”Jaja, stanna här bara.” Dem vände om och gick ut ur rummet med en smäll. Då var jag ensam kvar då. Solen strålade in i rummet, så lampor behövde inte tändas. Uttråkat gick jag ut i köket för att leta reda på något att äta. Hade han väckt mig så tidigt, tvingat in mig i duschen, tvingat mig att klä på mig, för att sedan bara sticka? Bra taktik. Kylskåpet stod tomt. Det enda som fanns var en skål med vindruvor som var en prydnad. Bättre än inget. Jag tog en vattenflaska och skålen med Vindruvor med mig in på rummet igen. Jag skrollade igenom Twitter, Facebook, Instagram, rensade mina bilder, la upp en bild på Justin och mig på Instagram, spelade lite spel men tiden verkade inte vilja rinna. Halv ett fortsatte jag sysselsätta mig genom att spela spel på min mobil eftersom att frukten var slut, och mitt vatten. Dörren ute i hallen smällde till, vilket skrämde livet ur mig. Jag skyndade mig upp på fötter för att kolla vem som hade kommit in i rummet.

”Vem är du?” utbrast jag tveksamt. Den blonda tjejen pressade samman sina glansiga läppar.

”Sasha?” skrattade han oroligt, som om jag skulle veta vem hon var. Sasha visste jag ju vem det var, men hon sa ju att hon inte skulle komma?
”Justin har gett mig husarrest, du får komma tillbaka senare…” muttrade jag dystert. Äntligen hade någon kommit för att hålla mig sällskap, men sen fick jag skicka iväg dem. Bekymmersamt drog jag upp en cigarett. Sasha ryckte till.

”Du är på ett hotell vet du…?” påminde hon mig snabbt, men cigaretten var redan tänd.

”To bad” mumlade jag till svar utan att bry mig om Sashas försök i att hindra mig. Jag kände inte henne, hon bestämde inte över mig. ”Gör du detta ofta eller?” frågade jag slött.

”Gör vadå?” utbrast hon dumt.

”Du vet, åker och underhåller Justins flickvänner här och var” suckade jag och slog lätt på cigaretten.

”Tja, jag har bara behövt göra det en gång innan, med Selena. Ingen mer” berättade Sasha lugnt.

”Jahapp.” svarade jag ointresserad. Varför hade jag ens ställt den frågan från första början? Hon slog sig ned i den beigea fåtöljen utan att släppa blicken från mig.

”Skulle inte du… gå?” antydde jag och nickade mot dörröppningen. Sasha ställde sig upp igen.

”Nej. Du får följa med mig ut. Vi ska köpa din klänning.” bestämde hon.

”Men Justin har gett mig husarrest för andra gången.” muttrade jag och lade ned fimpen i en askopp.

Sasha tryckte ned händerna i bakfickorna på sina jeans. ”Ser det ut som att jag bryr mig?”

Jag log stort. Hon var ändå lite bad… jag reste mig upp och drog av mig kavajen och linnet. Justin skulle inte få mig att gå ut såhär. Istället tog jag på mig en svart tröja. Sasha sparkade fram mina Converse till mig, som jag satte på inom några sekunder. Jag satte upp håret i en hästsvans, sen gick vi.  När skulle Justin komma tillbaka för att inse att jag inte var kvar på rummet? 2? 3? Jag orkade helt enkelt inte bry mig. Vad skulle han göra? Slå mig? Så lågt gick inte ens Justin, det kunde jag försäkra mig om…

Justin’s Perspektiv:

Det lilla rummet var fyllt med folk. Vad skulle hända nu? Skulle jag bli känd igen? L.A Reid kastade en skeptisk blick på mig från sin sida av bordet, med Scooter bredvid sig. Han lutade sig tillbaka och viskade något i Scooters öra, vilket fick Scooter att likaså kolla mot mig. Kenny stoppade in en apelsin klyfta i munnen.

”Vad tror du kommer hända?” frågade jag tveksamt. Jag var nöjd med mitt fria liv. Jag ville inte detta.

”Dem kommer väll låta dig sjunga, har du kvar talangen, är du tillbaka i Show Biz.” trodde Kenny glatt.

Jag sög mig i kinden. Att komma tillbaka? Det skulle aldrig bli detsamma… ”Men om jag inte vill det då?”

”Då får du väll inte det, men du förlorar en massa pengar.” talade han om för mig och drog undan lite fruktsaft från sin haka. Scooter reste sig upp och kollade ut över alla som satt runt det stora bordet.

”Okej, vi har samlats här för att… tja, kolla om Justin är värdig att komma tillbaka.” ropade han ut.

”Men jag vill inte…” mumlade jag lågmält, i hopp om att ingen skulle höra. Men det gjorde dem och kollade allihopa på mig med häpna blickar.

