Jag gick med snabba steg mot mamma som satt vid köksön och läste en tidning och kastade ner brevet framför henne med en rytning. Tårarna forsade ner för mina kinder.

“När hade du tänkt berätta detta?!” Skrek jag. Hon kollade förskräckt upp på mig med röda ögon.

“Melly…” Viskade hon hest fram. Jag skakade på huvudet och tog ett steg tillbaka.

“Trodde du att du kunde dölja att min pappa är död för mig?!” Mamma drog ett djupt andetag och reste sig upp, men jag vände mig om och sprang ut ur huset. Bara sprang. Pappa var död… det var helt… omöjligt. Jag hickade till och slog mig, skakandes, ner på en parkbänk. Tårarna rann ner för mina kinder. Pappa var borta. Han hade stuckit.. lämnat mig. Eller, hur man säger när någon är… död. Jag kan bara inte fatta det.

Jag la mig ner på bänken och kollade upp på den stjärnklara himmeln, och utan att jag var medveten om det hade jag somnat.

-

*“Melody? Gumman? Vakna…” Viskade pappa lent i mitt öra. Jag slog lätt upp ögonlocken och log stort mot honom. Vi var på Bahamas vid vårat strandhus.

“Hej…” Viskade jag mjukt och njöt av solen. Han skrattade till och räckte över en isglass. Jag började slicka på den men kände sedan smaken av blod och slängde ner glassen i sanden.

“Euw!” Tjöt jag till och kollade frågandes på pappa som bara skrattade. Jag pressade ihop läpparna och drog en hand genom mitt hår.

“Vad är det som är så roligt? Vart är mamma?” Frågade jag snabbt och kollade in i huset.

“Jo, din mamma är i USA. Med Robert. Hennes nya man. Det var bara bra att jag dog Melly Pelly.” Log pappa. Jag svalde hårt. Mammas nya man? Hon har ingen ny man? Eller...?

“Vadå ny man?” Frågade jag kort och bet mig löst i läppen. Pappa suckade lätt.

“Jo, eller man och man. De är inte gifta, men du vet… din mamma och jag skilde oss. Ungefär en vecka innan jag åkte. Du hade fullt upp med Selena och Justin, så vi ville inte oroa dig. Vi lämnade dig utanför. Så nu har hon en ny kille, Robert.” Jag kippade efter andan. Det kändes som om jag hade fått en kallsup. Det sved till i halsen och jag kollade storögt upp på pappa.

“Nej! Det kan inte…” Utbrast jag och sprang in i huset, och mot köket där min mobil låg. Jag drog upp den och började ringa mamma. Det tog inte lång tid innan någon svarade.

“Robert på Leonie’s mobil, vem talar jag med?” Skrattade en man. Jag svalde hårt.

“Ge mig min mamma. Nu.” Väste jag sammanbitet och satte mig ned på en stol. Robert harklade sig och endast någon sekund senare hörde jag mammas röst.

“Melody? Åh…” Flämtade hon. Jag grymtade till och sneglade på pappa som stod och stekte pannkakor. Va? Hur? Han var ju där ute nyss? Jag suckade djupt.

“Hur kunde du!? Pappa dog, och du hittade en annan! JAG HATAR DIG!” Skrek jag och slängde mobilen i golvet innan jag sprang ut på stranden och ner i vattnet. Jag dök och började simma utåt då jag stötte till i något hårt i huvudet. Jag tjöt till under vattnet och tog på pannan och kollade upp. Pappas livlösa, blodiga kropp låg och guppade i vattnet framför mig och skriket från min mun blev högre och högre medans mer och mer saltvatten sipprade in genom mina lungor. Då såg jag Justin’s ansikte…*

-

“Hon är inte vaken… nej, hon är helt blå nästintill. Hon skakar och skriker… Ja… när hon vaknar ja. Ja, det ska jag. Ja hon ska göra det. Bra.. Hej då Justin.” Mamma pratade med Justin i telefon? Hon hade ju aldrig gillat Justin…? Jag slog trött upp ögonlocken för att märka att jag låg inlindad i täcken i min säng.

