Hand i hand tog vi oss ned till vardagsrummet, där killarna satt samlade framför Justins öppna brasa. Chaz log stort mot oss när vi slog oss ned i ringen dem skapat.

”Det är smores.” informerade han oss vänligt och blinkade med ögat. Justin skrattade mjukt bredvid mig och lade sin varma arm runt omkring min kropp. Utmattat lutade jag mitt huvud mot hans hals och iakttog killarna, utan att lägga någon som helst uppmärksamhet om vad som sas. Det var en perfekt stund. Och den perfekta stunden, tänkte jag ta vara på, på ett perfekt sätt.

Klumpigt, efter att ha snubblat på mina fötter tio gånger slog jag mig ned i passagerarsätet.

”Går det bra eller?” skrattade Justin retsamt. Jag spände blicken och knäppte fast mitt säkerhetsbälte utan att svara. Morgonen hade varit en ren pina.

Ryan hade legat och åmat sig över sin käke som redan hade blivit bättre efter endast fyra dagar, Chaz hade spillt ut allt han rört vid och Justin hade stått i duschen i hundra år. Som grädden på moset hade även min mens oväntat dykt upp i morse. Det hade nästan varit som att vara en småbarnsmamma - något som inte var kul. När jag blev äldre skulle jag påminna mig själv om att inte skaffa barn…

Ryan och Chaz var nu avlämnade vid gallerian där dem hade bett om att få spendera dagen medan Justin och jag skulle arbeta. Suckandes åt morgonens händelser lutade jag mig fram för att slå på radion.

”Hey… Vart är ditt underbara leende som jag älskar så mycket?” frågade han i en uppmuntrande ton.

”Justin, jag är inte på humör. Ni satt uppe till jättesent igår och var jätte högljudda. Jag har träningsvärk efter alla danspass vi har haft under dessa dagar, jag var även tvungen att ta hand om frukosten imorse och min mens är kommen. Så reta helst inte upp mig. Nu har jag i alla fall varnat dig…” muttrade jag samtidigt som jag masserade mitt lår som värkte värre än någonsin.

För några dagar sedan, dagen efter Ryan incidenten, så hade vi haft vårat första danspass på länge. Smart som jag då varit så hade jag glömt att stretcha innan och hade därför hemska smärtor i båda benen.

”Vad sägs om indisk mat och choklad senare? Film? Du får bestämma shawty.” viskade han hest och kysste min handrygg. Ett lyckligt pirr for igenom min kropp och tillät mig att glömma all värk och elände för några sekunder.

”Det låter bäst… men jag måste hem en sväng faktiskt. Du kan ju umgås med Ryan och killarna lite? Jag ska skypa med pappa.” svarade jag glatt.

Han lade huvudet på sned utan att bryta blicken från vägen framför sig, ”Nä, jag följer med dig. Din dusch är så mycket mysigare än min. Din soffa också…”

Jag ryckte lätt på axlarna, ”Vad kan jag säga? Allt jag rör vid är magiskt.”

”Det är sant. Varje gång du suttit någonstans och jag sätter mig där efter dig lämnar du efter dig någon slags aura i luften som är helt magisk. Den liksom förvandl-”

Jag avbröt Justins tal, ”nej Justin, nej. Bara sluta där. Du gick för långt att det inte ens blev roligt.” skrattade jag och öppnade dörren då Justin parkerat framför dansstudion.

”Jaja, men du förstår vad jag menar.” Justin log mot mig när han gick mot entrédörren. Precis som den gentlemannen han var höll han upp dörren åt mig så jag kunde stiga in.

Alla dansare satt samlade i ett hörn av salen, bandet stod vid sina instrument och värmde upp fingrarna eller vad som nu behövdes för att spela. Mr Chu stod med Scooter lite avlägset, de verkade diskutera något väldigt viktigt. Scrappy och lite andra människor från crewet var också där och satt vid det stora köksbordet som också fanns i lokalen.

Blickarna från allihopa vändes mot mig och Justin när de hörde oss komma. ”Nej men titta, Justin är i tid för en gångs skull!” ropade Scooter över salen och alla skrattade.

