Jag vaknade inte av mig själv, soljuset eller Emily. Jag vaknade av att min jäkla mobil ringde. Med en gäspning drog jag upp den och svarade trött, “Ja, det är Belle?” Ett skratt hördes i andra änden. Justin… han var så död.
“Hej sötnos, sover du?”, frågade han milt. Jag nickade trött för mig själv med blicken på klockan. Halv 7, han var mer än död… han kunde börja gräva sin egna grav, gärna.
“Vad är det Justin?”, suckade jag och drog en hand över ansiktet, “är det mellan liv och död?”
“Nää, inte direkt… men igår natt fick jag ett konstigt samtal…”, andades han ut. “Från Jas..” En klump uppstod i min hals, Jasmine? Som i Villegas? Som i Justin’s ex?
“Vad ville hon?”, begärde jag att få veta. Justin suckade trött.
“Hon ville “prata” med mig. Och så sa hon att hon inte tänkte förstöra något mellan oss två.”, grumlade han surt till svar. Jag himlade med ögonen och reste mig långsamt upp för att inte väcka Em, och klev ut ur rummet. Solen sken utanför, tur.
“Så, vad ska du göra idag då?”, undrade Justin. Jag skulle precis avslöja mig, då jag haspade ur mig en lätt ursäkt.
“Öh… jag ska vara med Em, vi har åkt till Nottingham där hennes.. Öh… familj bor.”, grumlade jag fram. Justin skrattade milt till.
“Trevligt.”, med det ordet så var vart samtal igång och höll på ända tills klockan 10, då Em vaknade och ville ha frukost.
“Var det Justin?”, mumlade hon och tog en tugga av sin macka. Jag nickade lätt med ett leende på läpparna. En bra start på dagen. Jag tog en klunk av min svala Juice.
“Så, konserten börjar klockan 6, så vi kan ju kanske gå på bio? Käka lunch?”, föreslog Em. Med en entusiastisk nick från mig så hade vi startat våra planer för dagen. Vi kom fram till just det hon hade föreslagit, bio och lunch. Min mage kurrade redan efter kycklingsallad… mm… jag log stort åt min tanke och klampade in i sovrummet för att lägga mig ner i sängen med näsan i “Revolt”, sista delen i “Hungerspels-trilogin.

“Du duschar varje dag…”, konstaterade Em när jag klev ut I rummet med en handduk lindad runt min kropp. En suck slank ur min mun när jag slog mig ner på sängen.
“Ja, men jag gillar att vara fräsch.”, svarade jag och höjde på ögonbrynen. Hon ryckte på axlarna och tog en tugga av sitt alltför gröna äpple. Jag rynkade ogillandes på näsan innan jag började klä på mig den ljusrosa toppen och de mörka jeansen. När jag var klar sminkade jag mig snabbt, men Em hade hunnit bli rastlös.
“Kom igeeeeen!”, ropade hon från rummet. Jag klev ut ur badrummet med ett stort leende på läpparna.
“Nu drar vi.”, sa jag mjukt och drog på mig min jeans jacka. Hon mumlade något ohörbart och gjorde genast armkrok med mig. Vi klev ut på den brummiga gatan utan att ha någon som helst aning om vart vi skulle ta vägen.
“Ursäkta, vart ligger biografen?”, frågade jag en gammal gumma lite längre ner på gatan. Hon muttrade till och viftade avfärjande på handen.
“Ungdomar, sitter fram för film och dator…”, med de orden vände på hon på klacken. Jag kollade på Em, bara för att märka att hennes ögon avspeglade ilska mot den gammla gumman som hade sjasat av oss. Jag skrattade till och frågade en yngre kille Istället, han visste precis vart biografen fanns. Han erbjöd sig tillochmed till att följa oss till den, men vi sa snabbt att det inte behövdes. Vi hade ju kollat på “Taken” och visste att man inte kan lita på någon… När vi äntligen kom fram till biografen beställde vi två biljetter till första bästa film. Vi orkade inte med krångel, så vi beställde popcorn och läsk innan vi klampade in på biografen, för att slå oss ner fram för filmen.

