Jag drog av mig min t-shirt och la mig ner under täcket bredvid Sony. Hur skulle det vara om jag inte fick träffa Jazzy eller Jaxon? Mitt liv skulle vara över. Tänkte jag ledsamt innan jag somnade.
-
"Justin!!" Skrek Sony i mitt öra oroligt. Jag öppnade snabbt ögonen och möttes av en hysterisk Sony.
Vad hade hänt?

---

(Inget kollage ;D )

Mitt ansikte gick mellan smärta pga hennes skrikande, till oro.
”Vad har hänt?” Frågade jag oroligt. hon brast upp i ett leénde och satte sig upp i sängen medans hon satte upp sitt långa hår i en hästsvans.
”Inte, jag är bara hungrig.” Svarade hon innan hon hoppade upp ur sängen för att komma undan från mina armar.
”Du! Asså jag trodde det hade hänt något!” Sa jag ilsket.
Hon gjorde hundvalpsminen och kröp ner bredvid mig igen. Jag försökte spela arg så gått jag kunde men hon gav inte upp. hon kysste mig överallt, sa förlåt, kramade om mig och till sist, hittade hon in svaga punkt. Exakt under mitt käkben kysste hon mig och jag stönade lätt till av belåtenhet, vilket fick henne att skina upp i ett stort leénde.
”Come on big boy! Let’s make some breakfast!” Sa hon och hötte med näven i luften. Det såg väldigt komiskt ut, så det fick mig att skratta till och kyssa henne på nästippen.
”That’s my favorite girl!” Sa jag och hoppade ur sängen och drog på mig ett par mjukisbyxor och en blå t-shirt.
”Sexigt.” Sa hon gillande och gick ut ur rummet.
Eftersom att hon hade hotpants, kunde jag inte motstå att spana in hennes vickande rumpa. Hennes hår var långt ner men inte lika långt som det var när hon hade det utsläppt.
”Kommer du eller?” Ropade hon från köket. Jag vaknade upp ur min lilla dvala och sprang ut till henne.

Justin var en fantastisk kock. Han gjorde allt på samma gång, medans jag yrade runt som en dum höna.
”Justin?” Frågade jag med likgiltig röst. Jag hade tänkt ta och vänta med det här men det gick inte. det var tvunget att komma ut, nu.
”Mm?” Mumlade han tillbaka som svar och stannade upp med allt.
Jag bet mig hårt i läppen och började känna smaken av järn. Toppen! Jag hade bitit hål på min egna läpp.
”Hur blir det? Med oss och barnet?” Fortsatte jag och kollade rakt in i hans fina ögon.
”Jag får väl försöka jobba så gott jag kan med både artist livet och dig och barnet. Lugna dig, det kommer bli bara bra.”
Jag nickade som svar och en stor tyngd släppte ur mitt bröst.
”Vad vill du att det ska heta?” Sa jag och började bita på mina naglar. Varför? Jag gör bara det när jag är nervös och nu är jag ju inte nervös. Med Justin kan jag prata om allt. Eller?
”Kanske... om det blir en pojke.. Eh.. Trevor?” Frågade han och höjde på ögonbrynen.
”Mm, det var fint. Tjejnamnet.. min högsta dröm har alltid varit.. Eller nej. Glöm det.”
”Jo vadå? Säg nu Sony!” Sa han upmanande.
”Jo, kanske Summer?” Svarade jag med rödsprängda kinder. varför blev det just så svårt att prata med Justin? Allt blev nervöst och pinsamt, medans det brukar vara lätt. Det kanske bara var själva samtalsämnet det var fel på.. Jag menar, vem vill ha barn vid 17-års åldern? Inte jag direkt, men det finns inget att göra åt det. Bara att bita ihop tills man klarar det! Som mamma brukade säga. Jag saknar henne så mycket. Och Dan. Men mest, Isa. Jag hade varit hela hennes barndom. Mamma och pappa hade jobbat minst 9 timmar om dagen och så hade vi en nanny som var helt hopplös. Hon hette Drew och var från Irland.
”Jo! Summer.. Jag gillar det.” Svarade han med ett stort leénde på läpparna.
”Aa.” Svarade jag och kysste honom lätt på kinden innan jag började hugga in den goda frukosten han hade ordnat.
-
”Tänk om de inte gillar mig.” Sa jag oroligt när vi väntade på Justin’s pappa, Jeremy.
”De kommer älska dig, lita på mig.” Svarade han och la en hand på min kind innan han böjde sig fram för att kyssa mig passionerat.
”Justin!” Hörde vi en mansröst skrika lite längre bort. Båda kollade ditåt och där stod förmodligen Justin’s pappa.
Justin log stort och började springa ditåt.
Vilken tur Justin har.. Han har iallafall fortfarande en pappa som bryr sig om honom. Som tar hand om honom oavsett vad.
Jag gick blygt fram och ställde mig bakom Justin som stod och kramade om sin pappa.
”Pappa-Sony, Sony-Pappa.” Sa Justin och log mot oss.
Jag räckte fram handen och han skakade den glatt. Jag började genast le och tog tag i min väska och börjad gå mot bilen.
”Vilket kap!” Hörde jag Jeremy viska till Justin.
”Jag vet.” Svarade han och jag kände att han kollade på mig när han sa de orden. Jag älskar honom.

---

Bara ett kapitel ikväll eftersom att jag inte är hemma ;)
KOMMENTERA! :D