Love Me Like You Do - 75 {THE END}

“Vi är redigt besvikna på dig”, suckade Bruce, skakandes på huvudet, “men vi vill att du åker till Alex. För hennes och för din egen skull, Justin. Allt kommer bli bättre när du väl talar till henne.”

Justin sneglade upp på honom. Han visste att det dem sa var rätt. Så därför tänkte han göra det enda som var rätt.

Han fiskade upp sin mobil ur fickan på sina jeans, och skrollade igenom sin kontaktlista tills han fann namnet han sökte efter. Signal efter signal gick fram, tills en trött röst svarade i andra änden.

“Hallå?”

“Hej, det är jag.”

 

En långdragen suck lämnade min strupe. Regnet smattrade mot fönsterrutan, men det var omöjligt för mig att se dropparna då mina persienner täckte fönsterrutan.

Imorse hade varken Katie eller Danny kommit upp till mig med frukost, men det hade inte gjort något. Det var jullov och det skulle inte förvåna mig om dem ville spendera lovet genom att umgås med sin familj, samt vänner istället för att ta hand om mig som om jag vore en liten bebis.

Återigen suckade jag och såg ner på min mage, som var täckt under ett svart linne. Den buktade ut en aning, men inget anmärkningsvärt riktigt ännu. När den skulle bli synlig så skulle alla skvallertidningar börja publicera bilder i mängder om den stora nyheten. Så småningom skulle nyheten nå Sverige, och min familj skulle få reda på det.

Min familj… inte förrän nu hade jag tänkt på att dem hade rätten till att veta. Veta att jag, både dotter och syster, bar på ett barn vars pappa var världens kändaste tonåring. De skulle förmodligen bli arga. Väldigt arga. Men det var inget annat än normalt. Jag skulle nog också reagera så om mitt barn kom och berättade, i 18-års ålder, att hon var gravid.

Alla tankar gjorde mig yr. Något som resulterade att ett tryckande illamående satte av inom mig. Med handen tryckt mot munnen reste jag mig upp ur soffan och rusade ut i badrummet. När jag fått upp locket till toaletten drog jag undan min hand och lät min magsäck tömmas på innehåll.

Det värsta - än så länge - med graviditeten hade varit illamåendet. Och mina ömma bröst. Och hur jag reagerade på alla olika sorters dofter och smaker. Listan var lång, om jag fick vara ärlig. Men det absolut värsta var att inte ha Justin här. Att han inte fanns här för att hålla upp mitt hår, eller laga smakfattig mat till mig. Det hade snart gått fem dagar sedan han lämnat mig på festen.

Julafton närmade sig med stormsteg och jag hade ingen aning om hur jag skulle fira den. Planen hade varit att flyga upp min familj till Stratford, där vi tillsammans med Justins familj skulle fira julafton. Jag antog att den planen inte längre fanns med på listan.

Tröttsamt spolade jag ned innehållet i toaletten, sköljde munnen med munvatten och lämnade sedan badrummet. Regnets kraft hade ökat och dropparna slog likt småsten mot fönstren vid det här laget.

Jag slog mig återigen ner i soffan med filten över mina ben och placerade min laptop i knäet. Hummandes klickade jag mig in på skype, endast för att få ett samtal från pappa sekunden efter. Leendes klickade jag på “Svara med videosamtal” och rätade sedan på mig i soffan.

“Heeeeeej!” ropade pappa, El, Jake och Leo i kör.

“Hej på er! Hur är det? Har det kommit någon snö ännu?” skrattade jag lyckligt fram.

Elenor suckade, “Snön är här ja… Och det är rena rama helvetet.”

Leo skrattade mjukt. “Nääää! Ja gillaj snö. Snöchubbe!”

“Snögubbe!” rättade Jake honom strängt, men brast sekunden efter ut i skratt.

“Hur är det med dig då älskling? Är det skönt med ledigt?” frågade pappa och drog en hand genom sitt mörka hår.

“Det är helt okej…” ljög jag snabbt. “Och ja, det är skönt med ledighet. Dock så har jag endast legat hemma de senaste dagarna. Bara för att ta det lugnt alltså.”

“Jaså? Vart har du Justin då?” flinade El och vickade retsamt på ögonbrynen.

“Heh”, fick jag nervöst fram, “han… han är…. jo… saken är den att… han är hos en kompis.”

“Hela tiden? Har ni inte gjort något speciellt under de senaste dagarna?” flämtade pappa förbryllat.

“Alltså hans kompis bor i… uh… New York”, matade jag på med lögner.

“Nämen! The big apple!” larvade sig pappa, och fick sekunden därpå ett lätt slag på axeln av Jake.

“Äh, sluta tönta dig.” muttrade han med ett snett leende lekandes på sina ljusrosa läppar.

