20 - Housewife.

 
”Jag är dum i huvudet”, skrattade jag lågt åt mig själv.
”Alex?” frågade en röst bakom mig. Jag snurrade runt med hela kroppen och såg på gestalten som stod framför mig. Till en början var det svårt för mig att urskilja konturerna i ansiktet, men när jag väl gjorde det kändes det som om all alkohol jag druckit under natten rann av mig.
”Victor?” utbrast jag kyligt.
 
 
 Jag drog åt min hästsvans. Klockan var strax efter sju på kvällen och jag hade precis gått och lagt alla barn. Pappa och Elenor hade jag skickat iväg till en restaurang för att slappna av. De hade gjort så mycket för mig under mitt besök här.
 Tyra och jag hade träffats för två dagar sedan och fikat men jag hade inte nämnt att jag stött på Victor. Det hade gått en vecka sedan jag träffat honom. Jag ville berätta för Tyra men hon skulle överreagera och be alla hon känner att skicka iväg honom härifrån. Det ville jag inte. Han må ha gjort något hemskt mot mig och min familj, men jag ville inte få honom bannlyst. Jag ville inte ha något med honom att göra över huvud taget.
 Jag svepte min tumme över mobilskärmen och klickade fram Justins nummer. Om jag skulle berätta för någon så var det Justin. Han kanske skulle bli arg men det var bättre för alla parter ifall han visste att Victor var utsläppt.
 Signal efter signal gick fram tills han äntligen svarade. ”Hej älskling.”
”Hej babe. Vad gör du?” frågade jag och kunde inte undgå från att le stort.
”Inget särskilt. Själv då?” gäspade han i andra änden.
 Jag drog med handen över mitt nakna ben, uppåt mot shortsen jag bar. ”Sitter i soffan. Barnen somnade nyss.”
 Justin hummade i andra änden. ”Jaha. Vad har ni gjort idag då?”
 Fast han frågade så lät han inte intresserad. Det var som när man frågade en gammal vän man träffat på stan om hur de hade det - man brydde sig egentligen inte men man frågade för att vara artig. Jag drog med min tunga över tänderna. ”Vi har varit i badhuset och sen var vi på McDonalds.”
”Kul.”
”Vad har du gjort då?” frågade jag hårt. Jag bet mig i tungan och hoppades att han inte hade märkt mitt bitska tonfall.
”Äh”, svarade han och drog ett djupt andetag. ”Jobbat. Inget speciellt.”
”Justin, vad är det med dig?” Nu kunde jag inte hålla mig längre. Om han inte ville prata så kunde han bara säga det, något han brukade göra, men nu fortsatte han i vilket fall. Något stod inte rätt till.
”Va? Har jag gjort något?” flämtade han dumt.
”Det låter som om du inte bryr dig ett dyft över vad jag berättar. Du är här men samtidigt inte. Vad är det som uppehåller dig? Kollar du på teve eller vad är det?” Vid det här laget hade jag hunnit bli redigt irriterad. Min bröstkorg höjdes och sänktes hastigt.
 Han suckade i andra änden. ”Får man inte vara lite trött? Nej, för då blir lilla Alex galen!”
 Jag drog efter andan. ”Varför är du så himla arrogant? Vad har jag gjort dig? Du kan skjuta undan tröttheten för någon minut! Åtminstone när jag pratar om våra barn! För guds skull Justin.”
”Okej, så du är perfekt eller?”
”Det säger jag inte.”
”Det låter som att det är precis det du säger. ’Åh, kolla på mig jag är i Sverige med barnen och är inte trött alls medan min man drar in en massa pengar åt mig.’ Ge dig Alex. Jag arbetar, därför har jag all rätt att vara trött. Du ska inte klaga. Jag kan slå vad om att Elenor och Robert tar hand om barnen majoriteten av tiden.”
”Nu är du orättvis. Att du ens använder pengar som ett argument gör mig förbannad, Justin. Wow, du är rik. Grattis. Om du inte har märkt det så jobbar jag också men för tillfället kan jag inte det eftersom att mitt barn nyligen har varit kidnappad och jag har suttit i fängelse. Fast det kanske inte är okej för dig? Du kanske skulle föredra om jag var en hemmafru som med glädje tog emot dina pengar?”
”Det gör du redan. Du behöver inte vara en hemmafru för att ta emot mina pengar. Om du hade haft några egna skulle du inte behövt mina. Det är ju jag som försörjer våra barn! Du gör ingenting för de.”
 En isande kyla spred sig i kroppen på mig. Mitt hjärta slutade slå och istället började min tinning dunka. Det kändes som om all ilska i hela världen fyllde mig. Jag drog ett djupt andetag, men det kändes inte tillräckligt. ”Att du ens säger så… det där är det vidrigaste du någonsin har sagt till mig Justin, vet du det? Jag har ingen som helst aning om vad det är för fel på dig just nu. Ring upp mig när du har lite vett i skallen.”
 Jag lade på och slängde mobilen så långt ifrån mig jag förmådde. Den slog emot den hårda parketten men jag brydde mig inte om något gick sönder. Allt jag kunde tänka på var de hårda orden Justin nyss yttrat. Hur vågade han säga så? Vad hade fallit i honom?
 Jag drog ett djupt andetag i försök att lugna ner mig själv. Samtalets syfte hade varit att berätta om mitt och Victors möte men Justin hade gjort det omöjligt för mig. Synd för honom. Jag förlorade inget på att inte berätta men jag visste att han skulle vilja veta vad som hade hänt.

