Love Me Like You Do - 60

 Jag tvålade snabbt in min kropp och slog därefter av vattnet. Alex hade vänligt nog hängt upp nya handdukar åt mig, så jag tog en av dem och virade den runt min midja. Hur länge hade jag stått här inne? Fem? Tio minuter? Tänk om hon hade hunnit somna?

 Försiktigt för att inte halka, tog jag mig fram till dörren och klev ut ur badrummet in i vardagsrummet.

”Alex? Ska vi ha-” började jag med slutade tvärt när personen som satt i soffan inte alls var Alex.

 

”Ursäkta?” flämtade jag förvånat till tjejklungan som satt i den stora soffan. De tre tjejerna vred nyfiket sina huvuden åt mitt håll, och brast därefter ut i hejdlöst fnitter.

”Vart är Alex?” mumlade jag samtidigt som jag försökte få min handduk att sitta tightare kring min midja.

”Hon gick ut på ett ärende… hon bjöd in oss.” flinade en av tjejerna, med brunt hår.

Jag svalde hårt, ”Vilka är ni?”

”Vi är hennes vänner!” kvittrade en annan tjej, med brunt hår hon med.  En suck lämnade min strupe.

”Det förstod jag… men vad heter ni?” mumlade jag och drog en hand igenom mitt fuktiga hår.

”Jag är Emma”, log tjejen med blont hår innan hon pekade på sina brunhåriga väninnor, ”och detta är Ashley och Aurora.”

”Tja..” nickade jag för att sedan lämna rummet.

 När jag kommit in i Alex’ sovrum slog jag snabbt igen dörren bakom mig och sjönk ned på hennes säng. Hon kunde väl ha knackat på badrumsdörren och upplyst mig om att hon skulle gå så att jag hade vetat? Suckandes reste jag mig upp och stegade fram till hennes garderob, där hon vänligt nog hade några plagg som tillhörde mig precis som jag hade plagg som tillhörde henne i min garderob.

Jag drog på mig rena underkläder, ett par svarta shorts och en ljusblå t-shirt innan jag lämnade sovrummet.

”Så… sa Alex när hon kommer hem?” frågade jag tjejerna.

Aurora ryckte på axlarna, ”Nej. Hon sa bara att vi kunde komma in och känna oss som hemma. Hon har nämligen några dvd:er som innehåller koreografin till vår dans.”

Jag nickade, ”Så ni är alltså här… för en DVD?”

”Japp!” nu var det Emmas tur att svara.

Jag nickade åt hennes glada svar. Alla tre satt med breda leenden och slängde till och från fördröjda blickar på mig. Var det för att dem var fans till mig? Eller hade dem kanske misstänkt att Alex och jag var tillsammans när jag kommit ut, i endast handduk?

”Hur känner du Alex?” slängde Aurora nyfiket ur sig. Emma och Ashley nickade instämmande.

”Uh…” andades jag nervöst ut. ”Jag är hennes vän och… uh… chef.”

Ashley spärrade upp ögonen, som om hon sett ett spöke. ”Just det! Alex berättade att hon jobbade för någon kändis. Inte visste jag att det var du…” flinade hon samtidigt som hon nickade imponerat.

”Jo. Det är jag.” skrattade jag fram.

”Jag ser det.” nickade Ashley och blinkade åt mig. Ännu ett skratt lämnade min strupe. Det här var ju trevligt. Alex kompisar här var mycket lugnare än vad Tyra hade varit första gången hon träffat mig. Men det berodde antagligen på att dessa tjejer bodde lite mindre än tjugo minuter ifrån mig, och nog såg mig mer än dem såg Alex.

Jag reste mig upp och gick ut i köket, där jag plockade åt mig en kall läskburk ur kylen. Tanken att erbjuda tjejerna något att dricka slog mig, men när jag vände mig om såg jag att dem verkade vara ytterst upptagna med att samtala om något. Förmodligen mig.

Ryckandes på axlarna öppnade jag burken och tog två stora klunkar, när ytterdörren öppnades.

”Hej! Jag är tillbaka!” flåsade Alex, som om hon hade sprungit ett maratonlopp.

”Hej Alex!” ropade jag bakom min läskburk. Hon måste ha gått in i vardagsrummet först, för det var därifrån hon kom ingåendes i köket.

