy ever @TyraG”
Så fort bilden var uppe trillade liksen och kommentarerna in. Lika fort klickade jag in mig på mitt flöde och gillade några av bilderna som lagts upp, varav en av dem var en bild på mig, Tyra, Nick och Fredo på flygplatsen som Fredo varit snabb med att lägga ut. ”Me and @NickDeMoura miss u guys alreday @TyraG @ItsAlex, come back soon!” Jag log för mig själv när jag tänkte på att vi säkert kommer träffas snart. Väldigt snart med tanke på att Tyra och Alfredos relation verkade vara något mer än bara vänskap. Trots att jag bara för en stund sedan varit pigg kände jag hur ögonen blev tyngre och tyngre och till sist orkade jag inte hålla dem upp längre.
*buzz, buzz, buzz*
Vad i? Var kommer det förfärliga oväsendet ifrån? Jag öppnade försiktigt ögonen och insåg att jag hade somnat. Det buzzade till igen och det var först då jag märkte att det var min mobil. Jag hittade den under mitt högra lår och kastade en blick på den upplysta skärmen. Det var Justin. Han ringde med FaceTime. Jag svarade samtidigt som jag rotade fram mina hörlurar på det lilla soffbordet som skilde mig och Tyra åt.
Jag såg Justin dyka upp på skärmen och viskade lågt: ”Vänta, jag ska bara trassla upp mina hörlurar” han log bara till svars och när jag fått rätt på sladdarna kopplade jag in dem i telefonen och stoppade öronsnäckorna i öronen. ”Sådär ja, what’s up?”
”Jag orkar inte mer Alex. Jag vill inte hålla på så här längre.”
Jag såg på honom och jag kunde se sorgen i hans ögon. Han var barbystad, hade en vit keps på huvudet och några kedjor runt halsen. ”Justin, vad har hänt?” jag kastade en blick på armbandsuret på min arm och såg att klockan var nio på morgonen och det var sex timmar sen vi lämnade L.A. Vad kan ha hänt under den korta tiden som fick honom att känna så?
”Selena. Det är vad som har hänt...” han suckade och drog en hand igenom sitt hår.
Jag suckade tungt och lutade mig tillbaka i det mjuka sätet, ”Vad har nu hänt?”
”Hon kom över igår efter att jag kom hem från dig och var skit sur. Varför undrar du? Jo för att vi inte hinner umgås och att hon tröttnat på mig.” Jag satt tyst och lät det han sade sjunka in. Vad skulle jag svara? Jag har en känsla av att detta inte kommer hålla mycket längre men hur ska jag säga det?
”Vad tänker du göra?” frågade jag.
Återigen suckade han tungt innan han fortsatte, ”Jag frågade om hon ville göra slut. Och hon svarade att hon inte visste, så vi bestämde oss för att spendera en tid ifrån varandra för att sedan bestämma ifall vi ska fortsätta med förhållandet eller inte.”
”Jaha, men det är ju bra. Eller?”
”Ja, vi får se hur det går. Men hey, jag hade en annan sak att säga också. Vi ska på världsturné i maj.”
”Wow, Justin chilla. Jag trodde turnén började i september?”
”Jo men vi ska ha en tiodagars turné där vi promotar det nya albumet. ’All Around The World Tour’. Vi kommer typ åka runt till 7 länder vi aldrig varit i, sjunga några låtar och sedan vidare. Det bästa med allt: alla konserter är gratis så alla fans har möjlighet att komma!” jag såg glädjen i hans ögon när han pratade om att få uppträda. Man såg verkligen hur mycket passion och kärlek han kände till detta arbete. Han gjorde folk glada och lyckliga och det gjorde att han blev glad och lyckligt. Win- win alltså.
”Jaha men vad kul! När åker ni? Och var åker ni?
”Vadå ni? Du menar vi, du ska med.”
”Men jag har skola?” argumentera jag emot honom. Han lade huvudet en aning på sned framför kameran.
”Jag vet. Men du kommer ju dansa? Jag kan flyga ut hela din skola till en av konserterna. Hm? Vad tycker du?”
”Justin jag måste prata med rektorn först. Men det borde gå, vår rektor är världens bästa.” berättade jag glatt för honom.
”Vad är det du oroar dig för då?”
”Det jag oroar mig för är hur vi ska träna Justin? Antagligen kommer jag ju behöva…”
”Alex, du…” ville han avbryta mig med, men jag fortsatte mata på ändå.
”… dansa men jag har inte lärt mig ett enda numm…”
”Alex!”
”Vad?”
”Dem dagarna du var i studion med Nick? Vad gjorde ni då? Satt ni bara tysta och stirrade in i väggen eller? Det är dem danserna vi kommer använda oss av dummer!”
Jag tänkte efter och kom ihåg att vi tränat in ungefär sju-åtta danser och då slog det mig att jag inte kände igen vissa av låtarna vi dansade till.
”Jahaaaaa!” mumlade jag och drog ut på det.
”Japp, vi börjar i Oslo. Men ska inte störa mer. Vi får höras mer angående detta. Hör av dig när du är hemma! Heeeeeeeej dåååååååå Aleeeeeeex.”
”Men Ju…” mer hann jag inte säga innan han la på. ”Åhh” muttrade jag sur och slängde iväg mobilen.
Jag kastade en snabb blick mot Tyra som nu snarkade innan jag lutade mig tillbaka i sätet, drog ut fotstödet och drog en filt över mig. Om några timmar skulle jag vara hemma hos min familj som jag saknat så mycket. Djupt insjunken i mina tankar om att få krama mina små syskon dröjde det inte länge innan jag somnade.
Tyra och jag trängdes bland människorna som stod och väntade på sina väskor. Där vi stod och kollade på dem olika väskorna som kom rullandes höll jag på att slumra till. Jag var så trött att jag skulle kunna somna stående.
Plötsligt kände jag Tyra dra i min arm, ”Där är våra väskor! Där är våra väskor. Kom igen Alex!”
Jag lät henne dra med mig tills vi nådde fram till våra stora rosa väskor. Tyra fick hjälpa mig med mina fyra proppfyllda väskor. Åh vad jag ångrade att jag inte skickade med dem med någon transportfirma eller någon som hade kunnat leverera dem hem till mig. När vi hittat en vagn och staplat upp bagaget på den körde vi tillsammans iväg och följde ankomst skyltarna. Jag tänkte på min familj som stod där ute och väntade på mig, på min sköna säng jag skulle få sova i i natt och allt jag hade att berätta om för familj och vänner. Det var skönt att vara hemma igen.
Vi kom fram till dörren som ledde ut till folkmassan som stod och väntade och stannade för att ta några djupa andetag.
”Är du redo?” undrade Tyra och såg glatt på mig. Jag log och nickade till svars innan vi gick mot dörrarna. Dem öppnades framför oss och vi fick en överblick över folkmassan. Vi gick ut några steg och steg sedan åt sidan så vi inte stod i vägen för alla.
”Tyra! Alex!” vi båda vände oss om och fann Tyras föräldrar komma springande mot oss.
”Hej mamma! Hej pappa!” utbrast Tyra och slängde armarna om sina föräldrar och dem höll fast så ett tag medan jag sökte med blicken efter min familj.
”Hm, vad konstigt.” sade jag mer för mig själv än någon annan.
”Vadå?” undrade Tyra när hon släppt sina föräldrars omfamning.
”Min familj verkar vara sena.” jag vände mig om och såg på Tyras föräldrar, ”Hej John, hej Gunilla, det var ett tag sen!” sa jag och gav dem varsin kram.
”Hej, gumman. Ja det var det. Vi har saknat dig här hemma.” sa Gunilla med ett leende.
”Jag har saknat er också.” försäkrade jag henne med ett strålande glatt leende, men bakom det gömde sig ett bekymmer. Vart min familj var.
”Vi blev tillfrågade av din far om vi kunde köra hem dig. Jake hade en fotbollsmatch och Elenor var tvungen att jobba ikväll. Du vet ju hur det är på sjukhuset efter sportlovsvekan. Hoppas det är okej.”
Jag frös till is. Okej? Jag hade varit borta i ett halvår, detta är absolut inte okej under några som helst omständigheter. Jag var deras äldsta dotter. Jake kunde väl ha hoppat över denna matchen? Jag var väl viktigare? Eller? Kanske brydde dem sig inte lika mycket om mig längre. Jag kände gråten i halsen men gjorde allt jag kunde för att hindra tårarna som bildats att falla.
Hade min egen familj glömt mig?
And they're back in Sweden. Vad tror ni nu kommer hända? Men ååh, hade Alex familj skitit i att hämta henne? Usch.. :/ Kommentera massvis nuu, vi blir otroligt glada! Much Love, Ema.
Love Me Like You Do - 8
”Wow, chilla lite bro. Jag har glada nyheter.” Jag väntade på att han skulle säga något så jag visste att jag hade hans uppmärksamhet, men när han inte gjorde det fortsatte jag, ”Alex hörde inte ett knyst om vad vi sa innan idag i studion. Hon bara playade oss.” Jag hörde hur Nick pustade ut i andra änden.
”Du anar inte vilken lättnad jag känner”
”Din hemlighet är säker hos mig, men vad säger du om att vi playar tillbaka henne lite? Det hade väl varit kul?”
”Låter kul. Vad har du i åtanke Bieber?”
I morse när jag kommit fram till Scooters kontor var alla redan där. Förutom Alex. Nick hade skickat iväg ett sms till henne och sagt att mötet inte började för än klockan tio en timme senare än planerat.
Scooter hade först blivit lite sur för att vi fortfarande höll på med sådana ”nonsens” - Scooters ord inte mina. Men kom igen vi var unga, bara för han var gammal så betydde det inte att vi skulle sluta ha kul. Nu när jag tänkte efter trodde jag aldrig att jag kommer sluta pranka folk. Det var något obeskrivligt när man såg folks miner precis efter att dem insett att allt var ett spratt.
Jag stod nu lutad mot bilen i väntan på Alex. Klockan var strax innan tio och resten av gänget var uppe i Scooters kontor och väntade på oss. Jag tyckte lite synd om Alex och för vad som väntade henne. Men detta var ju dock ett av dem lindrigaste spratt jag någonsin utfört, men jag hoppades att inte Alex skulle bli allt för sur när hon insett att hon inte skulle få betalt under tiden hon var med på turnén. Detta var utan tvekan ett av mina sämre spratt men jag hade blackout, idélös. Som om min hjärna helt plötsligt slutat producera pranks.
”Hallå! Ska du bara stå där eller? Vi är redan sena.” Jag vaknade upp ur mina tankar när Alex viftade med händerna framför ögonen på mig.
”Wow. Chilla bruden. Vi behöver inte bli aggressiva här va.” jag höll upp händerna i höjd med huvudet i försvar.
”Sorry. Dålig dag.” svarade hon bara. Jag nickade kort till svars. Vi började gå mot byggnaden och jag granskade henne från topp till tå. Hon hade mjukisbyxor och ett svart tight linne och grå tygskor.
”Problem med min outfit superstjärnan?”
”Nej, nej. Absolut inte, den är sexig.” jag frös till is inombords. Vad sa jag? Att hennes outfit var sexig? Jag är hennes vän. Jag kan inte gå runt och säga att hon är sexig. ”Ehm… jag menar, du vet..” försökte jag men visste inte hur jag skulle rädda situationen.
”Haha, tack antar jag?” jag log och kände hur rodnaden steg. Bra jobbat där Justin. Riktigt bra, tänkte jag för mig själv.
Vi kom fram till hissarna i lobbyn och jag tryckte på knappen som skulle kalla ner en av dem fyra hissarna. Turen var på vår sida när den framför oss genast öppnades och vi klev in under tystnad, men den var inte pinsam eller något. Det var som om jag stod där med Kenny eller Scooter. Ingen kände att de behövde säga något utan att det blev pinsamt.
”Vilken våning?” undrade Alex med fingrarna redo för att trycka ner en av dem 28 knapparna.
”Fjorton.” Jag kände att jag som hennes vän kanske borde fråga henne om det hänt något då hon sa att hon hade en dålig dag. Men det bubblade i samvetet när jag tänkte på hur mycket värre det skulle bli väl uppe i kontoret. Jag svalde hårt innan jag bestämde mig för att fråga ändå. ”Alex, är allting okej?”
Hon såg ut att tänka lite innan hon drog ett djupt andetag för att svara på min fråga. ”Nja, jag och Tyra har tjafsat lite bara. Det fick mig på dåligt humör. Sen smsade Nick och sa att mötet var en timme senare och jag orkade inte stanna hemma så jag gick ut och bara körde runt lite.”
”Varför tjafsade ni?”
”Asså… Grejen är den…” började hon samtidigt som hon rodnade lite och kollade ner i hissgolvet. ”Jag tycker Tyra spenderar för mycket tid med Fredo men dem tycks ha något på gång på riktigt. Jag är dock inte sur för det, utan för att vi typ gjort en pakt. Typ att vi inte ska börja dejta någon förrän gymnasiet är över. Och det är emot vår brocode att bryta en pakt.” hon började skratta. Inget vanligt fnitter eller så utan ett riktigt skratt. Hon skrattade så mycket att hon började hålla sig för magen. Jag kollade bara oförstående på henne.
”Vad?” sa jag och såg mig i den stora spegeln i hissen. ”Har jag något i ansiktet?”
”Nej då.” hon pausade för att återigen skratta, denna gången lite lugnare och mer kontrollerat. Jag började tappa tålamodet. Jag ville också skratta. Jag såg på henne och hon mötte min blick.
”Nu när jag tänker efter så…” hon pausade ännu en gång för att skratta. ” …så är det ju bara dumt. Palla liksom att jag blir sur för något sånt!” Den här tjejen var ju bara för rolig. Jag brast ut i skratt och vi båda stod och skrattade som idioter när hissdörrarna slogs upp. Skratten gick över till fnitter och jag såg hur Alex torkade bort tårar från ögonen.
Vi gick igenom en lång ljus hall, med fönster som väggar så man såg in i dem olika kontoren, tills vi kom fram till konferensrummet i slutet av hallen.
”Är du redo?” frågade jag och Alex fnittrade till och nickade sedan till svars. Jag knackade på dörren innan jag vred om handtaget och gick in.
Rummet var stort och hade ett färgtema som verkade vara i olika nyanser av vitt, grått och brunt. Det fanns en projektor på ena väggens kortsida och Nick, Scooter, Kenny och några andra viktiga människor satt runt det avlånga konferensbordet. Rummet hade sett ut så här i flera år och jag hade haft många viktiga möten här inne. Där av ett av dem viktigaste i mitt liv. Det var när Island Records signade mig. Jag kommer ihåg det som om det vore igår. Värst vad tiden rinner iväg snabbt.
Alex hälsade glatt på alla och presenterade sig innan hon satte sig mellan Nick och mig. Jag märkte på hennes kroppsspråk att hon var nervös. Hon satt och rullade tummarna, pillade på naglarna och torkade händerna på mjukisbyxorna hon bar, vilket tydde på att hon hade handsvett.
”Så, Alexandra. Välkommen. Vi ska inte vara dryga utan vi tar detta snabbt. Turnén varar i två år. Förberedelserna börjar i juli och första showen är i september. Transport till och från vissa städer där det krävs att ni åker flyg är betalda och även boende.” Scooter pausade och tog en titt i sina papper, antagligen för att se vad mer som var viktigt. Jag å andra sidan blev uttråkad, så jag drog upp min mobil ur fickan och började spela spel men lade ändå märket till när Scooter fortsatte. ”Vi försöker alltid ordna så ni har minst en dag ledigt i veckan och efter jul har ni ca 3-4 veckor ledigt innan vi åker vidare till Europa. Det var nog allt det viktigaste. Här har du kontraktet, där står allt lite mer detaljerat.” Han räckte fram bunten med papper och Alex tog glatt emot den och det verkade som om hennes nervositet släppt.
Medan hon satt där och iakttog alla överenskommelser satt dem andra och småpratade och jag twittrade lite. I ögonvrån såg jag hur Alex lutade sig helt tillbaka i stolen och höll upp kontraktet så nära ögonen det gick. Sen harklade hon sig.
”Ehm… Ursäkta, men här...” sa hon och lade ned pappret på bordet samtidigt som hon la fingret på ett stycke, jag lutade mig fram och såg vart hon höll fingret ”något verkar inte stämma, vad menar ni med välgörenhetsarbete?” Bingo. Vi hade henne. Hon såg oförstående runt på alla människorna i rummet. Ingen sade något så jag antog de ville att jag skulle ta hand om det.
”Ehm, det är så att eftersom ni får resa så mycket och allt är betalt under resorna så har vi gjort en deal med välgörenhetsorganisationen Pencil Of Promis. Dansarna och bandets löner går till deras organisation som bygger skolor åt barn i fattiga länder.”
”Vi försöker alltid ordna så ni har minst en dag ledigt i veckan och efter jul har ni ca 3-4 veckor ledigt innan vi åker vidare till Europa. Det var nog allt det viktigaste. Här har du kontraktet, där står allt lite mer detaljerat.” Jag tog mot kontraktet från Scooter och log snällt mot honom. Jag granskade det lite innan jag satte mig ner i stolen och höll upp kontraktet mot framför mina ögon.
Det stod lite om det Scooter precis sagt, lite annat om försäkringar och bla bla. Sånt orkar jag inte läsa det låter bra. Justin kommer inte lura mig. Det vet jag. Men sen fastnade min blick på ett speciellt stycke. Jag läste det om och om igen innan jag förstod att det verkligen stod att jag inte kommer få ut någon lön och att den går till välgörenhet. VA? Ingen har någonsin sagt till mig om någon välgörenhet.
Jag harklade mig för att fånga allas uppmärksamhet då dem småpratade. ”Ehm… Ursäkta, men här..” jag lade ner pappershögen på bordet och pekade på stycket. Justin böjde sig fram och kollade på det ”något verkar inte stämma, vad menar ni med välgörenhetsarbete?”
Jag såg mig oförstående på alla och sökte ögonkontakt med någon innan Justin bestämde sig för att prata.
”Ehm, det är så att eftersom ni får resa så mycket och allt är betalt under resorna så har vi gjort en deal med välgörenhetsorganisationen Pencil Of Promis. Dansarna och bandets löner går till deras organisation som bygger skolor åt barn i fattiga länder.”
Okej det där är verkligen inte rätt. Det ingår ju i mitt jobb att göra så, resorna och allt det där. Hur ska jag leva? Med vilka pengar ska jag köpa mat? Med vilka pengar ska jag köpa kläder och hygienprodukter jag behöver? Hur ska jag ha råd med allt det?
