Han såg på mig, med inget annat än lust i sina ögon. Han placerade sina silkeslena handflator på mina kinder innan han återigen igen tryckte sina läppar mot mina. Denna gången inte lika försiktigt. Det fanns glöd, passion och känslor inblandade i den kyssen och jag ville bara ha mer. Jag lade min hand på hans nacke och tryckte hans läppar hårdare mot mina. Jag kunde inte få nog. Justin log in i kyssen och det fick mitt hjärta att hoppa över ett slag. Att han gjorde detta för mig, för att hålla Victor undan. Jag förstod inte. Justin var nog den bästa vännen jag någonsin skulle ha, och jag älskade honom. Mer än vad jag borde. 

Jag drog ifrån kyssen sakta och lutade min panna mot Alex. Jag behöll mina ögon stängda jag försökte föreställa mig att hennes silkeslena läppar fortfarande var hårt pressade mot mina. De var mjuka och saftiga och jag ville bara ha mer. De var som en drog jag inte kunde få nog av. Jag kom ihåg när vi låg i min säng hos mig i Los Angeles och hon hade kysst mig på mungipan. Det pirrade i hela kroppen och jag kände en stöt genom min kropp. Lika så kände jag igår kväll på mitt hotellrum när jag hade kysst henne på munnen för första gången.

Jag sneglade till höger och såg att Victor sneglade åt vårt håll. Ett leende formades på mina läppar. “Jag tror inte han kommer störa dig mer.” Jag öppnade ögonen och det gjorde Alex också sekunden efter. Hon log och lade sina händer på mina kinder.

“Tack.” viskade hon och gav mig en lätt puss på munnen. Jag log medan jag kollade efter henne när hon gick ut på dansgolvet mot sina klasskamrater. Ett leende spred sig på mina läppar. Jag gillade att se Alex lycklig. Jag vände mig om till bartendern som log brett mot mig, “Din tjej eller, Bieber?”

“Nej. Vi är bara kompisar.” försäkrade jag honom och beställde sedan en blå, söt dricka. Eftersom jag valt att dricka ikväll så kunde jag lika gärna slå på stort. När bartendern lade fram min dricka framför mig svepte jag den med en gång och gick sedan ut på dansgolvet.

Snabbt hittade jag mig en blondie att dansa med och det var ingen frågan om att hon var duktig. Fredo och Tyra slöt upp och började dansa med oss och blondinen vars namn jag fortfarande inte var informerad om vände rumpan mot mig och började dansa mer intimare och började gnida sin bakdel mot mig. Mina tonårshormoner tog över och jag placerade mina händer på hennes höfter för att hjälpa hennes rörelser.

 

En timme eller två hade passerat och jag hade jätte kul med mitt crew och mina vänner när Kaili ropade på mig. Jag sprang över till henne där hon stod vid baren med nästan halva Alex klass.

“Dags för bodyshots!” skrek hon i mitt öra. Jag såg någon kliva upp på baren så jag trängde mig igenom folkmassan som samlats och såg Alex.

“Heeeeej Justiiin. Dags att dricka lite shots eyooo! Jag är redo. Min kropp är redo för dig. Jag lovade dig ju!” skrek hon och lade sig ner på baren. Hon var onykter, väldigt onykter, och jag var rätt så taggad på att få dricka från hennes kropp. Jag skulle ljug för mig själv om jag sa att hon inte var het, för det var hon. Hon var riktigt snygg. Hennes kropp var att dö för och jag kunde inte hjälpa det jag jag granskade hennes kropp. Jag var kille, det är sånt vi gör. Dessutom är jag hennes vän då borde jag få kolla. Eller? Alex började sedan långsamt dra av ena axelbandet till sin shortsdress. Jag svalde hårt medan jag iakttog henne. Damn. Alla killar i det här rummet reagerade säkerligen som jag just i denna stund. Men vem kunde klandra dem?

När Alex fått ned det första bandet insåg jag en sak. Hon bar ingen BH. Jag ville verkligen inte att alla i detta rum skulle se henne helt barbröstad, för att sedan komma ihåg det imorgon och i resten av alla dagar i deras liv.

“Alex! Kom, kom.” manade jag henne och greppade tag om hennes handled med mjukhet för att få ned henne. Jag hjälpte henne få upp axelbandet på plats igen och försökte så gott jag kunde att hålla ögonen borta så att jag inte såg något jag inte borde se.

“Aw, men Justiiiin, du ska dricka shots från min kropp ju! Jag vill ge dig all min vätska.” flinade hon medan hon hoppade ned på golvet. Jag bet mig hårt i läppen när dem orden flödade ur hennes mun. Varesig vi var bästa vänner eller inte - så kunde jag inte motstå att bli tänd på den repliken.

Jag skakade på huvudet, “En annan gång. När du bär en BH. Jag vill inte att ska behöva visa dig halvt naken inför hela din klass.”

“Äh, dem ser jag aldrig mer snart ändå. Dessutom skulle det vara kul att se Victors min när du drack ifrån mig. Men men.” hon ryckte på axlarna och placerade en blöt kyss på min nacke för att sedan bege sig ut på dansgolvet.

Jag följde hennes ryggtavla hela vägen ut tills hon inte gick att kika efter längre. Då vände jag istället om, tillbaka mot baren där Kaili och Alex’ klasskamrater börjat dricka body-shots från en okänd tjej. Kaili märkte mig genast och vinkade dit mig, men jag kände illamåendet bubbla upp i magen på mig så jag avstod. Jag slog mig ned lite längre bort vid bardisken där jag beställde en cola. Sötma. Jag var sugen på något sött. Någon enstaka sekund passerade innan ett kallt cola glas placerades framför min hand. Ett trött ’tack’ lämnade min mun medan jag snurrade på stolen för att kunna ha full uppsyn över dansgolvet. Till min förvåning stod blondinen jag dansat med förut framför mig.

”Biebeeeeeer.” gnydde hon stönandes. Ett flin lekte sig fram på mina läppar.

”Okänd blondieeeeeee.” härmade jag hennes gny. Hon höjde på sitt ena, välplockade ögonbryn och skakade sedan på huvudet.

”Så… vad händer inatt då?” frågade hon med blicken travandes upp och ned över min kropp.

Jag förstod genast vad hon tänkte. Nej. Men ändå ja.

”Sömn. Vi ska till Paris imorgon, så… du förstår nog.” flörtade jag bort hennes invit. Tjejen verkade dock inte kunna handskas med ett nej, utan placerade sin hand långt upp på mitt lår endast några centimeter ifrån mitt skrev. En ilning for igenom min kropp vilket gjorde mig illa tvungen till att sträcka på mig.

Hon bet sig löst i sin ljusrosa underläpp, ”Men… jag är sååå pigg på natten. Och livlig.” matade hon på.

”Hmm.. då har vi något gemensamt.” flinade jag och tog en klunk av min cola. En droppe letade sig ut ur min mungipa som sedan rann ned för min haka. Tjejen böjde sig fram och slickade sedan långsamt bort den. Mitt nedre parti hårdnade genast till en aning.

”Ditt rum?” viskade hon in i mitt öra.

Allt jag förmådde mig att göra var att nicka innan hon greppade tag i min hand. På vägen ut såg jag Alex sitta i ett hörnbås med Tyra och några andra tjejkompisar, kolla åt mitt håll med en rynka mellan ögonbrynen. Med min lediga hand pekade jag ett finger uppåt. Hon log stort och besvarade mitt finger med en tumme upp. Snabbt besvarade jag hennes leende innan jag och blondinen vars namn jag fortfarande inte snappat upp försvann ut ur lokalen. Vakterna hade slagit sig ned vid ett litet bord jämsides med dörren och spelade kort. Så upptagna som dem var, kollade dem endast upp på mig och sedan ned på sina kort igen. Jag skakade på huvudet.

Inne i hissen kunde jag inte hålla händerna borta. Jag tryckte blondinen mot väggen och pressade mina hungriga läppar mot hennes. Hon placerade en hand på min nacke och tryckte våra huvud närmare varandra. Hennes läppar smakade jordgubb men var inte alls lika duktiga på detta som Alex var. Alex? Glöm henne Justin du är med denna blondien nu, sade en röst inom mig. Snart plingade hissen till och jag drog ifrån kyssen för att ta tag i hennes hand och föra henne mot mitt rum.

När dörren från rummet hade åkt igen hoppade tjejen upp i min famn och jag fick ha mina händer under hennes rumpa för att hålla henne uppe. Hennes rumpa var inte alls lika fin som Alex. Alex igen, okej nu måste du verkligen sluta Justin, tänkte jag. Blondinen fortsatte att kyssa min nacke med sina hungriga läppar och jag kämpade mig till sovrummet och sängen. Mer än gärna ville jag bara ta ner henne på golvet och göra det där och då, men jag var bättre än så. Tjejer ska behandlas med respekt. Det var en av de många grejerna min mamma hade lärt mig.

Snart kände jag sängkanten vid mina knän. Jag släppte sakta ner tjejen jag bar på och klättrade själv över henne. Jag lade mina händer på varsin sida av hennes huvud som stöd och böjde mig ner för att kyssa henne. Tjejens händer letade sig ner till min tröjkant och drog den över mitt huvud. Hon slängde den åt sidan och såg hungrigt på mig. Medan kyssarna fortsatte var mina jeans också av och jag var kvar endast i kalsonger. Jag drog ifrån kyssen för att se på henne med då tog hon tillfället i akt och vände på oss, så att jag låg i sängen och hon satt gränsle över mig.

 

 

Snabbt började tjejen dra av sig sin klänning, vilket lämnade kvar henne i trosor. Alltså bar hon ingen BH. Vad var detta? Använde man inte BH i Sverige eller? Eller så hade hon dragit av sig den i samband med sin klänning. Alex hade inte haft det och inte denna tjejen heller. Konstiga brudar. Jag placerade mina händer på hennes lår men snart började hon backa nedåt. Jag visste genast vad hon tänkte göra och ilningar for genom min kropp. Det var ett tag sen jag hade upplevt denna njutning.

Men ack så fel jag hade. Blondie hade dragit av mina kallingar med tänderna och sedan fått av sina trosor på mindre än en millisekund.

”Var har du kondomer?” frågade hon bara och jag nickade mot jeansen. Snabbt for hon upp och hittade en i min ficka. Sekunden senare var hon tillbaka och trädde på den. Vid det här laget var jag hård och otroligt sugen. Hon hade varit bossen här och verkade inte vilja ha förspel, vilket enligt mig leder till bättre sex, så jag spelade bara med när hon tog mig i händerna och hjälpe mig tränga in i henne. Gud, denna känslan hade jag saknat.

 

Jag vred och vände på mig i sängen och hörde någons förfärliga röst från badrummet. Helvete. Mina ögon for upp och jag låg klarvaken och stirrade upp i taket. Fan, fan, fan. Hade inte tjejen från igår gått? Hennes klass borde väl ha saknat henne? De skulle ju åka tidigt idag.

Vattnet inne ifrån badrummet slutade rinna och jag väntade otåligt på att få se vem det var. Jag vände mig så jag låg på sidan med huvudet på badrumsdörren och sedan låtsades jag sova, fast jag hade ena ögat aningen öppet. Snart öppnades dörren och någon kom ut. Jag såg inte riktigt men min nyfikenhet tog över och jag var tvungen till att öppna ögonen. Alex.

”Alex?” Hon vände sig om och såg på mig.

”Eh... Hehe, ja godmorgon. Förlåt om jag väckte dig.” ursäktade hon sig. Hon hade en morgonrock om sin kropp och hennes hår var lindat i en turban med hjälp av en handduk.

”Vad gör du här? I min dusch?” frågade jag och satte mig upp i sängen så jag lutade ryggen mot väggen.

”Ehm, jo det är såhär... att... eh, det är lite pinsamt.”

”Amen kom igen! Det är bara jag, jag är din bästa vän, du kan berätta för mig.” tröstade jag. Hon lutade sig mot dörrkarmen och såg på mig.

”Jag spydde typ i hela badrummet inne hos mig.” sa hon snabbt och vände sig om och gick ut. Jag for snabbt upp ur sängen och sprang efter henne. På vägen kollade jag så mina kalsonger var på plats och till min lycka satt de där.

”Hahahhahahahahah! Skojar du?” skrattade jag fram medan hon var på väg att öppna dörren. ”Kommer du ens ihåg något från igår?” frågade jag henne för att stoppa henne.

”Nja, svagt. Jag kommer ihåg att jag och Tyra kom dit. Sen drack jag och du några shots men sedan är det svart.”

”Jävlar vad du måste ha druckit.” sade jag och slog mig ner i en av sofforna. Alex kom strax och damp ned i fotöljen.

”Skojar du? Jag kommer inte ens ihåg sist jag drack så här mycket. Typ i sjuan eller åttan kanske?”

”Vet du att du var nära på att blotta dig själv framför alla?” undrade jag.

”Va? Skojar du? Åh herre Gud.” sa hon och drog händerna för ansiktet. ”Snälla säg att jag inte gjorde det.”

”Jag skulle dricka shots från din mage. Sedan när du började klä av dig din shorts klänning eller vad ni tjejer kallar det, så såg jag att du inte hade någon BH på dig. Och jag kunde inte låta dig göra det så jag stoppade dig.” berättade jag och hon såg på mig.

”Allvarligt?” undrade hon. Jag nickade bara och hon log. ”Seröst Justin, du är den bästa killen någonsin! Vem skulle ha gjort något sådant? Tack.”

”Allting för dig bestie.”

”På tal om nakenhet. En sak jag faktiskt minns var att du lämnade festen med en blondin igår. Hur var hon?” Inombords var jag tvungen att skratta eftersom Alex påminde mig väldigt mycket om mina killkompisar. ”Hur var hon?” vilken tjej säger något sådant? Fast ja, hon var ju min bästa vän.

”Det var förfärligt. Jag njöt, det var ett tag sen sist. Men det var fan ta mig inte alls bra. Sämsta sexet någonsin!” utbrast jag och hon skrattade.

”Du har ju bara Selena att jämföra med din tönt!” skrattade hon och kastade en kudde på mig.

”Okej sant. Men hon var en riktigt dålig kyssare.”

”Vem är den bästa du kysst?” undrade hon sedan och det fick mig att undra ifall hon hade kommit ihåg att vi hade hånglat igår. Vem var den bästa jag hade kysst? Selena var inte så jätte bra. Hon hade för mycket av ”filmkyssandet” och det var bra men inte hela tiden. Blondien igår var inte alls bra. Jasmine var inte så dålig men hon var inte bäst. Och Caitlin skulle jag inte tala om, hon hade aldrig kysst en kille förut så jag hade varit tvungen att lära henne. Det lämnade mig med Alex. Hennes läppar var som en pusselbit som passade perfekt mot mina och hon var oemotståndlig. Jag ville bara ha mer.

”Du.” svarade jag ärligt efter någon minuts tänkande.

Alex kinder blev röda och hon log generat. ”Mig? Är jag den bästa du kysst?” undrade hon.

”Japp.”

”Men hur?... Åh, just det, ehm.” harklade hon sig. Hon kom alltså ihåg. Jag log. Innan jag hann tänka ut något svar knackade det på dörren.

”Vem kan det vara nu?” undrade jag och ställde mig upp och gick snabbt in i sovrummet för att få på mig ett par shorts.

”Jag beställde roomservice åt dig innan. Jag tänkte att du kanske ville äta innan vi åker?” sade hon och jag gick mot dörren.

”Vad vore jag utan dig?” log jag och öppnade dörren. En blondin stod ute med en vagn med massa brickor med mat på.

”Roomservice.” sade hon drygt och undvek min blick. Hon rullade in vagnen och ställde den bara innanför dörren innan hon backade ut igen. Jag blev med ens nyfiken och försökte komma på något sätt att få henne att se på mig.

”Ursäkta men innan ni går?!” ropade jag i hallen. Hon stannade upp och vände sig om. Fortfarande med blicken undvikande och håret i ansiktet.

”Ja?”

”Skulle du kunna ge detta till rum 608?” sade jag och räckte fram en 50 dollars sedel jag visste jag hade i shortsfickan. ”Hälsa från Justin och säg att jag behöver en ny laddare till min telefon.”  Blondinen närmade sig och när hon tog emot sedeln var hon tvungen till att se på mig. Och direkt insåg jag vem det var. Det var hon från igårkväll. ”Tack!” ropade jag sedan och stängde dörren.

”Alex?” sa jag och hon mumlade ett enkelt ”mm” till svars. “Blondinen jag gick upp med igår? Går hon i din klass?”

”Haha, nej absolut inte. Då hade jag ju inte gjort tummen upp. Alla i min klass har typ klamydia eller något så mycket som de ligger runt. Håll dig borta från dem.” skrattade hon. Fan.

---

Nämeeeen. Justin fick sig ett ligg.. ;) Myspys. Vad tycker ni? Kommentera, x E/L.

 

”Håll dig undan från Leo och Alex, rör du någon av dem, eller någon i Alex familj kommer du få ångra det.” Jag tog Alex hand och drog henne ut ur rummet. Hon gick stumt vid min sida. I korridoren mötte vi upp Jake och tillsammans gick vi mot min loge. Jag kan inte fatta att Nick sa så där. Först det till Leo men sedan även det om att jag skulle knulla Alex. Tror han verkligen jag hade kunnat göra något sådant, bara så där? Men också kunde jag inte förstå vad som hade tagit till mig. Jag hade blivit som en annan person. Försvarsinstinkten hade tagit över och det var något som sällan hände. Men Nick hade gått för långt, och det skulle kosta honom vår vänskap.

Det fanns inga norska paparazzi’s på plats på flygplatsen i Oslo när vi anlände klockan tre på natten, vilket var ganska skönt då vi alla var trötta och helst bara ville till hotellet och sova.

Min första show inför så stor publik hade gått alldeles utmärkt och jag var inget annat än nöjd med min insats. Det som störde mig var händelsen som inträffade innan showen. Nicks vredeutbrott på min lillebror, Justin och Nicks bråk och därefter pinsamheten mellan mig och Nick. Justin och Nick skötte det galant, precis så som de hade kommit överens om. Affärsmässigt. Jag däremot klarade inte av det. Dels eftersom jag var anledningen och dels eftersom jag tyckte det kändes otroligt pinsamt. Jag och Nick hade inte sagt ett ord till varandra ända sedan det inträffade och jag visste inte riktigt om jag ens hade något att säga.

Nu längtade jag efter Tyra, som tillsammans med hela min klass samt mentor och rektor var inbjudna till kvällens konsert i Oslo. Även fast jag såg fram emot att få träffa alla, så var jag något otroligt nervös. Nervös över att få träffa Victor igen. Efter det han hade sagt, så skulle det inte bli någon direkt rolig stämning mellan oss - precis som mellan Nick och mig.

Jag suckade åt mina tankar. Varför oroade jag mig så mycket? Varken Nick eller Virre kunde göra mig illa mer än dem redan gjort. För att göra allt värre skulle dem vara tvungna att ge sig på någon jag älskade, vilket jag inte ville. Men varför skulle Nick åka till Skåne för att göra illa Leo, Jake, Elenor eller pappa? Bara tanken var skrattretande. Dessutom så tror jag inte Nick var sur på mig mig. Utan mer på det faktum att jag spenderade mer tid med Justin, än med honom. Kanske också för att min lillebror råkade förstöra hans dator. Men det var ju en olyckshändelse, det borde Nick inse han själv. När incidenten skett, hade jag bara stått där. Jag vet inte varför. Det kändes som att alla mina känslor försvann när Nick skrek på Leo - och mitt mod följde visst också med. Jag var tacksam att Justin hade varit där och tacksam över att det inte varit någon mer än vi i rummet för tillfället förutom J.D. Justin och jag hade inte pratat om det än, men jag insåg att jag skulle bli tvungen till att tacka honom. För att han var där och sa ifrån.

Vi gick alla tillsammans ut ur flygplatsen och hoppade snabbt in i mini bussen som stod och väntade på oss utanför. Jag åkte med dansarna medan Justin åkte själv i sin bil.

Tystnaden som låg runt oss var obehaglig och konstig. Vi var aldrig tysta annars, men idag var vi trötta. Dessutom anade jag att resten av gänget hade hört vad som hade hänt och valde därför att inte ens göra ett försök till att samtala, men det gjorde inte mig något. Jag fick då tid att samla tankarna och bara vara. Redan på planet hade jag gått fram till Scooter för att be honom om att få ett eget rum. Jag behövde all ensamtid jag kunde få just nu. Det kändes bara så. Saknaden efter min familj och min mamma var stor, just nu. Speciellt när jag var bortrest. Dessutom kanske jag skulle kunna smyga in Tyra på rummet om jag hade ett eget rum. Scooter hade självklart förstått och fixat det så fort som möjligt.

Resan till hotellet tog inte så lång tid, även om det kändes som det. När vi kom fram hade vi nästan lika mycket tur som på flygplatsen. Det stod två-tre paparazzis utanför hotellet och knäppte bilder. Men det var inget någon brydde sig om. Inne i lobbyn blev vi tilldelade våra rum och vi alla åkte tillsammans upp till sjätte våningen där våra rum befann sig på. Några från bandet samt andra administrativa personer samtalade lågt, men förutom det verkade ingen ha ork nog för att öppna munnen.