”Vänj er inte, det kommer inte hända ofta.” mumlade Justin och släppte min hand för att dra sin hand genom sitt silkeslena hår.

”Jag tror det är på grund av Alex faktiskt.” Påtalade Scooter som nu hade kommit fram till oss. Han klappade mitt huvud vilket gjorde att min snapback rufsade till håret som var där under. ”Men varför ska vi inte vänja oss? Planerar ni att göra slut eller?”

”Aldrig.” svarade Justin och kramade om mina axlar.

”Precis, då kommer du alltid i tid från och med nu? Eller hur Alex?”

”Jag ska göra mitt bästa sir.” För att skoja till det slängde jag upp högra handen och hälsade så som militären gjorde.

”Ni är roliga ni.” skrattade Scooter. Han vände sig sedan om så att han såg på crewet. ”Ska vi dra igång detta?”

Medan alla jublade och ställde sig upp sprang Kaili fram till mig. Hon var sprattlig och glad, så som hon alltid var.

”Guuuuuurl, jag kunde inte fatta det när du och Justin berättade att ni va tillsammans igår... Jag är så jävla glad för din skull Lex.” fnittrade hon i mitt öra.

”Ibland kan jag inte heller fatta det. Jag menar se på honom, han är definitionen av perfekt.” Vi båda stod sida vid sida och studerade Justin där han stod vid bandet och fick hjälp av Scrappy för att sätta på mikrofonen. Hans mjukis byxor hängde lösa långt nere över hans rumpa och en bit av hans vita kalsonger syntes. Håret hade han stått och fixat i en timme så att, lika perfekt som alltid, stod rakt upp. Jag var lyckligt lottad. Lyckligt lottad som hade funnit Justin och som hade honom vid min sida.

Justin verkade känna min blick bränna i kinden så han såg upp för att möta min blick. Genast sken han upp i det bredaste leendet med inget annat än kärlek i blicken.

”Ursäkta om jag stör ert stirrande, men hade ni tänkt vara med på dagens rep?” Nicks skarpa röst fick oss att bryta blicken från Justin för att vända oss om mot crewet.

”Okej, det jag ville säga var alltså att, Shaun och Aubree under Love Me Like You Do så har jag bytt plats på er. Jag och Deirdre tar dansen ovanför trappan och ni sitter ned vid scenkanten. Alex du och Carlena byter plats under As Long As You Love Me, jag vill ha dig där bak.” sade Nick och såg på mig. Han hade bytt plats på mig. Så jag stod längst bak istället för längst fram. Hans barnsligheter började gå mig på nerverna. Han var tvungen att inse att jag och Justin numera är ett par och att det inte fanns något att göra åt saken.

”Förutom det är det väl inte så mycket annat vi behöver ändra. Så nu kör vi igenom alla nummer rakt upp och ned en gång för att se vad vi behöver finslipa.”

Vi hade fått några danstillskott CJ, Deirdre och Aubree. Nick kunde man också säga var ett tillskott då han inte var med och dansade under All Around The World Tour men numera skulle vara med. Nu var vi sammanlagt tolv dansare som skulle iväg på turnén. Det var kul att lära känna alla dessa nya människor som hade samma intresse som jag. Det var lättare att prata med dem och lära känna dem eftersom vi hela tiden hade saker vi kunde prata om.

”Okej, jag är klar. Ska vi köra nu?” undrade Justin och anslöt sig till vår ring. Nick nickade och sedan spred vi ut oss och intog våra positioner. ”Testar, ett, två, ett, två.” sade Justin i micken. ”Scrap? Kan du höja mig en aning. Ett, två. Ett, stopp!” Han gjorde tummen upp mot Scrappy och nickade sedan mot bandet.

Introt till All Around The World hördes i öronen. Jag slappnade av, lät mina tankar flyga iväg till en helt annan planet. Jag svävade över golvet och utförde mina rörelser med perfektion. Jag såg mig själv i spegeln på väggen framför oss. Min blick hade glöden och jag var på topp. Det var detta jag älskade att göra. Det jag föddes till att göra.

 Pulsen bultade hårt i nacken på mig. Svetten började tränga sig ut genom min hud och en röd nyans hade intagit mitt ansikte. Men jag brydde mig inte om hur jag såg ut när jag dansade. Det var nästan som om jag var förtrollad så fort jag drog på mig mina danskläder och satte på lite musik. Men det kändes underbart.

