Melody log tacksamt mot mig och pressade sina kletiga läppar, med smak av körsbär mot mina i en snabb kyss.
“Framme.” Utbrast Kenny och stannade bilen framför ingången till flygplatsen. Melody kramade nervöst om min hand och kollade ut på papzen.
“Du, vi klarar det. Tillsammans.” Viskade jag tröstande. Hon nickade och hoppade snabbt ut ur bilen och möttes av ett hav av blixtar.

“Åh, jag hatar att åka flygplan..” Gnällde Melody buttert. Jag fuktade mina läppar och nickade.
“Yeah, man vänjer sig.” Log jag och kramade om hennes hand vilket gjorde henne lugnare på en gång. Ett litet leénde spreds på hennes små, rosa läppar och log drog med handen över benet.
“Hur lång tid tar det från Stratford till LA?” Frågade hon helt plötsligt. Jag suckade lätt.
“Ehum… ungefär 7-8 timmar?” Hon himlade med ögonen och skakade på huvudet.
“Jag kommer få krupp, du kommer inte orka med mig efter denna resan Justin!” Utbrast hon snabbt. Jag pressade mina läppar mot hennes för att tysta henne och nickade.
“Jag kommer aldrig tröttna på dig, Melody Gold Gomez.” Svarade jag lugnande. Hon log smått och klickade sedan på en film och tog en klunk av sin is-latte hon hade köpt på Starbucks. Kenny hade somnat bredvid mig. Jippie… Jag drog upp min mobil och märkte ännu ett nytt sms, men denna gången inte från okänt utan från Selena.

“Åh, du tar med dig Melody. Nawe, sött. Men i vilket fall, middag. Du och jag på Cosmos halv 8 på fredag. Måtte du vara i tid Bieber ;) xoxo Sel.”

Jag svalde hårt och skakade lätt på huvudet medans jag raderade medelandet. Lika bra att säga att jag inte fick det. Jag skulle aldrig göra så där mot Melody. Aldrig, Aldrig, ALDRIG! Inte för Selena. Inte ens för en macka om det var det sista ätbara på jorden och om jag var vrålhungrig. Eller, då skulle jag göra det och ge mackan till Melody. Det skulle jag göra. Ett fånigt leénde spreds på mina läppar då jag tänkte på hur fånig jag är egentligen. Tänker på mackor… Något måste ha gått snett med mig. Eller åtminstone min hjärna. En Alfredo vände sig om mot mig och log stort.
“Din tjej är ju grymt het!” Viskade han och sneglade på Melody, som inte hörde på grund av att hon hade på sig ett par hörlurar. Som tur var.
“Ey, hon är min. Back of Freddo.” Flinade jag och slog löst till honom på armen. Han grymtade lätt till och slog sig ner vid sin Macbook igen. Ett litet skratt slank ur Melody’s mun, så jag kollade på vilken film hon kollade på. Det var väll typsikt. Så barnslig som hon är så kollade hon på självaste Nalle Puh.

Jag log stort och gosade ner mitt ansikte i hennes jordgubbs doftande hår och lät drömmarna ta över. Jag orkade inte vara uppe längre…
-
“Justin, det är lunch.” Viskade Melly mjukt i mitt öra och drog med handen över min kind. Jag slog trött upp ögonlocken och blev bemött av en kyss. En helt underbar en.
“aja, nu räcker det. Pasta SALLAD!” Nästintill skrek Melody glatt och greppade tag om sin gaffel och började snabbt äta. För att vara en sån liten person fick hon plats med mycket i sin lilla kropp.
“Melody, drick lite. Du kommer explodera!” Skrattade jag och räckte över ett glas cola hon snabbt började dricka ur. Alfredo vände sig om och skrattade glatt till.
“Så, lilltjejen är hungrig?” Flinade han. Melody grymtade till och gjorde en ful grimas till svar vilket fick Freddo att skratta ännu mer.
“Snart framme babe, snart.” Lugnade jag henne. Hon började genast äta långsammare och sneglade då och då på mig. Jag kände mig lugn i hennes närvaro. Det var därför jag behövde henne.

Justin hade slumrat till bredvid mig, igen, så jag bestämde mig för att hoppa fram till Alfredo eftersom att han var den enda vakna.
“Hej…” Mumlade jag trött när jag slog mig ner på platsen bredvid honom. Ett leénde spreds på hans läppar och han tog en klunk av sitt is – te.
“Sover Justin?” Jag suckade och nickade lätt. Ett flin spreds på hans läppar.
“Som alla andra.” Grumlade jag till svar och lyfte över Justin’s laptop i mitt knä. Alfredo satt med den och sin egna, men för tillfället var den låst. Jag fuktade mina läppar och kollade snabbt på Alfredo.
“Koden tack.” Sa jag stelt och log smått. Han suckade och knappade in en snabb kod.