Mitt rum låg längst ner i korridoren, tre rum ifrån Justins, men han syntes inte till. Scooter gick bara in för att lämna av Justins väska där inne innan han gick till sitt egna rum. Vi alla skiljdes åt i korridoren och jag var helt enkelt för trött för att ens hälsa god natt till någon. Så jag låste upp dörren med nyckeln jag hade fått och gick in i rummet. Jag släppte ned min väska på golvet i den lilla hallen och blickade över rummet. Det var betydligt större än vad jag väntat mig. Större än det jag delade med Carlena i Berlin, men jag tänkte inte så mycket mer på det. Det var ju trots allt ett annat hotell. Här kanske de hade större rum. Vem vet?

 

Efter att jag dragit på mig pyjamas, i form av en over size t-shirt och borstat tänderna gick jag och la mig i sängen. Efter dryga fem minuter av evigt vridande och vändande i sängen bestämde jag mig för att gå och kolla om Justin var vaken. Jag kunde inte sova och jag kände att jag behövde ha någon som var hos mig. Jag tog på mig mina flipflopps och tog rumsnycklen. Jag öppnade dörren och kikade ut. Ingen där. Min t-shirt nådde ändå ned till lite över knäna så det skulle inte vara jätte pinsamt ifall jag träffade på någon. Så jag bestämde mig för att gå ut för att sakta och ljudlöst trippa fram till Justins dörr. Jag knackade tyst tre gånger och bad till Gud att han var där inne. Inom kort öppnades dörren på glänt och Justin kikade ut.

”Alex?” frågade han förvirrat.

”Ja. jag mår inte så bra och klarade inte av att vara ensam.” erkände jag. Sekunden senare öppnades dörren ännu mer och jag steg in i Justins svit. Han stod i jeansen han bar idag och bar överkropp.

”Hur är det?” undrade han när han stängt dörren. Han såg plågat på mig.

”Jag vet inte riktigt. Jag vill inte prata om det. Jag vill bara ha någon hos mig.”

”Vill du sova här i natt?” frågade han sedan. Jag nickade bara och han lade armarna om min kropp. Precis så som han hade gjort när vi varit hemma hos mig i Los Angeles och jag hade berättat om min mamma. Det kändes mycket bättre att ha honom i närheten av mig. Justin gjorde alltid allting bättre och denna gången var inget undantag. Bara av att känna av hans närvaro kunde göra saken bättre.

Jag drog mig ur kramen och vi gick tillsammans till den stora sängen som fanns bakom den stora dörren i vardagsrummet. Jag gled in under täcket och inväntade Justin. Han drog av sig sina jeans och drog på sig ett par shorts istället. Förmodligen för att respektera mig. Jag låg på rygg och kollade upp i taket. Justin lade sig bredvid mig på sidan och jag kunde känna hans blick bränna i kinden på mig.

”Jag ville bara, ehm... säga tack. Tack för du, liksom... tack för det du gjorde för mig och Leo igår. Jag var så chockad att jag inte kunde agera. Så, tack för du fanns där för mig och för min lillebror.” sade jag osäkert och fortsatte att stirra upp i taket.

”Alex, du är min vän nu. Din familj är min familj och jag tänker inte låta någon göra det Nick gjorde mot er igår. Det var verkligen respektlöst från hans sida och jag kunde inte bara stå där och ta det. Jag gjorde bara vad jag skulle gjort mot dem jag bryr mig om. Och du är en av dem jag bryr mig väldigt mycket om.” sa han i låg ton. Utan att jag visste det kände jag hur en tår rann ned för min kind. Jag snyftade till, sedan vände jag huvudet mot honom och skrattade.

”Förlåt, jag vet inte varför jag gråter. Antar att allting bara blev för mycket.” Justin skrattade lågt han också, sedan placerade han sina händer på mina kinder. Men tummarna strök han bort de tårarna som inte ville sluta rinna. Jag vände mig så jag låg mittemot honom och flyttade närmre honom. Han var så mysig. Inte som Victor. Vi brukade nästan aldrig göra sådana här saker och om vi gjorde det kändes det inte så som det känns nu med Justin. Med honom var det helt annorlunda. Ingenting var påtvingat och vi kunde bara vara. Vi kunde slappna av i varandras sällskap. Jag gillade det. Jag gillade honom.

”Vad tänker du på?” frågade Justin efter en stund, sneglandes på mig.

”Oss.” erkände jag och såg på hans hals, för rädd för att se på honom.

Justin vred hela huvudet åt mitt håll, ”Oss?” frågade han oförstående. De hasselnötsbruna ögonen var fyllda med förvirring.

”Ja, oss. Jag gillar oss. Vår relation, att vi kan vara så bra vänner. Jag känner mig som mig själv när jag är med dig. Jag känner mig på något sätt trygg runt om dig. Dessutom så dömer du inte, så jag kan prata med dig om allt.”

”Samma här. Jag njuter i ditt sällskap med. Det är som om vi varit vänner i en evighet. Första sekunden jag yttrade ett ord till dig så visste jag att du var speciell. Jag älskar det. Jag är glad över att du tycker så också, det är just det jag vill kunna men inte kan med alla. Men med dig är det helt klart annorlunda. Du är som en ängel från himmeln. Förr trodde jag inte så värst på ödet, men jag trodde på Gud och hans beslut. En vecka innan vi träffades så bad jag faktiskt honom om en förbättring i allt. Och så mötte jag dig.. Det var hans tecken.”

”Varför bad du om en förbättring?” vågade jag mig på att fråga, fortfarande för rädd för att kolla på honom. Jag gosade in mig i hans nacke och drog in han doft, medan jag väntade på svar.

Han suckade, ”Allt var bara dåligt. Mitt humör, Jazmyn hade blivit sjuk, Selena och jag hade det tufft, alla beliebes tar allt för givet... jag mådde bara dåligt helt enkelt. Allting är inte en dans på rosor även fast man lever drömlivet.”

”Det är tur att vi har varandra, ibland tänker jag på var jag varit nu om jag inte hade börjat prata med dig den dagen på flygplatsen. Vad hade jag liksom gjort? Hade vi träffat varandra ändå eller hade jag bara åkt tillbaka till Sverige och vi aldrig skulle ses igen? Det är lustigt när jag tänker efter. Hur en enda liten gest kan förändra ens framtid.” Jag suckade och drog mig undan för att för första gången på ett tag, se in i hans mörka ögon. ”Jag ångrar inte att jag var modig nog att prata med dig. Det har bara bådat gott för mig och jag är otroligt tacksam för att Gud förde ihop oss.”

”Tro mig - det är jag med. Jag har blivit väldigt förtjust i dig på så kort tid. Du är en av dem bästa vännerna jag haft och jag skojar inte ens. Ingen förstår. Alla bara dömer. Förutom du.” andades Justin ut.

”Jag tycker om dig Jus, väldigt mycket. Tack för att du är den du är.” viskade jag och kramade om honom.

”Och jag dig Alex. Mer än du anar.. ”, hans röst tonade ut i samband med att han svalde. “och tack för att du låter mig vara mig själv omkring dig.”

En tystnad la sig över oss och det enda man kunde höra var våra andetag. Jag låg fortfarande med huvudet i Justins nacke och hans armar höll ett fast grepp om min kropp. Justin var bra han. Han fick mig alltid tänka på annat. Jag placerade en mjuk kyss på hans nacke innan jag vände mig om så jag låg med ryggen mot honom. Hans händer lossade på taget medan jag vände mig men hamnade sedan runt min kropp och på min mage. Han drog mig närmre intill sig.

”Mhm... Hett.” viskade han. ”Först en het kyss på nacken och nu din rumpa mot mig. Jag kan vänja mig vid det här.”

”Ja du Justin. Detta är en fin vänskap, det.” skämtade jag och la mina händer på hans.

”En väldigt fin vänskap.” instämde Justin. Vi låg tysta där en stund och bara var.

Jag låg och tänkte på hur Justin hade det när han inte var känd. Han hade berättat om sin mormor och morfar samt sina bästa vänner, Chaz och Ryan lite ytligt. Men vart var de nu? Pratade han ofta med dem och träffades de ofta? Jag skulle precis öppna munnen och fråga när någon knackade på dörren. Jag stelnade till. Vem kan det vara nu?

”Lugn.” lugnade Justin mig, ”Det är nog bara Scooter.” sade han sedan.

”Vadå bara Scooter? Tänk om han ser oss här tillsammans? Det går inte. Han kan inte se oss Justin! Det hade varit väldigt pinsamt.” väste jag.

”Sch... Lugna dig baby, ligg du kvar här så ordnar jag det.” sade han och drog sig ur sängen.

”Och varför skulle det vara pinsamt? Han vet att vi är vänner. Och tighta sådana. Men visst, tycket du att det är pinsamt kan du gömma dig här inne.” sade han medan han sakta backade ut mot dörren.

”Men ändå. Jag är tjej Justin, och vi tjejer uppskattar inte när folk vet att vi ligger i en säng tillsammans med en kille.”

”Tjejer alltså...” muttrade han och vände sig om och gick mot dörren. Jag lämnades ensam i sovrummet med nya tankar. Vad ville Scooter Justin nu? Han kanske ville komma in. Nej, hoppas inte. Gud vad pinsamt det hade varit. Mer han jag inte tänka när Justin kom insmygandes tillbaka till sovrummet

”Scooter kom för att han ville att jag skulle se till så du mådde bra. Han är väldigt orolig Alex, han såg på dig att du mådde dåligt inatt. Kom och säg hej och visa att allt är okej.” berättade Justin. Jag övervägde att tacka nej, men kunde inte. Scooter var orolig för mig. Precis som Justin hade sagt så visste han att vi var tighta. Jag steg upp ur sängen och drog täcket med mig för att vira det runt kroppen. Sedan följde jag Justin ut till dörren där Scooter mycket riktigt stod.

”Hej.” hälsade jag en aning nedstämd.

”Hej Alex, jag ville bara se till så du mådde bra. Är allting som det ska?” undrade han oroligt. Han lät nästan lite som min pappa.

”Jag trodde jag ville vara ensam, men faktum är att jag inte klarade av att vara ensam. Så jag kom över hit för att prata med Justin. Tack för att du oroar dig. Du påminner om pappa.”

Scooter skrattade lågmält och skakade på huvudet. ”Ni två är mer lika än ni tror. Vad bra att du mår bra.” Sedan såg han mellan mig och Justin. ”Mitt jobb här är att vara som en extra pappa. Håll bara inte Justin uppe för länge och... Jag hoppas ni skyddar er.” Det tog mig ett tag innan jag förstod vad han sa sedan skakade jag äcklat på huvudet.

”Euw... Jag och Justin?” Jag kollade på Justin och han stod bara där och log. ”Nej, absolut inte. Vänner, Scooter. Vänner.” Scooter nickade åt mitt täcke jag hade om kroppen och Justins bara överkropp och höjde på ögonbrynen.

”Vad det än är så bör ni skydda er om ni ska, ja ni vet... Göra det.” sade han och började gå mot sitt rum. ”Jaja ungar, god natt!” ropade han sedan efter sig och försvann in genom sin dörr.

Justin skrattade bara och stängde dörren. Jag såg äcklat på honom.

”Vad?” undrade han.

Jag skakade på huvudet, ”Sisten till sängen måste dricka råa ägg till frukost imorgon!” utmanade jag honom och började springa mot sängen. Jag hörde hur han sprang efter mig och precis när jag skulle slänga mig i den stora sängen kände jag Justins armar ta tag i min midja och slänga ned oss båda. Justin kämpade med att försöka att inte mosa mig.

”Jag antar att vi båda var först och att båda var sist.” sa Justin och jag vände mig, så att jag låg på rygg under honom.

”Nej! Absolut inte! Du fuskade Justin! Du slängde dig över mig men den som egentligen nuddade sängen först var...” längre hann jag inte fortsätta innan jag kände något snudda vid mina läppar. Jag öppnade ögonen och det var då jag förstod vad som hände. Justins läppar mot mina var som om det var där de hörde hemma.

Rysningar for genom hela min kropp och jag knep igen ögonen igen. Sekunden senare drog Justin ifrån. Nej, jag ville ha mer av det där.

”Vet du? Ibland pratar du för mycket Crewmate.” sade han och klättrade ner från mig och kröp till sin sida av sängen. “Kom, nu sover vi.” Han klappade på platsen bredvid sig. Jag visste inte hur jag tog mig dit, men snart låg jag med ryggen upptryckt mot Justins mage och ännu en gång var hans armar slingrade runt mig. Jag kunde inte förstå vad som precis hade hänt. Det kändes rätt men samtidigt så fel. Han mjuka läppar passade perfekt mot mina och det störde mig att jag ville ha mer för vi var ju bara vänner och jag ville att det skulle förbli så.

---

Nu MÅSTE ni kommentera. M-Å-S-T-E. Puss, E&L.

Från Alex:

Sorry, men jag slog mig ned här för att folk inte skulle börja fråga. Det börjar bli jobbigt att förklara hur man kan vara bra vänner som vi är för folk... ha en trevlig resa med törnrosa där borta! :-)

Jag skrattade åt sms:et innan jag fullbordade det jag tog upp mobilen för att göra. Planet skakade till under oss och någon minut senare flög vi några meter över marken. Vi lyftes högre och högre och när vi befann oss över molnen lutade jag mig tillbaka för att försöka få mig några timmars sömn. Att flyga var det värsta jag visste, så sömn var den bästa medicinen för att inte tänka på det.

 

Min kropp landade mjukt i den fint bäddade sängen och jag grävde ner ansiktet i kudden.

”Detta var den mjukaste sängen jag någonsin legat i.” konstaterade jag och Carlena mumlade instämmande.

Rummet jag och Carlena delade var normalstort. Eller ja, tillräckligt stort för att rymma två sängar, en TV, skrivbord, garderob och toalett.Det var fint och mysigt, men det var inte så konstigt då det var Berlins finaste hotell. Vilket om man frågar mig var bortkastade pengar. Vi skulle sova här en natt. Vi behövde inte ta det finaste och dyraste. Pengarna kunde lika gärna ha gått till välgörenhet eller något. Barnen i Afrika skulle kunna fått en hel måltid för dem här pengarna.

Carlena lyfte upp sin väska på skrivbordet innan hon slog upp minibaren som innehöll en massa godsaker. Allt mellan alkohol till chips. Jag reste mig snabbt upp och gick fram till henne.

”Vi ska inte göra något idag, eller?” frågade hon sömnigt och greppade tag om en kall Pepsi.

”Jo? Vi har en show att dansa på.” påminde jag henne. Stackars Carlena, J.D hade hållit henne vaken i princip hela flygresan.

”Ja det vet jag, men under dagen?”

”Nej. Tror inte det. Jag ska luncha med mina föräldrar så jag hoppas verkligen vi är lediga.” svarade jag och drog upp min väska så den låg bredvid hennes på skrivbordet.

”Okej bra. Jag ska däcka nu. Väck mig om det är något viktigt.” sa hon och ställde Pepsin på nattduksbordet innan hon kröp ner under täcket.

”Godnatt.” sa jag och fiskade upp ett par rena underkläder ur min resväska. Jag behövde en dusch. Jag ville inte träffa min familj svettig och äcklig efter flygresan. Så jag gick in till badrummet och tog av mig alla mina kläder för att sedan kliva in i det stora duschutrymmet.

Med hela kroppen våt, smetade jag in mig i schampoon, hårinpackningar och tvålar i söta dofter. Skulle man på lunch med familjen kunde man åtminstone lukta lite gott. När allt lödder hade åkt ned i avloppet vred jag av vattnet och satte på mig den vita badrocken som hängde bredvid dörren. Jag torkade mitt hår med hjälp av en handduk och drog sedan upp det i en bulle på huvudet. Lite lockar kunde vara fint. Sedan drog jag på mig mina ljusrosa underkläder och hängde upp morgonrocken på kroken igen. Carlena låg ändå och sov och även om hon hade suttit uppe så skulle det kvitta. Vi var båda tjejer och hade samma kroppar.

Gåshud uppenbarades på mina armar och ben när jag klev ut i sovrummet. Många ogillade den frusna känslan man fick när man klev ut ifrån ett varmt badrum, men jag gillade den faktiskt. Att bli nerkyld när jag var varm var det bästa jag visste. På somrarna kunde jag bada i kalla hav medan mina kompisar låg på stranden eftersom att jag tyckte att det var allt för varmt uppe på land. Jag log åt mina minnen och drog fram en ljusblå, jeansskjorta och ett par ljusa jeans ur min väska. Det fick duga för en kort lunch.

Med kläderna på min kropp sprayade jag några sprut med min favoritparfym och rollade med deo under armarna innan jag släppte ut mitt fuktiga hår. Några lockar hade det inte precis blivit, men små vågor hade jag lyckats skapa. Jag sprayade på saltvatten för att dem skulle hålla lite bättre under dagen och duttade på lite concealer under ögonen för att gömma mina hemska, mörka ringar. Skönhetssömnen Justin hade lovat hade misslyckats.

Mer smink än så orkade jag inte använda. Concealer var bara nödvändigt så att människor inte skulle bli rädda för mig. Efter en sista blick i spegeln tog jag min rumsnyckel och mobiltelefon innan jag tyst gick ut ur rummet. Justin stod redan där ute och väntade på mig. Han bar en OBEY snapback, collegejacka, svarta jeans och som vanligt Supras. Jag granskade honom uppifrån och ner innan jag log och började gå mot hissen.

”Kollar in mig ser jag?” sa Justin och tryckte på knappen som skulle kalla dit en av de tre hissarna.

”Inte ens i dina drömmar, Bieber.” sa jag och vi båda skrattade lite lätt. Justin gav mina axlar en kram och vi steg in i hissen tillsammans.

”Du är allt bra du Alex.”

”Du med Jus.” log jag och resten av den korta hissresan åkte vi i tystnad.

Hissen plingade till när vi nådde entréplan och vi gick tillsammans ut i lobbyn. Jag kollade runt för att se ifall jag kunde se min familj någonstans.

”Skulle de möta oss här eller?” undrade Justin.

”Ja, om jag inte minns fel.” Precis efter jag hade svarat på Justins fråga fick jag syn på en liten filur jag tycktes känna igen. ”Leo?”

Pojken vände sig om och sprang mot mig.

”Lex!” ropade han och slängde sig i min famn.

”Har du redan saknat mig?” undrade jag då han var ovanligt entusiastisk över att se mig.

”Ne, schläp ne mej. Va e Juschtin?” Jag gjorde som han sa och släppte ner honom på golvet.

”Leo, detta är Justin och Justin detta är min lillebror Leo.” sa jag och pekade mellan dem. Justin satte sig på huk så han var i samma höjd som Leo.

”Hej buddy. Vad kul att träffa dig.” sa han och drog in honom i en kram. Leo drog sig snart undan och tog tag i Justins hand för att hålla den uppe så han kunde göra någon sorts handskakning. Justin skrattade och rufsade till Leos hår.

”Alex!” Jag tittade upp bara för att se min pappa komma utgående ur hotell restaurangen. Jag gick fram till honom och kramade honom.

”Hej pappa. Läget?”

”Hej kiddo. Jodå trött efter flygresan, annars bra. Hur är det själv?”

Jag såg bak och såg att Justin plockat upp Leo och kom mot oss. ”Nervöst.” viskade jag fram och pappa blinkade.

”Jag förstår, men det kommer gå bra. Jag vet att du kan det här.” sade han sedan tröstande. Denna gång på engelska, förmodligen för att Justin, som slutit upp bredvid mig, skulle förstå.

”Pappaaaa. De hä äj Juschtin. Alex kille.” Min vadå? Kille? Nej verkligen inte. Både jag och Justin brast ut i skratt och Justin räckte fram handen till pappa som såg aningen sur ut.

”Justin, Alex vän - inte pojkvän. Trevligt att råkas Mr Smith.”

”Snälla Justin, kalla mig Robert.” svarade pappa och de släppte greppet om varandras händer.

”Robert.” sa Justin, mer för sig själv än oss andra och nickade.

”Sho Alex.” Det var Jake som, även han, hade kommit utgåendes ur hotellrestaurangen med Elenor strax bakom sig. Han hade på sig baggyjeans, en t-shrit stor nog att passa Justin, sneakers och en snapback. Det var... annorlunda.

”Är det Jake?”

”Vem annars ska det vara?”

”Tja... Med tanke på din klädsel skulle jag inte gissat på det.” sa jag och gav honom en kram.

”Du är bara avundsjuk för du inte har lika mycket swag som jag.”

”Jag tror jag måste hålla med Jake." lade sig Justin i. ”Du är bara avundsjuk för du inte har swag.” Såklart kommer Justin hjärntvätta mina bröder och vända de mot mig.

 

"I think I have to agree with Jake.."

 

”Jag har visst swag!” protesterade jag.

