22 - He's mine, and I'm his.

 
När hon förstod vad jag ville komma till med detta lade hon armarna om min nacke och lutade kinden på min axel.
“Jag ber så hemskt mycket om ursäkt. Det som hände kommer aldrig hända igen, det ska jag se till. Men bara om du lovar mig en sak.”
“Vadå?” frågade Alex utan att se upp på mig.
“Att du aldrig lämnar mig.”

“God morgon, hjärtat”, viskade Justin sträckte på sig varpå han vände sig om mot mig och log.
“Morgon”, mumlade jag tillbaka och kysste Justins bicep som var sträckt precis ovanför mitt huvud.
 Han såg kärleksfullt på mig samtidigt som hans händer letade sig mot min midja och drog mig mot sin kropp. Justin strök undan några hårslingor ur ansiktet på mig när jag placerade huvudet på hans axel. “Jag har saknat detta.”
J ustin höjde ett undrande ögonbryn. “Saknat vad? Detta,” han pekade mellan oss “eller, detta”, sa han innan han helt plötsligt satt gränsle över mig med läpparna mot mina.
 Jag kunde inte hjälpa det låga fnittret som lämnade min strupe. Justin kunde vara så barnslig ibland. Men han hade rätt. Jag hade saknat både det ena och det andra. Vi hade inte varit intima på ett bra tag och där han satt ovanpå mig fick mitt underliv att dra ihop sig på ett sätt det aldrig gjort innan.
“Vad?” skrattade Justin och drog undan huvudet. Hans händer tog tag i mina handleder och höll de ovanför mitt huvud.
“Justin Drew Bieber, jag har saknat allt med dig. Sexet? Hell yes”, skrattade jag och vände bort ansiktet.
“Hmmm, vet du hur sexig du är just nu i detta ögonblicket? När du erkände att du vill ligga? Det är hett baby.” viskade Justin sådär som bara han kan, varpå han började kyssa mig längs käkbenen och ner mot min hals.
 Hans läppar lämnade blöta spår efter sig ända ner till min troskant vilket fick mig att rysa till. Justin såg upp på mig och jag såg på honom med hungriga ögon. Han log sitt sneda leende och fortsatte sedan ner över mina spetstrosor.
 “Mhmm…” Det kändes så bra. Jag hade inte känt såhär på väldigt länge och jag behövde Justin, lika mycket som han verkade behöva mig. I ett ryck fick Justin av mig mina trosor och de låg någonstans där jag inte kunde se dem.
“Håll i dig baby.” mumlade han och särade på mina ben. “Så våt, hjärtat.”
 Han kysste mig där nere och pressade sedan sin tunga i mig. En slags värme spred sig i min kropp. Jag skulle inte orka hålla i mig länge om han fortsatte så där.
“Justin”, stönade jag “bara kör.” Jag pressade huvudet ner i madrassen så att min kropp formades till en båge.
“Så sugen alltså?” Justin såg på mig när han lutade sig över mig för att kyssa mig. Jag nickade som svar på hans fråga och försökte ivrigt få av honom hans vita Calvin Klein kalsonger. Justin lyfte upp min överkropp och drog sakta av mig t-shirten jag bar. Han sög på mina bröstvårtor tills de blev alldeles styva innan han drog ifrån och ställde sig på knä mellan mina ben.
 Han drog några gånger i sin penis innan han sakta trängde in i mig. “Åh vad jag har saknat dig.” mumlade han.
 
