16 - Thinking about you.

 

 Under tystnad satt vi i bilen som var på väg mot mitt hus. Resan tog inte lång tid och bilen vände så snart jag hade klivit ur den. Visslandes knappade jag in portkoden och började gå mot ytterdörren när jag såg att någon satt där och väntade. Jag skyndade mig upp för grusgången för att kunna se personen som väntade, och blev minst sagt förvånad när jag såg vem det var.

“Selena? Vad gör du här?”

 
Jag trummade nervöst på den tomma platsen bredvid mig. Äntligen skulle jag få komma hem till min familj. Till Justin. Det kändes ytterst surrealistiskt. Tanken var överväldigande och fick mitt hjärta att hoppa över ett slag. Även fast jag inte hade spenderat alls så många dagar inlåst så kändes det som om jag hade varit ifrån min familj i flera år.
 Träd efter träd lämnade mitt synfält. Taxi chauffören körde ovanligt snabbt, som om han visste om att jag längtade hem och ville komma fram så snabbt som möjligt. Jag hade självklart inte haft pengar till taxin själv, så min advokat hade erbjudit sig att betala. En generös gest med tanke på att jag hade behövt promenera hem i annat fall.
”Ska du hem till familjen nu?” frågade chauffören från framsätet och såg leendes bak på mig i backspegeln.
”Va?” andades jag ut trots att jag klart och tydligt hade hört vad han sagt. ”Ja. Hur kunde du gissa det?”
”Jag hämtade upp dig vid ett fängelse. Vart annars skulle du åka efter att ha varit där?”
Jag skrattade dumt. ”Du har rätt.”
Han såg bort från vägen i en sekund för att plocka fram ett fotografi. ”Det här är min familj. Min fru och mina tre döttrar.”
 Jag tog emot kortet och granskade den lyckliga familjen som stod uppradad framför en julgran. ”Du har en vacker fru. För att inte tala om dina döttrar”, log jag innan jag räckte tillbaka fotot.
”Ja”, nickade han instämmandes.
 Samtalet dog sakta ut, men det gjorde mig inget. Jag var fullkomligt nöjd med att sitta tyst i baksätet och tänka på vad som väntade på mig hemma. Kanske stod Justin och lagade mat medan ungarna lekte med varandra. Eller så badade de tillsammans i poolen. Kanske så var Pattie där, eller Jeremy med Jazmyn och Jaxon. Vid närmare eftertanke så kanske inte Justin var hemma över huvud taget. Jag hade trots allt inte ringt och meddelat honom om min hemkomst.
 Jag skakade av mig tankarna. Det var bara att hoppas på det bästa.
 Förhoppningsvis skulle allt gå tillbaka till det normala igen. Att jag och Justin skulle kunna återvända till våra yrken och umgås med barnen samtidigt. Bortsett från familjen så fanns det inget mer jag saknade än dansen. Att få släppa alla bekymmer, även om bara för några få minuter. Känna svetten rinna längs nacken, benen röra sig till musiken och hjärtat slå i takt till basen. En varm stråle spred sig i ryggraden på mig.