”Äsch, jag skulle inte kalla det swag, Alex.”

”Ite ja hejjej.” höll Leo med. Jag ställde mig vid pappa och Elenor.

”Pappa säg till dem! De säger att jag inte har swag.”

”Men Alex gumman, det har du ju inte.” sa Elenor och alla förutom jag började skratta och gå mot utgången.

”Det är jag som är Justin föresten.” sade Justin och hälsade på Elenor. Jag stampade fötterna i marken för att markera min ilska innan jag följde efter. Jag? Inte ha swag? De måste skämta med mig.

När jag kom ut hade alla redan satt sig i bilen som väntat på oss och vi åkte mot pappas favorit hamburgarställe. Han brukar alltid äta där när han är i Berlin med jobbet. Jag satt där och hoppades det inte skulle vara ”för vanligt” för Justin.

Resan dit var inte så lång och vi var snart framme. Jag gick först ut ur bilen med de andra efter mig men väl ute tog pappa ledningen för att leda oss alla in. När vi kom in var de en man som hälsade på pappa på tyska. Mina tyska kunskaper var inte de bästa, men av det jag kunde förstå antydde mannen att pappa inte varit där på ett tag sedan sa pappa att vi var hans familj, mannen log och vinkade åt oss sedan slutade det med att han visade oss vägen till vårt bord.

Väl framme slog jag mig ned på kortsidan till bordet, mitt emot Jake, pappa och Elenor på ena långsidan och Justin och Leo på andra. Jake och Leo hade protesterat om att få sitta bredvid Justin, det var precis som hans fans hade varit ifall de varit här.

Precis när vi satt oss till rätta kom en servitör för att ge oss menyer, men pappa stoppade honom snabbt.

”Vi ska ha husets original, allihopa.” Sedan vände han sig mot oss. ”Ni bara måste prova detta.” sa han. Servitören nickade och frågade vad vi skulle dricka. Pappa och Elenor beställde vin, Justin och Jake tog en Cola, jag en mineralvatten och Leo fick en juice. Servitören tackade vänligt och gick ifrån bordet. Nervöst började jag trumma med mina medellånga naglar på bordsskivan. Minst sagt ett irriterande ljud, men alla valde att avstå från att säga åt mig så jag fortsatte.

”Så, Justin.. jag har hört väldigt mycket om dig dem senaste åren. Hur går allting?” frågade pappa som om Justin hade följt med oss bara för att bli förhörd. Jag sparkade diskret till honom under bordet, men aj:et kom istället från Elenor. Jag måste ha sparkat på fel ben .

Justin log mot pappa innan han svarade,

”Det går bra. Tack för att du frågar. Vi har jobbat mycket med Believe tour så jag hoppas det blir toppen.”

”Så klart det kommer bli. Du har ju Alex med dig.” skröt pappa och nickade åt mitt håll. Generat kollade jag ned på serveten i mitt knä. Var han tvungen att skryta om mina danskunskaper för alla vi träffade? Till och med min chef, samt bästavän?

”Jo jag vet. Det skulle vara ännu ett plus i kanten om hon var lika bra på att hålla tiden som att dansa.” retades Justin med mig. Leo kollade upp på honom med en rynka mellan sina ljusa, nästintill genomskinliga ögonbryn.

”Fad menaj du mäd det?” frågade han förvirrat. Jag var minst lika förvirrad. Leo brukade förstå saker perfekt, kanske var det bara språket som förvirrade honom.

”Han menar att jag är sen mycket.” förklarade jag snabbt för Leo på svenska. Justin log stort mot mig.

”Vad?” skrattade jag fram och höjde på ögonbrynen.

Justin skakade på huvudet. ”Det är bara så lustigt.. när du pratar svenska och så. Men jag vänjer mig nog.”

”Det måste du, jag kommer ju tala svenska med dig hela turnén.” berättade jag som om det vore en självklarhet. Justin himlade med ögonen och tog en klunk av sin cola. Jake började samtala intensivt med Justin om fotboll, vilket gav mig och pappa en chans till att tala lite.

”Så, du gillar honom?” viskade han på svenska med blicken liggandes på Justin. Jag nickade.

”Som en vän.”

”Inget annat? Ni verkar ha en unik relation..” konstaterade han lyckligt. Det gladde mig att jag gjorde pappa lycklig genom att skaffa så bra vänner. I mitten av min och Tyras vänskap hade pappa inte alls gillat Tyra. Men han hade kommit över det så snart vi börjat i gymnasiet, då Tyra mognat till sig en aning.

Jag suckade belåtet, ”Nej. Jag gillar Justin och vår relation.. jag vill ha den kvar.”

”Det förstår jag älskling.” andades han ut och kramade om mig. Jag drog in hans doft i näsborrarna.

”Jag har saknat dig.” mumlade jag mot hans axel.

”Jag har saknat dig med gumman. Det är tomt utan dig.”

Jag nickade, ”Det är tomt utan dig också. Och grabbarna. Och Elenor.”

Justin skulle precis säga något till mig när tre servitriser kom med våra tallrikar. Jag log mot Justin och mimade ett ”berätta sen” innan jag greppade tag om mina bestick för att hugga in. Vid det här laget var jag utsvulten.

 

”Wow! Den är kollosal!” utbrast Elenor imponerat. Justin log skrytsamt mot henne.

”Äh, den är okej-stor. Madison Square Garden är större.”

”Vänta... Madison Square Garden?! Du får inte döma mig nu Justin, jag har inga kunskaper inom Bieber området, men wow! Har du uppträtt där? Det är liksom... Rolling Stones, Michael Jackson och The Beatles som har uppträtt där! Det är helt fantastiskt, grattis.” babblade Elenor hetsigt fram. Jag skrattade diskret och lyfte över Leo till min andra arm. Han hade lyckats somna och gnydde därför till när jag förflyttade honom. Tung var han inte, det var tur det för annars hade mina armar gått av.

”Ska vi dra in?” frågade Justin och nickade mot bakdörren. Vi hade tagit pappas bil till arenan för att alla fans som stod samlade utanför inte skulle gå lösa på Justin.

Jake nickade, ”Jag tycker vi borde det. Skriken från andra sidan tar kål på mig. Och jag tror inte det dröjer länge innan dina fans inser att det finns en bakväg.”

”Precis.” log Justin och rufsade till i Jakes hår. Vi gick mot dörren i snabb fart eftersom att det kändes som att skriken kom allt närmre oss. Justin knappade in en kod som låste upp dörren och vi gick in. Två vakter stod innanför dörren för att kontrollera att endast folk som hade med Justins crew att göra kom in. Jag undrade varför dem inte stod på utsidan, men insåg sedan att alla så kallade Beliebers skulle förstå att detta var en väg in då. Det var faktiskt väldigt smart att ha vakterna på insidan av dörren.

”Alex, vi måste gå till samlingsrummet. Nick väntar på oss där.” berättade Justin och kollade på mig.

”Men Elenor och pappa då?” frågade jag. Killarna kunde allt ta och följa med. Det kanske skulle vara nyttigt för dem att ha en liten insyn i arbetslivet, dessutom så var ingen av dem bråkstakar så det skulle inte bli några problem.

”Ni kan gå in där. Bara fortsätt rakt fram, sen går ni till höger. Det är fika rummet. Det finns allt mellan tårtor, mackor, kaffe, té och glass där inne. Det är bara att ta för sig. Om någon undrar så kan ni räcka över dessa”, berättade Justin och räckte över två kort till dem, ”Det är passerkort. Alla som jobbar här har såna.”

”Okej, tack.” tackade pappa.

Elenor tog ett steg fram till mig, ”Se till att killarna sköter sig nu. Du bestämmer och får dra in på vad som helst. Om någon av dem är elaka, så kan du dra in veckopeng eller teve-tid i två veckor.”

”Yes ma’am.”

Mer hann jag inte säga innan Justin drog med mig och Jake in på ett rum. Jag hade trott att alla dansare skulle befinna sig där, men dem enda personerna som var där var Nick och J.D.

”Vart är alla?” frågade jag förvånat och släppte ned Leo som hade vaknat till.

Nick kollade upp på mig, ”Dansar. Du kan ju allt så bra, så du kan få planera med oss.”

”Okej.” sade jag bara och drog åt mig Leo när jag slog mig ned. Justin, som hade gått fram till kylskåpet direkt när vi kommit in, räckte över ett saftglas till Leo som glatt tog emot det.

”Chack Chustin.”

”Inga problem kiddo.” flinade Justin tillbaka och slog sig sedan ned på en stol framför Nick och mig, bredvid J.D. Jake hade slagit sig ned i en sacko-säck vid fönstret med sitt Nintendo. I vanliga fall skulle jag ha slitit det ifrån honom, men jag förstod honom. Att vara sju år i en sån här miljö och inte kunna göra något sög så han fick hållas.

”Under Boyfriend så har vi ändrat lite. Istället för att Carlena går uppifrån och ned och du nerifrån och upp, så ska det vara tvärtom. Du går uppifrån och ned och hon nerifrån och upp.” berättade Nick med blicken liggandes på mig.

”Ja, okej. När vi smeker Justin eller?” frågade jag. Justin flinade pervers åt mitt håll.

”Precis då. ja.”

”Du ska få dig ett redigt kläm där uppe på scenen Bieber. Förbered dig.” varnade jag honom mordiskt.

Justin log bara, ”Kan knappt bärga mig.”

Jag skrattade och skulle precis fråga Nick om en sak angående Love Me Like You Do när ett svagt, nästan ledsamt ord fann sig sin väg in i mitt öra.

”Ojsan.”

Jag och Alex var de enda som skrattade när Leo plötsligt råkade välta sitt glas med juice över en Mac som låg på bordet.

”Shit, shit, shit. Jake?! Spring och hämta papper!” Alex hade rest sig upp och stod lutad över bordet. Hon lyfte försiktigt datorn och skakade av den juicen. ”Förhoppningsvis klarade den sig. Vems är det?” undrade hon lugnt.

”Vafan! Kom det över datorn? Jävla skit barn! Hur kan du vara så korkad? Ser du inte att det är en jävla dator där eller? Den är dyrare än allt det du har på dig, tillsammans!” skrek Nick. Han stod och skrek på en treåring, som råkat välta ett glas juice, som vilken treåring hade kunnat göra, eller som vilken annan människa på jorden hade kunnat göra. Ett misstag. ”Och den funkar säkert inte!” han slog upp locket och mycket riktigt var skärmen helt svart. Men det var inte så konstigt, glaset hade nästan varit helt fullt när Leo vält det.

”Ser du vad du gjort eller? Din lilla skit?” Nick var ursinnig och han skrek, allting riktat mot Leo. Alex hade ställt sig i försvarposition framför honom men jag satt kvar. Jag var minst sagt chockad. Jag förstod inte att Nick kunde göra något sådant här. Han som var så snäll, speciellt mot barn. Vad var nu detta? Och lilla oskyldiga Leo. Han såg ut att börja gråta i vilken sekund som helst.

Jag kunde inte se på mer. Jag ställde mig upp gick fram till Leo och bar upp honom i min famn.

”Nick, lugna dig. Han är bara ett barn. Jag köper dig en ny dator.” sade jag så lugnt jag kunde.

Nick fnös, ”En ny dator? Det handlar inte om datorn utan vad som är i den. Jag har massa viktiga saker i den Justin. Det borde du veta. Och vadå jag köper en ny dator? Bara för du har så mycket pengar eller och du tror du kan slänga med dem hur mycket du vill? Nej kompis, jag vill inte ha dina äckliga pengar. Gå och betala någon hora att knulla dig istället, verkar som om det var länge sen du fick något. Eller varför inte knulla Alex? Ni är ju så pass bra vänner.” Det där var droppen.

”Vem tror du att du är? För det första, så ska du fan ta och skita i att skrika åt Leo. Han är ett barn. Tre år Nick. TRE. Det var inte direkt så att han välte glaset med meningen, okej? Det var en jävla olyckshändelse och hade kunnat hända vem som helst. Du har ingen rätt till att skrika på honom. Fattar du? För det andra, ja jag har pengar och jag skulle vilja ersätta din nu, trasiga laptop. Men vill du inte ha en ny? Fine. Fixa det själv. Och för det tredje, hur fan vågar du kalla Alex för en hora? Hur kan du Nick? Jag trodde du visste bättre än så. Speciellt när du har en crush på henne. Ops... Ja jag sa det. Nöjd nu, din fegis? Du är för gammal för henne. Jag och Alex är vänner, men vem vet det kanske blir något mer. Och vet du vad? Ifall det blir det så har du inget med det och göra, jag bryr mig inte om dina känslor. Kan du vara så känslokall som att skrika på en treåring så kan jag vara lika känslokall mot dig. Vafan? Hoppas du förstår vad du ställt till med, jag vill inte vara vän med sådana som du.”

”Schysst Justin, verkligen. Gå och knulla henne nu, jag bryr mig inte mer. Jag vill inte heller vara vän med en person som är med en tjej han vet jag har ett öga för. Från och med nu blir det jobb snack. Inget annat.”

”Håll dig undan från Leo och Alex, rör du någon av dem, eller någon i Alex familj kommer du få ångra det.” Jag tog Alex hand och drog henne ut ur rummet. Hon gick stumt vid min sida. I korridoren mötte vi upp Jake och tillsammans gick vi mot min loge. Jag kan inte fatta att Nick sa så där. Först det till Leo men sedan även det om att jag skulle knulla Alex. Tror han verkligen jag hade kunnat göra något sådant, bara så där? Men också kunde jag inte förstå vad som hade tagit till mig. Jag hade blivit som en annan person. Försvarsinstinkten hade tagit över och det var något som sällan hände. Men Nick hade gått för långt, och det skulle kosta honom vår vänskap.

---

WOWOWOWOWOWOOOOO. Jäklar. Vad tyckte ni om det nu? ;) Justin blev lite galen, men gulligt även att han bryr sig om Alex såpass mycket. Aw. Många kanske tycker att "Justin är inte sån lalala" men jag tror att även som alla vanliga 18-19 åringar så bråkar Justin med folk. Så don't blame us, bara läs. Dramaaaaa - bara vi som älskar det?

Förresten.. om ni undrar alltså - NEJ vi har inget emot Nick. Båda två av oss älskar Nick, han verkar vara goaste personen på jorden (efter Justin dåra) men han spelar en roll som ni alla förstått.

Kommentera så blir vi jäääätteeeglada! Puss, E&L <3

Jag drog in mina händer under den alltför stora t-shirten han gett till mig och knäppte upp min BH för att sedan slänga den tillsammans med mina jeans på golvet. Justin hade redan lagt sig ned under täcket med bar överkropp. Jag skulle ljuga om jag sa att han inte var attraktiv, för det var han. Jag bet mig löst i underläppen och kröp sedan ned bredvid honom.

“Jag ställde klockan på sex... vi får iallafall runt fyra timmars sömn skulle jag tro.” berättade han trött.

“Okej.” sade jag och lutade mig fram mot honom för att ge honom en kram. Han kramade tillbaka och lutade sig sedan tillbaka, så jag tog chansen och gav honom en snabb puss på mungipan. Mina läppar brände till en aning, men det var inget jag lade större tyngd på. Det var allt. Vi var vänner.“God natt crewmate. Sov så gott.”

 

Nicks Perspektiv:

Elysandra rörde på sig över mina armar, vilket fick mig att vakna till. Försiktigt drog jag åt mig mina armar och satte mig upp. Sömndrucket förde jag min blick mot klockan som hängde bredvid dörren som ledde ut till tomten. Halv 5 visade den. Mentalt förbannade jag mig över att ha vaknat så tidigt.

Jag ställde mig upp och gick med slöa steg mot kylskåpet. Väl framme slog jag upp det och greppade tag om en kall vattenflaska som vad fylld med kolsyrat, citronvatten. Jag tog en klunk och kollade sedan ut över alla sovandes dansare, endast för att se att Alex och Justin inte befann sig bland dem. Med rynkad panna började jag gå mot trappans fot. Kunde dem ligga där uppe och sova? Jag lyssnade noggrant och hörde en låg snarkning som tillhörde Justin. Antingen låg Alex där uppe med honom, eller så hade hon gått någon annan stans.

Jag gick snabbt upp för trappan, två steg i taget tills jag stod mitt framför Justins stänga sovrumsdörr. Det kanske var respektlöst att bara slå upp dörren när han låg och sov, men han kanske dog där inne. Vad visste jag? Istället för att grubbla på endera jag skulle öppna dörren eller låta bli, så kramade jag om guldknoppen till handtag och slog ljudlöst upp dörren. Allt som krävdes för att jag skulle få en skymt över vem som befann sig i sängen var att jag behövde ta ett steg in i rummet. Snabbt, så att jag inte hann ångra mig, klev jag fram med blicken liggandes på sängen. Som jag hade anat låg Justin där, med armarna runt Alex kropp. Båda låg i djup sömn, tätt tryckta mot varandra.

Det stack till i bröstet på mig. Justin visste att jag hade en crush på Alex, men ändå så gjorde han såhär. Alex hade inte visat några känslor för mig, utom vänskapliga så egentligen hade jag inget att förvänta mig. Varför skulle hon bli kär i mig, när hon hade snygga Justin Bieber i sin hand?

”Nick?” Utbrast en trött röst bakom mig. Jag hoppade snabbt tillbaka och slog igen dörren till Justins rum innan jag vände mig om.

”Kaili... Du skrämde mig...” andades jag ut.

Hon drog en hand genom sitt korta hår, ”Vad gör du här? Det är väll Justins rum? Eller...?”

”Jag kollade bara läget lite.” log jag. Tekniskt sätt ljög jag inte, för jag kollade faktiskt läget mellan honom och Alex.

”Jaha... Hur mycket är klockan?” undrade hon och vi gick tillsammans ner för trappan.

"Tjugo i fem kanske?" gissade jag.

"Åh, jag är hungrig. Ska vi fixa lite käk?" Jag nickade och vi gick in i köket. Hela tiden tänkte jag på det jag hade sett där uppe i Justins rum. Han visste att jag tyckte om Alex. Eller tyckte om och tyckte om vi hade inte hunnit lära känna varandra speciellt mycket. Men hon var speciell och det var det jag gillade.

Jag hörde förfärliga läten från nedervåningen som tvingade mig att slå upp ögonen. Jag såg mig sömndunket omkring när min blick landade på Alex. Hon låg på min bröstkorg med hennes ena arm om min nacke. Min högerarm vilade på hennes korsrygg och jag fick göra allt för att motstå frestelsen av att låta min hand vila på hennes rumpa istället.

Alex, hon var så vacker, så fridfull. Det var lugnande att se på henne. Hon var verkligen en fin vän. En av mina bästa om jag fick säga det själv. Hon var så olik alla andra. Unik. Man drogs till henne på ett sätt som inte gick att förklara. Vår vänskap var speciell, och skulle den gå förlorad vet jag inte vad jag skulle ta mig till.  

Försiktigt drog jag undan min arm för att kunna sätta mig upp. Alex gnydde tröttsamt till bredvid mig.

”Justin...?” viskade hon hest fram. Jag sträckte mig efter ett par mjukisbyxor innan jag vände mig om mot henne.

”Ja?” svarade jag vänligt medan jag drog på mig byxorna. Alex gnuggade sig trött i ögonen och hävde sig upp på armbågen.

”Har alarmet gått?” gäspade hon fram, med lika hes röst. Hennes nyvakna röst var allt för gullig. ”Eller är du bara väldigt tidig?”

Jag skrattade till, ”Alarmet har inte gått. Så jag antar att jag är tidig. Du kan fortsätta sova om du inte vill du upp ännu.”

”Nej... Men en dusch skulle inte sitta helt fel.” En tanke om att duscha tillsammans slog mig men jag skakade snabbt av mig den. Ni är vänner, Justin. Intalade jag mig själv.

”Såklart du får duscha.” sade jag och ställde mig upp. Jag lade märket till hennes blick som landade på min bara överkropp, men låtsades som ingenting. ”Du har handdukar i det stora skåpet där inne och om du vill kan du lyssna på musik i duschen, det är bara till att trycka på den röda knappen så kan du bläddra bland låtar.” Jag drog fram en munktröja och drog den över huvudet. ”Behöver du något mer?”

”Nej, det är bra så. Tack Jus.” svarade hon och gick upp ur sängen. Jag stod nu lutad mot byrån och granskade henne. Min t-shirt hon hade fått låna gick henne ner till lite ovanför knäna men den passade henne. Jag gillade att hon bar på något som var mitt.

”Jag är där nere och fixar ihop lite käk åt oss alla. Kom ner när du är klar.” Alex vände huvudet åt mitt håll och nickade. Med det sagt tog jag tag i mobilen och gick ut ur rummet. Jag hörde fortfarande oväsen på nedervåningen och styrde snabbt mina steg mot vardagsrummet. Men ingen var där jag såg till vänster och där satt alla. Vissa på barstolarna och vissa på diskbänken. Vid spisen stod Nick och Kaili och lagade något.

