”Gå.. fort!” viskade Oliwia och Jaquline i öronen på mig. Vi började gå snabbt men stannade tvärt när läraren ropade mitt namn. Jag bad dem båda att gå innan jag själv vände mig om. En ung, vältränad lärare i sportoverall stod med blicken spänd i mig.

”Rektorn kallar på dig.” sade hon bara snabbt innan hon vände om. Ekandet vi hade trott kom ifrån klackskor kom i själva verket ifrån hennes gymnastikskor som förvånads vis nog hade en klack. Jag gick efter henne igenom den stora skolbyggnaden tills vi kom fram till dörren in till rektorns kontor. Där lämnade hon mig. Jag tryckte ned handdtaget till den mörka dörren och slog upp dörren på glänt för att sticka in mitt huvud emellan.

”Noelle.” hälsade Rektorn strängt och hänvisade mig till stolen. Någon satt i den andre men jag kunde inte se vem det var. ”Du ska få lämna oss idag.”

Jag vred på huvudet och mötte en blick jag kände igen.

 

 

Scooter sköt iskallt över en check till rektorn som drog upp den mellan sina långa, skrikröda naglar.

”Trettiotusen dollar? För en tjej?” utbrast rektorn förvånat med munnen på vid gavel. Scooter nickade.

”Hon är värd det..” svarade han och ryckte på axlarna. Jag kunde äntligen dra ett lättat andetag.

”Jaquline och Oliwia ska också få gå.” sade jag stenhårt till rektorn. Hon kollade upp på mig och jag kunde ana ett leende i mungiporna på henne.

”För så här mycket får vem som helst gå. Förstår du hur mycket det här är i euro?” frågade hon mig.

”Jag bryr mig inte.” suckade jag. Bara jag fick komma här ifrån. ”Anställ en mästerkock för de pengarna.”

Rektorn bestämde sig för att strunta i mitt klagomål på maten. Istället kollade hon ned på checken som om hon vore rädd över att siffrorna skulle försvinna. Sjunka ned i det ljusblåa pappret på något magiskt vis. Jag sneglade på Scooter som rullade in sina läppar utan att släppa den rykande kaffekoppen som stod bredvid tangentbordet till Rektorns laptop med blicken. Hennes skrivbord var överbellamrat med papper och pärmar. Vissa hade haft oturen att få kaffestänk på sig, dock var det inget som hon hade märkt. Scooter drog en djup suck i väntan på att rektorn skulle ta sig samman och säga något om att vi fick gå. En nypa besvikelse fanns inom mig att det var Scooter som kommit till min räddning och inte Justin. Han hade förmodligen bara kommit på grund av hela kontraktet om att jag var Justins flickvän – något jag nu var på riktigt.

”Du kan gå och packa. Jaquline och Oliwia får också ge sig av.” sade rektorn bakom sin kaffekopp.

Jag reste mig upp men blev stoppad av att Scooter lirkade sina varma, knubbiga fingrar runt min handled.

”De kan inte åka med oss. Be dem ta sig hem på något annat sätt, okej?” harklade han sig lågmält.

”Visst.” sade jag utan att låta det minsta irriterad. Skulle det här varit en normal miljö för mig skulle jag blivit irriterad för att Scooter var en sådan surgubbe men nu var jag alldeles för tacksam för att kunna bli sur på honom. Istället gick jag med bestämda steg mot matsalen för att hämta Oliwia och Jaquline.

”Justin har hämtat mig och ni får också åka. Men ni får lyckas med att ta er från Frankrike ensamma säger Scooter.. men om ni inte kommer på något så kan ni ringa mig och få pengar.” sade jag snabbt.

”Va? På riktigt?” utbrast Oliwia förvånat. Jaquline höjde på sitt ena välplockade ögonbryn i chock.

”Du driver inte med oss nu va Noelle? För om du gör du så blir du slagen gul och blå.” hotade hon hårt. Hon verkade tydligen ha problem med tillit.

”Nej! Jag ljuger inte! Kom igen nu, vi måste packa.”

 

Vi skiljdes åt utanför skolans grindar efter både Jaquline och Oliwia kysst och kramat mig oräkneliga gånger. Oliwia hade berättat för mig att Jaquline blivit lovad att få lämna skolan av en kompis förut men blivit förråd, medan Jaquline hade stått i badrummet för att packa ned alla bad produkter. Det förklarade ju varför hon inte trott på mig. Scooter hoppade in i den svarta bilen innan mig medan en kostymklädd chaufför höll upp dörren åt oss. Jag log tacksamt åt honom och knäppte säkerhetsbältet.

”Här.” sade Scooter och höll över en påse från starbucks. Ett tack behövdes inte – han såg min glädje i bara blicken. Jag lät min hand gräva sig ned i påsen då jag inte hade någon ork alls att kolla ned i påsen. En stor latte tillsammans med en fralla med tonfisk åkte upp ur påsen och jag kunde inte varit gladare över att få sen normal mat även fast jag bara varit utan den i ungefär 24 timmar. Smulor samlades i mitt knä och i skinnsätet vilket fick Scooter att bekymrat kolla på mig. Det fanns städerskor till det där, så jag orkade inte bry mig om vett och etikett.

”Vart är min prins?” frågade jag sarkastiskt. Det drog i mungipan på Scooter.

”Din prins är i L.A och väntar på oss. Jag beordrade honom att stanna där istället för att åka till Paris. Han skulle ändå aldrig få ut dig där ifrån med tanke på att han är så… tja, liten.” skrockade han fram.

”Liten? Han är en månad äldre en mig, vad gör det mig då? Till en bebis?” fnös jag dramatiskt men ironiskt.

”Jag menar inte så. Justin är liten i sinnet. Han kan inte lösa olika konflikter utan… våld.” förklarade Scooter mjukt och drog en hand över sin svarta skäggstubb på hakan som börjat synas efter en rakning.

”Jaha.” andades jag bara ut och förde kaffekoppen mot munnen. Den varma drycken sved i strupen på mig men jag var för utpumpad för att sluta dricka. Regnet började smattra mot fönstret med en rytmisk takt. Dropparna rann ned för fönsterrutan som om det vore någon tävling om vem som kunde rinna ned fortast. Det var i alla fall underhållande. Nästintill skrattretande. Utan att ha märkt det hade jag börjat skratta. Scooter kollade på mig med en rynka mellan sina buskiga ögonbryn.

”Noelle? Mår du bra?” frågade han förbryllat. Konstigt nog kunde jag inte sluta skratta förrän skrattet övergick till hysteriska tårar. Försiktigt lade Scooter sina armar runt min kropp. Jag kunde minsann tänka mig vad han tänkte på.

HON MÅSTE JU VARA HELT INSTABIL. VAD SKA JAG GÖRA ÅT HENNE? SPARKA HENNE?

Men klandra honom kunde jag inte göra. Det var väll det jag var. Instabil. Hela mitt liv hade varit en bergochdalbana. Jag hade trauman för livet, det var i alla fall vad min psykiatriker hade antytt när jag haft ork att gå till en sådan. Till slut hade jag gett upp och skitit i den jävla psykiatrikern. Det enda han hade gjort var att gnälla på mig. Och om sig själv.

”Vi är framme.” harklade sig chauffören från förarsätet generat. Generad över att behöva avbryta mina tårar. Vanligtvis skulle jag blivit arg, men nu var ju inget som vanligt. Scooter drog undan sina armar från min hulkande kropp och drog en hand genom sitt svarta hår.

”Vill du ha en stund för dig själv?” frågade han vänligt. Jag mötte hans blick och nickade utan tvekan. Dörren till vänster åt mig slogs upp och bara någon bråkdels sekund senare slogs den igen. Chauffören följde Scooters exempel vilket lättade mig. Jag tuggade mig hårt i kinden. Det skulle förmodligen dyka upp en sårskorpa där såsmåningom. En suck lämnade min mun. Vad skulle jag göra med mig själv? Mitt liv var en stor röra. Bara att tänka på allt som gick snett i mitt liv gav mig ångest. Inte nog med att jag saknade Justin och var rädd för Ella – nu skulle jag bli vettig också. Toppen… Jag drog en frustrerad hand igenom mitt svarta hår och drog upp det i en slapp hästsvans på huvudet istället för att ha det ligga slappt på min rygg.

 

 

NOELLE… viskade en röst inom mig. Jag kunde inte avgöra om det var Justin eller Liam. Var det nu jag blev galen? Var det nu Gud hade bestämt att mitt sociala liv skulle ta slut, att jag skulle bli skickad till något mental hem? NEJ. DU ÄR INTE GALEN. BARA ENSAM, tröstade rösten. Tonfallet var sorgset men fortfarande omöjligt att avgöra vem rösten tillhörde.

”J-j-justin”? Stammade jag fram. Rösten suckade trött i huvudet på mig men vart varken sur eller irriterad.

NEJ DET ÄR INTE JUSTIN. JAG ÄR STOLT ÖVER DIG NOELLE. FÖR ATT DU INTE BRÖT IHOP NÄR JAG DOG. DET ÄR INTE LÄTT ATT HÅLLA SIG VID LIV NÄR MAN VET ATT MAN DÖDAT NÅGON… Jag skakade på huvudet.

”D-d-det här händer inte… nej. Det är omöjligt. Låt bli mig.” skrek jag. Tårarna letade sig fram i ögonvrån på mig. Scooter kollade åt mitt håll från trappan till planet under sitt svarta paraply. Hörde han mig? Jag pressade samman mina läppar i ett smalt streck för att inte verka alldeles för galen för honom. Han tyckte redan jag var dum i huvudet, jag kände på mig det. Vem gjorde inte det?

DU FÖRTJÄNAR DITT MISERABLA LIV. DU DÖDADE DIN LILLEBROR FÖR CIGARETTER. KARMA – HÖRT TALAS OM DET?

Nu visste jag att det definitivt inte var Liam. Han var fyra år gammal när han dog, han visste knappt vad ett Wii var så varför skulle han ha förstått vad karma var? Det var bara mitt samvete, intalade jag mig och drog åt mig min mobil.

DU KAN INTE SPRINGA IFRÅN MIG, stoppade rösten mig när jag höll på att öppna dörren. JAG BOR INOM DIG NOELLE. DU KAN ALDRIG LÅTA MIG FÖRSVINNA.

