Efter några minuters fundering hade jag till sist släppt in Chaz och Ryan.
 Vi satt nu samlade runt Justins matbord och drack chokladmjölk. Ryan satt med blicken i sin mobil och Chaz kollade runt i huset.
Oroligt snurrade jag på mitt glas. Tänk om dem hade ljugit för mig? Att dem i själva verket var paparazzis eller något, som utnyttjade mig för att dem visste att Justin inte var hemma just nu?
”Hur känner du Justin?” frågade Chaz helt plötsligt. Försiktigt såg jag upp på honom.
”Ursäkta, men jag måste ringa till Justin”, mumlade jag snabbt och reste mig sedan.
 Chaz utbytte en förvirrad blick med Ryan samtidigt som han drack av sin dricka.
 Jag kramade om min mobil och slog igen dörren till gästrummet bakom mig innan jag slog mig ned på den stora sängen som praktiskt taget fyllde hela rummet. De marinblåa lakanen prasslade under mig när jag drog upp mina ben för att istället sätta mig i skräddarställning.
 Stressat, för att inte Ryan och Chaz skulle få sitta alltför länge ensamma i Justins matsal, klickade jag fram Justins nummer.
”Babe, jag förstår att du saknar mig men det går dessvärre inte att du ringer mig hela tiden”, suckade Justin när han väl svarat.
”Jag vet, men...”, började jag nervöst och fingrade på ärmen till tjocktröjan jag bar, ”Jag har mer besök. Och denna gång har jag ingen aning om vilka det är.”
”Släppte du in dem?” utbrast Justin förvånat.
”Ja, förlåt...” viskade jag skamset. Han kanske skulle bli arg på mig nu, eftersom att jag bara släppte in mer och mer folk även fast det inte var mitt hus.
Justin andades lugnt ut, ”Är det tjejer?”
”Nej. Två killar, dem antyder att dem heter Ryan och Chaz och är dina vänner ifrån Kanada”, förklarade jag hysteriskt.
Justin skrattade mjukt, ”Hur ser dem ut? Hur beter dem sig?”
”Den ena är lång med lite kortare, blont hår och håller på med sin mobil. Den som kallar sig Chaz har en brun nyans till hårfärg, är bara en aning större än Ryan och har vräkt i sig fyra glas chokladmjölk vid det här laget”, andades jag fram. ”Nå? Några du känner?”
”Ja, dem är mina bästa vänner. Det är lugnt Alex, dem kommer inte äta upp dig. Bitas kanske dem gör.. Men annars är du säker. Föråt, jag hade helt glömt bort att dem skulle komma.”
Jag pustade lättat ut, ”åh. Så bra då. Då får jag försöka hålla dem sysselsatta tills du kommer hem då.”
”Sätt på en film eller något”, förslog Justin snabbt.
Även fast Justin inte såg så nickade jag, ”Det ska jag. Vi hörs eller ses senare. Älskar dig.”
Han hummade mjukt till, ”Älskar dig mer.”
 Jag antog att Justin skulle lägga på och lade därför bara ned mobilen i fickan till tröjan innan jag lämnade rummet.
 Chaz och Ryan satt fortfarande kvar vid matbordet, båda med blickarna på mig när jag kom tillbaka. Generat, men ursäktande, log jag mot dem när jag slog mig ned igen.
”Förlåt. Jag var bara tvungen att höra från Justin att ni verkligen var hans vänner ifrån Kanada.”
 Ryan skakade på huvudet, ”Inget att be om ursäkt för. Det är bra att vara försiktig när man umgås med Justin.”
 Chaz såg dock fortfarande ut som ett chokladdränkt frågetecken, ”Ursäkta... Men vem är du? Jag har inte hört talas om dig.”
 Jag skulle precis svara när Ryan tog orden ur munnen på mig.
”Hon är Justins vän och dansare. Eller hur? Justin har pratat om dig mycket...” svarade han och gav mig en blinkning.
Jag nickade, ”Ja precis. Jag är Justins dansare men även vän. Förlåt för att jag inte kände igen er. Justin har nämnt en Ryan och en Chaz men jag har ju aldrig träffat er, så...”