”Godmorgon sömntuta!” ropade Carlena från en av barstolarna. Alla blickar vändes åt mitt håll och jag vinkade bara.

Jag slog upp kylskåpet och tog en vattenflaska innan jag hoppade upp på diskbänken på andra sidan köket, så att jag satt mittemot de andra.

”Så, Justin. Du och Alex?” undrade Johnny och allas blickar landade ännu en gång på mig. Alla utom Nicks. Han såg ner i stekpannan med spända käkar.

”Vadå jag och Alex?” Nu log alla när de såg på mig. Vad är detta? Jag förstod inte.

 

"What do you mean, me and Alex?"

 

”Spela inte dum Bieber. Ni har något, eller hur?” nu var det Nick som hade talat. Men inte skämtsamt utan allvarligt, nästan lite surt. Just det. Nick gillar Alex, jag och Alex är bra vänner. Vi sov tillsammans och nu tror Nick jag är världens sämsta vän. Fast då slog det mig, hur skulle han kunna veta om att vi sov tillsammans? Jag har ju faktiskt flera rum på övervåningen, så han kan inte klandra mig ifall det vore så att vi hade sovit på samma våning.

”Nej. Alex och jag är bara vänner.”

”Så vänner sover tillsammans, kramandes?” ännu en gång var det Nick som hade tagit till orda.

”Ja vadå? Du och Elysandra sov ju tillsammans inatt, kramandes. Är ni något nu eller?” Nick stelnade till och jag visste att jag hade fått honom att fatta nu. ”Nej precis. Så kom inte och säg att det är något mellan mig och Alex då. Och även om det var något så har ni inte med det att göra. Alla ni här är ändå för gamla för henne. Så släpp det nu.”

Nick kollade ned i stekplattan igen. Jag förstod genast vilka tankar som kretsade i hans huvud med tanke på meningen jag yttrat. Alla här är ändå för gamla för henne. Ett sting av skuldkänslor ilade igenom min kropp, men mer hann jag inte tänka på det ämnet när min mobil plingade till. Jag drog med tummen över skärmen och klickade upp sms:et som Alex hade skickat till mig. Onödigt, med tanke på att hon var på våningen över mig.

 

Från Alex:

Zup crewmate? Nej, skojar bara med dig. :-) Hörrö, är det lugnt om jag snor en hoodie av dig? Dem är såååå bekväma. Bara för att ha idag, du kan få tillbaka den om du vill. X Alex.

 

Jag log medan jag knappade in ett svar.

 

Till Alex:

Så klart du får ta en hoodie av mig. Att behålla om du så vill.. ;-)

 

Det gick några minuter innan Alex kom ned för trappan. Hennes hår hade hon dragit upp i en lös fiskbensfläta. Hon hade tagit på sig en grå hoodie över sina mönstrade tights. Hon var vacker - även i en slapp outfit för en dag som denna. Nick kollade snabbt upp mot henne när hon slog sig ned mellan mig och honom vid köksön, men han vred tillbaka blicken mot sina ägg lika snabbt igen.

”Så... har du sovit gott?” frågade Kaili Alex och vickade på sina välplockade ögonbryn.

Alex kollade oskyldigt tillbaka på henne, ”Som ett litet barn.”

”Trevligt..” muttrade Nick, kanske troendes om att ingen skulle höra honom. Alex vägrade dock låta det vara, precis som vanligt.

”Är det något problem Nick?” frågade hon Nick, fortfarande i samtalsvänlig och trevlig ton.

Nick skakade på huvudet, “Nä..”

”Vad gnabbar du om då?” skrattade Alex fram och knuffade till honom i sidan. Jag kunde ärligt talat kyssa henne just då. Efter att jag fått Nick på dåligt humör, så kom hon och muntrade upp honom som den ängeln hon var. Jag lovade mig själv att gå och be om ursäkt till Nick lite senare. Han var en bra vän som jag verkligen inte ville vara osams med. Nick kollade nu upp på alla istället för att sitta med blicken ned i tallriken.

”Så... vilka är taggade?” frågade han alla som satt runt köksön.

”Jag!” utbrast alla i kör, till och med Jon som precis kommit ut ifrån toaletten några meter bort. Johnny brast ut i gapskratt men varför gick det inte att tyda. Kanske för att Jon såg grymt efterbliven ut där han stod, med byxorna i knävecken.

Där vi alla satt och skrattade kunde jag inte undgå från att tänka att vi hade fått till ett bra gäng människor. Jag var glad för det. Glad och tacksam för allt jag har. Familj, vänner, fans, Alex. Det var underbart och att jag skulle spendera det närmsta året med dessa människor gjorde mig glad. Självklart fanns det alltid folk som gick emot, men dem var det bara att ignorera. Positivitet var något jag var född med och något jag var stolt över att jag hade. Folk som bara såg negativt på saker brukar ju oftast sluta upp på något mentalhem eller kanske till och med utan familj. Det var något jag definitivt inte skulle klara mig utan.

”Ska vi börja göra oss redo? Liksom... jag måste sminka mig.” antydde Carlena i samband med en suck. Elysandra och Kaili nickade instämmande. Deras tankar om smink gjorde mig tvungen att kolla mot Alex, som himlade med ögonen. Ett leende spred sig snabbt på mina läppar.

”Vad flinar du åt?” frågade Johnny mig. Allas blickar riktades mot mig, precis som när jag uppträdde.

Mitt leende växte sig större, ”Nah. Inget speciellt... bara... jag gillar det här.”

”Aw. Jag med.” retades Jon och lade en arm över min axel. Jag slog till honom i magen för att få honom att släppa, men dock inte så hårt så att han fick jätteont. Bara så ont som han förtjänade... ”Aj! Varför gjorde du så?”

”Tänk på det du.” nickade jag mot honom innan jag började duka av från köksön som var belamrad med porslin, stekpannor, tillbringare och andra tillbehör som behövdes vid frukost. Alex reste sig upp för att börja hjälpa mig, men blev stoppad av Nick som tog sakerna hon höll i.

”Jag fixar detta.. gå till tjejerna.” log han mot henne. Alex protesterade inte utan log bara mot honom. Hon ville antagligen vara så snäll mot honom som hon förmådde sig att vara på grund av hans tidigare beteende. Nick vände sig om och började lyfta över allt som stod på köksön till diskbänken. Där ifrån lyfte jag upp alla tillbehör i skafferiet. Allt arbete gjordes under tystnad, vilket jag störde mig något ofantligt på.

”Nick...” började jag lågt för att fånga hans uppmärksamhet, ”Förlåt. För mitt beteende tidigare alltså.”

”Det är lugnt. Jag var ingen dans på rosor jag heller. Jag överreagerade... sorry bro’. Nästa gång ska jag tala med dig och inte dra några förhastade slutsatser. För det är väl inget mellan dig och Alex?” undrade Nick utan att släppa mig med blicken.

Jag andades lugnt ut, ”Inget som inte är vänskap.”

”Bra.” nickade han och ställde upp det sista i skafferiet.

Bra? Varför var det bra? Även om jag och Alex var ihop så skulle han inte kunna göra något åt saken. Det är inte så att han skulle kunna ta henne ifrån mig på något magiskt sätt eller något. Kanske trodde han att hämnd var lösningen... men varför i Guds namn tänkte jag på detta nu? Alex och jag var inte ihop och Nick var inte en sån person. Det var bara att släppa ämnet.

När vi var klara gick vi ut i vardagsrummet där Jon, J.D och Johnny satt med blickarna på teven som visade Jersey Shore. Utan att yttra ett ord om mina åsikter angående Jersey Shore slog jag mig ned bredvid J.D. Precis när programmet började efter reklamen kom tjejerna ned, sminkade och påklädda. Alex var den enda som såg ut som hon gjort när hon kommit ned till frukosten. Det gladde mig på ett sätt. Att hon lyckades hålla sig ifrån strömmen. Hon tog sin egna väg och brydde sig enbart om vad hon själv tyckte. Det är starkt. Riktigt starkt.

”Ska vi dra eller? Planet går om fyrtio minuter.” konstaterade Elysandra med armarna i kors över OBEY märket på sin t-shirt. Alla som satt i soffan hoppade upp på fötter förutom jag. Planet kunde ändå inte gå om inte jag var där, så jag fann ingen brådska i det hela.

“Justin? Bilen kommer om typ fem minuter!” påminde Nick mig allvarligt. Jag skakade på huvudet.

”Nähe. Min bil kommer om tjugo.” svarade jag snabbt och kollade på teven som fortfarande var på bakom honom.

Jon slog ihop sina händer, ”Ja? Men dansarnas bil kommer om fem minuter! Du kanske borde göra något förutom att sitta där som en slöfock?”

”Justin kan jag åka med dig? Jag måste packa om min väska, hehe. Jag öppnade den i morse.” frågade Alex med sin hand en aning uppräckt som om vi befann oss i ett klassrum.

”Självklart.” svarade jag utan att tveka. Diskret sneglade jag på Nick för att se om han gjorde någon min, men han stod fortfarande lika utrycklöst och stirrade på mig. “Jaja. Vad behöver ni småungar hjälp med?”

”Inget.” svarade Carlena ärligt. Jag ryckte på axlarna med händerna upp över huvudet.

”Vad tjatar ni då om?!”

”Inget... sitt kvar där du.” skrattade Jon fram och vände på klacken för att hämta sitt bagage. De andra följde hans exempel och i slutändan var det bara jag och Alex kvar i vardagsrummet, men hon försvann snart hon med upp för trapporna. Jag ryckte på axlarna och lutade mig tröttsamt tillbaka i soffan för att fortsätta kolla på Jersey Shore medan dem gjorde sig klara.

 

Jag höll upp dörren åt Alex som med ett brett leende hoppade in. Därefter hoppade jag in på platsen bredvid henne och slog sedan igen dörren. Chauffören började genast köra när Moshe harklade sig. Ibland var det skönt att ha betjänter. Till exempel när man var dödstrött och inte orkade göra något själv överhuvudtaget, så fanns dem där. Nästan som en extra mamma. Inte för att min mamma hade gjort så mycket åt mig i min barndom, jag hade fått hjälpa till lika mycket som hon och mormor gjorde i hemmet. Morfar hade skött om ekonomin och trädgården medan jag fått hjälpa till inomhus. Jag kom ihåg att jag var jättesur över det i flera år. Min enda önskning på julafton och födelsedag i två år hade varit att jag skulle få hjälpa morfar istället för mamma och mormor. Tragiskt nog hade aldrig den önskningen gått i uppfyllelse.

”Så, Tyskland. Det blir ju spännande.” andades Alex fram. Moshe sneglade bak på mig i bakspegeln och log retfullt mot mig. Jag kollade mordiskt tillbaka. Han skulle få igen för det där flinet.

”Ja. Det ska bli kul att få träffa den omtalade Leo. Han är för gullig, vem har uppfostrat honom? Inte är det du.”

”Hah, faktiskt så är det jag.” berättade Alex leendes. Jag höjde på ögonbrynen åt hennes håll.

”Skojar du? Fantastiskt. Bara det hade funnits en till du att uppfostra dig när du var liten. Då hade du varit minst lika gullig.” retades jag med henne. Hon log stort och lutade sedan sitt huvud mot min axel och gäspade.

”Det här tar på mina krafter. Liksom... seriöst. Jag vill bara sova.” gnällde hon medan hon slog på mitt ben.

Jag log, ”Du får ta det som det kommer. Det ingår, som du säger. Ska du dansa med mig får du vänja dig.”

”Det rimmade.” skrattade hon fram. Då förstod man hur trött hon egentligen var, som tyckte det fåniga var roligt. Jag skulle precis svara när dörren slogs upp till sidan av mig. Vi var redan framme. Jag klev ut ur bilen med Alex tätt bakom mig. Dansarna verkade redan ha tagit plats inne i planet, så det var bara oss kaptenen väntade på. Scooter stod med Allison och Dan vid trappan som ledde ut till planets fot. Moshe tog våra väskor och nickade mot Scooter i tecken på att vi skulle gå dit.

När vi kom fram till Scooter hälsade han inte, utan tillhänvisade oss bara upp för trappan. Alex gick före mig, men inte med så långt avstånd. Jag skulle precis säga åt henne att vi kunde sätta oss vid teven när hon redan slagit sig ned bredvid Elysandra. Jag kollade förvirrat på henne men hon var redan upptagen med att prata med Elysandra, så istället gick jag och slog mig ned bredvid Jon som satt ensam. Dock hade han somnat så något vidare bra sällskap kunde jag inte förvänta mig. Kaptenen sade lugnt i högtalarna att vi skulle sätta på oss bältena för att vi snart skulle bära av, så jag gjorde som han sade och skulle precis sätta på musik i mina lurar när mobilen plingade till. Jag klickade upp sms:et och läste det långsamt med trötta ögon.

 

Från Alex:

Sorry, men jag slog mig ned här för att folk inte skulle börja fråga. Det börjar bli jobbigt att förklara hur man kan vara bra vänner som vi är för folk... ha en trevlig resa med törnrosa där borta! :-)

 

Jag skrattade åt sms:et innan jag fullbordade det jag tog upp mobilen för att göra. Planet skakade till under oss och någon minut senare flög vi några meter över marken. Vi lyftes högre och högre och när vi befann oss över molnen lutade jag mig tillbaka för att försöka få mig några timmars sömn. Att flyga var det värsta jag visste, så sömn var den bästa medicinen för att inte tänka på det.

---

Vi presenterar här kapitel 24, också skriver av oss båda och är runt 3200 ord långt. Kommentera bra nu så får ni nästa snart - vi lovar. Puss, E&L!

“Men skit i det nu. Det jag ringde för var att jag kom på varför jag hade ringt dig idag och det var inte för att berätta om fansen. Det jag ville säga var att när jag skulle till Walmart så stod det ett dussintal paparazzis utanför min port och jagade mig och ställde massa frågor om dig, om mig. Om oss.”

“Det är inte bra Alex... inte för att dem frågar om mig eller dig, för det har du bevisat att du klarar av, utan för att dem vet vart du bor. Du kommer bli attackerad så länge vi umgås. Åh, jag är så ledsen Alex.” ursäktade Justin sig bekymrat i andra änden.

“Det är en risk jag är villig att ta. Inte bara för dansens skull utan för min och din. Du är min vän och jag gillar dig allt för mycket för att sluta umgås med dig.”

 

Jag hörde något oväsen men kunde inte lägga ord på vad det var. Snart blev det högre och jag knep ihop ögonen för att stänga ute det.

”ALEEEEEEX! ÖPNNA NU” Jag slog upp ögonen och sneglade på klockan som hängde på väggen. Shit. Jag sprang upp ur sängen och ut mot ytterdörren. När jag slog upp den stod Justin där. Fullt påklädd i träningskläder redo för dansrepetition, mörkröd om kinderna.

”Klockan är sju. Sju Alex!” skrek Justin innan han stampade förbi mig, raka spåret in på mitt mörkbelagda sovrum. Sömndrucket gick jag efter honom för att finna honom vid min garderob. En gäspning lämnade min strupe i samma stund som jag slog mig ned på min obäddade säng. Nick hade verkligen tagit på mina krafter. Jag var rent utsagt dödstrött. Justin kastade ett svart linne på mig med matchande mjukis byxor.

”Ta på dig det där, med den där.” sa han snabbt och pekade på den rödrutiga skjortan jag burit när Nick varit här igår.

Eftersom att jag hade piggnat till en aning kunde jag få på mig kläderna inom loppet av två minuter. Inte det snabbaste, men i alla fall snabbt. Jag drog upp mitt hår i en hög hästsvans på huvudet och skyndade mig in på badrummet för att kunna tvätta bort orenheter som intagit mitt ansikte under nattens gång. Jag pumpade ut lite ansiktskräm i handflatan som jag sedan smetade ut över hela ansiktet. Snabbt sköljde jag bort det med kallt vatten, torkade av ansiktet och var på väg ut till Justin när jag stoppade mig själv. Jag drog av mig skjortan och rollade lite – mycket – deo i armhålorna innan jag var redo för att gå ut på riktigt.

Jag svepte med blicken över vardagsrummet där han inte satt och beslutade att gå in i köket. Sista utvägen skulle vara mitt rum och vad skulle han där och göra? Som jag hade anat satt han vid köksbordet, trummandes med fingrarna på bordet med ett glas mjölk och två stora bagels på en assiette framför sig.

”Slå dig ned och ät.” manade han mig myndigt. Utan att protesterade slog jag mig ned och började äta utav maten. Jag var vrålhungrig efter att endast fått några enstaka kex till middag igår, så storleken på dem två bagelserna gjorde inte mig något illa. Justin kollade frustrerat ned i sin mobil varannan sekund som om det vore en tickande bomb. Med rynkad panna tog jag en sista klunk av mjölken för att sedan kunna gå ut i hallen för att ta på mig mina sneakers. Justin följde med mig ut i hallen, men stannade inte där utan fortsatte ut i trapphuset. Jag förstod honom. Om någon av mina dansare hade försovit sig med två timmar skulle jag vara minst lika arg och stressad som han var just nu. Det enda jag hann ta med mig var en vattenflaska, mobil och nycklar innan jag med snabba steg sprang efter Justin i trapphuset. När jag nådde bilen satte jag mig i passagerarsätet och spände snabbt fast mig. Justin körde så fort jag stängt dörren och jag såg på honom att han var sur.

Jag vände mig mot honom och log ”Förlåt” skrattade jag  försiktigt fram. Hans käkar slappnade av en aning och jag släppte ut andan jag inte ens visste jag höll.

”Varför ber du om ursäkt? Jag försov mig också, jag är bara på lite dåligt humör när jag inte fått tillräckligt med sömn.”

”Aw, du fick inte din skönhetssömn. Det syns på dig.” sa jag så drygt jag bara kunde. Han såg lika drygt tillbaka på mig.

”Tack så mycket. Vilken bra vän du är.”

 

"You're such a good friend."

 

”Ja det är jag väl. Istället för att ljuga för dig och bara ’Åh Justin, det syns inte på dig att du inte sovit. Du ser jätte bra ut’. Så berättar jag sanningen för dig. Det syns att du sovit dåligt liksom.” Nu var jag allvarlig, även om allting hade börjat som ett skämt. Jag såg menande på honom men han behöll ögonen på vägen. Jag kunde dock urskilja att ett leende började ta form på hans läppar. Jag undrade vad han tänkte. Innan jag kunde filosofera om hans tankar stannade bilen till. Redan? Jag såg upp och vi var parkerade utanför dansstudion jag, Nick och Justin hade dansat i bara förra månaden.

Vi steg ut ur bilen och smällde igen dörrarna bakom oss. Justin slöt strax upp vid min sida och tillsammans gick vi mot entrédörren.

När vi öppnade dörren möttes vi av hög musik som dunsade ut ur högtalarna. På dansgolvet framför spegeln var ett tiotal dansare placerade och rörde sig till musiken. Vid sofforna satt Dan, Scooter och några andra människor. Justin drog med mig fram till Nick, som glatt log mot mig.

“Där har vi törnrosa! Eller ska jag säga törnrosorna? Ni ser ut att behöva sova, men too late.” retades Nick med oss. Justin skakade på huvudet och gick sedan sin väg mot soffan där han slog sig ned mellan Scooter och Dan, som båda kollade ned i sina datorer. Antagligen satt dem och antecknade om hur dansarna skötte sig på dansgolvet. Förhoppningsvis skulle jag klara igenom mig dagen felfritt, men det var tveksamt.

Nick suckade, “Gå och fyll vattenflaskan så ska jag köra om allt.”

“Vad menar du? Har ni dansat mycket?” utbrast jag förvånat. Jag ville verkligen inte göra mödan värre för alla andra, bara för att jag gjort ett misstag och försovit mig. Men Justin hade ju också gjort det, så om jag hade vaknat till mitt alarm jag inte slagit på ens, så skulle vi vilket som kommit sent.

“Nej, vi är på låt nummer två bara”, log han lugnandes mot mig och placerade sin hand på min överarm. Av ren reflex ryggade jag tillbaka av hans beröring, vilket fick hans ansiktsuttryck att sjunka ihop en aning. Leendet suddades ut och han vände på sig mot stereo anläggningen.

“Ta fem minuters paus allihopa!” ropade han ut till dem utmattade dansarna som allihopa skyndade sig fram till sina vattenflaskor.

Jag snodde runt och småjoggade fram till dörren som ledde in till toaletterna. Mina steg förde mig mot handfatet samma stund som jag kom innanför dörren. Medan vattnet rann ned i flaskan granskade jag min spegelbild och upptäckte en liten finne vid hårfästet. Suckandes skakade jag på huvudet. Sånt är livet... Finnar kom liksom på köpet när man växte upp, så man fick bita i det sura äpplet och leva vidare. Jag ryckte till när en välbekant röst fyllde rummet.

“Hej, Alex va?”

Jag vred på huvudet och kände genast igen tjejen. Carlena. Från klubben.

“Ja, precis. Carlena om jag inte misstar mig?” hon nickade, “Dansar du också med Justin eller är du bara här?”