”Kan jag visst.” fräste jag mellan sammanbitna tänder. ”Det är bara att sluta tänka på det. Det är som sagt min hjärna och min kropp. Jag bryr mig inte ett skit om vad mitt fucking samvete säger. Jag mår bra. Liam älskade mig, det är allt jag behöver veta. Stick och dö eller något jävla samvete för jag har en kille att åka till.”

Tystnaden i huvudet på mig var nästan ekande. Nu höll jag ju nästan på att bli galen om jag talade med mitt samvete. Röster i huvudet är bara att stänga av som att sluta tänka på olika saker. Inga problem. Jag slog upp dörren och sprang i snabbt fart mot trappfoten där Scooter stod. Regnet lämnade mörka fläckar på min ljuslila tröja, men mig gjorde det ingenting. Bara jag fick träffa Justin snart. Det var allt som räknades. Att få vara i hans armar, kyssar om bara några timmar. Pirret i magen kom som en överraskning men ändå inte. Det var precis så här jag ville reagera. Ett leende spreds på mina läppar och jag utbytte ett ord med Scooter innan jag gick upp för trappan till planet vi fått för oss själva. Som vanligt var det lyxigt inrett i färgerna brunt och vitt. Jag slog mig ned i en av stolarna och lutade huvudet mot fönstret. Regnet gjorde asfalten på landbanan svart. Himlen var full med gråa moln vilket fick mig att tveka – var det säkert att flyga nu? Scooter slog sig ned snett framför mig med sin Macbook i famnen.

”Ska vi verkligen åka nu? Tänk om vi störtar?” frågade jag nervöst. Han kollade upp på mig utan ett tecken av oro för något alls.

”Regnet ligger bara över Paris. Vi ska åka söderut där Solen skiner.” berättade han lugnt.

Jag nickade. ”Men varför regnar det? Borde det inte typ… snöa? Det är ju snart Julafton och så…”

”Ja det tycker jag med. Men det är något fel på den globala uppvärmningen. Strunt i det Noelle. Vi kommer klara det här fint. Vila lite du, jag ska planera lite möten här och vill helst inte bli störd.”

Den sista meningen fick mig att låta bli att svara på det. Lugnt lutade jag huvudet tillbaka och lät mina tunga ögonlock falla.

Lägenheten kändes plötsligt mindre än vad den brukade. Soffan började snurra. Ångesten tog över. Med påskyndade steg tog jag mig ut i köket och vadade ansiktet i kallt vatten under kranen. Paniken hade tagit över mig till och från ända sen jag kom till L.A. Scooter hade skickat med Kenny som nu var nere och köpte hem Tacos. När jag pratade med något glömde jag för någon sekund att Noelle inte var inte var i närheten av mig men så fort det blev tyst kom oron krypandes. Illamåendet kittlade mig i halsen i omgångar vilket fick mig att gå av.

”Sluta!” skrek jag åt min spegelbild som syntes i kaklet över vattenkranen. Ytterdörren slogs upp och en visslande Kenny stegade in i köket. Han kollade chockat ned på mig.

”Hur mår du Justin?” frågade han oroligt innan han ställde ned den bruna påsen som luktade Taco på långa vägar. Jag drog en hand genom mitt våta, ofixade hår och skakade på huvudet. Varför ens ge sig på att fråga när han själv visste att jag inte skulle svara? Tyckte han att det var värt ett försök precis som han kanske tänkt under hela dagen när han frågat samma sak om och om igen med tjugo minuters mellanrum?

”Strunt samma. Nu äter vi…” tyckte jag trött. Jag orkade knappt anstränga mig att dra ut stolen vid matbordet. Persiennerna var neddragna. Det enda som lyste upp lägenheterna var strimmorna av soljuset som smög igenom gliporna i persiennerna och värmeljusen Kenny tänt på. Han ställde fram en pappersförpackning med rykande het Taco i sig. Jag lutade mig tillbaka i stolen med armarna korsade över mitt vitklädda bröst.

”Justin. Käka. Noelle kommer inte ta sig hit snabbare för att du inte käkar något. Jag ser att du vi-.”

”Nej. Skicka coca-colan.” klippte jag av honom. Inte ett knyst lämnade hans strupe när han skickade över cola flaskan. Jag fyllde mitt glas till hälften och svepte allt på en och samma gång. Kenny suckade uppgivet.

”Skit samma då…” muttrade han tyst.

Jag skakade på huvudet av irritation. Det fanns inget som kunde göra mig lugn förutom om Noelle vore här. Jag drog ett djupt andetag genom näsan och ut genom munnen. Processen fortsatte så tills Kenny hade ätit upp och gått sin väg. Jag pressade min panna mot bordsytan. En malplacerad blomma stirrade på mig från bordets mitt. Ytterdörren slogs upp och jag hörde hur någon rusade in i köket. Jag bröt blicken från blomman men hann knappt uppfatta vad som hände innan Noelles välbekanta doft trängde sig in i mina näsborrar.

”Jag har saknat dig.” grät hon mot min nakna axel. Linnet jag hade på mig kändes helt plötsligt inte lika trångt längre. Jag släppte taget om paniken, ångesten och oron och besvarade bara hennes kram.

---

Kapitlet vart INTE så långt som jag hoppats, men klockan börjar bli mycket och jag har superont i huvudet efter för lite sömn inatt. Sov hos en kompis igår natt och ja.. ni förstår nog :) Kommentera så ska jag försöka få nästa kapitel att bli 3000+ ord långt! Det vill ni va? Kommentera!

Man blev lugnare av mat, så det var nog just på grund av det som tjejer tröståt när dem blivit dumpade av svin som… Jonathan.
”Vart är du ifrån?” tog jag mig ork att fråga Caty, som genast lade över sin uppmärksamhet på mig.
”Ja-” började hon men blev avbruten av min mobil som började ringa. Innan min ringsignal ens hunnit börja lyckades jag klicka på svara. Först var det tyst i luren innan snyftningar började höras.
”Hallå? Noelle?” utbrast jag oroligt och reste mig upp för att återigen börja vanka av och an i rummet.
”Justin… kom hit… jag behöver dig.” grät hon i telefonen med så låg röst hon kunde förmå sig att tala i.
”Vart är du? Vad har hänt?”
”Ella gjorde det… hon skickade mig till Frankrike på internatskola. Hon tog min mobil också.”
”Va? Är du i Frankrike?” viskade jag, nu nära på att brista ut i tårar.

 

 

”Det här kommer sticka en aning...” sade sköterskan strängt innan hon pressade in en nål i min bleka arm. Jag bet mig hårt i kinden för att inte skrika högt. ’Lite ont’ var en underdrift. Nålen var lång som ett långfinger och tjock som en spagetti. Blodet som sögs ut ur min arm samlades i den lilla hållaren under nålen. 
”Vad är det här nödvändigt för?” gnydde jag med smärtan i rösten. Sköterskan log utan glädje mot mig medan hon klistrade på ett orange plåster på min arm. 
”Det är skolans regler”, började hon allvarligt, ”Om du får för dig för att skära dig och förlorar väldigt mycket blod, så vet vi vilken blodgrupp du har och kan ge dig nytt blod.”
”Järnspikar - min plan var ju nästan fullbordad! Ni kom på mig.” utbrast jag dramatiskt och gjorde en gest med händerna i luften om att dem skulle sätta handfängslen på mig. Sköterskan gav sin medarbetare en skeptisk blick, sa något på franska och brast sekunden efter ut i en hostande skrattattack så att hon kiknade. Jag himlade med ögonen, patetiskt. Hon klappade till mig på huvudet och sade något i stil med att jag skulle resa mig upp, vilket jag gjorde. Utanför gick flickor, uppradade med uniformer på sig. Fulare uniformer än på skolan jag gick på i New York som jag redan glömt namnet på. Skolor var inget att komma ihåg. Man gick på dem, man slutade dem. Det räckte med sånt. Diskreta men nyfikna ögon drogs mot mig. Lärarinnan märkte naturligtvis det, vilket fick helvetet att braka lös. 
”Sa jag åt er att se åt höger?! Va?!” skrek hon med halsen sträckt så att blodådrorna syntes klart och tydligt. Den marinblåa skjortan hon bar täckte en aning över nyckelbenen men ändå kutade hon på nacken för att inte visa halsen allt för mycket. Generat vände jag blicken ifrån dem. Flickorna hade fått skäll på grund av mig. Att få skäll på den här skolan var väll som att få pisk, för någonstans i ledet brast en flicka ut i snyftningar. Hur kan man göra en skola med bara satmaror till lärare? Kunde inte Justin bara komma och rädda mig? Typ... Nu? 
”Rör på dig!” 
Sjuksystrarna bakom mig hade bytts ut av en skrynklig, gråhårig lärare som konstant petade mig mellan skulderbladen i viljan om att jag skulle börja gå. Rebelliskt stod jag still ett tag tills hon började peta med sin sylvassa, långa nagel. Hon fnös nöjt bakom mig innan hon drog med mig in på ett rum några dörrar fram. Två tjejer ställde sig på rad bredvid en av dem tre sängarna när vi kom in. De båda neg och sade lydigt ’God dag’ något jag snabbt intalade mig själv till att aldrig göra, inte ens om dem eldade upp min iPhone. 
”Jaquline, Oliwia. Det här är eran nya rumskamrat Florell.” presenterade lärarinnan mig. 
”Noelle!” rättade jag henne med ett tjurigt tonfall. Hon fnös bakom mig som om hon inte brydde sig om att hon sagt fel. Ella hade verkligen skickat mig till världens strängaste skola - bara för att jag beslutade att samtala med min far, något hon förbjudit oräkneliga gånger. Frågan var bara hur hon hade vetat att vi skulle befinna oss just där? Hade någon tjallat? Det skulle inte förvåna mig om skvallerbyttan i själva verket var Heather. 
”Hej Noelle. Jag heter Jaquline.” hälsade den mörkhåriga tjejen mer ren brittiska. Jag skakade om hennes hans som förvånadsvis nog var mjuk. Fick man ha hudkräm på det här stället? Mina hade dem tagit ifrån mig i samma stund jag klivit innanför grindarna till helvetet. Den blonda tjejen tog ett steg framåt med en rödmålad hand framsträckt. 
”Oliwia.” sade hon och man kunde genast höra att hon var amerikanare. 
”Trevlans.” svarade jag ironiskt, något jag fick ångra när lärarinnan stötte in två naglar mellan skulderbladen på mig. Ett väsande läte lämnade min mun och jag bet mig hårt i tungan för att inte vänds på klacken och slå till kärringen. 
”Ni har ledigt för resten av kvällen. Packa upp, middag klockan tio.” Dörren slogs igen med en varsam knuff bakom mig, vilket meddelade att surtanten var borta. 
”Äntligen.” pustade Oliwia ut och slängde sig ned på sängen. När hon vecklade ut sitt täcke vart jag mer eller mindre förvånad. Cigaretter, nagellak i flera olika färger samt en stor godispåse låg utslängt på hennes lakan. Jaquline slog sig den bredvid med ett brett flin på läpparna. Jag beslutade att packa upp allting innan jag skulle börja fråga om allt det där. 
Minuter senare kunde jag äntligen slå mig ned på min bäddade säng för att börja ifrågasätta dem båda.
”Vart fick ni det där ifrån? Har inte lärarna märkt det? Varför är ni här på riktigt?” frågorna vägrade sluta strömma ut ur min mun - något som dem båda tjejerna tyckte var super roligt. När dem slutar skratta åt mitt hysteriska frågebabblande började dem svara. 
”Vi har våra kontakter... Vi var bråkstakar båda två som blev skickade hit. Jag kom hit först, sedan kom Oliwia. Har du något emot sprit, smink och cigaretter eller?” frågade Jaquline med ett höjt, väl ifyllt och plockat ögonbryn.