”Inget att be om ursäkt Alex!” utbrast Chaz glatt.
”Så bra då”, log jag och drack upp det sista av min chokladmjölk.
”Ja...”, andades Ryan uttråkat ut, varpå han rullade in sina torra läppar. Chaz gjorde detsamma.
Nervöst började jag återigen snurra på mitt, nu, tomma glas. ”Justin kommer hem först ikväll, så vi har dagen för oss själva.”
”Vad ska vi hitta på då? Bada? Kolla på film? Gå ut och shoppa?!” föreslog Chaz samtidigt som han klappade med händerna likt en säl. Det var nästan skrattretande, men jag var fortfarande omtöcknad efter händelsen tidigare i morse att det enda jag förmådde mig själv att göra var att le.
”Vi kan väl gå ut? Vi har flugit ett bra tag”, berättade Ryan nickandes.
Snabbt reste jag mig upp för att plocka undan, ”Visst kan vi det! Jag ska bara byta om till något mer... utomhus-vänligt. Sen kan vi gå.”
Chaz drog en hand igenom sitt hår, ”Toppen!” log han och drog sedan upp sin mobil ur fickan.
Skakandes på huvudet lämnade jag killarna ensamma i köket och tog mig istället upp till Justins sovrum där min packning låg på den ljusa fåtöljen. Justin hade slängt sina egna kläder över min väska, att den nästan omöjlig att se. Suckandes slängde jag ned hans ton utav kläder på golvet och öppnade min väska.
Stressat grävde jag mig igenom de alla plaggen och drog till sist fram ett par slitna Levi's shorts tillsammans med ett mörkblått linne med något okänt tryck. Utan att stänga väskan gick jag in på badrummet med kläderna under armen och drog snabbt på mig de i samma stund jag stängt dörren efter mig. Inte för att jag trodde att Ryan eller Chaz skulle komma in i Justins rum, men jag valde att vara på den säkra sidan.
Jag lossade på bullen på mitt huvud för att kunna borsta igenom mitt hår ännu en gång. Istället för att sätta upp det igen denna gång, så lät jag det ligga kvar på mina axlar. Fast det inte var nödvändigt så applicerade jag ett lager mascara på mina ögonfransar och smetade på lite – mycket – lypsyl på mina läppar och lämnade sedan både badrummet och Justins rum för att gå ned till killarna igen.
”Ska vi gå?” frågade jag glatt när jag återigen kom ut i köket där dem fortfarande satt, i sina ursprunliga positioner. Båda två kollade upp på mig och reste sig därefter. Leendes vände jag på klacken för att gå ut i hallen och hoppa i mina vita tygskor. Ryan och Chaz, som redan hade skorna på sina fötter, öppnade dörren med ett leende.
”Ska vi låna någon av Justins bilar?” flinade Chaz hopfullt.
 Jag ryckte på axlarna, ”Visst!”
 Justin skulle knappast bli arg på oss för att vi lånade hans bil. Dessutom skulle vi nog vara hemma innan han kom hem och vad han inte visste skulle inte skada honom. Jag drog upp lådan med alla tusentals nycklar han hade i hallen och greppade tag i den med ett stort R på sig. Nyckeln hörde förmodligen ihop med den stora, svarta Range Rovern som stod parkerad bredvid hans Fisker Karma.
 Med Ryan och Chaz på var sida av mig, knappade jag in koden som Justin lärt mig till garageporten.
”Vem kör?” frågade jag när porten öppnats.
”Du.” sade Ryan och Chaz i kör.
Ryan rykte på axlarna, ”Jag tänker inte låta Justin bli sur på mig om jag kvaddar hans bil.”
Jag såg på Ryan med en förvånad blick medan jag gick och satte mig i förarsätet. ”Så det är bättre om jag kvaddar bilen?”
”Nej, nej. Du vet Alex, Ry har ett förhållande med lyckstolpar och vattenposter. Han och hans bil bara älskar att köra in i dem.” berättade Chaz med ett retligt flin på läpparna.
