”Men Chaz, det är typ två-tre timmar. Sen går vi ju inte runt helt svettiga, i mjukisbyxor.”
”Hur skulle jag kunna veta det?”
”Du ser ju mig nu?” skrockade jag och svepte med min hand över min överkropp i en sorts demonstration.
”Strunt samma.” suckade han och kliade sig nervöst i nacken.
Jag skakade på huvudet åt hans dumheter och vred sedan på mitt huvud åt Ryans håll istället.
”Ska vi-” började jag men avbröts av något hårt som träffade mig i ryggen. I ett fåtal sekunder kunde jag hålla mig uppe innan jag föll framåtstupa ned i asfalten.
”Alex?”

Jag kände en varm, tjock vätska fylla min mun. Smärtan i min rygg var obeskrivlig. Tillsammans med min dunkande tinning kändes det som om jag skulle explodera.

Försiktigt rörde jag på min tunga för att kunna avgöra vad det var som fyllde min mun. Blod.

”Alex?” viskade Chaz mjukt i örat på mig.

Om det inte hade varit för smärtan som stötte igenom min kropp och rädslan som dunkade i mina vener så hade jag öppnat ögonen - men jag kunde inte. Det var som dem hade limmats igen.

”Din jävla hora. Håll dig undan från Justin!” Orden ekade i öronen på mig. Det gjorde ont i hjärtat att höra dem orden. Jag tvingade upp mina ögonlock och såg Chaz sitta på huk vid mig.Jag kände hur, antagligen, Ryan och Chaz händer greppade tag om mina armar för att försöka få mig upp på ben.

Smärtan for genom min kropp men jag bet ihop. När jag stod upp vände jag mig sakta om bara för att finna gatan bakom mig tom. Inget spår av den personen som kallade mig hora.

”Mår du bra?” frågade Chaz i en låg ton.

Jag kände efter. Förutom smärtan jag kände i ryggen och i huvudet var allting bra. Jag nickade och spottade ut lite blod på gatan.

”Inte ett ord om detta till Justin, snälla.” bad jag och såg upp på dem båda. De nickade bara och vi gick sedan tillsammans mot bilen som stod parkerad lite längre fram på gatan.

”Jag kör.” bestämde Chaz och tog nycklarna ur händerna på mig i samma stund jag tagit upp dem ur min ficka.

”Nej Chaz, jag tar det. Det är lugnt.” Jag roffade åt mig nycklarna och låste därefter upp bilen.

”Är du säker?” undrade Ryan precis när jag skulle öppna bildörren. ”Jag kan också köra.”

”Ja, jag är säker.” Jag fyrade av ett litet leende och slog mig ned bakom ratten.

Hela den 30 minuters långa bilresan åkte vi i tystnad. Ryan och Chaz satt med blickarna i deras iPhones medan jag hela tiden satt och funderade på dagens händelse. Jag förstod inte hur människor kunde göra så. Jag hade inte gjort dem något och de kände mig inte men ändå ville de såra mig. Jag älskar Justin, de älskar Justin. Kunde vi inte älska honom tillsammans?

”Vi klarade oss utan några repor, eller... bilen i alla fall.” skrattade jag när jag parkerat bilen på sin ursprungliga plats i garaget. Ryan och Chaz svarade inte utan såg bara på mig innan de fortsatte att gå mot ingången. Jag antog att de inte visste vad de skulle svara. Jag hade ju trots allt skämtat om mig själv och min incidet som inträffat för mindre än en timme sedan.

När vi kom in i huset sparkade jag av mig mina skor och lämnade tillbaka bilnyckeln där den skulle vara, bredvid de andra tusentals nycklarna. Ryan stod och höll på med sin packning medan Chaz gick ut i köket.

”Ska vi chilla lite vid poolen grabbar?” undrade jag och såg på Ryan.

”Ja, visst kan vi det. Jag ska bara packa upp och byta om så ses vi vid poolen?”