”Varför har ingen nämnt det innan? Hur ska jag betala mina hygienprodukter? Min mat? Mina kläder? Jag tror inte du vill gå runt och betala allt för mig?” sa jag och nickade åt Justin. Jag kände irritationen bubbla upp inom mig och jag hade ställt mig upp och slängt med armarna medan jag pratat.
”Glömde jag nämna det? Ops… Hehe.” ursäktade han sig oskyldigt. Just nu hade jag kunnat döda honom. Hur kan han ta detta som om det inte vore något viktigt. Ska jag jobba i två år utan lön. Hur ska jag klara mig?
”Justin detta är inte kul! Jag kan inte bara be mina föräldrar om pengar hela tiden. Turnén kommer vara mitt jobb och när man jobbar ska man få lön. Hur annars ska jag kunna klara mig?”
”Du har ju redan allt du behöver? Mat, boende, transport. Allt är betalt!” denna gången var de Scooter som svarade mig.
”Betalar ni mina kläder också? Och mina fritidsaktiviteter? Mina skor, mina hygienartiklar, medicin om det behövs, mat när jag ska äta ute med en kompis? Vem betalar det huh?” jag hade nu börjat bli lite kaxig. Men mitt samvete kände ingenting alls. Jag förstod mig inte på situationen. Var det såhär det funkade att vara dansare? Varför hade då ingen varnat mig innan? Om det var det så vill jag inte göra detta längre. Jag satte mig ner i stolen igen och fastnade med blicken medan jag tänkte på hela situationen. Jag vill inte göra detta längre.
”Va?” jag såg upp på Justin innan jag insåg att jag uttalat orden högt.
”Tyvärr, jag kan inte göra detta. Ni får helt enkelt hitta någon annan” Jag ställde mig upp och rev sönder kontratet innan jag gick mot dörren. Jag uttalade ett enkelt ”vi ses” och skulle precis öppna dörren för att gå ut när jag hörde alla där inne skratta.
Djupa andetag Alex, tänkte jag. Vill dem göra narr av dig så får dem väl göra så. Åh, jag visste att allt detta var för bra för att vara sant. Jag small igen dörren och började gå mot hissen när jag hörde dörren öppnas och Justin och Nick utspringandes från konferensrummet vi tidigare suttit i.
”Alex vänta!” ropade dem och jag brydde mig inte ens om att se åt deras håll, men snart kände jag hur dem hoppade på mig och kramade mig.
”Vi skojade med dig! Klart du ska ha lön!” hörde jag Justin säga innan han brast ut i skratt igen.
”Ja klart vi får betalt Alex. Tror du verkligen man kan jobba i två år och överleva utan någon som helst lön? Vi ville bara ge tillbaka för det du gjorde mot oss igår!” dem båda brast än en gång ut i skratt fortafarande med armarna om mig. Jag andades ut. På ett sätt förstod jag dem men kunde dem inte valt något annat att lura mig med?
”Ha ha. Tack grabbar, verkligen. Riktigt kul. Ni är dem mest elaka människorna jag vet. Det var inte ens kul" så fort jag uttalat orden insåg jag att det faktiskt fanns like komik i det hela och började själv skratta.
Hoppas ni gillar det. Ni gör mig & Liv för den delen så glada med era fina kommentarer! Fortsätt med att kommentera som ni gör, LOVE YOU! ♥
Länkis ❤
Blue Monroe, om det ens är hennes riktiga namn, är 17 år och har haft nästan dubbelt så många familjer. Hon vet inte varför, men som liten lämnade hennes riktiga föräldrar bort henne och sedan dess har hon fått bo hos fosterfamilj efter fosterfamilj och flyttat runt över hela Canada. Hennes senaste familj skickar henne till Wingham, där henes nya mamma och pappa har ett jobb åt henne, skådespelare på heltid. Hon ska nämligen agera flickvän åt en misslyckad popstjärna.
Läs om hur Justin försöker hitta sig själv och tillbaka till sina fans, läs om hur Blue försöker hitta kärleken och sin familj, i With You I'm Better.
Okej, nu är detta ett länkbyte med en av - enligt oss - Sveriges största novellblogg. Bieb aka. Julia skriver som en gud. Alldeles underbart! Julia är även en superbra kompis som stöttar mig (Liv) på alla sätt och vis, som ingen kompis jag har i skolan någonsin gjort. Det är en av fördelarna med att hon också har blogg. Och hon är minst lika underbar som hon skriver, Så om ni inte redan läser bieb - KLICKA PÅ BILDEN! ❤ Kapitel sju finner ni här nedanför - KOMMENTERA!
Love Me Like You Do - 7
Bilen stannade och jag tog ett djupt andetag innan jag lade mina tankar åt sidan och hoppade ut för att sedan ta mammas hand för att hjälpa henne ut.
Vi gick mot ingången och jag såg någon springa i full fart mot mig. När personen närmade sig såg jag att det var Selena och hon hoppade upp i min famn, virade benen om min midja och armarna lutade hon på mina axlar så hon kunde hålla sig uppe och se på mig.
"Jag har saknar dig" viskade hon innan hon fångade mina läppar i en lätt kyss.
”Det du gjort för Justin och Pattie är verkligen snällt av dig.” jag såg upp från min mobil på Nick. Han log brett, vilket fick mig att besvara hans leende med ett lika brett.
”Det var det minsta jag kunde göra för honom så som han har hjälp mig...” jag ställde mig upp från golvet och borstade av dammet från mina byxor. ”Ska vi köra igenom det igen eller?”
Nick och jag hade varit i studion hela dagen och repat. Han hade lärt mig några danser som vi skulle uppträda med i helgen. Dock valde jag att stå över uppträdet, jag ville hellre observera på nära håll så jag vet hur det går till när det är dags för mig. Imorgon skulle vi skriva kontrakt och gå igenom allt det juridiska. Jag skulle ljugit om jag sa att jag inte var nervös. Jag vet inte varför jag var det men det kändes som om något skulle gå snett.
När jag ringde min pappa i morse och berättade om den glada nyheten blev han först lite skeptisk över tanken på att jag återigen inte skulle vara hemma på väldigt länge, men sedan övergick det i glädje tårar och en timmes tjat om hur stolt han var över mig. Sedan skulle även resterande familjemedlemmarna gratulera mig. Jag saknade mina syskon, min pappa och min styvmamma. Även om jag hade svårt för Elenor i början så vande jag mig till slut och nu har vi en ganska stark relation. Hon är ju dessutom mamma till mina halvbröder. Jag kallar dem aldrig det, halvbröder, det låter så fel. Dom var mina syskon vare sig vi inte har samma mamma eller inte, så delade vi kött och blod och det var det som räknades.
”Hallå, tänker du bara stå där eller vill du dansa?” Jag såg i ögonvrån hur Nick viftade med händerna i ett försök att fånga min uppmärksamhet. När jag stirrat klart på spiken ovanför dörren så vände jag min blick mot honom.
”Dansa.” sa jag kort och gick och ställde mig på min plats framför spegeln medan Nick satte på musiken. Jag började röra mig då jag skulle och lät kroppen och hjärnan slappna av och sluta tänka. Precis som jag alltid gjorde när jag dansade. Lämnade allt åt sidan och lät musiken tala till mig.
När vi kommit halvvägs genom programmet för förtionde gången ikväll öppnades dörren och jag såg någon gå in. Jag kunde inte se vem det var men personen verkade slänga av sig kläder och springa över till oss mitt i studion. När personen ställde sig framför oss och låtsades hålla i en mikrofon samtidigt som han utförde samma danssteg som oss förstod jag att det var Justin. Jag kunde inte slita blicken från honom när vi dansade. Han log. Hela tiden. På något sätt gjorde det mig glad att se honom så. När vi avslutade numret sprang jag fram till förstärkarna för att stänga av musiken. När jag sen vände mig om såg jag Justin komma springades mot mig för att sedan omfamna mig i en kram när han var framme.
”Tack så mycket för allting idag”, viskade han andfådd efter dansen, ”även om jag hade kunnat skippa stoppet hos Selena så uppskattar jag verkligen det du gjorde. Tack.”
Jag drog mig ur hans omfamning och såg på honom. Han log brett och jag log snällt tillbaka.
”Sluta Justin, det var det minsta jag kunde göra efter det som hände med Selena här om kvällen och för det du gjorde igår. På tal om det, vart var du? Du bara försvann.” Hans ögon smalnade och han ignorerade min blick. Sedan såg han ner i golvet innan han tittade upp på mig.
”Jag var trött, så jag gick hem.” Han kollade sedan på Nick, som stod och dansade, innan han kollade tillbaka på mig. Jag förstod genast att han inte ville ta upp det framför Nick så jag nickade till svars innan jag gick iväg och slängde mig i soffan. Jag såg på medan Nick och Justin gick igenom några små ändringar i Justins danssteg men mina ögon blev tyngre och tyngre och tillslut orkade jag inte hålla dem uppe.
Jag hörde röster sitta och prata medan jag låg där i den sköna soffan och kom sedan på att jag måste ha somnat efter att vi dansat.
”Jag vet inte Nick, hon är verkligen jätte trevlig och snäll, men jag har ju precis träffat henne.” jag kanske borde ha sagt att jag var vaken, men jag ville höra vem de pratade om. Jag kände mig lite respektlös för jag låg och tjuvlyssnade där. Men de får ju faktiskt skylla sig själva eftersom jag faktiskt kunde vakna i vilken sekund som helst.
”Jag kan inte hjälpa att jag litar på henne. Jag bara gör det, jag vet inte varför faktiskt. Hon är annorlunda på något sätt. Alex, hon är… speciell. När vi träffades på flygplatsen den dagen var hon helt lugn och hon påverkades inte av det faktum att jag var Justin Bieber och det fick mig att tro att hon endast ser mig som en vanlig kille och det är inte många som gör det. Därför uppskattar jag henne så mycket.”
Wow. De pratade om mig. Nu kände jag mig verkligen illa till mods för jag inte sa att jag var vaken och kunde höra dem.
Jag gjorde allt för att motstå frestelsen att ligga kvar och lyssna så jag öppnade försiktigt ett öga och skymtade Justin och Nick sittandes på golvet framför soffan med varsin baguette i handen. De såg på varandra så passionerat att det såg ut som om de skulle kyssas i vilken sekund som helst.
”Ska ni kyssa varandra eller inte?” ett brett flin formades på mina läppar när jag uttalade orden, stolt över att jag fått till en bra replik. Men de ignorerade istället mitt skämt och såg förbryllat på mig.
”Hur länge har du legat vaken?” Jag sträckte på benen och armarna innan jag satt mig upp.
”Tillräckligt länge för att nu vara full medveten om era hemligheter och fantasier.” jag flinade stolt medan dem nu såg oroligt på mig. Rädda för att jag nu visste allt dem pratat om. Faktum är att jag inte alls visste vad de pratat om. Inte ens hälften av sakerna de diskuterat, bara den lilla biten om vad Justin tycker om mig.
Jag gick över till min väska, drog ut min hoodie för att dra den över huvudet och dra igenom armarna. Jag såg mig i den stora spegeln på väggen och rättade till den innan jag böjde mig ner för att se till så jag hade allting jag behövde i min väska. Hela tiden kunde jag känna deras blickar bränna mig i ryggen men valde att ignorera det. När jag hade allt vände jag mig om och hånlog mot dem.
”Ehm…” jag gav dem en sarkastisk och förvirrad blick, ”vi borde göra detta igen, snart. Det var kul att få veta alla era hemlisar. Vi ses imorgon då kontraktet skrivs på och ni är fast med mig i två år.”
Jag vände på klacken och innan jag gick ut genom dörren slängde jag iväg en slängkyss till dem där dem satt med ögonen stora som tefat och munnarna vidöppna i chock. Jag kände mig lite taskig för att ha gjort såhär, men äsch, lite kul skulle jag väl få ha?
Det varma vattnet sköljde över min kropp och känslan att få ta en varm dusch efter dagens dans rep var otroligt skönt. Jag vred av vattnet och steg ut ur duschen. Jag slängde mina svettiga kläder i tvättkorgen och stäckte mig efter en handduk som jag virade om kroppen och en om håret. Jag kände mig ledsen idag. Det gjorde ont i hjärtat att höra Justin prata om sin mamma och se honom le efter att ha spenderat en hel dag med henne. Jag var såklart glad för hans skull men det gjorde ont att inte min mamma var i närheten.
Hon var inte där när jag fick min första mens, hon var inte där när jag började högstadiet, inte där när jag fick min första kyss, inte heller när jag fick mitt hjärta krossat för första gången och tillslut var hon inte här så jag kunde berätta att jag skulle åka på turné med Justin Bieber.
Jag gick ut i köket och tog ut en kall vattenflaska ur kylen med tårarna rinnandes ner för mina kinder. Precis när jag skulle ta en klunk knackade det på dörren. Jag skyndade mig över för att öppna och torkade snabbt bort tårarna. Jag slet upp dörren och såg Justin stå lutad mot dörrkarmen med ögonen stängda.
”Jag ville bara säga att det du hörde mig säga idag var…” han öppnade sina ögon och såg på mig. Jag vände mig om i ett försök att dölja at jag gråtit men han tycktes uppfatta det då han med hjälp av sin hand vred mitt huvud så jag kollade honom i ögonen, han såg på mig med sorg i blicken ”… Alex? Var det något jag sa som gjorde dig ledsen?”
”Nej, vadå? Ledsen? Jag är inte ledsen.” jag vände mig om och gick in i lägenheten. ”Kom in, jag ska bara byta om.”
På bråkdelen av en sekund efter att jag uttalat orden kände jag Justin gripa tag i min arm och vända mig om som än en gång fick mig att se på honom. Han skakade på huvudet och verkade leta efter dem rätta orden att uttala. Jag kunde inte hålla det längre. Jag kunde inte gömma det faktum att min döda mor var allt som fanns i mina tankar just nu och jag kunde inte förneka att jag var ledsen över att hon inte var här, på jorden, med mig. Mina tårar som jag försökt hålla inne besegrade mig och rann nu ned för mina kinder som en öppen kran.
”Hey… Gråt inte. Vad har hänt? Kom hit.”
Jag pressade mina händer mot mitt våta ansikte när Justin drog in mig i en tröstande kram.
Vi stod där och en tystnad uppstod. Det enda som hördes var mina snyftningar mot Justins bröstkorg. Vad skulle jag säga om han frågade? Vilket han, nästan helt säkert, kommer göra. Justin visste inte att min mamma inte fanns. Jag hade undvikt att berätta om det den dagen vi varit hemma hos honom. Jag hade bara berättat om min familj, nämnt dom vid namn inte så han visste inte att min riktiga mamma inte längre fanns. Någon gång var han väl tvungen att få veta, men min mamma är något jag inte pratar om. Inte ens med Tyra.
”Schhh… Allt kommer att ordna sig.” Fan. Dumt sagt Justin. Jag svor mentalt för mig själv åt min dumma mening jag just uttalat. Hur kan jag ha någon som helst aning om att allt kommer att lösa sig när jag inte ens visste varför Alex storgrät. Men min plikt som hennes vän är att finnas där för henne och det verkade som om Fredo och Tyra var ute idag igen, vilket lämnar Alex här ensam. Gråtande. Om inte jag skulle varit här förstås.
Jag lossade lite på greppet om hennes kropp och såg ner på henne. Hon gned händerna för ögonen i ett försök att få stopp på tårarna som forsade ner för kinderna. Försiktigt tog hon bort händerna från ansiktet och såg på mig med hennes rödsprängda ögon. Hennes blick visade rädsla, tomhet och besvikelse. Vad kan ha hänt på mindre än en timme då jag såg henne sist? Något som verkligen förstört henne? Hon öppnade munnen i ett försök att säga något, utan framgång, så jag tog tillfället i akt för att försiktigt försöka hjälpa henne.
”Vill du prata om det? Jag är en bra lyssnare.” hon sökte djupt i min blick innan hon suckade djupt.
”Jag vet inte om jag kan.” mumlade hon med tjock röst. Det lät nästan som om hon hade åkt på en rejäl förkylning.
”Du vet att du kan lita på mig, eller hur?”
”Justin, det är inte det att jag inte litar på dig utan jag vet inte om jag kan berätta det. Jag brukar aldrig prata om det. Med någon.” Hon betonade någon extra mycket för att jag skulle förstå att hon verkligen menade att hon inte prata med någon om detta. Det måste vara något väldigt allvarligt med tanke på att hon inte gjorde det.
”Jag kan inte tvinga dig att prata med mig. Men det stör mig att se dig så här ledsen och som din vän är jag här för att se till så du mår bra.”
Hon såg nu på mig och log. ”Tack” sa hon. ”Vill du stanna här tills Tyra kommer?” Jag tänkte efter. Jag var egentligen helt slut, men jag kunde inte lämna henne såhär.
”Självklart.” svarade jag snabbt och hon log lite bredare denna gången. ”Så sluta nu gråta och sjas med dig och tvätta ansiktet.”
Jag strök bort några tårar från hennes kinder med mina tummar innan hon vände sig om och försvann in i badrummet. Jag zappade mellan TV kanalerna där jag satt i soffan i väntan på Alex. Hon hade varit i badrummet ett tag nu och jag undrade ifall jag behövde se till så allt var okej men bestämde mig sedan för att ge henne en stund till. Tillslut när jag hittade en kanal som just börjat sända ”Grown Ups” lät jag den vara på och skulle resa mig för att titta till Alex när hon kom ut ur badrummet. Aningen fräschare men fortfarande med rödsprängda ögon. Hon gick in till köket och snart började det poppa i mikron och popcorn lukten spred sig i lägenheten.
”Finns det något på TV?” undrade hon och kom gåendes in i vardagsrummet med en jätteskål fylld med popcorn.
”Mhm, Grown Ups har precis börjat.” svarade jag och såg på henne. Hon slog sig ner i andra änden av soffan och lade skålen mellan oss.I flera sekunder satt jag och samlade mod till mig innan jag frågade det jag mest var nyfiken på, ”Är du okej?”
”Har du sett denna filmen innan?” Jag log lite åt hennes försök i att byta samtalsämne men svarade henne sedan utan att för en sekund slita blicken ifrån Tv:n.
”Om jag ska vara ärlig så har jag inte det. Jag har alltid velat men det har liksom aldrig blivit av. Har liksom inte haft tid.”
