Att en kille som han, världskänd och superhet, kunde falla för en tjej som mig, var ett under. Men jag var så lyckligt. Faktum var att detta var en av dem bästa dagarna jag haft på länge. Alla dagar jag haft med Justin sedan vi träffades för första gången har varit dem bästa dagarna jag någonsin haft sedan min mors bortgång..

Han fick mig att känna mig bra, vacker, speciell. Bara att veta att jag nu, äntligen var hans gjorde mig alldeles upprymd och galet kärleksfull. Det var ingen tvekan om saken.

Jag var upp över öronen förälskad i Justin Drew Bieber. 

Just precis som ”As Long As You Love Me” började spelas på radion bytte Justin radiostation. Jag sneglade över åt hans håll och märkte att hans käkar var spända.

Jag sträckte mig efter hans hand som vilade på hans knä och kramade om den. Hårt. Han var nervös, jag kunde känna det. Dels för att vi var på väg in till studion för att berätta för Scooter och dels för att det nya albumet släpptes inatt.

”Det kommer gå bra.” lovade jag. ”Både med Scooter och med ”Believe”, jag lovar.” Justin vred på huvudet och mötte min blick, sedan drog han upp våra sammanflätade händer mot hans läppar och kysste min handrygg.

”Jag hoppas det.” viskade han.

”Justin sluta. Det kommer gå bra.” sade jag allvarligt. Det var konstigt att han blev så nervös för saker som detta. Jag menar, han måste uppträda för nästan fyrtiotusen var och varannan dag när han är på turné, och så blir han nervös för så små saker som dessa.

”Jag vet älskling, jag är bara lite nervös. Det finns en speciell låt på albumet som jag är nervös över.” Det fick mig genast att tänka på den texten jag råkade läsa på planet i lördags. Det hade gått två dagar och jag hade inte ens tänkt på den låten. Dock var mina känslor besvarade nu så jag antog att jag inte behövde oroa mig. Fast jag ville så gärna veta.

”Vad är det för låt babe?” undrade jag just precis när Justin svängde in på parkeringen utanför studion.

”Du kommer få höra den nu.” Han nickade mot studion när han knäppte upp sitt säkerhetsbälte. Sedan gick han ut ur bilen. Jag gjorde också som Justin och tillsammans gick vi in genom dörrarna, utan att hålla händer.

Vi gick genom en hall med massa dörrar med nummer på. I slutet av hallen stod nummer sex, där stannade Justin för att öppna dörren och stiga in.

”Hej på er!” hälsade Scooter glatt när han såg vilka det var som kom och störde. Jag sökte med blicken över studion för att se om någon annan än Scooter befann sig här.

”Hej Scoot.” hälsade Justin nervöst och slog sig ned i den lilla soffan framför Scooter. Jag svalde hårt och följde sedan hans exempel. Nervositeten växte sig större inom mig för var sekund. Att se Justin vara nervös gjorde inte situationen enklare för den delen heller. Mina handflator blev snabbt fuktiga av svett när Scooter harklade sig.

”Så... Vad gör ni här då?” log han nyfiket och lät sin blick flacka mellan mig och Justin, som båda säkert såg ut som spöken i ansiktet.

”Jo...”, började Justin hest, ”Vi är ett par.”

”Menar ni det?” frågade Scooter och lät inte ett dugg förvånad. Jag var tvungen att bita mig i tungan för att inte brista ut i gapskratt. Förmodligen så hade han förutspått att den här stunden så småningom skulle inträffa, precis som resten av våra anhöriga.

”Vi beslutade det igår.” förklarade Justin samtidigt som han nickade. Jag nickade snabbt instämmande.

”Så detta är nytt?” undrade han och lät denna gång en aning mer förvånad. Hade han kanske trott att vi varit tillsammans under en längre period? Förmodligen.

Jag skrattade nervöst, ”Ja. Detta är hundra procent färskt. Du är den första som får höra om det. Men en av dem få. Vi vill helst hålla det hemligt ett litet tag...” förklarade jag lågt för att ingen förbipasserande person skulle höra.

”Så.. Jag och några andra får veta om det för tillfället?”

Justin nickade, ”Precis. Så bäst för dig att du håller det hemligt Scoot.”

”Ja, ni kan lita på mig! Så.. Grattis.” log han och slog samman sina händer. Ett brett leende letade sig fram på mina läppar när Justin flätade samman våra fingrar. Min tunga blev alldeles slapp och det pirrade något ofantligt mycket i magen på mig. Hur han fick mig att känna mig var fantastiskt. Jag älskade honom så mycket.

”Tack.” log Justin efter en stunds tystnad.

”Men-” började Scooter men blev avbruten av en duns utanför dörren som stod på glänt. Hade någon hört? Hur kunde jag varit så dum att jag glömde att stänga dörren ordentligt?

