“Tack, men kör nu. Jag vill gärna komma fram.” Justin började köra och sjöng samt på en låt. Jag kände igen den från BELIEVE. Men vilken kunde jag inte sätta fingret på.

”Kan du stanna?” Mumlade jag trött efter en timmes körandes. Justin kollade kort på mig och stannade bilen på kanten till vägen. Jag hoppade snabbt ur den och gick till baksätet och la mig ner med Justin’s jacka över min kropp. Han log stort mot mig i backspegeln och fortsatte sedan köra. Helt plötsligt fann en rosa bok på golvet i bilen min uppmärksamhet…

Jag drog tyst upp den under jackan så att Justin inte skulle se och slog upp den. Det första jag mötte var ett namn. “Pattie Mallette’s Dagbok, PRIVAT!”

Jag drog efter andan. Pattie’s dagbok? Vad gjorde den i Justin’s bil? Hade han läst den eller? Min hand släppte den snabbt så att den föll ner mot golvet med en dov duns.

“Vad var det?” Utbrast Justin snabbt och kollade på mig i backspegeln. Jag bet mig löst  i läppen och höll upp min mobil.

“Tappade den.” Var min ursäkt. Han nickade och koncentrerade sig sedan på vägen. Pattie’s dagbok i Justin’s bil… Jag kunde inte få den ur min hjärna. Men det måste varit länge sedan hon skrev i den, för på baksidan av boken som nu var vänd mot mig stod det ett datum. 1992. 2 år innan Justin föddes. Och 3 innan jag. Där i kanske det fanns en förklaring till hennes hat mot oss. Jag svalde hårt och skakade bort tankarna. Nej, tänk inte ens tanken Melly. Du ska inte läsa den.

Justin log smått mot mig i backspegeln och höjde lätt på ögonbrynen.

“Skulle inte du sova?” Flinade han. Jag suckade och fuktade mina läppar innan jag svarade.

“Det går inte… Jag får ingen ro.” Suckade jag och kollade upp på den ljusblåa himmeln. Klockan var bara halv 1. Justin nickade och stängde av radion.

“Jag kan sjunga för dig!” Jag skrattade till och gjorde tummen upp till honom. Det var mitt tecken på att han skulle göra det. Typ som ett ja.

Han började sjunga, på samma låt som förut och mitt hjärta bultade hårdare innanför bröstet. Han lät som… gud vet vad!

“Why should we fight the feeling? Let’s just live in the moment…, Thought it’s infatuation, i’m good with that, Cause i’m in love with the thought of you, with the thought of you…”

Fjärilarna blev galnare än galnast när han sjöng för mig. Jag hade aldrig känt såhär. Någonsin för en kille. Men det är väll för att Justin är min första kille. Typ.

Mina ögonlock blev snabbt tyngre och bara några minuter senare somnade jag…

-

“MELODY!” Skrek en klingande, ljus röst i örat på mig. Jag slog trött upp ögonen och mötte Jazzy’s stora leénde. Det smittade snabbt av sig och jag drog upp henne i min famn. Jag hade träffat Jazzy förut med tanke på att Selena och Justin hade… ja, varit ihop. Jag klev ur bilen med Jazzy i min famn och gick in i huset där Justin och Jeremy stod.

“Hej Melody.” Hälsade Jeremy glatt och kramade lätt om mig. Jag besvarade snabbt kramen och ställde ner Jazzy, då kom Jaxon blygt fram och kramade om mina ben. Hans kinder bytte snabbt färg till en mer ljusröd nyans och jag log stort. Han var bara för söt.

“Så, är ni hungriga?” Frågade Jeremy mjukt. Justin kramade om min hand.

“Visst.” Jag kysste honom mjukt på kinden och gick med allihopa in i köket där maten redan stod på bordet. Köttbullar och makaroner, jag skulle chansa på att Jazzy hade fått bestämma.

“Det här valde jag.” Kvittrade hon. Jackpott. Jag log stort mot henne och tog en klunk av jordgubbs saften som fyllde mitt glas. Justin flinade stort mot mig och sneglade på Jaxon som hade fått lite problem med en köttbulle.

Alla började gapskratta, förutom Jaxon som bara satt och kollade oförstående på oss.