”Absolut. Jag ska också byta om. Känn er själva som hemma. Jag är säker på att ni känner till huset bättre än jag. Men ta varsitt sovrum och packa upp.” sade jag och började gå upp för den långa trappan.

”Hörru Alex?” ropade Chaz efter mig samtidigt som han kom utgåendes ur köket med ett rör Pringles i handen. ”Vilket rum sover du i? Så att vi inte råkar gå in där så att säga.”

Jag himlade med ögonen, som om han nyss hade ställt universums dummaste fråga och vände mig om för att fortsätta gå upp för trapporna.

”Jajaaaaa, du och Justin, ha?” ropade Chaz efter mig.

”Är du avundsjuk?” undrade jag utan att vända mig om för att se på honom.

”Som fan. Justin låter mig aldrig sova med honom.” lipade Chaz, något som fick mig att känna mig  tvungen till att vända mig om för att se på honom. Han putade ledset med läpparna och han såg ut att börja gråta i vilken sekund som helst.

”Jag ska se vad jag kan ordna för dig Mr Somers.” sade jag och lät väldigt professionell för att sedan vända mig om och ta det sista trappsteget.

Jag hörde Chaz mumla något med ”jag gillar henne, hon är ball” till Ryan, men brydde mig inte så mycket om det utan fortsatte in till Justins sovrum och slog försiktigt igen dörren efter mig.

Snabbt rotade jag fram min persikofärgade bikini ur min väska och precis som tidigare låste jag in mig på toaletten för att byta om. Jag drog av mig mina kläder för att så snabbt som möjligt få på mig bikinin.

När jag var klar tog jag min mobil och började gå ned för trappan. När jag var nere gick jag in i vardagsrummet där jag såg altandörren stå öppen. Jag hörde Ryan och Chaz röster ute vilket tydde på att de redan var ombytta och antagligen plaskade i poolen.

Tippandes på tå tog jag mig fram till skåpet bredvid altandörren där Justins ljudanläggning var uppställd, varpå jag tog upp iPoden som fanns där och kopplade in den och slog på anläggningen. Ett surrande ljud lämnade högtalarna ute i trädgården, något som fick både Chaz och Ryan att brista ut i skratt. Varför visste jag inte, men det berodde antagligen på att dem hade världsämst humor. Jag tryckte på några knappar som gjorde att musiken började spelas ute i trädgården. Nöjd och belåten med det jag åstadkommit gick jag ut genom altandörren för att, precis som jag anat, se Ryan och Chaz spela vattenbasket.

”Aleeeeeeex!” ropade Chaz glatt när han han såg mig komma gåendes. Han var på väg upp ur poolen för att hämta bollen som hamnat utanför. ”Vill du spela?” frågade han.

”Nooooo. Sorry men jag ska steka”, svarade jag och drog upp en dyna från den lilla boxen med dynor som jag lade på en solstol.

”Nej. Du ska fan bada”, sade Chaz bestämt, och snart därpå kände jag ett par blöta armar omkring min kropp.

”Släpp miiig!” skrek jag samtidigt som jag panikartat sprattlade med benen. När Chaz tagit sig fram till poolkanten höll han mig över vattnet, flinandes. Jag gjorde allt i min makt att inte trilla i.

”Nej Chaz snälla!”

”Säg att jag är bäst.” begärde han.

"Jag kan ju inte ljuga Chazie, eller hur Ry?” Jag såg på Ryan som satt på poolkanten med bollen dem lekt med i handen. Innan jag visste ordet av hoppade Chaz i vattnet med mig i famnen.

Det svala vattnet omfamnade min kropp, från topp till tå. Chaz höll mig fortfarande i sin famn när vi slog emot bottnen, något jag verkligen inte tyckte om.

Hysteriskt snabbt lirkade jag mig ur hans grepp och satte av mot vattenytan.

”Usch”, flämtade jag när jag nådde poolkanten.

”Vadå usch?” skrattade Ryan åt mig.

Chaz som kom upp bakom mig slängde med sitt blöta hår likt en hund. Skrattandes skakade jag på huvudet åt honom, dels för att han såg helt galen ut och dels för att han hade kastat ned mig i vattnet.

