19 - Party from dusk till dawn.

Jag tvekade. Skulle Alex ta illa upp ifall jag gick ut med Selena? Det kändes fel. Hon var mitt ex. Vi kunde inte umgås utan att folk drog egna slutsatser. Om Alex såg bilder på oss i tidningen så skulle hon antingen bli rasande eller bara rycka på axlarna. Frågan var vilket alternativ som var mest trovärdigt.

Men Selena var inte bara mitt ex. Hon var min kompis. Det kunde inte skada någon. Vi skulle ju bara gå ut på middag? Om Alex blev sur var det hennes problem. Det finns inget att bli svartsjuk på. ”Okej”, log jag. ”Middag låter suveränt.”

 
”Jag tog första bästa plan när du berättade att du skulle komma hit”, pladdrade Tyra på.
”Jaså? Blev inte Nicolas besviken över att du åkte för att umgås med din kompis i Sverige hellre än att umgås med honom?” skrattade jag. Mitt tonfall lät hånande trots att jag inte menade att skämta.
 Tyra ryckte på axlarna. ”Han vet inte att jag har åkt. Än. Eller det kanske han har. Jag lämnade en lapp på sängen, så jag antar att han ser den när han slutar jobba.”
 Jag höjde på ett ögonbryn. ”Berättade du för din pojkvän att du skulle åka till Sverige över en lapp?”
”Ja?” Tyra fick det att låta som om det var vanligt att göra så. ”Och säg inte pojkvän, det låter som att jag dejtar en liten pojke då. Mansvän låter bättre.”
”Nej, mansvän låter som att du dejtar en prostituerad.”
”Sak samma. Hur tog Justin det när du berättade att du skulle åka hit med barnen och lämna honom helt ensam?”
 Jag svalde hårt. Varje gång Justins ansikte dykt upp i huvudet på mig hade jag placerat det i en liten låda och tryckt iväg den. Varför jag hade undvikt honom visste jag inte ens själv. Hela situationen med Selena och att han knappt verkade bry sig gjorde mig förvirrad. Det var omoget av mig att överhuvudtaget ens dra förhastade slutsatser och fly landet. Egentligen borde vi bara slå oss ner och prata igenom våra känslor.
”Bra”, ljög jag och nickade snabbt för att få det att se trovärdigt ut.
”Alex, du vet att-” började Tyra men hann inte längre förrän jag satte på radion på högsta volym.
”Jag älskar den här låten!” skrek jag och viftade med armarna över huvudet. Elenor hade tagit med sig barnen ut på lunch så Tyra och jag var helt ensamma i lägenheten.
 Tyra såg på mig med rynkad panna. Hon verkade inte köpa att Justin var okej med att jag inte befann mig hos honom, men hon verkade heller inte vilja samtala mer om det. Istället drog hon ner volymen och satte sig till rätta i soffan.
”Vi två ska ut i kväll!” utbrast hon. Faktumet över att det inte var en fråga oroade mig.
”Jag kan inte. Jag är en mamma och har ansvar över två barn som redan råkat ut för mer än nödvändigt. Om du tror att jag tänker lämna de så är du galen”, protesterade jag, så snabbt att jag inte hann andas.
 Tyra viftade med händerna för att torka sina nymålade naglar. ”Jag är säker på att Elenor och din pappa kan ta hand om de! Bara för en liten stund. Snälla? Sist jag var ute med dig och festade var på din födelsedag Alex. Din artonårsdag. Det är ett helt liv sen!”
 Jag snörpte på munnen. ”Jag vet inte. Kanske.”
”Jag ska få ditt kanske att bli ett ja!” kvittrade hon och fuktade sina läppar. Jag skakade på huvudet. Det var tveksamt om hon skulle lyckas. Antingen så skulle hon få med mig och då skulle jag bara oroa mig hela kvällen, eller så skulle hon inte få med mig och istället vara sur på mig.
 Det duggade utanför fönstret. Vattendropparna ändrade färgen på asfalten från ljusgrå till mörkt. Folk sprang runt nedanför byggnaden med jackorna över sina huvuden, i full fart med att skynda sig hem innan det värsta började. Jag suckade djupt. Ville Tyra att vi skulle ta oss ut och festa när det regnade? Tanken fick min hud att knottra sig.
”Här, du borde ha detta!” tyckte Tyra och väckte mig ur mina tankar. Jag såg ner på det ljusblå nagellacket hon höll i. Djupa veck uppenbarades i min panna.
”Blått?” spottade jag ur mig med avsmak. ”Varför inte typ… svart? Eller vinrött!”
”Därför att blått är fint. Se så, börja måla nu så att det hinner torka innan dina små troll återvänder.”
 
http://media.tumblr.com/tumblr_mah74aBJzs1qkdght.gif
"Because blue is nice."