”Vadå vill inte?” ekade L.A Reid. Jag lade huvudet på sned med en kall blick mot honom.

”Jag vill inte bli känd igen. Jag lever det bra såhär.” sa jag och ryckte på axlarna. De kunde ju inte direkt tvinga mig att komma tillbaka till mitt gamla jag.

”Justin, ett gäng med Beliebers som har sett dig med Noelle kräver att du ska komma tillbaka.”

”Jag bryr mig inte. Det är mitt liv.” snäste jag mot Scooter. Mina fans kunde väll inte göra det valet för mig. Egentligen hade dem ingen tala i det här. Det var mitt beslut, och endast mitt.

”Om något år då?” föreslog Scooter halvhjärtat.

”Men jag vet inte.” stönade jag trött. Vad gjorde jag här? Kenny hade sagt att vi skulle snacka om pengar på sätt och vis. Var det detta han menade? Att snacka om pengar?

”Nejnej, okej.” medgav Scooter och slog sig sedan ned igen. Dörren slogs upp, och in kom Carin med två koppar kaffe. Hon slängde en snabb blick på mig innan hon gick fram till Scooter för att lämna över den. Så dem var tillbaka? När Scooter hade valt att stanna vid min sida, hade Carin lämnat honom. Töntigt.

”Tillbaka till dig och Noelle…” Hennes namn gav mig en ryckning. Vad om Noelle? Jag blev helt plötsligt nervös. Vad fan? Nervös Justin? Med skakiga händer tog jag upp min vattenflaska som i själva verket var fylld med Vodka. Vad skulle dem göra åt saken? Snabbt tog jag två svidande klunkar för att sansa mig. ”Vad är det med oss?” gurglade jag fram.

”Balen, imorgon kväll.” påminde Kenny mig lågt.

”Imorgon?! Det är väll i övermorgon…?” trodde jag hysteriskt. Scooter spärrade upp ögonen.

”Lugna ned dig!” befallde han mig. Snabbt lugnade jag återigen ned mig. Vad hade jag gjort med vodkan egentligen? Haft i kokain?

”Ni måste kyssas oräkneliga gånger. Det måste se äkta ut, så ni får väll öva på det…” flinade han.

”Pfft” fnös jag bara. Ändå, så vart jag lite upphetsad av tanken att få sitta och kyssa Noelle hela kvällen. Öva. Gud, vad tänker jag på? Jag behöver verkligen ligga…

”Är vi klara?”

”Nej.” sa Scooter snabbt.

”Meh…” suckade jag irriterat. Rummet hade börjat bli varmt. Luftkonditioneringen verkade inte funka. Snabbt drog jag upp min mobil för att skicka iväg ett sms till Noelle.

Du kan beställa upp RoomService om du vill. Jag är tillbaka om en halvtimma, max. J.

Hoppas hon inte hade gått någon vart… eller, vakterna har jag ju där. Dem skulle nog aldrig låta henne smita förbi. Det var ju biffiga vakter, inte små benrangel. Uttråkat tog jag tag i en apelsin och började skala den medan Scooter malde på om pengar. Allt som fanns i hans system var pengar, och Carin tydligen. Hon satt på fönsterbrädan som knakade under henne i protest. Varför sitta där om den knakade? Det betydde ju att hon inte kunde sitta där. Dumma lödder. Jag pillade bort dem vita trådarna från apelsinen innan jag började äta den. Min andedräkt som stank alkohol för tillfället skulle förhoppningsvis dämpa sig tack vare apelsinen. Jag kollade ut genom fönstret där ett gäng fiskmåsar flög omkring. Utan förvarning började jag tänka på dagen allt rasade samman. Hela min värld.

***

Ryan kastade basketbollen på mig. Lamt kastade jag upp den mot korgen, och missade. Chaz stönade.

”Vad är det? Du har bettet dig såhär i flera timmar nu Justin…” konstaterade han irriterat. Ryan nickade instämmande.

”Inget. Jag är bara… trött.” ljög jag. Varför berätta att jag hade varit på fest med hans flickvän igår, och legat med henne. Sedan, legat med Ryans tjej? Dem skulle hata mig. Aldrig yttra ett ord till mig igen.  ”Du kan berätta allt för oss.” påminde Ryan mig och lade en hand på min axel. Jag fnös. Allt? Inte det här i alla fall. Inte för att dem skulle vilja veta vad som hade hänt.

”Vill ni verkligen veta?” flinade jag kallt. Varför brydde jag mig? Jag skulle ändå till L.A ikväll. Båda två nickade i kör. Jag drog ett djupt andetag. Berättar jag det här, förlorar jag mina vänner. De kommer aldrig tillbaka. Det kan jag vara säker på… jag vände mig mot Chaz. ”Jag låg med Chrystal igår.” Sen vände jag mig mot Ryan, ”Och sen låg jag med Raven.”

