Justin skrattade åt Chaz order, ”Okej då…” mumlade han besviket.

Chaz hummade nöjt till och slog sig därefter ned på huk bredvid Justin. Jag slängde en snabb blick på de två innan jag svingade klubban högt och snabbt, precis som Chaz demonstrerat men släppte snabbt taget om den när ett högt skrik spred sig över golfplanen.

Justins ögon spärrades upp i skräck och Chaz sprang in bakom mig, med samma skräckslagna blick som Justin. Jag snodde snabbt runt och slog händerna för munnen. Vad hade jag gjort?

Jag satt med ansiktet gömt i händerna och tänkte på vad jag orsakat. Varför skulle jag ens spela golf? Jag har aldrig varit bra på sporter med annat redskap än en boll. En klubba var för mycket för mig att hantera. Nu satt vi här, på grund av mig, och väntade på att läkarna skulle ta en titt på Ryans käke.

Det hade sett ganska dåligt ut när blodet forsat ur munnen på stackars Ryan. Och allt var mitt fel. Jag borde inte hålla på med saker jag vet jag inte kan handskas med.

”Alex…” mumlade Justin bredvid mig samtidigt som han smekte mig över ryggen. “Det är inte ditt fel.”

”Jo… jo, det är det. Jag orkar inte. Varför kan mitt liv inte få en, bara en, lugn sekund någon gång?! Nya saker hela tiden. Och det är alltid mitt fel. Åh… jag är en hemsk person. Tack vare mig spottar Ryan både tänder och blod.”

”Äh, han är van. Det är så det är att vara hockeyspelare.” tröstade Justin mig lugnt och kysste mig mjukt i hjässan.

Hans mjuka ord lugnade mig en aning, men så snart jag såg en doktor komma gåendes mot oss kom paniken krypandes. Var det nu dem skulle säga att han hade dött på grund av blodbrist? Eller för att hans lungor blivit fyllda med blod och orsakat andnöd? Kanske hade han råkat svälja en tand som satt sig på tvären och fått honom kvävd?

Jag måste sett sinnesjuk ut där jag satt, med håret åt alla håll, stirrandes på doktorn som kom gåendes mot oss men som bara skyndade sig förbi igenom ett annat par svängdörrar än dem han kommit gåendes igenom.

”Lugna ned dig. Här… ta lite.” mumlade Chaz vänligt och räckte över sin halvt uppätna chokladkaka.

”Vad ska jag med den till?” viskade jag hest fram. Det förvånade mig att jag var oroligast av dem båda, men så klart så kanske det berodde på att det var mitt fel att vi satt här och för att dem kände Ryan.

Han placerade den i min hand, ”Det lugnar nerverna.”

Jag försökte mig på ett leende men lyckades endast halvt, ”Tack Chazie…”

En liten tugga var allt jag förmådde mig själv till att äta innan jag återigen räckte över kakan. Min aptit var inte direkt på topp när bilder av en blodig, död Ryan flimrade sig förbi mina näthinnor med jämnan.

”Vad ska vi göra imorgon?” frågade jag Justin snabbt för att komma på andra tankar. Tänk positivt Alex.

”Imorgon ska vi repa till turnén. Det har gått ett tag sedan vi dansade sist och jag slår vad om att dansarna har blivit lite rostiga efter deras semester.”

Jag nickade och sedan dog samtalet ut. Bilderna på Ryan började snart därefter spelas i huvudet på mig igen, men jag valde att ignorera dem bara. Enligt Justin så var Ryan stark, han hade högre kapacitet än vad jag trodde hade han sagt. Men kunde jag lita på det? Han kanske bara sade det för att lugna ned mig. Hindra mig från att få ett nervsammanbrott. Han skulle nog överleva. Han måste överleva.

Men varför skulle han inte överleva? Han hade bara fått en stenhård golfklubba slängd i käken på sig. Det var nog inget man dog av… eller? Jag drog upp mina fötter på stolen för att kunna trycka mina lår mot min bröstkorg.

”Vad ska vi hitta på ikväll?” frågade Justin mjukt och fattade tag om min hand.

”Jag vet inte… ta hand om Ryan, kanske?” slängde jag ur mig, på ett ganska surt vis. Kunde Justin inte visa lite mer omtanke över sin skadade vän? Det irriterade mig en aning.