 Jag himlade med ögonen. ”Du menar väl änglar?”
 Tyra rullade in sina läppar, såg upp i taket och låtsades fundera. ”Nej, jag menar troll.”
”Ha-ha, vi får väl se när du får barn. Små franska blondiner som springer runt och säger Bonjour dagarna i ända.”
”Mina barn kommer inte säga bonjour!”
”Jaså? Vill du inte att Nicolas ska vara pappan till dina barn? Mannen som befruktar ditt ägg?” utbrast jag teatraliskt samtidigt som jag drog med penseln över min tumnagel. Tyra gav ifrån sig ett äcklat kräkljud.
”Säg aldrig det där igen.”
”Säg aldrig vadå? Att han ska befrukta din livmoder?”
”Usch Alex, du är så äcklig.”
”Det är ju det som händer när man får barn!” skrattade jag och började måla andra handen.
 Tyra reste sig upp, skakandes på huvudet. Hon försvann in i köket och kom snart tillbaka med ett glas med vatten med sig. Det förvånade mig. Tyra hade aldrig tyckt om vatten särskilt mycket. Hon föredrog hellre söta drycker eller drycker med hög alkoholhalt. Men aldrig vatten.
”Går du på någon diet eller?” skämtade jag och lutade mig tillbaka för att börja blåsa på mina naglar.
”Faktiskt. Jag försöker förlora fem kilo”, erkände hon bakom sitt vattenglas.
 Jag spärrade upp ögonen. ”Varför då?! Din kropp är perfekt som den är!”
 Hon rynkade ogillandes på näsan och ställde ner sitt glas. ”Jag har känt mig ovanligt stor på senaste tiden. Nicolas modellvänner är smala som stickor! Bredvid de ser jag ut som en val.”
”Så det är på grund av Nicolas anorektiska modellvänner som du vill gå ner i vikt?”
”Nej, för mig också. Jag vill må bra över min kropp. Och det är inget fel med att vara anorektiker!”
”Tyra.” Jag vred på hela min kropp så att jag satt med mitt ansikte mot hennes. ”Anorexi är en mentalsjukdom. Det är inget man önskar sig. Anorektiska människor lider, för de har en felaktig bild på hur de borde se ut. Om jag kunde skulle jag fixa deras ideal så att de insåg att de redan var vackra, men det kan jag inte. Det är inget fel med att vara anorektiker, men det är fel att inte försöka ta sig ur det och det är fel att önska sig det. Ingen anorektiker i världen önskar någon annan sin sjukdom.”
 Tyra stirrade stumt på mig. Det var knäpptyst i lägenheten och allt som kunde höras var de hårda regndropparna som slog mot fasaden. Sekund efter sekund tickade förbi. Sekunder som blev minuter. Jag iakttog Tyra hela tiden, för att kunna se hur hon reagerade.
”Wow”, flämtade hon efter ett tag.
”Tänk efter en gång extra nästa gång. Och om Nicolas någonsin får dig att må dåligt över hur du ser ut så förtjänar han inte dig.
 Tyras ögon var blanka. ”Förlåt. Jag menade inte att jag skulle… jag bara… förlåt.”
 Jag slöt mina armar kring hennes kropp. ”Du behöver inte be mig om ursäkt. Jag berättade bara för dig om hur det står till.”
 Hon nickade mot min axel och sköt sig sedan tillbaka. ”Du, vad säger du om att gå ut på en springtur?”
”Det öser ner ute Tyra!” upplyste jag henne medan jag gestikulerade med händerna mot fönstret.
”Vi kan gå till gymmet?” föreslog hon och slog vädjande ihop händerna.
 Jag tryckte tungan mot gommen. ”Okej då. För din skull.”
 Hon klappade exalterat med händerna. ”Åh, det var så länge sedan jag tränade.”
  Jag såg ner på mina händer. Det hade gått ett bra tag sedan jag tränade också. Grammy galan hade varit senast jag dansat och det hade varit innan helvetet bröt ut. Tyras förslag hade varit mer än bra. Jag behövde röra på mig och fokusera på annat än mitt liv i Los Angeles, även om det bara var för en timme eller två.   


