Under konferensens gång stängde jag öronen åt allt som sades. Jag orkade inte lyssna på saker jag redan var fullt medveten om så när Scooter avslutade det hela med att berätta för reporterna att de kunde ställa frågor nu vaknade jag till.

Folk krigade för att just deras fråga skulle bli vald och Scooter pekade på en större kvinna med slitet, rött hår och glasögon.

”Justin, är det sant att du dumpade Selena för att hon var dålig i sängen men att du nu ångrar det eftersom Alexandra Smith inte lever upp till den standarden du är van vid? Jag menar, vi alla vet att hon bara är en helt vanlig tjej från Sverige. Inget att ha liksom.”

Koncentrerat drog jag med fingret över bilden för att få den att fastna. Sedan lutade jag mig nöjt tillbaka. Äntligen, tänkte jag och suckade belåtet ut. Nu var hela collaget full med bilder av saker som gjorde mig glad. Det var allt mellan bilder på Justin, till Nutella, till moln och solar.
Jag slängde en trött blick mot klockan som informerade mig om att klockan var runt sex på kvällen. Jake hade tuppat av med hjälp av sömntabletterna han fått för länge sedan, pappa och El var på någon middag med pappas jobb och Leo befann sig hos sin bästa kompis Adam där han skulle spendera natten. Förmodligen låg dem och sussade vid det här laget. Tröttsamt lunkade jag ut i köket, i kurs mot kylskåpet för att finna något att trycka i mig till middag i väntan på att klockan skulle slå åtta. Min blick letade noggrant efter något ätbart mellan hyllorna och fann till slut en burk med pasta. Lyckligt greppade jag tag om den och skulle precis ställa ned den på diskbänken när det knackade på dörren. Jaha, vem ville något nu då? Snabbt skyndade jag mig ut i hallen för att få det överstökat. När jag slog upp dörren blev jag minst sagt förvånad.
”Tyra?” utbrast jag chockat. Hon brukade nästan aldrig dyka upp utan förvarning. Vi hade inte planerat att fixa oss tillsammans.
”Tjena bestie! Får jag komma in? Eller har du Justin där?...” retades hon och sträckte på halsen för att kunna se in över min axel. Jag klev åt sidan för att ge henne utrymme att ta sig in i lägenheten.
”Vad gör du här Tyra?” frågade jag allvarligt och korsade armarna över bröstet.
”Jag ville umgås lite med dig bara. Är det så konstigt? Förresten! Jag har med mig hamburgare!”
Jag log snett åt hennes håll innan jag gick in i vardagsrummet med Tyra hack i häl. Ett stön ekade till bakom mig, något som fick mig att snurra runt och förvånat kolla på Tyra, ”Är du inte klar med det där ännu Alex? Den skulle varit inlämnad i förrgår!”
Jag sneglade diskret ned på collaget som låg på soffan, ”Men... jag ville få det braaa. Dessutom är två dagar ingenting Tyra.”
”Jaja… plocka fram klänningen då! Det är faktiskt bara två timmar kvar tills balen börjar. Vi måste äta, sminka oss och allting! När skulle Jakes barnvakt komma sade du?” undrade Tyra samtidigt som hon plockade upp våran mat ur papperskassen från McDonald’s.
”Kvart i åtta. Men hon kommer nog bara kolla på tv. Jake sover som om han vore död.”
”Död?!” utbrast Tyra förskräckt. Självklart så hade hon endast lyssnat på halva meningen, som hon alltid gjorde när hon var stressad. ”Nej, Jake kan inte dö nu. Vi hinner inte med det.”
”Jag sa inte…” stönade jag frustrerat men ångrade mig sedan. ”Äh. Ska vi äta någon gång eller?”
Tyra kollade upp på mig med ett slugt leende lekandes på sina ljusrosa läppar och tvekade en stund innan hon nickade. Jag slog mig ned i soffan och sträckte mig efter en hamburgare. Till min lycka fann jag en big-mac innanför den lilla lådan den låg placerad i. Leendes greppade jag tag om den och tog sedan en stor tugga.
”Alltså.. är du verkligen en kvinna? Är du ens homosapiens?” frågade Tyra anklagandes.
”Nej.” svarade jag enkelt och fortsatte äta på min hamburgare, precis som jag ätit på den förut. Hon ryckte uppgivet på axlarna och gav sig sedan på sina nuggets. Jag förstod inte hur hon kunde äta det där. Det var inte ens riktigt kött. Bara, typ, 20% kött och sedan 80% okända föremål såsom ben och tarmar. Endast tanken på vad en nuggets innehöll gav mig rysningar.
”När kommer Samuel?” frågade Tyra för att bryta den otäcka tystnaden som låg som ett täcke över oss.
”Åtta? Balen börjar halv nio, vi kanske vill hinna in också?...” svarade jag men fick det att låta som en fråga. En dum fråga.
”Vad bra! Adam kommer samma tid. Eller alltså.. jag kan ha fixat att dem kommer i samma limo…”
”Va? Alltså va? Har du fixat så att jag och min date ska åka i samma limousine som du och en okänd snubbe som jag inte känner utan att ha frågat mig?” utbrast jag förvånat. Ilsket. Sårat.
”Ja. Jag trodde inte det spelade någon större roll? Vi delar ju på hyran för limousinen så…-”
”Det är inte hur mycket det kostar som spelar roll Tyra! Jag har pengar! Det är inte problemet. Problemet är att du tror att du kan göra vad som helst! Du frågade inte ens mig om du kunde komma hit och fixa dig med mig. Du frågade inte om jag ville ha hamburgare. Du frågade inte om jag vill åka med dig och din fåniga date!” orden rann ut ur min mun likt vatten som rann ned för ett vattenfall. Men likt vattnet så var orden omöjliga att ta tillbaka. När dem väl lämnat min mun och fyllt rummet fanns det ingenting att göra åt saken.

