"Ni kan nu komma fram och lämna era blommor" Ropade prästen ut genom kyrkan. Lucas mamma och små syskon reste sig upp och stod kvar ett bra tag vid kistan och grät. Sen var det min tur. Jag slet av mig halsbandet och la det på kistan och slängde den en kyss.
"Jag älskar dig." Viskade jag tyst och gick därifrån. Längst bak i kyrkan kunde jag skymta en person. Justin.
TARA
Pappa hade åkt till jobbet och skulle sova på hotell i två nätter. Därav bil händelsen fick jag stanna hemma. Kockerskan kom in med en skål med soppa och stannade kvar tills jag hade sörplat i mig det. Såfort hon hade gått sprang jag in på toaletten och spydde upp det. Mat och min mage var inte så bra kompisar just nu..
-
Mobilen vibrerade och mina ögonlock fladdrade till. Vem sms:ar nu? Klockan är ju bara 11 på morgonen.
Jag plockade upp mobilen från golvet och låste sedan upp den. Från Justin.. Det förvånade mig inte.
'Snälla, kan vi prata?' När skulle han ge upp? Aldrig verkade det som.
'Visst.. Kom då.' Skrev jag och sekunden senare plingade det på dörren. Jag hörde röster nedifrån och sekunden senare kom Justin in i mitt rum med rynkad näsa.
"Det luktar död här." Muttrade han och satte sig ner i fotöljen.
"Gå om du klagar." Väste jag tillbaka och drog en hand genom mitt fettiga hår.
"Så du ville prata?" Fortsatte jag, inte lika grotesk och sur.
"Snälla förlåt mig!" Utbrast han och kollade på mig med en ledsen mig.
"Varför?" Han kliade sig på armen.
"För att jag saknar dig!"
"Det är inte tillräckligt bra argument för mig att förlåta dig."
Han suckade djupt och en tår rann ner för hans rosenskära kind. Han var så onaturligt vacker på ett sätt..
"Snälla Tara.. Jag saknar dig och älskar dig av allt! Du är mitt liv. Allt är hopplöst utan dig.. Snälla kom tillbaka till mig!" Nu blev jag riktigt förbannad.
"Jag har nyss blivit av med min pojkvän och du vill att vi två ska bli tillsammans?!" Röt jag. Han ryggade undan och kollade ledsamt på mig vilket fick mig att lugna ner mig en aning.
"Jag får tänka på saken Justin." Han pustade ut och reste sig upp. Innan han började gå drog han upp byxorna en aning.
"Let me now." Viskade han och gick mot dörren.
"Du kommer bli den första." Svarade jag och tryckte på tv:n när han hade lämnat rummet. Huh!
JUSTIN
Hon hade nästan godkänt min ursäkt, vilket var skönt. Jag hoppade i bilen och körde hemmåt. Ingen var hemma när jag kom in. Just vad jag behövde.
-
Mobilen började ringa i min jackficka. Jag sprang till hallen och svarade snabbt när jag hade fått upp den i mitt grepp.
"Hallå?" Andades jag ut. Jag kunde höra ett välbekant fnitter i andra änden. Vem var det?
"Hallå? Vem är du?" Frågade jag. Tjejen andades ut och det ringde på dörren sekunden senare.
Pappa hade åkt till jobbet och skulle sova på hotell i två nätter. Därav bil händelsen fick jag stanna hemma. Kockerskan kom in med en skål med soppa och stannade kvar tills jag hade sörplat i mig det. Såfort hon hade gått sprang jag in på toaletten och spydde upp det. Mat och min mage var inte så bra kompisar just nu..
-
Mobilen vibrerade och mina ögonlock fladdrade till. Vem sms:ar nu? Klockan är ju bara 11 på morgonen.
Jag plockade upp mobilen från golvet och låste sedan upp den. Från Justin.. Det förvånade mig inte.
'Snälla, kan vi prata?' När skulle han ge upp? Aldrig verkade det som.