Justin reste sig snabbt upp, och eftersom att våra händer vara sammanlänkade for jag med upp på fötter. Med stora kliv tog vi oss fram till dörren och sköt upp den, bara för att finna Nick på golvet medan han plockade ihop en bunt papper som han förmodligen tappat, därav smällen.

”Vad gör du här?” spottade Justin ilsket fram utan att släppa min hand. Så han kanske trots allt ville att Nick skulle veta om oss, eller så var han för arg för att släppa taget.

I samma stund som Nick reste sig upp drog jag min hand åt mig. Nick må ha varit en idiot, men jag tänkte inte låta honom få reda på mig och Justin på det här viset.

”Jag jobbar här om du inte har glömt det.” svarade Nick, minst lika ilsket. Justin tog ett hotande steg framåt,

”Vad hörde du?”

Nick skakade på huvudet, ”Bara att en idiot och en slampa gått och blivit ihop. Men det är inte ni två va?”

”Vad sa du om min tjej, sa du?” morrade Justin och tog ännu ett steg fram så att hans bröst slog i Nicks. Rädslan inom mig höjdes med ens. Tänk om dem skulle börja slåss? Tänk om Nick var starkare än Justin?

Utan att tänka efter så mycket som en sekund tryckte jag mig in mellan dem med mina händer på Justins bröstkorg som höjdes och sänktes oregelbundet för var sekund som passerade. Försiktigt tryckte jag honom bakåt, ifrån både mig och Nick, mot väggen.

”Justin.. babe... det är inte värt det. Låtsas som att han inte existerar bara.” lugnade jag försiktigt Justin, som genast mjuknade till både i kroppen och likaså blicken. Han smekte försiktigt min kind med sin tumme och log,

”Du tänker på allas bästa du... även idioters.”

”Tja, idioter kan få vara idioter i sin ensamhet.” flinade jag och snodde redan om för att kunna se på Nick. ”Om du nämner det här till någon så... så... nej. Gör det inte bara. För allas bästa.”

Nick skakade fnysandes på huvudet, ”Varför skulle jag göra er den tjänsten?” undrade han giftigt.

”För att du förlorar ditt jobb annars.” hotade Justin snabbt. ”Jag kan minsann ta mig ett snack med Scooter om din anställning.”

Nick himlade med ögonen och började sedan gå ned för korridoren, baklänges. ”Fine!”

En tyngd lämnade mina axlar. Kanske skulle vi slippa fansen hysteri i åtminstone några dagar till. Många på twitter hade redan nu börjat diskutera om jag och Justin var ett aktuellt par.

”Ville du höra låten kanske?” viskade Justin och kysste mig mjukt bakom örat.

Jag greppade tag om hans arm för att inte falla ihop likt en larv på golvet och snurrade runt för att istället kunna kolla honom rakt in i ögonen. När våra blickar möttes var det som om hela jorden stannade. Som om vi var dem enda som existerade. Mitt allt fanns i mina armar och det kunde inte vara bättre. Han var min och jag var hans.  

”Ja, gärna.” sade jag med ett leende på läpparna.

”Kom.” Justin kysste mig snabbt innan han tog min hand i sin och gick tillbaka in till studion.

Scooter pratade på telefon men såg upp på oss när vi steg in i rummet.

”Ehh, Scoot. Jag vill bara visa en låt för Alex.” viskade Justin och pekade på stolen Scooter satt på. Scooter nickade och reste sig upp för att sedan gå ut ur rummet.

Justin släppte min hand och gick fram till stolen. Han drog ut den och nickade åt mig att sätta mig ned på den. Jag gjorde som han ville och satte mig ned. Justin tryckte på några knappar på det stora mixerbordet och introt till en låt sattes igång.

”Jag tror du kommer kunna relatera till den.” sade Justin och gick och satte sig i soffan bakom mig.

För varje ord som kom ut ur högtalarna förstod jag bättre och bättre vad låten handlade om. Jag kom ihåg natten då jag satt uppe och pratade med Justin. Vi pratade om hur jobbigt det var att vara ifrån varandra och hur vi alltid längtade efter att få höra ifrån varandra.

Jag fick en känsla av att denna låten handlade om oss, men jag ville inte dra någon förhastad slutsats just nu. Varför skulle han skriva en låt om mig när vi inte ens var tillsammans vid tillfället han skrev den?

Sista tonen spelades innan det blev tyst i högtalarna. Jag snurrde runt i stolen så att jag kunde se Justin. Han satt och bet på naglarna i soffan och såg nervöst på mig.

Jag reste mig sakta upp ur stolen och gick fram mot honom. Han följde mig med blicken ända tills jag var framför honom. Jag satte mig bredvid honom med kroppen vänd mot honom, hans blick fortfarande på mig.