Hon kramade mig hårt bakifrån, ”Förlåååt! Jag vet att jag borde ha berättat för dig, men tjejerna kom och knackade på och det bara… jag glömde bort. Förlåt.” mumlade hon och placerade ett flertal kyssar i nacken på mig.

”Det är lugnt!” skrattade jag, ”Men du kanske borde dra ner på kyssandet. Dina kompisar vet inte om oss.”

”Just det…” andades hon bekymrat ut.

Jag förstod henne. Lusten att trycka upp henne mot kylskåpsdörren och pressa mina läppar mot henne var stor. Enorm. Men det gick inte när hennes ovetande kompisar satt i rummet bredvid.

”Alex? Vår DVD?” ropade Aurora från vardagsrummet.

Alex slet sig motvilligt ifrån mig, ”Ja! Jag kommer!”

Jag skakade på huvudet åt grimasen hon gjorde mot mig innan hon vände sig om. Hon var så perfekt att det var galet.

Efter att jag hade vinkat av tjejerna och bett Justin om ursäkt för femte gången, beslutade jag att slå på teven. Ointresserat bläddrade jag mig igenom kanalerna och stannade sedan på Animal Planet där något program om apor höll på. Jag var för trött för att förstå vad det var dem talade om, men det var skönt att bara ligga och kolla på något.

”Det här börjar bli tråkigt.” suckade Justin efter tjugo minuter.

”Jag är för trött för att se på något annat.” gäspade jag.

Han suckade återigen, ”Ska vi inte äta något? Eller gå ut? Eller dra hem till mig?”

”Jo… vi kan väl dra hem till dig… Chaz och Ryan är ju där.” mumlade jag till svar och slog av teven.

Justin reste sig ordlöst upp och gick ut i hallen, där han snabbt klev i sina skor. Gäspandes följde jag hans exempel innan jag klev ut i trapphuset med min mobil och mina nycklar i ett fast grepp.

Medan jag låste dörren kallade Justin på hissen, även fast vi lika gärna hade kunnat ta trapporna. Men mina ben kändes inte pålitliga just nu, så hissen verkade vara ett bra färdsätt. Jag gick fram till honom och hann bara luta mig mot väggen när dörrarna slogs upp.

Stönandes tog jag mig in i hissen, där jag likaså lutade mig tillbaka mot väggen. Justin log mjukt mot mig,  men valde att inte kommentera min trötthet vilket var ett smart beslut. Om en enda onödig pik skulle lämna hans mun, skulle helvetet bryta lös. Inte för att jag hade något emot hans pikar, jag älskade dem och hans humor. Men när jag var trött var jag inte att leka med.

”Vad har du gått för sorts ärenden då?” frågade Justin när vi lämnat trapphuset.

”Jag gick ned och lämnade tillbaka några hyrfilmer och var tvungen att ta ut lite pengar. Hur så?”

Justin öppnade bildörren, ”Jag undrade bara.”

”Okej.” nickade jag och hoppade in på min sida av bilen.

Justin tryckte in nyckeln i tändningen för att sedan backa ut ur parkeringen. Det enda ljud som hördes var det mjuka brummandet från hans motor. Jag rullade in mina läppar och lutade huvudet mot rutan. Nu då? Skulle vi hem till honom, bada eller kolla på film med Chaz som vanligt och sedan gå till sängs? Det var skönt att umgås med Justin kompisar, roligt, men i längden blev det för vanligt för att fortfarande vara roligt. Vi höll alltid på med samma saker. Inget nytt.

”Vad tänker du på?” frågade Justin samtidigt som han försökte hitta en skön position bakom ratten.

”Vad vi ska hitta på..” andades jag ärligt ut.

Han log snett, ”Kolla på film? Bada?”

Precis som jag hade anat att han skulle svara. Det mest typiska.

”Vi har gjort det alltför ofta Justin.. det börjar bli tråkigt nu…” viskade jag försiktigt fram, som om han skulle bli arg av mina ord.

”Det är lugnt, vi kan hitta på något annat!” svarade han vänligt, ”Kanske… tja, vad kan man göra?”

En suck lämnade min strupe, ”Ja du..”

Bilresan fortsatte i tystnad. Flera gånger ville jag fråga Justin vad han tänkte på, vad han ville äta eller om han ville att vi skulle åka någonstans men orden fastnade i strupen på mig varje gång jag försökte mig på att yttra dem.