”Ni får två dagar ledigt, men på söndag vill jag ha er tillbaka här för ett rep!” upplyste Scooter oss alla. Glädjefyllda leenden spreds på mina kamraters läppar när Scooter nämnde vår lilla ledighet.

 Det var inget större fel med att dansa, alla i rummet älskade sina jobb. Men när vi hade lediga dagar, så fick man chansen att dansa ensam. Bara dansa hur man ville, utan koreografi.

”Ha en fortsatt trevlig dag allesammans! Vi ses på söndag morgon.” log Nick och slog ihop sina händer. Alla for samtidigt upp på fötter och gick tillsammans i en klunga mot sina väskor som låg i en hög vid dörren.

Jag skulle precis göra dem sällskap när två varma, mjuka händer slingrade sig runt min kropp fram mot min mage. Justin kysste mig mjukt i nacken, även fast den var dränkt i svett.

”Vad säger du? Ska vi hem till dig och ha ett till träningspass?” viskade han förföriskt i örat på mig.

Ett lyckligt fnitter lämnade min strupe, ”Förlåt grabben, men jag är alldeles för utmattad.”

Jag kunde känna mot min rygg hur han ryckte på axlarna, ”Äh. Vi kan bara kolla på film.”

”Det låter toppen.” nickade jag nöjt.

”Kom nu så drar vi hem till dig.” log han och fattade istället tag om min hand.

 På vägen ut vart vi tvungna att stanna ett flertal gånger för att hälsa alla trevlig helg, men när vi till slut kom ut skyndade vi oss till bilen för att slippa bli sedda av något fan eller någon paparazzi. Studion låg i utkanten av Los Angeles och fanns inte på någon karta, vilket gjorde det ganska omöjligt för fans att hitta vägen hit.

”Vilken film tycker du då?” frågade Justin samtidigt som han svängde ut ifrån parkeringen.

”Titanic kanske?” föreslog jag skeptiskt och tog sedan två stora klunkar av mitt vatten som nu var ljummet.

Han nickade, ”Visst. Titanic blir bra… säker på att du inte vill se den på någon biograf då? Jag kan fixa det om du vill det.” nickade han och slängde en snabb blick på mig.

”Nej.” mumlade jag snabbt. ”Jag tycker det är mysigare att kunna ligga tryckta mot varandra, under en filt i min soffa.”

”Det har du nog rätt i.” skrattade Justin medan han rotade i hansfacket efter något.

”Vad ska du ha? Jag kan ta fram det.” suckade jag eftersom att jag inte hade någon lust att vara med i någon bilolycka idag.

”Mina solglasögon. Ray Bans.”

Jag drog fram det ljusbruna skinnfodralet där hans svarta RayBans låg väntande. Försiktigt för att inte kladda ned dem, lyfte jag upp dem och räckte sedan över dem till honom. ”Varsågod.”

”Tack.” log han vänligt medan han drog på sig både glasögonen och sin svarta snapback.

”Justin…” suckade jag hopplöst, ”Rutorna är supertonade. Du behöver inte täcka dig med glasögon och keps.”

Han ruskade på huvudet. ”Jag täcker mig inte… det är bara en vana att ha på sig det när jag är ute.”

”Fine.”

Diskussionen dog ut och en behaglig tystnad lade sig i bilen. Det var en sak som var skönt med Justin. Vi slapp känna oss pinsamma tillsammans, utan kunde lätt sitta alldeles tysta utan att det behövde vara stelt.

 Jag lät mina tunga ögonlock falla för en sekund, men innan jag visste ordet av det så hade jag fallit i djup sömn.

”Du-” började jag men slutade kvickt när jag såg att Alex somnat bredvid mig. Ett stort leende kröktes på mina läppar. Hon såg för gullig ut när hon låg och sov. Hennes kinder blev en aning större, ögonlocken ryckte till med jämnan och små mummel lämnade hennes mun. Det var nästan som att se på en sovande ängel.

 Jag väcktes ur mina tankar när bilen bakom mig tutade något förskräckligt.