”Vad ler du åt?” frågade chauffören som hade bevittnat mitt otroligt stora – och fåniga – leende i backspegeln.
”Livet”, svara jag, kort och gott.
”Ja… visst är det underbart?”
 Jag drog en hand genom mitt flottiga hår. Bilen svängde in på området där vårt hus stod placerat och jag kunde inte hindra bubblandet som tog fart i magen på mig. Chauffören märkte att jag blev uppspelt och ökade därför hastigheten. Väl framme vid huset så kunde jag höra hjulen stanna under mig.
”Vad fint du bor.”
”Tack”, log jag, varefter jag slog upp dörren. ”Tack för skjutsen. Ha det bra!”
Han blottade en vit, men krokig tandrad. ”Detsamma.”
 I samma stund som jag lät bildörren falla igen körde han iväg och lämnade mig ensam på gatan. Jag såg upp på den stora byggnaden som tornade upp framför mig. Nu var det dags.
 Med ett leende lekandes på läpparna knappade jag in portkoden. Som om jag klev på moln tog jag mig över grusgången tills jag slutade upp framför ytterdörren. Försiktigt kände jag på dörrhandtaget för att se efter om det var öppet – vilket det inte var. Så istället höjde jag min knytnäve och slog den tre gånger mot det mörka träet.
 Innanför dörren kunde jag höra hur någon kom gåendes mot mig. Fjärilarna i magen blev allt vildare ju högre ljudet blev. När jag hörde hur någon låste upp dörren från insidan kändes det som om mitt hjärta skulle hoppa ur bröstkorgen på mig. Dörren slogs upp och jag var beredd på att slänga mig i Justins famn, när jag insåg att det inte alls var Justin som hade öppnat.
”Selena?” utbrast jag förvånat.
”Alex?” flämtade Selena och slängde en blick över sin axel.
”Vem är det?” ropade Justin från köket. När Selena inte svarade kunde jag höra hur han satte av mot hallen. Han kom inte längre än till dörrvalvet, där han stannade för att iaktta mig. ”Alex? Är det verkligen du?”
”I egen hög person!” log jag och trängde mig förbi Selena för att, äntligen, få slänga mig i Justins famn.
 Han tryckte sina armar hårt kring min kropp samtidigt som han lämnade efter sig blöta kyssar på min nacke. Jag pressade mitt ansikte mot hans axel för att dra in hans underbara doft. Allt kändes perfekt.
”Varför ringde du inte?” Justin tryckte mig ifrån sig och såg mig djupt in i ögonen innan han pressade sina läppar mot mina, utan att invänta svar. Gladeligen besvarade jag kyssen. Jag tillät mina fingrar att vandra genom hans mjuka hår och drog med min tunga över hans underläpp. Vid det tillfället kändes det som om alla fjärilar i hela världen befann sig i magen på mig, att vi var de enda i hela universum och som om alla fyrverkerier som någonsin funnits exploderade runt omkring oss.
 Men allt det stoppades när Selena bestämde sig för att harkla sig. ”Justin?”
 