”Går det ens en dag då du bara kan, typ chilla, inte tänka på något och bara göra vad fan du vill?” Jag tänkte efter… Det var ett riktigt bra tag sedan jag satt med en vän och bara gjorde ingenting. Med ingenting menar jag kolla på film, spela TVspel eller bara allmänt chilla. Jag har ju i princip aldrig tid att slappna av helt. När jag är ledig finns det alltid annat att göra. Antingen är det ett rykte eller så är det något annat. Fast i och för sig har denna veckan sett aningen annorlunda ut än vanligt men det är bara för då har jag jobbat på dagarna.
”Ehm, faktiskt inte. Eller inte de senaste månaderna då jag jobbat mycket med albumet och jag jobbar ju fortfarande på det. Jag behöver minst 2 dagar för att kunna koppla av på riktigt och det är inte ofta jag har två lediga dagar i sträck. Så därför försöker jag njuta så länge som möjligt när jag har dem. Som till exempel denna veckan har jag haft det ganska lugnt. Men nästa veka kommer jag vara helt slutkörd.”
”Åh..” var allt hon svarade. Antar att hon fick svar på sin fråga. ”Snart kommer bästa delen av filmen. När Robs döttrar kommer till stugan. Alla män blir helt galna.”
”Varför?”
”Du får se” svarade hon och ett busigt leende sökte sig till hennes läppar.
Vid det här laget var jag helt övertygad om att jag kunde lita på Alex och att hon inte var ute efter pengar eller kändisskap. Hon var helt enkelt en bra vän.
”Tack.” jag själv blev en aning chokad över orden som lämnade min mun. Det var inte meningen att dem skulle komma ut. Alex såg undrande på mig och jag sänkte blicken och rättadetill min position i soffan. ”Jag menar… Tack för att du ser mig och inte popstjärnan Justin Bieber. Det är det inte många som gör och jag ville bara tacka dig för det. Det är inte lätt att lita på människor när man är i min sits.”
”Jag förstår dig. Och det är ingen orsak, du är väl precis lika mycket människa som jag och vi är lika mycket värda. Jag ska inte behandla dig annorlunda för du är känd.” wow. Det finns en första gång för allt antar jag. Det var första gången någon någonsin sa så till mig sedan jag blev känd och jag har inte känt mig såhär normal på åratal. Det kändes bra. Vi log tacksamt åt varandra och jag var först med att avbryta ögonkontakten då jag vände mig om för att återväna till filmen.
”Anledningen till…” jag vände blicken och såg på Alex som hade brutit tystnaden efter bara några minuter. ”Anledningen till varför jag grät innan var för… för att… för jag saknar min mamma.”
Mina ögon blev stora och jag stirrade på henne. Hon saknade sin mamma? Jag förstod henne. Jag klappade henne vänskapligt på låret och sa
”Tänk inte på det. Snart åker du ju hem och då kan ni träffas igen.”
”Det är inte riktigt så det ligger till Justin. Min mamma, min riktiga mamma, hon finns inte längre.” mina öron kunde inte tro det jag precis hade hört. Har Alex ingen mamma? Hon sa ju Robert, Elenor, Jake och Leo till mig? Är Elenor inte hennes mamma då? Och jag som matat på med hur mycket jag saknar min mamma som bara bor en 3 timmar flygtur ifrån mig när Alexs mamma var, död? Herre Gud, jag var ingen bra person.
”Förlåt Alex.”
”Nej Justin, du behöver inte be om ursäkt för någonting. Det är inte ditt fel. Jag valde att inte berätta det för dig. Det är mitt fel. Men idag när jag såg hur glad du var efter att du hade umgåtts med Pattie tog det lite hårdare på mig än det brukade göra.” hon pausade för att ta en näve popcorn och ta en bit i taget och stoppa det i munnen. Jag flyttade närmre henne och strök henne på axeln.
”När-hur-var? Hur mår du egentligen?” hackade jag. Jag kunde inte sluta tänka på hur mycket jag slängt det i ansiktet på henne att jag är med min mamma. Hur kunde jag vara så korkad att inte fråga? Jag är världens sämsta kompis.
”Elenor är min låtsasmamma, och Jake och Leo är mina halvsyskon. Men jag behandlar dem som om vi är helsyskon. Dem är mitt allt och även om vi inte har samma mamma så delar vi ändå kött och blod. Min riktiga mamma var också från Amerika, precis som min pappa. Hon hette Mary-Anne och var världens bästa mamma. Hon dog när jag var sju i WTC attacken i New York. Hon var flygvärdinna. Hon reste världen runt och tog alltid med något hem till mig. Ibland tog hon med mig och vi var borta i några veckor. Hon var väldigt vacker och jag är stolt att säga att jag liknar henne. Jag kommer fortfarande ihåg dagen när vi fick beskedet. Jag ville inte tro det, jag kunde inte tro på det, det var omöjligt att min mamma var borta. Hon var ju nyss här liksom? Jag kunde sitta i flera timmar efter skolan och vänta på henne utanför vår port, men hon kom aldrig. Det var inte förens på begravningen jag insåg att hon verkligen var borta. När jag såg henne ligga där i kistan, alldeles blek och kall. Då bröt jag ihop. Jag grät, jag skrek att jag ville ha tillbaka henne och jag fick lämna kyrkan för allting blev för mycket för mig.” hon pausade och torkade bort en tår med sitt pekfinger. Sedan kollade hon på mig. Jag, helt stum, jag visste inte vad jag skulle säga. Hon tog en klunk av vattenflaskan som stod på bordet och jag granskade vart enda rörelse hon gjorde. Att sitta här och prata med en person hon inte känt mer än en vecka om något så personligt som ens mammas död måste vara riktigt jobbigt. Jag kan inte förstå att hon sitter och berättar detta till mig.
”Du behöver inte…” började jag men hon var snabb med att avbryta.
”Jag vill.” jag nickade åt henne att fortsätta och hon rättade till sig så hon satt med ryggen mot armstödet. Jag la upp hennes ben så dem var över mina och la popcornskålen i hennes knä. Jag ville att hon skulle känna sig så trygg som möjligt. ”Efter begravningen var allt väldigt svart. Det var en tuff tid för mig och jag hade det väldigt kämpigt. I skolan fick jag lyssna på kompisar som pratade om att deras mammor hade tagit med dem för att köpa barbiedockor och äta på Mc Donalds’ och där stod jag. Ensam. Utan någon mamma. Det var då jag började upptäcka dansen på allvar. Jag bad min pappa skriva in mig på en dansskola där jag kunde dansa efter skolan för att glömma allt som pågick hemma. Pappa gick fort vidare då han och mamma inte hade det så bra dem sista två åren i deras förhållande men höll ihop för min skull.
Lite mer än ett år efter mammas död så hittade han och Elenor varandra och det tog ett tag innan de gifte sig. I början ogillade jag henne men nu är hon rätt schysst. Dessutom blev allt bättre när Jacob kom. Min första bror. Det fick oss att börja sammarbeta lite bättre som familj. Sen kom Leo och vi blev en enad familj. Jag var aldrig så duktig i skolan men jag behövde inte det, jag började på ett dansgymnasium i Lund och fick pendla mellan Lund och Malmö varje dag. Men jag ångrar ingenting. Idag är dansen ett minne av min mamma. Varje gång jag dansar gör jag det för hennes skull. Jag ville inte berätta för dig först eftersom att jag aldrig pratar om min mamma inte ens med min pappa eller Tyra. Det är en känslig sak, men dina ord fick mig att ändra mig. Att du litar på mig, det betyder mycket Justin. Så, tack.” hon lutade sig över soffan och tog återigen upp sin vattenflaska och förde den mot munnen innan hon tog en klunk. Jag såg att nya tårar samlats i ögonvrån och de skulle falla vilket sekund som helst. Men hon var stark nog att inte låta någon rinna.
”Tack själv. Tack för att du berättade detta för mig och förlåt för att jag har ständigt har pratat om min mamma. Jag kunde inte riktigt förstå varför du skulle gå igenom så mycket besvär bara för att ordna denna dagen för mamma och mig. Men nu förstår jag. Du är en riktigt bra människa Alex. Och det där jag sa idag i studion…” jag hann inte fortsätta innan hon brast ut i skratt. Hon höll sig för magen så hårt hon skrattade. ”Vad?”
”Jag hörde ingenting Justin! Jag bara skojade med dig och Nick! Det ända jag hörde var att ni nämnde mitt namn i slutet men inget mer. Haha. Du skulle sett era miner, prislösa!”
Åh, så hon hade skojat med mig hela tiden? Grymt. Då hade hon inte hört vad jag sagt. Inte för att vi sa något dumt men det hade varit pinsamt ifall hon hörde att Nick typ hade en liten chrush på henne. ”Du är elak.”
”Jag vet.” sa hon stolt och hånlog.
Jag vände blicken mot Tv:n och märkte att filmens eftertext precis började rulla. ”Typiskt. Jag hann inte se filmen igen.”
”Har man otur så har man liksom, det finns inget man kan göra åt det.”
”Ha-ha.” jag tog upp min mobil och skulle just smsa Nick om att Alex inte hade hört något när jag såg att klockan var tre på morgonen. ”Shit, shit, shit. Jag måste dra. Kolla klockan!” utbrast jag och hoppade upp ur soffan med ett ryck.
”Tack för ikväll, jag är glad att du berättade allt för mig.” Jag slog upp ytterdörren och vände mig om och gav Alex en kram.
”Tack själv, tack för att du var här.” Dem sista orden kom ut som en viskning och hon rodnade lite.
”Vad gör man inte för sina vänner, precis som du fanns när jag behövde dig finns jag här när du behöver mig.”
”Tack Justin. Gå nu hem och sov med dig!” hon knuffade till mig på axeln och jag tog några steg ut i korridoren.
”Försöker du bli av med mig eller?”
”Kanske.” svarade hon och log retsamt. ”God natt Jus”
Jag log åt smeknamnet hon gett mig och gav ifrån mig ett enkelt ”God natt” innan jag tog dem få trappstegen som ledde ut ur byggnaden och ut mot min bil. Så snart jag hade satt mig tillrätta i sätet blixtrade det till och jag såg några paparazzis framför min bil med sina jätte kameror. Hur i hela friden hittade de mig? Var jag än befann mig fanns dem där. Frustrerat körde jag ut på gatan innan jag la gasen i botten och styrde hemåt.
Jag stannade vid ett trafikljus och bestämde mig för att ringa Nick så jag tog tag i headsetet från pasagerarsätet innan jag kopplade in det i mobilen och letade upp ”DeMoura” i min kontaktlista.
”Ser du inte vad klockan är Bieber?” röt Nick med en aningen raspig röst från andra sidan luren.
”Bro, jag vet att du inte sover, du twittrade för bara några minuter sen.”
”Jag skrev god natt Justin. Det betyder att jag håller på att somna”
”Wow, chilla lite bro. Jag har glada nyheter.” Jag väntade på att han skulle säga något så jag visste att jag hade hans uppmärksamhet, men när han inte gjorde det fortsatte jag, ”Alex hörde inte ett knyst om vad vi sa innan idag i studion. Hon bara playade oss.”
Jag hörde hur Nick pustade ut i andra änden. ”Du anar inte vilken lättnad jag känner”
”Din hemlighet är säker hos mig, men vad säger du om att vi playar tillbaka henne lite? Det hade väl varit kul?”
”Låter kul. Vad har du i åtanke Bieber?”
Hoppas ni gillar detta kapitlet, jag har jobbat hårt med det. lite mer än 4300 ord blev det och är det längsta kapitlet jag skrivit hittills. Jag försökte sätta mig i Alex position och skriva utifrån det, hoppas jag fick ihop det någorlunda.
Kommentera ♥ / Ema
Love Me Like You Do - 6
Selena hade släppt in mig och vi gick i tystnad mot vardagsrummet. Jag slog mig ner i soffan och satte mig tillrätta. Detta skulle nog pågå ett tag. Selena tog upp sin dator från soffbordet och vände den mot mig.
”Hur förklarar du detta?” spottade hon och såg argsint på mig. Jag fäste blicken vid datorn och såg en bild på när jag och Alex kramades för bara en stund sen. Fan. Hur jävla snabba var dessa paparazzis? Kan man inte få lite lugn och ro nu för tiden. Vad ska jag säga? Jo, jag bara ville krama henne. Vi har ju känt varandra i vadå, 3 dagar? Ohja Selena skulle ju bli jätteglad. Varför hade jag ens kramat Alex då? Jag borde väl haft en orsak.
”Jag väntar Justin.” sa Selena och avbröt mina tankar efter ett tag, nu ännu surare.
”Ehm…” Jag tänkte efter. Just det! ”Alex är en dansare, hon ska dansa med oss på den kommande turnén. Det var därför jag kramade henne. Först ville hon inte följa med, men sen ändrade hon sig. Så jag kramade henne för att jag var glad för hennes skull.”
”Ska hon dansa med dig? Det gjorde inte saken precis lättare Justin! Jag kan inte ha dig omgiven av tjejer hela tiden. Jag vet hur du är...” hon ställde sig upp och kastade med armarna i frustation. Hon såg på mig. Man kunde tro att det stod ilska skrivet i pannan på henne. Om detta var en tecknad film var det nu röken sprutade ur öronen. Jag tog ett djupt andetag, försökte lugna ner mig så jag inte sa någonting jag senare skulle ångra.
”Vad menar du med det? Att du inte litar på mig? Är de det du menar? Förtroendet vi byggt upp under alla dessa år. Vart är det? Visst jag vet att jag kan vara lite flörtig bland tjejer, men du vet mycket väl att jag aldrig skulle kunna göra något sådant mot dig. Det är verkligen inte sån jag är. Så du får helt enkelt lita på mig.” jag märkte att jag också hade ställt mig upp och vi båda stod mitt emot varandra i försvarsposition som om vi skulle slåss. Jag såg på Selena vars blick lättade en aning och hon såg nu på mig med sorgsna ögon. Hon blinkade några gånger och en tåg rann ner för hennes rosenröda kinder. Jag gick fram till henne och virade mina armar om hennes midja.
”Du måste lita på mig baby.” orden kom ut som en viskning mot hennes panna. Hon såg på mig och nickade. ”Okej?” frågade jag.
”Okej.” sa hon och pressade sina läppar mot min hals.
Jag såg på klockan på nattduksbordet, 03.19AM och såg sedan på Selena för att försäkra mig om att hon sov innan jag kravlade mig ur sängen och drog på mig mina skor. Vi hade lagt oss i sängen för att mysa och Sel hade somnat. Jag hade gärna sovit över men jag har ju en dejt med min mamma som började klockan åtta imorgon. Eller… idag? Eftersom klockan var över tolv räknas det som idag. Eller? Jag skrattade tyst åt mina tankar innan jag gick över till skrivbordet Selena hade i sitt sovrum. Ljuset som lös från lampan i hallen skymtade genom dörren som stod på glänt som i sin tur gjorde det möjligt för mig att leta upp ett pappersark och en penna. Jag skrev med min finaste handstil:
Hej min solstråle.
Jag har en dejt med min mamma kl 8 på morgonen
så jag gick hem för att få lite sömn. Jag ringer dig imorgon.
Jag älskar dig.
– Din Justin
Jag gick ner för trapporna och ut genom dörren. När jag stängde den efter mig dubbelkollade jag så den verkligen var låst innan jag joggade över till min bil. Jag låste upp och satte mig ner i sätet innan jag körde ut från Selenas uppfart och accelererade ner för gatan.
Varför var jag inte glad över att vi rett ut detta? Jag hade en konstig känsla jag inte haft tidigare men jag kunde inte sätta ord på vad det var jag kände. Det jag vet är att jag egentligen inte bryr mig om Selena och jag är osams eller inte. Jag avbröt mina tankar för att kolla ner på hastighetsmätaren för att sedan se att jag körde i 150km/h. Jag lättade trycket på gasen så mätare föll ner till 100km/h, jag ville inte hamna i konflikt med polisen ikväll. Jag behövde inte det just nu.
När jag kom hem slängde jag mina nycklar på byrån i hallen innan jag joggade upp för trapporna och in i mitt sovrum. Jag klädde snabbt av mig mina kläder och slängde dem i tvättkorgen i badrummet. Duschen såg rätt inbjudande ut men den fick vänta till imorgon. Jag ställde klockan på 07.00 innan jag slängde mig ner på min stora säng. Jag föll i djup sömn så fort jag kände de silkeslena lakanen mot min bara bröstkorg.
Det varma vattnet rann ner för min solbruna kropp. Åh vad skönt detta var. Jag ångrade duschen jag tagit i morse eftersom jag ändå hade haft ett zumba pass alldeles nyss med min mamma. Herre Gud. Mina höfter var inte alls gjorda för mjuka salsarörelser. Det var absolut omöjligt och jag såg bara ut som ett fån när jag gjorde det. Men mamma, hon hade varit jätte duktig. Åh min mamma. Jag saknar henne så mycket. Det var skönt att få träffa henne igen. Bara jag och hon. Inte massa annat folk i vår omgivning. Bara vi två. Precis som förr. Detta Alex hade planerat för oss var otroligt.
Jag skruvade av vattnet innan jag klev ut tur duschen och virade en handduk om mina höfter. Jag sträckte mig efter min telefon och skickade snabbt iväg ett sms till Alex.
Till Alex:
”Tack för detta Alex. Jag vet inte vad du har planerat men jag behöver verkligen detta. TACK! – JB”
Jag drog på mig mina boxers innan jag snabbt fönade mitt hår. När jag var klar klev jag in i min OnePiece och satte min snapback på huvudet. Jag drog på mig mina supras samtidig som jag slank ut ur duschrummet. Jag satte mig vid receptionen och väntade på mamma när min telefon gav ifrån sig ett ljud.
Från Alex:
”Det var det minsta jag kunde göra för de du gjorde för mig igår crewmate (om det ens finns ett ord som heter så LOL). Hoppas ni har kul tillsammans. Hälsa Pattie! –A”
Jag log för mig själv innan jag snabbt lät mina fingrar glida över skärmen och tryckte sedan på skicka.
Till Alex:
”Crewmate, I like it. Haha. Hon duschar för tillfället men hon hälsar nog tillbaka! Vi hös sen! –J”
”Jag måste verkligen se till att bjuda Alex på middag. Detta är under- Åhhh…”
”Mamma jag förstår att massagen är skön men du behöver inte stöna så högt” skrattade jag och såg ned i golvet där jag låg på massage sängen. ”Ja jag tycker verkligen du borde träffa Alex! Hon är så snäll och trevlig. Nämnde jag att hon ska med på turnén och dansa?”
