“Den är nog bruten och måste gipsas.” hörde jag doktorn mumla lågmält.

“Justin?” sade en röst bredvid mig sekunden efter.

Med suddig blick vred jag på huvudet och såg rakt in i Carlenas ögon. “Ja?”

“Du kanske ska gå fram till Alex.” tyckte hon ärligt samtidigt som om drog med sin hand över min rygg.

“Ja”, nickade jag och tog ett steg framåt, “jag borde gå fram.”

 

 Jag hade försökt så gott jag kunnat att le mot kameran och vara så trevlig jag kunnat mot mina fans på meet and greet. Men dessvärre hade jag inte lyckats så bra som jag hade trott.
 Scooter hade berättat att fansen sagt att jag sett lite frånvarande ut. Och de hade alldeles rätt. Hela tiden hade mina tankar vandrat iväg till Alex. Hon hade brutit armen och fått åka in till sjukhuset för att få den gipsad. Jag var nästan hundra procent säker på att det berodde på att hon inte hade ätit något på två dagar. Hon hade ingen energi kvar under soundcheck:et och det hade nog varit anledningen till varför hon hade brutit ihop.
 Jag satt i min loge, fullt påklädd i min svarta outfit som var först ut. Fredo satt och spelade FIFA i bakgrunden medan Dan satt och stämde sin gitarr för att kunna hjälpa mig värma upp rösten.
 Återigen flög mina tankar iväg mot Alex. Hade jag försökt lite till med att tvinga i henne näring hade detta kanske aldrig hänt. Hon hade kanske sprungit rundor här och gjort sig redo med de andra dansarna.
 “Justin, showtime om tio.” meddelade Alison mig. Jag behövde inte ens vrida mitt huvud åt dörren för att veta att det var hon. Hennes hesa och speciella klang i rösten gjorde att jag allid skulle kunna urskilja den utan problem.
 Jag såg på Dan precis i samma stund som han blev klar. Jag nickade som signal på att han kunde börja. Han spelade några ackord och jag följde efter. Jag sjöng olika ramsor som Mama Jan hade lärt mig när hon var min songcoach.
 Mitt i min uppvärmning kände jag en mjuk hand skymma min syn.
“Gissa vem?” viskade en röst i mitt öra. En röst som gjorde att allting inom mig vände på sig och som fick det att kännas som om ett vilt zoo bodde i magen på mig.
 Jag ville hoppa upp och kasta mig i armarna på henne, men innan jag ens hann tänka tanken på det hade hon satt sig i mitt knä och höll upp sin gipsade arm framför mig.
“Jag valde lila, vad tycker du?” skrattade hon och gav min kind en lätt puss. “Och... Jag fick i mig mat. Kenny tog mig till McDonald's. Jag insåg att jag inte kan sluta äta för jag mår dåligt. Och att jag borde lyssnat på dig, så förlåt för det.”
“Lila är min favorit färg, babe. Hur kunde du gissa det?” skrattade jag som om det vore världens svåraste sak att veta om.
 Hon ryckte på axlarna, “Jag är rena rama naturbegåvningen.”
Jag skrattade till men blev snabbt tystad av hennes mjuka läppar som trycktes mot mina. Det var omöjligt för mig att inte le mot henne i kyssen. Dessvärre varade den kortare än jag hoppats på, då det var dags för mig att göra mig redo för att flyga ut på scenen.

 