”Jag förstår inte var”, flåsade jag och slog mina händer mot låren, ”du får all extra energi ifrån.”
 Tyra såg flinandes upp på mig, men svarade inte. Jag ruskade på huvudet och lyfte på min vattenflaska till mina läppar. Svetten rann ner för mina tinningar, i nacken och över ryggen. Det fanns inte en enda maskin på hela gymmet som vi inte hade använt.
 Regnet utanför hade upphört och solen kikade fram bakom två grå moln. Att vädret var bättre gjorde mig därefter på bättre humör. Att gå hit hade varit en pina, men att gå hem skulle vara lättare eftersom att vi skulle förbli torra.
”Okej. Nu slutar vi lata oss och skyndar oss tillbaka till dig. Klockan är redan fem så vi borde äta och sen börja fixa oss. Julia, Adam och Sophie kommer och möter upp oss på stationen sen så åker vi tillsammans!” berättade Tyra exalterat och studsade upp och ner på sin plats.
”Tyra”, skakade jag på huvudet. Hon var som ett litet barn, kunde inte ta ett nej. ”Jag är verkligen jättetrött nu och allt jag vill är att gå hem till mina barn och umgås med de.”
”Alex. Du är fortfarande ung och har kompisar. Kan du försöka ta nytta av det? Om du hela tiden bestämmer dig för att dissa alla dina vänner för att umgås med dina barn - som du redan träffar flera timmar om dagen - så kommer folk börja ta avstånd från dig. Kom igen! Du behöver inte vara där hela natten, men åtminstone ett litet tag.”
 Orden träffade mig likt ett knytnävslag i magen. Den värsta delen var inte vad hon sa, utan att hon hade rätt. Helt fullkomligt rätt. Folk skulle börja ta avstånd. Det var inte en tanke utan det var ett faktum. Jag tog ännu en klunk av mitt vatten och nickade sedan. ”Okej. Visst, jag följer med.”
”Bra.”
 Vi klädde på oss våra ytterkläder och lämnade sedan gymmet. Vägen hem till mig var inte lång utan tog enbart ett par minuter. Just idag kändes de få minuterna som timmar. Tyra och jag gick sida vid sida, i tystnad genom gatorna. Byggnad efter byggnad försvann bakom oss och ännu fler uppenbarades framför oss. Vi hade inte bråkat eller var osams, men ett kyligt täcke hade lagt sig över oss. Jag tyckte inte om det över huvud taget.
 Jag förstod varför Tyra hade blivit irriterad. Självklart. Men på samma gång ändå inte. Hon skulle inte förstå kärleken jag har till mina barn förrän hon själv fick barn. Det var något som inte gick att beskriva. Ord räcker inte till och detta var, förhoppningsvis, inte sista gången vi skulle träffas. Det fanns tusentals fler tillfällen för oss att gå ut och festa så jag förstod inte varför vi behövde göra det just idag.
 Vi var hemma på nolltid. Lägenheten var fylld av ljud. Både teven och radion stod på, Leo stod och sjöng på broder Jakob och Ava kröp omkring och jollrade. Ett leende växte sig stort på mina läppar i samma stund som jag klev över gaveln.
”Vi är tillbaka!” ropade jag för att upplysa Elenor, som genast kom in i hallen.
”Oj! Har ni tränat eller?” skrattade hon och granskade våra svettiga ansikten.
 Tyra nickade. ”Ja, jag kände att vi inte gjorde något nyttigt här så… Ja. Sen så tänkte vi vara lite fina och fräscha till i kväll också!”
 Elenor rynkade pannan och såg på mig. ”Vad händer i kväll?”
 Jag vred på mig likt en mask med blicken i golvet. ”Jo… Tyra tyckte att vi skulle gå ut. Men jag vill gärna stanna hemma med barnen och jag vill verkligen inte att du och pappa ska behöva stressa med de!”
”Struntprat!” väste Elenor retsamt. ”Tyra har fullkomligt rätt. Du skulle behöva en kväll med gamla vänner. Ava och Ollie är inga bördor för oss inte, vi tar hand om de med nöje! Gå ut och njut Alex. Du förtjänar det.”
”Där ser du”, viskade Tyra nöjt vid min sida.
”Okej”, nickade jag och gav Elenor ett tacksamt leende innan jag gick upp till övervåningen med Tyra hack i häl. När jag skulle ta sista trappsteget kom jag på att jag inte hade hälsat på varken mina syskon eller barn. Jag skulle precis vända om och gå tillbaka ner för trappan när Tyra pressade upp mig.
”Du kan mysa med barnen efter att vi har duschat.”
”Okej då”, suckade jag.
 Vi gick tillsammans in i badrummet och drog av oss våra svettiga träningskläder. Vi hade känt varandra såpass länge att se varandra nakna inte var något konstigt. Dessutom var vi bästa vänner och tjejer. Vi kunde vara avslappnade med varandra.
 Båda två klev in under den varma strålen, med ett stort mellanrum mellan kropparna. Utan att prata skrubbade vi oss rena - från topp till tå. Rakning, inpackning och ansiktsmask. Rubbet. Vi stod där inne såpass länge att våra fingrar hann bli alldeles rynkiga.
”Vi har varit här inne i nästan en timme”, skrattade Tyra och räckte mig en handduk.
”Oj”, fnittrade jag till svar. Ett lager kondens hade lagt sig över spegeln och gjorde det omöjligt för mig att se min spegelbild. Jag ryckte på axlarna åt det. Luften inne på badrummet var kvav och varm, vilket gjorde det svårt för oss att andas ordentligt. Vi skyndade oss med att smörja in våra ansikten och kroppar och rusade sedan in på mitt rum.
”Nu till det roligaste!”
 I flera timmar satt vi och fixade smink och hår. Mitt hår låg i lösa lockar över mina axlar, något som fick mig att känna mig ovanligt snygg. Det hade gått lång tid sedan jag klätt upp mig. Tyra bar en svart, tight klänning med långa ärmar. Hennes hår var platt och ögonlocken mörka. Min klänning sken bredvid hennes. Guldfärgad med paljetter.
”Äntligen! Mina armar gör ont av allt arbete. Nu är vi i alla fall redo för att festa från solnedgång till soluppgång!”
 Elenor hade ställt fram varsin tallrik pastasallad åt oss som vi snabbt skyfflade i oss. Barnen hade redan somnat vilket gjorde det omöjligt för mig att spendera lite tid tillsammans med de. Jag såg besviket ner på mina fingrar.
”Vad fina ni är tjejer!” berömde Elenor oss ifrån soffan.
”Tack, El”, svarade Tyra glatt och drog en hand genom sitt hår. ”Ska vi gå Alex?”
 Jag såg på henne med ett leende. ”Ja. Nu kör vi.”