“Vart ska vi nu?”, frågade jag när vi, mätta och belåtna, ännu en gång klev ut på trottaren till bullriga Washington. Em suckade frustrerat,
“Jag orkar inte mer, vi drar till Justin… ni två måste få kyssas, ni har ju sms:at med putande läppar hela dagen!”, kontrade hon stelt och började sedan med snabba steg gå mot kanten till trottoaren för att vinka åt sig en taxi. Jag kunde inte annat än att följa med henne till Arenan. Utanför stod två vakter som jag aldrig träffat. Jag hade träffat hela Justin’s team, men inte de här två… never.
“Det här är Justin Bieber’s flickvän, vi måste få komma in.”, grymtade Em med en nick mot mig. Vakterna skrattade bara humorlöst till.
“Och jag är Barack Obama. Snyggt försök tjejer, men ställ er i kön.”, röt den ena av de till oss. Jag sneglade på den massiva kön med Beliebers som höll I plakat med texten “I LOVE YOU JUSTIN, MARRY ME!” eller något liknande. Kön var väldigt, väldigt, väldigt lång. Vi skulle nog inte komma in förrän sent kväll då klockan bara var halv 3 ännu. Med en suck kände jag en hand på min axel och mötte sedan Pattie’s stora leende. I sin fria hand höll hon en Starbucks påse, antagligen lite mat till Justin.
“Hon är med mig, eller de båda är det.”, meddelade Pattie de två muskulösa vakterna som nu bara stod och hånflinade mot oss. Jag kisade menandes på ögonen mot de innan jag vände mig om mot Pattie och kramade om henne.
“Du räddade vårat liv.”, andades jag ut mot hennes axel. Hon skrattade bara till svar.
“Jag räddade nog Justin’s liv, han har tjatat om dig hela dagen.”, flinade hon. Jag kände hur mina kinder brändes till och kollade generat ner på mina händer. Ett flertal fans kom fram och tog foton med Pattie, frågade mig om jag var Justin’s flickvän, vilket Pattie fick rycka in och neka. Vi kunde inte gå ut ännu. Eller det var Justin’s beslut, lite. Hon drog lugnt med mig in i arenan, Em kom gåendes några meter bakom med blicken fastklistrad i mobilen. Pattie gav över Starbucks påsen till mig och nickade mot Justin’s loge. Jag förstod genast vad hon menade och klev in I hans loge. Han satt I soffan med gitarren I famnen.
“Bra att du kom mamma, jag är…-”, han avbröt sig själv när han såg att det var jag och ett leende spreds på hans läppar, “Belle!”
“Ja, vem trodde du? Tomten eller?”, skämtade jag sarkastiskt. Han hoppade upp på fötter och pressade sina läppar mot mina i en passionerad, hungrig, känslofylld, gnistrande kyss. Jag slog mina armar runt hans nacke och han runt min kropp innan han snurrade runt min kropp på den lilla golvytan vi hade.

“Hej…”, viskade han sedan andfått mot de. Jag log stort och gled ur hans omfamning för att hoppa ner i soffan. Han drog upp påsen i sin famn för att kunna proppa i sig maten som låg i den. Det var underligt hur mycket Pattie hade tryckt ner där. En Chocklad Milkshake med grädde, en maka, lökringar, en bit kladdkaka, en wrap och en kopp kaffe. Justin var inte fet, men han kunde äta. Som en man…
“Så, du har varit här hela tiden?”, undrade han med mat i munnen. Jag log smått med en nick.
“Japp, det skulle bli en överraskning, men Em kunde inte hålla sig och drog med mig hit. Dina vakter trodde inte på oss, och fans kom fram och undrade om jag var din flickvän…”, min röst tonade lent ut och Justin slutade tugga.
“Vad sa du till de?”, fortsatte han med en stel blick. Hans ögon avspeglade oro. Jag förstod honom, ett fan skulle nog inte avstå från att sprida ett sådant rykte, eller snarare en sådan nyhet. “Justin Bieber’s nya flick van, hon kom inte ens in på konserten!”, jag skakade av mig tankarna med ett djupt andetag.
“Pattie kom och räddade mig…”, Justin nickade nöjt innan han proppade i sig resten av maten. När han var klar drog han upp mig i sin omfamning och kysste mig mjukt på pannan. Hans varma, mjuka andetag slog mot mitt hår, vilket gjorde mig lugn. Harmonisk, på något sätt.
“Vi kan gå ut, men jag tror vi ska vänta lite… det är för tidigt, vi har bara varit ett par i en vecka, vi kanske skulle se hur det går med oss innan vi gör något galet..”, viskade han lent. Jag nickade slött med en gäsp, och bara några sekunder därpå hade jag fallit in i djup sömn i hans famn… Justin’s mjuka famn…