“MelodyGoldGomezForever”

Ett fånigt leénde spreds på mina läppar och det blev ännu större när jag såg bakgrunden. Jag och Justin… För några veckor sedan, när vi hade kollat på Ryan’s och Chaz’s ishockey match hade Justin passat på att leka lite paparazzi och fotat på oss tillsammans. Jag klickade upp internet och gick snabbt in på Twitter och tweetade.
“Up in the air… My heart is so jetlagged… #Swag” Alfredo log stort och puffade till mig i sidan och började själv tweeta. Jag skrattade till när jag såg vad han skrev.
“My heart is a pilot, and my brain is so jetlagged, @Melody_Gomez” Jag skrattade ännu högre och slog till honom löst på armen, men tillräckligt hårt för honom att tjuta till. Den tjej han är… Jag flinade stort mot honom och klickade upp PhotoBooth. Alfredo nickade förtjust och tryckte sig närmare mig, då vi började ta en massa roliga foton. Helt plötsligt såg vi Justin’s ansikte i bakgrunden så jag vände mig snabbt om och möttes av hans våta läppar.

“Euw, blöt kyss.” Utbrast jag retsamt och blinkade flörtigt med ögat mot honom. Han himlade med ögonen och slog sig ner bredvid mig. Alfredo hade hunnit klicka på en film, så det var jag och Justin som fick fortsätta ta bilder. Men de här var inte lika roliga, utan lite mer… romantiska. Kenny grymtade till bakom oss, men vaknade ändå inte av vårat skratt. Kenny är ett berg, han kan sova genom allt. Justin’s läppar pressades mot mina och en bild avfyrades. Eller vad man säger. Eller som mig, tänker. Justin log stort mot mig.
*Då vill jag bara meddela er att vi är framme på LAX om 20 minuter gott folk!* Ropade flygvärdinnan ut i mikrofonen. Justin kollade upp i taket och mumlade något ohörbart. Säkert något som  “Tack gode gud,” eller nåt. Kenny vaknade till och rufsade till i Justin’s hår, vilket fick Justin att bli lite smått irriterad.
“Jag jobbade med den där frisyren i mer än en timme Kenny! En dyrbar timme!” Fräste Justin och kollade surt på sätet framför sig. Jag kollade på Kenny och tryckte en hand över munnen för att inte börja gapskratta åt Justin’s barnsligheter. Han slog igen locket på laptopen och grumlade till. Kenny skakade lätt på huvudet åt Justin’s uppförande och skrattade högt till. Pattie kom upp mot oss och höjde lätt på ögonbrynen mot Justin.
“Ni åker till din lägenhet direkt va?” Undrade hon kort. Justin sneglade på mig och nickade snabbt samtidigt som en suck lämnade min mun.

“Ja. Det gör vi, sover du på hotell eller?” Pattie nickade som svar och gick sedan tillbaka till sin plats. Alfredo stängde av sin laptop och tryckte ner den i sin väska. Jag kollade på honom med en rynka mellan ögonbrynen.
“Vad hände? Blev du sur eller?” Frågade jag milt. Han rynkade på näsan och skakade på huvudet med en lätt suck.
“Ont i huvudet.” Jag fuktade mina läppar och kramade om Justin’s hand. Denna resan skulle jag njuta av. Med Justin. Bara uppleva något annat än Stratford, något jag inte gjort på ett bra tag. Förutom Vancouver och Mexico då, men inte i USA.
-
“Melody?” Ropade Justin. Hans röst var inte mycket att höra jämfört med alla skrik som kom från alla håll. Justin och jag hade hållit om varandra, hårt. Men hans fans hade dragit honom ifrån mig, så här stod jag. Ensam på LAX medans Justin lämnade stället. Eller, lämnade och lämnade. Han blev snarare ut knuffad från stället. Jag gick fram till en vakt och petade lätt på honom för att få hans uppmärksamhet. Han glodde ner på mig.
“Jag är Justin Bieber’s flickvän. Jag måste in i den där bilen!” Vädjade jag. Han log stort mot mig, då jag trodde hade en chans men knuffade sedan iväg mig.
“Tror du jag går på sånt där eller?” Röt han och ställde sig sedan med blicken på Justin igen. Tårarna började snabbt rinna ner för mina kinder och jag slog mig snabbt ner på en bänk. Här var jag. På LAX Airport, mer än 1000 mil hem ifrån och har ingen aning om vart jag ska ta vägen. Är inte livet underbart? En suck lämnade min mun och jag drog snabbt bort några tårar med hand ryggen. Vakten kom upp på mig och log smått.
“Justin Bieber ska ha skivsignering imorgon, då kan du minsann träffa din käraste pojkvän.” Flinade han skadeglatt och försvann sedan ut med hopen av Beliebers. Tårarna blev fler och fler och till sist så satt jag och stört grät. Kunde det bli värre? Jag kurade ihop mig på bänken och drog upp min mobil. Ja! Jag kan ringa Justin! Där dog batteriet… Man ska aldrig tänka eller säga  “kan det blir värre?” för då blir det just det. Värre. Jag snyftade till och kollade ner på mina skor då någon la en hand på min axel. Justin? Jag kollade upp och möttes av en liten flickas ansikte. Hon räckte över ett lila block.
“Justin Bieber’s flickvän?” Pep hon till. Jag drog undan tårarna och nickade glatt.
“Ja..” Hon log stort och räckte över en penna, så jag skrev snabbt min autograf på hennes block och förväntade mig henne att gå, men hon slog sig ner bredvid mig. Hon var kanske 12, 13 år skulle jag tro.