FOLLOW ME ON TWITTER - I FOLLOW BACK @selenagomezuhl | | via Tumblr
"Justin?"
 

Justin avbröt kyssen, men släppte inte taget om min kropp. ”Åh… just det.” Han såg ner på mig igen.
”Kom”, befallde jag och drog med mig honom igenom korridoren, in i arbetsrummet. När dörren var stängd bakom oss släppte jag taget om hans hand och snurrade runt så att jag kunde se honom i ögonen. ”Kan du förklara det där?”, krävde jag och gestikulerade med handen mot dörren.
”Det är verkligen inte som du tror…” började Justin försiktigt. ”Selena väntade här på mig tidigare idag. Hon hade läst om allt som hade hänt och sett min presskonferens live, och kände att hon ville komma hit för att visa sitt stöd. Ungarna blev självklart chockade med tanke på att de aldrig har träffat Selena, så jag presenterade de och sen så ville de att hon skulle stanna för att leka med dem.”
”Så du umgicks med Selena idag?”
”Ja, men bara som vänner och du måste tro mig.” Justin såg på mig med stora, vädjande ögon.
 Leendes tog jag ett steg närmre honom och slog mina armar runt hans nacke. ”Självklart.”
Våra läppar kolliderade i ännu en kyss. Kyssen vi inte hade fått avsluta i hallen.
 Hans tunga var varm mot min. Hans händer sökte sig längs min ryggrad tills de fann min BH. Instinktivt ryggade jag tillbaka. Justin såg på mig med rynkad panna. Jag slängde en nervös blick mot dörren och skakade sedan på huvudet.
”Selena är där ute. Med våra barn! Vi kan inte…” Jag skakade på huvudet. Det tog emot att säga det som behövde bli sagt. Jag ville så gärna. Mer än allt i hela världen. Men med Selena bara några rum bort gick det inte. Många saker klarade jag av - men att ha sex under samma tak som mina barn och min mans ex var inte en utav de.
”Jag förstår”, nickade Justin samtidigt som han sträckte sig efter min hand. Han flätade varsamt samman våra fingrar innan han reste sig upp. ”Vi tar det sen.”
 Han lutade sig fram och kysste mig mjukt över nyckelbenen. Elektriska stötar for genom huden på mig. Mina knän blev svagare och det kändes som om någon hade bytt ut min hjärna mot bomull. Jag fick snabbt tillbaka medvetandet när hans läppar lämnade min, nu brännheta, hy.
”Kom. Du måste ju få träffa barnen. Oliver”, påminde han mig flinandes.
 Ett åh formades på mina läppar, men jag yttrade det aldrig. Hur hemskt det än lät så hade jag helt glömt bort barnen. Inte för att de inte var viktiga, utan för att Justin också var viktig.
 Hand i hand lämnade vi rummet bakom oss och gick in i vardagsrummet där Selena satt på golvet tillsammans med barnen, som båda såg upp på oss i samma stund vi passerade dörrposten. Ava sken upp i ett stort, nästintill tandlöst, leende och Oliver skyndade sig fram till oss.
”Min lilla älskling”, viskade jag mot hans hårbotten när jag hade lyft upp honom.
 Selena såg ytterst besvärad ut efter att barnen hade lämnat henne ensam på golvet för att hälsa mig välkommen hem. Med snörpt mun reste hon sig upp för att istället sätta sig på soffan. I utkanten av mitt synfält kunde jag se Justin plocka upp något som han sedan räckte över till mig.
”Min mamma”, ryckte han på axlarna.
 Jag såg ner på chokladasken. Knutet till asken var det ett kort, med en stor skär elefant som höll i tre stora blå ballonger samtidigt som han skrek Välkommen hem! Jag log stort. Gesten var fin. Att hon hade lagt ner både pengar och omtanke i en present gladde mig.
”Jag får ringa henne sen och tacka så mycket.”
”Hoppas det inte gör något, barnen såg asken så vi öppnade och åt några bitar. Med hälften finns kvar!”
”Så klart att det inte gör något. Mi casa es tu casa.
”Gulligt”, log Selena, men leendet nådde inte ögonen riktigt. Jag svalde hårt. Varför kunde hon inte gå? Lämna oss ifred.
”Har inte du någonstans att vara?” frågade jag tonlöst. Jag hade ingen lust att låta dryg eftersom att Justin förmodligen skulle konfrontera mig om det ifall jag gjorde det. Hon hade inte gjort något fel, bortsett från det att hon inte kunde åka hem till sitt egna hus.
 Hon reste sig upp ur soffan med ett stön. ”Jo. Jag tänkte åka nu, lämna er ensamma.”
 Justin tog ett steg fram för att slå sina armar runt hennes kropp. ”Tack så mycket för hjälpen och för att du kom. Jag hör av mig i veckan så får vi ses, okej?”
 Selena nickade leendes åt Justin, gav mig en blick utan att sluta le och lämnade oss sedan ensamma. Två sekunder senare kunde vi höra hur dörren slogs igen. En tyngd lättade från mina axlar. Nu var det bara vi.