Jag skrattade bara och såg på Ryan i passagerarsätet. Ryan nickade, ”det är sant.”
Jag skakade på huvudet, ”ni är allt roliga ni.” sade jag och backade ut från garaget.
När jag körde ut på gatan slog det mig att jag knappt kände Ryan och Chaz. Jag visste inte vad jag skulle prata med dem om. Även om de verkade hur snälla och trevliga som helst så var det fortfarande första gången vi träffades.
”Så...” började jag trummandes på ratten med mina fingrar. ”Vart vill ni åka?” undrade jag glatt.
”Hooters.” svarade Chaz snabbare än blixten. ”Jag är hungrig.”
”Men efter det då? Vi kommer inte vara där hela dagen.” undrade jag.
”Hmm... Vi hade kunnat åka till stranden, eller hänga vid Biebers pool?” tyckte Ryan.
”Vad som passar er. Jag hade ändå inga planer förutom att sitta inne i Justins, om ni frågar mig, alldeles förstora hus.” sade jag allvarligt men Chaz och Ryan skrattade.
”Påtal om Justins hus... Inget illa menat, men varför bor du med honom?” undrade Ryan.
Shit. Vad skulle jag säga? Jag hade ju en lägenhet så vad jag än sa skulle det vara vara fel.
”Uhm, jag skulle sova över från igår och igår kväll när Scooter ringde för att påminna Justin om New York så var båda för trötta för att köra mig hem, så jag stannade.” Det jag just berättat var ju delvis sant. Jag utelämnade bara delen om att jag förutom vän och dansare var Justins flickvän.
”Intressant....” nickade Ryan halvt övertygad. ”Men om du bara skulle sova över från igår till idag, varför var det så många tjejskor i hallen.” Men vad fan. Var han någon slags detektiv? Vad skulle jag svara på den frågan?
”Hehe, jag kunde inte bestämma mig vilka jag skulle ta med mig.” log jag och såg på Ryan.
”Alex, du kan säga sanningen till oss. Är du och Justin tillsammans?”
Fan.
”Nej Chaz, vi är bara vänner, som jag berättade innan.” svarade jag allvarligt samtidigt som jag svängde in på parkeringen till Hooters.
”Vi kommer får reda på sanningen så småningom.” hotade Ryan.
”Ni vet redan sanningen gubben.” Jag stängde av motorn och skulle precis lämna bilen när min mobil började vibrera i fickan till mina shorts. Suckandes fiskade jag upp mobilen ur fickan för att kunna se vem det var som ringde. Justin.
”Titta vem som ringer,” utbrast jag och pekade på mobilen. ”Det är min vän Justin. Vill du kanske prata med honom?” frågade jag Ryan.
”Ge hit den.” sa han när han ryckte åt sig min mobil.
”Hallå? Jaså hej Justin! Jag visste inte att man kallade sina vänner för älskling.” Ryan såg överlägset på mig. ”Jaså det är er sak? Nej jag tror ni två ljuger för dina bästa vänner. Jo det gör ni. Aha men okej, då är det lugnt om jag lägger in en stöt hos Alex? Jag kan ju inte förneka att hon ser bra ut. Inte? Och varför inte det? Jaså så ni är tillsammans. Okej man det var allt jag ville veta. Älskar dig, hej då!” Ryan lade på luren och räckte över min telefon.”Och så min vän får man ut något ur Justins käft. Bra försök men mig lurar ni inte.”
Helvete. Detta var pinsamt. Jag hade precis ljugit för Justins bästa vänner och de hade pressat ut sanningen ur Justin. Detta var pinsammare än pinsammast.
”Strunt samma. Nu vet vi iallafall. Ska vi gå in eller?” undrade Chaz exalterat från baksätet.
Jag utbytte en snabb blick med Ryan innan jag steg ut ur bilen. Hettan var outhärdlig, så att hänga vid Justins pool var en väldigt inbjudande tanke.
Chaz och Ryan hade dragit igång en diskution om vad dem skulle äta och vem som kunde äta mest. Det påminde mycket om Jake och hans bästa kompis Andreas. Många gånger när jag tagit med dem till McDonald's efter en fotbollsmatch hade dem alltid hållit på precis som Ryan och Chaz höll på nu.