”Vad gör du här?” Det kändes som om någon hade hällt en hink iskallt vatten över mitt huvud. Frågorna susade omkring i huvudet på mig, gjorde det svårt för mig att avgöra vad som var verklighet och inte.
”Jag blev utsläppt förra veckan. Från fängelset alltså”, berättade han och kliade sig bekymrat i nacken. Jag betraktade honom. Han var mycket muskulösare nu än innan. Konturerna av en tvättbräda syntes under hans snäva t-shirt. Hans hår var aningen längre och en skäggstubb hade växt ut i hans ansikte.
”Jag kan inte… jag vill inte prata med dig. Lämna mig ifred”, svarade jag och kände kräkan hota med att komma upp. Min mage vände sig upp och ner, sida till sida flera gånger. Jag vände på klacken för att komma iväg från Victor.
”Gå inte!” Han slöt upp vid min sida, så jag ökade farten. ”Alex, jag vill prata med dig. Kan du inte stanna?”
”Jag vill inte ha med dig att göra sa jag. Kan du låta mig vara ifred?” fräste jag barskt.
”Nej. Du är skyldig mig att lyssna.”
  Jag stannade upp och såg på honom med höjda ögonbryn. ”Skyldig dig? Jag är inte skyldig dig ett skit, Victor. Du förstörde mina bröders liv, praktiskt taget. Du förtjänade det du fick.”
 Han skakade på huvudet. ”Ja, men du var inte särskilt trevlig när jag bad om ursäkt.”
”Nej. Vad förväntade du dig? Att jag skulle krama om dig, kyssa dina kinder och säga att vi kunde återgå till att vara bästa vänner igen? Då trodde du fel. Inse bara att du klantade dig och att det inte finns något du kan göra för att gottgöra mig.”
”Jag lärde mig min läxa i fängelset, okej?” Han andades tungt och släppte inte min blick för så mycket som en sekund. ”Jag förstår att det jag gjorde var ett misstag. Men jag hindrade det också från att gå längre. Om du inte kommer ihåg det så var det jag som tillkallade polis. Alex, jag förstår att du är arg och så men du måste gå vidare.”
”Det har jag gjort! Jag har gått vidare. Jag har en familj nu, Victor. Gå vidare du med. Glöm mig.”
”Du var med i större delen av mitt liv. Jag kan inte bara glömma dig!”
 Jag skakade frustrerat på huvudet. ”Du får försöka.”
 Sedan skyndade jag mig därifrån. När jag hade svängt förbi husknuten började jag springa och slutade inte förrän jag endast var några meter ifrån tågstationen. Jag böjde mig ner med händerna på knäna och andades tungt med huvudet mellan benen.
 Det sved i halsen och det dröjde inte länge innan mitt maginnehåll låg framför mig på gatan. Jag drog med handryggen över min mun och placerade mitt hår bakom öronen. Innan jag fortsatte mot stationen vred jag på huvudet för att försäkra mig om att Victor inte hade följt efter mig.
 Det hade han inte.
 