 

"Do you have something against alcohol, make up and cigarettes?"

”Driver ni? Sånt är typ mitt liv!” utbrast jag glatt. Det här kanske inte skulle bli så pjåkigt iallafall om inte Justin skulle komma till min räddning på sin vita hingst. 
”Bra.” svarade Oliwia enkelt och makade undan lite av föremålen på sängen för att göra plats åt mig. Madrassen sjönk ned under min rumpa när jag dunsade ned på den.
”Berätta om det här stället.” bad jag innan jag tände på cigaretten Jaquline hade sträckt över. 
”Det suger.” svarade Oliwia kort och gott medan hon fumlade med sina naglar. Jaquline nickade instämmande. 
”Du kommer inte klara en dag ens. Vi pallar för att vi super oss fulla. Glömmer alla problem. Det ända sköna är vårt egna badrum. Dina föräldrar måste vara stenrika, för det är bara dem lyckliga och rika som får badrum på köpet. Mina ville bli av med mig, så dem lade skit mycket pengar på att få hit mig.” andades Jaquline ut tillsammans med ett rökmoln. 
”Min pojkvän kommer snart hit och tar med mig hem, jag vet det.” sa jag bara. 
Jaquline och Oliwia sneglade på varandra med tveksamma blickar. 
”Såvida han inte är miljonär...” började Oliwia utan att släppa blicken från sin tånagel hon målade i en silvrig färg. 
”Han är Justin Bieber.”
Då släppte hon blicken från sin tå. ”Be honom ta med oss bär han kommer för dig.”
”Kan försöka. Han är en riktig pina till och från...” suckade jag och lät mina tankar flyga iväg till Justin.
”Han kommer för att köpa ut dig. Du borde älska honom för evig tjejen.” tyckte Jaquline och fick ett instämmande ’mm’ från Oliwia. 
”Det gör jag redan...” viskade jag tyst fram för mig själv.
  Oliwia som hade målat klart sina tånaglar nickade mot klockan som hängde över dörren. 
”Middag snart. Ska du inte typ duscha och byta om? Kommer du inte i normala kläder till middagen får du diska och svälta.” varnade hon. Jag kollade bes på linnet jag bar. På planet hade jag dragit av mig skjortan och bytt ut den mot ett rosa linne som satt tajtare över brösten. Jag nickade tveksamt, men kunde inte säga att duscha hade jag redan gjort innan Jaquline drog med mig in på det vita badrummet. Stort var det inte, men iallafall användbart. Hon ställde sig på toalettlocket och drog därefter undan gallret till ventilen. I högar ställde hon ned duschkrämer, kammar, body lotions, bommulshanddukar, schampoon i olika märken. 
”Använd dig av det här. Ställ tillbaka det där uppe sen, okej?” sa hon gravallvarligt. Dom var verkligen rädda över att lärarna skulle hitta deras gömma av saker. 
”No probz.” svarade jag bara enkelt. Hon slog igen dörren efter sig och jag började klä av mig. Att duscha på kort tid med så många krämer man ville prova var omöjligt, men det gick. Oliwia hade vänligt nog lagt fram en grå långärmad tröja åt mig, ihopvikt bredvid ett par svarta jeans. 
 När jag klätt på mig lät jag dem visa mig hur man fick ha håret eller hur mycket smink man fick ha. Resultatet var bra, men inte något jag självmant skulle göra med mitt utseende. Håret i en inbakad fläta, endast lite mascara på ögonfransarna och puder. Mer än det fick man inte göra med sitt utseende för att inte attrahera dem få manliga eleverna på skolan. Det var iallafall så Jaquline hade sagt det. Jag satte mig på sängkanten och drog på mig mina converse. En knack på dörren meddelade att det var dags för oss att gå. Oliwia drog mig i armen ut genom dörren, till korridoren som var fylld med elever till bredden. Några manliga elever gick förbi med en lärare fram i ledet och en bak. Dem slängde inte en enda blick på någon av tjejerna. Wow, stackars killar. Undra när dem kommer förlora oskulden. Bara tanken var skrattretande tills det slog mig att dem kanske var skickade hit för sitt dåliga beteende. Då hade dem antagligen redan legat runt en massa. 
”Gå! Mrs. Auree kommer! Skynda.” väste Jaquline i örat på mig. Jag ville verkligen inte möta en sträng lärare nu, vilket denna lärare verkade vara med tanke på hur skräckslagen Jaquline lät.  Istället för att tänka mer på om läraren är hemsk eller ej började jag gå. Naturligtvis skulle jag få en och annan spark på benet, men det gjorde inget såvida jag slapp träffa ’Mrs.  Auree’. Väl inne i matsalen blev vi förda till ett bord genetemot killarna. Mat låg redan på tallriken fast jag visste inte om man kunde kalla det för mat eller inte. Sörjan var vit med gröna ärtor i. Bredvid låg en brun sås med klumpar i och den sista touchen var ju så klart berget med isbergsallad som börjat bli brun i kanterna av att fått ligga på tork alldeles för länge. 
”Varsågod och sitt!” ropade en av dem högst uppsittna läraren från en podium i bortre delen av salen. Stolarna skrapades mot golvet när alla slog sig ned. Utan att vänta på någon befallning började alla hugga in på maten. Den var knappt ätbar, men gick att få ned tillsammans med lass mjölk. Och det här skulle vara en lyxskola?
”Det här påminner om en film jag sett.” viskade jag över till Oliwia som satt rakt framför mig. Hon log snett mot mig. 
”Det påminner mig om flera filmer jag sett.” skrattade Jaquline i örat på mig. 
”Yeah. Skumt ställe, varför gör dem inte en film här?” föreslog jag humoristiskt. Oliwia flinade stort mot mig bakom sitt genomskinliga mjölkglas. Det enda jag kunde göra var att le tillbaka, men istället mötte jag en blick snett bakom henne. Två blåa ögon såg rakt in i mina och en vit tandrad fyrades kort efter emot mig.

 

 

Snabbt vek jag av blicken från den blonda killen som sett mig. Inge ide att skaffa nya vänner, Justin skulle ändå komma hit om några timmar och ta med mig från det här ruttna helvetet. Ändå kunde jag inte undgå att kolla upp på honom igen. Hyn var nougatfärgad vilket tydde på att han antagligen varit på en solsemester. De blonda lockarna omringade hans hjässa på ett perfekt sätt, läpparna var ljusrosa och käkbenet gav halsen en liten skugga. Han kollade tillbaka på mig medan han samtalade med sin kompis. Generat vek jag återigen av ögonkontakten.

”Sluta.” väste Jaquline i örat på mig. Jag vred huvudet åt hennes håll med ett förvirrat ansiktsuttryck.

”Ingen kontakt med killarna. Inte ens ögonkontakt. Och dels så har du redan en kille. Var trogen.”

”Jaja, jag är inte direkt otrogen om jag kollar på en annan kille?” frustade jag surt och sköt in min gaffel i munnen. Sörjan gled rakt ned i min strupe. Jag gjorde inget besvär i att sitta och tugga på något som inte var tuggbart.

”Skit samma… ät snabbt. Vi har fem minuter kvar.” peppade Oliwia mig. Alla vid samma bord som oss började själv sleva i sig det sista man hade på tallriken när jag redan var klar. Jag lutade mig nöjt tillbaka i stolen. Nu slapp jag i alla fall gå omkring hungrig.

”Varför äter ni så sent?” undrade jag. Det var något jag verkligen inte förstod. Alltså… vem äter middag klockan tio på kvällen? Det är ju helt galet. Man brukar ju äta klockan sju eller något. Tio är ju tiden man ligger och sover. Typ.

”Vissa går i skolan tills nio. Dem ska ha tid att vila en stund innan middagen. Alla måste äta tillsammans.” förklarade Jaquline för mig. Jag nickade utan att ens ha hört ett ord av vad hon berättat. Min hjärna var för trött för det. Eller snarare var jag för trött för det. Det var svårt för mig att tänka att jag imorse suttit vid ett bord och ätit lunch i New York, och nu åt jag middag i Frankrike. Ella hade snabbt förflyttat mig från New York. Det var nästan som att hon hade haft ett plan som stod redo dygnet runt för att skicka mig till Frankrike.

 

***

Jag gick med snabba steg ned för trappan. Skulle jag ta hissen skulle Justin se att jag gått vid just den tiden, han skulle säkert få portvakten att ge honom banden från övervakningskamerorna i hissen. Jag gav entrén en blick innan jag beslutade att det var säkrast att ta bakdörren. Justin skulle inte under några omständigheter få veta vart jag hade gått. Bilarna åkte fram och tillbaka i hastig fart på gatorna framför mig. Jag drog på mig luvan och sträckte fram en hand i luften framför mig för att fånga in en taxi – något jag snabbt gjorde.

”Vart vill du åka min sköna?” frågade taxichauffören charmigt. Jag himlade med ögonen och sade adressen. Han nickade lydigt. Taxichaufförer ska köra och vara tysta, men denna var helt galen. Han slog på ’Why can’t we be friends’ och sjöng i full hals med. Bara att sitta här gjorde mig generad, inte för att någon såg oss. I flera sekunder övervägde jag att hoppa ut, byta taxi men till slut stannade han utanför det stora huset. Taxichauffören tog betalt men när jag bad honom behålla växeln protesterade han.