“Hey! Hur är det med er förresten killar? Är det skönt med jullov?” frågade jag mina bröder.

“Ja haj lov hela tin!” utbrast Leo och slog armarna över bröstet för att se mallig ut.

Ett skratt lämnade min strupe. “Verkligen? Sååå skönt. Jag önskar att jag hade lov hela tiden också.”

“Nej, baja Leo kan haj lov hela tin! Inte Alex.” sade Leo bestämt. Hela familjen skrattade och jag log av synen. En känsla av saknad sköljde över mig. Jag saknade min familj. Speciellt just nu när jag inte hade någon här. Jag var ensam. Ingen ville ha mig mer och jag var osäker på om min familj ens skulle vilja ha kvar mig när jag berättat vad som hänt mig.

“Förresten Lexie! Vi har en glad nyhet att dela med oss av!” ropade El och log in i kameran.

“Jaså det har ni? Låt höra!”

“Victor har blivit åtalad för medbrottsling till rån. Han sitter nu inne!”

“Oj, vad bra då.” mumlade jag. Jag kunde inte glädjas. Hade Victor kanske inte suttit inne hade jag kanske kunnat få tillbaka honom. Han hade kunnat vara pappan till barnet eftersom Justin inte verkade vilja vara det.

“Vad är det gumman. Du ser inte så glad ut?” sade pappa. Han märkte det direkt. Han såg alltid igenom mig och nu var jag fast. Jag kunde inte ta mig ur denna situation eftersom mina tårar redan hade börjat rinna.

“Pappa, El… Jag… Jag är g… Jag är gravid.”

Tystnad. Ingen av mina fyra familjemedlemmar rörde en fena. De var som fastklistrade. Allt jag hörde var TVn som var igång i bakgrunden. Några minuter passerade innan El skickade upp Leo och Jake till deras rum varpå Elenor och pappa blev kvar ensamma.

“Är du säker på detta Alexandra? Har du testat dig?” undrade pappa.

Mina tårar fortsatte att rinna och min syn förblev suddig. “Ja. Pattie hjälpte mig.”

“Hur är detta möjligt?” orden lämnade Elenors läppar.

“Vad förväntar ni er? Jag och Justin är två seriösa personer i ett seriöst förhållande. Vi har sex. Precis som andra människor.”

“Men du tar väl p-piller? Ni skyddar väl er?”

“Ja El, jag går på p-piller. Men min sista karta tog slut och jag kunde inte få tag i någon ny just då. Det bara hände, vi tänkte liksom inte. Och vi trodde inte jag skulle ha ägglossning just då.”

“Det var väldigt oansvarigt Alexandra. Av er båda. Varför tänkte ni inte ett steg längre? Hur ska du ta hand om ett barn nu? Du är bara arton. Justin lika så. Och hans karriär? Vad ska folk säga? Hur kunde ni göra något så dumt? Media kommer förstöra den karriär han byggt upp.” Pappa skakade uppgivet på huvudet när han pratade med mig.

“Kan ni för en stund sluta tänka på media och Justins karriär? Kan ni tänka på mig? Och Justin? Som individer? Jag skiter i median och allt folk. Låt de prata hur mycket de vill. Men tänk på mig? Justin lämnade mig, pappa. Han stack. Han stack när jag berättade det för honom och har inte hört av sig sedan dess. Jag såg en glimt av en tidningsartikel om att han varit och festat med Drake i Toronto. Mer än så vet jag inte. Han vill inte ha mig längre, fattar ni? Men ändå så tänker ni inte på hur jag kände mig utan ni tänkte på vad folk kommer säga om detta.” Mina tårar blev fler och fler, de var okontrollbara och jag kunde nästan inte andas på grund av mina snyftningar.

“Alex…” mumlade pappa.

“Nej. Jag vill inte höra något. Så ligger läget till just nu. Jag älskar Justin mer än allt annat och jag förstår om han inte vill ha mig mer för att jag och detta barnet har förstört i princip allt. Men jag vill inte höra någon ursäkt från er just nu. Det ni sade innan, det räcker. Jag behöver tid för att tänka. Nu vet ni alla fall min situation. Vi hörs.”

Jag stängde av samtalet och slog ned locket på datorn. Allt jag hade velat var att dem skulle säga att dem fanns här för mig. Att allt skulle bli bra. Men nej, allt dem hade tänkt på hade varit andras tankar och känslor angående detta.

Utan att jag hade märkt det så hade små tårar börjat rulla ned för kinderna på mig. Det sved i ögonen och det kändes som någon satt och slog hål på mitt hjärta.

Helt plötsligt rinnande det på dörren. Jag hoppade till av chock, drog med filten över ansiktet för att få bort allt det blöta och reste mig sedan upp. Med snabba steg tog jag mig fram till dörren, varpå jag låste upp den.