”Du gjorde vad?!” spottade båda två ur sig, högröda i ansiktet. Med en axelryckning vände jag på klacken och gick. Ryan ropade en massa svordomar bakom mig medan Chaz bara stod där och andades högt. Som Hulken ungefär. Ett leende spreds på mina läppar. Varför mådde jag bra av det där? Jag drog upp ytterdörren och mötte mammas nunna.

”Justin.” morrade hon sammanbitet. Hon hade hört? Ja, såklart, fönstret stod ju öppet in till köket.

”Mamma.” svarade jag leendes. Hon gick efter mig med snabba steg upp för trappan och mot mitt rum, där jag slog mig ned på sängen. Hon var rosenröd om kinderna, vilket hon bara var när hon var arg.

”Hur kunde du göra så mot Chaz och Ryan? Vad är det med dig?” exploderade hon besviket.

”Sorry, men din lilla pojke är stor.” mumlade jag och drog upp mobilen ur min ficka. Hon ryckte den ur mitt grepp.

”Du är under arton, jag bestämmer.” påminde hon mig. Suck… jag reste mig upp och sträckte mig efter min mobil. Hon höll den längre bort just därför. Varför skulle hon vara så hopplös? Jag motade bort hennes kropp för att komma åt hennes arm.

”Lägg av.” varnade hon mig. Jag tog ett steg bakåt innan jag slog till henne över kinden. Hon tappade mobilen med en duns och slog händerna på sin kind. Tårar samlades i ögonen på henne. Det sved i hjärtat att tänka på vad jag nyss hade gjort. Morfar dök flåsandes upp i dörröppningen med blicken på mamma. Därefter, kollade han på mig.

”Ut ur mitt hus! Du är inte mitt barnbarn. Jag vill inte ha något med dig att göra!” gormade han ilsket. Jag drog åt mig min reseväska och gick min väg, ut i hallen, ut ur huset. Ryan och Chaz hade redan gått sin väg, säkert till Raven och Chrystal för att skälla ut dem. Jag drog upp min mobil för att be Scooter komma och hämta mig. Vi skulle till L.A, nu.

***

”Hallå?” Carin skakade om min lealösa kropp. Jag vaknade ur mina tankar och kollade på henne.

”Vad?” morrade jag. Hon släppte taget om min kropp som om jag vore giftig.

”Alla har gått. Bilen väntar på dig där nere.” meddelade hon mig. Utan ens ett ’tack’ reste jag mig upp och gick därifrån. I ögonvrån kunde jag se hur Carin anklagandes följde mig med blicken. Inombords log jag. Det kändes som förr. Kenny stod vid den silvriga hissen och väntade otåligt. När jag kom inom räckhåll för honom, greppade han tag i mig.

”Nu åker vi.”

”Whatever you say.” flinade jag till svar. Hissen kom ned till lobbyn på bara några sekunder. Det var proppat med folk. Men det kanske var för att detta var ett konferens hus eller vad man säger. En rödhårig assisten gick förbi mig. Gud. Min blick föll på hennes bak. Hon kunde inte varit gammal.

”Justin.” väste Kenny. Besviket gick jag med honom ut ur byggnaden. Det var kokhett utomhus. En hop av paparazzis anföll mig med frågor.

”Kommer du tillbaka till kändislivet?! Hur är det med din relation?! VART ÄR NOELLE?!”

Att dem aldrig tröttnade… suckandes stängde jag igen dörren. När jag äntligen hade tynat bort skulle jag bli uppmärksammat igen. Kenny tryckte ned sig bredvid mig.

”Åk till hotellet.” sa han till chauffören som började köra. Jag drog en hand genom mitt hår. Varför hände det här? Hatade inte alla mig? Trodde dem verkligen att jag skulle förändras, bli nykter, bara för att få pengar? Då trodde dem fel. Även om jag hade min röst kvar, skulle jag aldrig släppa mitt nya jag. Kenny slog på radion, som oturligt vis nog spelade Somebody to love. Var dem tvungna eller? Jag stängde snabbt av den. ”Vad gör du? Jag lyssnade.” retades Kenny dramatiskt.

”Ha-ha” svarade jag bittert och lutade mig tillbaka i sätet. Om Noelle hade lyckats smita ut, skulle jag mörda vakterna. Hon skulle ju stanna där. Vänta på mig. En oro tog plats inom mig. Vad var det med mig?! Irriterat drog jag ned fönsterrutan och tog upp mitt cigarettpaket.

”Ey!” hojtade Kenny till. Jag ignorerade honom bara. Jag behövde få röka. Nu. ”Sluta.”

”Men lägg av!” skrek jag surt och tände cigaretten. Bara på någon minut lugnade jag ned mig. Det var skönt. Kenny tog en klunk vatten, blängandes på mig.

