“Vad är det här?” Hasplade jag ur mig när jag klev innanför dörren. Mamma kollade upp på mig och fuktade sina läppar. En massa flytt gubbar gick in och ut med lådor. En massa flyttlådor. Men Julia och Robert skulle ju inte komma förrän imorgon? Jag sneglade på klockan som visade halv 3 på eftermiddagen. 

“De flyttade in lite tidigare.” Log mamma försiktigt. En man, förmodligen Robert, kom upp bakom henne och log stort, samt räckte fram en hand mot mig som jag endast kollade äcklat på.

“Robert! Trevligt att träffas Melly.” Hälsade han glatt och tog tillbaka handen. Jag grymtade till.

“Kalla mig inte Melly.” Fräste jag och slog mig ner på en stol vid köksbordet. Mamma suckade och kollade menandes då en tjej i ungefär min ålder kom ut i köket med ett stort leénde lekandes på läpparna.

 

 

“Så, nu har jag fixat i mitt rum.” Utbrast hon trött och slog sig ner på en barstol vid köksön. Mamma log stort och drog med handen över hennes hår, men hon ryckte till. Det måste vara Julia… tänkte jag buttert och drog upp mobilen för att sms:a Chaz.

 

 

Jag kunde se Chaz’s välbelåtna flin när han såg sms:et. Mamma drog en hand genom sitt tjocka, svarta hår och viftade med handen framför mig för att få min uppmärksamhet.

“Vi ska dra och käka ikväll, blir det bra?” Sa hon milt. Jag himlade med ögonen och nickade lätt.

“Det är väll lugnt.” Suckade jag och reste mig upp för att trampa iväg till mitt rum då min mobil plingade till. Julia kom upp bakom mig och gick snabbt upp, och in i sitt rum.

 

 

Jag skrattade till och tryckte ner min mobil i fickan innan jag fortsatte in i mitt rum.

-

“Kommer du eller?” Ropade mamma från hallen. Jag suckade och reste mig upp ur min säng och lämnade rummet då jag råkade krocka ihop med den där Julia. Hon kollade på mig som om jag vore ett freak och knuffade till mig.

“Se dig för… idiot.” Muttrade hon och sprang ner för trappan med sitt långa hår bakom sig. Jag himlade med ögonen och gick ner för trappan till hallen där mamma stod och väntade. Robert och Julia hade väll fått nog och gått ut till deras Porsche. Ja, de hade en Porsche. Och Julia var nog den snobbigaste tjej jag visste. 

“Varför tar du sån tid på dig?” Suckade mamma och drog med mig ut och sedan in i den röda Porschen. Jag slog mig ner där bak bredvid Julia och kollade surt på Robert som hade vänt sig om mot oss. Julia granskade sina långa, fransk-manikyr naglar.

“Så, vart vill ni käka?” Julia kvickande till och skulle precis säga något då jag hann före.

“Burger King.” Utbrast jag. Julia kollade äcklat på mig och ruskade snabbt på huvudet.

“Nej pappa… inte fett matt.” Gnällde hon. Jag vände på huvudet mot henne och fejkade ett leénde.

”Det finns vatten och sallad. Burger King, annars följer inte jag med.” Muttrade jag. Mamma suckade och la en hand på Robert’s axel och drog honom tillbaka.

“Kör till Burger King om hon så gärna vill det.” Vädjade mamma. Robert nickade till och log smått innan han startade bilen och började köra mot närmsta Burger King. Hans blick slapp jag i alla fall, men inte Julia’s brännande ögon.

Mamma kom in och rättade till min fluga. Selena satt i en fåtölj i andra änden av rummet och lekte med sitt halsband. Jag hade aldrig gått till henne den där kvällen på Cosmos. Jag kunde inte göra så mot Melody när allt redan var dåligt som det var… En suck lämnade min mun och mamma kramade lätt om mig.

“Det är tufft att du behöver möta henne nu, jag vet.” Tröstade hon och drog med sin hand över min rygg. Jag fuktade mina läppar och drog ett djupt andetag med blicken på Selena. Hennes hår låg plattat på hennes axlar och hon hade på sig en svart, tajt klänning. Idag skulle vi dit… på begravningen. Selena’s familj skulle komma. Men inte Leonie’s nya man. Alla i släkten tyckte det var en skam om han också kom till hennes ex mans begravning. Mamma vände sig om mot Selena och pressade fram ett leénde.

“Ska vi gå?” Selena grymtade till och reste sig slött upp ur fåtöljen och lämnade rummet. Mamma gjorde detsamma, och till sist kom jag. En klump uppstod i min hals när vi satte oss ner i bilen och började köra mot kyrkan. Melody skulle vara där… hon skulle inte prata med mig… ja…- mina tankar avbröts av att min mobil plingade till. Jag drog snabbt upp den och klickade upp sms:et.

 

 

Jag pustade lätt ut och skickade iväg ett kort och lätt svar. Hon hade sms:at mig!

 

 

Jag skrattade till för mig själv och tryckte ner mobilen i min ficka igen, fast denna gång på ljudlöst. Jag ville ju inte att Usher eller någon skulle ringa mig mitt i ceremonin eller vad man säger.

-

Leonie log sorgset mot oss när vi gick upp på den lilla grusvägen upp mot kyrkan. Melody stod bredvid henne och hade rödsprängda ögon. Jag skakade han med Leonie och kramade sedan lätt om Melody.