'Visst.. Kom då.' Skrev jag och sekunden senare plingade det på dörren. Jag hörde röster nedifrån och sekunden senare kom Justin in i mitt rum med rynkad näsa.
"Det luktar död här." Muttrade han och satte sig ner i fotöljen.
"Gå om du klagar." Väste jag tillbaka och drog en hand genom mitt fettiga hår.
"Så du ville prata?" Fortsatte jag, inte lika grotesk och sur.
"Snälla förlåt mig!" Utbrast han och kollade på mig med en ledsen mig.
"Varför?" Han kliade sig på armen.
"För att jag saknar dig!"
"Det är inte tillräckligt bra argument för mig att förlåta dig."
Han suckade djupt och en tår rann ner för hans rosenskära kind. Han var så onaturligt vacker på ett sätt..
"Snälla Tara.. Jag saknar dig och älskar dig av allt! Du är mitt liv. Allt är hopplöst utan dig.. Snälla kom tillbaka till mig!" Nu blev jag riktigt förbannad.
"Jag har nyss blivit av med min pojkvän och du vill att vi två ska bli tillsammans?!" Röt jag. Han ryggade undan och kollade ledsamt på mig vilket fick mig att lugna ner mig en aning.
"Jag får tänka på saken Justin." Han pustade ut och reste sig upp. Innan han började gå drog han upp byxorna en aning.
"Let me now." Viskade han och gick mot dörren.
"Du kommer bli den första." Svarade jag och tryckte på tv:n när han hade lämnat rummet. Huh!
Hon hade nästan godkänt min ursäkt, vilket var skönt. Jag hoppade i bilen och körde hemmåt. Ingen var hemma när jag kom in. Just vad jag behövde.
-
Mobilen började ringa i min jackficka. Jag sprang till hallen och svarade snabbt när jag hade fått upp den i mitt grepp.
"Hallå?" Andades jag ut. Jag kunde höra ett välbekant fnitter i andra änden. Vem var det?
"Hallå? Vem är du?" Frågade jag. Tjejen andades ut och det ringde på dörren sekunden senare.
Handen skakade långsamt. Vem var den mystiska tjejen egentligen? Jag öppnade dörren långsamt och möttes av Caitilin’s stora leénde.
”Caitilin! Du skrämde mig!” Utbrast jag anklagande. Hon la en hand på min axel och skrattade till.
”Justin, alltid lika lättskrämd. Christian, du kan komma nu!” Ropade hon över axeln och Chris dök upp bakom henne med ett bländande leénde på läpparna.
”Hey bro’.” Log han och vi gjorde våran hand-shake.
”Kom in!” Kom jag på, vi kunde ju inte stå här hela tiden. De log tacksamt mot mig och klev in i hallen.
”Vi trodde vi skulle dö där!” Sa Chris ironiskt. Caitilin fnittrade till och jag slog till honom löst på armen.
Kockerskan hade kommit upp med en tallrik jordgubbar. Undra vart hon hade fått tag i de.. Det var ju knapp säsong.
Men nu var jag helt ensam i vårt stora hus.. Helt plötsligt plingade det på dörren. Jag reste mig långsamt upp i sängen. Helst ville jag inte, jag menar, att ligga i sängen var min fritids syssla just nu. Men plingade det på dörren var jag ju tvungen att gå och öppna. Trappan knarrade lätt när jag tog ett steg. När jag var framme vid dörren öppnade jag den och fick en kaskad av kallt vatten över mig. Jag tjöt högt till och gnuggade vattnet ur ögonen för att se vem det var som hade kastat det över mig. När jag öppnade ögonen var det ingen där.
”Jävla idioter..” Muttrade jag och stängde igen dörren. För varje litet steg jag tog så droppade det mer och mer vatten ner på golvet.
Jag gick in i badrummet och drog av mig mina blöta kläder och drog på mig min one piece. Jag orkade inte bry mig om att torka håret, så det droppade ner vatten på dräkten och golvet.
När jag la mig ner i sängen igen ringde mobilen. Great..