 När vi hade kommit till klubben hade jag intalat mig själv om att jag bara skulle stanna kvar där i några få timmar. Få timmar hade övergått till en mängd timmar och innan jag visste ordet av var solen på väg upp över horisonten. Klockan hade knappt passerat fyra på morgonen ännu och klubben var fortfarande fylld med folk.
 Musikens höga, monotona rytm bankade som en hammare i min skalle. Besökarna på klubben stod och hoppade i takt till låten som om det inte fanns någon morgondag. Jag hade gett upp att dansa för flera minuter sedan eftersom att trängseln hade blivit för mycket för mig och satt nu istället vid baren med ett glas vatten. Det doftade starkt av svett och sprit i lokalen. Lukten fick det att snurra i huvudet på mig, så jag försökte att andas med munnen så mycket som möjligt.
”Alex!” sluddrade Tyra bakom mig. Jag struntade i att se bakåt då jag visste att hon var påväg åt mitt hål. Som jag hade trott slöt hon upp bredvid mig inom bara några få sekunder. ”Vad g-gör du här?-hick-”Du ska ju d-dansa! Med m-mig!”
”Ja”, andades jag långdraget. ”Tyra jag är trött. Jag… jag… jag ska hem.”
 Även fast jag inte ville erkänna det var jag minst lika berusad som Tyra själv. Jag hade hällt i mig flera olika sorters drinkar under kvällens gång utan att så mycket fråga om vad de innehöll. Något sade mig att jag skulle ångra mig i morgon bitti. ”Hem?! Näää…”
 Jag svepte innehållet i mitt glas. ”Jo. Vi ses i morgon.” Jag kysste hennes kind och trängde mig sedan genom folkmassorna, på väg mot utgången. När jag stod utanför klubben drog jag av mig klackarna och började gå längs gatan.
 Asfalten var sval mot mina fotsulor men det var inget annat än skönt. Jag drog en trött hand genom mitt hår och kisade med ögonen mot horisonten. Flera kvarter bort kunde jag skymta tågstationen. Min hjärna befallde mig att sucka, men inte ett knyst lämnade min strupe. Bakom mig kunde jag höra klubbens dunkande musik. Jag antog att min huvudvärk skulle dunka i ungefär samma rytm i morgon när jag vaknade.
”Jag är dum i huvudet”, skrattade jag lågt åt mig själv.
”Alex?” frågade en röst bakom mig. Jag snurrade runt med hela kroppen och såg på gestalten som stod framför mig. Till en början var det svårt för mig att urskilja konturerna i ansiktet, men när jag väl gjorde det kändes det som om all alkohol jag druckit under natten rann av mig.
”Victor?” utbrast jag kyligt. 
OJOJOJ. Victor? Vad tror ni händer nu? Kommer Alex vilja prata med Victor? Tror ni hon kommer berätta för Justin om sitt möte med honom? Och tror ni Alex gör rätt i att ha misstankar angående Justins och Selenas relation? Berätta vad ni tror! Det är spännande för oss att läsa era idéer och tankar ;) 
 Skrivet av Liv and Liv only. Ema ville också vara med och skriva meeeeen jag var så sugen så skrev klart det på någon timme bara. Hehe. Kommentera så är ni änglar! Puss och kram // Liv.
 