”Ja Justin du har sagt det ett antal gånger nu.” sa hon med halvt dryg röst. ”Du verkar verkligen gilla henne.” Det sista hon sa var mer menat som ett påstående än en fråga. Men ändå kände jag behovet av att svara henne och bekräfta det.
”Ja det gör jag. Hon är verkligen snäll och omtänksam” jag log när jag tänkte på Alex. Jag kunde inte fatta att hon hade fixat allt detta när vi knappt har känt varandra i en vecka. Jag visste att jag inte borde lita på folk hur som helst. Men det var annorlunda med Alex. Det vrr som att det vore en självklarhet att jag kan lita på henne. Hon kändes äkta. En bra vän helt enkelt.
”Justin!” snäste mamma och väckte mig ur mina tankar. Jag kollade upp och såg på henne. Hon hade satt sig upp på sängkanten med en handduk om sin kropp. ”Vi är klara här, gå och tvätta av dig oljan nu så vi kan åka vidare och få lite mat i oss. Jag är döhungrig.”
Jag nickade och hoppade upp för att kunna gå in i omklädningsrummet och skölja av oljan och få lite kläder på mig.
Min telefon vibrerade i fickan för fjärde gången nu och jag började tappa tålamodet. Jag ville se vem det var men jag visste att mamma hatade när jag satt med telefonen vid matbordet. Det vibrerade till igen och jag klarade inte av det mer.
”Mamma förlåt, men jag måste verkligen se vem det är som stör mig.” jag drog upp mobilen och hon skrattade bara. Jag drog fingret över skärmen och klickade mig in på meddelande. Fem meddelande från ingen mindre än Selena.
”Hej baby, tänkte att vi kunde umgås ikväll. Jag är på inspelningen fram till kl 9. Men efter det kanske? Love – Sel”
”Fast nej, kanske håller över lite. De va strul med rollerna. Är du fortfarande ledig?”
”Justin varför svarar du inte mig? Är du kanske och umgås med din nya vän Alex? Jag är din flickvän för Guds skull Justin svara mig.”
”Rättning. Med din nya FLICKVÄN ALEX.”
”Det är slut Justin.”
Jag läste det om och om igen. Det är slut Justin. Hur kan hon göra slut bara sådär över ett sms? Efter två år tillsammans? Jag var med min mamma. Hon vet att min mamma inte gillar att man sitter med mobilen när man egentligen borde umgås och ta vara på tiden man har tillsammans. Hon visste att det inte var något mellan mig och Alex. Vi var bara vänner. Hon vet allt det men ändå gör hon så. Jag kunde inte få fram ett ord. Jag ville bara slå till något just nu.
”Selena. Måste. Ringa. Snabbt” sa jag till mamma innan jag gick ifrån bordet och gick in på herrarnas. Jag ställde mig i ett hörn där ingen skulle lägga märket till mig och ringde upp Selena. Några signaler gick och sedan svarade hon. Men hon sa ingenting. Så jag antog att jag fick börja.
”Selena, jag är med min mamma för Guds skull. Vad är det med dig? Du vet hur mamma är när man är med henne. Hon vill inte att man sitter med mobilen hela tiden. Och du vet mycket väl att det inte är något mellan mig och Alex så håll henne utanför detta. Och vadå slut? Efter två år gör du slut bara sådär genom ett sms? Efter allt vi kämpat oss igenom? Jag fattar inte.” De sista orden kom ut som en viskning. Mina andetag var snabba och jämna. Jag var så ledsen och besviken att jag hade rabblat upp allt utan att ens andas. Och hon stod bara tyst där i andra änden och sa ingenting. Hur kan hon vara så känslokall angående detta?
”Två år Selena, jag först…”
”Justin! Chilla. Jag skojade jag gör inte slut. Jag ville bara få din uppmärksamhet på något sätt. Du svarade ju inte på mina sms!” avbröt hon mig snabbt. Orden kom så snabbt att jag nästan vacklade till där jag stod.
”Va? Är du seriös Selena? Är du fem eller? Sånt där gör man inte. Jag ska ju att jag skulle vara med mamma idag. Du vet hur hon är. Detta var helt onödigt gjort av dig. Du orsakade mig en hjärtklappning.” Jag hörde hur hon suckade för att sedan kunna dra ett djupt andetag.
”Jag älskar dig baby, förlåt. Men jag ville bara få din uppmärksamhet. Det var inte meningen jag borde ha vetat bättre.” jag hörde hur ledsen hon faktiskt var när hon uttalade orden. Men man gör inte så. Fan vad jag var sur på henne alltså. Men jag spelade med, jag ville inte låta henne förstöra min dag med mamma vilket hon skulle om jag hade sagt emot.
”Det är lugnt gumman, men tänk dig för nästa gång för sen finns det ingen återvändo. Jag måste gå nu. Men vi hörs sen okej?” bad jag henne lugnt, även fast ilskan bubblade inom mig.
”Förlåt. Älskar dig.”
”Och jag dig.” svarade jag och lade på. Jag lutade min panna mot väggen och samlade mig. Det sista jag sa. Att jag älskade henne. Stämmde det egentligen? Jag visste inte vad jag kände längre. Hur kunde hon göra något sådant mot mig? Jag skakade av mig tankarna och gick för att skölja av ansiktet med kallt vatten. Jag tänkte inte låta detta förstöra min dag med min mamma.
”Är allt som det ska gubben?” mamma reste sig upp ur stolen och kramade om mig så fort jag kommit tillbaka till vårat bord.
”Jadå, inget du behöver oroa dig för mamma. Jag vill bara spendera denna dagen med dig, jag har saknat dig så mycket.” medan jag yttrade orden kramade jag henne hårdare, om det ens vore möjligt.
”Jag sakar dig med, men jag vill helst inte dö av dina kramar.” jag log och släppte taget om henne.
”Förlåt, jag kan inte hjälpa att jag är så biffig” sa jag med ett lekfullt leende och placerade pussar på mina biceps. Hon skrattade och slog till mig på armen.
”Du är så barnslig, Justin. Kom nu går vi. Jag är nyfiken på vart vi ska här näst.” Jag skrattade bara och gick med henne ut ur restaurangen och vidare till bilen.
Jag satt i bilen med ett stort leende på läpparna och försökte ta in vad jag precis hade fått göra. Det var så coolt. Jag kunde fortfarande inte förstå det. Jag hade hållit i en riktig pistol och få öva på att skjuta. Känslan när man avfyrade skottet, det hade fått mitt adrenalin att pumpa. Hade Kenny varit här hade han sagt att det var meechy och det var det verkligen. Det var meechy, beast, swaggy och allt samtidigt. Jag kunde inte sluta le och var tvungen till att dela med mig av det. Så jag klickade in min på twitter och skrev snabbt:
”Det där var #BEAST #SWAG och #MEECHY allt samtidigt, kan inte tacka dig nog crewmate! (LOL)”
Inte ens två sekunder efter att jag hade skickat iväg det hade det börjat trilla in svar, retweets och favoriter. Så för att slippa bli störd av det loggade jag ut snabbt och stoppade tillbaka mobilen i fickan.
Jag satt där och funderade på var nästa ställe vi skulle åka till var när jag insåg vart vi var på väg. Selenas inspelning. Fan. Vad ska vi här och göra? Jo, i och för sig är hon min flickvän men om jag kunde undvikt att åka hit på min dejt med mamma hade jag gärna gjort det. Men det var Alex, hon var så omtänksam och hon hade nog fortfarande skuldkänslor för vad som hände här om kvällen trots att det inte varit hennes fel. Bilen stannade och jag tog ett djupt andetag innan jag lade mina tankar åt sidan för att sedan hoppa ut ur bilen. Mamma slog upp dörren från sin sida av bilden och hamnade bara någon sekund senare ståendes på fötter med hjälp av mig.
Vi gick mot ingången, men stannade så fort jag såg någon springa i full fart mot mig. När personen närmade sig såg jag att det var Selena. Hon hoppade upp i min famn, virade benen om min midja och armarna lutade hon på mina axlar så hon kunde hålla sig uppe och se på mig.
"Jag har saknat dig." viskade hon innan hon fångade mina läppar i en lätt kyss.
Jelena is in love, hehe ;) Nämen, nämen - vad tyckte ni om Selenas spratt? Var det verkligen så moget av henne? Hm... Dagen vart iallafall lyckad verkar det som! Tehe.
Kommentera dina tankar och åsikter om detta kapitlet! Allt tas emot, bra som dåligt. / Ema.
Love Me Like You Do - 5
”Men Gud vad söt du är! Tack så hemskt mycket. Jag skulle uppskatta det!”
”Åh vad glad jag blir. Jag har en hög med aktiviteter som väntar. Men säg inget till Justin, jag vill att det ska bli en överraskning.”
”Nej då absolut. Men jag måste tyvärr sova nu gumman. Vi hörs. God natt!”
”God natt miss Mallette” jag hörde hur hon harklade sig från andra sidan luren. ”Pattie… God natt Pattie” rättade jag mig och lade sedan på luren.
Jag gick där efter och la mig med ett stort leende på läpparna. Jag älskar att göra folk glada.
Hela torsdagen hade jag suttit och planerat Justin och Patties dag tillsammans. Först hade jag ordnat en bil som skulle köra runt dem till de olika ställena. Första stället var ’Millennium Dance Complex’ där de hade ett zumba pass. Därefter skulle chauffören ta dem vidare till ett spacenter för lite massage och avkoppling. Eftermassagen är det dags för brunch på Hal’s Diner. När de ätit klart har jag ordnat så de kan åka ut till en skjutbana strax utanför staden för att lära sig skjuta. Jag tänkte att det kanske skulle vara intressant att få testa på. Efter det åker dem iväg för att hälsa på Selena på hennes filminspelning. Det kunde vara bra för Justin med tanke på vad som hände igår.
När de tillbringat en tid på inspelningen kommer det finnas finkläder till både Justin och Pattie så de kan byta om för nästa ställe var restaurangen ’Oceanfront’ med utsikt över havet. Jag gick igenom hela planen ett flertal gånger för att göra allting perfekt. När jag granskat allting, för vad som verkade vara 18de gången, skickade jag iväg ett sms till Justin och Pattie.
”Var redo kl. 8.00 imorgon bitti. Det kommer en bil för att hämta upp dig. /A”
Jag hade precis slängt iväg sms:et när det plingade på dörren. Jag lade undan pärmen med planen och alla kvitton i bokhyllan innan jag gick över till dörren för att se vem det var.
”Tjena Alex! Hur är läget bruden?”
”Hej Fredo. Vad gör du här?” svarade jag förbryllat och kände hur mina ögonbryn drogs ihop en aning.
”Jag och Tyra ska ut och dansa ikväll igen och sen ville Justin också hänga med.” Han pekade ut mot Justin som stod vid entrén och jag lutade mig i dörröppningen för att se honom stå där och prata i telefon. När han sedan fick syn på mig log han sitt sneda leende och vinkade.
”Vill ni komma in?” frågade jag Fredo.
”Nä, vi hade tänkt stå här ute i en timme tills Tyra blir klar... Haha, klart vi vill komma in.” sa han glatt och ironiskt innan han steg in. Strax efter hade Justin kommit in och ursäktat sig för att ha tagit så lång tid i telefonen.
Efter att Tyra, Justin och Fredo hade tjatat på mig i evigheter så bestämde jag mig för att följa med dem ut och dansa. Snabbt som attan drog jag på mig ett par svarta högmidjade shorts och en svart magtopp som slutade precis ovanför navlen. Jag sprang in på toaletten och granskade mitt hår. Det var helt klibbigt och oljigt. Åh, varför duschade jag inte under dagen? Jag hann inte ta en dusch nu så jag kammade igenom det snabbt och satte upp det i en stram hästsvans. Jag sprayade på lite hårspray så det skulle sitta där under kvällen därefter tvättade mitt ansikte och kletade sedan på lite mascara på mina korta fransar. Jag letade upp mitt röda läppstift och målade ett lager på mina läppar innan jag gick för att leta efter mina röda låga converse. Jag granskade mig i spegeln i sovrummet medan jag tog ett sprut av min favorit parfym.
Justin och Alfrefo tog oss till någon nattklubb vid namn ’Supperclub’ i Hollywood. Väl inne i klubben var det fullproppat med människor överallt. Justin hade reserverat en plats åt oss lite längre in i lokalen. Väl framme vid dem slog vi oss ner i de svarta sofforna i samma stund som det kom fram en tjej för att ta vår beställning.
”Vi tar två omgångar tequila shots var till oss fyra här!” beställde Alfredo och tjejen nickade innan hon gick igen.
Jag kollade på Fredo med ett höjt ögonbryn.
”Vad?”
”Jag dricker inte. Eller, jag är inte nykterist men jag dricker typ bara vid speciella tillfällen.” andades jag ut en aning myndigt.
”Men kom igen Alex! Detta är ju ett speciellt tillfälle. Dessutom tog det mig ett århundrade att övertala den andra nykteristen att dricka ikväll.” han nickade mot Justin som flinade. ”Det handlar bara om två shots! Sen kan ni två dricka vatten eller något.”
Jag satt och funderade en stund och under tiden hade tjejen kommit tillbaka med våra shots på en bricka. Jag kollade på glasen innan jag tog upp ett i vardera hand och hällde i mig innehållet på bråkdelen av en sekund. Jag hade skitit i saltet och citronen men insåg sedan att det inte varit så smart. En besk smak som skar ända ner i magen på mig for genom mina smaklökar och min hals. En grimas tog plats i mitt ansikte. Sedan log jag mot Alfredo och ställde mig upp.
”Så där ja. Tack för mig men anledningen till att jag följde med var faktiskt för jag ville dansa. Så vi ses väl på dansgolvet fyllon.”
Inom en bråkdel av en sekund lämnade mina vänner bakom mig och gick ut på dansgolvet. Jag såg många duktiga dansare runt omkring. Jag rörde mig runt på golvet. Ingen avancerat bara lite diggande och några lättare grooves.
Efter några minuter kände jag hur någon knackade mig på axeln. Jag vände mig om och möttes av en tjej.
”Du ser ut att vara ny här. Vad sägs om en dance battle?” tjejen som hade utmanat mig vände sig om och skrattade åt mig med sina vänner. Jag granskade henne från topp till tå. Hon hade en keps på huvudet, en vit t-shirt, svarta mönstrade tights och rätt så snygga röda sneakers. Medan jag stått och granskat tjejen hade Justin, Fredo och Tyra slutit upp vid min sida.
”Om du inte kan detta så vill du nog inte göra det. Dem är bäst i stan.” viskade Justin i mitt öra. Jag vände mig om och såg på honom. Just nu tänkte jag inte på att Justin skulle få reda på att jag var dansare, jag ville visa denna tjejen att hon inte ska dra snabba slutsatser.
”Varför inte?” svarade jag kallt och grimaserade mot Justin. Jag gick fram till tjejen för att kunna kolla henne djupt in i ögonen.
”Bring it!” fräste jag kaxigt.
”Varför sa du inte att du var dansare?” frågade Justin snabbt så snart vårat battle hade gått till ändo.
”Jag vet inte, jag kände att jag inte riktigt fick ett bra tillfälle till det bara.”
Justin såg fascinerat på mig med stora ögon.
”Du vet att jag söker dansare till min turné va?” frågade han med höjda ögonbryn, så högt så att små rynkor bildades i pannan på honom.
”Ja, det var just därför jag inte ville berätta det. Jag visste att du hade velat att jag ska gå på audition och..”
”Du behöver ingen audition. Du har en plats!” utbrast han med ett stort leende. Han slängde sig över mig för att ge mig en kram. Vad skulle jag säga nu? Jag ville ju inte detta. Jag lovade mig själv att jag själv skulle hitta ett jobb som koreograf eller danslärare på någon skola i New York eller Los Angeles.
”Ehm... Justin, jag känner mig smickrad. Men jag kan inte. Jag har ju studenten och allt när jag kommer hem. Jag vet inte, det känns inte rätt att jag som din vän ska komma och vara din dansare.” Han drog sig undan från kramen och såg allvarligt på mig.
”Alex kom igen! Vi börjar inte träna för än i sommar, i juli har jag för mig det är. Och då är väl studenten över? Snälla. Du är så otrolig när du rör dig. Och vadå det är ju bara bra. Då har jag inte bara min dansare med mig på turné utan också en vän. Jag tror jag kommer behöva någon att prata med. Någon som förstår mig på samma sätt som du gör. Snälla! Kom igen.” Hans ord fick mig att tänka efter. Jag skulle aldrig få en sådan här chans igen. Det är sällan att man får ett sådant här erbjudande sommaren efter man tagit studenten. Detta kan nog vara början på min karriär. Jag måste ju börja någonstans. Börjar jag här kanske jag får andra erbjudande sen när turnén är klar. Jag var fortfarande osäker, men jag måste ju ge det en chans.
”Okej då, men…”
”YESSSSS!!”
”Men. Jag vill komma på auditionen för att det ska se ut som om ni valde mig därifrån.” sade jag bestämt.
”Deal! Men vänta… Auditions börjar redan i början av juni och då kunde ju inte du.” Han såg ner på sina skor samtidigt som han sparkade sig själv med ena foten.
”Jaja skit samma då. Vi kan lika väl avslöja det nu…”
”YESSSSSS!!! Fan vad jag blir glad. Jag måste ringa Nick han får komma hit. Han måste se dig dansa. Detta kommer bli så bra!” han gav mig en lätt kram innan han vände på klacken och gick för att ringa Nick. Vad hade jag gjort? Jag visste själv inte om jag ville göra detta. Det var ett stort steg att ta bara sådär. Men jag ville ju så gärna stå på scen och dansa. Det kändes så rätt men samtidigt så fel. Jag skulle åka världen runt med en grupp människor. Jag skulle uppträda varannan dag. Jag skulle få se världen. Det lät så frestande. Jag Alexandra Grace Smith skulle vara bakgrundsdansare för Justin Bieber, världens kändaste tonåring. Det var verkligen frestande. Djupt insjunken i mina tankar såg jag hur Justin kom tillbaka och satte sig på barstolen bredvid mig.
”Nick är på väg. Han vill jätte gärna träffa dig.”
Jag log mot honom.
”Jag vet inte hur jag ska tacka dig. Detta är verkligen en dröm. Och du har förverkligat den. Jag är evigt tacksam för det du precis har gjort för mig. Du anar inte hur mycket det betyder Justin.”
”Jag, bättre än någon annan, vet hur det känns Alex. Jag vet verkligen hur det känns och detta är det minsta jag kan göra. En sån talang som du kan man inte bara gå miste om.” Han såg på mig och log.