Jag svalde två gånger och skulle precis fråga honom något, vad som helst, när han stannade bilen.

Han vred på huvudet åt mitt håll, ”Hemma.” sade han mjukt innan han lutade sig fram för att pressa sina läppar mot mina, något som snabbt övergick till hångel.

http://25.media.tumblr.com/tumblr_mah8czKGkK1rrfdkwo1_500.gif

Hans tunga smekte min med stor varsamhet, som om den skulle gå sönder om han tog i för hårt. Leendes mot hans läppar placerade jag min hand på hans nacke för att trycka honom nämre mig. Våra andetag blev tyngre och kyssarna intensivare. Motvilligt drog jag mig ur kyssen för att klättra över till hans sida, så att jag istället satt gränsle över honom.

”Du är så vacker.” mumlade han medan han smekte min kind.

Ett lyckligt fnitter lämnade min strupe innan jag återigen sammanlänkade våra läppar. Hans händer drogs upp och ned för min rygg när han till slut stannade vid min rumpa. Jag drog försiktigt åt mig min tunga för att slicka honom om läppen, men han tog snabbt över kontrollen och fick snabbt in den i sin mun igen. Jag drog med händerna igenom hans mjuka hår samtidigt som jag rörde mig fram och tillbaka i lugna rörelser. Något hårt pressades mot den inre delen av mitt lår, vilket gjorde mig alldeles galen. Hur trött jag än varit förut, var allt det borta nu.

En explosion av lycka och fjärilar spred sig i magen på mig och sköt ut i resten av kroppen. Nackhåren reste sig på mig av hans beröring. Det var galet. Jag var mer förälskad än jag någonsin varit i hela mitt liv. Justin var den rätta - jag kände det i varenda vrå.

Han log mot mina läppar när jag istället drog in mina händer under tröjan på honom för att smeka hans välbyggda mage. Han drog bak mitt hår, varpå han placerade sin mjuka hand på min nacke. Jag kände hur han tryckte till för att pressa oss närmre.

Hans tunga gled varsamt över tänderna på mig innan den gick tillbaka till att smeka min. Jag bet löst tag om hans underläpp, något som fick ett mjukt stön att lämna hans mun. Flinandes kysste jag honom mjukt och skulle precis börja leta mig ned mot hans hals istället när ett högt tutande ljöd bakom oss.

I ren panik slet vi oss ifrån varandra och såg nyfiket bak på bilen som stod bakom Justins. Rutorna var såpass tonade att det var omöjligt att se vem föraren var, men det var något vi snart fick reda på när denne person klev ut ur bilen.

Suckandes drog jag en hand igenom mitt hår innan jag klättrade över på min sida igen. Gestalten stannade upp vid Justins fönster och knackade hektiskt på det. Utan att ge mig så mycket som en blick tryckte Justin på knappen som fick rutan att åka ned.

”Vad är det?” suckade han irriterat ut.

Selena log drygt mot mig, ”Hej Alex. Förlåt om jag störde er mitt i… ja, allt det där.”

”Selena, jag sa - vad är det?” repeterade Justin hårt.

Hennes leende blev genast mjukare, ”Jag har glömt ett armband här, som min mormor har gett mig.”

Justin skakade på huvudet, ”Knappast. Min städerska skulle ha sett det. Du har det väl hemma hos dig någonstans.”

”Nej, jag vet precis vart det ligger.” nickade hon övertygande.

Jag himlade med ögonen åt hennes patetiska försök att hålla sig nära Justin. Hon var ju patetisk. Jag mumlade ett lågt ”hej då” till Justin innan jag klev ut ur bilen, för att istället gå in till Ryan och Chaz som förmodligen satt och spelade NHL eller något liknande spel på Justin XBOX.

”Hallå?” ropade jag när jag dragit igen dörren efter mig.

”Åh, hej Alex.” hälsade Chaz från köket. Jag gick fram till honom och slog mig tröttsamt ned på barstolen framför honom.

”Vart har du Ryan då?”

”Han skulle träffa något tjejkompis på Starbucks. Han visste inte när han kommer tillbaka.” svarade han och petade i din spagetti.

Jag nickade, ”Okej.”