Ytterdörren öppnades och stängdes, något som fick mig att vakna upp ur mina tankar. Låga röster hördes ifrån hallen och strax därefter kom pappa in i vardagsrummet. Han såg på mig med ett stort leende.
”Är du vaken?”
”Klockan är åtta”, konstaterade jag och drog ner volymen på teven.
”Oj. Vi trodde att den var betydligt mycket mer. Tydligen så hade vi fel.”
 Jag ryckte slappt på axlarna. ”Tydligen.”
 Elenor slöt upp bakom pappa. ”Vad hittade ni på då?”
”De fick potatisbullar till middag, kollade på bolibompa och somnade sedan. Det var ganska lätt.”
”Ja, de har lekt som tokar idag. Badhuset tröttade verkligen ut de”, skrattade Elenor och försvann in i köket. Pappa kom och slog sig ner bredvid mig och placerade sin arm kring mina axlar.
”Har det hänt något? Du ser lite nedstämd ut.”
”Nej…” mumlade jag. Varför sade jag nej? Jag kunde berätta. ”Eller jo.”
 Han drog mig närmre sin kropp. ”Berätta.”
”Jag ringde Justin för att… eh… säga att jag saknade honom och berätta vad vi hade gjort idag. Han verkade väldigt frånvarande så jag undrade vad det var, och då blev han helt galen och började skälla på mig. Han sade att jag inte arbetade och att han var den i vår familj som drog in alla pengar. Att han försörjde barnen och att jag inte gjorde något för våra barns skull.”
 Pappa satt tyst ett tag. Nickade och tog in det jag hade sagt. Det brände i ögonvrån på mig men jag kämpade emot. Jag ville inte gråta. Jag var inte ledsen, tvärtom. Jag var arg.
”Jaså?” hummade han efter en stund. ”Jag tror att Justin är väldigt utmattad. Det låter verkligen inte som honom. Det är inte likt honom. Någonting måste ha hänt. Antingen så har han bråkat med någon eller så saknar han dig bara, men kan inte visa det på rätt sätt. Ibland kan det bli så. Det hände många gånger att jag skällde på din mamma när hon befann sig utomlands, även fast jag inte var arg. Jag saknade henne bara. I flera dagar gick jag runt med ångest och när hon äntligen kom hem så blev allt bra igen. Kärlek kan göra en sjuk. Inte alltid på ett bra sätt.”
 Jag pressade samman mina läppar. Det fanns en poäng i det han sade, men Justin borde ha messat eller ringt tillbaka vid det här laget då. Inte för att det hade gått så speciellt lång tid men utan för att han måste ha insett vad han hade gjort. ”Jag antar att du har rätt.”
”Så klart har jag rätt. Jag är din pappa. Pappor har alltid rätt”, skrockade pappa och kysste mig försiktigt på pannan.
 I den stunden försökte jag strunta i Justin. Han må vara min drömprins, men min pappa skulle alltid vara min kung.