“Nej, jag fick en plats här som dansare. Det är skitcoolt tycker jag. Justin Bieber liksom? Inte för att jag har en grej för honom, bara... han är så stor, du vet? Det är alltid coolt att sammarbeta med en superkänd person.” babblade hon på innan hon förde sin vattenflaska mot munnen.

Jag vred på korken till min, som vid det här laget var fylld med vatten. “Jag håller verkligen med.”

“Så.. du och Justin?” frågade hon.

Generat kollade jag ned på mina fingrar men hann inte komma med ett svar innan dörren slogs upp.

“Showtime ladies.” log Nick mot oss. Jag ryckte på axlarna åt Carlenas håll och gick sedan ut ur toaletten. Vi gick i tystnad tillbaka till danssalen där alla var uppställda. “Vi kör igenom hela numret nu utan stopp. Med Justin.” lade han till och slängde en blick mot Justin som motvilligt vred sig i soffan.

Han såg ut som att han var tvungen att äta råa sniglar medan han hade en hand på en kokhet platta. Bara att se honom ha det ansiktsuttrycket fick mig nästan att brista ut i skratt. För att förhindra det kollade jag istället ned på mina löst knutna skor.  Justin gick snabbt förbi bakom mig och jag hoppade till lite när jag kände att han knep mig på rumpan.  Nu kunde jag inte hålla mig, utan brast ut i skratt. Skrattet var så krafigt att jag var tvungen att vika mig dubbel för att inte falla ned på golvet. Allas blickar hamnade på mig och jag gick och ställde mig på min plats och bad Nick starta musiken. De köpte det och vände sig mot speglarna på väggen.

Så fort musiken spelades glömde jag allting runt om mig och levde mig in i dansen. Jag tog ut alla rörelser så bra jag kunde som om det var nu det gällde. Allting runt om mig försvann och det var som m det bara var jag i rummet. Åtta efter åtta passerade och snart var hela numret klart. Sista låten var “Baby” och i slutet försvann vi dansare in bakom “kulisserna” som nu inte fanns utan vi fick föreställa oss dem själva.

När Justin också var klar med sin del kom han över till oss andra som hade placerat oss på golvet framför sofforna där Dan och Scooter fortfarande satt.

“Så... Vad säger ni om att lära känna varandra lite?” frågade Scooter och såg på oss. Jag nickade och såg mig omkring. Den enda jag kände förutom Justin och Nick var Carlena, och jag kände inte ens henne. Det hade varit kul att lära känna varandra innan vi åker på en turné som skulle vara i flera månader. “Börja med att berätta lite om er själva.” föreslog Scooter. “Alex, du kan börja.”

“Så... Ehm...” började jag. Vad skulle jag säga? Detta var en av de grejerna jag var lite sämre på. “Ehm... Ja, Jag heter då Alexandra Smith. Jag är från Sverige. Har dansat på riktigt sedan jag var typ sju och jag gillar att äta nutella ut bruken.” jag log glatt och resten av dansarna bemötte mig även de med ett leende.

“Tjockis.” muttrade Justin där han låg på mage med hakan i händerna.

“Jag låtsas som om jag inte hörde det där.” sa jag och lade armarna i kors och crewet skrattade. “Någon annan som vill berätta något?”

“Jag kan köra.” Sade en kille med dreads. Han var rätt snygg om jag får säga det själv. “Jag heter också Justin. Justin DeVera. Komiskt, men sant. Kalla mig J.D så slipper vi missförstånd. Jag är härifrån och har dansat hela mitt liv. Har dansat lite överallt men har dansat med Justin de senaste åren. Jag trivs och anser crewet som en extra familj.” Vi nickade och fortsatte till nästa person. Jonathan som skulle lansera egen klädkollektion och som varit med Britney Spears på turne. Luke som även han varit med Britney på turne. Johnny som var från Miami och har varit lärare ett tag även han ska lansera en klädkollektion. Carlena som dansat hela sitt liv och varit med i “So You Think You Can Dance.” Kaili, det var tjejen med det coola korta håret i lila färg. Vågat men snyggt. Även hon hade dansat hela livet. Sista personen som presenterade sig var Elysandra hon var från L.A och gillade mode och hade dansat hela livet.

Jag kunde inte undgå tanken på att alla var fyra till fem år äldre än mig och hade dansat hela livet. Alltså var de alla mycket bättre än mig och det kändes som om jag alltid skulle vara den yngsta bland alla. Kanske skulle jag känna mig utanför? Nej. Jag älskade detta och gjorde detta för mig själv.

“Okej, eftersom jag vill vara en så bra boss som möjligt kan vi alla ha en sleepover hos mig så vi kan lära känna varandra bättre. Vad tycker ni? Vi sover alla hos mig sedan åker vi imorgon på morgonen.” det var Justin som yttrat orden och jag gillade idén lite. Det hade kunnat bli mysigt. Lite lära känna varandra tid. Alla utbrast i glada tjut, vilket fick Justins läppar att krökas i ett leende. Hans blick landade på mig och jag kunde inget annat än att lé tillbaka.

“Nio hos mig! Ta med er packning, för vi åker tidigt imorgon bitti.” ropade Justin ut när alla lugnat ned sig en aning. “Förresten - är någon allergisk mot något? Nötter, gluten, laktos...? Bara så jag vet vad jag kan bjuda på.”

Carlena harklade sig, “Jag har en allergi mot Alex...”

Alla brast ut i skratt och jag vred på huvudet mot Carlena för att kunna ge henne en irriterad blick. Justin kollade snett mot mig,

“Sorry Alex.. jag vill inte döda mina dansare, så du får tyvärr stanna hemma.”

“Men jag kanske dör hemma, av att se min sexiga bakdel... då dör ju en dansare vilket som.” protesterade jag med armarna i kors.

Justin nickade. “Dig är jag villig att förlora. Förlåt. Men det är så det är.”

“Fan ta dig.” muttrade jag ironiskt tillbaka och rättade till min hästsvans innan jag slängde min halvfulla vattenflaska i huvudet på honom. Den träffade hans panna och vattnet rann ut på honom. Tystnaden spred sig snabbt i danssalen. Justins blick mörknade medan den låg på mig.

“Klockan nio hos mig allesammans.” sade han och satte fart mot mig. Snabbt for jag upp på fötter för att kunna springa ifrån honom, ut i korridoren. “Alex! Du ska få fan för det där!”

Skratt forsade ut ur min mun medan jag sprang runt i byggnaden, utan att veta vilka dörrar jag slog upp överhuvudtaget. Mina steg blev långsammare då mina ben var utmattade efter allt dansande. Jag trodde att jag var mycket längre fram än vad jag egentligen var och saktade ned farten rejält. Någon sekund senare kände jag två händer runt min mage och slängdes upp över Justins axel.

“Justiiiiiiiin!” skrattade jag fram medan jag sprattlade med benen. Han fortsatte gå framåt, oberört av det faktum att mina fötter var någon centimeter från att sparka honom rakt i ansiktet. Jag lade utmattat ned mitt huvud mot hans rygg och skrattade samtidigt. “Släpp ner mig, annars.. annars...”

“Annars vadå?” sade Justin och sköt upp en dörr så att han kunde gå ut. Min blick for ned mot marken. Vita stenar täckte gräset som egentligen skulle vara där, vilket betydde att vi måste varit ute på baksidan. Paniken spred sig snabbt inom mig och jag började genast sprattla igen - denna gång utan skratt.

“Justin! Neeej! Du VÅGAR inte! Justin, släpp ner mig nuuuu!!!” skrek jag för full hals och slog honom på ryggen, men då var det alldeles för sent. Han hade redan släppt ned mig i det kalla vattnet som fyllde den stora fontänen.

Vid det här laget var jag sur på honom. Eller jag snarare låtsades vara sur på honom. Jag greppade tag om kanten till fontänen för att häva mig upp på ben. Justins skadeglada leende var så stort att man ville trycka ned hans huvud i vattnet för att få det att försvinna. Men jag var bättre än så. Jag skulle leka med honom på ett annat sätt. Jag klistrade på min suraste min jag hade och klev över kanten till fontänen. När jag var på torra land igen kramade jag ur mina kläder så gott jag kunde och gick mot Justins bil som stod parkerad runt hörnet.

Jag satte mig tillrätta i sätet och Justin hoppade strax in i förarsätet. Han såg på mig, antagligen försökte han på något sätt få kontakt med mig men jag ignorerade honom. Efter några minuter av stirrande bestämde han sig för att starta upp bilen och backa ut från parkeringen och köra ut på vägen.

Mina blöta mjukisbyxor klibbade fast sig mot mina ben. Känslan var minst sagt obehaglig. Tröttsamt lutade jag huvudet tillbaka mot stödet och klickade igång radion, men Justin var lika snabb med att stänga av den.

“Är du sur?” frågade han lågmält med en snabb snegling mot mitt håll. Allt jag gjorde var att sucka och fortsätta ignorera honom. “Alex... snääälla babe. Förlåt. Du kan få en nute-”

“Jag ska ha två.” avbröt jag honom så snart jag visste hur hans mening skulle lyda. Ett leende formades på hans läppar,

“Fine. Två burkar ska det bli.”

“Perfekt.” tyckte jag och vred på huvudet så att jag inte satt med det vänt ifrån honom. Det var omöjligt att inte lé nu.  

 

 

Jag stoppade in framsidan av den vita t-shirten i jeansen och drog på mig mitt halsband innan jag gick ut till Justin, som satt och knaprade på lite av kexen jag glömt ställa in igår kväll med blicken nere i sin vita iPhone. Jag tryckte ned min mobil i fickan innan jag slog på vattnet som forsade ned i diskhon. Justin kollade upp på mig.

“Vad gör du?” frågade han förvånat. Jag viftade med diskborsten framför ansiktet på honom.

“Diskar? Vad tror du? Det är mitt hem, och jag måste ta hand om det.” påminde jag honom och skvätte lite diskmedel över kopparna och assietterna som stod nere i diskhon. För att göra detta så tråkigt för Justin som jag bara kunde, skrubbade jag långsamt borsten mot porslinet fram och tillbaka. Hans blick brändes i nacken på mig och med tanke på att han inte såg mig, kunde jag lé precis hur stort jag ville.

“Alex, jag kan bara ringa över mina betjänter. De-”

“Varför då?” frågade jag dumt medan jag sköljde av den första assietten.

Justin suckade, “Strunt samma... skynda dig bara. Har du ens packat?”

”Ja, det har jag.” försäkrade jag honom och diskade snabbt upp det sista som låg i diskhon.

”Bra.” sade han, utan att släppa blicken från mig.

Jag torkade av diskbänken med min blommiga trasa innan jag fortsatte in på mitt rum för att städa undan lite och sedan dra ut väskan till hallen. Justin kollade ned på den, sedan upp på mig.

”Ska du ha med så mycket?” frågade han, nästan chockat.

Jag ryckte på axlarna, ”Ja? Eller..? Vadå, vi är väll borta ett tag?” antydde jag nu med armarna i kors.

Han kliade sig i nacken, ”Jo visst. Ha med så mycket du vill.”

Jag nickade nöjt och såg mig själv i spegeln. Smink var inte ens något jag lagt ned tid på, även fast finnen irriterade mig en aning. Vi skulle bara sitta ett litet gäng och käka pizza typ, det var allt så jag såg ingen mening med att sminka mig till det. Skulle det varit en fest dock så hade jag sminkat mig med lite mascara och ögonskugga. Kanske till och med lite puder.

Jag drog en hand igenom mitt hår medan jag drog på mig min svarta hoodie, som fungerade perfekt som en lite tunnare vårjacka. På våren i L.A var det lika varmt som sommaren i Sverige dock – men det hindrade mig inte från att klä mig som om jag fortfarande befann mig i Sverige. Klädseln var det enda jag fortfarande hade detsamma. Det enda som fick mig att komma ihåg varför jag klädde mig för ett annat klimat. Jag vände på mig och hoppade i mina svarta sneakers.

”Justin? Kommer du eller?” ropade jag till Justin som fortfarande satt vid matbordet. Inom någon sekund kom han ut i hallen och tog på sig sina ytterkläder han med. Färdigklädd lyfte han upp min väska men släppte ned den lika snabbt.

”Vad är det i den här?!” utbrast han förskräckt som om jag hade mördat tio personer.

”Kläder, lite privata grejer och min kamera. Fast den ska jag ha i handbagaget sen. Vadåra?”

Han stirrade stint på mig, ”Den är tung som in i helvete. Ursäkta mitt ordval.”

”Vadå, har du inga muskler eller?” skrattade jag retsamt och nöp honom på sin biecep. En suck lämnade hans strupe och utan att svara lyfte han återigen upp väskan och gick ut i trapphuset med kurs mot hissen.

Jag checkade hela lägenheten en sista gång så att inget stod på eller öppet innan jag gick in i hissen tillsammans med Justin som i samband med ett stön släppte ned väskan. ”Tjejer..”

”Ja, tjejer. Det mostatta könet. Har du något emot oss eller?” undrade jag och tryckte upp honom mott hissväggen så att hela hissen skakade till.

Ett leende kröktes på hans läppar, ”Äh, ni är allt bra fina när ni väl vill.”

Skrattandes släppte jag taget om hans jackärm och gick ut ur hissen. En sekund funderade jag på om jag skulle erbjuda mig att ta väskan, men insåg sedan att Justin envist skulle protestera. Killar och deras stolthet…

Solen stod högt på himlen när vi klev utanför porten. Bakom några bilar kunde jag se paparazzis stå och fota för fullt, så jag drog därför upp huvan över huvudet på mig. Justin måste ha fattat vinken och skyndade sig därför med att slänga in min väska i bagageutrymmet för att sedan slå sig ned bredvid mig i bilen och starta motorn. ”Jäkla paparazzis.”

”De kommer på köpet.” påminde jag honom. Man fick stå ut med allt livet kom med – för allt kom på köpet. Det hade mormor alltid sagt till mig när jag varit liten. Nu fanns hon inte längre. Det var jobbigt. Den enda jag verkligen kunde prata med om mamma hade varit mormor, men hon hade dött för mindre än tre år sedan i bröstcancer tragiskt nog. Under den perioden hade sorgen varit stor. Både mormor och mamma hade varit – och är – en stor del av mitt liv, men så helt plötsligt var båda borta. Ingen av dem fanns att tala med längre. Bara att tänka på det krossade mitt hjärta.

”Så… vad ska vi käka tycker du?” frågade Justin och väckte mig ur mina deprimerande, djupa tankar.

”Pizza.” orden flödade ur min mun som om jag var född till att säga just det ordet. Pizza.

”Säkert?”

Jag nickade, ”Bombsäker.”

”Då blir det Pizza.”

Han svängde in framför Pizza Hut och parkerade. Jag kollade in i den proppfulla restaurangen.

”Ska jag gå in? Det kanske blir kaotiskt om du gör det…” trodde jag ärligt.

Justin rullade in sina läppar. ”Ja. Gå in du.. här har du hundra dollar. Köp fem pizzor, två Hawaii, två ost och en med vad du vill.” sade han och räckte över den skrynkliga sedeln.

”Jag grejar.” försäkrade jag honom och klev ut ur bilen i full fart mot glasdörren som ledde in till byggnaden.

 

Jag slängde den sista pizzakanten i kartongen och stängde den. Alla hade ätit sig mätta, men jag var den enda som fått äta en hel pizza för mig själv eftersom ingen gillade kyckling på pizza. Jag menar kom igen? Kyckling. På pizza? Det är ju svingott. Standard i Sverige. Om Believe Tour hade ett stopp i Sverige någon gång så skulle jag lätt ta med hela crewet för att käka kebab. Ingen hade tydligen smakat kebab, någonsin. Det var en självklarhet. J.D var den som stönade först, men bara strax därefter utbrast alla i kör, “Gud vad mätt jag är!”

Inom loppet av en sekund låg vi och skrattade, men gnydde på samma gång. Det var roligt. Vi hade roligt.

“Vad ska vi göra härnäst mån tro?” frågade Kaili och tog en klunk utav sin coca cola.

“Jag vet inte...” mumlade Luke till svar. Hans blick gled över allas ansikten för att se om någon hade något förslag. Elysandra ställde sig snabbt upp.

“Jag vet!” utbrast hon. Alla kollade upp på henne, nyfikna över vad hon skulle föreslå. “Kurragömma!”

“Ja!” instämde jag glatt och slog till Justins knä för att få ett instämmande från honom likaväl.

Han suckade. “Visst.. ett... två... tre...”

Alla for upp på ben för att hitta bästa gömstället först. Elysandra, Carlena och Luke sprang upp på övervånigen medan vi andras stannade kvar här nere. Jonathan gömde sig bakom gardinen, Johnny i en kista som var fylld med filtar och Kaili i en garderob medan jag stod kvar framför Justin som hade börjat räkna i tiotal. Förskräckt över att han redan kommit till åttio skyndade jag mig in bakom köksön. Jag var officiellt sämst på att gömma mig, men där satt jag, ihopsjunken under köksön. Jag drog barstolarna som stod placerade där närmare mig så de skymde mig aningen bättre.

“Hundra!” skrek Justin högt och tydligt. Jag hörde hans steg komma närmre och närmre och till sist såg jag han passera bredvid köksön, utan att ens slänga en blick under den. Korkskalle. Där satt jag. Inte ett ljud hördes från nedervåningen. Men där uppe kunde jag höra hur Justin hittade en efter en. Snart hörde jag rösterna ännu starkare och jag antog att de hade kommit ner igen.

“Jag ser dig bakom gardinen, buddy.” ropade Justin och jag kunde höra hur han sprang dit för att se vem det var. “Jon! Haha, på riktigt? Du är sämst.” Om jon var sämst, vad var då jag? Jag satt under en köksö. Justin hade gått förbi men inte sett mig. Fast det fick mig på andra tankar. Justin är inte så korkad. Han borde ha insett att jag var där. Han lät mig vinna den rackaren. Hehe, that’s my boy. Med bredaste flinet satt jag där och inväntade Justin. Kort därefter såg jag hans ben komma gåendes igen. Han stannade och drog ut barstolen, men istället för att huka sig ned och säga att han hittat mig. Satte han sig på barstolen och började sparka med fötterna. Han sparkade inte hårt men de slagen jag fick var ändå otroligt jobbiga.

“Ja ja, du har hittat mig.” muttrade jag och ställde mig upp.

“Ojsan Alex, var du där? Jag var nära på att ge upp.” När Justin försökte leka rolig blev det bara fel. Han försökte för mycket för att det skulle vara kul. När han sedan ställde sig upp ur stolen passade jag på att leka lite med honom. Så jag tog sats och hoppade upp på hans rygg och virade benen kring hans midja.Han kramade om mina lår med sina händer i tecken på att jag fick stanna på min plats där uppe.

Jag böjde mig leendes fram mot hans öra, “Jag kan hjälpa till.”

“Lugnt babe, du vann ju.” Där hade jag beviset. Han hade låtit mig vinna. Jag kramade om hans hals för att hålla balansen. Min ena hand hängde lite längre ner och jag kände hans hårda muskler. Jävlar. Jag trodde inte Justin tränade så. Okej Alex, sluta tänka så.

“Du lät mig vinna. Men jag lovar din hemlis är säker hos mig, babe.” viskade jag i hans öra. Justin vred på huvudet och kollade snett upp på mig med ett flin.

“Fan vad hett när du kallar mig babe.” tyckte han.

“Synd. För det var en engångshändelse.”

“Okej ni två där borta. Vi tänkte köra lite dans battles.” ropade Luke till oss och Justin styrde mot dem i vardagsrummet. Resten av crewet hade bildat en ring medan Justin, och jag då, gick för att sätta på musik på hans sorround system. Så fort musiken började spelas satte gänget igång och dansade. Justin skulle precis ta plats i ringen när det ringde på dörrklockan.

“Konstigt. Vem kan det vara så här dags?” muttrade Justins och sneglade på sitt armbandsur som visade halv tolv.

“Vill du att jag ska hoppa av?” undrade jag. Vi visste ju inte vem det var så det kanske var bäst om han gick och öppnade dörren själv.

“Nej, det är lugnt. Jag vill ha dig kvar.” sade han bestämt. Jag nickade även fast han inte såg det. “Ursäkta mig hörni. Jag ska bara se vem det är.” ursäktade han sig sedan artigt och gick ut i hallen. Fortfarande med mig på ryggen.

Eftersom Justin höll mig under låren så jag inte skulle trilla så fick jag stäcka mig fram för att öppna dörren. Jag vred om handtaget och Justin tog ett steg tillbaka så jag kunde öppna dörren.  Han backade ett steg så att jag skulle kunna få upp dörren helt, men slutade så snart personen som knackat uppenbarades.

“Selena?”  

“Hej.” hälsade Selena stelt. Underbart. Jag sprattlade lätt till med benen så att Justins tag lossnade och jag gled ner för hans rygg. Detta var pinsamt, om något.

“Hej! Hur är det?” undrade jag. Inte för att jag brydde mig. Jag kände inte Selena, men mest för att vara artig.