“Det kommer bli bra.” Viskade jag stöttande in i hennes öra. Hon bet sig löst i läppen och nickade trött. Jag fortsatte in och letade efter mitt namn på en lapp. Min plats var mellan Maria, Selena’s mamma, och Melody. Jag slog mig snabbt ner och granskade kyrkan, samt kistan. Det var bara för sorgligt att Taylor hade dött… och så ung, eller vad man säger. Han var ju bara 38 år… Melody och Maria kom lite senare och slog sig ner bredvid mig med varsina näsdukar för att snörvla i. Jag kramade om hennes handled, för handen skulle vara för stort steg. Hon log smått och fokuserade sedan på prästen som hade börjat tala. Vi bad. Länge. Och sjöng psalmer, tills det var dags att lämna blommorna. Jag kramade om min ros i min fria hand och släppte Melody’s handled när det var dags att gå. Hon drog undan några tårar med handen innan hon la ner sin ros på kistan.

“Jag älskar dig pappa… hoppas vi ses snart.” Viskade hon med tjock röst och gick sedan ut ur kyrkan. Jag la ner min ros försiktigt och svalde hårt.

“Ha det bra Taylor…” Mumlade jag och gick sedan ut samma väg som Melody nyss hade gått ut genom. Jag sökte med blicken efter henne och såg henne sedan borta på en bänk bland alla gravstenar. Jag gick dit och skymtade ett namn.

“Din farfar?” Melody nickade slött och vek undan blicken från gravstenen.

 

 

“Jag kan inte fatta att han är död… bara sådär. Morfar dog också. I cancer när han var 30 år…” Jag la en hand runt hennes axlar i försök till en kram. Men den var rätt misslyckad.

“Jag är ledsen… och din mormor?” Frågade jag. Melody fuktade sina läppar och skakade på huvudet.

“Mormor? Hon är 58… och bor i Phoenix. Inte ens till detta kunde hon komma!” Röt Melody ilsket. Jag hyschade henne mjukt och drog med handen över hennes rygg.

“Så, ta det lugnt… allt kommer bli bra.” Hon skakade på huvudet och reste sig upp.

“Nej, allt kommer inte bli bra. Mamma har en ny man, och ny dotter känns det som. Du sårade mig djupt, och hur mycket jag än saknar dig kan jag inte ta tillbaka dig. Olivia sårade mig också, men hon var min ända vän!” Skrek hon medans tårarna forsade ner för hennes kinder. Hon vände sig snabbt om och började gå mot kyrkan igen. Då sved det till i mina ögon. Tårarna började kort därpå rinna… att jag hade orsakat henne så mycket skada… att det ens var möjligt…

Jag tycker middagar efter begravningar är sorgliga. Varför firar man en persons död?! Man kanske inte firar, men att äta god mat och bakelse är att fira för mig. Ibland. Jag suckade och fortsatte röra runt i mitt kaffe med den lilla skeden. Tur att jag slapp Julia för en dag i alla fall. Jag hatar henne. Hon tar mina saker, rotar runt i mitt rum och ljuger. Och det värsta är att mamma tror på henne för att jag har “ljugit så mycket förr.”

Jag fuktade mina läppar och sneglade på Selena som satt bredvid mig och smulade sönder sin kaka med gaffeln.

“Förlåt.” Fick jag till sist ur mig. Selena ryckte till och kollade trött på mig.

“För?” Jag himlade med ögonen och la undan ett hårtest bakom örat på mig. Att hon inte fattade?

“För allt. För att jag tog din pojkvän och bröt dit hjärta?” Grumlade jag och höjde lätt på ögonbrynen. Hon pressade ihop sina glansiga läppar och log smått, samt kramade om mig.

 

 

“Det är OK. Vi är ju kusiner trotsallt.” Viskade hon lugnt i mitt öra. Jag log stort mot hennes axel och nickade medans glädjetårar sipprade ner för mina kinder. Varför är jag så jävla känslosam? Jag log stort för mig själv och lutade mig tillbaka från hennes omfamning och stoppade in en kaka i munnen. Selena skrattade till och kollade på Justin som satt och pratade med Pattie om någonting. Jag kände mig på ett sätt ledsen, men på ett annat lycklig…

-

Jag virade en handduk runt min kropp och gick ut i mitt sovrum där jag hittade Julia med min dator i sitt knä. Jag grymtade till och knäppte med fingrarna för henne att märka mig.

“Vad tror du att du gör?” Röt jag och slog ner locket till datorn. Hon hoppade till och ställde sig upp framför mig med handen på midjan. Hennes blick var dömande.

“Tro inte att du är något bara för att du har varit tillsammans med Justin Bieber, hora…” Muttrade hon och lämnade snabbt rummet med en doft av Someday. Såklart, Belieber. Jag himlade med ögonen och slängde igen dörren och gick mot min WIC för ta ut ett par VS underkläder och en ljus rosa VS mysdress. Jag drog snabbt på mig kläderna och virade upp mitt hår i en turban innan jag slog mig ner vid min laptop och klickade mig in på twitter. Då såg jag det… Nej det kan inte vara sant!

---

Funeral is always sad... :( Vad kan inte vara sant? Kommer hon och Justin bli sant? Har Selena blivit sams med henne på riktigt, eller har hon nåt i kikaren? ;)