”Hej Alex!” ropade en glad Alfredo när dörren stod uppe.

”Fredo? Twist?” utbrast jag förvånat samtidigt som jag omfamnade de båda. ”Vad gör ni här?”

”Vi har inte hört av dig på länge, och Pattie berättade att du och Justin var oense. Får vi komma in?”

”Vi har med oss pizza.” skrattade Twist och visade upp en pizzakartong han hållt gömd bakom ryggen.

”Visst. In med er.” skrattade jag och gick raka spåret in i köket för att plocka fram tallrikar, glas och bestick.

”Det är bara ost, vi visste inte riktigt vad du kan tänkas tycka om.” berättade Fredo medan han hällde upp Sprite i de tre glasen.

 

“Fredo, du vet att jag äter allt.” log jag och blängde på Alfredo. “Eller har du redan glömt det efter att ha varit ledig i fem dagar?”

“Jag har ju inte det bästa minnet om man säger så.”

“Haha! Det har du rätt i! Ibland undrar jag om det inte är tomt i din skalle.” skrattade Twist och slog sig ned vid köksbordet. Alfredo tog i med hårdhanskarna och slog till Twist på överarmen.

Jag skrattade bara åt deras trams och satte mig ned mitt emot Twist med Fredo bredvid mig. Fredo lassade upp en pizzaslice till mig och en till sig och placerade min tallrik framför mig.

“Bon apétit, ma chérie.” sade Alfredo.

“Tack Fredo.” tackade jag glatt med ett leende riktat mot Alfredo. Jag tog tag i min slice och förde den sakta mot min mun. När doften från den varma pizzan trängde sig in genom mina näsborrar reagerade min kropp på det. Inte på det positiva sätt jag trodde den skulle utan tvärt om. Negativt.

Jag slog händerna för munnen för att hindra att jag skulle kräkas på bordet och sprang till vasken och lät det som fanns i min mage komma ut. Jag kände någons händer hålla bak mitt hår för att underlätta det för mig.

“Shit Lex! Är du okej?” hörde jag Alfredo fråga.

När kräkningarna upphörde sköljde jag munnen och vasken innan jag torkade mig med en handduk och vände mig om för att se på Twist och Alfredo.

“Tack.” sade jag och kollade på Twist. “För du höll upp mitt hår menar jag.”

“Ingen fara Lex! Justin är min bror och du är hans tjej. Du är min syrra nu, typ. Eller svägerska, med finare ord.”

Jag slog ned blicken och såg på mina fötter. “Jag är inte längre din syster Twist.”

“Vad snackar du om?” Jag suckade och så på Twist med ledsna ögon. Mina tårar var på väg igen och jag var rädd för att uttala orden. Som att om jag sade de högt skulle det finnas mer sanning i dem. Jag slog mig ned på stolen och tog ett djup andetag.

“Jag är inte Justins tjej längre. Jalex är historia. Det finns inget jag och Justin längre. Förutom det foster han lämnade kvar i min mage.”

Både Twist och Fredo såg förbryllat på mig. Twist snörpte på munnen, medan Alfredo endast stod med rynkad panna. Båda deras blickar föll ned på min mage, som var sig lik, och sedan upp på mig igen.

”Men...” stammade Alfredo och skakade på huvudet.

”Vad står du och säger?!” utbrast Twist förtvivlat, som om hela hans värld gått i tusen bitar.

”Jag är gravid. Och det var ett misstag. Ett hemskt misstag...”

”Inte det”, fnös han irriterat innan han slog sig ned vid matbordet igen, ”utan det andra. Att Justin har lämnat dig?! Många dumma saker har han gjort, men detta... Jag tänker fan ta och söka upp den lilla snorvalpen och banka lite vett i honom. Han är fucking galen.”

”Men... Dansen? Vart är Justin förresten?” andades Fredo fram.

”Dansen är slut. Över. Finito. Sen vart Justin är, har jag ingen aning om. Kanske i Hong Kong, eller kanske till och med i Haparanda!”

Twist och Fredo såg förvirrat på mig. Det tog ett tag för mig innan jag insåg att ingen utav dem visste var Haparanda låg. Skrattandes förklarade jag att det var en stad, som låg högt upp i norr i Sverige.

”Jaha. Alex, du får sluta dra Svergie-skämt. Vi vet ingenting om Sverige, förutom att det är kallt jämt.”

Då brast det för mig. Skrattet flödade ur mig. Jag vek mig dubbel och tårar rann ner för kinderna på mig.

När skrattsalvorna lagt sig rätade jag på mig och såg sedan på Fredo med ett snett flin lekandes på mina läppar. ”Kan du säga om det där?”

”Vadå? Att det är kallt jämt?”