 
“Väntar du besök?” undrade Justin när han lade sig till rätt bredvid mig. Jag försökte tänka men kom inte på vem det kunde vara som plingade på dörren så jag skakade på huvudet till svars.
“Jaja, jag går och öppnar. Vi är inte klara här Fröken, det kommer en round two.” berättade han samtidigt som han drog på sig sina jeans, utan boxers.
“Jag längtar.” fnittrade jag. Jag kände mig nykär på något sätt. Fortfarande i smekmånadfasen som alla pratar om att man har i början av ett förhållande. Alla känslor som jag haft de senaste veckorna, som gjort att mitt och Justins förhållande vilat på en tunn tråd var som bortblåsta. Allting kändes nytt och underbart.
“Babe? Carlena är här! Ni skulle tydligen hänga idag.” Justin tittade in genom dörren. Jag fick smått panik över att jag låg där helt naken och svettig efter att precis haft sex med Justin. Men det gick snart upp för mig att jag dagen innan hade bestämt träff med Car för jag mådde dåligt över vad som hade hänt.
“Just det.” flinade jag sockersött. “Förlåt, jag glömde det.”
 Justin grimaserade och lämnade rummet. Jag antog att han förstod att jag behövde fräscha upp mig innan jag gick ut. Speciellt eftersom vi skulle hänga. Jag reste mig upp ur sängen och gick mot väskorna som låg på golvet framför garderoben. Ur en av väskorna plockade jag fram ett par stringtrosor i spets och ett par ballerina strumpor och ur den andra väskan plockade jag fram ett par cyckelshorts från Nike och en oversized T-shirt som egentligen var Justins. Hans kläder var mycket skönare än mina. Ett par leopard Vans låg slängda i garderoben, de plockade jag även upp och gav mig iväg till badrummet.
 En snabb dusch senare stod jag fullt påklädd i badrummet. Håret brydde jag mig inte ens om att kamma utan satte upp det i en bulle mitt på huvudet och lämnade sedan badrummet. Justin stod i köket och stekte ägg och bacon medan Carlena satt vid köksön och drack Gatorade.
“Heeeeeej Car!” ropade jag och kramade henne bakifrån där hon satt på den höga barstolen. Hon skrattade och kramade tillbaka mig så gott hon kunde.
“Hej, Lex.” skrattade hon.
“Hur är läget?” undrade jag och hoppade upp på stolen bredvid.
Hon snurrade ett varv på stolen, “Det är fab. Jag chillar så gott jag kan. Själv då?”
“Det är okej antar jag. Fortfarande lite jobbigt med tanke på vad som pågick den senaste månaden men jag står fortfarande här.” Jag försökte mig på ett besvärat leende.
“Kämpa på Alex, du klarar det.” sa Carlena och klappade mig på axeln.
Jag log igen. “Älskling kan du räcka mig en flaska vatten?”
 Utan att svara öppnade Justin kylskåpet för att ta ut en vattenflaska åt mig. Han kysste flaskans hals ett flertal gånger innan han räckte över den till mig. “Nu är ditt vatten välsignat.”
 
(38) Tumblr
"Your water is blessed now."
 