 Alex reste sig upp innan mig, och i samma stund som jag ställde mig upp vacklade hon bak, rakt in i mig.
“Woah… vad hände?”
“Jag… jag vet inte. Jag vart bara yr. Och jag har väldigt ont i magen…” skrattade hon nervöst fram.
“Det är nog bara för att du inte ätit på ett tag. Din kropp har kanske inte vant sig vid näring ännu.”
Hon nickade. “Ja, du har antagligen rätt.” svarade hon övertygat. “Dessvärre kan jag inte vara med och dansa ikväll, men jag vet ändå att du kommer äga!”
Ett självsäkert leende tog sin plats på mina läppar, “Gullet, jag äger alltid.. med eller utan dig.”
Hon höjde skeptiskt på ena ögonbrynet, “Jo, tjena.”
Jag skrattade lyckligt och böjde mig framåt för att kyssa henne farväl. Förhoppningsvis skulle jag hitta henne i ombytespauserna, för att kunna se på henne. Röra vid henne.
“Kom igen nu Justin! Du måste skynda dig!” ropade Allison på mig från dörröppningen.
 Jag log stort mot Alex innan jag vände på klacken och började springa mot Allison, som drog med mig mot den stora ställningen jag skulle sväva ut med. Hon drog i mig så att jag skulle stå rätt, varpå en drös med personer började spänna fast bälten kring min kropp.
 Under tiden allt detta pågick var det bara en sak som fick min uppmärksamhet. Ett namn som ekade i huvudet på mig. Namnet på flickan i mitt liv.
 Konserten hade just börjat och Justin sjöng för fulla muggar på All Around The World. Jag och Fredo stod i mittenpartiet med ljud- och ljuscrewet. Fredo höll på med sin kamera och jag njöt av showen utan att stå på scenen för omväxlingsskull. Dock skulle jag ljuga för mig själv om jag sade att jag njöt mer av det härifrån än uppe på scen.
 Jag såg ned på armen. Jag hade aldrig i hela mitt liv brutit armen och för att vara ärlig så gjorde det mer ont än man kunde tro. Jag hade underskattat alla mina vänner när de kommit med gips på armar och ben. Det var värre än man kan ana.
 Doktorn hade gett mig smärtstillande så för tillfället hade jag inga värkar. Jag har brutit den på två ställen så man kunde ganska enkelt säga att det var en rejäl skada men ändå kände jag mig så frisk. Det berodde nog på att jag hade fått i mig mat.
 Jag hade inte sagt till någon att jag hade känt mig yr under en längre tid. Jag sade bara att jag inte hade druckit så mycket vätska under dagen och att jag blev lite yr precis innan jag föll ihop. Hamburgaren jag hade fått i mig efter sjukhusbesöket hade hjälp lite även om jag inte hade ätit mer än halva.
 Hela incidenten hade fått mig att inse att jag inte kan utsätta mig själv för svält när jag mår dåligt. Det är ju det alla vill, de vill se mig falla men jag tänker inte visa mig svag. Jag mådde fortfarande dåligt över de dåliga sakerna folk hade sagt om mig de senaste två dagarna men nu skulle jag istället fokusera på det positiva.
 “Fredo, jag ska upp på scenen. Vi ses efter showen.” skrek jag så högt jag kunde till Fredo för att försöka överrösta musiken.
“Va? Alex! Vart ska du?” skrek han tillbaka när jag vände mig om och gick i den lilla gången mellan stängslet.
 Några beliebers såg mig och drog mig i högerarmen. Jag stannade upp och de höll uppe en mobil med kameran redo. Jag insåg direkt vad det var de ville och ställde mig bredvid de för att posera framför kameran.
“Vad har hänt?!” skrek en av tjejerna och pekade på min gipsade arm.
“Jag snubblade på soundchecket idag!” skrattade jag. “Följer Justin er på Twitter?” undrade jag sedan.
 Båda två skakade skräckslaget på huvudet som om de var rädda för vad jag ville komma fram till. “Har ni en penna? I så fall kan ni skriva upp era användarnamn så ska jag se till att Justin följer er! Och skicka gärna bilderna!”