Jag tog mig för munnen för att inte brista ut i skratt ännu en gång. ”Vart har du fått det ifrån?”

Han ryckte på axlarna, ”Vadå? Är det inte det?”

”Verkligen inte! Sverige är endast kallt i fyra till fem månader om året, sedan är det svalt och varmt resten av tiden. Gud, det är ju nästan som man skäms över dina kunskaper. Gick inte du på geografilektionerna, dude?”

”Jo, men tror du att vi satt och snackade om Svergie? Verkligen, Alex? Sverige?”

”Varför inte?! Sverige är ett land precis som Amerika är.” argumenterade jag, med ett skratt gömt i rösten.

”Inte ett speciellt viktigt land för oss i Amerika.” svarade han med rynkad näsa.

”Jaså? Så du tycker inte att IKEA, klädmärket Acne eller ABBA är viktigt?”

”Det är inte svenskt? Varför ljuger du Alex?”

Jag slog mig för pannan och såg på Twist. ”Snälla säg att han driver?”

”Jag vet inte riktigt...” skrattade Twist. ”För att vara ärligt så trodde jag att Ikea var tyskt, att ABBA kom från Storbritannien och att Acne var spanskt... Men köttbullar är väl ifrån Sverige?”

”Ni ger mig huvudvärk båda två. Skäms...” skakade jag på huvudet och slog mig ner bredvid Fredo för att ge min pizza ett sista försök. I ett försök att ta en tugga rynkade jag på pannan av stanken och slängde ned biten på tallriken.

“Jag uppskattar pizzan guys, men bullen i ugnen är inte riktigt sugen på den. Sorry.”

“Nej Alex, det är lugnt! Jag…”

“Alltså jag kan fortfarande inte fatta att Justin bara lämnade dig. Han är fan riktigt dum i huvudet. Jag tror han tänkte med kuken då, eller med inget alls. Hade han tänkt med kuken hade han varit kvar så han måste inte ha tänkt alls den jäveln. Nej vet ni vad? Jag tänker ringa honom. Nu.” Twist reste sig upp ur stolen han satt i och gick ut ur köket. Alfredos blick brände i kinden på mig men jag ville inte se åt hans håll.

Jag hade varken hört av Justin eller sett honom på flera dagar. Det enda jag sett av honom var på alla videos som fanns uppe på YouTube eller de som fanns på min mobil. Hur ont det än gjorde älskade jag honom fortfarande och när jag kollade på videos av honom mindes jag honom. Jag saknade honom.

Utan någon vidare tanke reste jag mig upp och gick efter Twist som precis satte telefonen mot örat när jag steg in i vardagsrummet. Sekunderna passerade utan att Twist verkade få något svar och precis innan han skulle lägga på sköt han telefonen mot örat igen.

“Justin?” Twist vände sig om och såg plågat på mig. “What the fuck man? Vart håller du hus? Överallt och ingenstans? Vad fan är det för svar? Låtsas inte som att allt är okej. Jag är hos Alex nu med Fredo. Vi vet. Var fuck är du mannen? Hur kan du vara en sådan fitta och dra? Ja, det är bra att du vet att du är en fitta. Jag kan säga det igen. Du är en fitta. Men jag kan också säga att du är bättre än så. What the fuck, du vet att du är bättre än så. Det är inte så Pattie och Jeremy har uppfostrat dig… Hur hon mår?” Twist vände sig om med blicken på mig. Jag spärrade upp ögonen av förvåning. Hur mådde jag? Innerst inne, mådde jag uruselt, men det var något jag inte tänkte att Justin skulle få veta.

Med ett plågat leende och tårar i ögonvrån redo att falla gjorde jag tummen upp. Vi hade inte pratat på en vecka och helt plötsligt bryr han sig om hur jag mår? Varför? Han lämnade mig. Då var det inte hans ensak att få veta hur jag mådde.

“Hon mår bra. Bättre än att någon annan i denna situationen skulle göra. Ja, Justin. Alexandra är stark. Men hon är också ömtålig. Tänk på hur mycket smärta du skapat genom att bara dra... Om hon vill prata med dig?”

Återigen fastnade Twists frågande blick på mig. Han ville prata med mig. Men ville jag prata med honom? Jag kunde inte hålla inne sorgen längre. Sekunden efter brast jag ut i tårar.

“Nej, hon vill inte prata.” förmådde jag mig att säga innan jag stormade in till mitt sovrum och lade mig på sängen i fosterställning.  

Hjärtat dunkade likt aldrig förr i hjärtat på mig och en klump hade intagit sin plats i halsen på mig. Munnen var torr och ögonen sved. Varför hade jag bara rusat iväg så? Varför hade jag inte bett om att få tala med Justin, och sedan begärt en förklaring? Varför var jag jämt så korkad?