Jag hörde plötsligt hur någon harklade sig vid sidan om mig. Jag vände mig om och såg tjejen jag hade total krossat på dansgolvet.
”Hej, Carlena.” hälsade hon och sträckte ut handen. Jag kollade ned på hennes rödmålade naglar innan jag svarade.
”Alex.” jag tog hennes hand och skakade den.
”Så, Alex. Jag undrar om du vill komma och träna med vårt crew någon dag. Vi är bäst i stan, men med dig skulle vi kunna bli ännu bättre.”
”Ja det tror jag säkert. Men mr. Bieber hann före. Tyvärr.”
”Va jag trodde inte att auditions började för än i juli?” Hon såg nu chockat på Justin som såg ut som ett barn på julafton.
”Det gör dem inte.” sa han och hånlog mot henne. ”Men Alex är en vän till mig och jag hjälper henne på traven.”
”Jaha men vad snällt av dig.” Hon vände sen sedan mot mig. ”Synd att jag inte hann före då, Alex. Men det var trevligt att träffas. Vi kanske ses när auditionens börjar. Lycka till med dansen, du är grym!” med det sagt vände hon sig och gick där ifrån.
Justin såg på mig och vi skrattade åt det som precis hänt när Tyra och Fredo dök upp.
”Kom inte ni hit för att dansa?” skrek Fredo.
”Jo, kom så dansar vi!” jag tog tag i Tyras arm och sprang ut på dansgolvet med Fredo och Justin hack i häl.
Vi dansade ett bra tag tills jag började känna svetten rinna. Euw, tänkte jag. Jag torkade bort en svettdroppe från pannan med handen samtidigt som jag rörde mig lätt som en fjäder till musiken. Jag såg på Justin som hoppade till musiken som spelades. Han såg på Alfredo och de skrattade tillsammans. De sågs verkligen att de två hade en stark relation. De var nästan som bröder. Plötsligt vände sig Alfredo om mot Tyra och de dansade lite intimare tillsammans. Jag och Justin stod där helt paralyserade i några sekunder då vi insett vad som var på gång. Sen började vi tramsa oss tillsammans. Där stod vi och skämde ut oss när vi gjorde gamla 80-tals disco rörelser.
Helt plötsligt kände jag någon knacka mig på axeln. Inte igen... tänkte jag. Jag vände mig om och såg en kille i 20-25 årsåldern iklädd i ett par jeans, sneakers, en svart tröja och en hatt på huvudet.
”Du ser ut att vilja battla” skrek han i mitt öra och jag iakttog honom noga. Jag tycktes känna igenom honom, men ändå inte. Jag vände mig om mot Justin.
”Är inte det Nick?” frågade jag.
”Nej det är det inte. Nick kommer ringa när han är här, oroa dig inte.”
Jag hade berättat för Nick vad som hade hänt med Carlena tjejen och han hade sagt att han skulle kunna använda sig av samma taktik för att inte göra Alex nervös. Jag tyckte idén var jätte bra. Jag nickade bara åt Nick när Alex vände sig om och då visste Nick direkt att hon inte visste något.
Jag gillade att Alex inte var något galet fan. Hon såg mig som vem som helst, vilket inte många gör. Alla ser mig som Justin Bieber han som är världens mest kända tonåring. Men Alex är som en vän som ser mig som mig. Hon är inte här för pengarna eller kändisskapet, eller det hoppas jag i alla fall, och det var jag otroligt tacksam för. Det kändes otroligt konstigt att släppa in henne i mitt liv så fort. Men det är något speciellt med henne och jag litar på henne på ett sätt. Hon är inte som alla andra.
Jag såg på henne medan hon rörde sig på dansgolvet i battlen mot Nick. Det var tight men det såg ut som om Nick faktiskt var snäppet bättre. Sättet Alex rörde sig. Hon var otrolig. Hennes rörelser var så sammansvetsade och hon fick det att verka lätt som en plätt. När det i själva verket inte är så lätt. Antingen är man bra på att dansa eller inte. Så enkelt är det. Jag kan ju inte säga att jag ligger på samma nivå som Alexandra, men jag kan ju dansa.
Jag hörde att människorna började applådera så även jag slog ihop mina händer och klappade helt omedveten om vem som vann. Jag såg Nick och Alex skaka händer med varandra samtidigt som jag gick fram och tog de båda på axlarna.
”Alex, jag vill att du ska träffa Nick DeMoura. Min koreograf men även vän.” jag vände mig om för att se på Nick. ”Och Nick, detta är Alexandra Smith. Hon kommer att vara med oss på scen under Believe turnén, vare sig du vill det eller inte.”
”Är detta Nick? Justin varför sa du ingenting?! Herre Gud.” hon blev rödare om kinderna än vad hon redan var och tog sig om huvudet. ”Åh vad jag hatar dig nu Justin!” utbrast hon och slog till mig lite på armen. Det sved till lite men det fick jag tåla med tanke på vad jag just gjort mot henne.
”Skyll inte på mig. Det hela var Nicks idé.” försvarade jag mig medan jag pekade mot Nick som stod med ett brett flin på läpparna, stolt över att sin plan gott i fullo.
”Åh fy vad skämmigt. Jag tyckte väl jag kände igen dig Nick.” hon sträckte fram handen. ”Alexandra. Det är en ära att få träffa dig. Jag har sett dina koreografier på internet och du är verkligen otrolig. Och jag vill gärna vara med på turnén, om du anser att jag har tillräcklig potential för det.” sa hon och betonade ordet du, för att motsäga att jag redan bestämt att hon skulle med.
”Nick. Nöjet är verkligen på min sida. Jag skulle kunna sparka alla dansare här och nu bara du är med på scen. Du är så otroligt talangfull. Dina rörelser… Alltså dem är bara… Wow alltså. Så duktig. Hur länge har du dansat?”
”Ni kanske vill gå och sätta er vid baren för att folk vill nog dansa här på dansgolvet. Sjas med er.” jag sjasade iväg dem så de skulle få lära känna varandra lite bättre. Jag log diskret för mig själv när jag såg på dem medan de gick mot baren. Alex gjorde mig glad på något sätt. Hon är som en vän jag känt länge, fast jag inte har det. Det var verkligen något speciellt med henne. Hon visste alltid vad man ska säga, hon var rolig, trevlig, otroligt söt och jag måste nog erkänna att hon har en fin rumpa. Fast jag har ju Selena och Alex är bara en vän.
SHIT, Selena. Hon kommer flippa om hon ser bilder på mig och Alex, vilket jag nästan är hundra procent säker på finns ute vid det här laget. Speciellt efter bråket vi hade igår. Jag kan redan tänka mig vad skvallerpressen skulle skriva:
”Justin Bieber och okänd tjej delar på några kärleksfulla kramar och blickar på kändisklubben Supperclub. Vad säger flickvännen Selena om detta? Det luktar otrohet här.”
Fan också, jag måste berätta att jag träffade Alex igen. Men hur ska jag göra det? Selena kommer bli skitsur. Men ikväll var vi ju inte ensamma. Dessutom blev hon precis min bakgrundsdansare. Fan. Det kommer göra henne ännu surare. Åh! Vad har jag gjort? Fast än mina känslor för Selena inte är så starka och det inte spelar någon roll ifall vi gör slut eller inte så vill jag inte att folk ska tro att vi gjorde slut för jag var otrogren. För det är jag ju inte.
Jag skrek till Fredo och Tyra att jag skulle gå ut för att ringa ett samtal när samtidigt som jag drog upp min mobil ur fickan för att slå Selenas nummer.
”Hallå?” svarade Selena skarpt.
”Hej… Vad gör du? Kan du träffas?” frågade jag henne med så mjuk och kärleksfull ton jag förmådde mig att göra.
”Visst. Kom hem till mig.” muttrade hon och lade på luren i örat på mig. Antingen var hon fortfarande sur för igår. Eller så var hon sur för igår och idag. Det återstod att se.
Jag gick tillbaka in i klubben igen och slängde en blick mot baren där Alex och Nick fortfarande satt men nu i sällskap av Fredo och Tyra. Bra. Jag kunde gå utan att de skulle märka något. Jag gick ut genom bakdörren av klubben och till min Fisker som var parkerad precis vid dörren. Jag hoppade snabbt in i bilen och körde iväg.
Jag var framme snabbare än vanligt. Fast dock hade jag ju kört snabbare än jag brukar. Min hjärna var inte i sitt vanliga skick. Jag var frustrerad för jag visste vad som väntade mig och jag kunde inte koncentrera mig riktigt. Jag satt tyst i bilen i någon minut när jag kom fram. Jag fiskade upp min mobil och kollade min instagram. Varje sekund strömmade det in likes och kommentarer på den senaste bilden jag och Fredo lagt upp. Vi hade tagit den inne på toaletterna i klubben och jag hade skrivit ”fjortis toa bild”. Det kanske inte var så smart av mig eftersom jag nu insåg att många hade blivit sura. Så jag tog bort den utan tvekan innan jag samlade mod och gick ut ur bilen och mot ytterdörren. Men jag behövde inte ens knacka. Selena väntade redan på mig. Detta skulle inte sluta bra.
Vad tror ni händer nu? Selena och Justin... = Bråk eller kärlek? Hm... ge mig era tankar!
Vad tycker ni om att Alex ska vara en av Justins dansare? Bli bara inte för exalterade jag har en plan, och hur tror ni Justins och Patties dag kommer blii? Nästa kapitel kommer upp så snart ni har slängt iväg alla era dyrbara kommentarer! Muchlove / Ema :)
Love Me Like You Do - 4
”Jag vet” sa jag och log mot honom samtidigt som jag förberedde mig för att diska.
”Vad gör du?”
”Jag ska diska ser du väl?”
”Inte för att vara sån, men jag har folk som kan göra det.”
”Inte för att vara sån men jag gillar att städa undan och lämna rent efter mig. Dessutom handlar det bara om två tallrikar.” kaxade jag tillbaka.
”Som du vill” sa han och drog upp sin mobiltelefon ur fickan samtidigt som han satte sig på en av barstolarna vid köksön och började knappa på tangenterna.
“Men du älskar henne fortfarande?” undrade jag där jag satt i luftmadrass fåtöljen i vattnet.
Justin såg ut att tänka medan han satte sig upp på solstolen för att sedan gå fram till poolkanten och sätta sig med fötterna i vattnet.
”Man kan inte bara sluta älska någon helt. Men känslorna har definitivt blivit svagare och blir det för var dag.”
”Vill du ens vara med henne?”
Hans ögon smalnade. Och efter en lång tystnad mumlade han ett enkelt ”Nej.”
”Om du verkligen känner så Justin, så borde du sluta plåga dig själv och släppa henne.”
”Men Alex! Hon är som min bästa vän och tänk på henne också! Hon kommer ha det svårt om vi gör slut och det kommer ju inte vara så lätt för mig heller, och…”
”Justin! Ser du inte vad du gör? Du drar ut på det i hopp om att det ska bli lättare när det egentligen blir svårare och svårare för var dag som passerar. Om du älskar henne och du är villig att kämpa för att hålla kvar förhållandet så gör det. Annars finns det inte så mycket mer att säga.”
Han tystnade och kollade ner på sina fingrar. Där jag satt, bara någon ynka meter ifrån honom, kunde jag nästan svära på att han torkade bort en tår från sin kind.
”Så… Vill du byta ämne?” sa jag och log mitt snällaste leende efter några minuters tystnad.
Ett litet, nästan osynligt, leende tittade fram på hans läppar när han såg på mig och svarade med ett kort ”Ja” för att sedan hoppa ner i vattnet. När hans huvud stack upp ur vattnet igen skvätte jag vatten på honom med foten.
”Du sa att du saknade din morsa. Berätta mer om det.” bad jag honom för att få honom på bättre humör-
Han berättade då att han saknar sin mamma jätte mycket i sista tiden. Hur han, ända sen han blivit 18 år och myndig, inte behövt ha med sin mamma Pattie med sig hela tiden. Han tyckte det var jobbigt att helt plötsligt inte spendera lika mycket tid som de hade gjort innan. Hon hade skrivit en bok som skulle släppas i höst och hade massa andra saker att göra. Och Justin höll på och pillade mycket med sitt album som skulle släppas i sommar att han kännde att de inte spenderade lika mycket tid som de borde. Han fick sig själv tro att det var hans fel.
”Har du mycket jobb nu i veckan? Eller har du en ledig dag rättare sagt.” frågade jag så snart han talat till punkt.
”Men va? Alex vad har det med saken att göra?” mumlade Justin och såg oförstående på mig.
”Bara svara på frågan Justin.”
”Hm… Vad är det för dag idag? Onsdag? Ja. Imorgon har jag det under dagen och sen har jag det där” började han och höll upp sina fingrar för att hålla koll på dagarna. ”Fredag. Jag är ledig på fredag.”
”På Fredag ska du åka iväg till din mamma och spendera hela dagen med henne. Bara du och hon. Okej?”
Han kollade på mig och log ett brett leende.
”Fast nej. Vänta. Stryk det. Ge mig hennes nummer.” sa jag samtidigt som jag paddlade in till kanten och gick sakta upp ur poolen utan att bli blöt.
”Vad ska du med det till?”
”Bara ge mig det. Oroa dig inte jag har en plan. Se bara till att inte planera in något på fredag.” sa jag och sträckte jag mig efter hans mobil för att leta upp Patties nummer och skicka det till mig själv.
”Jaja om du säger så…”
Jag och Justin befann oss i vardagsrummet och spelade Just Dance 3 när Justins mobil gav ifrån sig den typiska iPhone signalen. Jag slängde en snabb blick på den stora klockan som hängde på väggen. Halv tolv visade den. Jag gäspade åt tanken på min sköna säng som låg och väntade hemma. Jag skulle ljugit för mig själv om jag sa att jag inte var trött. Justin hade nu pausat spelet och joggade över till köksön där mobilen låg.
”Selena.” sa han enkelt och kollade på mig innan han svarade ett enkelt ”Hallå.”
Samtidigt som han talade höll han pekfingret för sina läppar som klart och tydligt demonstrerade att jag skulle hålla min käft. Jag nickade lydigt innan jag slängde mig ner i soffan och rullade tummarna.
”Inget, vad gör du? Hur gick det på inspelningen?” sa han och satte sig tillrätta i barstolen. ”Nej jag är inte själv. Alfredo är på en dejt och hennes vän är här med mig?” Han tog ett djupt andetag och såg på mig.
”Alfredo hade lovat mig att umgås men så kom den tjejen in i bilden och han ville inte lämna mig ensam. Vad tror du? Att jag ska följa Fredo som ett litet barn? Han är på dejt Selena. Hur skulle det va om Alfredo hängde med oss på en dejt?” Hans ögon glittrade nu i det svaga ljuset och jag såg hur tårarna bildades. Han blinkade och en tår föll ner för hans kind.
”Jag är ju ärlig mot dig Selena. Jag hade lika väl kunnat ljuga och säg att ingen är här. Men jag antog att du litade på mig. Vi är bara vänner, jag och Alex. Om du vill kan du komma hit och se efter själv, Alex är inte ens min typ!” Även fast Justin och jag bara är vänner så sårade det mig lita att höra att jag inte var hans typ.
”Gör ett jäkla lögndetektor test om du inte litar på att jag talar sanning. Jag orkar inte att du blir så här när jag umgås med tjejer. Du umgås ju med killar och det är okej. Men jag får inte umgås med tjejer. Snacka om dubbelmo…” jag vände mig och såg att Justin hade gått ut ur rummet. Jag suckade. Skuldkänslorna bubblade upp inom mig, jag ville inte att de skulle bråka på grund av mig. Jag såg på Justin att han älskade den tjejen även om de är tufft mellan dem just nu och jag kunde inte vara anledningen till deras uppbrott. Jag ville inte vara anledningen. Jag tog tag i min tygpåse. Stoppade ner min mobil, solglasögon och mina hörlurar innan jag ställde mig upp och började gå mot ytterdörren.
”Gå inte.” Bad Justin. Han hade lagt på luren och hans ögon var röda av alla tårar. En klump bildades snabbt i min hals. Det här var det sista jag hade velat skulle hända.
”Förlåt Justin men jag vill inte orsaka bråk mellan er. Jag förstår att hon är upprörd.”
”Nej det är inte ditt…” började han sorgset men blev snabbt avbruten av mig.
”Justin snälla. Det är okej. Jag ger upp vår vänskap för att slippa orsaka er relation ett uppbrott. Skulle jag bara kunna låna en hoddie? Jag tog inte med någon och jag ska ta en taxi hem.”
”Alex, lyssna. Det är inte ditt fel…” han betonade ordet inte extra mycket för att jag skulle förstå att han menade allvar. ”Det har varit såhär mellan oss nu i ett par månader. Visst jag älskar henne och hon är min bästa vän. Men det funkar helt enkelt inte längre. Och jag är bara inte redo att släppa taget än. Men inget är ditt fel. Jag kunde ha valt att inte berätta, men vad för slags pojkvän skulle jag varit om jag ljög för henne? Låt mig åtminstone köra dig hem. Eller vänta tills Fredo och Tyra kommer… Snälla.”
”Okej då. Jag väntar. Förlåt.” mumlade jag och kollade ner på mina skor.
”Hey, du har inget att be om ursäkt för okej? Du är här som en vän till mig. Jag bjöd hit dig. Du har inte gjort något fel.” Han tog in mig för en kram. Där stod vi, i hallen, ett par långa minuter passerade i tystnad och vi stod där kramandes innan Justin drog sig ur.
”Fryser du? Vänta jag ska hämta en hoddie.” sa han innan han joggade upp för trappan.
Jag låg i sängen och kollade ut mot stjärnorna genom de stora fönsterna i mitt sovrum. Jag hade varit hos Justin till halv tre på natten då Fredo och Tyra kom tillbaka. Justin och Fredo hade kört oss hem till min lägenhet. Väl inne hade Tyra lagt sig och somnat direkt. Jag kunde inte somna då jag låg och tänkte på händelserna under kvällen, jag visste inte vad jag skulle göra. Dem kan bara inte göra slut på grund av mig intalade jag mig själv. Jag beslöt mig för att kolla om Pattie är vaken för att få mina tankar på något annat.
”Hey miss Mallette. Förlåt om jag stör såhär sent. Men jag behöver din hjälp med en sak. Hör av dig när du har tid. / en vän till Justin.”
Jag ångrade mig så fort jag tryckt på skicka. Varför skulle hon höra av sig till någon hon inte ens känner. Jag lade ifrån mig mobilen på nattduksbordet och vände mig om för att få lite sömn när mobilen plingade till. Pattie.