Jazzy och Jaxon hade släpat med Melody till deras lekrum. Det kom många skratt där uppe från, så jag satsade på att de hade det roligt.

“Vad hände med Selena egentligen?” Andades pappa ut. Jag fuktade mina läppar och sneglade på honom.

“Jag… känslorna försvann, OK?” Han nickade och tog upp en kaka och tryckte in den i munnen.

“Jaja, ok. Gillar du Melody?” Jag skrattade till, precis som när mamma frågade.

“Mer än gillar.” Svarade jag och kollade ut genom fönstret på gräsmattan där en massa barnleksaker låg. Jaxon och Jazzy’s… De ungarna städar aldrig undan efter sig. Jag log stort åt min tanke.

“Vad tänker du på?” Frågade pappa milt. Jag kollade upp på honom och skakade på huvudet. Ingenting… Egentligen. Han höjde lätt på ögonbrynen mot mig.

“Inget.” Skrockade jag och tog upp en bulle och stoppade in den i munnen. Han nickade och skrattade till då man hörde Jazzy’s höga skratt där uppe från. Till sist blev det lite tystare, och sen vart det knäpptyst och Melly kom ner till oss i vardagsrummet.

“De somnade.” Log hon och slog sig ner bredvid mig och lutade sitt huvud mot min axel. Pappa nickade tacksamt mot henne.

“Tack, de skulle behöva sova lite nu.” Skrattade han. Melody log stort och stängde igen ögonlocken. Jag förstod henne, att vara med Jaxon och Jazzy var krävande. Man blev trött. Och bara efter några minuter också.

“När åker ni?” Frågade pappa från sin kaffekopp. Melody flätade samman våra fingrar.

“Ikväll.” Svarade jag snabbt och log milt mot honom. Han nickade förstående och gick ut i köket igen.

“Trött babe?” Flinade jag och kollade ner på Melody. Hon skrattade till.

“Dina syskon är precis som du, lika spralliga och energi tagande.” Jag låtsades bli förolämpad och böjde mig ner mot hennes läppar.

“Det menar du inte, ta tillbaka det.” Viskade jag mot de. Hennes blick flackade mellan mina läppar och ögon, medans hon fuktade sina läppar.

“Vad ska du göra om jag inte gör det?” Svarade hon lätt och la en hand på min kind. Jag pressade mina läppar mot hennes i en mjuk kyss. Hennes läppar masserade mina.

Fjärilarna blev galnare än galnast, men pappa kom ut och störde oss. Aldrig frid… Jag himlade med ögonen och lutade mig tillbaka i soffan.

“Vill ni ha något? Kaffe, te, cola eller bara saft?” Frågade pappa helt plötsligt. Melody skakade lätt på huvudet.

“Nej tack Mr. Bieber.” Pappa skrattade till och nickade mot mig.

“Där har du dig en trevlig tjej Justin. Haha, kalla mig Jeremy Melody.” Skrockade pappa. Melody nickade och log smått mot pappa och sneglade på mig.

“Oh, jag glömde min mobil i bilen, kan du hämta den?” Utbrast hon och bet sig löst i läppen.

“Visst.” Sa jag snabbt och gick ut till bilen. Jag letade runt efter hennes mobil och hittade sedan något. En rosa dagbok… Jag slog upp första sidan. Mammas dagbok? Vad gjorde den här? Hon kanske hade tappat den här…

Jag slog upp andra sidan och sneglade på datumet. 14/5 – 1992. Wow, så tidigt? Min blick hamnade på texten och jag började genast läsa.

-

“Kära dagbok. Idag är det måndag, äntligen. Solen har inte hunnit gå upp än, klockan är lite över tre på morgonen. Jag har inte kunnat sova. Mina tankar har varit på annat håll… Snart går mamma och pappa upp, då kan jag gå ut i köket. Jag kan inte sluta tänka på vad som hände igår. På Shelly’s fest. Gud… Jag kunde inte sluta. Han gjorde det, han tog min oskuld. Men jag var ju med på det… Jag ville bara äta upp honom. Men idag kommer han väll bara låtsas som om jag inte finns. Jag menar, varför skulle Quarter backen till skolans fotbolls lag dejta mig, en nörd, Patricia Mallette. En 16 årig loser. Skulle inte tro det. Och Taylor har ändå sin käraste Leonie till Cheerleader. Usch, jag hatar henne. Allt hon har gjort är att göra mitt liv till ett levande helvete. JAG HATAR LEONIE GOMEZ!!!!!!!!!

