“Melody blev ju kidnappad…?” Började jag. Båda två nickade, men såg fortfarande ut som två stora frågetecken.

Jag rabblade upp allting och vad som hade hänt på slutet sedan. Chaz räckte upp handen.

“Vänta, va? Vad gjorde DU hos Melody?” Frågade han kort. Jag svalde hårt och sneglade på Ryan. Han tog en klunk cola och kollade lika intensivt på mig som Chaz.

“Jag… jag… för att vi är… ihop.” Stammade jag nervöst fram och kollade ner på mina händer och inväntade en reaktion från de båda.

“Wow, grattis bro’!” Utbrast Ryan och kramade om mig. Jag log smått mot honom och kollade sedan på Chaz som satt som stelast på sin plats i soffan.

“Säg något Chaz. Snälla.” En suck lämnade hans mun och han skakade besviket på huvudet.

“Jag är glad för dig… men hon var den första person jag verkligen har gillat. Ända sedan hon kom till Starford och började i vår klass har jag gillat henne. Men vi har ju som sagt lovat att aldrig bråka om en tjej, så det ända jag kan säga är väll grattis..” Andades han ut. Jag svalde hårt och nickade tacksam mot honom.

“Tack…” Viskade jag lent. Han pressade fram ett litet leénde, men i hans ögon såg jag smärtan. Jag ville aldrig att det här skulle hända.

Helt plötsligt började min mobil vibrera. Jag drog snabbt upp den och svarade.

“Ja?” Utbrast jag snabbt och ställde mig upp.

“Hon… ja, hon mådde bra, sen frågade hon vart du gick, och då sa jag att du hade åkt och då började hon skrika och gråta. Justin, du måste komma hit.” Sa Leonie allvarligt.

“Okej, jag kommer direkt.” Sa jag kort och la sedan på med blicken på Chaz och Ryan.

“Vi förstår, åk du.” Log Ryan innan jag hade hunnit säga något. Min blick hamnade på Chaz som log smått.

“Hälsa henne.” Jag nickade och försvann sedan ut ur huset och in i min bil igen. Mot sjukhuset…

-

“Hur mår hon?” Frågade jag andfått efter att ha sprungit upp för alla trappor eftersom att hissen tydligen var trasig. Leonie nickade in mot henne som tecken på att jag skulle gå in. Melody kollade direkt upp mot mig och log stelt.

“Hej…” Viskade hon hest. Jag slog mig ner på sängkanten och kramade om hennes hand.

“Hej. Hur är det?” Med hennes fria hand gjorde hon en svag tumme upp. Jag nickade lätt och kysste hennes panna.

“Bra.” Hon nickade lätt och la sig tillbaka på kudden med blicken på mig.

“Jag kommer snart.” Sa jag mjukt och gick ut till en läkare. Melody kollade ledsamt på mig genom det lilla fönstret utifrån hennes rum till korridoren.

“Kan man använda tv:n inne i rummen? Dvd:n också eller?” Frågade jag snabbt. Hon nickade kort och pekade på cafeterian.

“Där kan man hyra filmer.” Jag gick dit och hyrde “She’s tha man.” Melody älskade den filmen.

“Oh, en påse skittles också.” Lade jag till. Killen bakom kassan nickade och räckte över påsen och tog sedan betalt. Jag gick snabbt tillbaka mot Melody som satt och tuggade på sina naglar.

“Jag är tillbaka, ta det lugnt.” Hon andades lugnt ut och stönade till när hon försökte sätta sig upp. Efter mer än en vecka hade hon fortfarande ont? Hon måste ha gjort illa sig riktigt illa…

Jag höll upp filmen framför henne, ett leénde spreds på hennes bleka läppar. Därpå visade jag upp påsen med skittles. Hon log lite större och kollade djupt in i mina ögon. Ett pirr slank igenom min kropp medans jag tryckte in filmen. Jag släckte ljuset och gick sedan och la mig ner bredvid Melly. Hon gosade ner sitt ansikte i min tröja och koncentrerade sig på filmen, men allt jag kunde tänka på vad Melody egentligen tänkte på. Vad cirkulerade egentligen i hennes hjärna?

Några dagar senare;

Jag greppade tag om ena kryckan och sedan den andra för att börja gå mot dörren. Tack gode gud att den mesta snön var borta. Det var redan den 3 Mars.

Solen syntes svagt på himmeln bakom de orange-/rosa färgade molnen. Justin la en hand runt min midja och lyfte upp mig i sin famn istället.

“Det är snabbare.” Ursäktade han sig och kysste mig ömt på kinden. Smärtan i ljumskarna när han lyfte upp mig var svag, men den fanns fortfarande. Jag hade svårt med att sova. Mardrömmar. Så det enda doktorn hade skickat med mig var sömnpiller.

“Är du hungrig?” Frågade Justin mjukt och la ner mig i soffan. Jag himlade med ögonen och fuktade mina läppar.

“Hm.. vad finns det?” Han gick snabbt fram till kylskåpet och blickade igenom det.