”Rör på dig!” gormade en ilsken man, som stuckit ut huvudet ur sitt fönster. I en sekund övervägde jag mig att gå ut för att ta ett snack med honom, men ångrade mig sedan. Jag vann inget på att få hela motorvägen att stanna upp, dessutom skulle någon säkert få med det på film och skicka det till TMZ eller något värre.

 Jag växlade och gasade sedan därifrån. I ögonvrån skymtade jag den lilla, vita byggnaden som Alex bodde i. Parkeringen stod tom så jag antog att det inte gjorde något om jag stal en plats.

 När jag prydligt hade parkerat bilen bredvid Alex’, klev jag ut ur bilen och gick runt för att bära ut henne, men i samma stund som jag öppnade dörren vaknade hon.

”Vart är vi?” gäspade hon hest samtidigt som hon sträckte på sig.

”Hemma hos dig, älskling.” flinade jag och kysste henne mjukt på kinden. Nu när hon var vaken behövdes nog inte min hjälp, så jag öppnade istället dörren till baksätet och drog ut våra väskor.

Hon staplade vingligt ut ur bilen, ”Jag vill sovaaa.” gnällde hon tjurigt.

”Du får sova senare, när du har duschat och bytt om.” lovade jag henne innan jag låste bilen.

Suckandes tog hon tag om min handled för att slippa gå alldeles själv. Jag skrattade åt hennes sura min och knappade därefter in portkoden. Det surrade till och dörren öppnades åt oss.

 Hissresan gick snabbt och bara inom några få sekunder var vi framme i hennes lägenhet.

”Jagduscharförstpusstack.” rabblade hon snabbt fram för att sedan försvinna in i badrummet.

 Skrockandes åt hennes fånigheter gick jag ut i hennes vardagsrum där jag slog mig ned. Uttråkat drog jag fram min mobil och klickade in mig på instagram, där inget speciellt hade hänt – som vanligt. Alex hade lagt upp en bild på när dem dansat, Scooter hade lagt upp en bild på oss likaså.

”Instagram… tråkigaste skiten någonsin…” suckade jag för mig själv.

”Det är din tur.” log Alex från dörröppningen. Jag vred mitt huvud uppåt för att kunna se på henne. Hon hade som vanligt dragit upp sitt hår i en knut på huvudet, ett par ljusa shorts prydde hennes solkyssta ben och en vanlig vit t-shirt satt placerad på hennes överkropp. Mer än det behövdes inte. Hon såg lika vacker – om inte vackrare – ut som hon alltid gjorde.

”Okej.” svarade jag leendes och reste mig upp för att gå in i det kvava badrummet.

 Det var ingen idé att dra ut på duschen. Ju snabbare jag blev klar här inne, desto snabbare fick jag gå ut och mysa med Alex.

Kläderna lade jag i en hög på toalettstolen innan jag klev in under det rinnande vattnet som snabbt blött ned hela mig, från topp till tå. Jag drog med händerna igenom mitt våta hår och slöt ögonlocken. Varför kunde inte allt förbli så här? Allt kändes så bra. Lyckan inom mig var större än den någonsin varit, större än när Scooter berättade för mig att jag sålt ut Madison Square Garden. Större än när jag blev känd. Alex betyder mer än alla materiella ting för mig. Hon är mitt allt och jag vill aldrig släppa taget om henne. Det skulle inte gå.

 Jag tvålade snabbt in min kropp och slog därefter av vattnet. Alex hade vänligt nog hängt upp nya handdukar åt mig, så jag tog en av dem och virade den runt min midja. Hur länge hade jag stått här inne? Fem? Tio minuter? Tänk om hon hade hunnit somna?

 Försiktigt för att inte halka, tog jag mig fram till dörren och klev ut ur badrummet in i vardagsrummet.

”Alex? Ska vi ha-” började jag med slutade tvärt när personen som satt i soffan inte alls var Alex.

Vem sitter i vardagsrummet mån tro?... Förlåt för världens sämsta kapitel, hela kapitlet blev bara sopa... men vi lovar att det blir bättre snart. BIG promise. Som vi alltid gör - så älskar vi er. 

Puss/ Ema & Liv.