 

 

Mamma log stort mot mig och slog sig ner på sängkanten.

“Du är vaken min prinsessa.” Viskade hon lugn och smekte min kind. Jag nickade slött.

“Varför pratade du med Justin?” Hostade jag ur mig med hes röst. Mamma hjälpte mig att sätta mig upp och räckte sedan över en skål med kyckling soppa och en sked. Jag började lydigt äta, men väntade fortfarande på ett svar.

“För att han kanske skulle veta var du befann mig, och det visste han. Du brukade gå till den parken som liten, hade du berättat för honom. Jag hade helt glömt bort det…” Suckade mamma och drog med sin hand över min panna. Jag svalde soppan och sneglade på henne.

“Jag drömde… om pappa. Vi var vid huset i Bahamas.” Mamma fuktade sina läppar.

“Vi…?” Jag himlade med ögonen och ställde ifrån mig skålen för att dra upp mitt hår i en hästsvans. 

“Jag och pappa. Du hade någon Robert…” Förklarade jag och smuttade på soppan. Mamma svalde hårt och snörpte på munnen och vek undan blicken från mig. Va? 

“Vadå… Har du en ny kille?” Mamma drog en hand genom sitt hår och kollade ledsamt på henne.

“Melody, jag och din pappa hade skilt oss. Jag hade träffat Robert på en middags bjudning hos Veronica. Du får inte bli arg gumman…” Mumlade hon lent. Jag skakade på huvudet.

“UT! Ut ur mitt rum! Nu!” Röt jag och knuffade undan henne. Hon reste sig långsamt upp och gick ut ur rummet. Jag drog undan några tårar som hade runnit ner för mina kinder. Så det här var det allt var om? Robert skulle flytta in… min mobil plingade till, så jag drog snabbt upp den. Mamma hade sms:at mig. Åh, kunde hon inte prata eller?! 

 

 

Jag röt till och kastade en kudde hårt på dörren. Mamma bankade till på dörren och gick sedan sin väg. Jag himlade med ögonen och gick ut i mitt egna badrum och kollade på mig själv i spegeln. Jag skulle få en halv syster… kunde livet bli bättre?

Jag drog av mig mina kläder och hoppade in i duschen där jag lät tankarna virvla runt i huvudet…

“Justin! Upp och hoppa!” Ropade mamma och skakade om mig. Jag slog trött upp ögonen och blinkade ett par gånger innan jag såg ordentligt. Hon log stort och slog lätt till mig på kinden.

“Du ska till studion och jobba grabben. Upp och hoppa, jag har köpt Starbucks till dig.” Jag gäspade högt och reste mig slött upp ur sängen och drog på mig mina kläder innan jag gick ut till vardagsrummet och hälsade på Justin och kramade om frallan och började äta. Mamma drog snabbt i mig.

“Kom nu!” Kenny reste sig upp och alla tre lämnade snabbt huset och hoppade in i bilen. Mamma räckte över en kaffe kopp från Starbucks och blinkade med ögat. Jag himlade med ögonen och drog en hand genom håret då vi stannade utanför studion.

 

 

Kenny drog mig och mamma förbi alla papz och in i studion där Scooter och Kuk stod. Båda log stort mot mig och började babbla om saker som jag knappt lyssnade på och drog in mig i  “sjung” rummet. Jag drog på mig hörlurarna och började sjunga, denna dagen skulle bli mer eller mindre lång…

-

“Justin, Melody ringer.” Ropade mamma. Jag kramade snabbt om min mobil och svarade.

“Melody?” Andades jag snabbt ut i luren. En suck hördes från andra sidan. 

“Jag ringer inte dig för att jag vill, men mamma sa att du ville det. Så, vad vill du?” Mumlade hon trött. Jag log stort för mig själv och gick snabbt in på toaletten och låste dörren efter mig.

“Ehum… hur mår du? Hon hade tydligen hittat dig helt blå i parken igår.” Skrattade jag lätt. Melody frustade till och jag hörde att hon slog sig ner någonstans.