”Sover de?” viskade jag. Justin såg skrämt upp på mig och slog sedan igen dörren som ledde in till Olivers sovrum.
”Ja.”
”Vill du ha något att äta?”
”Vad finns det?”
 Jag rullade in mina läppar. ”Jag såg några bagels. Vi kan fixa iordning några?”
 Justin nickade med ett leende krökt på sina läppar. ”Det låter utmärkt. Jag ska bara sätta på mig något bekvämare.” Han såg menandes ner på sin utstyrsel - ett par jeans och en rutig skjorta.
 Jag nickade. Vi gick skilda vägar vid trappan, han till sovrummet och jag ner till köket. Det var mörkt på bottenvåningen. Ljuset från nattlampan som hängde på husets knut lyste upp hela framsidan och kastade ett nästan kusligt sken in i vardagsrummet. En rysning for genom min ryggrad. Jag kunde inte kontrollera det. Min hud knottrade sig och det kändes som om någon släppte ner en skopa glass innanför tröjan på mig.
 Jag skakade på huvudet. Vad var det att vara rädd för? Det var ingen där ute eller här inne som kunde göra mig illa. Jag tände lampan till köket och svassade fram till diskbänken samtidigt som jag slängde med mitt hår. Min kropp var fylld med energi som jag ville göra mig av med.
 När bagels, smör, kalkon och paprika stod uppradade på diskbänken satte jag igång med att fixa iordning några av de. Skära i brödet, bre på smör, placera en bit kalkon och sedan två strimlor paprika. Processen återupprepades flera gånger tills jag hade sex bagels framför mig på en tallrik. Det kanske var lite väl mycket, men hellre för mycket än för lite.
 Med två ölflaskor i ena handen och tallriken med alla bagels återvände jag upp till övervåningen. Justin satt på sängen, endas iförd ett par mjukisbyxor som avslöjade linningen till hans svarta boxers. Det krävdes bara en blick från vem som helst för att förstå att Justin spenderade många timmar i veckan på gymmet.
”Middagen är serverad!” skrattade jag och såg ner på den simpla måltiden jag åstadkommit.
”Det ser jätte bra ut. Tack så mycket, baby.”
 Jag rös när han kallade mig för baby. Utan att knappt kunna gå ordentligt, så började mina ben röra sig mot sängen. Jag slog mig ner bakom Justin, som snart vände sig om för att kunna sitta med sitt ansikte mot mitt. Tallriken och flaskorna lade jag ner på överkastet mellan oss.
”Smaklig måltid”, ryckte jag på axlarna innan jag tog upp en bagel. Jag blev glatt förvånad över att det var ätbart. Det hände sällan att jag klarade av att laga mat, även om det endast var en macka. Justin öppnade ölflaskan åt mig och innehållet var snart på väg ner för min strupe tillsammans med bageln.
”Hur var det?” frågade Justin efter att ha sett ut att fundera i flera sekunder.
”I fängelset?” Han nickade. ”Jag tänker inte ljuga, för det var ganska läskigt. Men de höll mig separerad från de andra fångarna. Jag menar - jag åt inte med de, hade inte aktiviteter tillsammans med de. Jag höll mig inne på min cell. Inte för att jag hade något val, men…”
”Jag saknade dig så mycket.”
 Jag svalde innehållet i min mun för att kunna svara. ”Och jag dig. Mer än vad du anar. Det kändes som om jag skulle bli galen av all saknad. Jag såg dig i mina drömmar, i taket, väggarna. Till och med vakterna såg ut som dig med jämna mellanrum!”
 Justin skakade på huvudet. ”Och ändå var du bara där i några dagar… detta bevisar att bandet mellan oss är starkt. Oändligt.”
”Det visste jag redan. Jag behövde inga bevis.”
 Det ryckte i Justins mungipa, men inget leende uppenbarades. Suckandes tog jag tag i de halvtomma flaskorna och tallriken som även den nästan var tom och lade ner de på golvet bredvid sängen, varpå jag kröp fram till Justin.
”Har det hänt något?” Jag placerade min tumme på hans haka för att höja hans ansikte så att han såg in i mina ögon.
”Jag saknade dig bara så himla mycket… De senaste veckorna har varit rena rama helvetet.”
”Jag vet… jag vet”, suckade jag långdraget. En sådan underbar människa som Justin förtjänade inte hälften av det han gick igenom. Jag skakade på huvudet. Han vek undan sin blick. Långsamt och förföriskt - trots att jag anade att han inte såg - fuktade jag mina läppar och lutade mig sedan fram för att låta de svepa över hans.
 Jag skulle precis luta mig tillbaka igen när hans hand pressades mot min nacke och förde mig närmre hans läppar igen. Jag tillät mina händer att glida upp över hans bröstkorg och lade armarna om hans hals. Hjärtat dunkade i öronen på mig. Blixtar sköt under ögonlocken på mig, gjorde det omöjligt för mig att skilja på vad som var upp och ner, höger och vänster.
 