”Hej! Nejdå jag är vaken, vad gäller det? Är allt okej med Justin?”
Sakta gick jag upp ur sängen för att inte väcka Tyra som låg och snarkade bredvid mig. Jag gick ut i vardagsrummet och satte mig i den mjuka soffan samtidigt som jag ringde upp Pattie.
”Hej miss Mallette, hoppas jag inte stör.”
”Hejsan! Är allt okej med Justin?” frågade hon oroligt med ett tonfall endast mammor kan ha. Jag log smått.
”Ja, allt är okej detta har inget med honom att göra. Eller jo men allt är i alla fall okej. Jag heter Alexandra. Ursäkta att jag stör.” ursäktade jag mig igen.
”Nej det är ingen fara så länge allt är okej.” sa hon innan hon fortsatte, ”men snälla Alexandra, kalla mig Pattie”
”Okej Pattie… Jag undrade bara. Vad gör du på fredag?”
”Ehm..Jag har några intervjuer i LA i morgon. Och sen åker jag hem igen på fredag natt.”
”Okej bra. Så du har inga speciella planer på fredag antar jag. Eftersom jag har lite planer för dig... Jag och Justin träffades för några dagar sen och har umgåtts ett par gånger. Han har hela tiden pratat om hur mycket han har saknat dig jag hade tänkt ordna att ni spenderar hela fredagen tillsammans. Om det är okej för dig?”
”Men Gud vad gulligt utav dig! Tack så hemskt mycket. Jag skulle verkligen uppskatta det!”
”Åh, vad glad jag blir. Jag har en hög med aktiviteter som väntar. Men säg inget till Justin, jag vill att det ska bli en överraskning.” bad jag henne medan jag pillade på hörnet av en av mina soffkuddar.
”Nej då absolut. Men jag måste tyvärr sova nu gumman. Vi kan tala mer om detta imorgon. God natt!”
”God natt miss Mallette.” jag hörde hur hon harklade sig från andra sidan luren. ”Pattie… God natt Pattie” rättade jag mig och lade sedan på luren.
Jag gick där efter och la mig med ett stort leende på läpparna. Jag älskade att göra folk glada.
Chapter 4 my dear friends! Snart har alla kapitel jag skrivit tagit slut, så då kommer Liv också börja skriva kapitel! :) Så... vad tycker ni! Tror ni Patties och Justins dag kommer bli hiss eller diss? Hmm...
Kommentera nu, vi blir väldigt tacksamma över alla kommentarer som rullar in - även om det bara är ett "Bra" muchlove Ema.
Love Me Like You Do - 3
”Tyra... Vad tänker du med? Inte kan vi göra något sånt. Alla dem människorna som är där för välgörenhet och så ska vi komma och vara helt sarkastiska. Nja... Det låter inte så bra faktiskt.”
”Jaja, så går vi på bio och kastar popcorn på små barn.”
”Haha! Du är sjuk! Kan vi inte bara göra något normalt utan att lägga till massa sjuka saker?” skrattade jag och såg att vi nu närmade oss bilen. Vi gick mot den samtidigt som jag grävde i min väska efter bilnycklarna.
”Ja okej, tråkmåns.” muttrade hon medan jag låste upp sedan öppnade hon bildörren och satte sig tillrätta i passagerarsätet.
”Alex din telefon ringer!” ropade Tyra över vardagrummet.
”Svara och säg att jag är upptagen och ringer tillbaka sen.” svarade jag lugnt.
”Okej! Hallå?” svarade hon glatt och slängde upp fötterna i soffan. ”Ehm, hej! Detta är inte Alex. Detta är hennes vän Tyra. Hon är tyvärr upptagen just nu men... Hallå?” hon såg på mobilen och muttrade något för sig själv. ”Alex! Vem är JB i din kontaktlista? Han sa att han behövde snacka sedan när jag sa att du var upptagen så la han bara på luren.”
”Ehm... En vän. Från min skola bara.”
”Är det inte komiskt att han har samma initialer som Justin Bieber?”
Jag hade nu kommit in i vardagsrummet och såg på Tyra. Det var droppen jag kunde inte hålla det inne längre. Jag gav Tyra en blick som sa det där var Justin.
”Alex...” hon såg hoppfullt på mig. ”Pratade jag nyss med Justin Bieber på telefon?”
”Kanske...” svarade jag och slog ut armarna som ett oskyldigt barn med höjda axlar. Tyra kollade en stund på mig innan hon brast ut.
”AAAAAHHHHHHH!” skrek hon och rätt som det var hoppade hon rundor som ett litet barn. ”Fy fabian vad coolt! Men... Vänta.” hon tvärstannade sedan och såg undrande på mig. ”Varför har du hans nummer och varför skulle han vilja prata med dig?”
”Jo grejen är den...” började jag och berättade hela förloppet för Tyra om hur vi hade träffades igår på flygplatsen. Det som chockade mig mest var Tyras reaktion. Hon reagerade bättre än väntat.
”Ring honom och se vad han ville prata om.” hade hon sagt. Hon lovade mig samtidigt att om vi nu skulle ses inte vara med oss bara hon fick en autograf och en bild med honom. Jag hade förstås gått med på det och ringt upp Justin.
Några signaler gick utan något svar. Jag skulle just lägga på när jag hörde honom i andra änden.
”Jag hoppas verkligen detta är Alex och att jag inte har fått fel nummer!”
”Nejdå! Det var bara min vän som svarade innan. Jag skulle aldrig få för mig att ge ut fel nummer.” skrattade jag tillbaka och hörde Justin pusta ut.
”Så, vad gör du?”
”Inget sitter här med Tyra som för tillfället hyperventilerar för jag pratar med dig.”
”Haha. Aw, sätt på högtalaren.” bad han mig lika lugnt som jag hade bett Tyra svara i telefonen förut.
”Den är på nu.” meddelade jag honom så fort jag klickat på några knappar på min mobil.
”Hej Tyra!”
”Ehm... Hej Justin! Hur är det?” sa hon med en aning darrig röst, men jag såg hur hon försökte hålla tillbaka det.
”Jo jag mår bra tack! Men vet du vad som skulle få mig att må ännu bättre?”
”Nej vadå?” undrade hon förväntansfullt och sneglade snabbt upp på mig med en glimt i ögonen. Hon såg ut som ett barn i en godisaffär.
”Om jag kunde få låna din vän Alex i några timmar.” avslutade Justin sin mening.
”Aboslut!” svarade Tyra glatt. ”Men jag behöver träffa dig först bara för att försäkra mig om att du kommer ta hand om min Alexandra.” Hon tog ett djupt andetag,
”Och-kanske-skriva-en-autograf-och-ta-en-bild-med-mig!” sa hon i ett svep och fnissade en aning barnsligt.
”Det skulle vi nog kunna ordna.” skrattade Justin. ”Vill ni komma hit eller ska jag komma till er?” Jag tog över telefonen och stängde av högtalaren.
”Det är helt upp till dig Justin. Hur undviker du bäst media? Jag vill ju inte att folk ska snacka och att det blir en skandal eller något i den stilen.” mumlade jag medan jag pillade på kanten av en kudde.
”Alfredo är faktiskt här. Han kan köra och hämta er, sen kan han och Tyra hitta på något så kan vi hänga här.”
”Ja det låter nice. Är du hungrig? Vad sägs om kina mat? Jag bjuder.”
”Jag är alltid hungrig! Ta med dig en bikini. Vi kan hänga vid poolen. Jag känner att jag behöver jobba på min bränna lite.” sa han och skrattade lyckligt.
”Haha. Absolut. Be Alfredo ringa mig när han är här. Jag sms-ar dig min adress.”
”Okej, bra. Ses snart!”
”Vi ses.” sa jag och avslutade samtalet.
Alfredo tutade nu för andra gången och Tyra stod otåligt i dörröppningen och väntade otåligt på mig medan jag bytte om.
”Kom igen nu Alex, Alfredo väntar! Ta bara på dig det du hade på bion igår!”
Jag ignorerade Tyras klädtips medan jag kastade en sista blick på golvspegeln som stod lutad mot väggen i mitt kritvita sovrum. Snabbt efter samtalet med Justin hade jag slängt på mig en one-shoulder baddräkt, mina vita Levi’s shorts och ett par flippflopps på fötterna. Jag såg mig i spegeln ännu en gång medan jag snurrade upp mitt hår i en boll på huvudet och stoppade ner mina solglasögon och mina hörlurar i tygpåsen jag hade innan jag gick mot Tyra.
”Äntligen!” utbrast hon med armarna hängandes ned för sin kropp.
Jag tog nycklarna och låste efter oss innan vi gick ner till Alfredo som satt och trummade på ratten i sin Range Rover. När han såg att vi kom gående och förstod att det var vi som var Alex och Tyra gick han ut för att hälsa på oss och öppna dörrarna så vi kunde hoppa in.
”Så vem av er fina damer är det som ska gå på dejt med mig ikväll?” frågade han och ett brett leende spred sig på hans läppar.
”Blondie i baksätet.” svarade jag och pekade på Tyra som log. Alfredo gav henne en snabb blick i backspegeln.
”Vad hade du tänkt att vi ska göra Alfredo?” undrade Tyra nyfiket. Alfredo ryckte lätt på axlarna.
”Ja det beror lite på vad du är för typ av tjej. Om du gillar att gå ’all in’ eller bara vill äta middag. För mig spelar det ingen roll.”
”Vad sägs om, först går vi och äter middag och därefter går vi ’all in’ och allt vad det nu innebär.”
”Uh, båda? Jag gillar dig redan!” sa Alfredo och log.
”Vad ska jag säga? Vi svenska tjejer vet hur man festar.” blinkade Tyra och drog undan en blond hårslinga bakom örat.
”Sluta fresta mig!” skrek jag tjurigt. ”Jag vill också gå ut och dansa.”
Alfredo började skratta samtidigt som Carly Rae Jepsens låt ’Call me maybe’ började spelas på radion. Han höjde och vi började sjunga i takt med Carly. När vi stannade vid ett trafikljus satte han på sin kamera och spelade in när vi alla sjöng och dansade.
”Detta ska jag skicka till Biebs!” sa han och skrattade innan det blev grönt och han började köra.
Ett stort vitt hus tornade upp sig framför oss bara några minuter senare. Alfredo körde oss ända fram till porten och medan han satt kvar i bilen gick jag och Tyra ut för att ringa på dörrklockan till Justins stora hus. Efter några sekunder öppnade Justin dörren och sträckte ut armarna för en kram.
”Välkomna! Nice video ni spelade in föresten.” skrattade han. Jag besvarade hans kram och log. Sedan stod jag och lyssnade på när Justin och Tyra samtalade en stund. Jag granskade Justin där han stod. Han hade ett par svarta baywatch-liknande badbyxor som slutade strax ovanför knäna, bar överkropp, en turkos keps på huvudet och flippflopps. På ett sätt förstod jag alla tonårstjejer som var döds kära i honom. Han såg ju rätt bra ut.
När Tyra fått sin bild och autograf hoppade hon in i framsätet hos Alfredo och de körde iväg.
”Kom in, känn dig som hemma.” sa Justin när bilen svängt ut på gatan och var utom synhåll.
Jag steg in i huset och stod nu i det som verkade vara hallen. Den var enorm. Det var högt i tak och färgtemat verkade vara vitt, brunt och svart. Rakt fram fanns en glasdörr som verkade leda ut till garaget då jag ståg en bil stå parkerad på andra sidan. Till vänster var det en stor trappa som ledde upp till övervåningen. Det såg mycket ut som en ungkarlslya men samtidigt var det väldigt fint. Insjunken i mina tankar följde jag efter Justin in till köket.
”Wow vad här är fint!” fick jag ur mig samtidigt som jag svepte blicken över köket. Sedan gick jag fram och ställde maten på köksön.
”Nja… Det är helt okej. För mig är det viktigast att jag har tak över huvudet, mat i magen och en säng att sova i. Allt det andra är bara ett plus.” han lutade armarna mot en av barstolarna och log snällt mot mig.
"The most importnant thing for me is that I've got roof over my head, food in my belly and a bed to sleep in."
”Jag gillar ditt sätt att tänka” sa jag och började plocka ut boxarna med mat ur påsen. ”Vill du äta ur boxen eller på tallrikar?”
”Tallrikar. Jag vill kunna njuta av maten. När jag äter ur boxen känns det som om jag har bråttom.”
”Smart där.”
”Som jag sa innan. Känn dig som hemma Alex. Tallrikar och bestick finns någonstans där.” sa han och pekade mot lådorna under spisen. ”Det är bara att rota efter det, så tar jag fram lite läsk och några glas så länge. Jag sätter igång lite musik också så möts vi vid poolen.”
Med det sagt tog han två glas från skåpet vid diskbänken och en tvåliters cola ur kylen innan han vände på klacken och slank ut genom det som verkade vara altandörren. När han var utom synhåll letade jag fram två tallrikar och bestick till oss innan jag gick ut samma håll som Justin hade gått.
”Tack för maten Alexandra.” tackade Justin medan han torkade sig om munnen med den röda servetten han hade fått.
Jag log till svars. Vi hade småpratat lite under måltiden. Jag hade berättat lite om mig själv, om min familj och mina intressen. Jag hade dock utelämnat faktumet att jag var en dansare och studerade på ett dans gymnasium hemma i Sverige då jag visste att Justin och hans crew sökte dansare till Believe turnén. Och om jag kände honom rätt (genom vad jag har sett på TV) så hade han velat se mig dansa. Men jag var inte så säker på om jag ville det.
”Så Justin… Vad var det som var så viktigt att jag var tvungen att berätta för min bästa vän att jag ”känner” Justin Bieber?” frågade jag med ett höjt ögonbryn samtidigt som vi båda ställde oss upp för att duka av och bära in disken till köket.
”Varför citationstecken vid känner? Känner du inte mig eller?” undrade han med en besviken ton.
”Det var inte så jag menade. Men vi hade ju bara träffats en gång på flygplatsen och du visste inget om mig så det känns inte som om jag riktigt kan säga att jag känner dig. Än.”
”Ja du har ju en poäng.”
”Jag vet” sa jag och log mot honom samtidigt som jag förberedde mig för att diska.
”Vad gör du?”
”Jag ska diska ser du väl?” svarade jag med ett höjt ögonbryn. Justin skakade långsamt på huvudet medan han log ett snett leende.
”Inte för att vara sån, men jag har folk som kan göra det.” förklarade han lugnt och stillsamt, utan några tecken på dryghet i rösten.
”Inte för att vara sån men jag gillar att städa undan och lämna rent efter mig. Dessutom handlar det bara om två tallrikar.” kaxade jag tillbaka.
”Som du vill” sa han och drog upp sin mobiltelefon ur fickan samtidigt som han satte sig på en av barstolarna vid köksön och började knappa på tangenterna.
Kapitel tre! Många tror kanske det går väldigt, väldigt fort fram för Alex och Justin - men ni anar inte vad jag har i bakhuvudet!! Det här kommer bli så bra, bara vänta och se mina kära vänner... ;)
Kommentera! XO Ema.
Love Me Like You Do - 2
Han skrattade bara. ”Så vad ska ni två göra ikväll? Mysa ser jag?”
”Det är ju Gossip Girl ikväll Danny! Hur kan du glömma det? Har inte Katie tjatat hela veckan?”
”Just ja! Nu när du säger det så. Tur att jag jobbar ikväll, jag hade inte orkat sitta hemma och lyssna på Katie.”
”Ingen orkar lyssna på dig heller tråkmåns. Säg till Katie att hon kan komma över och kolla med oss om hon vill.” sa jag och räckte fram två dollar.
”Hejdå drottning Alex. Hoppas det är många där ute som vill lyssna på dina intressanta …” jag hörde inte de sista orden som lämnade hans mun då ljudet av tutande bilar tog över mina öron när jag gick ut på gatan.
Tyra var i sovrummet och packade upp sina grejer medan jag satt i soffan i vardagsrummet med datorn i knät. Jag hade blivit jätte glad när Tyra berättat att hennes sportlov var samtidigt som mitt springbreak och att hon skulle komma och hälsa på.
Jag hade snart bott i Los Angeles i ett halvt år och gått i skolan här som utbytesstudent samt tagit danskurser och snart var det dags att åka hem. Det hade kommit lite som en överraskning när min pappa hade frågat om jag ville åka utomlands och studera. Pappa var ju affärsman och hade kontakter över hela världen så han hade fixat en egen lägenhet till mig och fixat så jag kom in på high school även om det var mitt i terminen. Men nu skulle det vara skönt att få komma hem och väl hemma väntade studenten, balen och alla andra festligheter.
Jag reste mig upp för att hämta en banan ur köket. Jag skalade den och började äta samtidigt som jag klickade upp hotmail på datorn för att läsa igenom mina mail. Jag hade fått ett mail från pappa där han undrade om Tyra hade kommit och om jag behövde något. Jag klickade på svara och skrev snabbt
"Hey dad, ja Tyra är här nu och resan gick bra. Vi är trötta ikväll så det blir soffläge och lite gossip girl på det. Hur är de med Leo och Jake och hur mår frugan? Jaaaa du, pengar kan alltid va bra att ha.. Hehe vi hörs snart igen. Love U daddy!
Xo Alex"
Nästa mail var från twitter. Jag klickade upp det och läste "Justin Bieber is now following you on twitter"
Oj killen hade verkligen menat allvar med allt han sa på flygplatsen. Jag gick in på twitter och följde tillbaka honom bara för att vara snäll. Just då kom Tyra ut från sovrummet fullt påklädd i en blå långarmad klänning och blå låga converse. Hennes blonda långa hår hade hon satt upp i en stram hästsvans. Hon stod nu framför mig och kollade undrandes på mig.
"Nå?" sa hon. "Vad tycker du? Ser jag ut som en typisk LA brud?"
Jag granskade henne från topp till tå. Jag lyfte fingret och demonstrerade en rörelse med pekfingret som visade att hon skulle snurra. Hon snurrade sakta runt och stannade sedan och mötte min blick.
"Nå?" sa hon igen.
"Typiskt vardagligt för LA är ett par jeans, en tröja och flip flopps och dessutom ska vi bara vara hemma och mysa ändå så varför så uppklädd?" sa jag och log ett hånfullt leende. Tyra skrattade och slog till mig på axeln.
"Ha ha jätte roligt! Nej men det är så jag slipper ta fram kläder imorgon.” svarade hon stolt. ”Vad gör du?” hon nickade mot datorn
"Inget bara kollar vad som händer på twitter lite och svarar på några mejl."