“Vad heter du?” Frågade jag helt plötsligt. Hon bet sig hårt i läppen och log tveksamt.
“Rachel. Men kallas Rach. Du heter Melody Gomez, Selena Gomez’s kusin och Justin Bieber’s flickvän. Varför är du inte med Justin?” Sa hon snabbt. Jag snörvlade till och la huvudet på sned. Skulle jag berätta? Hon kunde ju inte direkt vara en spion eller något.
“Jag tappade bort honom, och jag har aldrig varit här och vet därför inte hur jag ska hitta honom igen. Ett av förslagen är att sova här tills hans skivsignering imorgon.” Suckade jag. Hon log stort och började dra i min arm.
“Jag vet vart Justin bor! Vi kan åka dit!” Jag kollade bekymrat på henne och skakad på huvudet.
“De släpper väll inte in fans där?” Mumlade jag kort. Hon snörpte på munnen och log stort än en gång och hoppade upp och ner på platsen. Vilket fick mig att må illa direkt.
“Men, vi kan låtsas att min moster bor där! Jag vet vad alla heter i det huset, jag går förbi där varje dag till skolan, så vi väljer ett namn så blir vi insläppta!” Jag log stort och gjorde en hög femma med henne. Nu var det bara att ta sig fram till Justin’s hus…
-
“Ursäkta, men hur mycket kostar en buss biljett?” Frågade Rachel busschauffören. Han hostade till och kollade ner på en papperslapp och log sedan ett ganska fult leénde mot oss.
“1 Dollar.” Jag räckte snabbt fram 2 dollar, en biljet till mig och en till Rachel. Vi gick bak och slog oss ner vid två platser. Jag kollade tveksamt på henne, men fick ett leénde som svar. Hon var säker på vad hon gjorde, men jag var fortfarande väldigt tveksam.
“Är du säker på att det kommer fungera? 100%?” Andades jag nervöst ut. Rachel log.
“Man är aldrig 100% Melody. Åh, vi ska av!” Utbrast hon och drog med mig ut ur bussen. En vindpust slog till oss i ansiktet då vi började gå mot havet med Beliebers som stod och omringande ett stort, vitt hus. Hon hade haft rätt. Vi hade kommit till rätt hus förmodligen. Eller, ja. Med tanke på alla fans med Bieber plakat. Rachel drog in mig bakom huset, där det stod en massa vakter. Fan… De knuffade snabbt bort oss.
“Jäkla fans. Helt orespektlösa.” Röt de och skakade på huvudet åt oss. Rachel lipade mot de och gick fram mot framsidan, där en dörr öppnades. Hon log stort och knuffade snabbt dit mig, jag hann in. Men jag hann inte säga hej då, eller tack till Rachel. Hon hade hjälpt mig hit från LAX, utan att ens känna mig. Det var en riktig hjälte. Jag gick fram till tavlan där det stod vilka som bodde här och letade efter Bieber, men det fanns ingenstans. Men dock fanns det en Hulskimaztlivbilleber på våning 6. Justin var bara för bra när han skulle välja efternamn. Ja.. Jag skulle precis gå in i hissen då någon drog mig tillbaka.