”Nej! Rätt ska vara rätt!” röt han irriterat, alldeles högröd i ansiktet. Innan han hade hunnit göra det han ansåg var rätt hoppade jag ur bilen. Han ropade efter mig med sin hesa röst. Snabbt skyndade jag mig in i trapphuset, sedan in i hissen. Så fort jag kom upp i lägenheten stod han där.

”Noelle?” utbrast han förvånat. Jag höjd på båda ögonbrynen i en hastig rörelse. Förvånaden lade sig inte för det. ”Vad gör du här? Alltså… du hatar väll mig?”

”Kanske det Hunter. Men jag måste ge dig en sak.” sade jag snabbt och enkelt. Jag ville inte dra ut på det här mer än nödvändigt. Han drog en hand genom sitt korpsvarta hårt som växt en aning i nacken.

”Vadå? Ska jag vara en liten brevduva nu eller?” frågade han ironiskt med en fnysning gömd i rösten.

Jag flinade glädjelöst mot honom. ”Om jag inte sms:ar dig ikväll så ska du ge det här till Heather. Om jag sms:ar dig, ska du riva sönder det. Förstått?”

”Varför ger du det till mig?” frågade han och tog emot det stora, orangea kuvertet.

”Jag vet inte. Det känns rätt. Ge det bara till henne om jag inte sms:ar, okej? Och hälsa Nella är du snäll.”

”Fine. Hej då…” vinkade han av mig. Jag ställde mig i hissen och gav honom en ironisk slängkyss innan dörrarna slogs igen. Jag hann skymta ett leende på hans läppar vilket gjorde mig glad. Hunter och jag kanske kunde vara vänner trots allt.

 

 

Jag gick med snabba steg mot resturangen. Lucas satt redan vid ett bort längst vid fönstret. En bråkdels sekund övervägde jag att sticka där ifrån, men han hann skymta mig. Liksom på Hunter spreds ett leende på hans läppar. Sen sist vi sågs hade han rakat av skägget runt munnen vilket fick honom att se ett flertal år yngre. En klocka plingade till över mig när jag gick in i resturangen.

”Hej.” hälsade Lucas en aning vänligt, en aning skyggt.

”Hej på dig.” mumlade jag till svar och hängde av min jacka på stolryggen. Han kollade upp på mig.

”Jag beställde… hoppas det är okej?” log han tveksamt. Det verkade som att han var rädd för mig. Som om jag skulle få ett anfall och hoppa på honom. Som om jag skulle stänga inne honom på resturangen och tutta eld på den.

”Det beror på. Vad beställde du?”

Han hann inte besvara frågan innan en servitris lade ned en tallrik pasta pesto framför mig med ett glas coca-cola. Lucas hade beställt detsamma, utan peston och med tomatsås istället.

”Tack.” sade jag bara artigt. Han nickade och började äta. Vi åt maten i tystnad. Ingen av oss sade ett knyst ända tills Lucas bröt tystnaden genom att säga;

”God mat dem har här.”

”Mm.” instämde jag en aning för hårt. Han kollade besviket ned på sina fingrar men kollade snabbt upp när dörrklockan pinglade till bakom oss.

”Ella?” utbrast han förvånat. Rödheten spreds snabbt i ansiktet på honom, som om hans hade svalt all mat han haft i munnen bortsett från att han inte hostade och hulkade. Jag blev genast stel som en pinne. Fuck.

”Lucas? Noelle?!” mitt namn utbrast hon en aning högre än Lucas’. Alla blickar fördes mot oss.

”Jag har sagt åt dig att aldrig träffa honom! Du ger mig inget val. Jag gav dig oräkneliga chanser Noelle. Du ska till Frankrike och där med basta!”

***

 

”Kom igen Noelle! Upp med dig!”

Jaquline slet i armen på mig. Jag muttrade till men satte mig käpprakt i sängen och kollade sömndrucket på henne. Oliwia stod vid spegeln över byrån med en mascara i handen. Jag drog en hand genom mitt hår.

”Vad äre?” gäspade jag trött. Jaquline pekade på klockan som visade halv 6. Lektionerna började halv sju, men frukosten var klockan sex. Ville man ha frukost så skulle man vara där 6, annars fick man inte komma in och då fick man vänta tills lunchen kom, vilket var klockan tre på eftermiddagen. Det var stora mellanrum mellan målen vilket var sjukt.

”Vi plockade fram din uniform.” sade Oliwia och pekade på högen med kläder som låg vid min sängfot. Jag drog åt mig uniformen som bara ett fåtal sekunder senare satt på min kropp. Håret drog jag upp i en hästsvans och sminket lät jag Oliwia fixa precis som igår kväll.

”Redo att gå? Din första skoldag!” hurrade Jaquline utan någon glädje i rösten alls. Jag nickade och tog ett stort kliv ut i den tomma korridoren. Det enda som hördes var ekandet av gående klackskor bakom oss.

”Gå.. fort!” viskade Oliwia och Jaquline i öronen på mig. Vi började gå snabbt men stannade tvärt när läraren ropade mitt namn. Jag bad dem båda att gå innan jag själv vände mig om. En ung, vältränad lärare i sportoverall stod med blicken spänd i mig.

”Rektorn kallar på dig.” sade hon bara snabbt innan hon vände om. Ekandet vi hade trott kom ifrån klackskor kom i själva verket ifrån hennes gymnastikskor som förvånads vis nog hade en klack. Jag gick efter henne igenom den stora skolbyggnaden tills vi kom fram till dörren in till rektorns kontor. Där lämnade hon mig. Jag tryckte ned handdtaget till den mörka dörren och slog upp dörren på glänt för att sticka in mitt huvud emellan.

”Noelle.” hälsade Rektorn strängt och hänvisade mig till stolen. Någon satt i den andre men jag kunde inte se vem det var. ”Du ska få lämna oss idag.”

Jag vred på huvudet och mötte en blick jag kände igen.

---

3329 ORD LÅNGT! Weeey! Kommentera en massa nuuuuu så blir jag glad glad glad! Älskar er! <3

”Halv tio.” ljög jag snabbt. Hans blick övergick snabbt till misstänksamhet, så jag slängde på ett leende.
”Okej.” gav han upp. Nöjt lade jag mig ned med mina ben över hans i soffan och klickade på tv:n. Inget roligt visades dock, så jag stängde av den igen. I samma stund som tv:n slocknades, hördes ett rassel utifrån hallen. Sedan ett gnissel utav att dörren öppnades. En klump spreds i min hals. Rädslan över att det skulle vara en mördare eller något liknande var stor. Dörren slogs igen och steg rörde sig mot vardagsrummet. Skuggan i golvet kom närmre och närmre, till sist dök en liten kvinna upp i dörröppningen.
”Justin?” flämtade hon förvånat med skräcken i ögonen.
”Mamma?” utbrast Justin med samma förvåning i sin egna röst. Förvirrat kollade jag stint på honom. Mamma? Va?

 

 

Rummet stod tyst. Det ända som hördes var sörplandet från teét i kopparna Pattie ställt fram åt oss. Justin hade inte lyft på sin kopp än, vilket hade resulterat att den så småning om slutat ryka av värme och istället blivit iskall.

"Såå..." började Pattie tveksamt. Jag särade på mina ögonlock som varit nedslagna ett tag för att kolla på henne. Det bruna håret låg fritt på ena axeln, läpparna var perfekt ifyllda i en röd färg. Kläderna hon bar passade hennes kroppsform perfekt, som om det var dem som hade format sig efter henne och inte tvärtom. Ungdomligheten gick inte att undgå i hennes utseénde. Justin harklade sig stel bredvid mig innan han lutade sig tillbaka i soffan som knarrade till under oss.

"Vad gör du här?" frågade Justin barskt. Pattie ryckte till av hans hårda tonfall.

"Jag... erm... har bott här dem senaste månaderna." avslöjade hon tveksamt utan att släppa innehållet i sin kopp med blicken. Hon verkade vara rädd för Justin. Rädd för sin son. Patetiskt.

"Det är min lägenhet. Inte din." muttrade han allvarligt. Stelnaden i rummet var enorm. Det fanns ingen glädje hos Justin över att få träffa sin mamma efter några år. Fast ioförsig så hade dem splittrats på ett någolunda dåligt sätt. Så som jag och Ella splittrades. Genom bråk. I det här fallet var det ju genom misshandel, när Justin slagit Pattie gul och blå när han kommit hem full en natt, iallafall vad jag hade fått veta. Men Justin och hemligheter var en stor kamp för mig. Tårar samlades i Patties ögonvrå, men hon hann torka bort dem innan dem ens hunnit börja rinna.

"Kan du förklara det då? Vad du gjorde i min lägenhet?" fräste Justin ilsket. I just det tillfället så kanske han var lite hård mot Pattie som redan verkade vara livrädd över att vara i samma rum som sin son, pojken som en gång i tiden aldrig gjorde någon illa men hade det som vardagsmat nu för tiden.

"Justin... du är fortfarande min son. Jag berättade för Scooter att jag tänkte starta ett liv i New York, och han tillät mig att bo i din lägenhet då du inte ens var här. Han sa att du aldrig var här, så jag tänkte att jag kanske kund--"

"Tänkte? Scooter? Är det här Scooters lägenhet tror du?!" avbröt Justin henne och kollade ilsket ned på sina ihopknäppta händer. Koppen Pattie höll i började skaka mot té-fatet under den. Dock var det snarare Pattie som började skaka.

"Jag... Justin... jag menade inte... förlåt. Jag ska... jag... jag ska packa och åka." ursäktade hon sig. Rädslan speglades i hennes ögon. Då kändes allt fel. Visst - jag kan vara rädd för Justin då och då, men att Pattie som är hans mor ska behöva sitta med tårar i ögonen bara av att prata med honom var helt fel. Jag skakade på huvudet.

"Nej. Åk inte. Ni två måste lösa det här." bestämde jag snabbt. Justin kollade argsint på mig. "Jag gjorde det med Ella. Nu är det din tur. Och ansträng dig en aning för i helvete. Det är din mamma du pratar med Justin!"

"Som om du hade något vett när du pratade med Ella." konstaterade han medan han kliade sig i nacken.