”Det behövs inte.” log han medan han flätade samman våra fingrar.

Jag drog åt mig min hand, ”Vadå behövs inte? Din bästa kompis har råkat ut för en olycka och du verkar helt oberörd? Betyder dina planer om ikväll mer än vad Ryan, som du känt i hela ditt liv, gör? Justin, visa lite omtanke och medkänsla för Guds skull.”

”Men Alex… han överlever. Kolla!” mumlade Justin med ett skratt gömt i rösten och nickade åt någonting bakom mitt huvud.

Jag vred snabbt på huvudet och såg en Ryan komma gåendes mot oss med en ställning runt nacken, bandage runt hakan och en fet blåtira runt ena ögat. Elenor hade lärt mig att det blev så när man skadade sig rejält i ansiktet, men jag tyckte det verkade helt vrickat.

Lyckligt reste jag mig upp ur fåtöljen och förberedde mig på att hoppa upp i Ryans famn för att be om ursäkt när Justins fasta grepp tog tag om mig bakifrån. Han kysste mig försiktigt i bakhuvudet.

”Nej.. ta det lugnt med honom.” viskade han. Jag drog mig ur hans grepp och tog sista steget fram innan jag nådde Ryan.

Försiktigt utan att skada honom placerade jag en hans på hans kind och såg in i hans blå ögon. ”Ryan… jag. Förlåt mig. Jag ber så mycket om ursäkt. Det var inte meningen att detta skulle hända. Vi skulle ha kul och lära känna varandra. Men jag förstörde det som vanligt. Hur mår du?”

”Förutom den höga halten av smärtstillande som får mig att känna mig högre än Empire State Building så mår jag bäst. Själv då? Ska vi åka till Taco Bell?” frågade han glatt, men grimaserade smärtsamt när hans käke vreds åt sidan i takt med hans ord.

”Ingen mat.” berättade en doktor bakom honom. Han kollade strängt på Justin, ”Han ska ha två tabletter av det här, var fjärde timme. Han kan äta det i ungefär två veckor, mindre om värken avtar. Ni måste komma tillbaka för en undersökning om tre veckor. Tugga är inte ens en möjlighet. Tänk inte tanken! Flytande mat, helst genom ett sugrör så att han slipper sära på under- och överkäken i onödan.”

Justin tog emot burken med tabletter, ”Ska bli doktor. Kom nu Ryan, så ska vi få hem dig. Vi kan stanna på Taco Bell om du så vill det, men din mat måste dessvärre mixtras till soppa.”

”Äh, klaffen…” muttrade Ryan surt efter informationen han nyss fått.

Ett leende spred sig på läpparna men jag kände mig fortfarande illa till mods. Om jag inte hade slagit till honom så skulle vi kunnat gått på Taco Bell och han hade kunnat tala utan att få ont.

”Ursäkta!” ropade Chaz efter läkaren, som snabbt vände sig om. ”Vi är tillbaka i Kanada om tre veckor. Hur gör man då?”

”Jag skickar en remiss! Mr. Bieber vet hur han kontaktar mig.” nickade doktorn och försvann sedan innanför de vita svängdörrarna.

Jag drog den vita filten tätare kring min kropp. Solen var på väg ned för horisonten, men det var omöjligt att se från Justins altan. Killarna satt inne med Twist och spelade tv-spel, så jag hade låtit dem vara ensamma.

Tankar om dagens lopp for igenom min tankebana. Ryan hade sett ut att ha så ont under hela dagen. När killarna hade tjockat i sig en pizza, och jag en sallad så hade han fått stå ut med en simpel linssoppa. Han hade kommit hit för att ha kul, men behövde istället gå omkring omplåstrad och äta medicin. Att gå på fester eller ens träffa annat folk var inte ens en idé, Ryan skulle ändå knappt kunna tala med dem.

Ett glatt tjut hördes inifrån, och i ögonvrån kunde jag se hur Justin tog ett skutt upp ur soffan tillsammans med Chaz. Twist satt i fåtöljen, men Ryan syntes inte till. Förvirrat vred jag hela huvudet åt fönstret för att kunna skanna av hela vardagsrummet, men Ryan syntes inte till någonstans

”Hej.” viskade en tjock röst framför mig.