 I panik började den ena tjejen rota i sin lilla väska hon hade och mycket riktigt hittade hon en svart tuschpenna. Jag lät de båda skriva sina användarnam på mitt gips och skrattade lite åt deras fantasifulla namn. Innan jag gav mig iväg gav jag de båda varsin kram och fortsatte ut. En av vakterna höll upp en stor svart dörr åt mig och i samma stund som den slogs igen efter mig så var jag i säkert förvar.
 Jag gick med snabba steg mot vår loge där mina kläder hängde på sin klädställning. Jag lyssnade till vilken låt som spelades just nu och det var Catching Feelings. Perfekt. Jag skulle komma ut på My World medleyt när Justin sjöng Eenie Meenie. Då skulle alltså den röda västen som räckte ned till navlen och de röda byxorna på.
 Jag tog min tid med att ta på mig. Killarna hade kommit ned för att byta om till One Time och de märkte inte ens att jag var där. Men jag förstod dem. Det var alltid stressigt med alla ombyten. När kläderna satt på min kropp gick jag fram till den stora spegelväggen och duttade på lite puder och kletade snabbt på mascara. Just då kom tjejerna in och sprang till deras klädställningar.
“Hej Lex!” flåsade Kaili. “Vad håller du på med?” undrade hon.
“Jag ska vara med.” svarade jag glatt och släppte ut mitt hår. Eftersom att jag hade haft det i en fläta ända sedan jag duschat låg det nu i vågor längs mina axlar. Perfekt.
 Jag backade lite så att jag kunde se mig själv lite bättre och tyckte att jag dög. Jag såg fortfarande trött och sliten ut och mitt lila gips passade inte så jättebra med outfiten men det fick duga.
“Ses på scenen babeeeeees.” ropade jag innan jag lämnade logen.
 Jag gick mot trapporna som skulle leda mig till den plats där jag skulle inta scenen från. Precis när jag skulle gå upp för de få trappstegen stoppades jag av en stor hand som tog tag i min friska arm.
“Var tror du att du är på väg unga dam?” frågade Scooter.
“Jag ska jobba.” log jag och drog åt mig min arm. Jag fortsatte några trappsteg innan Scooters röst stoppade mig igen.
“Alexandra Grace Smith,  du vet att doktorn sa att du helst inte skulle gå ut på scen ikväll.” påminde han mig strängt, så som min pappa brukade göra när jag gick emot hans vilja.
“Du hörde själv Scooter, ‘helst inte.’ Jag känner att jag klarar av att gå ut och ge järnet. Seriöst. Jag mår bra och om jag under ens en endaste sekund känner mig yr så lämnar jag scenen igen. Jag lovar.”
 Jag gjorde min oemotståeliga hundvalpsmin som ingen kunde motstå. Inte ens Scooter.
  “Okej.” svarade han bara och jag sprang upp de sista stegen som behövdes för att komma upp.
 Precis när jag ställt mig på min plats slutade One Time och jag sprang ut på scenen. Eenie Meenie började spelas och jag släppte loss min ilska. Jag behövde inte tänka, alla steg bara gjorde sig själva och jag dansade med så mycket energi.
 Justin stod längst ut på scenen som stod mitt i folkmassan och tog sina fans händer medan han sjöng. Snart vände han sig om och började gå tillbaka mot oss tjejer som samlats i en klunga. Hans ögon fann mina och hans mungipor drogs genast uppåt i ett stort leende. Han skakade på huvudet innan han vände sig om  mot publiken och gick iväg till scenens högra kant.
 När vi tjejer sedan sprang till den sidan han stod på korsades våra vägar med Justin och han slog till mig lite på rumpan. Jag fick göra allt för att inte stanna upp för ett skrattanfall utan fortsatte så professionellt jag kunde för att utföra mitt jobb. Han skulle få igen senare.