“Pizza?” Föreslog han. Jag nickade, så han tog snabbt ut en bunke med pizza bitar i, la två på en tallrik och sedan in i mikron.

“Dricka?” Fortsatte han sedan. Jag skrattade till och vinkade honom till mig. Han kom snabbt och ställde sig på huk bredvid mig.

Jag la en hand på hans nacke och kollade djupt in i hans fantastiskt bruna ögon.

“Sluta vara min mamma Justin.” Flinade jag och pressade sedan mina läppar mot hans. Han stönade till och drog med handen över min kropp och ner på rumpan. Då kom synerna.. jag drog mig snabbt ifrån honom och kollade ursäktandes ner på mina fingrar.

“Förlåt…” Mumlade jag. Justin kysste mig mjukt på pannan och la sina händer om mina kinder.

“Nej, säg inte förlåt. Jag förstår. Vi väntar.” Sa han förstående och skulle precis kyssa mig igen då mikron började pipa. Jag log retsamt på honom och pekade på mikron.

“Juice tack.” Han himlade med ögonen och kysste mig lätt på nästippen innan han gick mot mikron och gjorde iordning min mat.

När han kom tillbaka la han ner allt på tv bordet och klickade sedan på tv:n.

“Vart är din pappa?” Frågade Justin helt plötsligt. Jag satte nästan pizza biten i halsen.

“Han.. han åkte tillbaka till Afghanistan för 2 månader sedan Justin. Han åkte ju direkt efter nyår.” Justin ryckte lätt på axlarna och log stort mot mig.

“Men babe, då var jag i LA.” Förklarade han lätt. Jag putade lätt med läpparna och nickade. Då kom Proactive reklamen upp.

“Kolla!” Utbrast jag och spände blicken i tv:n då Justin’s ansikte dök upp på den. Han suckade lätt och kramade om min hand. Fjärilarna bubblade som vanligt upp. Hans beröringar var allt för mig, men efter det som hände… jag hade problem helt enkelt.

Justin och mamma hade föreslagit att gå till en psykiatrier, men jag vägrade. Jag var ju inget psykfall. Om jag ville prata fanns Olivia. Hon var den enda jag kunde prata med på riktigt i såna här situationer.

Mamma berättade att hon hade kommit och hälsat på mig flera gånger på sjukhuset när jag låg i koma.

“Hör du vad jag säger eller?” Sa Justin lätt och skakade till mig. Jag vaknade upp ur mitt dagdrömmande och kollade förvånat på honom.

“Säger vad?” Han suckade och fuktade sina läppar innan han tog om allt han tydligen hade sagt.

“Jo, jag ska till LA snart. Jag måste ju jobba också och jag undrar om…-” Justin blev avbruten av mamma som klampade in i vardagsrummet.

“Om hon kan följa med dig? Ja, Melody skulle behöva en liten semester från allt det här. Du har väll special lärare?” Frågan var riktad mot Justin som nervöst nickade.

“Bra, Melody, du följer med Justin till LA när han åker. Bra. Nu går jag och lägger mig.” Log mamma mjukt och gick sedan snabbt in i sitt rum. Justin log stort mot mig.

“Så du åker tydligen med mig till LA!” Flämtade han glatt. Jag nickade och la mig sedan ner i soffan igen med ett svagt leénde på läpparna och blicken på tv:n.

-

Jag slog trött upp ögonlocken och blinkade några gånger för att få igång min syn som var alldeles suddig.

Min blick fördes mot den tomma platsen bredvid mig i min säng. Justin var inte här… Ett kallt håll uppstod i mitt hjärta, men då öppnades dörren och Justin kom in med en bricka med frukost.

“Bara till min favorite girl.” Viskade han och la ner brickan framför mig i sängen.

Jag kollade ner på brickan där en tallrik med jordgubbar och hjärtformade plättar låg. En kopp te, en kanna mjölk och sylt. Ett stort leénde spreds på mina läppar och jag pressade mina läppar mot Justin’s i en passionerad kyss.

“Jag älskar dig.” Viskade jag mot hans sockersöta läppar. Han nickade och kollade djupt in i mina ögon.

“Och jag dig.” Jag hostade till och högg in på jordgubbarna och plättarna.

“Vart fick du tag i jordgubbarna? Det är inte säsong?” Fick jag milt ur mig. Justin blinkade flörtigt med ögat.

“Heter man Justin Bieber så är det säsong..” Jag skrattade till, då plingade det på dörren.

“Jag tar det.” Sa Justin snabbt och gick ut ur rummet, men kom sedan tillbaka med en person jag minst anade skulle komma hit…

Nawe, romantikst moment i slutet! Vem kom in tror ni? Hm... Chaz tog det rätt bra! Ska jag skriva lite i hans perspektiv kanske? Vad tycker ni? :)

KOMMENTERA FÖR MER IKVÄLL, BÖRJAR SKRIVA DIREKT EFTER MEN KOMMENTERA ANYWAY! :D