”Den var underbar. Jag kände igen mig.” Jag tog hans hand i min och flätade samman våra fingrar.

Justin stängde sina ögon och pustade ut, ”Jag skrev den om dig. Eller tja, om oss.” Han öppnade ögonen igen för att se på mig igen. ”Kommer du ihåg den kvällen vi satt och pratade om saknad och distans? Jag satt uppe hela natten och skrev, för jag ville att du skulle känna att var jag än är så kommer du alltid vara med mig i mina tankar. Och hur långt ifrån vi än är så kommer vi lösa det och vad som än händer så kommer allting bli bra.”

”Den är perfekt. Jag älskar den.” viskade jag och sträckte mig för att ge Justins läppar en snabb puss.

”Mhm, ge mig lite mer av det där baby.” viskade Justin och placerade sin tumme och pekfinger på min haka för att dra mig närmare honom och kyssa mina läppar. Jag skulle aldrig tröttna på hans läppar. De var underbara och fick mig genast att må bra.

”Usch, ni borde skaffa ett rum.” sade en röst och jag sköt genast undan Justin från mig. Jag kände hur rodnaden spred sig över mina kinder när jag såg Scooter stå framför oss.

”Vi är i ett rum.” sade Justin i ett försök att rädda situationen.

”Whatever man, du vet vad jag menade. Men hey, är ni klara här? Vi måste lämna studion, Miley ska komma in och spela in om en halv timme.” rabblade Scooter på. Han ställde tillbaka stolen på sin plats framför mixerbordet och stängde av allting.

”Ja vi är klara.” svarade Justin och reste sig upp. Jag följde hans exempel och reste mig upp. Justin tog tag i min hand och tillsammans gick vi mot dörren. Precis innan Scooter öppnade drog jag åt mig min hand. Justin vände sig om men fattade sedan vad meningen med det var.

Justin parkerade sin bil precis utanför ytterdörren till hans hus. Vi steg ut ur bilen och jag tog min ryggsäck med mig. Jag hade packat ned lite kläder eftersom vi bestämt att jag skulle sova över hos honom. Dock var jag ganska säker på att jag skulle använda Justins kläder, dels för att de var bekväma men också för att de luktade Justin vilket gjorde att det kändes som om han var med mig hela tiden.

”Välkommen in älskling.” Justin bugade och höll uppe dörren åt mig. Jag skakade på huvudet och gick förbi honom in i huset.
Jag släppte ned min väska på en stol som fanns i hallen och gick vidare in till vardagsrummet. Jag slog mig ned i soffan och slängde upp fötterna på bordet.
”Vad vill du göra?” undrade Justin och slog sig ned bredvid mig. Han lutade sitt huvud mot mitt bröst med ögonen fastklistrade på sin telefon.

”Så länge jag är med dig kan jag göra vad som helst.” svarade jag ärligt och placerade mina fingrar i hans hår. Jag lekte koncentrerat med en slinga mellan fingrarna.

”Awwww, vad söt du är.” skrattade han fram, fortfarande knappandes på telefonen. ”Är du hungrig?” undrade han.

”Nä, men lite chips skulle inte sitta fel.” sade jag och flyttade på mig så Justins huvud trillade ned i soffan.

”Ouch! Det gjorde ont, jag var inte beredd.” Jag skrattade åt hans barnsligheter och satte av mot köket. Till min lycka fann jag en Doritos påse med Nachosmak. Jag öppnade den och hällde upp påsens innehåll i en skål jag fann på diskbänken.

I kylen fann jag två burkar Redbull som jag glatt tog ut. Jag stängde kylen med min höft och gick därefter tillbaka till soffan där Justin fortfarande satt med sin iPhone, med ett stort leende på sina läppar.

”Lex! Believe ligger etta på iTunes! Kan du fatta det? Den släpptes idag!” berättade Justin glatt när jag kom slagit mig ned. Han satte sig upp i soffan så att jag kunde slå mig ned där jag tidigare suttit.

”Jag sa ju att det skulle gå bra babe. Albumet är verkligen jätte bra.” Jag stoppade en chipsbit i min mun och tuggade sönder den innan jag svalde. ”Speciellt Be Alright...”

”Jag visste att du skulle gilla den.” flinade han självsäkert, ”Men jag trodde inte att albumet skulle ligga etta så snabbt. Mina fans är bäst.” erkände han, fortfarande med blicken i telefonen.

Jag log åt hans osäkerhet, ”Du vet Justin, för att vara världskänd med så många miljoner fans som stöttar vad du än gör, så oroar du dig för mycket. Om de bara visste hur nervös du egentligen är... Hehe, det är sött.” Jag såg på honom. Under all berömmelse gömmer sig en lite osäker kille, nervös för vad andra ska tycka om hans åstadkommelser. Det var verkligen sött, bedårande rättare sagt.