"Jag pratade inte med henne undra alla år. Om jag hade gjort det kanske vi inte hade varit i den här positionen. Du behöver inte bry dig om Pattie eller älska henne, gör vad fan du vill. Men du kan åtminstone be om ursäkt för att du misshandlade henne! Något jag inte gjorde med Ella iallafall." påminde jag honom och gick sedan ut ur rummet. Mina steg fördes mot sovrummet. Väl inne drog jag av mig mina kläder och drog på mig en av Justins t-shirts och kröp sedan in under täcket för att falla in i djup sömn bara några minuter efter.

 

 

Justins varma hand låg placerad på mitt lår, vilket kanske borde kännas obehagligt, något det brukade göra såvida vi inte hade sex. Men nu kändes det perfekt. Jag behövde hans närhet. Alla nerver inom mig ville ha med honom att göra, få känna hans beröring. Jag gnuggade min sömndrucket i ögonen och sneglade på klockan. Halv 2 på eftermiddagen.

"Justin." väste jag medan jag puffade på hans sovande kropp. Hans ögonlock särade på sig så att hans hasselbruna ögon skulle kunna se vem det var som väckte honom. När han märkte vem det var spreds ett leende på hans läppar.

"Hey. Är du redan hemma? Och..." gäspade han oförstående, "i pyjamas?"

"Klockan är två. Jag vaknade nyss." berättade jag långsamt i hopp om att han inte skulle bli alltför sur över att jag glömt bort att ställa alarm igår kväll innan jag gick och lade mig.

"Jaha. Det är din undervisning. Bara ingen paparazzi får tag på ditt betyg, då kommer dem fatta att du inte är bra för mig."

"Är jag inte?" flämtade jag förolämpat tilll honom. Justin kollade upp på mig med ett brett flin på läpparna.

 

 

"Nej. Du är min drog, jag vill ha dig hos mig hela tiden. Besatthet och droger är väll inget bra?" svarade han charmigt. Allt för charmigt för att hindra mig från att böja mig ned och kyssa hans mjuka, våta läppar. Kyssen varade dock inte länge alls, utan blev avbruten utav Pattie som knackade på dörren. Jag kollade förvånat på Justin. Hade dem löst det igår trots allt? Hade han låtit henne stanna här? Dörren slogs upp på glänt och Patties sminkade ansikte tittade in.

"God morgon. Jag hade lagat lite mat till er om ni vill ha. Noelle jag ringde och sjukanmälde dig imorse eftersom att du inte vaknade av larmet Justin ställt åt dig eller av att jag väckte dig. Du var förmodligen utmattad över helgens bravader så jag tyckte det skulle vara bäst om du bara fick sova ut." meddelade Pattie vänligt. Tacksamheten som bubblade inom mig uttryckte sig som ett leende.

"Tack Pattie." tackade jag uppriktigt. Hon nickade innan hon stängde igen dörren så som den varit innan hon öppnat den. Jag sträckte mig efter vattenflaskan som stod på nattduksbordet och tog två klunkar av den.

"Nej Noelle! Det är inte va--" Justins försök i att hindra mig var redan för sent. Vodkan hade redan runnit ned för min hals, ned i magsäcken på mig. Jag hostade till, en större deal var det inte. Det var inte direkt första gången jag drack på morgonen.

"Vadå, vill du inte att jag ska dricka?" flinade jag mot Justin som suckandes placerade sitt bruna huvud på kudden.

"Den Noelle jag lärde känna gjorde ju det. Jag sa bara att det inte var vatten för att du förmodligen förväntade dig det."

"Jaha." andades jag enkelt ut.

Jag reste mig upp ur sängen och drog upp mitt hår i en hästsvans innan jag gick fram till garderoben, där jag drog ut en svart huvtröja och ett par vita Jeans som jag beslutade att ta på mig inne på badrummet där jag även sminkade mig. När jag kom ut i sovrummet igen var sängen bäddad och Justin spårlöst försvunnen. Jag antog att han gått ut till Pattie i köket, så jag gjorde detsamma. Som jag hade anat satt han vid köksön med en tallrik laxpasta framför sig tillsammans med ett glas coca-cola. En orörd tallrik stod placerad bredvid hans med ett cola glas nästintill sig vilket antagligen var min. Pattie räckte över bestick åt mig och jag började genast äta av den, nu, svala maten. När tallriken var tom tog Pattie den och lade ned den i diskmaskinen. Justin satt med blicken ned i telefonen och sms:ade med någon jag gissade vara Jonathan. Tydligen så hade dem två inte setts på länge då han suttit med den under nästintill hela middagen.

"Vad ska ni göra nu då?" frågade Pattie glatt. Kvinnan verkade aldrig tappa humöret. Förstås så var hon ju upprörd i går, men när inga bråk stod i vägen så verkade Pattie vara glad jämt och ständigt. Igår hade det verkat som att hela hennes värld hade rasat ihop, men idag så verkade allt vara frid och fröjd. Tystnaden lade sig över köket då jag förväntade mig att Justin skulle svara - något han inte gjorde.

"Jag vet inte riktigt... ta mig hem kanske. Rosie kanske är orolig eftersom jag inte har batterier på mobilen."

"Rosie? Din moster?" frågade Pattie ovetande. Jag nickade hastigt, kanske för hastigt. "Ah, Justin berättade igår."

"Jaså? Ja. Hon är i Philadelphia hos min mormor och morfar. Jag hade dock oturen och fick stanna kvar här i New York. Skolan och sånt..." ljög jag. Ljugandet var inte något jag var världsbäst på så jag hoppades att Pattie inte skulle bli misstänksam utan skulle lämna ämnet bara.

"Jaha vad tråkigt. Vart ska du fira jul någonstans Noelle?" undrade hon nyfiket. Värst var hon ville veta då...

"Jag vet inte riktigt. Med min moster någonstans tror jag. Annars bestämmer väll Justin." svarade jag och försökte hålla humöret uppe trots alla jobbiga frågor Pattie ställde. Nu ville jag bara att Justin skulle höra att jag nämnt hans namn och hoppa in i samtalet, men det gjorde han inte utan satt bara med blicken ned i telefonen som för några minuter sedan.

"Ja, men okej!.. Hur går det i skolan då?" Den typiska frågan alla ungdommar som skippade skolan inte ville höra.

"Jo... öh... ja.. men, jag tror väll att det går... bra?" stammade jag nervöst fram medan jag puffade på Justins fot under bordet. Ingen reaktion visades i hans ansiktsuttryck, utan han reste sig bara upp och gick in på sovrummet igen.

"Nämen vad bra!" tjoade Pattie som om det vore Justin hon talade till. "Men oj vad klockan går. Nu måste jag kila. Hej då!"

Snabbt skyndade jag mig in på kontoret i lägenheten innan hon skulle hinna bjuda med mig ut på sina ärenden, kanske en lunch. Lunch. Pappas visitkort. Jag drog fram det ur bakfickan ur jeansen då jag hade turen att bära samma som dagen då han givit kortet till mig. Oturligt vis nog var byxorna tvättade, men nummret syntes fortfarande i suddiga siffrof. Jag slog in dem på den vita trådlösa mobilen. Signal efter signal gick fram innan han äntligen svarade.

"Lucas Hastings, vad kan jag stå till tjänst med?" rabblade han fram i luren med sitt jobb-tonfall. Just det tonfallet gav mig rysningar, kalla kårar om man kunde säga det tilllochmed. Jag hatade folk som tog jobbet på så stort allvar.

"Öh... hej det är Noelle." mumlade jag fram. Hettan spred sig på mina kinder och jag kunde slå vad om att dem skiftat färg till en mörkröd nyans. Varför vart det pinsamt helt plötsligt? Det borde väll inte vara genant att tala med sin egna pappa? Eller?... Han andades lättat ut i andra änden som om han hade trott att jag aldrig skulle ringa.

"Jag trodde något hade hänt. Alltså jag hoppades att du skulle ringa igår, men då gjorde du inte det så jag trodde något hade hänt med dig som förhindrade att du kunde svara i telefon. Så jag köpte en bunt skvallertidningar men där stod det inget om att du hade råkat illa ut så då gav jag upp hoppet över att du skulle ringa till mig." sa han snabbt i luren.

"Jaja, strunt samma. Villle du träffas eller inte?" suckade jag tillbaka. Allt jag ville var att få allt det här, kontakten med honom, överstökat.

"Jo. När kan du ses tror du?" frågade han nervöst. Nervositeten smittade snabbt av sig från honom till mig. Fuck.

"Om två timmar?" föreslog jag och lutade mig mot den lattefärgade väggen nästintill dörrne ut till den franska balkongen.

"Det blir toppen. Ska vi säga att vi möts... på Carmines klockan halv fem?" bubblade han fram, utan den jobbiga jobb rösten nu. Jag nickade långsamt tills jag kom på att han inte såg mig och svarade ett simpelt 'Ja.'

"Ja, ja, bra då. Vi ses senare då... hej." sa han stelt medan han övervägde om han skulle säga 'Kram' eller 'Puss', kanske ett 'Jag älskar dig'. Men ett 'Hej' räckte tydligen för honom. Jag slängde ned telefonen på skrivbordet igen och gick sedan ut i hallen där jag så tyst som jag kunde drog på mig mina ytterkläder. Jag skulle behöva göra ett stopp innan mötet med Lucas, och Justin fick verkligen inte veta vart jag skulle åka.

---

Jag är sjuuuuk - bätter uppdatering. HAHAHAH omg nej. Men aa vi får se om jag är hemma imorgon med. Ska verkligen försöka krypa till skolan imorgon så gott det går, men vi får se dock! Skrivet på pappas dator, orkade inte ta upp min då hela min kropp är helt paj. Mehehehe... ;) 

Kommentera nu, alla kommentarer ni ger till mig är alldeles underbara älsklingar! Så kommentera en massor! Bara ett enkelt "Bra" räcker, det måste inte vara en bibel! Kommentera! ❤

 

”Träffa honom då. Jag har lite ärenden att göra i alla fall, så du kan ju träffa honom på onsdag kanske? Efter skolan? Jag ska till Seattle då, över natten bara. Då kan du ju umgås med honom.”

”Ja… okej…” svarade jag och kände genast av en otäck yrsel, även fast jag låg ned. ”Justin…” jag satte mig käpprakt upp i sängen, vilket inte var så smart. Svarta fläckar tog över min syn och min känsel i bena försvann. Lungorna på mig täpptes igen och inte ett andetag ville ta sig igenom.