“Jodå. Jag tänkte hämta mina grejer. Men jag ser att ni har fest, så kanske en annan dag?” Vi det här laget hade hon slappnat av lite.

“Nej men det är lugnt. Jag hämtar din låda nu.” sade Justin och joggade upp för trapporna. Great. Han lämnade mig själv. Med henne. Vad skulle jag säga? Jag kände redan på mig att hon inte gillade mig. Vad hade jag då att säga till henne?

“Så... Du och Justin?” frågade hon, inte avundsjukt utan mer som överbeskyddande.

 

"You and Justin?"

 

“Va?” jag var chockad. “Jag och...” jag pekade upp för trappan, “Justin?” hon nickade och såg på mig. Sedan brast jag ut i skratt. “Nej, nej, nej. Eller inte för att jag inte hade kunnat eller så. Men vi är bara vänner. Jag är inte ute efter ett förhållande just nu.” svarade jag. Hon såg på mig och skakade på huvudet.

“Det var så allting började mellan oss också. Vi var bara vänner, men det växte till något mer och resten vet du ju själv. Men Alexandra. Jag ville be om ursäkt för igår. Jag kanske verkade otrevlig, det var liksom första gången vi sågs sen... Ja du vet. Och jag tyckte det kändes lite konstigt.” hon pausade. Jag förstod henne på ett sätt. Det är aldrig lätt att se sitt ex med någon annan. Även om de bara är vänner. Jag nickade och mumlade ett enkelt “jag förstår dig”.

“Jag bryr mig fortfarande om honom och kommer nog alltid göra det. Men du verkar vara en bra tjej. Så snälla, ta hand om honom, som vän eller som pojkvän. Han är en bra kille och förtjänar det bästa.”

“Tack Selena. Det betyder mycket. Och du är nog inte så tokig du heller. Jag lovar att jag ska ta hand om honom.” Jag var ärlig. Jag kunde inte vara otrevlig och oartig mot en person jag inte ens kände. Hon log tacksamt och jag kände mig stolt. Stolt över att ha hanterat denna situationen som en vuxen.

Precis när vi fått slut på samtalsämnen kom Justin ned med en kartong. På locket stod det “Selena” med stora bokstäver, skrivet i röd spritpenna. Han räckte över den till henne och vinkade sedan till Mandy som satt i en bil på Justins uppfart. Undra hur dem hade kommit in, innanför grinden...

“Vi kanske kan ses någon dag när jag är tillbaka från turnén?” tyckte jag leendes. Selena ville kanske lära känna mig och något inom mig ville verkligen lära känna henne också.

“Ja! Det blir toppen”, svarade hon ärligt och log stort. “Men... ni får ha det så trevligt! Ni är tillbaka inom någon månad va? Det är bara några få länder nu i början om jag förstått allt rätt.”

“Ja, precis. Alex har ju bal och tar studenten. Det får hon ju inte missa..” flinade Justin och knuffade till mig i sidan. En suck lämnade min mun.

“Nej det skulle ju vara alldeles förskrääääckligt om jag missade balen.” gnällde jag ironiskt med händerna på var sida av mitt huvud. Selena fnissade till.

“Men nu ska ni får vara ifred. Vi hörs!” sade hon och vände sedan snabbt på klacken för att gå tillbaka till sin väntande mamma. Justin slog igen dörren och kollade rakt på mig.

“Det där var...”

“...awkward.” avslutade jag hans mening. Han nickade instämmande.

“Nästa gång kommer jag kolla i nyckehålet innan jag öppnar.” försäkrade han mig och började gå mot vardagsrummet.

“Eller så bara ser du till att du inte har en tjej som rider på din rygg nästa gång.”

När vi kom in möttes vi av en chockande syn. Alla, precis alla, hade fallit i djup sömn. Hur länge var vi borta egentligen? Kaili och Jon låg på varandra, Luke satt i fåtöljen. Elysandra och Nick låg likaså på varandra på golvet bland ett dussintal kuddar. Nicks armar var slingrade runt Elysandras tana kropp. Jag log. Kanske skulle jag slippa honom om han var kär i Elysandra... nej Alex. Så där tänker man inte. Nick är en snäll person, som förtjänar all vänlighet som han ger tillbaka. Du kan inte behandla honom som skit bara för att du har en aning om att han är kär i dig. Det är fel.

“Vad säger du om att jag och du däckar i min säng och får vår skönhetssömn?”

Jag kollade upp mot klockan som visade strax efter halv två och gäspade. “Ja, visst.” Justin vände bakdelen mot mig och jag antog att han ville att jag skulle hoppa upp på hans rygg, vilket jag inom några sekunder gjorde. Justin gick mot trappan och på vägen släckte han lamporna i vardagsrummet och i hallen. Han gick upp för trapporna i normal fart som om jag inte ens var där, som om han inte nästan bar dubbelt så mycket av vikten han vanligtvis brukade bära på.

När vi kom fram till hans sovrum släppte han ner mig på sängen. Jag kollade mig runt och förvånades över hur “vanligt” det såg ut. Justin kanske var världens rikaste 18-åring. Men han betedde sig inte som det. Allt han hade i rummet var en stor säng placerad i mitten. En gigantiskt Tv på väggen mittemot. Dörr till hans walk in closet och dörr till hans badrum. Sedan några enkla möbler som piffade till rummet. Allting i enkla färger så som brun och beige.

“Ehm... Skulle jag kunna få låna något att sova i? Min pyjamas är någonstans långt inne i väskan, vill inte riskera att öppna den.” undrade jag och log mitt hundvalpsleende.

“Självklart, gullet.” svarade han och gick till byrån han hade och drog ut en t-shirt.

Jag tog emot t-shirten han räckte över som jag kunde få sova i och vände ryggen till honom. Jag var alldeles för utmattad för att gå in på badrummet, så drog bara av mig min t-shirt och sedan på med hans snabbt som attan även fast jag visste att han kollade in min rygg. Jag drog in mina händer under den alltför stora t-shirten han gett till mig och knäppte upp min BH för att sedan slänga den tillsammans med mina jeans på golvet. Justin hade redan lagt sig ned under täcket med bar överkropp. Jag skulle ljuga om jag sa att han inte var attraktiv, för det var han. Jag bet mig löst i underläppen och kröp sedan ned bredvid honom.

“Jag ställde klockan på sex... vi får iallafall runt fyra timmars sömn skulle jag tro.” berättade han trött.

“Okej.” sade jag och lutade mig fram mot honom för att ge honom en kram. Han kramade tillbaka och lutade sig sedan tillbaka, så jag tog chansen och gav honom en snabb puss på mungipan. Mina läppar brände till en aning, men det var inget jag lade större tyngd på. Det var allt. Vi var vänner.“God natt crewmate. Sov så gott.”

---

Detta kapitlet är skrivet av oss båda och c.a 6000 ord långt. Sex-frekking-tusen ord. Knappt så att vi själva förstår hur vi lyckades! Hehe... men här presenterar vi iallafall kapitel 23! Enjoy, och kommentera så det rycker! Much love, E&L.

”Allt är finfint.” försäkrade jag allihopa som stod samlade omkring mig och visade tummen upp. Lättade suckar brast ut i kör. 

En gammal dam mumlade ett ”Tack gode Gud” innan hon gick sin väg. Justin höll fram sin hand för att hjälpa mig upp på fötter igen.

”Du skrämde livet ur mig Alexandra Smith!” utbrast han tillsammans med en fräsning. Han lät som en katt som hade trampat i en vattenpöl, ungefär. Det var ett ganska roligt läte. Så roligt, att jag faktiskt brast ut i skratt. En rynka uppenbarade sig mellan ögonbrynen på Justin. 

”Lägg av. Det är inte roligt.” klagade han och drog ögonbrynen ännu närmre varandra så att rynkans storlek ökade. Jag borstade av gruset från min rumpa och lyfte upp Forever 21 påsen från marken. 

”Kom så går vi.” tyckte jag och började gå utan att vänta in Justin. När jag kommit över till andra sidan av gatan började han småjogga efter mig. Frustrerat stampade jag foten i marken med blicken på en myra som yrade omkring vid mina fötter. Så snart Justin stod vid min sida så började jag gå igen. I ögonvrån kunde jag se hur paparazzis kämpade med att få en bra bild på oss. Det var i princip omöjligt att slippa paparazzis när man hängde med Justin Bieber. Jag hade trott att en drös med skrikande tjejer också skulle vara på köpet så att säga, men hade tydligen misstagit mig.

”Vart är alla fans?” frågade jag efter ett tag. Justin sneglade halv leendes mot mig.

”Vadå? Saknar du dem eller?” leendet växte till ett flin. Jag besvarade hans leende medan jag skakade på huvudet. 

”Nej, det är skönt att ha lite ensamtid med dig. Men det är lite kusligt tomt.” antydde jag och knuffade till honom med armbågen.

”Verkligen? Gillar du, Alex Smith, att umgås med mig, Justin Bieber, och min sexiga rumpa?” frågade Justin dramatiskt, utan att ägna så mycket som en tanke på min följdfråga. 

Jag skrattade till, ”kanske det kanske.” svarade jag och nöp honom på rumpan, precis som när han hade hämtat mig på flygplatsen. Nu kändes det dock inte lika genant som då.

”Jag visste att du inte kunde motstå det!” utbrast han och blinkade åt mitt håll. 

”Du får aldrig ett erkännande ur min mun. Mina läppar är förseglade.” protesterade jag med händerna på varsin sida om mitt huvud.

”Det behövs inte. Bekräftelsen syns i ögonen på dig babe.” svarade han självsäkert medan han drog upp sina byxor en aning. Han hade rätt, och mina argument var slut så jag skakade bara på huvudet. 

 

 

Jag ställde noggrant upp mina skor på skohyllan i hallen. Justin stod fortfarande i trapphuset när jag rätade på mig igen. Förvånat kollade jag in i hans gudomligt vackra ögon, ”Följer du inte med in?”

”Nej. Jag måste åka förbi studion, Scooter ville snacka med mig och så har jag en massa saker att göra hemma. Twist kommer förbi senare också. Ledsen.. Men det har varit en trevlig dag iallafall - bortsett från det där med att du nästan dog.” skrattade han fram. Jag släppte ut mitt långa hår ut doughnuten. ”Jag håller med. Jag borde ändå åka och handla lite om ett tag, och det kan ju bli lite awkward vid vissa tillfällen om du skulle hänga med..”

Justin flinade stort. ”Awkward? Pfft, jag älskar intima grejer.” svarade han pervigt. Såpass pervigt att han förtjänade ett slag på armen.

”Euw, Justin!” tjöt jag gällt. Han skrattade bara. 

”Men vi hörs. Vi åker ju överimorgon, så glöm inte bort att sova lite.” manade han mig strängt. Jag hade förstått att Justin hade som plikt att hålla sina dansare i form, men varför han var så sträng förstod jag inte. Det kanske bara var teater mot mig. Förmodligen. 

”Nej då. Min säng och jag har ett intimt förhållande. Ingen förstår oss. Bara av att få känna hans beröring så somnar jag, det är magiskt.” suckade jag ut med blicken upp i taket. 

”Du sa att du var singel.” konstaterade Justin misstänksamt. 

”Jag ljög.”

”Jag umgås inte med lögnare, så jag måste gå nu. So long sucker.” avslutade Justin vårat samtal och försvann snabbt ned för trappan. Jag slog besviket igen dörren, men beslutade att stanna i hallen. Misstankarna om att han skulle komma tillbaka var stora. Och som jag hade misstänkt så knackade det på dörren tio sekunder senare. 

 Jag slog upp dörren och mötte en andfådd Justin. ”Kom hit med dig.”

Jag tog ett steg mot honom och befann mig snart i hans varma omfamning. Jag drog in hans ljuvliga doft genom näsan. Jag kunde nästan höra honom göra detsamma. 

”Nej nu måste jag gå. Hej med dig.” hälsade han för andra gången och gick sedan mot hissen istället för att ta sig ned via trapporna. Hans dåliga kondition var en chock för mig. Jag menar, han dansar dagligen och rör på sig hela tiden. Men vem som helst blev väll andfådd över att springa upp och ned för en massa trappor på mindre än tjugo sekunder. 

Jag stängde återigen dörren och banade in i köket där jag plockade fram ett block, samt en bläck penna. Eftersom jag slängt nästan allt jag ägde och hade en del pengar efter att ha sålt knäckebrödspaketet så skrev jag ned allt mellan dyra märkes schampon och choklad till mina mörkaste dagar. 

 När listan var full så packade jag ned nödvändigheter så som plånbok, tuggummi, bilnycklar, vattenflaska och hemnycklar i min handväska innan jag lämnade lägenheten. Väl nere på parkeringen så möttes jag av en drös paparazzis. Alla skrek en massa frågor medan dem knäppte med sina stora kameror. Jag var tvungen att hålla mig för ögonen för att inte bli blind av blixtarna. Frågorna var bisarra, mest om Justin och mig. Om vi var ihop, om jag var gravid och andra påhittade saker. Men dem gjorde väl allt för att få tak över huvudet och mat på bordet. Jag låste upp bilen när jag var fem meter ifrån den och sprang sista biten för att slippa de resterande frågorna journalisterna hade. 

 Bilen var varm av solen som hade stått högt upp på himlen dagen lång. Så pass varm att jag ville veva ned ett fönster, men det gick inte just på grund av alla galna paparazzis. Försiktigt, för att inte köra på någon, körde jag ut från parkeringen och ökade snabbt farten så snart allt folk var långt borta från bilen. När jag kommit så långt som till motorvägen ringde jag Justin. Signalerna tjöt högt i örat på mig innan det pep till riktigt högt och telefonsvararen gick igång. 

”Zup? Du har kommit till Justin, och eftersom du lyssnar på detta kan jag tyvärr inte svara just nu. Antingen har jag konsert eller klämmer på någons sexiga ass. Lämna det du ville efter pipet, swaggy.”

Det pep till och jag började tala. ”Justin, jag skulle uppskatta om du ringde mig nuuuuu, på en gång. Och din telefonsvarare... Seriöst? När bytte du till det? Anyway, ring mig! Puuuuusss!” 

Jag lade ifrån mig mobilen på sätet bredvid och tänkte en stund på om mitt lilla ”puss” hade passat in. Efter en stunds tänkande beslutade jag mig för att skita i att oroa mig över sådant när det gällde Justin. Han var trotsallt en nära vän så det var ju bara naturligt.

 När walmart uppenbarades lite längre fram, svängde jag av och gasade en aning extra sista biten i hopp om att ingen polis befann sig ute på vägarna ikväll. Det visade sig att turen var på min sida, så jag kunde lugnt parkera och kliva ur bilen utan någon panik. Trodde jag. Sekunden efter jag stigit ur bilen skrek en gäll röst mitt namn och flera flickor kom springandes mot mig. Det var svårt att antyda antalet, men jag skulle gissa på att dem var ett tjugotal.

”Får jag ta en bild med dig?” ”Är du och Justin kära?” ”Är du kompis med Selena Gomez? Är hon snäll?” ”Ska du med på Believetour?” ”Du är så vacker!!!”

Orden som strömmade ur deras munnar var många - och snabba. Det var ett under att jag hann snappa upp allt. 

”Öööh... Jag är inte ihop med Justin. Jag är bara en vän och dansare till honom!” försäkrade jag alla och log brett. Ett flertal av tjejerna brast då ut i tårar. Varför visste jag inte. 

”Får vi ta en bild med dig?” ropade en lång, brasiliansk tjej med långt vågigt hår, som stod längre bak i folkmassan. Eftersom jag stod upptryck mot min bil skulle det vara svårt att ta en bild med någon överhuvudtaget, men jag nickade.

”Alla som vill får självklart det.” och i samma stund som dem orden lämnade min mun radade alla tjejer upp sig på ett led framför mig. Chocken över att dem ville ta kort med mig var stor. Jag var överväldigad. Men glad på samma stund. En liten tjej kom fram till mig och räckte över sin mobil till sin kompis som skulle fota oss. Jag log stort med armen runt tjejens midja i flera timmar kändes det som. Till slut räckte äntligen kompisen tillbaka mobilen och kön fortsatte framåt. 

 

Med alla bilder tagna kunde jag äntligen ta mig in på walmart för att sätta igång med min shopping. Jag tryckte in ett mynt i kundvagnen och gick med full fart mot hygien avdelningen som var det första man såg när man kom in. Jag lade ned två av mina favoritschampon och balsam, samt ny tvål och deo innan jag fortsatte mot klädavdelningen. Jag gick snabbt förbi, försökte att inte slänga så mycket som en blick på deras nyinkomna klädesplagg men för en klädesnarkoman som jag var det svårt. Det tog en bråkdels sekund innan jag vände riktning på vagnen och körde tillbaka mot kläderna istället. 

 Jag fyllde vagnen med fina tröjor i olika modeller och färger. Till min lycka fann jag även ett par slappa hängslebyxor som jag, utan att tveka, slängde ned i kundvagnen. Därefter gick jag beslutsamt därifrån för att lägga pengarna det jag kommit för - mat. Jag öste ned ett tiotal paket nudlar med tanke på att deras utgångsdatum var år från nu. 

När vagnen var fylld med matvaror, kläder och lite coola smycken jag unnat mig så tog jag fart mot kassorna. Kassörskan var runt tjugo-års åldern och kollade storögt på mig medan hon skannade av varorna. Jag fingrade med mitt bankomatkort i väntan på att hon skulle hänvisa mig till att trycka ned kortet i automaten. Men istället för att yttra så mycket som ett ord till mig fortsatte hon bara stirra med sina stora, blå ögon. Hon var säkert en Belieber eller något och kände antagligen igen mig från tidningarna. Jag tryckte självmant ned kortet i hållaren och betalade innan jag gick mot mina varor för att börja packa ned dem. 

När jag kom ut på parkeringen igen hade det börjar mörkna. Alla fans hade försvunnit som tur var och samma sak gällde paparazzina. Jag lyfte in påsarna i bagageutrymmet till bilen och gick sedan och lämnade kundvagnen bland dem andra. I fönstret kunde jag se kassörskan jag betalat hos viska något till sin medarbetare medan deras blickar låg på mig. Det skrämde mig en aning. Antingen sade man något eller så var man diskret över det. Man stirrade inte bara, det var det ohövligaste man kunde göra. Utan att tänka mer på det slog jag mig ned bakom ratten och körde ut på motorvägen igen, i kurs mot mitt hem. Tystnaden i bilen var obehaglig, så jag satte igång radion. Komiskt nog spelade dem As Long As You Love Me. Ett leende spreds på mina läppar och jag började falskt sjunga med. 

”As long as you love me, I'll be your platinum, I'll be your silver, I'll be your gold.. As long as you lalalalalalalalalalalalala-love meeeeee!” 

Jag sjöng med till låtens slut och skrattade sedan åt mina dumheter. Låten var bra, men min röst var knappast lika bra. Jag lät radion stå på med tanke på att det var några kilometer kvar tills jag var hemma. En kvinnlig röst började tala. 

”Ni lyssnade just på Justin Biebers hit, As Long As You Love Me! Det är en av Biebers hetaste nyheter men en annan nyhet är även Alexandra Smith. Biebers nya tjej eller dansare som han antyder? Vad tror du Lenny?”

Jag satte nästan min egna tunga i halsen. Jag och Justin? Ihop? Jag höjde med skakig hand volymen. 

”Han umgås alldeles för mycket med denne Alex för att hon bara ska vara en dansare. Jag menar, Bieber övernattade hos henne inatt och hämtade henne från LAX igår natt. Är det sådant man gör med sina dansare nu för tiden?” konstaterade kvinnans partner, som tydligen hette Lenny. 

”Det kallas vänskap era idioter!” skrek jag åt radion. Jag hatade hur alla som jobbade med media alltid drog förhastade slutsatser. Jag trodde människor var för smarta för att göra sådant. Jag svängde av mot mitt hus och parkerade snabbt för att inte köra av vägen av ilska. 

”Vi har en person här på linjen, en källa, som kan berätta ett och annat om Alex' och Justins relation.” berättade den kvinnliga radioprataren. Jag spände mina knytnävar såpass hårt att mina rödmålade naglar trängde sig igenom huden. Spänt satt jag och stirrade på radion i väntan på att få reda på vem som skulle ”berätta ett och annat om min och Justins relation.” Jag bet mig hårt i läppen och knep ihop ögonen när det knastrade till i radion och en otydlig röst fyllde mina öron

”Och du är inte ens påklädd än!” vrålade Justin med händerna om kinderna så fort jag tagit ett steg utanför dörren. Jag skrattade bara åt honom och skyndade mig in på rummet där jag drog på mig det första jag kunde hitta vilket var ett par höga shorts och en vit topp. Till det fick det bli mina Dr Martens och ett armband. Jag greppade tag om min mobil och väska innan jag lämnade rummet.

”Redo att gå?” frågade jag Justin som slagit sig ned i soffan med mobilen upptryckt i ansiktet.

”Va? Är du redan klar? För Selena brukade det ta-”

”Men jag är inte Selena. Ska vi gå?” avbröt jag honom med en blinkning. Justin nickade och följde lydigt med mig ut i trapphuset.