Han såg förvirrat upp på mig, ”Vart har du din älskade Justin då?”

”Äh”, mumlade jag, ”han är där ute.. med Selena.”

”Är du okej med det?” frågade Chaz bakom berget av spagetti som han rullat upp på sin gaffel.

Av ren automatik nickade jag, ”Jag litar på Justin. Han skulle knappast hångla upp henne, där ute, när jag sitter här inne. Han är inte sådan.”

”Bra. Alltså bra att du litar på honom… men också bra”, började han men var tvungen att göra ett uppehåll för att kunna tugga och svälja sin mat, ”att han inte är sådan. För om han sårar dig, då får han med mig att göra.” Chaz tryckte ut bröstkorgen för att kunna se så stor och farlig han förmådde.

Ett skratt lämnade min strupe, men kvävdes med ens när jag hörde ytterdörren slås igen. Sekunderna tickade långsamt förbi, och bara inom en liten stund kom Justin och slog sig ned bredvid mig.

”Vart är Selena?” tog jag mig mod till att fråga.

”Hon åkte hem.” svarade han nonchalant.

”Va?” flämtade jag förvånat. ”Skulle inte hon hämta ett armband eller vad fan det var?”

Justin nickade, ”Jo. Men jag försäkrade henne om att det inte låg hos mig. Och sen så bad jag henne hålla sig på avstånd tills vidare. Vi behöver inga onödiga bråk, eller vad tycker du?”

Jag lutade mig fram för att ge honom en snabb kyss, ”Jag tycker du har alldeles rätt.”

Justin log kärleksfullt mot mig innan han reste sig upp för att gå fram till kylskåpet, där han plockade ur en banan. En bekymmersrynka tog plats mellan ögonbrynen på mig, ”Har du bananer i kylen?”

Chaz brast ut i ett ömsom skrik ömsom skratt och spärrade förskräckt upp ögonen, ”Vem talar du till?”

”Justin, smartskaft.” suckade jag och såg sedan på Justin igen, som nu var i full fart med att skala bananen.

”Ja? Är det något fel med det?” han tog en snabb tugga av den. ”Det är väl helt normalt?”

”Nej, det är det inte.” skrattade Chaz som om det var det dummaste han hört i hela sitt liv. Jag höll med honom.

Jag skakade på huvudet, ”Jusin… jag älskar dig, okej, men det där är det dummaste du har sagt.”

Justin snörpte förvirrat på munnen, ”Vad menar du? Alla jag känner har sina bananer i frysen.”

Meningen fick både mig och Chaz att brista ut i fnitter. Båda tog det på fel sätt, vilket var väldigt… fel.

”Justin…” andades jag allvarligt ut och lät mitt hår falla över mitt ansikte för att täcka den stora rodnaden som hade uppenbarats på mina kinder, ”Bananer ska ligga på en skål. På ett bord. Inte i kylskåpet. Dem mår inte bra där bara… det är… dåligt för dem, du vet? Ser du det där svarta på bananskalet? Ja, det är som ett blåmärke dem får när dem är för kalla. Bananerna alltså.”

Justin slängde bananskalet, ”Äh. Det är ju trams det du säger.” skakade han på huvudet, övertygad om att han hade helt rätt.

”Gör som du vill.” skrattade jag bara och plockade åt mig ett grönt äpple från fruktskålen som stod centrerat på köksön, där bananerna egentligen också skulle ligga vilandes. ”Dessa är sköljda va?” frågade jag Justin och skakade med äpplet framför ansiktet på mig.

Han slog sig återigen ned bredvid mig, ”Ja, baby, det är dem.”

Nickandes tog jag en tugga av äpplet, som alldeles rätt inte smakade kemikalier över huvud taget. Chaz reste sig hopplöst upp och skrapade ned sin pasta i papperskorgen, vilket fick Justin att reagera.

”Hey! Jag kunde ha ätit upp det där, jag är ju faktiskt hungrig.”

Chaz såg hastigt upp på honom innan han ställde ned tallriken i diskhon, ”Okej. Synd för dig.”

Han gick nonchalant förbi oss och fortsatte upp till övervåningen, där det andra vardagsrummet hade sin plats. Han ville förmodligen inte umgås mer med oss. Jag tog återigen en tugga utav det syrliga äpplet jag tagit från Justins fruktkorg, när jag märkte att jag var iakttagen.