Kommentarer

Anonym skriver:

perfa!!

Datum: 2014-07-14 - Tid: 15:27:43 -


Anonym skriver:

Såååå bra!!

Datum: 2014-07-14 - Tid: 22:42:27 -


Anonym skriver:

åhh, så sjukt bra!!
Jag känner på mig att dramat är på väg..men jag älskar det!! :)

Datum: 2014-07-14 - Tid: 23:39:43 -


camilla skriver:

Alltså det känns inte riktigt tryggt mellan Justin och Selena... Ugh vad jag hatar känslan, och jag HATAR BOKSTAVLIGEN MIG SJÄLV för att ha glömt vem Victor är, (idiot, jag vet) men det var ett jätte bra kapitel!

Datum: 2014-07-15 - Tid: 08:24:05 -


lollo skriver:

alltså ni är så bra att det är sjukt. Liv detta kapitel var bäst jag orkar inte. hoppas nästa kapitel blir lika bra som detta, vilket jag tror eftersom att inget ni gör blir dåligt. älskar lmlyd och älskar er. puss

Datum: 2014-07-15 - Tid: 19:24:16 -


Michelle skriver:

Jag gillar det :)

Datum: 2014-07-15 - Tid: 23:00:11 -


Linnea skriver:

Ni är så jädra bra! Skulle vara kul om Justin typ ringde Alex eller något, men det har ni säkert redan planerat haha.¨älskar eran novell!

Datum: 2014-07-16 - Tid: 12:14:32 - URL: http://stinamariaa.blogg.se/


Anonym skriver:

Omg så bra

Datum: 2014-07-16 - Tid: 14:35:32 -


Anonym skriver:

Victor kidnappar henne sen så kommer Justin till Sverige och så visar Victor henne bilder där Justin och selena va tillsammans ute på middag och lite drama sen lite romantisk det är bara ett tips haha

Datum: 2014-07-16 - Tid: 14:37:07 -


Ditt namn:

E-post: (privat)

URL:

Din kommentar:




Trackback