“Verkligen?” höjde jag på ögonbrynen och tog ett flertal klunkar av det svala vattnet. Justin log stort mot mig, ett kärleksfullt men fortfarande busigt leende. Carlena harklade sig högt från sin plats som för att informera oss om att hon fortfarande befann sig i samma rum som oss. Skrattandes vände jag all min uppmärksamhet mot henne.
“Vi borde börja röra oss snart”, berättade hon och slog på sin handled, där en klocka skulle ha suttit.
Jag tog ännu en klunk av vattnet. “Varför då?”
 Carlena gav mig ett minst lika busigt leende som Justins, om inte busigare. “Vi har planer.”
“Car?” flämtade jag, nyfiken över vad dessa ‘planer’ var för något. “Berätta!”
“Nej. Det är en hemlighet.”
“Det är orättvist! Hur vet jag att du inte tänker styckmörda mig?”
“Det vet du inte”, ryckte hon på axlarna och bytte en retfull blick med Justin.
Justin harklade sig, “Alex?” han såg på mig, “Vi har planer, om du kommer ihåg.”
“Jag kommer ihåg.” bekräftade jag och hoppade ner från stolen. “Och jag lovar att vi ska göra det så fort jag blir av mer Car.” Jag kysste Justin i mungipan och vände mig om för att gå.
“Lite till bara.” mumlade han och snurrade runt mig så han kunde kyssa mig igen. Hans tunga masserade min och just då ville jag egentligen bara slänga ut Carlena och hoppa i säng med Justin. Dock var jag en bättre vän än så. Jag drog ifrån kyssen.
“Jag är hemma till middag. Jag vill ha något naket.” berättade jag och slickade mig om läpparna.
“Okej guys, äckligt. Jag drar nu och din lilla röv kommer be om nåd om du inte kommer ner inom två minuter.” ropade Carlena och började gå mot dörren.
“Hey! Hennes rumpa är inte liten!” ropade Justin efter henne.
“Hej då, boss. Vi ses!”
“Det är nog bäst att jag drar. Vill ju inte att min rumpa ska må dåligt innan ikväll, den kanske kan komma till användning.”
“Åhhhh du dödar mig älskling. Gå nu. Jag får väl äta all denna frukosten själv.” Justin kysste mig på pannan och smiskade mig på röven när jag vände mig om för att gå mot dörren.
“Älskar dig mannen.”
“Älskar dig med frugan!” Jag skrattde åt vårt tramseri medan jag gick ut mot bilen.
 Carlena klev in vid passagerarsätet med ett leende lekandes på sina läppar. ”Har någon berättat för er att ni är bedårande?”
”Säkert”, skämtade jag och slängde med håret åt alla håll. Skrattandes tryckte jag in nyckeln i tändningen för att sedan kunna köra ut från min parkeringsplats.
”Vart ska vi?” frågade jag nyfiket.
”Åk till dansstudion.”
 Jag sken upp i ett stort leende. ”Om vi ska göra det jag tror att vi ska göra så älskar jag dig, Car.”
 Carlena såg på mig med putande läppar. ”Erkänn att du älskar mig ändå.”
”Alltid”, medgav jag och ryckte på axlarna.
 Carlena slog på radion där en relativt gammal låt, Fancy, spelades. Vi började med ens sjunga med trots att det inte lät något vidare. Vi såg på varandra med jämna mellanrum och brast ut i skratt.
”Det var ett tag sedan man hörde den”, flinade Carlena lyckligt.
”Två eller tre år, tror jag”, informerade jag henne om och blev genast ställd. Två år. Vad hade jag egentligen haft för mig? Tiden bara gick och gick, samtidigt som det kändes som om jag inte gjorde något meningsfullt med mitt liv. Visst så hade jag ungefär sextio år kvar att leva, men på samma gång kunde jag inte undgå att få känslan att döden bara var runt hörnet. Patetiskt.
”Det ser ut som att du har sett ett spöke”, konstaterade Car skrattandes.
Jag log stelt mot henne till svar. ”Jag förstår inte hur min hjärna fungerar ibland.”
”Hur så?”
”Nu började jag tänka på döden helt plötsligt”, erkände jag med en axelryckning. ”Att det typ inte är lång tid kvar att leva, fastän det är flera år.”
”Du har rätt, din hjärna verkar inte riktigt okej. Borde vi söka upp en doktor?” retades hon och knackade mig på tinningen med pekfingret.
"Ha-ha, och nej jag hoppas verkligen att vi slipper söka upp en doktor. Det har jag ingen lust med.”
”Vem har det?”
 Vi slutade tala därför att vi var framme vid studion. Jag drog ur nyckeln och drog ett djupt andetag när motorn slutade brumma under oss. I tystnad satt vi och iakttog den beigea fasaden framför oss. ”Det var ett tag sedan jag dansade”, erkände jag, aningen sorgset.
"Jag vet”, log Carlena och kramade om min hand. ”Men jag tror inte direkt att du har glömt hur man gör.”
Jag log stelt mot henne. ”Hoppas inte det.”