Det där behövde jag… Hon kommer förstöra all lycka jag kommer ha i High School. Men hon kommer ALDRIG få reda på att det var Taylor Field som tog min oskuld. Jag hörde de snacka om gifte mål en gång på lunchen. Taylor sa att om de skulle gifta sig skulle han byta efternamn till Gomez för att Field var MYCKET fulare och opopulärare. Skit snack.. Oh, nu vaknade pappa.

Men jag borde vänta lite med att gå ut tills mamma vaknar, för jag vaknar aldrig såhär tidigt. Usch, jag får ont i magen bara att tänka på henne.. Men han… Taylor lyser upp mina dagar, även fast han knappt kollar på mig. Han är upptagen med att begrava sin tunga i Leonie’s hals. Äh, jag skriver mer sen… Hej då dagboken.”

-

Mamma hatar Leonie och Taylor för att hon var kär i Taylor. De förstörde henne. Han tog henne jäkla oskuld. Jag fortsatte bläddra tills 1 år innan jag föddes. 1993, 14/5. Precis samma datum som förra, fast ett år fram.

-

“Kära dagbok. Jag känner inte för att leva längre. Jag hatar mitt LIV. Taylor har gjort om en bild på mig. HAN HAR SPRIDIT ETT RYKTE MED BILDEN. Jag vill aldrig mer gå till den där skolan. Jag hatar Stratford High School. Taylor och hans gäng… de förstör allting! Och Leonie? Det är hon som sprider skiten.. de är bara inte för sanna. Och det värsta är att ryktet har spridits i hela Stratford. Varenda kotte vet om det… Men det är inte SANT! De säger att jag har legat med hela fotbollslaget och att jag har HIV. Men det är inte sant… Jag vill inte leva. Snälla GUD, ta bort mitt lidande. Jag vill inte leva längre… Tårarna bara rinner mer och mer… Mamma har gett mig utegångsförbud. Hon vill inte att jag ska skämma ut familjen genom att visa mig ute på staden tills allt det här är avklarat. Jag får inte lämna huset, förutom när jag ska till skolan. Fast då skjutsar hon mig i pappas bil. Han får åka buss till jobbet… Men det har börjat en ny kille i våran skola. Jag har blivit bra kompis med honom. Han stödjer mig. Jeremy Bieber heter han. Han är snygg också… Mamma ropar på mig nu. Men jag tänker inte gå upp än. Hon får tro att jag sover. Snart. Mamma och Taylor’s mamma är bra kompisar, vilket gör att Taylor ofta är här. När han är själv med mig säger han att jag är vacker. Han kysser på mig och han säger att han älskar mig. Och det värsta är att jag går på det. Jag syndar. Men han gör det likaväl. Hans pappa är ju präst. Jag ska berätta en hemlighet…-”

-

Fortsättningen var bortriven. Fan! Jag röt till och greppade tag om Melody’s mobil och gick sedan in i huset igen. Melody och pappa hade klickat på tv:n.

“Tog det verkligen en halvtimme att hitta min mobil?” Flinade Melody och tog snabbt emot den. Jag log stelt till svar och sneglade på klockan. Halv 5.

“Melly, vi borde åka.” Sa jag snabbt och fuktade mina läppar. Hon suckade men nickade.

“Hej då Jeremy.” Suckade hon och kramade om pappa. Han log mjukt mot oss båda och vinkade lätt med handen från fåtöljen.

“Säg hej då till Jazzy och Jaxon från oss..” Mumlade jag. Pappa nickade stelt och log smått mot mig. Jag gick snabbt ut ur huset med Melody framför mig och hoppade in i bilen.  Hon sneglade bak på dagboken hela tiden som om jag inte märkte det.

“Varför kollar du bak?” Muttrade jag tillslut. Hon stelnade till och skakade snabbt på huvudet.

“Jag kollar inte bak?” Jag svängde in på sidan av vägen och höll upp dagboken vilket fick henne att stelna till dubbelt så mycket. Så hon visste om den, men hade hon läst den?