 Huset tornade upp framför mig.
Jag hade återvänt tillbaka till Los Angeles och till Justin, medan barnen fått stanna hos pappa och Elenor i Sverige. Det hade tagit emot att lämna de, tvärs över Atlanten, men det var bra för de att umgås med annan familj än bara oss. Dessutom var det bra ifall de bättrade på sin svenska.
 Jag parkerade bilen varsamt bakom Justins ferrari och klev sedan ur. I bagageutrymmet låg tre resväskor som kändes betydligt mycket tyngre här än vad de hade gjort när jag burit de i Sverige. Jag släppte ner de på marken så tyst jag förmådde då jag inte ville att Justin skulle vakna och låste sedan bilen.
 Nynnandes på en Gyllene Tider låt gick jag upp till ytterdörren. Nyckeln gled in i låset och dörren öppnades med ett klick. Jag smög in med väskorna efter mig och slog försiktigt igen dörren. Väskorna lät jag stå kvar i hallen eftersom att jag inte ville ge ifrån mig onödiga ljud. På tå, likt en ninja, smög jag in i vardagsrummet där jag till min förvåning inte var ensam. I soffan låg Justin med en filt över sig och bredvid honom Selena. Båda sov tungt, relativt nära varandra.
 Helt plötsligt hade jag glömt bort hur man andades. Jag skyndade mig ut i hallen igen och upp för trappan. Jag kunde inte stanna kvar här. Det hade varit en sak om han hade slängt ur sig alla elakheter för att han saknat mig som pappa hade sagt - men det var en annan sak om han umgicks med Selena bakom min rygg. Det var hans kompis och det förstod jag, men han hade undgått att nämna det när vi hade pratat och han hade bråkat med mig för världens minsta sak. Någonting sade mig att hon hade med det att göra.
 När jag kom upp på rummet tog jag första bästa ryggsäck och tryckte ner så mycket kläder som fick plats. Mina tre resväskor stod förvisso i hallen men kläderna där var mestadels smutsiga och jag orkade inte sortera de här och nu. Jag ville bara komma här ifrån.
 Med två ryggsäckar fulla med kläder och underkläder rusade jag ner till bottenvåningen igen. Utan att slänga så mycket som en blick in i vardagsrummet lämnade jag huset och satte mig i bilen. Tårarna brände bakom ögonlocken. Det kändes som om någon höll sin hand i ett hårt grepp kring min strupe. Det var omöjligt för mig att andas. Mitt synfält blev snabbt suddigt svarta prickar började dansa framför ögonen på mig. Hur kunde han? Jag snörvlade till och tryckte in nyckeln i tändningen.
 Innan jag backade ut från min parkering såg jag till att tuta så högt jag kunde. Jag brydde mig inte om jag väckte hela grannskapet. Justin och Selena kunde gott och väl vakna och inse vad de hade gjort. Sedan körde jag ut från parkeringen. Bort från vårt grannskap. Bort från huset. Bort från Selena. Bort från Justin.
Shit.
Tror ni det hände något mellan Justin och Selena? Stackars Alex. Justin var en riktig skitstövel i detta kapitel! Fy. Hatade att skriva honom så här, hahah. Tror ni de kommer lösa det? Var det smart av Alex att lämna kvar barnen i Sverige? Tycker ni Alex borde ha stannat upp och lyssnat på vad Victor hade att säga? Förtjänar han det? Eller var det bra att hon gick därifrån?
 Skrivet av Liv, igen, hehe. Fick sånt ryck och bara skrev detta. Sorry Ema <3 Kommentera lovelies! / Liv.

Kommentarer

Anonym skriver:

Jävligt bra som vanligt!
Aa eftersom båda låg och sov sådär nära varandra så tror jag dom har haft sex typ fast ändå inte för jag tror inte Justin skulle göra något sådant.. kanske tur att barnen stannade i sverige då?

Datum: 2014-07-18 - Tid: 16:25:41 -


Anonym skriver:

OMG så bra älskar det!!! Älskar drama!!!!😍😍😍❤️❤️❤️👌👌👌👌

Datum: 2014-07-18 - Tid: 18:01:47 -


Sammi skriver:

Omg så bra, längtar till nästa kapitel

Datum: 2014-07-18 - Tid: 18:36:19 -


Emelie skriver:

OMG! hoppas Justin och Alex löser detta, och jag hoppas verkligen inte att det har hänt barnen något!!!
jätte bra! :)

Datum: 2014-07-18 - Tid: 18:38:08 -


Anonym skriver:

Omgggff såååååå bra!!!