“Alex?” harklade Alfredo sig från dörröppningen.

Med handen mot hjärtat satte jag mig upp i sängen. “Ja? Vad är det?” utbrast jag förvånat.

“Wow, ta det lugnt…” skrattade han mjukt. Han slog sig ner på sängkanten och såg på mig, “Hur är det? Blev det för mycket med att Twist ringde Justin?”

“Nej… alltså det är lugnt”, skrattade jag nervöst fram.

“Det verkar inte vara lugnt. Du skakar ju för guds skull!” konstaterade han och fattade tag om min hand för att försöka få stopp på skakandet.

Jag samlade mig lite innan jag torkade tårarna med hjälp av min tröja och såg sedan på Fredo. “Det förvånade mig bara att han ville prata med mig och att han frågade hur jag mådde, du vet? Det var liksom han som lämnade mig och nu helt plötsligt bryr han sig. Han har inte brytt sig i en vecka och nu helt plötsligt så bryr han sig. Men tydligen inte tillräckligt mycket för att ringa själv, utan Twist var tvungen att ringa. Alltså jag vet inte Fredo… Jag är bara förvirrad.”

Alfredo slog armarna om mig och höll mig intill sin bröstkorg. “Alex. Lyssa nu och lyssna väldigt noga. Justin slutade aldrig att bry sig. Jag tror nästan att han till och med brydde sig mer den senaste veckan än vad han gjorde innan. Han kommer alltid att bry sig om dig. Alltid. Vare sig du vill det eller inte. För att, jag vet, att även om du och Justin inte känt varandra så länge så är ni menade för varandra.”

Jag nickade slött. “Jag antar att du har rätt…”

Han kysste mig lätt på pannan, samtidigt som han drog med händerna över min rygg. “Klart jag har.”

Mitt i allt ringde det på dörren, ännu en gång. Suckandes reste jag mig upp och klampade fram till den. Vem kunde det vara nu då? Snabbt torkade jag undan tårarna som stannat kvar på mina kinder, och öppnade sedan dörren.

“Ja, he-” Jag slutade tvärt tala när jag såg vem det var.

Justin såg upp på mig, fuktade sina läppar och drog en hand genom håret. “Förlåt.”

Justin Biebeeeeeeer | via Tumblr

I'm sorry.


Detta, våra vänner, var slutet på LMLYD. Det är fritt fram att spekulera om vad Alex svarar, eller ej. Epilog kanske kommer. Det har varit en FANTASTISK resa att få skriva på LMLYD, verkligen. Och att ni har gillat den så mycket... det värmer. Vi älskar er till månen och tillbaka!

Info ang. nya novellen kommer snart! WE LOVE U / Ema och Liv!


Kommentarer

Biebsworldstory skriver:

Åh kan inte förstå att den är slut, det har varit sjukt roligt att få läsa denna novell ni skrivit, den har varit sjukt bra, skulle gärna vilja veta vad som händer i framtiden hihi
O jag ser fram emot att få läsa flera skrivna noveller av er tjejer❤️

Datum: 2013-12-09 - Tid: 23:58:46 - URL: http://biebsworldstory.blogg.se


josefin skriver:

jag började gråta, det var så fint skrivit.. men lnskade att man hade fått veta vad som hände i slutet :3 Ni skrev novellen jättebra!

Datum: 2013-12-10 - Tid: 01:07:54 -


Anonym skriver:

O...M....B...
Nooooooooo!! Den får inte vara sluuut!! Älskar seriöst den här bloggen så mycket så det inte finns!! Det har varit en så lång period så jag kan inte fatta att den tiden jag hela tiden väntade på att ett nytt spännande kapitel om Justin och Alex är slut! och jag kommer ihåg i början av novellen när jag var så uppspelt över att se hur det slutade mellan dom!! Assåå åååhhhhh kan inte få ner det genom fingrarna och ut i tangenterna för orden har inte ens kommit upp i min hjärna...!! Det ända jag kan göra nu är att tacka er, Liv och Ema, för en underbar upplevelse och för att ni skriver så grymt bra! Jag har läst många andra noveller om Justin men eran är såklart min absoluta favorit! Kan inte fatta att det är slut och att Ema ska lämna bloggen!! Hoppas ni bestämmer för att skriva tillsammans igen någon gång för det gör ni underbart!! Och jag skulle jätte gärna vilja ha en epilog, om ni har tid alltså, för iallafall EN sista "inväntning" av ett kapitel på denna novellen? Hur mycket jag än hatar att den är slut har så är jag glad att vi har kommit hit, för det är väll det vi har väntat på?;) att få veta hur det slutar och resan till slutet av novellen har som sagt varit mer än underbar! Men nu får jag sluta skriva för jag inte tänker så klart just nu (haha det är klockan 3 på natten) och jag skulle bara skriva om saker så det skulle låta konstigt xD men ville verkligen på nått sätt berätta hur mycket jag älskar den här novellen även om mitt huvud snurrar nu xD

MUCH, MUCH LOVE
en av era trogna läsare💜❤💜❤

Datum: 2013-12-10 - Tid: 03:17:07 -


JEN..<3 skriver:

OMG!!!!!! epilog är ett måste med det här slutet!!!! har verkligen älskat denna! jag har inget emot en tvåa!!