 

"Wow..." var dem tre bokstäverna som lämnade Tyras mun så snart hon tagit in vad jag nyss sagt.
Jag drog en trött hand igenom mitt hår och lade ned hamburgaren på bordet igen. Och nu då? "Tyra.. förlåt! Det var inte meningen att vara så... hård."
Tyras blick drogs upp mot mig, "Jo, det var det. Det är så du känner och jag förstår dig. Jag vet hur jag är. Men jag är stolt över att jag är sån. Jag bjuder på mig själv. Jag sitter inte och lutar mig tillbaka i väntan på att någon snubbe ska komma fram och tala till mig. Jag väntar inte på vänner. Jag väntar inte på tillåtelse. Något inom mig trodde att du hade lärt dig något om mig efter alla dessa år...", viskade hon besviket fram, "men ack så fel jag hade. Men som du vill - jag drar."
"Nej, nej, nej, Tyra. Jag vill inte att du ska gå. Förlåt. Jag vet inte vad som har tagit till mig..." ursäktade jag mig med ett krampaktigt tag kring hennes handled för att hindra henne från att lämna lägenheten. Lämna mig.
"Jo Alex. Det vill du. Man ser det på dig. Så fort jag kom innanför dörren. Nej, så fort jag plingade på dörren så kände jag spänningen här inifrån. Som om du hoppades på att det inte skulle vara jag. Kanske trodde du att det skulle vara Justin? Trodde du det? Jag vet inte vad som har hänt, men du är inte den Alex Smith jag känner. Du är någon helt annan, kärlekskrank liten... liten... bitch!"
Orden kändes som vassa rakblad mot mina öron. Torrheten i min mun expanderades och mitt hjärta slutade slå. Andetagen slutade komma in och ut ur min näsa och jag slutade blinka. Hade min bästa vän just sagt det där? Hade hon precis kallat mig... bitch? Det var en småsak, ja visst, men när det kom ifrån Tyra kändes det som det största problemet som existerade i världen. Större än krigen i Afghanistan. Större än svälten i Afrika. Större än alla föräldrarlösa barn som blev våldtagna och mördade i Indien. Att bli kallad bitch av sin bästa vän var större än allt det där.
"Alex! Alex!?" skrek Tyra rakt framför ögonen på mig, men ändå kändes hon så långt bort. "Alex! Andas för Guds skull!"
Då slog det mig att jag fortfarande satt och höll andan. Jag särade på läpparna och kippade panikartat efter andan. Precis som när man slog vid ytan efter att ha dykt, när man befunnit sig under vattnet ett bra tag. Precis så kändes det när all syre fyllde mina lungor. Tyra, som hade sprungit ut i köket, placerade en hand på min kind och sträckte fram ett glas med vatten.
"Drick." manade hon strängt. Med skakig hand tog jag emot glaset och förde det mot min mun. Försiktigt sippade jag på det svala vattnet. Sipparna övergick snabbt till hastiga klunkar. Glaset var inom kort tomt, och Tyra ställde försiktigt ned det på bordet. "Förlåt Alex... jag menade inte... alltså.. jag vill inte bråka."
"Inte jag heller." fick jag hest fram. Tvekandes bet jag tag om min underläpp och betraktade sedan Tyras runda ansikte bekymrat. "Jag menade inte det jag sa. På riktigt. Jag vill ha dig här... speciellt nu. Det är bal om någon timma, vi har drömt om den här dagen sedan dagis."
"Åh, ja..." suckade Tyra lyckligt ut samtidigt som hon drog in mig i sin omfamning. En söt doft slogs mot min ansikte och det enda jag förmådde mig att göra var att le mot hennes axel. "Men du..."
"Mhm?" mumlade jag som svar. Ljudet kvävdes en aning mot tyget på hennes tröja.

"Har du sett videon? På Justin?" 

Jag rynkade pannan. Någonting i hennes tonfall sade mig att det inte var vilken video som helst hon pratade om, utan en speciell. En som folk pekade ut.

"Vilken video?" frågade jag och lutade mig ifrån henne. Fortfarande med ansiktet förvriden i en frågande grimage. Tyra verkade nästan lite förvånad över att jag inte förstod vad hon talade om. Hon strök bort en hårslinga från mitt ansikte och placerade den bakom mitt vänstra öra innan hon mötte min blick.