Carlena viftade med handen. ”Äh, skärp dig. Kom så går vi in.”
 Vi lämnade bilen bakom oss för att istället träda in i byggnaden. Receptionen var tom på folk, men Carlena ansåg inte att det var ett problem utan fortsatte bara gå. Jag gick efter henne, tills vi nådde studion hon hade hyrt till oss. En stor spegel täckte hela väggen som man såg när man trädde in i rummet. Vid en annan vägg var en balettstång upphängd och i änden av rummet fanns en dörr som ledde in till toaletterna.
”Kom!” log Carlena och sprang ut på golvet. Jag slog försiktigt igen dörren bakom mig. Sedan gick jag fram till mitten av rummet där Carlena stod och såg på henne i spegeln.
”Du har inte de bästa skorna, men det går nog ändå”, trodde hon samtidigt som hon gestikulerade ner mot mina Vans.
”Kan man ju hoppas,” skrattade jag.
 Carlena lämnade mig ensam på golvet för att slå på musiken. En låt jag aldrig hört förut började dåna ur högtalarna som var placerade i taket på rummet. Golvet vibrerade av den kraftiga basen, likaså mitt hjärta.
 Carlena log uppmanande mot mig. ”Kom igen!”
 Jag drog ett djupt andetag utan att släppa mig egna blick i spelen. Tyst räknade jag till fyra och började sedan röra på fötterna. Till en början var det bara små basiska steg, men de utvecklades snabbt. Kanterna av mitt synfält blev suddiga och allt jag kunde se, allt jag kunde koncentrera mig på, var min egen rörandes spegelbild.
 Musiken tog sig snabbt från mina öron ner till mina fötter, som automatiskt rörde sig. Carlena fanns inte med i min värld vid det här laget. Svetten började tränga sig ut ut min hy i nacken. Små pärlor rann ner längs min rygg och sögs sedan upp av tyget till mina byxor. Hjärtat dunkade i öronen på mig, pulsen i halsen. Rytmen till musiken började tona ut och verkligheten kom till min kännedom igen. Melodin stannade tvärt och likaså mina fötter. Svetten rann längs hela min kropp, något som faktist inte fick mig att känna mig äcklad utan duktig.
 Tunga andetag lämnade min strupe och mitt hjärta slog hårt i bröstkorgen på mig. Carlena började långsamt applådera från sin plats bredvid stereon. Jag såg på henne. Ett leende började växa på mina läppar. ”Shit, Alex. Det är som att du aldrig har tagit en paus.”
”Jag har det väl i blodet”, skrattade jag och slog mig trött ner bredvid henne. Hon räckte vänligt över en vattenflaska, vara innehåll jag snabbt slukade.
”Jag förstår inte hur du kunde tro att du skulle vara dålig!” skakade hon chockat på huvudet.
”Det var inte direkt mitt bästa uppträdande. Jag är ganska ringrostig, men jag är nog snart tillbaka till det så jag var förut.”
Carlena nickade instämmande. ”Ingen förväntar sig att du ska gå tillbaka till precis som förut.”
”Car...” Jag såg allvarligt in i hennes ögon. ”Ingen har dött. Alla mår bra. Jag mår bra. Snart kommer allt detta vara bortglömt. Allt är bra och jag mår bra.”
”Jag vet det. Men man ska aldrig ta att någon mår bra för givet.”
”Det har du alldeles rätt i.”
Carlena lutade sitt huvud bakåt och tog en klunk av vattnet. ”Nu tycker jag att vi ska prata om något roligare. Hur är det med dig och Justin? Kärare än någonsin antar jag?”
”Just nu. Det har varit så mycket på senaste tiden att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Först kidnappningen, sen hamnade jag i fängelse, sen kom Selena med in i bilden... Det har hänt en massa saker som jag inte ens kan förklara utan att känna mig sinnessjuk. Både Justin och jag har gjort så fruktansvärt många fel under den senaste tiden.”
 Carlena tog in det jag sade. Nickandes smälte hon orden jag uttalat och fuktade sedan sina läppar. ”Det ni har råkat ut för är ganska normalt. Bortsett från kidnappningen då. Att tjafsa efter något stort har hänt - det är normalt. Men jag kan knappt föreställa mig hur det måste kännas för dig.”
”Det är jobbigt”, erkände jag och lade huvudet på sned. Ett litet leende spred sig på mina läppar. ”Men tillsammans med Justin klarar jag mig. Det har jag alltid gjort och kommer alltid göra, hur mycket vi än kommer bråka. Han är min och jag... Jag är hans.”
Visst skrev Ema sex-scenen utmärkt? Orkar inte. Hoppas ni gillade detta kapitel och överöser oss med kommentarer! Vi bli jätteglada då, precis lika glada som vi hoppas att ni blir när ett nytt kapitel är uppe på bloggen :-) Ha det bäst! Kommentera, puss // Ema & Liv.