Jag placerade en chokladruta på min tunga och lät den sedan smälta. Kaili, Johnny, Deirdre, Jon, Alfredo, Scrappy och Justin satt tillsammans med mig runt bordet och satt för tillfället och spelade kort. Eller dem spelade kort - jag observerade bara.
“Alex, hur är det med armen?” frågade Jon och såg upp på mig från sina kort.
“Den är väl helt okej. Chokladen och mina smärtstillanden hjälper, mycket.” flinade jag nöjt till svar.
Deirdre skrattade bredvid honom. “Choklad är fylld med enzymer, vilket är något som gör en lycklig. Jag antar att det biter på dig.”
Jag spärrade upp ögonen. “Det visste jag inte! Vad roligt att jag får lära mig saker som inte har med Justin att göra på denna turné.”
“Vem försöker du lura? Du älskar att lära dig saker som har med mig att göra.” fnös Justin bredvid mig samtidigt som han slog mig på mitt nakna lår.

 

“Ibland.” erkände jag.
 Scrappy skrattade och lade ned ett kort i högen. Skakandes på huvudet reste jag mig upp och gick istället in i Justins lilla sovrum, som befann sig längst bak i bussen. Försiktigt, för att inte stöta till armen, slog jag mig ned i sängen och drog täcket över mina nakna ben. I samma stund som vi hade fått kliva in i bussen så hade jag hoppat in i duschen som befann sig i Justins lilla rum och duschat av mig allt svett, innan jag hade bytt om till ett par ljusblåa mjukis shorts och en av Justins munkisar.
“Alex?” ropade Elysandra på mig från utanför dörren.
“Du kan komma in Ely!” svarade jag så trevligt och glatt jag bara kunde.
Dörren slogs upp och en leendes Elysandra kom ingåendes. “Vi ska stanna på en mack och tanka, jag och Nick hade tänkt dra in och köpa lite förfriskningar… är du sugen på något?”
“Nutella, det var ett tag sedan jag åt det. Jag tycker jag förtjänar lite efter idag. Och en VitaminWater, vilken smak som helst.” svarade jag.
“Nutella och VitaminWater. Ska bli snygging!” Hon stängde sedan till dörren och lämnade mig ensam igen.
 Jag kände när bussen stannade till och motorn slogs av. Jag vände mig om så att jag låg på mage för att försöka vila lite när dörren till rummet öppnades. Jag antog att det var Justin eftersom han inte knackade. Mycket riktigt satte sig just Justin på kanten bredvid mig och kysste min tinning.
“Baby, det finns en telefonkiosk utanför ifall du vill ringa det där numret.” berättade han och strök mig över ryggen.
 Jag slog upp ögonen och bedömde att det vore smart att få hela grejen överstökad. Jag ville få reda på vem det var så att jag kunde släppa allting.
“Kan du följa med mig?” undrade jag och mötte hans blick.
Han skrattade lätt, “Självklart följer jag med dig baby.”
 Justin sträckte ut sin hand så att jag med min friska hand kunde greppa tag om den för att få hjälp upp. Sedan gick vi igenom bussen och ut genom den främre dörren som stod öppen. Sida vid sida gick jag och Justin fram till telefonkiosken som stod runt hörnet till 7-eleven-butiken.
 Jag lyfte på luren och Justin räckte över mig två 25 centare som jag stoppade in i automaten. Därefter höll han upp sin mobil där han hade skrivit upp numret. Jag memorerade siffrorna noggrant och slog numret. När jag tryckt på den sista siffran vände jag mig mot Justin i ren panik.
“Vad ska jag säga ens?” undrade jag förvirrat.
Justin såg ut att fundera i några sekunder innan han svarade. “Låtsas om att du är någon telefonförsäljare.” Jag nickade till svars och lutade mig mot glasväggen.
 Ett knastrande ljud hördes från andra sidan och jag hörde någon harkla sig.
“Hej, det är Victor.” sade en mycket välkänd röst.
 Jag frös till is. Victor? Mina ögon fylldes med tårar och sedan gled telefonen ur mitt grepp och drämde till glasrutan. Victor? Min klasskompis Victor? Victor som sårade mig med sina ord? Victor som sagt att han älskar mig?  Victor som var inblandad i rånet på banken den där dagen?  Min Victor som jag varit bästa vän med?

---

Några av er gissade på Victor och ja - ni hade rätt! Lite kortare än dem senaste kapitlerna har varit, men det gör väl inget?... Vad tror ni händer nu dåååå? Hur reagerar Alex? :O