”Vad?” mumlade jag bakom äpplet till Justin och svalde sedan.

”Du är så otroligt vacker. Det vet du va? För jag har väl nämnt det?” frågade han dumt.

Ett skratt lämnade min mun, ”Ja. Du nämnde det igår fyra gånger, två gånger imorse och en gång ute i bilen när vi hånglade upp varandra.” flinade jag mot honom och lade ned mitt äpple framför mig.

Han nickade leendes och lutade sig fram mot mig för att kyssa mig, när hans mobil gav ifrån sig en pipig meddelandeton. Han fiskade snabbt upp den ur fickan, för att kunna se vem det var som skickat sms:et.

Nyfiket sträckte jag på nacken, i hopp om att jag skulle kunna skymta avsändaren och kanske meddelandet men sjönk tillbaka i min ursprungliga position när jag insåg att det var omöjligt.

”Vem är det?” frågade jag istället samtidigt som jag petade på skaftet till mitt äpple.

Justin log stort mot skärmen medan han svarade, ”Mm…” hummade han endast till svar.

Suckandes började jag knäppa med fingrarna vid hans öra, ”Justin? Vem sms:ade dig? Hallåå?”

”Ja… vänta…” mumlade han och fortsatte knappa in sitt svar.

”Nej, jag kan inte vänta!” tjöt jag likt ett litet barn. Min nyfikenhet var allt för stor för att jag skulle kunna vänta.

Justin såg leendes upp på mig, ”Det var min pappa. Han berättade att Jazmyn tappat en mjölktand.”

”Aw!” log jag.

”Önskar jag hade kunnat vara där och se det med mina egna ögon…” suckade han ledsamt och lade ifrån sig mobilen. Jag rullade sorgset in läpparna, ledsen över att Justin var ledsen. Då slog det mig.

”Vi kanske kan åka dit?” föreslog jag snabbt.

Ett stort leende tog plats på hans sköra läppar, ”Verkligen? Åh, då kunde du få träffa alla! Pappa, Erin, Jazmyn och Jaxon… Mormor och morfar. Nolan och Mitch… jag skulle kunna visa dig alla mina hemliga gömställen och favoritställen i Stratford…” rabblade han upp med en drömmande blick.

”Ja, vi åker dit.” tyckte jag glatt. Bara Justin var glad så brydde jag mig inte om vad det var vi höll på med.

”Jag ringer pappa senare och berättar att vi kommer. Scooter måste självklart också veta… detta kommer bli så kul! Jag hade verkligen i tanke att du skulle få träffa mina syskon någon dag..”

”Tja, den dagen blir snart!” skrattade jag.

Justin ställde sig upp framför mig och tog tag om mina händer för att sedan dra in mig i en omfamning.

”Tack Alex… jag älskar dig. Vad skulle jag ha gjort utan dig och din smarta hjärna?”

Welcome in my Wonderland | via Tumblr

"Thank you Alex... I love you."


Och dem ska till Stratford! Yey! Äntligen - det är några som faktiskt frågat om när dem ska åka och hälsa på hos Kanadensarna. Nu är det dags. Detta kapitel gick segt att skriva, dels för att det är heeelt händelselöst typ och dels för att jag, Liv, skrev det alldeles ensam! Men men...

Kommentera mycket nuuuu, jag kämpade med detta... hehe.. Puss// Liv!


Kommentarer

EC skriver:

Älskar hur ni verkligen får med minsta lilla detalj och att den inte är som alla andra noveller. Love you guys

Datum: 2013-09-15 - Tid: 22:07:18 -


Maria :* skriver:

Sjukt bra!

Datum: 2013-09-15 - Tid: 22:31:05 -


Emelie skriver:

skiiiit braaa :D

Datum: 2013-09-15 - Tid: 22:56:03 -


Michelle skriver:

Jag älskar det :)

Datum: 2013-09-15 - Tid: 22:59:20 -


Josefin skriver:

era kapitel, gud de är perfekta

Datum: 2013-09-16 - Tid: 00:26:46 -


Malin skriver:

Äntligen!
De var bra, men som du/ni själv sa, inte då händelserikt.
Åh, äntligen ska dom till Kanada!:D

Datum: 2013-09-16 - Tid: 01:51:54 -


Ellen skriver:

Jättebra kapitel :D
Kram ❤

Datum: 2013-09-16 - Tid: 06:27:49 - URL: http://aboutonedirectionn.devote.se


camilla skriver:

Jag älskar denna novell, det är helt klart min favorit novell av alla jag läser!