Jag hoppade vettskrämt till och slog en hand mot mitt hjärta, ”Ry… du skrämde mig.”

”Förlåt… gör det något om jag slår mig ned här?” mumlade han artigt och nickade försiktigt mot stolen bredvid mig.

Jag nickade hastigt, ”Nej då! Slå dig ned!” jag vände på hela kroppen så att jag istället skulle sitta med huvudet åt hans håll. På annat vis skulle det vara oförskämt. ”Så.. hur är det egentligen? Med käken och…”

”Det är helt okej nu. Justin proppade i mig mina tabletter för tio minuter sedan, så för tillfället känns det helt okej.. Frågan är snarare - hur mår du? Du har inte sagt ett ord på hela dagen och är likblek.”

”Det är bara… jag var så rädd. När vi satt i väntrummet. Det var mitt fel att du hamnade på sjukhuset i första hand! Sen att det var du som var patienten… det var ju bara pricken över i:et.” suckade jag hopplöst. ”Jag är verkligen, verkligen, verkligen ledsen Ryan över det som hände. Hade jag inte svingat klubban för hårt, eller för högt så kanske du hade sluppit bandage och kunnat delat på pizzan med Justin och killarna… förlåt igen, och tusen gånger om. Säg till om det finns något jag kan göra.”

”Alex, det är inte alls fel. Sluta säga så! Det är lugnt, jag lovar. Det var mitt fel. Jag vet att man inte ska stå bakom någon som ska skjuta iväg en golfboll, men ändå så gjorde jag det. Detta är inte första gången som det här har inträffat, så oroa dig inte. Jag klarar mig.”

Det var därför Justin inte hade varit orolig. Dels för att Ryan var hockeykille och dels för att han redan råkat ut för en liknande händelse förr. ”Återigen - förlåt. Jag hoppas du blir bättre snart…”

”Såklart att jag bli-” började Ryan men avbröts när resten av gänget kom ut springandes från huset.

Twist jagade Chaz fram till poolen där han puttade i honom. ”Och det är för att du är en förlorare på NBA.” skrek han till Chaz.

Jag och Ryan skrattade åt deras idioti. De var verkligen roliga, så barnsliga men ändå så vuxna på samma gång. Jag såg på Ryan och han nickade åt något bakom mig. När jag vände huvudet så jag Justin stå där med ett busigt flin. Hans starka armar tog tag i min kropp och innan jag visste ordet av hade han mig i sin famn.

”Vad sägs om ett dopp baby?” viskade han och började sakta ta sig mot poolen.

Jag sprattlade med benen och skrek för fulla muggar åt Justin att släppa ned mig. Men som vanligt lyssnade han inte. Han slöt upp bakom Twist som stod vid poolkanten och puttade i honom med foten. Vattnet stänkte upp på oss och jag kunde inte undgå ifrån att erkänna för mig själv att det var svalkande i denna hetta. Juli månad i L.A var inget att leka med. Det var varmare än varmast.

”Hoppas du lämnade din mobil där inne gumman.” sade Justin när han såg på mig och sekunden senare slängde han sig över kanten med mig i famnen.

Jag kände hur vattnet kylde ned min kropp en aning när min hud kom i kontakt med det. Shortsen och linnet jag bar klistrade fast sig mot min kropp med ens. Även fast vi var under vattnet släppte inte Justin taget om mig. Han tog tag i min midja och tryckte mig mot honom. Mina ben slingrade sig om hans kropp och tryckte honom närmre.

Precis när våra huvud nått ytan sammanlänkades våra läppar i en blöt kyss. Justins läppar perfekta mot mina. Jag bet löst i hans underläpp och ett lågt stön lämnade hans strupe. ”Jag älskar när du gör så.” mumlade han.

”Hur då?” undrade jag dör att leka dum. ”Såhär?” Jag bet ett löst tag om hans underläpp och drog sakta med tänderna tills jag tappade greppet.

”Mhmmm…” mumlade Justin och lutade sin panna mot min.

”Jag älskar dig Justin.” sade en tillgjord irriterad röst bredvid oss. Twist.

”Jag älskar dig ännu mer Alex, mer än mina låtar kan beskriva.” sade Chaz och försökte efterlikna Justins röst fast det mer kom ut som en tjejröst. De båda skrattade innan de satte sina händer på våra axlar och tryckte ned oss under vattenytan igen.