”Damerna först”, flinade Ryan åt mig och drog upp den stora glasdörren åt mig. Chaz, som stod vid sidan av Ryan tog ett steg framåt och trängde sig förbi mig.
”Man tackar!” jamade han glatt till Ryan.
Skrattandes gick jag in efter honom in i den kvava restaurangen. Folkmängden var liten och ett tjugotal fläktar stod utplacerade här och var i hela lokalen men ändå var det nästan dubbelt så hett här inne som det var utomhus.
”Kom igen då, beställ snabbt. Det är kokhett här”, väste jag allvarligt och drog med mitt linne fram och tillbaka för att få in lite sval luft under det. Ryan drog på munnen i samband med en nickning.
Tacksamt rusade jag fram till första lediga kassörska för att få hela det här besökte överstökat.
”Vad... får.... det... lov... att vara?” flåsade hon samtidigt som hon fläktade sig med en meny.
Jag slängde en snabb blick på menyn över hennes huvud, ”En cola och pommes frites.”
Hon nickade, ”Ska bli. Det blir... åtta dollar.”
Jag slängde fram en knöglig bunt med sedlar och vände sedan på mitt huvud åt Ryans och Chaz' håll. Båda två stod fortfarande och övervägde vad dem skulle ta. Irritationen kokade upp inom mig men försvann lika snabbt som den kommit. Det var alldeles för varmt för mig att gå omkring och bli sur nu.
”Här har du”, log kassörskan vänligt och sköt fram en bricka åt mitt håll.
Jag besvarade hennes leende och satte därefter av mot Ryan, som nu stod ensam då Chaz antagligen bestämt sig för vad han ville ha.
Jag går och sätter mig?” sade jag till honom, men fick det – som vanligt – att låta som en fråga.
Han log vänligt, ”Gör så.”
 Nickandes gick jag runt honom och slog mig snabbt ned vid det första, lediga bord jag såg.          Tröttsamt lutade jag min haka mot mina handflator och iakttog lugnt Ryan och Chaz medan de beställde sin mat. Det var lustigt hur snälla Kanadensare var.
Justin, Dan, Pattie, Ryan, Chaz.. alla dem hade fått mig att känna mig mer välkommen än någonsin. Det kanske var något i vattnet uppe i Kanada som var hemligheten bakom det goda humöret.

”Var det där ett nödvändigt köp?” frågade Chaz mig med kisande ögon.
Jag slängde en snabb blick på min påse som innehöll en vit v-ringad t-shirt och en body lotion.
”Ja”, nickade jag, ”Det var det.”
Han rullade in sina läppar, ”Då var det fastställt då. Du är en riktig tjej.”
Ett skratt i form av en fnysning lämnade min strupe, ”Varför skulle jag inte vara en riktig tjej?!”
Han ryckte på axlarna, ”Jag vet inte. Dansare verkar väl inte vara så tjejiga”, argumenterade han vagt.
”Varför skulle vi inte vara tjejiga?” log jag mot honom.
”Ni svettas och har mjukisbyxor”, sade han och nickade, som om han försökte övertyga sig själv om att han hade rätt.
”Men Chaz, det är typ två-tre timmar. Sen går vi ju inte runt helt svettiga, i mjukisbyxor.”
”Hur skulle jag kunna veta det?”
”Du ser ju mig nu?” skrockade jag och svepte med min hand över min överkropp i en sorts demonstration.
”Strunt samma.” suckade han och kliade sig nervöst i nacken.
Jag skakade på huvudet åt hans dumheter och vred sedan på mitt huvud åt Ryans håll istället.
”Ska vi-” började jag men avbröts av något hårt som träffade mig i ryggen. I ett fåtal sekunder kunde jag hålla mig uppe innan jag föll framåtstupa ned i asfalten.
”Alex?”

---

Bara pytte lite kortare än vanligt, 500 ord kortare. Men jaja. Kommentera. ;) x E&L!