”Noelle?” ropade Justin bredvid mig, men det lät som att han var flera kilometer iväg. ”Noelle!”

Mer hann jag inte uppfatta innan jag föll ihop på golvet.

Spritt språngande naken.
"Kan vi inte bara ha sex nu?" frågade han vädjande. Inte ett ord ville lämna min strupe, så allt jag gjorde var att slänga mig runt hans hals. Morgonrocken fick han av ganska snabbt så vi stod båda nakna framför badrumsdörren bara någon bråkdels sekund därefter. Med ostadiga steg tog vi oss till sängen. Madrassen guppade till under min nakna rygg när vi landade där.
Jag rullade runt så att jag istället låg överst. Justins stora händer tog mig om brösten och började massera dem. Lusten hade definitiv kommit tillbaka. Jag slängde över mitt blöta hår på ena axeln för att ha fri syn över hans vackra ansikte. Kyssarna blev vildare och vildare, men något förspel blev aldrig av innan han var djupt inne i mig.

 

 

Hela jag var svullen. Inget kändes okej just nu. Det värkte i höftbenet så fort jag rörde på mig. Hur hårt hade Justin gått på igår? Jag kom inte ens ihåg det själv. Madrassen sjönk ned en aning till sidan av mig vilket fick mig att förflytta min blick dit. Det var bara Justin som hade rullat runt så att han låg ansikte mot ansikte med mig, dock sovandes. Klockan hade passerat fyra för längesedan men att väcka honom kändes inte rätt. Vi hade båda druckit ganska mycket igår vilket resulterade en stor jävla huvudvärk. Justin skulle vara fylld med ilska om jag på något hemskt sätt skulle väcka honom, så som att peta på honom. Så det skulle helt enkelt vara lättast om han vaknade självmant.

 Cece hade blivit tvingad av mig att komma hit i morse med lite kläder åt mig, för allt jag hade var ju klänningen och klackskorna jag burit igår kväll. Tiden tickade långsamt förbi. Vad skulle jag hitta på då? Jag reste mig långsamt upp ur sängen och tippade förbi alla våra kläder fram till badrumsdörren som jag stilla stängde igen bakom mig.

Duschen varade inte alls länge. Jag ville inte väcka Justin under några omständigheter. Att ha det lugnt och tyst runt omkring sig kunde faktiskt vara skönt till och från. Jag knäppte gylfen till dem ljusa skinny-jeansen Cece dragit ut ur min byrålåda hemma. Tydligen hade vi samma stil då hon tagit med sig en röd/svart rutig skjorta till jeansen som nu satt på mina ben. Jag granskade min kropp och ansikte en sista gång i hel kropps spegeln innan jag gick ut ur badrummet. Justin sov fortfarande som en liten bebis när jag skuttade ut genom dörren till hotellrummet, ut i korridoren. Städerskan som stod och dammsög borta vid hissen gav mig en skräckslagen blick. Hade jag skrämt henne eller kände vi varandra? Kanske hade hon hört oss igår? Jag drog min skinnjacka tätare kring kroppen och valde att istället ta trapporna. Att stå kvar hos henne var inte ens ett alternativ. Förmodligen så visste hon inte hut, för när jag såg att hon stirrade vek hon inte undan blicken utan fortsatte ha blicken liggandes på mig. Sådant störde jag mig på. Folk som inte blev generade av att bli påkomna, utan bara fortsatte stirra eller göra vad dem än gjorde när dem blev påkomna. Jag skakade av mig tankarna i samma stund som min fotsula mötte golvet på bottenvåningen. Lobbyn var fylld med kostymklädda män, vilket tydde på att det förmodligen skulle pågå en konferens här idag. Jag drog ned mitt svarta hår över ansiktet medan jag sick-sackade mellan dem tjocka männen. Ett antal var kanske riktigt heta, men inget jag lade större tyngd på.

”Noelle?” hörde jag en raspig röst bakom mig. Fan, hade Justin vaknat och kommit efter mig eller?

Jag snodde runt och mötte ett annat ansikte än Justins. Detta ansiktet var gammalt, skäggigt. Gröna ögon stirrade rakt in i mina medan personen funderade. Kindbenen stack ut och konturen runt käkbenet var tydligt. Det var min far som stod framför mig. Rädslan tog fart i mig. Allt jag ville var att springa där ifrån, men mina ben hade låst sig. Dem ville inte röra sig en centimeter ifrån stället jag förstelnat på.

”Är det verkligen du?” frågade han osäkert. Bara för att få honom säker så nickade jag stelt.

”Det var ett tag sedan. Tre år sen eller?” hostade han fram. Inte ens en kram fick jag. Men så hade det alltid varit i min familj. Far hade varit värst. Jobbet hade han tagit i första han, det började under samma år som jag fyllde 6.

”Mhm”, hummade jag fram. Min röst vägrade fungera. Även om den hade gjort det skulle jag säkert bara stammat eller något sådant. Han skulle nyss yttra ännu ett ord när dörren till konferens salen slogs upp. Istället drog han fram ett vitt litet visitkort ur fickan till sin kavaj och räckte över det.

”Ring mig. Vi kan gå på lunch eller… tja, vad du vill.” sa han innan han försvann bland folkmassan. Mina ben förmådde sig att fungera igen, så jag sprang det fortaste jag kunde ut ur lobbyn. Folkmassan jag sprang in i blev upprörd men gjorde ingen större sak av det. Med blicken naglad i kortet så gick jag framåt.

 

Lucas Hastings. Advokat.

08 234 213

 

En grå blomma prydde ena hörnet på papperskortet. I flera sekunder stod jag och stirrade på blomman. På kortet. Övervägde om jag någon dag skulle ringa eller om jag skulle riva sönder kortet och slänga det. Kanske var det värt att behålla? Jag kunde få svar på en massa frågor jag funderat på i hela mitt liv. Beslutsamt så lade jag ned kortet i bakfickan på jeansen och fortsatte sedan målmedvetet mot närmsta Starbucks.

 

 

Justin satt redan upp när jag klev innanför dörren igen. Hans blick for genast mot mig. Ilskan blixtrade till i hans ögon och han for snabbt upp ur soffan och tryckte mig mot väggen. Luften lämnade mina lungor på bara någon bråkdels sekund. Den ville inte heller komma tillbaka då Justin höll sin hand mot min strupe. Små väsningar var det enda min hals gav ifrån sig. Vad hade jag nu gjort?

”Är du dum i hela jävla huvudet?!” röt han ilsket mot mitt ansikte. Salivdroppar från hans mun placerade sig på min heta – nu förmodligen – röda kind. ”Du kan ju inte göra såna buissness fan!”

”V-v-va-a-ad-då-å?” lyckades jag stamma fram med pipig stämma. Justin lade huvudet på sned medan han mumlade en svordom.

”Hora runt! Ta betalt för att knulla! Paparazzis ser dig ju! Du är överallt på internet!” skrek han.

”V-v-a-a-d-då-å? H-h-o-o-ora-a?” fick jag fram medan jag i misslyckat försök försökte lossa på hans grepp om min hals. Mitt huvud höll på att explodera kändes det som. Snart skulle jag väll dö.

”V-v-a-d-då?” härmade han mig ilsket. ”Varför har du aldrig berättat för mig att du är en hora?!”

 Han höll upp sin mobilskärm framför mitt ansikte, men det var för svårt att tyda vad bilden föreställde då mina ögon var fyllda med tårar. Till sist fick jag bort tårarna som istället rann ned på min kind och kunde se bilden tydligt. Det var bilden på när jag och Lucas stod i lobbyn, när han räckte över sitt visit kort. Rubriken under bilden tydde; ”Biebers tjej hora? Vi har bilderna när hon gör affärer med en av landets högsta advokater!”

Jag höll nästan på att svälja min tunga. Dels för att det var äckligt. ”D-d-d-e-et ä-ä-är m-in pap-pa.”

Justin släppte greppet om min hals och kollade förbryllat på mig medan jag kippade efter luft.

”Din pappa? Du sa ju att din pappa lämnat er. Så som i död?” frågade han oförstående. Jag kollade ilsket upp på honom från golvet med handen runt min hals. Tårarna ville inte sluta rinna ned för kinderna på mig. Att Justin trodde så om mig var nog det som gjorde mest ont. Att han tagit till med våld, det var nog det näst värsta.

”Nej. Han hade stuckit, lämnat oss! Han lever ju fortfarande din jävla idiot! Och så försöker du döda mig?! Jag hatar dig! Argh… Jag hatar dig!” skrek jag från golvet, men lyckades snabbt därpå ta mig till sovrummet. Jag smällde igen dörren efter mig och slängde mig på sängen med ansiktet nedtryckt mot den vita kudden.

En smäll ekade ut ifrån hallen. Han hade förmodligen slagit till väggen. Det var problemet med honom. Hans ilska gick ut på våld. Att andas in och ut, försöka lugna sig var aldrig ett alternativ för honom. Jag pressade mitt ansikte mot kudden och lät ett skrik lämna min strupe, men som dämpades ned av kudden. Skriket pågick tills det kändes som att min röst försvunnit. Då hulkade jag bara. Tårarna hade tagit slut. Ögonen sved och var torra. Halsen var öm. Jag ville bara försvinna här ifrån… ville att Rosie skulle komma hem. Jag var rädd. Rädd över att Justin skulle döda mig om något sånt här någonsin hände igen. Var det inte han som älskade mig? Skulle man inte ta vara på folk man älskade? Tankarna i mitt huvud gav mig huvudvärk. Justins ord ekade i mina öron. Varför har du inte berättat för mig att du är en hora… hora… hora… hora… hora… Det var ord jag aldrig skulle kunna släppa taget om. Ett dämpat skrik hördes igenom väggen och tårar började återigen rinna ned för mina kinder. Det här var inte likt mig. Fast vad jag hade hört så kunde det vara traumatisk chock. Det var nog var det här var, intalade jag mig själv. Hur mycket jag än försökte dock, ville jag inte sluta gråta eller skaka. Inget ville ta slut.

 

 

Dörren in till rummet gnisslade till – något som gjorde mig livrädd. Jag pressade ansiktet mot kudden i hopp om att Justin inte skulle märka att jag reagerade som jag gjorde. Sängen knakade till när han lade sig ned bredvid mig och sekunden senare lade han sin arm runt min kropp. Jag slutade genast skaka. Närheten och värmen från hans kropp gjorde mig genast lugnare. Varför? Det var ju han som orsakat det här… Hans läppar pressades mot min nacke. Hans kinder var blöta, klibbiga vilket tydde på att han också gråtit.