Datum: 2013-12-10 - Tid: 06:43:35 - URL: http://justinblogg.blogg.se


Anonym skriver:

Awsomeee👌👌✨

Datum: 2013-12-10 - Tid: 08:25:51 -


Anonym skriver:

OMG 😭😭 jag grät seriöst i slutet 😭😭 OMG shit

Datum: 2013-12-10 - Tid: 08:32:28 -


Anonym skriver:

NEEEJ det får inte ta slut:(((( Snälla gör en epilog!!!

Datum: 2013-12-10 - Tid: 08:34:29 -


Hedvig skriver:

Superbra!!! Åh hoppas dom blev ett par igen<3

Datum: 2013-12-10 - Tid: 10:00:07 - URL: http://blondinerna.horseworld.se


Ebba skriver:

Snälla en epilog!

Datum: 2013-12-10 - Tid: 10:54:52 -


Fanny skriver:

Det måste komma en epilog om det så ska ta hundra år. Men det var super bra. Trodde att det skulle sluta annorlunda men det blev jättebra :)

Datum: 2013-12-10 - Tid: 11:56:32 -


Michelle skriver:

NEEEJJ den får inte vara slut :(

Datum: 2013-12-10 - Tid: 12:55:43 -


Nilsson skriver:

Novellen har varit sååå fantastiskt! Jag gråter för att den är över! Kan inte vänta tills nästa kommer! Xo

Datum: 2013-12-10 - Tid: 15:06:20 -


Klara skriver:

OMG NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!?!?!??!?

NI FÅR INTE SLUTA FÖR I HELSIKE NEEEJ :(((((
JAG GRÅTER NU D':

Datum: 2013-12-10 - Tid: 15:17:24 -


sandy skriver:

MEN VI KOMMER VÄL FÅ REDA PÅ ALLT?!? DET KAN INTE SLUTA HÄR!! :( ❤️

Datum: 2013-12-10 - Tid: 15:36:27 -


L skriver:

shiit vad bra !! älskar era noveller !! längtar tills den nya kommer och hoppas verkligen ni skriver en epilog, det känns som om Jalex behöver få ett riktigt avslut x

Datum: 2013-12-10 - Tid: 15:48:49 - URL: http://bringwordstolife.blogg.se


Anonym skriver:

Omggggg världens bääääästa novell! Längtar till nästa novell

Datum: 2013-12-10 - Tid: 16:26:34 -


Emelie skriver:

Denna novellen har varit as grym ! skit bra ! :)

Datum: 2013-12-10 - Tid: 16:26:35 - URL: http://emelajzaan.blogg.se


MYBIEBERSTORY FANS skriver:

ÄLSKAR NOVELLEN SÅ SERIÖST MYCKET.
DÖÖÖÖR HÄR!
NI MÅSTE SKRIVA EN EPILOG!
ÅH HERREGUD GRÅTER!

Datum: 2013-12-10 - Tid: 16:40:38 -


camilla skriver:

Snälla en epilog om hur typ hennes familj tog det och Justin och hon o media oså :D jag har verkligen ÄLSKAT denna novellen :)

Datum: 2013-12-10 - Tid: 17:11:54 -


Anonym skriver:

Omg så bra jag vill ha epilog

Datum: 2013-12-10 - Tid: 18:13:47 -


Anonym skriver:

Men va? nej ni kan inte avsluta den så vill veta vad som händer efter:(

Datum: 2013-12-10 - Tid: 19:28:37 -


Sarah skriver:

Det var ett bra slut! Jag kommer sakna Lmlyd så mycket!

Datum: 2013-12-10 - Tid: 19:39:43 -


Celebnovell skriver:

Åh god - ni förtjänar en kommentar lika långt som hela LMLYD men jag är helt mållös.
Sitter och skakar för att det är så sorgligt, lyckligt, hemskt, fantastiskt, perfekt.
Ni är helt gudomligt duktiga att det inte går att beskriva. ♥

Datum: 2013-12-10 - Tid: 19:57:23 - URL: http://celebnovell.blogg.se/


M.M skriver:

Neeeej!!! Skojar ni är detta sista kapitlet??? :((( skit bra, kommer fan att sakna Justin och Lexi :((

Datum: 2013-12-10 - Tid: 20:31:58 -


Anonym skriver:

Känns som om det var igår man började läsa novellen, att tiden går så sjukt fort.. Vart med från typ dom första kapitlena innan bloggen flyttade hit haha ^^

Helt awesome novell, varenda kapitel har varit perfekt

Datum: 2013-12-10 - Tid: 20:34:07 -


kajsa skriver:

snälla gör en epilog!!! alldeles för abrupt slut annars ;) men annars, sjukt bra! ni är så grymma

Datum: 2013-12-10 - Tid: 20:49:58 -


ylva skriver:

okej,bra slut antar jag

Datum: 2013-12-10 - Tid: 20:52:31 -


Hanna skriver:

Tyckte inte slutet va sådär jätte bra men resten utav novellen har varit jätte bra och ni skriver så sjukt bra! Tyckte det va liiiite tråkigt att hon blev gravid, lite typical men ändå lite oförväntat, trodde att ni skulle ha nått annat stort slut förberett.
Har lite frågor nu:
- Varför avslutade ni novellen så här, för ni kunde ju ha tagit nått mer kapitel och skrivit lite om Alex svar osv?
- Hur kom Ema på iden på till den här novellen?
- Hade du planerat hela novellen innan du började skriva eller fick du ideer utav Liv?
- Vad tyckte ni själva om novellen, tyckte ni att ni skrev bra, kunde ni ha skrivit annorlunda?
Innan Ema kom till bloggen så skrev Liv nånting om att hon skulle skriva på en novell på sidan om samtidigt som hon skulle hjälpa Ema med hennes novell, så jag undrar om Liv gjort det och om ni ska skriva en till novell, eller hur ni ska fortsätta nu när den här novellen är slut?
Mina frågor låter som sånna man får i skolan, hahah :D men skit samma, sorry att ni inte får så mycket åsikter från min sida, men novellen va skit bra och skulle helt klart vilja ha ett förhållande som Justin och Alex. Hoppas ni fortsätter att skriva! kram <3

Svar: Hej och tack! Ema kan inte svara så jag kan försöka åt henne.. haha. Men men, hon kom nog på den genom att hon själv föreställde sig hur det skulle varit om HON träffade Justin. Hon tog sina egna drömmar och gjorde dem till en berättelse.

Hon planerade inte så mycket, men en del, innan jag kom med i bilden. Vi har hjälpts åt med ideer!

Vi är JÄTTE nöjda med novellen, fast vi önskar att vi kunde haft med lite mer drama + att dem kanske kunde ha blivit tillsammans senare i novellen... Men tack för dina komplimanger och din kritik! Det värmer. Kram! <3
MyyBieberStoory

Datum: 2013-12-10 - Tid: 21:13:56 -


Anonym skriver:

JAG KAN INTE FATTA ATT DET ÄR SLUT DET KOM BARA SOM ETT JÄVLA BOOM OCH JAG VET INTE VAD JAG SKA GÖRA MED MITT LIV LÄNGRE

Datum: 2013-12-10 - Tid: 21:40:51 -


Moa skriver:

omg grymt kapitel! Jag blev tårögd! Kan ni tänka er hur bra ni är då? :)

Datum: 2013-12-10 - Tid: 21:45:49 - URL: http://biebersstories.blogg.se


Felicia skriver:

NEEEJ DET AKN JU INTE SLUTA SÅHÄÄÄÄR!! :OO

Datum: 2013-12-11 - Tid: 07:22:10 -


Becca skriver:

Helvete, vad bra. Kan inte fatta att det är slut, så sorligt. Kommer sakna Jalex, men kan samtidigt inte låta bli att längta tills nästa novell♡

Datum: 2013-12-11 - Tid: 11:53:35 - URL: http://bieberheaven.blogg.se


Anonym skriver:

Herregud!
Vet inte vad jag ska säga, denna novell har varit AMAZING! Ni skriver jättebra, samt era ider är gryma!
Det hade varit jättekul om ni hade gjort en epilog, men gör det som ni känner är bäst! :)

Datum: 2013-12-11 - Tid: 15:55:04 -


Anonym skriver:

Åååååååh omg vad braaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!!! :') dööör så vackert! :') <3

Datum: 2013-12-11 - Tid: 16:19:00 - URL: http://tofacethepast.devote.se


Kapitlet var super men slutet sög!! skriver:

NEEEJ! Den får inte sluta sådär! kan du inte skriva ett till kapitel med ett bättre slut?? SNÄLLA!!!

Datum: 2013-12-11 - Tid: 17:01:10 -


Erika skriver:

men whaaat, så kan det ju inte sluta? Asså nej vilken dålig stil av er haha! Nej men lite mer seriöst då så har novellen vart väldigt bra och ni skriver sjukt bra! Hoppas verkligen att hon förlåter honom!