Hon böjde sig fram och när hon såg att jag hade Justins twiter sida uppe och det stod "Justin is following you" kollade hon på mig utan att blinka.
"Följer Justin dig?" frågade hon.
"Ja tydligen så gör han det." svarade jag som om de inte vore något speciellt.
"Oh my Bieber! Fy fan vad coolt Alex! Jag vill också att han ska följa mig! Jag brukar tweeta honom varje dag för att han ska märka mig men utan framgång och du bara tar det som om det vore ingenting." Jag log åt henne och hon hyperventilerade. Jag glömde att Tyra var världens Bieber fan. Jag kanske borde ha berättat att jag träffade honom idag. Men kände att jag kanske borde skippa det med tanke på hur hon skulle ha reagerat. Så istället reste jag mig upp och gick för att fräscha upp mig på toaletten och byta om till myskläder.
Efter Gossip Girl igår låg vi kvar i vargasrummet och somnade på soffan. Att sova med Tyra hade aldrig varit lätt och att sova på en soffa gjorde inte saken lättare. Hon vred och vände på sig som om hon dansade i sömnen. Jag hade vaknat några gånger under natten men somnat om igen för att nu vakna av solen som tittade fram och se att klockan var halv nio. Jag orkade inte somna om igen så jag gick upp och bestämde mig för att ta en dusch. Jag slängde gårdagens kläder, som jag också sovit i, i tvättkorgen och satte på det varma vattnet samtidigt som jag klev in i duschen.
Många tankar snurrade runt i mitt huvud men den som störde mig mest var faktumet att Justin verkligen menat allvar igår. Jag trodde inte han skulle bry sig om mig, jag trodde att han skulle tro jag bara var en av alla hans andra miljoner fans. Men han hittade mig på twitter, det borde väl betyda något? Att han litar på mig kanske? Jag trodde aldrig att han var seriös. Han mådde verkligen dåligt och det syntes på honom. Att han mådde så på grund av att han saknar sin mamma det berör mig något så otroligt. Jag kan inte sluta tänka på det. Jag vet verkligen hur han känner sig. Men han kan i alla fall träffa sin mamma då och då. Jag har inte träffat min mamma på tio år. Och jag fick aldrig chansen säga adjö eller se på henne en sista gång. Men min mamma kommer alltid vara med mig. Hon är i en bättre värld och hon vakar över mig. Det jag vill göra nu är att hjälpa Justin. Han verkar ha så mycket på gång nu att det bara blir för mycket för honom. Jag bestämde mig för att jag på något sätt ska hjälpa honom men hur? Det visste jag inte än.
När jag kände att jag var klar virade jag en handduk om min kropp och en om mitt hår för att sedan gå ut och göra frukost till oss. Jag dukade bordet medan äggen fortfarande kokade och gick in i sovrummet för att dra på mig lite kläder. Sen smög jag mig fram till min stereo. Där kopplade jag in min iPod och satte på musik på högsta volym och sprang sedan till soffan och slängde mig över Tyra som fortfarande låg och sov. Snabbt som satan tog jag tag i täcket och drog bort det för att sedan slänga det på golvet.
”Vet du Tyra? ”Rise and shine” är ett typiskt amerikanskt uttryck som betyder ungefär upp och hoppa. Så nu tycker jag du borde komma upp och hoppa.” Jag ställde mig upp i soffan och började hoppa upp och ner. Hon vände sig om så att hon låg på rygg mellan mina hoppande ben och kollade på mig.
”Jag har glömt hur galen du faktiskt är” sa hon och slängde en kudde i ansiktet på mig samtidigt som hon satte sig upp och styrde mot badrummet. Jag såg på henne tills hon försvann in bakom dörren innan jag hoppade ner från soffan för att lägga fram frukosten på bordet.
"Stop!" Jag tvärstannade när jag hörde Tyras allvarliga röst. "Ställ dig där" sa hon och pekade mot en gräsmatta.
"Vad är det som är så speciellt med denna gräsmattan?" undrade jag utan att förvänta mig ett direkt svar.
"Inget, den är orelevant, men det är en fin bakgrund. Le nu" sa hon och drog upp sin mobil telefon ur väskan som hon hade. Fullt medveten om att hon skulle ta ett foto på mig, log jag mitt sötaste leende."Så denna ska jag lägga upp på Instagram, bara för du la upp den där från provrummet på mig." hon log stolt. "Oh kolla! Där går vi in!" sa hon sedan och pekade mot Forever 21 butiken lite längre fram.
Skrattande tog jag Tyra under armen och började gå mot butiken”Och sen äter vi något riktigt onyttigt?"
”Du känner mig allt för väl. Jag vet! Taco Bell. Det är oerhört onyttigt!” svarade hon och klappade sig för magen i en gest som visade att hon var hungrig.
När vi var klara i butiken gick vi till min bil för att lämna alla våra påsar och sedan återvända för att äta på Taco Bell. Medan vi satt och åt fortsatte vi vårt prat om allt som hade hänt under de månader vi inte träffats. Hon berättade hur alla håller på att handla massa inför studenten och balen och alla andra event som rörde studenten.
”Snacka om gott” sa jag och slängde servetten i tallriken. Jag hade ätit så mycket så jag höll på att spricka. ”Vad vill du göra ikväll?”
”Det är tisdag och vi har lov, så vi kan väl hitta på något kul? Vi kanske kan gå på bio?”
”Bio låter faktiskt bra. Då kan vi vila fötterna efter allt shoppande.” sa jag och skrattade. Jag fick ögonkontakt med vår servitör och ropade åt honom att komma med notan.
När vi betalt gick vi ut från restaurangen och gick mot bilen. Vi gick tysta tills Tyra bestämde sig för att bryta tystnaden.
”Kan vi inte göra något sjukt? Typ något vi aldrig gjort förr.” Jag såg undrandes på henne där hon gick vid min sida. ”Ja alltså typ att vi...” Hon såg ut att tänka ett tag innan hon såg på en lyktstolpe och drog ner en affisch. ”Titta här! Den 15 mars hålls Los Angeles årliga välgörenhetslopp. Var med och spring 5 kilometer för att bidra till att hjälpa andra. Den 15 är idag! Ska vi klä ut oss till superhjältar och springa förbi alla människor och skrika åt dem att flytta sig för att vi måste rädda världen från fetma? Haha det hade varit så kul!”
”Tyra... Vad tänker du med? Inte kan vi göra något sånt. Alla dem människorna som är där för välgörenhet och så ska vi komma och vara helt sarkastiska. Nja... Det låter inte så bra faktiskt.”
”Jaja, så går vi på bio och kastar popcorn på små barn.”
”Haha! Du är sjuk! Kan vi inte bara göra något normalt utan att lägga till massa sjuka saker?” skrattade jag och såg att vi nu närmade oss bilen. Vi gick mot den samtidigt som jag grävde i min väska efter bilnycklarna.
”Ja okej, tråkmåns.” muttrade hon medan jag låste upp sedan öppnade hon bildörren och satte sig tillrätta i passagerarsätet.
Lite av ett mellankapitel, men man får ju lära känna både Tyra och Alex aningen bättre. Vad tycks? Kommentera!
Jag vill även tacka alla som kommenterat och fått mig att känna mig välkommen här på MBS! Muchlove //Ema
Love Me Like You Do - 1
Jag ångrade lite att jag hade tagit Dr. Martens på mig just idag. Det var varmt ute, nära fyrtiofem grader. Det var rätt varmt för att vara Los Angeles. Vanligtvis låg temperaturen på genomsnittliga 30 grader. Och då kan man lugnt gå med boots och långbyxor. Men idag, idag var det ovanligt varmt. Som tur hade jag matchat bootsen till mina underbara vintage Levi’s shorts och ett linne med bar rygg och mina Ray Bans.
Jag parkerade min Mini Cooper så nära ingången till LAX som möjligt. Om jag kände Tyra rätt så skulle hon ha massa bagage med sig. Även om hon bara skulle stanna i en vecka. Jag såg mig omkring medan jag gick mot ingången och lade märket till att det var ovanligt mycket folk här idag. Jag funderade en stund på vad det kunde bero på samtidigt som jag satte på mig mina Beats by Dr. Dre och tryckte play på iPhonen.
När jag kom in på flygplatsen möttes jag av unga tonårstjejer med Justin Bieber tröjor på sig. Åh great Bieber är här tänkte jag. Inte för att jag har något emot honom det är bara det att vissa av hans fans bara blir för mycket ibland. Jag följde skylten ”arrivals” och när jag kom dit satte jag mig på ett räcke precis framför dörren där passagerarna skulle komma ut. Jag slängde en blick mot en av de många TV apparaterna som visade när planen anländer. Jag läste att planet från Köpenhamn inte anlände fören om 20 minuter. Typiskt mig att vara tidig. Samtidigt som småtjejerna började bli mer och mer högljudda höjde jag musiken som spelades i mina öron och började gå igenom danssteg i mitt huvud.
Jag kände att någon stirrade på mig. Jag vände mig om och, på räcket, någon ynka meter bort satt Bieber. Han hade på sig en hoodie med luvan uppe, solglasögon (även fast han var inne), ljusa jeans och som vanligt Supras. Jag log mot honom och han log tillbaka samtidigt som jag drog av mina beats. Bakom honom var det massa skrikande fans som bad om att få ta en bild eller om en autograf. När jag tänker efter är det lite synd om killen. Han har ju knappt något privatliv.
Jag ville inte vara oartig men där jag satt gick inte att undvika att höra konversationen Biebs hade med sina fans. Han hade vägrat att skriva autografer eller ta bilder idag. Fansen hade då reagerat och sagt saker som ”vi har väntat här på dig hela dagen för att få en bild” & ”var inte så ohövlig mot dina fans”. Först hade han bara svarat att han hade haft en dålig dag och att han väntat hela dagen på sin flickvän men vände han sig hastigt om.
”Ohövlig?” sa han. ”Jag är precis som er en människa och har precis som er dåliga dagar ibland. Är jag då ohövlig som inte vill ta en bild? Jag måste inte göra något och jag är inte på humör för detta just nu. Bara lämna mig ifred.”
Han verkade nicka åt sin livvakt som sjasade iväg fansen. Efter ett tag var det nästan bara vi som var kvar. Vågar jag prata med honom tänkte jag för mig själv… Men sen tänkte jag det är ju Justin Bieber man får inte sådana här chanser varje dag.
”Jag hade gjort samma sak.” sa jag och vände mig om mot Justin och log mot honom.
Han granskade mig från topp till tå innan han snällt log tillbaka och sa:
”Jag brukar inte vara sådan här men saken är den att jag verkligen har haft en dålig dag.”
”Kändis livet kan vara väldig utmattande kan jag tänka mig. Detta kanske låter konstigt på något sätt efter som jag är en främling för dig. Men om du vill kan vi snacka om det… Ehm… Jag är en bra lyssnare.” sa jag nervöst.
”Tack, men jag tror inte det behövs.” svarade han och såg sorgsen ut.
Jag ryckte på axlarna och vände mig om för att ta upp min mobil för att byta låt. Innan jag hann låsa upp flyttade Justin närmre mig. Nu satt vi bara med händerna på räcket mellan varandra. Och jag kollade noggrannare på honom. Han var faktiskt ganska söt måste jag säga.
”Det är bara det att jag och Selena går igenom en ganska tuff period i vårt förhållande just nu och jag vet inte hur mycket mer jag orkar.” började han sorgset. ”Sen har jag massor att göra nu inför mitt nya album. Och ända sen jag blivit myndig är jag ofta ifrån min mamma. Och jag saknar henne massor och det gör ont att inte kunna träffa henne lika ofta. Scooter har den senaste månaden varit på mig angående vad jag bör göra och inte bör göra. Sen så blir jag sur när mina fans blir sura för jag inte är på humör. Allt är bara en enda stor röra..”
Han andades djupt. Som om han berättat allt det utan att ta ett andetag. Jag såg på honom. Sedan vände jag fram blicken och funderade en stund. Jag var chockad, främst över att han så lätt hade talat ut. Och över hur han egentligen hade det.
”Du tror säkert jag är dum i huvudet. Glöm att jag ens nämnt något.” sa han besviket.
Jag skrattade till. ”Nej då dummer. Jag smälter bara allt och tänker på vad jag ska svara på först.”
Han hajjade till och nickade mot mig. ”Berätta mer om dig och Selena ” bad jag.
”Så, uhm. Ja jag vet inte hur mycket du vet, men vi började dejta för ungefär ett och ett halvt år sedan. Allt var underbart då. Vi umgicks mycket, gjorde ofta saker som ”vanliga människor” gör som exempel vi gick på bio och sådana grejer. Men nu efter nyår har jag börjat pilla mycket med mitt nya album och hon har haft sina saker och vi träffas inte lika ofta och gör inte saker vi brukade göra. Innan längtade jag efter henne men nu gör jag inte det lika mycket. Visst jag saknar henne och sådant ibland men absolut inte lika mycket. Och det känns inte rättvist att vara med henne när hennes känslor inte är detsamma som mina.” han stannade till lite och tänkte ett tag innan han fortsatta igen. ”Jag vet inte hur insatt du är i kändisars liv men massa tidningar har i senaste tiden skrivit att vi har gjort slut. Och det har faktiskt varit sant. Men vi har sedan på något sätt löst det och blivit tillsammans igen. Jag ser på vårt förhållande nu och ser det mer som påtvingat än att vi håller ihop för vi själva vill. Vi är nog bara tillsammans för att vi inte vill gå igenom det som kommer efter och för att göra det enklare för våra gemensamma vänner som slipper den pinsamma stämningen.”
Han hade tagit av sig sina solglasögon och såg mig nu rakt in i ögonen. Jag såg i hans mörka ögon att han led. Han var ledsen och behövde tröst.
Jag tog ett djupt andetag. ”Justin.” sa jag och såg på honom. ”Jag har aldrig riktigt haft ett seriöst och lång varit förhållande. Men jag kan säga dig att folk har kommit för att prata med mig så länge jag kan minnas. Och jag har alltid sagt åt folk att följa deras hjärta. För det är hjärtat som lider, inte hjärnan eller något annat. Du ska tänka på vad ditt hjärta vill. Jag kan ge dig råd. Men de råden jag ger dig är saker som jag skulle gjort om jag själv varit i din situation. Men det är fortfarande upp till dig. Du ska inte göra något som inte passar dig eller som du inte mår bra av. Och att döma av hur du känner angående ditt och Selenas förhållande så skulle jag om JAG varit i din situation gjort slut. För det verkar som om ingen av er mår bra av det. Du behöver inget förhållande just nu heller verkar det som. Du behöver fokusera på musiken och familjen ett tag. Och snart har du ju också din turné. Hur hade det då gått om ni fortfarande varit i ett förhållande? ”
Sekunder gick och killen bara satt där och stirrade på mig. Det var som om hans värld klarnat upp och han visste vad han skulle göra med sitt liv. Jag vände blicken mot arrivals dörren som nu hade börjat att öppnats och folk kom gående. Jag såg på TV skärmarna att Tyra flyg hade landat och att deras bagage nu rullade på. Jag ställde mig upp framför Justin och såg på honom. Hans blick var fortfarande fast och han log.
”Min kompis flyg har landat, hon bör vara här i vilken sekund som helst. Jag vill bara veta att du är okej. Du verkar lite… Ehum… borta.”
”Du…”
”Alex.”
”Alex… Kan jag ringa dig? Du vet, ifall jag behöver prata? Om det är okej för dig alltså.” sa han glatt och räckte fram sin telefon.
”Absolut!” svarade jag och knappade in mitt nummer samt tog en bild på mig och sparade i hans kontakter. Han kollade på mig med rynkad panna och ett snett leende på läpparna.
”Bara så du inte glömmer hur jag ser ut.” sa jag och gav tillbaka telefonen. ”Ring mig om det är något, vi han ju knappt igenom hälften av allt du ville prata om så hör av dig innan jag åker hem.” sa jag och sträckte ut armarna i hopp om en kram.
”Jag ringer dig. När och var ska du åka?” undrade han samtidigt som han besvarade kramen.
”Hem. Till Sverige. Torsdag nästa vecka åker jag.” sa jag snabbt. Han lutade sig tillbaka från kramen med ett leende.
”Oj då, vad kul. Jag skickar iväg ett sms till dig nu så du kan spara mitt nummer. Föresten titta vem som just kom. Selena, woho...” sa han sarkastiskt. ”Jag hör av mig Alex.”
Han blinkade mot mig innan han vände på klacken och gick mot Selena.
”Lycka till!” ropade jag efter honom.
”Tryck till med all din kraft då! Kom igen Tyra! Hårdare! Vi måste åka innan det är rusningstrafik.”
”Herre Gud Alex chilla. Jag försöker för vartenda öre!”
Såklart så hade Tyra, som förväntat, med sig ungefär hela sin garderobs innehåll. Och så klart fick allting inte plats i min otroligt stora Mini Cooper. Hennes handbagage (som också var väldigt mycket) lade vi i baksätet bland min stora träningsväska. Jag hade varit och gymmat innan jag åkt till LAX för att hämta Tyra och nu får hennes onödigt stora bagage inte plats i min lilla bil. Jag hörde en duns och när jag såg i backspegeln såg jag Tyra komma gåendes med ett belåtet flin på läpparna.
”Det är så man gör det.” sa hon och klappade belåtet med sina händer för att få bort damm som hon fått på händerna.
”Skrytmåns...” mumlade jag samtidigt som jag startade bilen för att kunna köra ut från parkeringen. ”Så… Berätta för mig. Vad händer där hemma? Hur mår alla?”
”Det är otroligt kul nu sista året. Alltså fan Alex att du missar allt det roliga i skolan nu. Vi sätter ju ihop en egen musikal. Hela storyn, danserna, rollerna och musiken får vi själva ta hand om. Och det är bara vi treor som gör det. Vi saknar dina house moves faktiskt.”
”Tyra sluta du ger mig ångest. Men för att informera dig så kommer jag hem om två veckor. Så om det fortfarande finns plats för mig så är jag gärna med i musikalen.”
”En och en halv vecka faktiskt och ja det skulle vi nog kunna ordna” sa hon och såg ut genom fönstret. ”Det är mycket finare i verkligheten än på bilder och i filmer.”
Jag antog att hon syftade på staden och gav ifrån mig ett enkelt ”Jag sa ju det.”