 

 

”Gud vad jag är full!” utbrast jag och höll mig för magen samtidigt som vi lämnade den Indiska restaurangen Justin hade valt åt oss. Tydligen var Justin stamkund där då alla hälsade vänligt på honom och pratade med honom som om de hade känt varandra hela tiden. Maten hade varit utom ordentligt god och jag hade redan planerat in nästa besök. Till middag!

”Vad sägs om att vi går en runda på stan. Sedan köper vi en glass?” Seriöst? Vi hade precis ätit värsta måltiden, jag lovar den hade kunnat mata en hel familj, och nu pratar han om att äta glass?

”Vi åt precis Jus, chilla lite va?”

Han skrattade och slog till mig på axeln. ”Ja, jag vet, det var därför jag föreslog att vi skulle gå en runda inom stan. Du kanske vill shoppa något fint. Kanske nya trosor, du vet, för eventuella händelser i framtiden. Om du förstår vad jag menar.” han vickade på ögonbrynen och log ett Justin-peddo-leende.

”Ha, ha. Jätte kul. Det som hände idag kommer, hände idag och aldrig mer. Förstått?” Jag lade mina armar i kors och var så seriös som jag kunde. Något inom mig sade dock emot mig och jag kände att jag på ett sätt ändå ville vara nära honom. Jag ville att han skulle ge mig komplimanger, jag ville att han skulle ha sina händer på min midja. Precis så som han hade haft dem i morse. Men det var fel. För det första har jag inte tid med sådant här, och för det andra så var jag och Justin vänner. Inget mer.

”Vi får väl se, babe.” Återigen vickade han med brynen och såg ner på mig. En lätt rodnad spred sig över mitt ansikte när han uttalade smeknamnet han just gett mig. Varför rodnade jag? Jag brukade inte vara den som rodnar. Aldrig. Men detta var annorlunda. Varför vet jag inte, det bara var så.

Vid det här laget hade vi hunnit fram till Foverver 21 butiken och jag gjorde en gest med huvudet åt Justin som tydde på att jag ville gå in där. Han nickade för att försäkra mig om att han fattat innan han sprang fram till dörren och höll upp den för mig att gå in först.

”Damerna först.” sa han och bugade. Jag tvärstannade dock precis vid tröskeln och han såg undrandes på mig. ”In med dig Alex.” manade han.

”Men du sa ju damerna först, så jag väntar på dig.” jag log retligt och Justin skakade bara på huvudet med ett flin.

”In med dig nu bara. Jag är hungrig jag vill ha glass.”

”Justin! Hungrig igen? Vi åt ju precis!” utbrast jag och steg in i affären men Justin strax bakom mig.

”Hey!?Var tror du jag får all energi ifrån?” jag skrattade lite och gick mot tjejavdelningen. Jag bläddrade lite bland de olika byxorna, modet nuförtiden var en pina och ändrades hela tiden. Jag ville helst ha baggyjeans och mjukis hela tiden. Men ibland tittar min tjejigare sida fram och vill ha lite med sofistikerade kläder. Idag var en sådan dag. Min blick föll på ett par vinröda stuprörsjeans samtidigt som jag ökade takten mot dem ringde min mobil i fickan. Vem kan det vara nu?

 Okänt nummer. Jag drog tummen över skärmen och tryckte telefonen mot örat.

”Hallå?”

”Hej gumman! Hur är det med dig?”

”Elenor?” frågade jag, lite osäker på vem det var på andra sidan luren.

”Ja gumman, det är jag. Hur är det med dig?” undrade hon glatt.

”Oj jag kände inte igen din röst, men ja jag mår väl bra. Jag och Justin är ute och shoppar. Hur är det med dig och alla andra?” undrade jag. Vi det här laget hade jag kommit fram till de vinröda byxorna och granskade dem noga. De var väldigt fina och väldigt i min smak. Jag tog de paret som hängde längst fram på ställningen och tryckte dem mot mig. Elenor babblade på om hur hela familjen var exalterad inför deras resa till Tyskland där de skulle se mig uppträda för första gången. Jag mumlade några ”ja” lite då och då för att hon skulle veta att jag var kvar och vände mig om för att leta efter en spegel. När jag fann mig själv i en av de långa speglarna bakom mig granskade jag mig själv. De skulle nog sitta rätt bra på mig.

”Ja Elenor det ska bli jätteroligt. Vi ska träna imorgon en sista gång innan vi ger oss av på onsdag morgon.”

”Ja det låter skoj…” jag vände mig om och såg Justin komma gåendes, så jag höll återigen upp plagget framför mina ben och han granskade byxan jag höll upp. Jag mumlade ännu några ”ja” till Elenor och Justin höll upp tummen för att bekräfta mitt beslut om att köpa byxorna. Så jag försökte leta upp min storlek.

”Men du gumman jag måste gå nu. Jake behöver hjälp med läxorna. Ha det nu så bra och hälsa alla där, okej?”

”Ja det ska jag göra. Pussa Jake och Leo från mig, eller pappa också för den delen men ingen sån snuskig puss ni brukar ge varandra utan en sådan på kinden, du vet.” skrattade jag.

”Jag lovar. Vänta! Leo vill prata med Justin. Sköt om dig hjärtat.”

”Du med!” sa jag och räckte över telefonen till Justin. Han tog emot den men såg frågandes på mig. ”Det är någon som vill prata med dig.” sa jag då och blinkade åt honom.

 

Jag tog emot telefonen förvirrat. Alex, som verkade lägga märket till ändringen i mitt ansiktsuttryck, sa ”Det är någon som vill prata med dig.” hon blinkade och jag förstod genast vem det var, Leo.

”Hej buddy!” utbrast jag glatt och lämnade Alex bakom mig.

”Hej Juschtin!” jag log när jag hörde honom. Även fast jag aldrig träffat honom personligen så kunde jag dra slutsatsen att han var urgullig. Hans uttal var något av det sötaste, bort sett från min egna lillebrors uttal då ju. Jag sträckte fram handen för att öppna dörren till butiken och steg ut på gatan.

”Hur är det med dig lilleman?”

”De äe braaaaaa, schjälv?” Jag fick kämpa för att hålla mig för skratt. Denna pojke var ju allt för söt han.

”Jodå det är bra med mig, Alex är här med mig.”

”Ja vet, men jag schaknar inte henne, hon va häe igåj.”

”Jag har saknat henne. Men snart ska vi träffas kompis! I Tyskland. Har din mamma berättat det?” undrade jag och lutade mig mot väggen bredvid dörren.

”Ja! Ja vill tjäffa dej Justin. De scha bji såååå kuj! Vi ska leka kujjajömma.”

”Ja det ska vi! Och tjuv och polis också!” jag vände mig om och skulle precis gå in i butiken igen när Alex kom ut. Hon log och hade världens största kasse med sig för att bara ha handlat byxor. Jag snodde runt och höll nästan gå in i någon. Jag såg ner lite och där stod ingen mindre än Selena. Med hennes mamma.

”Leo, jag måste gå nu buddy. Vi ses i Tyskland okej? Hälsa Jake från Alex och mig. Hejdå!”

”Okej Juschtin. Hedåååå!” Och med det sagt la jag på luren och gav den till Alex. Sedan såg jag på Selena igen och hon log.

”Hej Sel.” sa jag och kramade henne. Hon stelnade till lite under min beröring men det var inget som påverkade mig. Ända sedan vi gjort slut har jag mått bättre. Mindre stress och mindre bekymmer. Jag drog mig ur omfamningen och vände mig sedan mot hennes mamma. ”Hej Mandy! Hur är det?”

”Jo tack Justin det är bra. Hur är det själv?” frågade hon vänligt.

Jag ryckte på axlarna. ”Samma gamla visa.” Sedan vände jag mig mot Alex. ”Ehm… Alex, det här är Selena. Selena, Alex.” sa jag och de skakade hand. Jag skulle precis öppna munnen för att presentera Alex för Mandy också när hon avbröt mig.

”Åh hej Selena! Så trevligt att äntligen träffas. Jag har hört så mycket bra om dig!” Selena log lite, inte henens vänliga leende utan ett leende som tydde på hat. Snälla Selena, var snäll, tänkte jag.

”Jaså vad trevligt.” sa hon bara och drog tillbaka sin hand. Fan.

”Ehm, Mandy, detta är Alexandra, min dansare. Alex detta är Mandy, Selenas mamma.” sa jag och även dem skakade hand.

”Hej Mandy, trevligt att träffas.” 

”Detsamma Alexandra.” svarade Mandy och de släppte varandras händer. En tystnad spred sig och detta var pinsammare än något annat jag varit med om. Och tro mig när jag säger att jag varit med om ganska många pinsamma stunder.

”Så…” började jag och stoppade ner händerna i mina bakfickor.

”Jag tänkte, du kanske vill hämta dina grejer som är kvar hos mig och jag kan hämta mina grejer hos dig?” sa Selena och fick det att låta som en fråga.

”Visst.” svarade jag. Ungefär lika drygt som hon hade svarat Alex. Hon kanske inte gillade henne men hon behövde inte vara otrevlig. Alexandra är min vän och Selena borde veta bättre än att vara respektlös mot henne. ”Jag kanske kommer över. Eller så skickar jag Moshe jag har fullt upp imorgon och vi åker på onsdag.” fortsatte jag sedan.

Hon nickade bara och såg på Alex. ”Men vi hörs då?”

Jag nickade ”Absolut. Ni får ha det så bra, så ses vi! Ta hand om varandra.”

”Det var trevligt att träffa er båda!” sa Alex och kramade om dem. Jag ville ge henne en fet box, men det skulle jag aldrig. Varför var hon så snäll när Sel hade varit så otrevlig mot henne? Alex var en bra person, jag kunde se det på henne. Även om hon var lite dryg ibland så menade hon väl. Hon kanske var för bra?

Vi gick tyst ned för gatan när min blick hamnade på hennes kasse. Den var enorm. De kunde väl inte ha gett henne den kassen för ett par byxor? Det kunde knappast vara miljövänligt. Jag försökte snegla in i den så jag kunde se vad hon köpt men det gick inte. Så jag bestämde mig för att rycka den ur hennes händer och tjuvkolla.

”Justin! Vad fan?!” hon ryckte den ur mina händer igen. ”Vad håller du på med?”

Jag log. Hon hade köpt på sig lite underkläder och av det jag kunde se såg de sexiga ut. Fast varenda kille tycker väl att underkläder är sexiga så det var väl inget konstigt.

”Så du förbereder dig inför framtida händelser, va? Bra. Jag tror rosa kommer passa dig.”

”Ha! Du kommer aldrig få se dem på mig.” hon log stolt och stannade vid ett glasstånd.

”Nej det hoppas jag verkligen.” För tredje gången idag vickade jag på ögonbrynen medan Alex bara såg förvirrat på mig. Jag väntade ett tag och lät henne tänka efter ett tag.

”Men du sa ju preci… Ahaaaaaa,” Sa hon och slog handflatan i pannan. ”att jag inte förstod det. Din lille perversa pajas. Aldrig. Hör du mig? Aldrig.” hon vände sig om mot glassförsäljaren och beställde en glass till sig själv och jag gjorde detsamma innan vi fortsatte att gå mot parken lite längre fram.

”Eller åtminstone inte innan det ligger en ring på detta finger.” Hon höll upp vänstra ringfingret och jag förstod direkt vad hon menade. Hon vill vänta tills hon gift sig med såna grejer som sex. Det var bra. Det betydde att hon tog sådana saker på allvar och inte var som andra tjejer. Jag gillade det. Jag brukade vara likadan. Men vad som hände vet jag inte. Jag var med Selena och vi båda tyckte att vi var redo, sen hände det bara liksom.

”Jag tycket det är starkt av dig. Det är inte många tjejer som tänker så.” Jag var stolt över att jag hittat någon som henne. Jag hade fått dålig kritik på senaste tiden för att ha börjat umgås med Lil Twist och Lil Za. Folk tyckte tydligen de hade dålig inverkan på mig. Men jag är inget barn längre, jag kan ta hand om mig själv. Dock känns det skönt att ha en person som Alex här. Hon var annorlunda och påverkades inte av det faktum att jag var världskänd. Hon såg mig för mig, och det är sådana personer jag har svårt för att träffa. Visst jag hade haft Sel, men hon hade annat och hon offrade inte lika mycket som jag för att kunna vara med mig. Vilket tillslut gjorde att vårt förhållande blev komplicerat.

”Ja jag ser ingen mening i att inte vänta. Jag menar, vad gör det för skillnad om du gör det nu, eller om du gör det när du är gift? Mannen eller kvinnan du gifter dig med kanske kommer uppskatta dig mer för att ingen annan rört dig. Eller, så tänker jag. Men man vet aldrig. Det kanske händer någon gång innan. Jag vet inte, men jag vill i alla fall hålla mig. Jag har inte bråttom med sådant. Jag har hela livet framför mig sen ju!”

Jag var mållös. Fanns det verkligen sådana tjejer kvar här i världen? Alex gav mig ett hopp. Ett hopp om att alla inte var likadana och att det fortfarande fanns människor där ute som gjorde det dem själva tyckte passade bäst för dem.

En tystnad spred sig omkring oss. Den var inte pinsam eller något, utan lugnande. Som två vänner som umgicks varje dag och som inte hade behov av att prata hela tiden. Det var skönt att kunna vara såhär med Alex. Jag kände mig som den lilla pojken från Stratford igen. Och det kändes bra.

”Sååååå… Det där med Selena var ju pinsamt.” Jag såg ner på Alex och försökte låta bli att skratta. Hennes ansiktsuttryck var seriöst men ögonen såg ut att brista ut i skratt i vilken sekund som helst. Och jag hade rätt. Sekunden senare började hon skratta och jag följde hennes exempel.

”Du skulle sett din min när jag kramade om dem! Prislös!” Jag skrattade ännu mer och stannade vid övergångsstället för att se mig om. Alex gick baklänges framför mig och jag blickade en bil några meter fram komma körandes i full fart mot henne.

”Alex!” skrek jag och ljudet av bilens tvärbromsning fyllde mina öron.

---

Oooooooooojsan vad hände där? Pinsam träff med tanke på Selena och Justins situation och hur gullig är inte Leo? Önskar att jag också hade en sån bror.

Jag sitter och fangirlar över min egna novell ibland. Jag måste vara dum i huvudet, eller bara väldigt egoistisk. Men vad tycker ni? Er åsikt är viktig. Kommentera, era tankar och funderingar. Vi tar emot all kritik! Love /E

”Jag spelar Candy Crush. Måste koncentrera mig.”
”Åh jag med! Vilken level är du på?” undrade jag, glad över att jag inte var den enda som också spelade det spelet.
”Tjugosju.” svarade han.
”HA! Jag är på trettiotvå!”
”Du fuskar säkert Alex."
”Nej, superstjärnan. Tål du inte att någon är bättre än dig?” jag vände mig med ryggen mot Justin och efter några minuters tystnad så orkade inte mina ögon hållas uppe och jag hamnade i en djup dvala.

 

Jag slog yrvaket upp ögonen efter att ha känt av en rörelse under min kropp. En konstig sådan. Sedan när började min säng röra på sig? Ikea hade inte sagt ett dugg om att sängen skulle leva när jag köpte den. Sömndrucket kollade jag ned på madrassen och till min chock var det inte sängen jag låg på, utan på Justins bröstkorg som sakta och fridfullt lyftes upp och ned i samband med hans andningar.

 Jäklar… jag hade nästan glömt bort att jag befann mig i Los Angeles, i samma säng som Justin Bieber. På något sätt var tanken omtumlande. Jag menar – han är ju trotsallt världens kändaste (och snyggaste) tonåring. Vem skulle inte bli förvånad över att vakna på hans bröstkorg?

 Något inom mig undrade om jag hade druckit igår på grund av mitt svaga minne, men bestämt skakade jag på huvudet. Nej. Inte med Justin. Jag dricker inte, så varför skulle det vara annorlunda nu? Min blick for mot den lilla runda klockan, jag köpt på en andrahands butik nere i stan, som stod placerad på det vänstra nattduksbordet. Klockan visade strax efter halv sex. Jet-lag är bara fantastiskt… tänkte jag sarkastiskt och reste mig sedan upp ur sängen. Golvet knarrade till en aning under mig, så jag stannade till för att försäkra mig om att jag inte hade väckt Justin. Ett litet stön for ur hans strupe men det hindrade inte honom från att fortsätta sova. Lättat fortsatte jag ut till mitt kök. Damm hade samlat sig i varenda vrå av diskbänken. Justin hade verkligen haft rätt angående städningen.

Jag greppade tag om en vattenflaska ifrån kylskåpet och vred upp korken för att kunna börja klunka i mig det kalla vattnet. Jag hade en hemsk tendens att sova med öppen mun, vilket resulterade att jag alltid vaknade torr i hela munnen. Vatten var prio ett i såna lägen. Inom några sekunder kändes vattenflaskan betydligt mycket lättare och jag antog att den var slut och slängde den i papperskorgen under diskhon. Jag snodde runt för att fortsätta in i vardagsrummet när ett skrik lämnade min strupe. Jag slog min hand mot min bröstkorg och kände mitt hjärta slå hårdare än en kollibris vingar innanför mitt kött.

”Justin! Du skrämde livet ur mig, geez.” andades jag ut mellan mina hastiga flåsningar. Justin, som fortfarande var trött efter nattens sömn, förstod inte ett dugg om vad jag snackade om utan gnuggade sig endast i ögonen.

”Har du kaffe? Eller juice kanske… det spelar ingen roll. Red Bull?” frågade han med tjock, sömnig röst.

 Jag slog återigen upp kylskåpsdörren och beslutade att Justin lätt kunde behöva något godare än kaffe den här tiden på dygnet och räckte därför över en iskall flaska red bull som jag hade glömt innan jag åkt här ifrån sist. ”Drick, att städa är jobbigt.”

”Jaaa, bada är kul ja..” viskade han sömnigt fram medan han knyckte upp locket till burken. Jag granskade hur hans adamsäpple rörde sig upp och ned i samband med sväljningarna. Justins adamsäpple var vackert på något vis. Inte som Victors, som stack ut tre centimeter (ja, vi hade mätt) utan det bara låg där. Ungefär som ett litet, litet, litet ägg.

”Förresten”, mumlade Justin fram en aning piggare denna gång, ”Sov vi bredvid varandra inatt?”

Jag kollade generat ned på mina rödmålade naglar, ”Jaa..”

”Jag tyckte väl att jag kände en sexig rumpa mot min kropp. Min kunde det knappast varit.”

”Pfft… ska vi äta frukost eller?” frågade jag med höjda ögonbryn, i hopp om att Justin skulle släppa samtalsämnet om rumpor. Det påminde mig bara om mitt pinsamma kläm igår.

Justin nickade, ”Vad ska vi äta?”

 Jag ställde mig på tå för att kunna se in i skafferiet men ändå så nådde jag inte med blicken. Jag ryckte till när två händer placerades på min midja och drog ned mig på fötter igen. Justin log.

”Jag fixar det här gullet. Ta hand om ditt morgonruffs istället…”, sade Justin men ändrade sig sedan. ”Nej låt det vara. Det är sexigt när jag tänker efter.”

Hettan blossade upp på mina kinder. Komplimangerna gjorde mig alldeles till mig. Till och med en aning knäsvag. Speciellt när han sa det med sin hesa morgon röst… ååh… Lägg av. Justin ställde ned ett brödpaket och jordnötssmör på diskbänken medan han sökte efter assietter i skåpet bredvid.

”Det här är allt du har. Vi måste handla… seriöst Alex, du kan inte svälta. Jag ville inte ha mina dansare feta, men inte för smala heller för den delen!”

”Vi åker ändå snart. Det spelar ingen roll, jag klarar mig på nudlar eller något.” svarade jag snabbt.

”Jag tvivlar på det.”

”Skit samma.” muttrade jag och öppnade kylskåpet för att ta ut det sista, halvfulla mjölkpaketet. Justin hade redan dukat fram alltihopa på det lilla, vita matbordet jag ägde så jag banade iväg dit med mjölkpaketet och två glas. Jag drog ned min stora sovt-shirt en aning innan jag slog mig ned. Det sista jag ville var ju att Justin skulle se mina töntiga trosor med rosa hjärtan. Mina så kallade ’natt-trosor.’ Jag använde slappa trosor om nätterna och lite snyggare om dagarna eftersom att det var obekvämt att sova i till exempel string.

 Jag greppade tag om kniven som i princip stod upp på jordnötssmöret. Justin grimaserade oskyldigt efter första tuggan.

”Brödet kanske är lite torrt… och jordnötssmöret en aning beskt… men annars var det gott.” ljög han och svalde tuggan med ett helt glas mjölk. Efter han svalt alltsamma ändrade hans ansikte färg till en lite grönare variant.

”Mjölken är gammal…” rapade han fram med handen på magen. Jag kunde inte hjälpa det, utan brast ut i gapskratt på en gång. Mitt anfall var så pass kraftigt att jag inom några sekunder föll ned på golvet.  Justin kollade bara ned på mig med stora ögon. ”Vadå?”