”Att du aldrig lyssnar…” muttrade han surt. Vad trodde han? Att jag hade förändrats på ett år? Aldrig. Jag kastade fimpen ifrån mig och vevade återigen upp rutan. Kenny kastade ett tuggummi på mig, som jag lydigt stoppade i munnen.

”Har Chaz eller Ryan hört av sig då?” tog han upp för att starta ett samtalsämne.

”Varför skulle dem?” fnös jag.

”Inte vet jag… ni brukade ju vara kompisar, innan du förstörde allt. Ja, Justin, jag skyller på dig.” Kul för dig.. jag valde att inte svara på den frågan, utan kollade bara ut på palmerna vi åkte förbi. Folk gick omkring utan tröjor, i shorts, klänningar, flip-flops. I New York vandrade säkert borna där med varma jackor, vantar, mössor, Jag ville inte återvända, men Noelle behövde ju återvända. Hon hade allt i New York. Fast ändå inget. Hennes moster skulle nog inte vara glad nu när hon kom tillbaka, två veckor senare. Vi skulle ju inte lämna L.A på ett bra tag, så det skulle ju bli värre med tiden bara. Min mobil vibrerade till, och jag drog upp den för att läsa sms:et som kommit.

Vem är i L.A? Jag! Ska vi ses? Ta en joint? Leva YOLO lite? Hör av dig. Jonathan.

Ett flin tog plats på mina läppar. Men jag fick svara honom senare, jag visste inte vad Scooter hade planerat för kvällen, så Jonathan fick helt enkelt vänta. Vi skulle säkert gå på någon romantisk dejt eller något, kolla på bio. Noelle skulle behöva shoppa. Vilket betydde att jag skulle behöva gå med henne. Till stan. Och shoppa. Varför hade jag bara inte låtit henne gå med Sasha? Då skulle jag kunna rökt på lite med Jonathan, glömt alla mina bekymmer. Men nu hade jag rört till det, så då fick jag väll fixa det också… Shopping var inte mitt område. Carin hade alltid köpt kläder åt mig, eller mamma. Selena gick för det mesta själv, eller med kompisar. Noelle hade inga kompisar. Hon hade mig och Cece. Jag ägde henne, så därför fick hon heller inte ha kompisar. Vad ska hon med det till? Hon lever ju dröm livet, reser världen runt. Hon hade säkert inte rest något innan hon kom till New York. Det hade hon säkert gjort, sluta döma! Skrek en röst inom mig. Irriterat tog jag en klunk av vodkan i hopp om att tysta rösten. Kenny drog flaskan ifrån mig och tog en klunk, men spottade sedan ut det.

”Sprit!? Justin!” röt han ilsket och kastade ut flaskan genom fönstret. Den där kostade ju pengar…

”Du får köpa en ny flaska vodka till mig nu.” suckade jag bara. Han skakade på huvudet.

”Du är ju hopplös….” muttrade han för sig själv, i tron om att jag inte hörde. Men jag orkade inte dra upp något bråk nu så jag lät honom vara. Hur lång tid skulle den här resan ta egentligen? Vi skulle bara till hotellet! Vägen till konferensen hade bara tagit ynka 10 minuter, en nu hade vi suttit här i över 20. Åkte han en omväg eller hade vi bara en annan chaufför som inte kunde vägen? Jag chansade på att vi hade en annan chaufför. För varför skulle han vilja köra en omväg? Det var ju bara onödigt. Vi var nog snart framme lugnade jag mig själv med. Jag klickade mig in på instagram och sökte på Noelle. Konstigt nog, hade hon instagram. Hon hade inte lite followers heller. Jag klickade upp en bild på oss två som hon hade lagt upp för tre timmar sedan. ”Love of mine @justinbieber” hade hon skrivit under den. Mest hat hade hon självklart fått. Men hon spelade bra. Dem trodde ju verkligen på att vi var tillsammans. Bilen stannade och meddelade att vi var framme. Jag knäppte upp säkerhetsbältet för att äntligen kunna sträcka på benen. Utan att invänta Kenny började jag gå mot ingången. Receptionisten slängde som vanligt en blick på mig utan att säga ett ord. Det störde mig, men jag lät henne liksom Kenny hållas. Jag hoppade in i hissen och klickade på 13. Hissresan kändes onödigt lång, men jag kom tillsist upp. Det här var L.As största hotell, men ändå var hissen segare än en sengångare? Jag förstod mig inte på samhället ibland… med raska steg gick jag mot vår dörr. Vakterna öppnade den åt mig och lät mig gå in. Det var knäpptyst. Hade hon stuckit? Jag skyndade mig in på vårat rum där jag mötte Noelles flin.

”Hej Justin, tappat bort något?” log hon sött. Jag suckade. Hon hade lytt mig för en gångs skull.