När jag vaknade låg jag ner i soffan, med ett antal filtar över min kropp. Mina ögonlock kändes tunga som bly, så jag höll de stängda. För tillfället iallafall. Jag hörde röster, men det lät snarare som mummel.
“Du gillar henne va?”, frågade Pattie. Förmodligen Justin då det var hans hand som drogs försiktigt över min kind och mitt hår. Fjärilarna bubbblade upp av hans enstaka beröring.
“Ja, jag älskar henne… men jag vet inte om jag kan säga det än, det kanske förstör allt.”, mumlade Justin osäkert. Jag grymtade till och slog trött upp ögonen. Justin log stort mot mig.
“God morgon cutie.”, flinade han. Jag sträckte trött på min stela kropp med ett leende.
“Hur mycker är det?”, undrade jag. “Klockan alltså.” Justin log stort och sneglade på Pattie.
“Den är halv 5, du har bara sovit i en och en halv timme.”, mumlade han och drog upp mig i hans mjuka, varma omfamning. Jag gosade ner mig i hans hoodie och drog in hans söta doft.
“Jaha…”, viskade jag bara hest. Han pressade sina läppar mot mina i en passionerad kyss.
“Du och Em ska få stå längst fram, med den där skylten”, upplyste han mig och nickade mot en Skrikrosa skylt som stod lutad mot den beiga väggen. Min blick föll på den svarta, glittriga texten. Justin då…
“WE LOVE JUSTIN BIEBER, PLEASE COME TO OUR BED!”, Pattie verkade missnöjd med den, men Justin flinade stolt, “Ni kommer sticka ut”, föräkrade han mig mjukt. Jag slog löst till honom på armen och skakade retsamt på huvudet.
“Du är bara för mycket”, skrattade jag. Han log större innan han lutade sig ner för att kyssa mig lätt på nästippen. Pattie räckte över en påse från någon affär jag aldrig hört talas om, och i den låg något. Jag kunde genast se vad det var. Det var en svart Justin Bieber t-shirt. Han njöt så mycket nu. En flämtning lämnade min mun samtidigt som båda mina ögonbrynen misstroget höjdes.

“Tror du att jag kommer at på mig det här?”, suckade jag. Hans leende växte sig större.
“Japp, för att du kommer bli belönad efter…”, meddelade han mig, “Överraskning.” Jag himlade med ögonen men la snabbt ifrån mig påsen och pressade mina läppar mot hans i en passionerad kyss. Pattie avbröt oss med en harkling.
“Vi ska käka nu, Dan har köpt Thai mat. Nom, nom.”, retades hon och reste sig upp. Jag kramade om Justin’s hand och följde henne ut där flera mat kartonger med Thai mat stod, och ett flertal läskburkar.
“Ingen Cola Light?”, utbrast jag ledsamt. Alla blickar fastnade på mig och Dan skrattade till.
“Du är inte tjock.”, försäkrade han mig med ett snett leende på läpparna. Jag fnös till.
“Jag dricker det för att det är gott! Jag vill ha en Light!”, han hade köpt Vanilla, Is te, Strawberry, Cherry, Vanlig Cola, Fanta och Sprite. Men ingen Coca Cola Light. Innan jag visste ordet av kom Justin upp bakom mig med en burk Coca Cola Light. Ett stort leende tog plats på mina läppar.
“Tack babe”, viskade jag nöjt och kysste hans mjuka, våta läppar. Han skrockade till och la en hand på min midja. Dan himlade med ögonen vilket fick mig tvungen till att lipa mot honom. Justin drog åt oss två mat lådor och gick sedan in på sin loge igen, med mig bakom. Men han ångrade sig snabbt och klampade ut till de andra igen. Vi slog oss ner och så var samtalet igång.

“Du är ute!”, skrattade Dan och pekade på mig. Jag log stort och slängde ner mina kort på bordet. Vi satt och spelade något kortspel, som jag sög på. Det hade bevisats på de här 3 gångerna vi kort det på 2 timmar. Jag tog en klunk av min Cola och sneglade på Justin som såg ut att sitta helt fast i spelet, och det var han också. När jag försökte kyssa på honom så knuffade han bort mig, vilket gjorde det roligare att kyssa på honom.
“En kyss!”, retades jag och putade med läpparna, väldigt nära honom. Han knuffade bort mig igen.
“Håll käften nu Belle!”, röt han kallt. Jag kände hur en klump uppstod i halsen. Mina ögonlock brände till och jag reste mig hastigt upp med min Cola flaska I handen, för att gå iväg. När jag slängde mig ner i soffan i Justin’s loge kom han in i rummet med en sorgsen min.
“Förlåt… babe, förlåt.”, mumlade han mjukt och gick långsamt fram mot mig. Jag grymtade till.
“Jag blev inte sårad, men jag är bara trött över att killar, du och Mike, ska tro att ni kan styra över mig med era “Håll käften” och “Knulla med mig!”, skrek jag med tillgjord basröst. Justin hajade till.
“När har jag sagt så?”, jag skakade på huvudet.
“Inte du… Mike”, förklarade jag. Han nickade oförstående och slog sig ner bredvid mig i soffan.
“Men du… förlåt.”, jag hann bara möta hans blick innan hans läppar var pressade mot mina. Jag la en hand på hans nacke och lät mina fingertoppar långsamt glida över hans hårfäste.
“Sjung en låt. Eller skriv en, om mig”, begärde jag och la gitarren i famnen på honom med ett leende lekandes på läpparna. Han suckade, men startade ändå.
“Belle, du är min tjeeeej, en sån jätte, jätte, jätte fin tjeeej… en dag, ska det bli du och jaaaag, för evigt, nananananan.”, sjöng han. Jag himlade med ögonen och roffade åt mig gitarren.
“Denna skrev jag förra veckan, vill du höra?”, han nickade mjukt och spände blicken i mig och så började jag sjunga…

OH GOSH! Hahaa, kommentera!