Jag slog upp ögonen och såg att Justin kollade på mig under vattnet. Jag placerade mina händer på hans kinder och tryckte hans ansikte mot mig. Våra läppar möttes i en snabb kyss innan vi återigen tog oss upp ovanför vattenytan.

När jag mötte Justins blick skrattade jag till och kastade armarna om hans nacke. Justins grepp om mig hårdnade och han drog mig så nära honom som möjligt. Twist hade börjat ta sig upp ur vattnet och väl uppe tog han av sig kläderna så han var kvar i sina kalsonger.

”Alex, titta inte.” sade Justin samtidigt som han skyndade med att lägga en hand framför mina ögon.

”Sluta bete dig som ett barn Justin. Det är inget Alex inte har sett tidigare, right?” mumlade Twist med ett flin.

Justin släppte ned sin hand och såg på mig. Jag rodnade likt ett barn utan anledning. Så för att försöka dölja det lutade jag mig mot Justins axel och bet honom löst. Sedan kysste jag hans axel flera gånger tills jag fann min väg upp till hans käkben.

”Bra försök där babe, men jag såg det.” mumlade Justin mot mina läppar och kysste mig snabbt. Sedan vände han på oss och gick mot trapporna. När vi kommit upp på land släppte Justin ned mig och den svaga vinden som blåste fick gåshud att uppenbara sig på mina armar.

Han drog av sig sina shorts och sitt linne, precis som Twist hade gjort innan han greppade tag i min hand.

”Hey, varför får inte jag klä av mig?” muttrade jag surt och kramade åt hans hand en aning hårdare.

”Uh.. för att det är fyra killar här och du. Dem njuter mycket mer av att se dig än vad du gör av att se dem, tro mig.” skrattade Justin innan han drog en hand igenom sitt blöta, mörka hår. Vattendroppar slog ned på hans välbyggda mage och jag kunde inte undgå att känna ett pirr sprida sig i magen på mig.

”Kan ni inte gå in och duscha eller något?” flinade Chaz mot oss, som nu också stod endast iförd i ett par blöta kalsonger.

”Jo. Kom Justin, nu går vi och duschar. Nakna. Ensamma…” mumlade jag långdraget för att reta Chaz, vars ansikte förvreds i en äcklad grimas.

Han sträckte ut tungan åt mig, ”Jag behövde faktiskt inte veta det där!” gällde han likt ett surt barn.

Justin sneglade ned på mig och log sedan, som om han kommit på en briljant idé. Min hand, som han höll hårt i, förde han upp mot sitt six-pack. Jag släppte taget om hans och började smeka varje ruta, en för en medan jag slängde blickar mot Chaz då och då.

”Lägg aaaav!” tjöt han likt en stucken gris.

”Vadå? Vi gör det vanliga par gör.” jag ryckte på axlarna och lutade mig fram för att placera en kyss på Justins axel.

”Alex… kan vi inte gå upp nu… till duschen…. jag vill ta på din kropp. Jag tänker kyssa dina läppar.. smeka dina armar och leka med ditt hår. Det ska bli såå skönt att få duscha med dig, känna din nakna kropp emot min återigen.” flämtade Justin i försök att låta upphetsad. För en sekund lät det äkta, men efter det lät det mer som grymtningar.

”Jag kommer placera kyssar på hela din kropp.. en… efter en… efter e-”

”OKEJ JAG FÖRSTÅR, LÄGG AV PÅ RIKTIGT NU!” vrålade Chaz, alldeles högröd i ansiktet.

”Till och med jag äcklas av det. Och jag knarkar porr, seriöst. Jag skämtar inte.” skrattade Twist, som stod i dörröppningen som ledde in till huset med en handduk virad runt sin midja. Antagligen var handduken det enda han bar.

Justin kramade återigen om min hand, ”Äh. Nu lämnar vi dem här töntarna och myser i duschen.”

Vi gick med snabba steg över stenrutorna som täckte mesta delen av tomten, in i huset, upp för trappan och raka spåret in i badrummet där Justin hjälpte mig av med mina klibbiga kläder. Som tur var hade jag inte på mig jeans, något som förenklade situationen.