”Förlåt…” viskade han hest i mitt öra. ”Förlåt för att jag nästan dödade dig. Förlåt för att jag skrek. Förlåt för att jag trodde på dem. Förlåt för att jag… fuck, för att jag är som jag är! Noelle, förlåt.”

”Mm…” var det enda jag lyckades svara. Han sa förlåt och jag kunde inte ens säga tack? Eller kyssa honom tillbaka? Istället för något sådant så tog jag mod till mig att krama om hans hand som låg över mitt bröst. Han kramade min hand mjukt tillbaka. Allt kändes en aning bättre nu. Med Justins armar omkring mig. Med hans närhet. Utan ilska.

”Det ska aldrig hända igen.” lovade han och drog armen tätare runt min kropp.

”Bra.” lyckades jag få fram även fast hela min hals var fylld med slem och värkte efter ansträngningen.

”Hur är det..?” ville han veta snabbt därpå. Tja, han hade nyss dödat mig. Vad kunde man svara på det?

”Jag är rädd.” svarade jag ärligt. Lögner var inget jag orkade ligga och hitta på nu. Lika bra att vara ärlig.

”För mig?” undrade han ledsamt. Jag kunde höra smärtan i hans röst, men ändå så nickade jag.

”Ja.”

”Noelle… jag vill inte att du ska vara rädd för mig. Det är det sista jag vill.” jämrade han sig bakom mig.

”Ja….” stammade jag fram. ”Du borde låtit mig förklara först.”

”Jag vet. Vad pratade ni om då? Du och din pappa?” Han ritade cirklar med sitt finger i min handflata medan han pratade. Jag ryckte på axlarna. Skulle jag berätta för Justin? Skulle han tvinga iväg mig?

”Han ville bara träffas, prata.” mumlade jag fram och bet mig hård i kinden. Blodsmak spreds snabbt i munnen på mig. Ångern fyllde mig fort. Jag hatade att ha skorpor i munnen. Fan… Justin suckade bakom mig.

”Vill du det då?” frågade han, förvånads vis nog.

Min blick svepte över väggen. ”Jag vet inte… jag har många obesvarade frågor som jag vill ställa.”

”Träffa honom då. Jag har lite ärenden att göra i alla fall, så du kan ju träffa honom på onsdag kanske? Efter skolan? Jag ska till Seattle då, över natten bara. Då kan du ju umgås med honom.”

”Ja… okej…” svarade jag och kände genast av en otäck yrsel, även fast jag låg ned. ”Justin…” jag satte mig käpprakt upp i sängen, vilket inte var så smart. Svarta fläckar tog över min syn och min känsel i bena försvann. Lungorna på mig täpptes igen och inte ett andetag ville ta sig igenom.

”Noelle?” ropade Justin bredvid mig, men det lät som att han var flera kilometer iväg. ”Noelle!”

Mer hann jag inte uppfatta innan jag föll ihop på golvet.

---

Inte superlångt, men spännande va? ;) Mehehehehe! Kommentera en massa nu, KANSKE FÅR UPP KAPITEL 40 IMORGON!! Men kommentera en massa då babessss! Älskar er!

Att sitta i hans knä kändes helt fel när man skulle hångla, det passade bra till kyssar men hångel? Gud Noelle, sluta tänka så jävla mycket! 

 Pirret i min mage gjorde mig alldeles galen. Jag ville studsa upp och ned som en bumbibjörn men kunde inte. Justin skulle bara se mig som fånig då och tro att han hade någon sorts makt över mig, vilket han inte alls hade. 

”Ska vi gå in på ditt rum kanske?” andades han tungt mot mina våta läppar. 

”Öh...” var allt jag förmådde mig att säga, men det var något han förmodligen tog som ett ja då han greppade tag om min rumpa och bar mig in på mitt rum innan han sköt igen dörren efter oss.

 

 

 

Trottoarerna var fyllda med folk som var på väg till olika ställen - som alltid. New York hade alltid folk på gatorna, vare sig klockan var fyra på eftermiddagen eller fyra på natten. Staden var fylld med liv, långt ifrån hur vissa delar av Dallas var. Slummen vid det stängda Museét där alla lodisar höll hus. När dem inte gjorde det dock, så åkte en massa femtonåringar dit för att ha sina minifester. Något jag likaså gjort i mina yngre dagar. Bara tanken på mitt lama festande gav mig ilningar. Dock hade det inte varat så länge då alla äldre snabbt fattat tycke om mig och släppt in mig på deras fester. Förbipasserande tjejer slängde en blick mor Justin, som charmigt log tillbaka.
"Lägg av." väste jag varnandes. Han sneglade snabbt ned på mig.
"Vadå, jag behöver knulla." skyllde han ifrån sig och fiskade upp en cigarett ur jackfickan.
"Vi låg för... ett par veckor sedan - och du vill ha mer? Dra mig baklänges."
"Nä, men jag kan gärna ta dig baklänges." klämde han in. "Badum tss..."
Jag suckade djupt. "Det är inte roligt om du tror det."
"It's fucking hilarious." flinade han och lade sin varma arm kring min midja. Cece som funnit sitt sällskap vinkade oss till henne. Justin fuktade sina läppar innan han drog med mig ditåt.
"Det här är Jean, han kommer ifrån Frankrike!" kvittrade Cece i sin presentation till Jean.
"Bonjour!" hälsade Jean vänligt på franska. Jag höjde retsamt på ena ögonbrynet mot Justin som skakade om hans hand.
"Bonjour. Je m'apelle Justin." svarade han utan några konstigheter. Vänta, va? Kunde Justin franska?
"Du har inte berättat att du kan franska." väste jag lågt i hans öra. Mungiporna på honom drogs uppåt.
"Det trodde jag du visste... Vet du vad Je t'aime betyder?" frågade han mjukt.
Jag nickade tveksamt. "Jag älskar dig."
"Gör du?" flinade han och ställde sig framför mig som ett hinder för mig att ta mig framåt.
"Du fick mig. Kanske, om du är snäll." skrattade jag retsamt. Skrattet var alldeles för högt. Högre än jag förväntat mig. Blickar från kön drogs snabbt mot oss och mina kiner hettade till.
"Jag är snäll. Det är bara alla andra som är ididoter och då blir jag sur." protesterade han snabbt som en riktig politiker lät det som. Jag lade en hand på hans varma nacke.
"Ja, du är väll snäll då." gav jag upp innan jag pressade mina läppar mot hans i en kyss. Dock varade den inte länge då Jean och Cece var ivriga på att få gå in på klubben. Justin fattade tag min hand i hans, fortfarande med det stora flinet på läpparna.
"Nu blir det åka av."
Klubben var fylld med folk i våran ålder, vissa kanske var äldre. Blickar brände mig i kinden när vi gick förbi. Justin fick mycket uppmärksamhet bara av att gå in på en klubb. Förmodligen för att han legat med alla tjejer  på den här klubben och varit i slagsmål med ala killar. Kanske för att han var Justin Bieber, popstjärnan. Justins grepp om min hand blev snabbt hårdare, även fast jag ville släppa taget. Min hand hade hunnit bli svettig på en kort stund så att hålla Justins hand var långt ifrån behagligt. Svettdroppar rann ned för min nacke. Vart kom allt det ifrån nu helt plötsligt? Nervosistet? Justin tog ett stort steg fram mot baren och släppte äntligen taget om min hand.
"Vad vill du ha?" frågade han mjukt med blicken på menyn. Massor av olika drinkar stod på den svarta tavlan i olika färger
"Den där." svarade jag och pekade på drinken som verkade innehålla cola och en massa vodka.
"Två såna." beställde Justin. Bartendern nickade innan han satte igång med våra drinkar. Musiken dånade ut ur högtalarna. DJ:n verkade inte bry sig så värst om volymen på musiken - alla fulla verkade njuta. Men för oss som var nyktra så var det en pina att höra så hög musik. Bartendern räckte över två avlånga glas till Justin och tog sedan betalt. Jean och Cece hade redan hittat några platser långt in i lokalen. Soffan var ljusblå och hade matchande kuddar klädda i paljetter, samt andra olika tyger. Jeans arm låg vilandes över Ceces bara axlar medan hon satt med en drink i handen.
"Jean berättade nyss om hans ställe i Frankrike! Han vill ta med oss dit!" tjoade Cece lyckligt.
"Tack, men nej tack." muttrade jag till svar. Jeans blick for snabbt upp på mig, upprörd.
"Gillar du inte Frankrike?" frågade han med brytning. När fransmän skulle tala engelska så tyckte jag alltid det lät så roligt.
"Jo. Men.. öh..." hasplade jag fram utan att veta vad jag skulle skylla på. "Justin och jag ska dit ensamma snart. Så det skulle vara tråkigt att åka dig med någon annan, han har planerat så värst mycket. Eller hur?"
Justin kollade ovetande på mig men fattade snabb vad jag babblade om. "Jaha, oui oui."
Ett tacksamt leende kröktes på mina läppar. "Såå... men tack för erbjudandet."
"Det var så lite mademoiselle."
Charmigt. Justin höjde på båda ögonbrynen åt Jean, men lät dem snabbt falla igen.
"Såå... är ni ihop eller Cec?" frågade jag nyfiket och förde glaset mot munnen. Cece fnittrade till.
"Jag vet inte! Jag träffade ju honom nyss."
"Well, jag har hört att fransmän är bra på att... du vet, älska." flinade jag i hennes öra.
Hon brast ut i hysteriskt fnitter. "Åh.. åhhh... men jag vet inte... åååh! Nu vill jag ju!"
"Nämen det är ju bra." skrattade jag och tog en klunk av min söta drink. Cece lutade sitt blonda huvud mot Jeans axel.
"Du.." viskade Justin in i mitt öra. Hans ansikte var så nära att hans läppar snuddade vid örat på mig. "Tycker du inte vi ska ta in på ett hotell ikväll... bara du och jag... ensamma..."
Hans varma fingrar började leka med mina, vilket gjorde mig alldeles galen. "Men ingen är ju hemma hos mig...?"
"Nä, men man får bättre feeling på ett hotell... Vi kan göra det i badkaret om du vill..."
Något uppstod inom mig. En härlig känsla, blandat med ett okontrollbart pirr.
"Mhm... vi gör det..." förmådde jag mig att säga. Justins ögon drogs mot mig istället för att kolla på Cece.
"Bra. Det här kommer bli bra tror jag..."