Kommentarer

anonym skriver:

Så sjukt bra!!
Blir alltid lika glad när jag ser att ett nytt kapitel har kommit ut, ni båda är så sjukt duktiga, helt grymma att det är sjukt! :)

Datum: 2014-07-25 - Tid: 15:40:11 -


Emelie skriver:

skit bra! :)

Datum: 2014-07-25 - Tid: 21:29:21 -


tea skriver:

Jätte bra verkligen

Datum: 2014-07-25 - Tid: 22:07:23 -


E skriver:

ÅHHH bäst!

Datum: 2014-07-26 - Tid: 00:29:47 -


E skriver:

ÅHHH bäst!

Datum: 2014-07-26 - Tid: 00:29:48 -


Anonym skriver:

Dem är så söta!! Favoriter!

Datum: 2014-07-26 - Tid: 00:33:19 -


Michelle skriver:

Jag gillar det :)

Datum: 2014-07-27 - Tid: 13:18:23 -


Linnea skriver:

Sexscenen var aaaas bra ema! Ni båda två är så jädra bra! MEERMERMERMER!!!

Datum: 2014-07-27 - Tid: 17:25:00 - URL: http://www.stinamariaa.blogg.se


Linnea skriver:

Sexscenen var aaaas bra ema! Ni båda två är så jädra bra! MEERMERMERMER!!!

Datum: 2014-07-27 - Tid: 17:25:01 - URL: http://www.stinamariaa.blogg.se


Linnea skriver:

Sexscenen var aaaas bra ema! Ni båda två är så jädra bra! MEERMERMERMER!!!

Datum: 2014-07-27 - Tid: 17:25:02 - URL: http://www.stinamariaa.blogg.se


Linnea skriver:

Sexscenen var aaaas bra ema! Ni båda två är så jädra bra! MEERMERMERMER!!!

Datum: 2014-07-27 - Tid: 17:25:10 - URL: http://www.stinamariaa.blogg.se


Karolina skriver:

Det är tyvärr inte ofta jag kommenterar men det är därför att jag tycker ni båda är skitduktiga och jag kan inte fatta så bra ord förutom hur bra ni är och det känns meningslöst att bara skriva "jättebra" eller "skitbra"... Men om ni blir glada av det så ska jag försöka bättra mig och kommentera mera. Btw kapitlet var awesome! Jag trodde det skulle kännas konstigt att läsa om Alex o Justin igen eftersom ni hade gjort ett kanonbra slut på det, men det känns som det aldrig tog slut utan att man bara missade några år på deras historia och jag antar väl att det är det ni ville. Ni är jätteduktiga!

Datum: 2014-07-27 - Tid: 22:43:27 -


Linnea Söderström skriver:

Hallå vad heter bloggaren som spelar Alex? Har glömt bort haha, och vill jätte gärna veta.
btw, har inte läst kapitlet än, då jag inte haft tid och vill helst göra det i lugn och ro i mitt rum där jag inte har massa ljud och människor runt omkring mig. och dont get me wrong haha, prioterar nästan alltid eran blogg före allt annat, men känner att jag behöver lugn och ro när jag läser kapitlen för att leva mig in mer och läsa ordentligt som sagt. Men det är nog lika bra som vanligt ;) Ska läsa den sen. Tacksam för svar om alex, vill jäätte gärna veta. <3 kram

Datum: 2014-07-30 - Tid: 22:47:39 - URL: http://stinamariaa.blogg.se/


Linnea Söderström skriver:

Råkade kanske kommentera på fel kapitel haha, förlåt i sånnafall. Skulle kommenterat på det nyaste och inte det här :)

Datum: 2014-07-30 - Tid: 23:34:13 - URL: http://stinamariaa.blogg.se/


Ditt namn:

E-post: (privat)

URL:

Din kommentar:




Trackback