Datum: 2013-09-16 - Tid: 08:06:39 -


Anonym skriver:

Jättebra :D meera!

Datum: 2013-09-16 - Tid: 11:23:37 -


Anonym skriver:

Awesome

Datum: 2013-09-16 - Tid: 15:26:24 -


Celebnovell skriver:

Det kanske inte hände så "stora" saker men det får kapitlet att endast bli mer realistiskt. Det är inte varje dag man håller på med ditten och datten även om man hänger med Justin Bieber. ;)
Sjukt bra iallafall! ♥

Datum: 2013-09-16 - Tid: 16:29:59 - URL: http://celebnovell.blogg.se


Anonym skriver:

ÄNTLIGEN!!!! WIHO!

Datum: 2013-09-16 - Tid: 17:59:48 -


Jackie skriver:

Sjukt bra kapitel!! Kan inte göra annat än att längta tills nästa. De må kanske inte vara jätte händelserikt men de är så vissa kapitel ska vara annars är de ju tråkigt om de alltid ska hända något. Äntligen ska dom till kanada! Åh längtar!

Datum: 2013-09-16 - Tid: 20:53:44 -


Anonym skriver:

Sjuuukt braaaa (: (:

Datum: 2013-09-17 - Tid: 11:42:49 -


Hilda skriver:

Så sjukt bra!!!

Datum: 2013-09-17 - Tid: 14:48:02 -


Emilia skriver:

Så bra! Älskar er fanfic

Datum: 2013-09-17 - Tid: 16:06:19 -


Anonym skriver:

Ohhh så braa

Datum: 2013-09-17 - Tid: 16:43:55 -


Anonym skriver:

jättebra kapitel! :) men jeremy bor i Atlanta <3

Svar: Inte i denna novell! Alltså den utspelar sig i 2012, och då bodde han i Winnipeg hörru ;)
MyyBieberStoory

Datum: 2013-09-17 - Tid: 21:47:37 -


Rebecca ツ skriver:

Åh , så bra (:

Datum: 2013-09-17 - Tid: 23:31:53 -


Anonym skriver:

Jättebra!!

Datum: 2013-09-18 - Tid: 17:02:32 -


Ruth skriver:

Oha gud. Jag älskar den här novellen så sjuuuukt myckwt. Den får mig att känna mig som en del av allt. Som jag faktiskt känner Alex och Justin. Ni skriver så otroligt bra båda två. Jag älskar att ni skriver tillsammans och ni gör det sjukt bra. Er uppdatering äger. Ni båda har enorm talang som passar grym ihop med varandra. Hur länge har ni egentligen skrivit tillsammans och varför började ni med det? Tycker iallafall det var ett grymt beslut och jag skulle uppskatta om ni svarade på dom frågorna. Ni förkänar alla era läsare och 2000000 till. Fattar dock inte varför inte alla kommenterar. För ni förkänar hur många kommentarer som hällst. Hoppas ni inser hur grymma ni är guurls. Lav jo, puss.

Datum: 2013-09-18 - Tid: 17:34:15 -


I'M IN LOVE WITH LMLYD skriver:

SÅ BÄST! NI ÄR SÅÅÅÅÅ BÄST ASSÅ JAAOOOO

Datum: 2013-09-18 - Tid: 17:57:05 -


Nina skriver:

Ojoj så himla bra kapitel tror jag dör love it
Vi vill ha MERRRRAAAAA

Datum: 2013-09-18 - Tid: 21:35:12 -


Sigrid skriver:

bästa som vanligt! grymma är ni tjejer

Datum: 2013-09-18 - Tid: 22:28:26 -


Anonym skriver:

Såååå bra!!!!!!!!!!

Datum: 2013-09-19 - Tid: 15:27:45 -


Justin Bieber noveller skriver:

Kolla gärna in min nystartade novellblogg.

Datum: 2013-09-26 - Tid: 18:10:26 - URL: http://jdblove.blogg.se


Ditt namn:

E-post: (privat)

URL:

Din kommentar:




Trackback