Värmen var obeskrivlig. Alla varma kroppar, tryckta mot varandra var alldeles för mycket. Svetten rann ned för Justins panna, likaså med min. Alla andra verkade dock ha en bra stund medan vi två stod som två grisa och svettades. Jag slog mina armar runt hans hals för att ge mig själv lite andrum till sidan av min kropp.
"Kan vi gå ut en stund?" flåsade jag in i hans öra. Musiken kändes inte lika hög längre, men alla verkade ha börjat kvickna till nu - senare inpå natten - och dansade för fullt på dansgolvet. Cece och Jean hade stuckit för ett bra tag sedan till Jeans våning på någon gata längre bort mot Upper East Side. Måtte han inte vara en Hallick eller något nu då... Justins fingrar greppade hårt taget om min handled medan vi sick-sackade mellan folkmassan. Till sist kom vi ut och fick en stämpel av vakten på handryggen i bevis om att vi varit där inne och skulle komma tillbaka in.
Det svala syret som fyllde mina lungor var lugnande. Huvudvärken började avta, hela min kropp kändes på något vis lugnare. Jag lutade ryggen mot tegelväggen, något som inte var så speciellt behagligt men det fungerade eftersom det inte fanns en bänk alls i sikte. Svettdropparna som rann ned för min kropp upphörde av den kalla tempraturen, vilket gladde mig. Att svettas när jag inte tränade eller hade sex störde mig. Svett äcklade mig på ett sätt, men när man hade sex eller tränade så var det en del som ingick att man duschade efter. Satt man i skolan och svettades så skulle man ju behöva gå runt alldeles äcklig hela dagen.
"Ska vi dra snart medan vi fortfarande har styrkan i kroppen?" andades Justin ut framför mig. Tydligen hade jag obemärkt sattit mig ned på marken istället, något jag märkte när jag behövde kolla uppåt för att se Justins ansikte.
"Okej." svarade jag även fast tröttheten var större än lusten inom mig. Klockan hade börjat närma sig sex på morgonen och vi hade dansat i flera timmar. Det var inte konstigt att jag var trött då. Justin gick återigen in på klubben och lät mig stanna kvar här ute. Jag behövde det nog mer än vad han behövde det, antog jag. Tiden det tog för honom att gå och hämta våra jackor var dock kort.
Väl påklädd vinkade Justin åt oss en taxi, men jag stoppade honom. "Kan vi inte gå?"
"Gå? Noelle, vilket hotell vill du ta in på? Något i närheten som är sjaskigt eller?"
Jag skakade på huvudet i avsmak. Jag ville ju inte ha en trekant med en råtta eller något.
"Exakt. Så vi tar taxin nu och sen har vi vilt sex..."

 

Hans sex-snack gjorde mig alldeles galen inombords. Tröttheten var som bortglömd. Allt jag ville nu var vad han hade sagt. Vilt sex. En gul taxibil stannade framför våra ansikten, så Justin slog upp dörren och lät mig hoppa in före honom. Taxi Chauffören började köra åt det håll Justin bett honom köra, vilket jag inte visste då jag inte lyssnat. Motorn brummade till under oss. Den måste vara flera år gammal så som den lät. Justin placerade sin mjuka hand på mitt bara lår för att fånga min uppmärksamhet.
"Börja här?" log han förförsikt. De bruna ögonen närmade sig mig på bara några sekunder, därefter tog det inte lång tid innan hans läppar var pressade mot mina i en mjuk kyss. Gåshud växte fram på mina armar under jackan och Justins hand förflyttade sig längre upp på låret. Pirret i mig gjorde så att jag automatiskt öppnade munnen. Justins mjuka tunga föll snabbt in mellan mina tänder för att smeka min. Som vanligt var den varm, mjuk, perfekt, blöt. Ingen hade någonsin kysst mig så som Justin gjorde. Hans varma fingrar smekte mig utanpå det tunna lagret av silke. De drogs upp och ned, varsamt som om det vore porslin han höll på med. Hans fingrar lirkade sig vant in innanför trosorna på mig och två utav dem pressades in i mig. Stönet som ville lämna min strupe hindrades av Justins läppar som var tryckta mot mina. Chauffören hade som tur var inte märkt av vad vi gjorde ännu, men vi började närma oss våran slutdestination. Om vi hettade upp det hela nu så skulle det bara vara att köra på när vi var framme på hotellet, tänkte jag listigt. Så tyst som jag kunde så drog jag ned gylfen till Justins jeans. Hans ansiktsuttryck förvreds till något annat. Från lycka till lust. Jag drog ned min hand under hans svarta boxershorts och greppade tag om honom. Långsamt så drog jag det jag höll i handen fram och tillbaka. Justin bet min många gånger i underläppen för att få ut sitt 'stön' någon annan stans än ur strupen. Bara att bli naffsad i underläppen gjorde mig mer påtänd än vad jag redan var. Hans fingrar gick upp i turbo fart inom mig och allt jag ville göra var att släppa ut stönet. Mina naglar grävde sig in i det svarta sätet vi satt i. Justin hade bara tur att det inte var hans hud dem var naglade i.
För att hålla stönande inom mig så fokuserade jag istället på hånglandet istället. Jag slog upp ena ögonlocket för att kika mot Justin, som förvånads vis gjort detsamma. Ett leende spreds på bådas läppar av det komiska sammanträffandet. Strax efter jag hade kommit så drog Justin ut sina fingrar. En explosion slog till i magen på mig när orgasmen valt att komma. Jag följde hans exempel och rättade till klänningen efter hånglet var avslutat.
"Wow." andades Justin utan att slänga ens en blick på mig. Bara det gjorde mig lite irriterad, men det var inget jag valde att länga större tyngd på. "Du kan stanna här!"
Bilen stannade och Justin betalade summan som taxometern visade. Taxi chauffören log ett menandes leende mot mig innan jag hoppade ut. Hade han sett? Det måste han ju ha gjort. hans blick sade ju allting.
"Han såg.." började jag men Justin verkade inte bry mig alls om vad jag snackade om, för han gick bara raka spåret mot ingången till hotellet. Suckandes gav jag mig av efter honom. Medan Justin gick fram och beställde rummet så tog jag mig tiden att besöka toaletten. Vattenkranen gick igång bara av att jag satte handen under den. Jag sköljde av ansiktet och torkade sedan av det med två pappers servetter. Hotellet han valt kanske inte var så fancy som han velat då dem inte ens hade toaletter på damernas. I oförsig var det kanske för att detta var den offentliga toaletten till hotellet. Håret borstade jag bara igenom med fingrarna innan jag tog mig ut till Justin som stod och åt M&M's ur skålen som stod på receptions disken medan han flörtade med receptionisten.
"Ska vi åka upp då?" harklade jag mig. Justin blängde surt på mig för att ha avbrutit hans flörtande men nickade ändå. Tjejen kvittrade ett lyckligt hej då till honom när han gick bort till hissen med mig. "Vem var det?" tog jag mig an att fråga så fort hiss dörrarna hade stängts.
"En tjej bara. Har legat med henne förut, nappade bara upp lite mer information om na."
"Jaha. Okej..."
Stämmningen vi haft i taxi bilen hade dött. Helt och hållet. Ingen lust fanns kvar i mig längre.
"Ska vi verkligen ha sex nu då?" frågade jag trött och lutade mig mot hissväggen.
Justin skakade på huvudet. "Känner inte av det längre. Vi kör hårt imorgon istället."
Jag nickade. Hissturen varade inte länge alls, utan hissen plingade till sekunden efter och meddelade att vi skulle gå av. Mina klackskor ekade i den tomma korridoren när vi gick fram till den bruna ekdörren. Det klickade till när Justin satte in kortnyckeln och vi gick in. Det var stilrent i färgerna brunt, beiget och vitt. Väggarna var äggskalsfärgade, sängen hade kuddar i bruna och vita färger medan lakanet var i en beige färg.
"Jag tar en dusch..." suckade jag. Klackskorna lämnade jag kvar på hallgolvet för att sedan gå in på badrummet som låg vägg i vägg med sovrummet. Kläderna jag bar lade jag ned i tvättkorgen bara för att och tog sedan ett steg in i duschkabinen. Imman från det varma vattnet lade sig snabbt på glasfönstret som omringade mig.
En massa olika hår och kroppsprodukter prydde hyllan bredvid mig. Hotellet var kanske visst rikt om dem hade råd att köpa in en massor av fulla flaskor med dyra krämer. Jag sprutade ut en hög med schampoo i min handflata som jag sedan masserade in i hårbotten. Njutningen över att få ta en dusch var stor, även fast jag gjorde det senast imorse. Men jag hade svettats. Då var det ett måste att duscha för mig. Tvålen jag använde mig av så snart schampoot var ur håret var len mot min hud.
Njutningen varade dock inte länge alls. Så klart så skulle glädje dödaren Justin avbryta mig och klampa in för att konstatera att han också var svettig och ville duscha. Så jag hade bara tagit med mina underkläder ut i sovrummet med en morgonrock runt min kropp. Duschen Justin ville ha så hemskt mycket blev dock aldrig av, för så snart jag kommit ut ur badrummet kom han upp bakom mig. Spritt språngande naken.
"Kan vi inte bara ha sex nu?" frågade han vädjande. Inte ett ord ville lämna min strupe, så allt jag gjorde var att slänga mig runt hans hals. Morgonrocken fick han av ganska snabbt så vi stod båda nakna framför badrumsdörren bara någon bråkdels sekund därefter. Med ostadiga steg tog vi oss till sängen. Madrassen guppade till under min nakna rygg när vi landade där.
Jag rullade runt så att jag istället låg överst. Justins stora händer tog mig om brösten och började massera dem. Lusten hade definitiv kommit tillbaka. Jag slängde över mitt blöta hår på ena axeln för att ha fri syn över hans vackra ansikte. Kyssarna blev vildare och vildare, men något förspel blev aldrig av innan han var djupt inne i mig.

---

Whooop. Kände att det vart många upprepade ord i detta kapitlet, och jag ber OM URSÄKT för det! Hehehe. Nurå, lite Jerry fick ni! :D Vad tycker ni om det då, mina dirty readers ? ;)