“Jag mår väll bra, förutom det som hände i LA och att min mamma har träffat en ny kille. Imorgon flyttar han och hans dotter Julia in… döda mig.” Gnällde hon bittert. Jag nickade till.

“Jaha… vad tråkigt. Och jag beklagar för din pappa… Jag kommer på begravningen.” Sa jag mjukt och tröstande. Melody fnös till.

“Toppen…” Grumlade hon. Helt plötsligt hörde jag Leonie’s röst i bakgrunden och Melody som grymtade något ohörbart.

“Jag ska dra Justin. Vi ses väll om två veckor… På begravningen…” Jag hörde hur ledsen hon blev, bara av att säga ordet begravning. Jag nickade för mig själv och la på. 

Om två veckor skulle vi ses igen… jag kunde knappt hålla mig, även fast jag visste att Melody kände precis tvärtom.

“Justin! Kom ut!” Ropade Scooter och bankade på dörren. Jag låtsades spola och gick ut ur toaletten med ett stort flin lekandes på mina läppar. Scooter höjde på ögonbrynen.

“Hur stora är dina behov egentligen?” Utbrast han och föste in mig i studion igen. Jag skrattade till och skakade på huvudet.

 

 

“Stora.” Skämtade jag och tog en klunk av mitt, nu, kalla kaffe. Mamma log stort mot mig och nickade sedan in mot sång rummet igen. Jag gick in, drog på mig mina hörlurar och bara sjöng på. Jag hade inte känt mig såhär taggad på ett bra tag. Men jag får inte ha så stora förhoppningar. Melody kommer inte förlåta mig efter detta, jag menar. Det var bara 2-3 dagar sedan det hände. Undra hur Olivia mår? Nej, tänk inte på henne. Den där saken förstörde bara allt.. Jag fuktade mina läppar och sjöng andra stycket i låten.

“Så, hur är det?” Frågade Chaz glatt. Jag ryckte på axlarna och rynkade på näsan.

“Dåligt… Allt med Justin, pappa och Robert är bara en stor röra. Varför just mig?” Grumlade jag och slog ihop armarna över bröstet på mig. Ryan flinade stort mot mig och ryckte på axlarna.

“Någon där uppe kanske vill straffa dig? Jag menar, varför tror du Karma finns?” Skrattade han och gjorde en hög femma med Chaz. Jag skakade på huvudet och sneglade skeptiskt på Olivia som satt i hörnet med blicken ner i sin kopp fylld med varm choklad. Ryan och Chaz hade bjudit hit henne, för att vi fyra skulle reda ut saker. Båda de var riktigt arga på henne, detsamma med mig. Och hon mådde ju liksom bara psykiskt dåligt av det.

“Prata.” Beordrade Ryan och nickade mot Olivia som bet sig löst i läppen och suckade.

“Jag menade verkligen inget av det jag gjorde… seriöst, jag var full.” Jag röt till.

“Åh kom igen Olivia, skyll inte på det! Du var inte så pass full att du inte visste vad du höll på med människa.” Nästintill skrek jag. Hon ryggade till och nickade skamset.

“Jag vet… förlåt…” Viskade hon ledsamt då en tår rann ner för hennes rosensköra kind. Ryan kollade menandes på mig. Han visste inte heller hur han skulle ta detta, detsamma med Chaz. Jag var minst lika vilse. Jag var arg på Olivia, men samtidigt tyckte jag synd om henne. 

“Visst… En chans till.” Utbrast Ryan helt plötsligt. En glimt visade sig i Olivia’s öga och hon kollade på Chaz som nickade instämmande. Hur kunde de förlåta henne sådär?! Jag skakade på huvudet.

“Nej… jag kan inte. För det första, du sårade mig djupt. Och för det andra, förlåter jag dig har jag inget annat val än att förlåta Justin och det kan jag inte. Så nej Olivia.” Mumlade jag och reste mig upp för att lämna huset och gå hem till mig. Jag bodde inte så värst långt ifrån Ryan, bara 7 hus, så jag kom snabbt hem och möttes av en rejäl överraskning.

---

Överraskning? Robert och Julia? Hm.. hur ska detta gå? R.I.P Taylor Gomez... :(