Datum: 2013-12-11 - Tid: 17:07:33 -


Matilda skriver:

Till månen och tillbaka alltså? Undrar vilken blogg ni fick det utav?

Svar: Jag fick det från ett barnprogram som heter gissa hur mycket jag tycker om dig som handlar om två kaniner. Vart fick du det ifrån? :)
MyyBieberStoory

Datum: 2013-12-11 - Tid: 17:18:07 -


karolina skriver:

såååååååååååå jäääääääääääääääätte braaaaaaaaaaaa! hela lmlyd har varit så himla bra! kommer verkligen skana den här novellen, men den nya kommer säkert bli lika bra eller till och med bättre(och det är svårt att göra, men ni kan säkert lyckas!). Jag är inte så bra på att kommentera men jag hoppas att ni fått bra stöd både från mig och alla andra! Lycka till med allt nu,,!

Datum: 2013-12-11 - Tid: 17:44:41 -


Ellen<3 skriver:

NÄ MEN NU SKOJAR NI MED OSS VA?! Snälla nån, lämna oss inte så där, era elaka människor! har ni inget samvete?! Gud vad elaka ni är...
Älskar er ändå btw... <3

Datum: 2013-12-11 - Tid: 19:07:13 -


Moa skriver:

Hej! Skulle gärna göra ett länkbyte med er så hör av er på min blogg eller mail om ni är intresserade, haha nu lät jag som värsta försäljaren men aja kram :)

Datum: 2013-12-11 - Tid: 19:08:41 - URL: http://biebersstories.blogg.se


Emelie skriver:

Neeeej det kan inte sluta så där!

Datum: 2013-12-11 - Tid: 20:25:44 -


Anonym skriver:

VA?!?! NEJ!! DEN KAN INTE SLUTA SÅ!! VAD SKA HÄNDA SEN?!?! snälla berätta Vad som hände sen:))):oo

Datum: 2013-12-11 - Tid: 21:06:10 -


Nilsson skriver:

Novellen har varit sååå fantastiskt! Jag gråter för att den är över! Kan inte vänta tills nästa kommer! Xo

Datum: 2013-12-12 - Tid: 09:55:20 -


Mahya skriver:

Tycker bara det verkar som att ni försökt vara lika bra som bieb, alltså det var bra men inte lika bra och ganska uppenbart

Svar: HA-HA-HA-HA. Jag orkar inte förlåt men hahahah
MyyBieberStoory

Datum: 2013-12-12 - Tid: 14:30:06 -


Engla skriver:

Jag kommer söka upp er båda om ni inte skriver en epilog, ta de som ett hot (; <3

De är stört hur bra ni är ! Asså jag dör varje gång jag läser ett av era kapitel, helt sjukt !

Datum: 2013-12-12 - Tid: 15:57:44 -


M skriver:

Okej var det meningen att man skulle gråta? För jag lipar sönder. Alltså Gud detta är fan värre än när jag fick dåligt på mitt engelska prov idag. Att er novell tillsammans är slut ska fan inte ens finnas med på kartan. Jag kan väl ändå bara acceptera läget och det är inte så att jag tvivlar en sekund på Livs novell, Gud nej verkligen inte. Men det är något speciellt med ert skrivande, tillsammans. Jag tror att ni själva märker hur bra ni verkligen är. Och Ema ifall vi inte får se mer utav dig, så slår jag vad om att ingen trogen läsare någonsin kommer glömma dig och ditt fucking underbara skrivande. Vi älskar er.

Datum: 2013-12-12 - Tid: 18:03:25 -


Jenny skriver:

Åh, jag hatar er just nu, så sjukt mycket! För slutet är så oförutsägbart, jag vet inte vad jag ska tro! Men novellen var fantastiskt. Tack för allt! Jag kanske inte varit den bästa på att kommentera men novellen är helt totalt bäst! <3

Datum: 2013-12-12 - Tid: 22:12:02 -


Malin skriver:

men så kan ni ju inte göra. asså nej. jag måste få ett slut, ett riktigt slut. detta funkar inte.

Datum: 2013-12-13 - Tid: 16:37:08 -


Julia skriver:

Snääälla skriv en epilog, världens bästa julklapp.. Just saying;)

Datum: 2013-12-13 - Tid: 21:44:18 -


Josefin :) skriver:

Kan ni inte skriva en epilog?? de flesta vill och skulle uppskatta det :)

Datum: 2013-12-21 - Tid: 22:36:42 -


Elin skriver:

Hej sssnnnnnnnnääälllllllllaaaaa kan ni skriva en epilog!!!!!!!! Måste få veta mmmmeeerrrr!!!!!!!! 😍😍

Datum: 2014-01-12 - Tid: 18:30:26 -


Ditt namn:

E-post: (privat)

URL:

Din kommentar:




Trackback