När vi båda var nakna klev vi in under de varma strålarna, tätt intill varandra. Jag smekte Justins nyckelben med mitt lillfinger och lät min andra hand ligga tryckt mot hans varma nacke.

”Har du haft det bra?” viskade han glatt i örat på mig.

Jag bröt blicken från hans nyckelben och mötte istället hans blick. En nick tog över mitt huvud, ”Ja. Det här har varit alldeles underbart. Det är så roligt att umgås med dina vänner.. även fast det oftast bara är för ett litet slag.”

”Ja, det är det värsta… att tiden inte räcker till. Jag önskar jag kunde ha som en kontroll, som i filmen Click och bara kunna pausa alla underbara stunder tillsammans med dig.” log han och smekte min kind försiktigt med hjälp av sin tumme.

”Om man skulle stanna i nu:et så skulle minnena inte vara lika roliga. Det här är kul… för att när vi är gamla, och har barnbarn så kommer vi kunna tänka tillbaka på dem här stunderna och njuta.” svarade jag och slog försiktigt igen mina ögonlock.

Min kropp som varit kall för endast några minuter sedan var nu kokhet av det varma vattnet som strilade ned för min och Justins kropp. Ett leende kröktes på mina läppar. Det här var för underbart för att vara sant.

”Nyp mig.” bad jag Justin och slog upp ögonlocken.

”Varför då?” skrattade han lugnt.

”För jag vill vara säker… säker på att detta är verklighet, och inte bara en vacker dröm.”

Han nickade och nöp mig sedan försiktigt i axeln innan han lutade sig fram mot mina läppar,

”Det är verklighet.” viskade han mot dem för att sedan pressa dem mot mina i en passionerad kyss. Gnistror slog om oss, varma stötar for igenom min kropp och jag ville bara ha mer och mer av det han gav mig.

”Kommer ni ut någon gång?!” ropade Chaz samtidigt som han bankade på dörren.

Justin drog sig ifrån kyssen, ”Gå ner till vardagsrummet Chaz!” skrek Justin till svar.

Jag slog av vattnet, vilket fick Justin att besviket se tillbaka på mig, ”Varför stängde du av?” undrade han ledsamt.

”För att”, började jag och virade en handduk runt min kropp, ”vi borde gå ned och umgås med gästerna.”

”Du är en sån glädjedödare.” muttrade han mordiskt, varpå han följde mitt exempel och roffade åt sig en egen handduk.

Jag drog upp mitt fuktiga hår i en slarvig knut innan jag lämnade Justin ensam i badrummet tillsammans med våra blöta kläder. Tippandes på tå tog jag mig in i hans rum, där jag drog på mig ett par rena underkläder och en av Justin för stora hoodies som räckte gott och väl då den nådde mig ända till ovanför knäna.

Handduken hängde jag över skrivbordsstolen och hoppade i mina UGGS som var alldeles varma och mysiga vid det här laget. Justin kom leendes in i rummet, med håret torrt och ett par ljusblåa boxers på sig. Trött som jag var, lade jag mig ned i hans stora säng för att vänta på honom medan han klädde på sig - vilket gick snabbare än jag trodde.

”Kom då!” skrattade han ifrån dörröppningen. Jag hävde mig förvånat upp på armbågen och granskade honom från topp till tå. Ett par gråa mjukisbyxor och en likadan hoodie som jag bar, fast i en ljusare färg täckte hans kropp.

”Okej då.” suckade jag motvilligt, då sängen kändes alldeles för skön för att lämna.

Hand i hand tog vi oss ned till vardagsrummet, där killarna satt samlade framför Justins öppna brasa. Chaz log stort mot oss när vi slog oss ned i ringen dem skapat.

”Det är smores.” informerade han oss vänligt och blinkade med ögat. Justin skrattade mjukt bredvid mig och lade sin varma arm runt omkring min kropp. Utmattat lutade jag mitt huvud mot hans hals och iakttog killarna, utan att lägga någon som helst uppmärksamhet om vad som sas. Det var en perfekt stund. Och den perfekta stunden, tänkte jag ta vara på, på ett perfekt sätt.

Stackars Ryan! Men gos-kapitel bortsett från det va? Vi kämpade länge med detta, så kommentera så det glöder om era fingertoppar! Puss, Ema & Liv.