”Du ser ut som en gammal farfar som försöker bevisa för sitt barnbarn att gammal mat går att äta.” skrattade jag fram medan jag kippade efter luft. Justin drog en hand genom hans rufsiga hår.

”Jag kanske är farfar.”

Mitt skratt upphörde på en gång.

”Det kan du inte, det är ju omöjligt.” svarade jag allvarligt och hävde mig upp tillbaka på stolen.

”Tror du på dig själv eller? Jag skojar med dig dumskalle.” svarade han bittert tillbaka med en gnutta ironi i rösten.

”Håll käften idiot.” fräste jag tillbaka.

”Jag gillar att prata, problem eller ditt… ööh… tå-ludd.”

Jag brast ut i skratt. ”Kom du inte på något annat än tå-ludd? Du är ju sämst din pajas.”

Jag reste mig upp och plockade undan från bordet. Allt hamnade i soptunnan, tillochmed porslinet. Det gick alltid att köpa nytt. Dessutom var inte två assietter, två glas och lite bestick en särskilt stor förlust. Justin ställde sig upp i dörröppningen till mitt sovrum och inte förrän då märkte jag att han inte bar några byxor, precis som jag. Det tjocknade till i halsen på mig men inte av sorg eller rädsla. Det var en känsla jag inte kunde sätta fingret på.

”Ska vi sätta igång då?” frågade Justin och nu med armarna i kors. Jag nickade hastigt medan jag log.

”Let’s do this.”

Efter att ha dragit på mig mina jogging byxor så hade vi dragit igång. Justin hade börjat dammsuga och jag dammade av olika ställen. Musiken dunkade högt från högtalarna och fyllde hela lägenheten. Det var nästan som en städfest. Jag drog sista draget med fönsterskrapan och sjönk sedan ihop i soffan i samma stund som Justin slog av dammsugaren inifrån köket.

”Är du klar?” ropade han in till mig.

”Ja! Är du?” svarade jag trött. Det knakade till i golvet när han kom in i vardagsrummet. Han kollade upp mot fönstret där jag hade lindat gardinerna runt gardinstången för att slippa få dem blöta.

”Perfekt. Nu ska vi bara greja köket, moppa golvet och fixa din röriga garderob! Sedan kan vi gå på lunch.”

”Du låter hemsk. Jag hatar dig just nu, vet du det?” mumlade jag surt fram men Justin log bara mot mig.

”Du älskar mig, alla gör det. Jag är flawless. En irresistable person.” flinade han och vände sedan dramatiskt på klacken in till köket igen. Jag greppade tag om hinken som var fylld med smutsigt fönstervatten och släpade med den in på badrummet där jag hällde ned allt i badkarlet. Till min förvåning var badrummet också städat. Justin var superman när det gällde städning och ändå valde han att ha städare till det. Innan jag gick sköljde jag noggrant undan det smutsiga vattnet med duschen.

 När jag kom ut igen hade Justin redan satt igång med moppandet i mitt sovrum. ”Jag gör det.”

”Nej men det är helt okej Alex. Jag vill hjälpa till. Det var längesedan jag städade själv. Ta köket du!” tyckte Justin allvarligt. Hans argument var tillräckligt bra för mig att gå min väg in till köket. Väl inne slog jag upp alla luckor och slängde ner alla ätbara föremål jag kunde hitta. Inget av det var ätbart vid det här laget ändå, så det spelade ingen roll. Vad skulle jag annars göra med det? Be Justin röra förpackningarna och sälja det på ebay?

”Justin!” ropade jag så snart jag smält in min tanke. Det tog en stund innan han svarade,

”Ja?!”

”Skulle du kunna komma hit ett slag?” frågade jag och greppade tag om ett gammalt knäckebröd paket. Justin kom in lika snabbt som en sengångare i köket och ställde sig framför mig. Jag fiskade upp min telefon ur fickan medan jag höll fram knäckebröd paketet till honom.

”Kan du hålla i detta och låta mig fota dig?” frågade jag. Han tog tveksamt emot paketet.

”Varför då?”

”Jag ska sälja det på ebay.” log jag till svars och knäppte snabbt en bild. Justin såg fortfarande tveksam ut.

”Vad ska pengarna gå till?” protesterade han och sneglade ned på min skärm medan jag fingrade på ebay.

”Hälften går nog till UNICEF och andra halvan ska jag köpa mat för. Jag vill inte dö här.”

”Jaja.” svarade Justin bara innan han gick igen. Jag ryckte på axlarna och fortsatte slänga allting förutom knäckebröd paketet. Mobilen vibrerade non-stop i bakfickan på mig, men på ett sätt var det skönt. Det kändes ungefär så som Justin hade känts under nattens gång. Tanken fick mig att le en aning. Det hade varit rätt så my-… På riktigt Alex. Lägg av. Jag fick inte gå och kära ner mig i någon, även fast jag inte visste om det jag kände var kärlek eller vänskap ännu.

 När jag äntligen var färdig med maten bytte jag plats på allt porslin i lådorna och gick sedan ut med den stora påsen som innehöll all min gamla mat. Jag hoppades innerligt på att någon uteliggare skulle komma och äta upp den, så att inte denne dog av svält eller något liknande. Men i Los Angeles var det nästan omöjligt att svälta. Folk slängde mat lika lätt som dem andades in här. Jag skyndade mig upp till lägenheten igen och mötte Justin i dörröppningen.

”Allt är klart. Jag grejade din garderob också eftersom du var så seg och jag orkade inte vänta. Ska vi gå och äta lite mat nu, snälla?” bad han och kollade på mig som ett litet barn. Jag rynkade på pannan.

”Jag har på mig en alldeles för stor, vit t-shirt, flipflops och träningsbyxor. Tror du seriöst att jag går ut såhär? Bara för att du hade en snäll kompis som kunde komma förbi med rena kläder till dig betyder inte det att jag ska gå ut som en fullkomlig pajas.”

”Klä på dig nu då!” manade Justin mig med en knuff. Jag skakade på huvudet.

”Jag måste duscha först. Det går snabbt, jag lovar.” sade jag och försvann sedan in på badrummet. Kläderna jag hade städat i lade jag ned i tvättkorgen eftersom dem förmodligen hade blivit en aning svettiga vid det här laget. Att städa var inte en dans på rosor direkt. Kanske om man hette Justin Bieber då.

På nolltid hade jag hunnit schamponera och balsamera håret, tvålat in mig och rakat mig lite här och var utan att Justin hade behövt knacka en enda gång. Knackningar tog dock fart när jag stod med min hårfön i ena handen och min deodorant i andra.

”Alex SKYNDA!” skrek Justin otåligt på andra sidan dörren. Han var precis som en liten unge, värre en Leo brukade vara tillochmed och Leo var tre. Jag rollade mig snabbt i armhålorna och stressblåste håret medan jag sminkade mig. Eftersom jag inte haft någon tid överhuvudtaget till att styla håret medan jag blåst det så drog jag bara upp det i en hårdoughnut. Jag sprayade två spray av Britney Spears parfym innan jag låste upp dörren och gick ut.

”Och du är inte ens påklädd än!” vrålade Justin med händerna om kinderna så fort jag tagit ett steg utanför dörren. Jag skrattade bara åt honom och skyndade mig in på rummet där jag drog på mig det första jag kunde hitta vilket var ett par höga shorts och en vit topp. Till det fick det bli mina Dr Martens och ett armband. Jag greppade tag om min mobil och väska innan jag lämnade rummet.

”Redo att gå?” frågade jag Justin som slagit sig ned i soffan med mobilen upptryckt i ansiktet.

”Va? Är du redan klar? För Selena brukade det ta-”

”Men jag är inte Selena. Ska vi gå?” avbröt jag honom med en blinkning. Justin nickade och följde lydigt med mig ut i trapphuset.    

---

Sådär ja! Vad tyckte ni? Hoppas ni gillade det hursom helst! Kommentera sönder nu, xoxo Liv.

Vi fick en fråga om hur man hittar kapitel 1-3. I menyn till höger hittar ni de olika kategorierna. Klicka på "love Me Like You Do" så bör ni hitta alla kapitel som skrivs i just den novellen! Hoppas det hjälpte :)

Kommentera kapitlet nedanför! Liv har redan börjat skripa 19! PUSSSSSSSS /E

När jag kommit halvvägs ryckte någon till i ytterdörren där nere och ringde på ringklockan utan att sluta. Denna plötsliga händelse orsakade att jag hoppade till i sängen och välte ut nagellacket över en stor del av täcket. Fan. Jag lät det vara så så länge för att springa ned för trappan för att se vem som förde oväsendet. När jag öppnade dörren såg jag Tyra framför mig, röd i ansiktet av ilska.

”Jag kommer döda honom!” Döda vem? Vem pratade hon om?

”Tyra vad pratar du om?”

”Victor. Han tycks inte kunna bestämma sig.”

 

Jag letade med blicken över folkmassan på flygplatsen, trots att klockan var över ett på natten så var det fullt med människor som förmodligen väntade på att någon ska anlända. Jag hade sagt till Justin att jag skulle landa klockan fyra på eftermiddagen, men ack så fel jag hade. Jag sökte med blicken efter honom men kunde inte hitta honom någonstans. Han kanske väntar ute i bilen, tänkte jag och gick mot utgången släpandes på mina två stora resväskor.

Plötsligt kände jag en arm om min hals. Jag släppte taget om mina väskor av rädsla när jag hörde en mörk och obehaglig röst säga ”Är det du som har lovat mig ett kläm på rumpan eller?”

Justin. Jag vände mig om i hans omfamning och möttes av hans bredaste flin. Jag omfamnade honom och höll mina händer precis vid hans korsrygg.

”Heeeeeeej Crewmate!” utbrast jag glatt. Hans grepp om mig blev hårdare och jag kunde inte hjälpa när tanken slog mig om att hans armar om passade perfekt om min kropp.

”Bara lite längre ner Alex, lite till.” jag drog mig ur hans omfamning och slog till honom på axeln.

”Ha ha Jus, jätte kul. Var nu en man och hjälp till med väskorna, jag vill ha McDonald’s som lovat.”

”Nej inte för än du klämmer.” sade han bestämt och lade armarna i kors över bröstet. Jag granskade honom. Han såg rätt bra ut. Han hade ljusa jeans med en vit t-shirt, svart snapback som satt bak och fram på huvudet och till det converse. Otippat, men sant. Justin och converse? Det hade jag aldrig gissat på men det klädde honom. Han var snygg.

Jag skakade på huvudet för att få bort tankarna jag hade och grabbade tag i mina väskor och började styra mot utgången. Jag hörde snabba fotsteg bakom mig och snart dök Justin upp bakom mig och tog ifrån mig väskorna och gick med snabba steg framför mig. Så snabba att jag nästan var tvungen att springa för att hinna med. När jag nådde utgången och steg ut träffades jag av den varma luften. Genast kände jag att jag bar alldeles fel kläder på mig för detta väder. Men som tur hade jag mina träningsshorts under mina mjukisbyxor.

Justin öppnade bagageluckan och tryckte in väskorna. Jag gick över till honom för att även slänga in min handväska. När han lutade sig ner för att bättre få en blick över bagageutrymmet kunde jag få en bättre syn över hans sexiga rumpa som han själv väljer att beskriva den. Och jag ska inte ljuga, den såg rätt hyfsad ut. Jag placerade min hand precis ovanför hans rumpa som för att stödja mig och böjde mig ner. Jag tryckte in min handväska och han kastade en blick på mig och log. Jag log retsamt tillbaka och vände mig för att gå till pasagerarsätet. Men innan jag gick kastade jag blickar omkring oss och såg till att det inte var någon där som kunde se oss för att sedan snabbt förflytta min hand på hans rumpa och gav honom ett kläm. Han hoppade till av den plötsliga rörelsen men fortsatte sedan med sitt. Jag hoppade in i passagerarsätet och kort därefter kom Justin och satte sig. Han sa inget, utan flinade bara.

I tystnad åkte vi till en McDonald’s som vi tidigare besökt. Den är enligt Justin och Fredo lite mer avlägsen så det är inte lika mycket folk som kan lägga märket till dem. När skylten började komma i sikt för både mig och Justin harklade han sig.

”Ska vi äta här eller ta med?” frågade han.

”Ta med? Eller? Jag orkar verkligen inte sitta i restaurangen.”

Han pustade lättat ut, ”Inte jag heller. Jag kan hjälpa dig packa upp, eller så kan du få fortsätta klämma på min rumpa. Det var skönt.”

Åh nej. Mina kinder hettade till. Jag ville inte prata om det. Det var en spontan sak jag gjorde, som verkade rätt för stunden. Nu ångrar jag det lite. Men varför skämdes jag? Jag är inte den typen som skäms. Nej Alexandra, du ångrar det inte. Gjort är gjort.

”Drive in blir det alltså.” svarade jag och undvek rumpämnet. Justin flinade bara och svängde in till Drive in.

 

 

”Hem ljuva hem.” mumlade jag när jag steg över tröskeln och in i min hall. Även fast mitt riktiga hem låg i Malmö så hade jag spenderat ett halvår här och liksom vant mig. Nu kändes detta mer som mitt hem än hemma hos familjen. Ingenting hade ändrats. Den lilla hallen med hatt- och skohyllan samt den stora golvspegeln stod där de alltid stått. Vardagsrummet såg exakt likadant ut med de fluffiga sofforna och min vita vägg tv. Den höga diskbänken med de vita barstolarna bredvid där jag åt frukost varje morgon i sex månader. Jag sprang in till mitt sovrum där den stora sängen, även den fluffig, stod på sin plats med nattduksbord på sidorna. Jag såg mig om och bredvid badrumsdörren stod, även där, en golvspegel full med damm. Jag gick fram och skrev ”ALEX” på den innan jag slängde mig i sängen med ansiktet i täcket. Strax efter hörde jag ljud och när jag vände mig om hade Justin också skrivit sitt namn på spegeln.

”Jaha, då får vi väl städa imorgon, antar jag.” sa han och skrattade.

 

"I guess we have to clean tomorrow."

 

”Vadå vi?” frågade jag och gick efter honom ut i köket. Han tog McDonald’s påsen och placerade den på diskbänken. Jag hoppade upp på barstolen och lika så gjorde Justin.

”Ja, det går snabbare om vi är två, och dessutom har jag inget att göra imorgon så…” Han tog ut mina nuggets och placerade dem framför mig.

”Justin du behöver inte…”

Han högg in i sin Big Mac men öppnade munnen för att prata ”Alechs schlutha, jaoug vfill hjälfhpa thilll.” Jag grinade åt synen av hans mat när han pratade men sa inget.

”Som du vill, superstjärnan.” Han log brett som om han precis vunnit på lotto och vi åt upp i tystnad.

 

”Så Alexandra, berätta. Vad har hänt i ditt liv de senaste dagarna?” Justin hade tagit sig friheten och lagt sig ner i min säng medan jag försökte hitta mina pyjamasshorts och t-shirt i mina fullproppade resväskor.

”Ja, var ska jag börja? Vad har jag varit hemma? Två veckor? Det har i alla fall varit två händelserika veckor. För det första,” jag tog en paus när jag fann min t-shirt och tog i med all kraft för att få ut den ur högen med kläder, ”så kom inte min familj mig till mötes på flygplatsen. För det andra,” jag reste mig upp och gick in i badrummet. Drog snabbt av mig mina kläder, hoppade i nya underkläder och tog på mig min pyjamas innan jag gick ut till Justin igen, ”så bråkade jag med min bästa killkompis, som även kallade mig hora. För det tredje var jag med om ett bankrån och har mått dåligt efter det. Och för det fjärde så kom Tyra hem till mig efter att vi hade pratat den dagen och berättade att Victor ville be om ursäkt och att han hade planer på att ta mig till balen. Samtidigt som en annan kille på skolan hade frågat Tyra om hon trodde jag hade kunnat tänka mig gå med honom på balen.” Jag gick fram och slängde mig i sängen, en halvmeter ifrån Justin. Jag ville inte ligga för nära, det hade bara varit skumt. ”Så ja du Justin, det är ungefär vad som hänt i mitt liv de senaste veckorna.”

Jag var tvungen till att snegla åt hans håll för att se till så han var vid liv då han inte gav mig några tecken på det. Han låg på rygg och stirrade upp i taket, precis som jag. Så jag vände tillbaka blicken till den punkten i taket jag innan hade studerat.

”Hur mår du nu. Efter allt det?” viskade han osäkert. Frågan jag undvikit att ställa mig själv hade nu uttalats och väntade på att få besvaras. Men jag visste inte ens hur jag kände. Vad kände jag? Var jag verkligen inte så påverkad av det Virre sa? Har jag verkligen förlåtit pappa bara sådär för att ha struntat totalt i min hemkomst? Har jag förlåtit mig själv för att ha tagit med Jake och Leo till banken den dagen och vem vill jag gå med på balen? Allt det jag undvikt att tänka på snurrade nu runt i min hjärna desperat efter svar. Hur mådde jag egentligen?

”Ehm, jag vet inte. Allt är bara för mycket att jag inte ens vet hur jag känner…” mumlade jag.

”Mamma berättade om bankrånet. Hon sa hur stark du hade varit och hon var väldigt glad över att ha träffat dig och tjatar om att få träffa dig igen.” Jag hörde på rösten att han log och orden han just hade uttalat fick mig att le. Jag gillade Pattie. Hon var så snäll och omtänksam att det måste vara omöjligt att hata henne.

”Vi får se till så att vi träffar henne någon dag innan vi åker.”

”Ja det fixar vi. Men nog om det. Du sa något om att din ”bästa” killkompis hade kallat dig hora.” Han gjorde citationstecken när han uttalade bästa. ”Tror han borde lämna över bästa killkompis platsen till mig för en bästa vän kallar inte den andra för hora och jag skulle aldrig göra det.”

Jag tog ett djupt andetag och suckade innan jag berättade vad som hade hänt. Från det att vi började umgås till den dagen vi hade vårt bråk.

”Han har ingen rätt till att kalla dig hora och vad är det nu han vill? Be om ursäkt och fråga om du vill gå med honom på balen? Vad är det för kille? Nej Alex, jag tycker du ska gå med han andra killen som frågade Tyra.”

Jag tänkte tillbaka på dagen då Tyra kommit hem till mig och berättat att både Victor och Samuel hade pratat om att bjuda mig till balen. Det som gjort Tyra förbannad den dagen var att Victor betedde sig som ett barn och ville att Tyra skulle be om ursäkt åt honom. Sedan ändrade han sig flera gånger innan han bestämde sig för att strunta i det. Tyra hade sagt att om hon var jag skulle hon gått med Samuel och det sa Justin nu också. Så jag antog att jag redan visste vem jag skulle gå med. Samuel.

”Jag tror jag ska gå med Samuel, han andra killen.” sa jag och vände mig om så jag låg på sidan och såg på Justin.

”Det gör du rätt i.” En liten del av mig hoppades dock att Justin skulle fråga ifall jag ville gå med honom men jag visste att det aldrig skulle hända. Eller det fick rättare sagt inte hända. Han var min chef och jag var hans dansare. Det skulle inte funka.

”Ska bara borsta tänderna.” sa jag och gick upp ur sängen och tillbaka in till badrumet. Jag fann kläderna jag tidigare tagit av mig på golvet och slängde genast in de i tvättkorgen innan jag gick över till handfatet. Mitt långa hår som hängde fritt över axlarna drog jag upp i en knut mitt på huvudet innan jag borstade mina tänder.

Mina tankar hamnade på Victor utan att jag märkte det och jag undrade varför han plötsligt ville be om ursäkt. Vi hade inte pratat på en och en halv vecka och bara några dagar efter rånet hade han börjat gå på Tyra. Vad var hans problem? Tyckte han synd om mig nu? För jag behöver inte has sympati. Samuel, han var fin och manlig. Imorgon skulle jag sms:a honom och säga att jag gärna går med honom på balen hade jag bestämt.

När jag kom ut ur badrummet, några minuter senare, hade Justin mobilen upptryck i ansiktet.

”Vill du förstöra din syn eller?” undrade jag och slängde mig återigen ner på sängen. Denna gången hamnade jag lite närmre honom men bestämde mig för att stanna där och inte flytta mig.

”Jag spelar Candy Crush. Måste koncentrera mig.”

”Åh jag med! Vilken level är du på?” undrade jag, glad över att jag inte var den enda som också spelade det spelet.

”Tjugosju.” svarade han.

”HA! Jag är på trettiotvå!”

”Du fuskar säkert Alex."

”Nej, superstjärnan. Tål du inte att någon är bättre än dig?” jag vände mig med ryggen mot Justin och efter några minuters tystnad så orkade inte mina ögon hållas uppe och jag hamnade i en djup dvala.

---

Ett av mina sämre kapitel, tyvärr. Men jag kände att jag behöve få upp något! Kommentera gärnet n då. Liv har redan börjat på kapitel 19. Muchlove /E