”Usch - jag hatar att vara på botten av en pool”, berättade jag samtidigt som jag försökte kravla mig upp på fast land igen.

Chaz flämtade till, ”Varför då?”

”Jag vet inte”, ryckte jag på axlarna, ”Men typ... Att man är så långt ifrån ytan. Syret börjar ta slut, paniken kommer krypandes. Man börjar simma uppåt men det känns som om man aldrig kommer upp. Därför usch.”

”Äh”, fnös Ryan och viftade med handen åt mitt håll innan han dök ned i vattnet.

Skrattandes reste jag mig upp från marken och gick bort mot solstolen där min handduk låg väntandes.

Försiktigt drog jag den över mina ben och armar, tills jag var någorlunda torr. Tonerna till Chris Brown strömmade ur de alla högtalarna som satt utplacerade i trädgården. Nynnandes på låten sträckte jag mig efter min nya flaska med Hawaiian Tropic.

”Inte för att vara sån, då jag älskar Justin till hundra procent...” ropade jag tveksamt till killarna, ”Men kan någon av er smörja min rygg.”

”Inte jag!” tjöt Chaz snabbt och försvann lika snabbt därefter ned under vattenytan.

Ryan skrattade åt hans fånigheter samtidigt som han simmade fram till poolkanten.

Jag hatade faktumet att Justins bästa kompis skulle smörja in min rygg med sololja, men jag hade inget annat val. Om jag endast skulle smörja mig om magen och benen så skulle min bränna bli hemsk.

”Detta är endast för att jag vill ha en fin bränna”, förklarade jag strängt för Ryan och sträckte fram pekfingret åt honom.

”Jadå. Justin är min bästa vän, jag skulle aldrig ta hans tjej. Dessutom gillar jag inte ens dig på det sättet. Jag menar, du är snygg och den coolaste tjejen jag träffat på.. Men jag vill ha dig som kompis.”

”Det där lät som ett typiskt uppbrott i någon lika typisk tjejfilm!” skrattade jag åt Ryans tal.

Han tog emot sololjan och slog sig ned bredvid mig på solstolen, ”Äh, klaffen med dig. Den enda jag skulle göra slut med på det viset skulle vara med Chaz. Om man stryker ”cool och snygg” delen...”

”Säger du det så”, skrattade jag och rullade över på mage istället.

”Åh”, flämtade Ryan då.

Förvirrat kisade jag upp mot honom. Hans ansikte var förvridet i någon plågsam grimas, men det var omöjligt för mig att tyda varför han såg ut så.

”Vad är det?” frågade jag nyfiket.

”Alltså....” började han, ”Din rygg...”

”Vad är det?” utbrast jag häpet. Stack skelettet ut? Blödde jag?

”Alltså... Det är världens största blåmärke. Lite svart, gult och blått. Det ser galet ut.” förklarade han försiktigt, som om att vetskapen om min rygg skulle skada mig  

Jag slog ned blicken, ”Åh..”

”Du kanske ska hålla tröjan på framför Justin. Åtminstone i några veckor till.”

”Han kommer märka.”

”Kanske, men gör ditt bästa”, tyckte Ryan lugnt och sprutade därefter ut oljan i handen.

”Förlåt Ry, men jag är inte på humör att sola längre...” förklarade jag och reste mig snabbt upp för att kunna gå in igen.

Jag svängde av mot trappan som jag snart därefter var på väg upp för. När jag till slut kom fram till Justins - och mitt - sovrum skyndade jag mig fram till garderoben.

Tuggandes på min underläpp, bläddrade jag mig igenom Justins alla plagg och tog till sist fram en ljusblå skjorta. Utan att ta av mig bikinin drog jag på mig skjortan och ett par shorts.

”Alex?” ropade Ryan från vardagsrummet på våningen under.

”Ja?” svarade jag samtidigt som jag snurrade upp mitt fuktiga hår i en boll.