Untitled

 Justin lutade sig närmre mig, så att jag föll ner på rygg med huvudet bland kuddarna. Jag sög åt mig extasen av hans läppar och blodet rusade i mina ådror. Justin var min drog. Min bästa sorts drog. Mina fingrar vandrade över hans nackhår, ner för hans rygg och runt revbenen tills de hamnade på hans mage. Jag drog med handflatorna upp och ner över hans välbyggda mage. Ett pirr satte av i halsgropen på mig och fortsatte ner till magen, för att sedan fortsätta ner ännu en bit till.
 Justins fingrar befann sig vid nederkanten på min tröja. Han började försiktigt dra den över min mage för att sedan dra den över mitt huvud. Hans läppar förflyttades från mina, ner till min hals istället. Jag tog tillfället i akt och började dra av mig mina shorts vilket lämnade mig i enbart underkläder. Orättvist, ekade en röst i huvudet på mig. Med ett bestämt tag rullade jag våra kroppar så att jag befann mig överst.
”Alex”, flämtade han när jag började kyssa honom över nacken, ner mot magen.
 När jag kom till hans navel lirkade jag in mina fingrar under linningen till hans byxor och drog ner de till knävecken, där han tog över själv. Under kalsongerna var Justin redan hård som en pinne. Jag såg frågandes upp på honom, enbart för att få ett nej till svar.
”Jag kan inte vänta längre”, andades han upphetsat.
 Flinandes drog jag ner hans kalsonger precis som jag hade dragit ner hans byxor. Sedan satte jag mig grensle över honom för att fortsätta vårt kyssande. Justin drog med sina händer upp för min rygg tills han kom till min BH, som han utan problem knäppte upp. Hans stora händer började genast massera mina bröst.
”Ju-” började jag, men blev hindrad till att fortsätta av hans läppar.
 Vi snurrade återigen runt så att jag ännu en gång befann mig underst. Justin avbröt kyssen och drog ner mina trosor på några få sekunder. Båda flåsade som två marathon-löpare och våra kroppar skälvde av att röra vid varandra.
”Nu?” flåsade jag och såg ner på hans höjda ägodel.
”Nu”, svarade han snabbt innan han trängde in i mig.
Herregud. Det glöder typ om mina fingrar just nu. Shit, vad jag har skrivit haha. På min födelsedag och allt, wooo. (Fyllde den 29:onde, vet ej när detta kommer komma upp, förhoppningsvis den 30:onde).

 Hoppas ni kan få era fingrar att glöda med genom att kommentera! Kämpade med detta, sex är typ det svåraste att skriva i hela berättelsen typ. Hoppas att jag lyckades. Kapitlet blev omkring 3000 ord långt! Kommentera vad ni tycker och vill se mer av så fixar jag det utan problem :) Puss och kram // Liv.

Kommentarer

Emilia skriver:

Så jävla bra, älskar det!!