Denna fina och underbara stad skulle jag snart lämna bakom mig. Åtminstone tills jag tar studenten. Jag kommer sakna det. Den hade på ett sätt växt in på mig. Jag mådde bra av att vara här och jag hade vant mig vid allting. I början hade jag det tufft men nu är det som om jag alltid bott här. Jag hoppas på att återvända hit igen snart. Millenium Dance Complex hade erbjudit mig en lärarposition inom housedance, hip hop och waacking. Jag kunde alltid åka tillbaka för att jobba. Jag har ju min lägenhet också så det hade inte varit några problem. Mest av allt kommer jag sakna mina dansvänner på Millenium. De var så snälla och hjälpsamma.
Tyra avbröt snabbt mina framtidstankar. ”Vad ska vi käka? Jag är verkligen jättehungrig!” Åh just det. Mat. Såklart vill ju tjejen äta något efter en 15 timmars flygresa. Och mat? Nej inte hade jag tänkt på mat. Fan.
”Ehm… Jag har inte hunnit ordna något. Så vad sägs om lite amerikansk pizza?” sa jag med min allra lenaste röst och log mitt snällaste leende mot henne.
”Haha såklart har du inte hunnit. Så typiskt dig att va stressig hela tiden.” skrattade Tyra men godkände sedan hämtmat, som tur var. På vägen hem stannade vi till vid Pizza Hut för att köpa med oss en Hawaiipizza. Jag hittade en perfekt parkeringsplats precis utanför lägenheten och parkerade snabbt min pärla där. Jag och Tyra hjälptes åt att bära upp allt bagage. Tur att jag bodde på första våningen och att vi då slapp bära det så långt. Väl inne i lägenheten slängde vi ner bagaget vid dörren och gick direkt för att äta och prata samman oss om vad som pågått i våra liv.
Medan Tyra stod i duschen så kunde jag lugnt hinna gå och handla lite chips och gott. Ikväll var det Gossip Girl på tv och både jag och Tyra var galna i serien, så jag tänkte det kunde vara lite mysigt att ligga i soffan och kolla på Chuck Bass samtidit som man proppade i sig massa chips. Jag tog mina nycklar och stängde dörren efter mig. Nu när det hade mörknat hade det blivit lite svalare så jag hade slängt på mig en hoodie och tagit mina sköna uggs på fötterna.
Jag gick ner för gatan för att komma till den stora vägen. Jag tog åt höger för att sedan gå in i den lilla livsbutiken.
”Hej Alex! Är det fest ikväll eller?”
”Men tjenare Danny, nej Tyra kom idag så vi ska ta det lugnt ikväll. Själv då? Det är ju måndagkväll för Guds skull. Vem går ut på måndagar?” skrek jag till Danny från chips hyllan medan jag stod och valde chips sort. Jag var stamkund här i denna affär. Jag handlade alltid här. Ja, förutom när jag behöver storhandla. Det gjorde jag istället på Walmart. Danny och hans familj ägde denna affär. De brukade skiftas om att jobba. Danny var två år äldre än mig och hans syster och jag var lika gamla. De var som min extra familj. Varje gång jag behövde något så var de alltid där och hjälpte mig. Danny var som en bror för mig och hans syster, Katie, och jag vi brukade umgås ibland när vi hade tid.
Han skrattade bara. ”Så vad ska ni två göra ikväll? Mysa ser jag?”
”Det är ju Gossip Girl ikväll Danny! Hur kan du glömma det? Har inte Katie tjatat hela veckan?”
”Just ja! Nu när du säger det så. Tur att jag jobbar ikväll, jag hade inte orkat sitta hemma och lyssna på Katie.”
”Ingen orkar lyssna på dig heller tråkmåns. Säg till Katie att hon kan komma över och kolla med oss om hon vill.” föreslog jag glatt med en enkel axelryckning och räckte fram två dollar.
”Hejdå drottning Alex! Hoppas det är många där ute som vill lyssna på dina intressanta …” jag hörde inte de sista orden som lämnade hans mun då ljudet av tutande bilar tog över mina öron när jag gick ut på gatan.
Då var det första kapitlet på den nya novellen uppe, skrivet av mig, Ema. Hoppas ni gillar det och fortsätter läsa för jag, tillsammans med Liv, har mycket inplanerat! Så kommentera vad ni tycker både bra och dåligt!
Och jag vet att ni tror det går för fort fram, men vänta med att döma för så är verkligen inte fallet. Ni får helt enkelt vänta och se ;) P&K Ema.
DESIGNEN ÄR UPPE!!
Tillsammans
Medan hon satt där och iakttog alla överenskommelser satt dem andra och småpratade och jag twittrade lite. I ögonvrån såg jag hur Alex lutade sig helt tillbaka i stolen och höll upp kontraktet så nära ögonen det gick. Sen harklade hon sig.
”Ehm… Ursäkta, men här” sa hon och lade ned pappret på bordet samtidigt som hon la fingret på ett stycke, jag lutade mig fram och såg vart hon höll fingret ”något verkar inte stämma, vad menar ni med välgörenhetsarbete?” Bingo. Vi hade henne. Hon såg oförstående runt på alla människorna i rummet. Ingen sade något så jag antog de ville att jag skulle ta hand om det.
”Ehm, det är så att eftersom ni får resa så mycket och allt är betalt under resorna så har vi gjort en deal med välgörenhetsorganisationen Pencil Of Promis. Dansarna och bandets löner går till deras organisation som bygger skolor åt barn i fattiga länder.”
Hoppas ni gillar idén, puss!!
FRIGHTENED OF LOVE - 50 [THE END]
”Vi vänder. Åk tillbaka till flygplatsen.” beordrade jag chauffören, men Kenny hindrade honom.
”Justin. Du har kommit så här långt. Din familj är fortfarande din familj. Du måste möta dem förr eller senare.” manade Noelle mig med en instämmande nick från Kenny. Jag lade huvudet på sned i försök att övertala dem att jag hade rätt men misslyckades. Kenny hoppade ut ur bilen och öppnade min dörr så fort han hade gått runt bilen. Noelle tryckte på bak ifrån och tillsammans fick dem mig ut ur bilen.
Min blick for mot köksfönstret där mormors välbekanta ansikte dök upp. Då släppte allting och min kropp föll livlöst ihop på den isiga trottoaren. Var det här slutet? Nej, det kan det inte vara. Man kan väll knappast dö av att se någon? Min syn blev snabbt suddig och rösterna försvann längre och längre bort. Ett gällt tjut tog över Noelles oroliga skrik och det fick min hjärna nästan att explodera. Då blev allt svart.
”Justin…” Noelles mjuka stämma gav mig rysningar längs hela ryggraden. Allt jag ville var att slå upp ögonen, se att allt var okej men mina ögonlock verkade inte ge med sig. ”Justin…?”
”Låt honom sova.” mumlade en röst i bakgrunden, vilket jag kunde ana tillhörde… Mama Jan? Nu ville jag verkligen få upp ögonlocken. Noelle suckade frustrerat vid sidan om mig och rörde på sig. En doft slog till mig i ansiktet, en doft jag inte kände igen. Noelle hade inte burit den här parfymen i bilen eller på planet. Försiktigt särade jag på ögonlocken för att möta ett starkt ljus från taklampan över mig.
”Åh”, andades mamma ut från en fåtölj längre bort i rummet. Hur länge hade jag legat däckad? Huvudvärken bankade så hårt att man skulle kunna tro att det satt en liten pyssling med en stor hammare innanför min skalle. Lika försiktigt som jag öppnat ögonen hävde jag mig upp på armbågen. Min blick förflyttades från mamma till Noelle som satt i helt andra kläder än dem jag sett henne i förut. Hela hon såg annorlunda… hennes hy var ljust nougatfärgad och hon bar sommarkläder. Var det inte vinter? Jag lät min blick glida mot dörröppningen där Scrappy stod medsides med Dan och Alfredo. Längre bort stod Allison, Mama Jan och Carin i en hög. Mamma satt på fåtöljen jag sett henne i för bara några sekunder senare. Men omgivningen. Vi var inte alls i Stratford. Vi var på något hotell. Nu förstod jag inte riktigt…
”Varför är ni här?” frågade jag ovetandes med en, förmodligen, djup rynka mellan ögonbrynen.
”Jag vaknade av att du vred och vände på dig, ibland svor du och ibland skrek du. Så jag gick till Pattie, men hon tyckte vi skulle låta dig sova. Du drömde kanske en mardröm…” chansade Noelle på och placerade sin svala hand på min panna. Hennes naglar var täckta i ett ljusrosa lack. Noelle hade aldrig på sig rosa om hon inte var tvungen. Eller? Då slog det mig. Kunde det vara möjligt? Nej…?
"Maybe it was a nightmare.."
”En fråga”, sade jag bestämt och kollade djupt in i Noelles klarvakna ögon. Hon nickade så att små hårstrån lämnade hennes strama tofs, ”Röker du?”
”Va?” utbrast hon genast och kollade förvirrat på mamma som satt snett framför henne. ”Nej.”
”Säker? Aldrig ens tagit ett bloss?” fortsatte jag, allvarligt medan Noelle nervöst fnittrade bort det.
”Nej det har jag inte Justin.” försäkrade hon mig lika lugnt som förut. ”Vad är det med dig?”
Jag drog en irriterad hand genom mitt hår. ”Röker jag då? Hur blev vi ihop?”
Mamma reste sig upp ur fåtöljen. ”Du röker inte, och Noelle och du träffades genom mig och Ella.”
”Ella? Din mamma? Lever din lillebror Noelle? Lever dina föräldrar ihop?” hetsade jag.
”Ja! Justin, Liam lever! Mamma och pappa lever tillsammans! Vad är det med dig?!” Noelles lugn började långsamt ta slut.
Då insåg jag det. Jag hade bara drömt allting. Min hjärna hade blandat ihop verkligheten med mina fantasier. Noelle hade inte dödat Liam. Hon bodde inte i New York, eller var en bad-ass tjej. Jag rökte inte. Jag var fortfarande känd… allt var normalt. Allting hade bara varit en dröm.
”Nej det var ingenting…” sade jag bara lågmält. Då kom jag ihåg. Förmodligen var jag bakfull med tanke på huvudvärken och mitt minne. Vi var på Hawaii, på min Believe-Turné. Noelle och jag hade varit tillsammans i över ett år efter vi träffats på en lunch med mamma och Ella. Vid våran tredje dejt hade vi tagit med Liam till en vattenpark, där hade våran första kyss haft rum.
”Festade vi igår?” frågade jag Noelle dumt. Jag kunde slå vad om att jag var bakfull. Noelle förberrede sig på att svara, men innan svaret hade lämnat hennes mun brast Alfredo och Ryan som dykt upp bredvid dem i dörröppningen ut i skratt.
Efter sekunder av skratt när dem äntligen hade samlat sig fick jag ett svar av Ryan som såg lika sliten ut som jag kände mig.
”Ja, vi festade igår. Riktigt rejält. Inte så konstigt att du hade konstiga drömmar, det hade jag också. Fredo också om jag får chansa.” flinade Ryan ut. Alfredo nickade med höjda ögonbryn.
”Det måste varit den där gula drinken vi fick gratis…”
Efter alla upplysningar om gårdagen började jag sakta men säkert komma ihåg. Jag log svagt till minnena av gårdagen. Tystnaden spred sig lika fort som man skulle kunna säga ”ja” över rummet.
”Jaha…” bröt Noelle tystnaden med. Mamma förstod hennes ’Jaha’ och började skjuta ut alla ur rummet så att vi till sist satt ensamma i rummet.
”Jag tar och duschar.” sade jag snabbt innan jag försvann in på badrummet. Jag ödslade ingen tid på att stå hängandes över handfatet utan satte fart in i duschen så snart alla kläder låg i tvättkorgen. Det varma vattnet slog min kropp med sådan fart att jag inte hann uppfatta att det var varmt förrän ett tag därefter, då jag genast sänkte värmen flera grader. Medan jag tvättade mig funderade jag igenom drömmen. Så mitt och Noelles förhållande var inte bara PR? Jag var inte en loser, utan var fortfarande känd? Vilken omställning det kändes som…
Så snart alla krämer var bortsköljda virade jag en handduk runt min midja och gick bort till handfatet där hårfönen låg. Jag pluggade in den i uttaget och drog bort imman på spegeln med min hand. Av vad jag kunde tro så såg jag mycket fräschare ut nu än innan duschen. Som mormor brukade säga när jag var liten och inte ville duscha, ’Duschar gör underverk. Det är som om man duschar i regnbågen.’
De orden kunde aldrig bli fåniga eller barnsliga för mig. För det var ju så sant som att jag var Justin Bieber. Så fort mitt hår var torrt drog jag ut sladden ur uttaget och borstade mina tänder innan jag återigen gick ut till Noelle som placerat sig i soffan med min laptop i knäet.
”Du har en show om sju timmar, så du måste ha på dig dansvänliga kläder att träna i på ditt rehearsal.” påminde Noelle mig allvarligt bakom skärmen. Jag stannade upp vid garderobsdörren bara för att iaktta henne. Den här Noelle-n var så olik Noelle-n i min dröm. Den ena var omtänksam, snäll medan den andra var dryg och arrogant. Vilken av dem jag gillade bäst visste jag inte. Förmodligen denna med tanke på att jag inte heller var som jag varit i drömmen som person. Noelle sköt upp sin blick ifrån datorskärmen och mötte min med ett leende.
”Vad kollar du på?” frågade hon fnittrigt. Jag rykte lätt på axlarna.
”Ett underverk.” svarade jag klyschigt. Noelle suckade och drog bara upp hästsvansen utan ett ord. Leendes började jag söka igenom hyllplanen av kläder för att hitta något att ha på mig. Det här livet var så mycket bättre än det i min dröm, det kunde man inte neka till.
Justin betedde sig annorlunda hela dagen efter den morgonen. Så fort han fick möjlighet, grabbade han tag i min hand. Han gav mig komplimanger, kysste mig och drog mig till sig så fort han kunde. Jag hade inget emot gosigheterna, det var bara det att min nyfikenhet om vad drömmen handlat om tog över. I tystnad vred jag upp korken till min vattenflaska och tog två stora klunkar. Konserten skulle ta fart inom bara några timmar, vilket resulterade att Justin hade fullt upp med en massa förberedelser.
”Hur är det Noe?” frågade Ryan från dörröppningen. Jag slet blicken från solstrålen jag stirrat på dem senaste tio minuterna för att istället kolla på Ryan. Han tog ett steg från sin plats i dörrposten och slog sig ned i stolen framför mig. ”Du ser… paralyserad ut på något sätt. Typ.”
”Ja, jag tänker bara. På mig. Och Justin. Oss två.” hackade jag fram bakom vattenflaskans öppning.
”Öh...”, började Ryan nervöst medan han kliade sig i nacken på samma sätt som Justin brukade, ”du ska inte dumpa honom va? För liksom, han är skit kär i dig just nu och du vet, tacksam över att ha med dig på turnén, så om du skulle-”
”Nej!” avbröt jag Ryan snabbt innan han hade hunnit dra med förhastade slutsatser. ”Tänker som tänker på vår framtid! Typ, turnén och massa såna saker!”
”Jaha… Oj. Förlåt.” ursäktade han sig generat och kollade nervöst ned på sina converse klädda fötter.
”Det är okej. Alla kan ta fel på såna ord.”
”Ja. Ehm, eftersom alla är så upptagna tänkte jag vi kanske kunde göra något? Det är så tråkigt här…”
”Säkert? Får vi gå här ifrån? Är det inte typ… galet där ute?” andades jag ut i blandning med en suck.
Ryan skrattade lätt till. ”Alltså vi kan ju hitta på något här! Typ Wii eller något? Justin har ett gäng spel.”
”Det var inte svårt att klura ut…” muttrade jag ironiskt och höjde på ena ögonbrynet i sammanhang med min mening. Ryan skrattade återigen till och reste sig upp. Jag följde hans exempel och vi började genast söka igenom Justins loge efter Wii spel utan framgång.
”Gömmer han dem eller?” frustade jag irriterat ut. Mitt tålamod hade försvunnit efter sökandet i den kokheta logen. Hawaii på somrarna var ingen lek. Man kunde tro att det var en hetta som bara gjorde att glassen droppade lite, men då hade man så fel. Jag tog en klunk igen av mitt vatten med spottade genast ut det när jag kände att det blivit flera grader varmare.
”Inte så gott va?” flinade Carin från samma ställe Ryan stått för endast några minuter sen.
”Nej… värmen tar kål på mig.” fräste jag och flaxade med magtröjan jag bara fram och tillbaka.
”Mhm… vänta tills vi kommer till Brazilien. Där är det så mycket varmare.”
Ryan rynkade förvirrat på ögonbrynen. ”Jag trodde det var fuktigt, inte varmt där…?”
”Det är det som är grejen. Det är varmt och fuktigt. Fuktigheten gör att man knappt kan andas och det gör det så mycket varmare. Man måste leva i kylskåp, för haven är lika varma som naturen nästan.” berättade Carin och flackade med blicken mellan mig och Ryan. Hur skulle vi klara oss?
”Vad pratar ni om?” frågade en nyfiken Justin som hittat in till oss. Svettdroppar rann ned för hans röda tinningar och han flåsade av utmattning, men hans nyfikenhet försvann så snabbt som han fann min varma vattenflaska med blicken.
”Vatten!” utbrast han och hade hunnit klunka i sig det resterande innan någon hunnit varna honom.
”Det är…” började jag tveksamt men förstod på Justins ansiktsuttryck att han förstått det redan.
”…varmt.”
”Förlåt älskling, jag skulle slängt det innan du kom.” ursäktade jag mig och gick fram för att slänga mina armar kring hand stora, muskulösa kropp. Han godtog min kram och log snett mot mig.
”Jag förstår.” andades han utan att släppa min blick. ”Men jag skulle kunna dricka flera flaskor varmt vatten för dig.”
”Aw, verkligen?” fnittrade jag kärleksfullt ut. Han utbytte en snabb blick med Ryan innan han svarade.
”Inte riktigt, men nästan…” skrattade han och pressade sina läppar mot mina för att be om ursäkt. Och vet ni? Det var helt okej.
ååååh, det är slutet peeps! VAD TYCKTE NI? Förstår att det kanske var lite rörigt, but hope you like it. Ni som inte fattar : JAA, HELA NOVELLEN VAR BARA JUSTINS DRÖM!
Så fort tillräckligt kommentarer rullat in så kommer mitt förslag på hur bloggen ska stå igång med mig upp! :) SÅ KOMMENTERA NUU, EN MASSSAAAAA! ÄLSKAR EEEEER ♥