”Du är söt.” sade han och pussade mig snabbt på kinden innan han sträckte sig efter chipsskålen. Han placerade skålen i sitt knä och lade upp fötterna på soffbordet. ”Kan du räcka mig fjärrisen?”

Jag tittade på armstödet bredvid mig där fjärrkontrollen låg. ”Är det denna du menar?” undrade jag och tog tag i den.

”Mhm. Ge mig den.” sade han och stoppade in en hand full med chips i hans mun.

”Nepp. Jag vill inte ge den.” retades jag och flyttade mig ifrån honom.

I en långsam rörelse placerade Justin skålen på bordet, ”Alex... jag vill inte skada dig. Så det är bäst att du räcker över kontrollen till mig så att jag kan slå på min dyrbara femtiotums teve.”

”Så du njuter mer av att kolla på teven än mig? Men Justin då...” andades jag ironiskt ut samtidigt som jag skakade på huvudet. Han förflyttade sig närmre mig i soffan med ett stort flin på läpparna.

”Alex... ge mig kontrollen.”

Jag ställde mig snabbt upp och viftade med den i luften framför honom, ”Jag. Sa. Nej.”

”Skyll dig själv.” mumlade han och stod snart därefter också upp. Med uppspärrade ögon backade jag bakåt så snart han tog ett steg framåt. Vi rörde oss omedvetet mot trappan, stirrandes i varandras ögon. ”Förbered dig på att dö.”

Jag vände mig snabbt om och började springa upp för trappan, två steg i taget, med Justin inte långt bakom mig. Ett leende kröktes på mina läppar i samma stund som min fot träffade golvet på övervåningen och jag skyndade mig in i det andra vardagsrummet som låg här uppe.

”Jag kommer fånga dig!” ropade Justin hotande medan han sprang efter mig.

Jag vred på huvudet åt hans håll och lipade, ”Kommer du inte alls!”

Väl inne i vardagsrummet började jag springa runt soffan, varv efter varv med Justin efter mig. Efter tionde varvet svängde jag av och fortsatte istället in i gästrummet. Den lilla ytan man kunde springa på försvårade situationen för mig och därför sprang jag ut igen, in på Justins sovrum. Våra steg ekade i golvet under oss och skratten studsade mellan väggarna.

När jag äntligen kom in på sovrummet sträckte jag mig efter en av Justin hundra kuddar för att kunna skydda mig med något, men hann inte ta tag i den innan hans armar slingrade sig runt min mage. Ett förskräckt skri lämnade min strupe, blandat med högt skratt. Justin lutade sig mot min nacke och placerade ett hundratals blöta kyssar en efter en på den.

”Jag sa ju att jag skulle fånga dig.” viskade han sedan i örat på mig och slängde ned oss båda i den mjuka KingSize:ade sängen.

Jag snurrade runt i sängen så att jag kunde se honom i ögonen, ”Okej. Du vann, men bara den här gången.” sa jag allvarligt och räckte uppgivet över fjärrkontrollen. Justin log självsäkert innan han pressade sina läppar mot mina.

Hjärtat började genast slå snabbare i bröstkorgen på mig och nackhåren reste sig upp. Jag lyfte mina händer mot hans nacke och smekte försiktigt hans käklinje med mina tummar. Hans underbart mjuka läppar masserade praktiskt taget mina, samtidigt som hans händer vandrade upp och ned över min rygg. Jag särade försiktigt på mina läppar för att meddela att det var okej för hans tunga att inträda. Men istället för att göra något så lutade han sig tillbaka och pressade sedan sin panna mot min.

”Hur svårt det än är att avbryta en stund som denna med dig”, andades han sorgset ut, ”så måste vi tyvärr skjuta upp detta några minuter.”

”Varför dåååå?” gnällde jag besviket och pressade mina läppar återigen mot hans i en snabb puss.

”För att dina föräldrar måste få veta om oss innan någon tidning hinner lägga ut bilder på oss.”

Jag rynkade förvirrat på näsan, ”Hur..-”

”Hur ska dem få tag på bilder på oss?” uttalade Justin min precisa fråga. Jag nickade. ”Tja, vissa paparazzis är såpass desperata att dem åker med helikopter utanför mitt hus, eller till och med klättrar upp i träd för att kunna ta foton in i mitt hus. Du borde ringa dem nu.”

”Tja, du har rätt.” log jag och reste mig snabbt upp med Justin i följe.

Han flinade stort, ”Jag vet. Jag har alltid rätt. När ska du inse det älskling?” skrattade han och placerade en snabb kyss på min kind innan han reste sig upp.

Awww.. Bara ett litet mys-pys kapitel blev detta. Vad tycker ni än så länge om Jalex/Alstin? :)

Kommentera så det ryker. Älskar er, Ema & Liv!