Grattis i efterskott ;)

Datum: 2014-06-30 - Tid: 15:22:47 -


sofia skriver:

Så jäkla grym är duuu!! Jag menar, att skriva så mycket i ett kapitel och sedan lägga ut flera sån per vecka måste ju vara värt en award till alla pris. Det märks verkligen att du/ni brinner för att skriva, och jag älskar eran/din novell till max. Den är spännande, rolig och superbra på alla sätt. Om jag nu ska vara kritisk på något sätt så skulle du/ni kunna få mer lite mer saker som händer liksom. Typ som när Oliver försvann, eller att det kanske händer Ava något, eller Alex och Justin, om ni fattar vad jag menar, haha. Det är det enda jag kan säga att du kanske kan göra bättre, antar dock att ni kanske redan tänkt på att göra så att det händer lite mer, men ah nu har jag fått det sagt iallafall. Fortsätt som du/ni gör så kan jag säga att denna novell kommer att få 5 stjärnigt!! Skönt tycker jag också att den inte handlar om någon badass Justin som de flesta novellerna gör nu, tycker verkligen inte om dom, någon enstaka som jag kanske tyckt varit okej men inte mer. Nej men nu ska denna kommentar inte bli längre än vad som behövs!! You go girl, kraam!!

Datum: 2014-06-30 - Tid: 15:31:58 -


Anonym skriver:

WOHO ALEX ÄR HEMMAAAA

Datum: 2014-06-30 - Tid: 15:42:51 -


JEN...<3 skriver:

Det är så bra! Och sexet var perfekt skrivet. Jag undrar varför selena och Justin ska bara hänga nu för, det gjorde mig ännu mer nyfiken på den här en vad jag redan är, riktigt bra skrivet!!

Datum: 2014-06-30 - Tid: 16:32:42 - URL: http://justinblogg.blogg.se


Anonym skriver:

Grym är ni

Datum: 2014-06-30 - Tid: 17:47:08 -


Fia skriver:

Perfection<3!!

Datum: 2014-06-30 - Tid: 18:35:00 -


Emelie skriver:

jätte bra! :D

Datum: 2014-06-30 - Tid: 22:13:54 -


Anonym skriver:

SÅ JÄKLA BRA!!!

Datum: 2014-06-30 - Tid: 23:13:00 -


Camilla skriver:

GUUUD VAD BRA!!

Hur kan man vara så bra?!!?
Jag log hela tiden medan jag läste... (såg typ creepy ut men äh..)


Grattis i efterskott :)

Datum: 2014-06-30 - Tid: 23:33:50 -


Anonym skriver:

What is selena up too??!? Jättebra :) älskar "jalex" moments

Datum: 2014-07-01 - Tid: 00:53:00 -


Anonym skriver:

Åååh vad bra det är!!!!!!!

Datum: 2014-07-01 - Tid: 01:02:45 -


camilla skriver:

Grattis i efterskott, jag hatade att Selena kom in i allt, jag gillar henne i verkligheten men här känns det fel liksom...

Datum: 2014-07-01 - Tid: 09:32:19 -


Anonym skriver:

Så underbart grymt kapitel!
Verkligen älskar din blogg, och den har varit min favorit under en väldigt lång tid! Handlingen till novellen är så otroligt grym så det är inte sant!! :)
Love me like you do var GRYM, och nu love me like you do 2 är så sjukt bra att det inte ens finns ord att beskriva hur bra den är!
Sedan Alex och Justin är bara perfekta, ni skriver som om det är verklighet, och jag tror just därför är denna novellen så sjukt bra!!
NI ÄR BÄST, BÅDA TVÅ! KEEP THE GREAT WORK UP, GIRLS! kram! <3

Datum: 2014-07-01 - Tid: 11:59:01 -


E skriver:

ASSÅ OMAAAJGAAAAD!
Alex är hemma, Oliver är hemma, dom är en familj igen, det är typ bäääääst!
Skulle vilja ha "justin & alex" moment i nästa kapitel för det har de inte varit på länge, sen att dom typ åker iväg nånstans, familjesemester hos alex familj kanske, allihopa, skulle varit guld!
Du skriver fortfarande som en gud och att du gör de på din födelsedag och allt är ju bara perfektion! 1000000000000000 av 10 guldklimpar får detta kapitel!

Datum: 2014-07-01 - Tid: 22:02:03 -


Ditt namn:

E-post: (privat)

URL:

Din kommentar:




Trackback