Datum: 2014-07-19 - Tid: 00:29:19 -


Anonym skriver:

Asså herregud!! Så otroligt bra, nog det bästa jag har läst på väldigt länge!
Ni lägger alltid till något krut i slutet som gör att man bara vill läsa mer, så just nu längtar jag extremt mycket till nästa kapitel!
Er novell är otroligt bra, varje kapitel är sååå sjukt grymt! Helt klart den bästa novellen!!
Alex och Justin..åååhhh BÄST ÄR NI!

Datum: 2014-07-19 - Tid: 00:46:53 -


Sandy skriver:

Tycker Victor inte borde få en chans eller att han får en chans o Alex börjar umgås med han o att bilder släpps ut i tidningarna. Then justin daaaamn o Alex berättar att om han får umgås med sel får hon umgås med Victor and likeeeee damn va mycket drama😂😂😂😂😂😂😂

Datum: 2014-07-19 - Tid: 01:35:59 -


Michelle skriver:

jag gillar det :)

Datum: 2014-07-19 - Tid: 13:38:56 -


Sofia skriver:

Först och främst vill jag inte låta dum på något sätt, men jag tycker att när Ema och du kan skriva och vill skriva så tycker jag att ni borde göra det. På något sätt låter det bättre att se att ni båda skrivit det och inte att du skriver och sen ber om ursäkt för att du gjort det själv. Förlåt så himla mycket om det låter jättedumt, men genom att det är 2 som äger denna blogg så borde det vara 2 som skriver ett kapitel när ni båda kan. Bara min åsikt.
Själv tror jag att Selena har något med kidnappningen att göra, antingen att hon vet vad som hänt och berättat det för Justin. Eller så (hatar att säga detta) men annars tror jag att Justin kan ha något med kidnappningen att göra och att han är otrogen med Selena mot Alex. Tycker verkligen inte om Justin i detta kapitel, tycker inte om att få en sån dryg insikt på honom. Jättebra skriver verkligen!! Men jag hoppas ni förstår min poäng i det jag skrivit!! Missförstå mig inte, för jag menar verkligen inget illa!! Kramis

Datum: 2014-07-19 - Tid: 17:50:51 -


Linnea Söderström skriver:

FYFAN VILKET BRA KAPITEL, ÄRLIGT VILL HA MER NUNUNUNU NI ÄR SÅ JÄDRA BRA

Datum: 2014-07-19 - Tid: 18:50:22 - URL: http://stinamariaa.blogg.se/


Anonym skriver:

Så jävla bra meeeerrr nuuuuu

Datum: 2014-07-20 - Tid: 01:48:39 -


camilla skriver:

USCH VAD JAG HATAR JUSTIN!!

Datum: 2014-07-20 - Tid: 09:19:36 -


Thebieberstoryys skriver:

Hej du! Älskar novellen, den är perfekt! Har precis börjat på mig första novell så jag skulle verkligen uppskatta om du ville göra ett länkbyte med mig, tack på förhand!


Www.thebieberstoryys.devote.se

Datum: 2014-07-20 - Tid: 11:33:24 - URL: http://thebieberstoryys.devote.se


Anonym skriver:

BÄSTA NOVELLEN EVER!!!! SÅ SPÄNANDE UNDRA VAD SOM KOMMER HÄNDA NU! Hoppas det hänt något men bara nå litet och så får han kämpa till backa henne

Datum: 2014-07-20 - Tid: 12:57:17 -


Sama skriver:

Så himla bra, längtar till nästa kapitel!
Jag gissar på att dom har gjort något litet typ som pussats, men Alex kommer göra så han får kämpa så att han får tillbaka henne! Jag tror också att selena har något med kidnappningen att göra, och när Justin får reda på det så blir han jätte arg!

Datum: 2014-07-21 - Tid: 12:25:49 -


Sandy skriver:

Läste det igen för att kapitlet var så grrrryyyymt!!
Älskar när det blir sån kärleks drama. HELT JÄVLA AKDLDBDKEJEJEJWJEJEBEIWJBS S
OKEJ MIN FAVORIT HITLLS

Datum: 2014-07-22 - Tid: 12:54:34 -


Ditt namn:

E-post: (privat)

URL:

Din kommentar:




Trackback