”Vad gör du?” frågade han och denna gång lät hans röst närmre. Antagligen var han på väg upp för trappan.

Jag slog upp sovrumsdörren och klev ut, ”Byter om.”

”Jaha”, han stannade mitt i sitt steg upp för trappan, ”Chaz är hungrig.”

”Jag kan ordna lite mat.” log jag vänligt.  

Han backade nedåt när jag kom gåendes, ”Trevligt”, nickade han.

”Verkligen.” mumlade jag känslokallt.

Upptäckten han gjort oroade mig. Tänk om Justin på något vis skulle få reda på det? Eller kanske råka se blåmärket när jag bytte om eller duschade? Först skulle han nog bli ledsen, sen besviken på sina fans, sen arg på de som gjort det och på mig för att jag inte berättat tidigare.

Bara tanken på att Justin skulle vara arg på mig fick det att krypa i skinnet på mig. Det var nog bäst om det förblev en hemlighet.

”Så... Vad vill du ha Chazie?” frågade jag Chaz som stod i dörröppningen som ledde ut till trädgården.

”Något gott. Onyttigt, helst.”

”Men herregud!” tjöt jag och gick fram till kylskåpet. ”Hur kan du inte vara fet?!”

Chaz flinade överlägset, ”Det är en hemlighet. Om jag berättar, så måste jag döda dig för två personer kan bara hålla en hemlighet om en utav dem är död.”

Jag höjde trotsigt på ögonbrynen, ”Varför är det jag som ska dö? Du kan väl dö. Du har levt längre än mig.”

”Äh, just därför ska du dö först. Jag har lärt känna många mer än du, så därför kommer fler sakna mig än dig.”

”Laga din egna mat”, slängde jag då ur mig, eftersom att jag visste att han skulle reagera på det.

Han spärrade förskräckt upp ögonen, ”Förlåt rara Alex. Du är bäst, coolast, snällast, snyggast, smartast i heeeela världen. Jag kan dö!”

Ett nöjt leende letade sig fram på mina läppar, ”Så ska det låta.”

Chaz besvarade mitt leende, fast hans såg mer ut som en plågsam grimas. Skrattandes vände jag på hela kroppen och slog upp kylskåpsdörren, vilket var anledningen till varför jag ens stod här.

Jag lät min blick glida mellan hyllplanen som var överbelamrade med olika sorters produkter och färdiglagade maträtter.

”Tortellini i ostsås, pizza, spagetti, lasagne eller Mozarella sticks?” frågade jag Chaz, som utan att jag märkt hade förflyttat sig från dörröppningen till köksön.

Han snurrade på barstolen han satt på, ”Mozarella sticks och lasagne.” nickade han åt mig.

”Euw”, ryste jag åt hans svar, ”men okej.”

Som Chaz hade beställt plockade jag ut lådan med lasagne och förpackningen med Mozarella sticks.

Ryan, som hade varit Gud vet vart, kom in i köket samma sekund som jag slog igång mikron.

”Det blir lasagne till middag.” berättade Chaz stolt.

”Gott”, svarade Ryan och slog sig ned bredvid Chaz på en av de fyra barstolarna vid köksön.

”Så...” mumlade jag och plockade fram tre burkar coca-cola åt oss. ”Vad vill ni göra efter maten?”

”När kommer Justin sa du?” frågade Ryan istället för att svara på min fråga.

Jag ryckte på axlarna, ”Runt nio-tio tiden.

”Sent”, grymtade Ryan till svar.

Ett flin tog plats på mina läppar.

”Han är Justin Bieber för Guds skull.”

Detta var inte det längsta eller det mest spännande/roliga kapitlet vi gjort, men dessa kapitel kan behövas innan något större inträffar, right? Hoppas ni blev nöjda ändå! Nästa kapitel är en aniiiing längre, och det efter det är lite längre det med. Nu när skolan har börjat har vi tyvärr ingen ork att skriva så superlånga kapitel, hoppas ni förstår det! :)

Älskar er jorden runt babes, puss, era Ema & Liv. ♥