“Justin, vill du ha lite cola?” Ropade mormor vänligt ifrån köket. Jag kollade på henne och svalde hårt. Min hals var torr.

“Ja tack!” Ropade jag hest tillbaka och bet mig löst i läppen. Hon kom in med ett glas cola och log smått mot mig.

“Drick upp nu.” Jag nickade och kollade trött på henne när hon gick in  i tvättstugan. Då började min mobil ringa. Jag drog snabbt upp den ur min ficka och kollade ner på vem det var som ringde….

“Leonie?” Andades jag tungt ut i telefonen. Hon suckade lätt och jag kunde höra hur hon snörvlade till.

“De har hittat henne Justin… Men hon är svårt skadad och ligger på akuten.” Jag hoppade snabbt upp på fötterna så att all min Cola åkte ut på mattan. Mormor suckade djupt och log snett mot mig.

“Vart är ni?” Utbrast jag och gick med snabba steg ut ur huset och in i min bil. Leonie svalde lätt.

“Vi är på sjukhuset? Det finns ju bara ett här. Våning 8.” Jag klickade bort samtalet och knep ihop ögonen innan jag började köra mot sjukhuset

När jag kom innanför dörrarna blev jag stoppad av en polis. Jag kollade chockat på honom. Vad var det nu då?

“Namn?” Jag kollade på honom som om han vore dum i hela huvudet.

“Justin Bieber.” Han blev genast storögd och räckte över en pappersbit och en penna.

“Snälla, signera denna till min dotter Miranda, hon är ett stort fan av dig!” Utbrast han snabbt. Jag nickade och tryckte lappen mot mitt ben då jag signerade den.

“Love you Miranda, XOXO Justin Bieber!”

Polismannen log stort mot mig och eskorterade mig sedan till hissen och upp till Melody’s rum. Leonie reste sig snabbt upp, och då såg jag vem som satt bredvid henne. Mamma?

Mamma gick fram till mig och drog in mig i en lång kram. Hon hade aldrig varit förtjust i Melody och hennes familj. Varför visste jag inte, men en sak visste jag och det var att hon var här. För mig eller Melody, det kvittade. Hon var här.

“Varför?” Mumlade jag med tjock röst mot hennes axel. Hon skakade på huvudet.

“Det är inte huvudsaken. Huvudsaken är att Melody är här.” Log hon och la en hand på min kalla kind. Jag nickade och gick fram till dörren och kollade in på henne. En massa doktorer omringade henne. Allt det här fick min mage att vrida sig flera gånger om.

“Mr. Bieber?” Sa en doktor mjukt och la en hand på min axel. Jag vände mig om mot henne och mötte ett stort leénde.

“Hej, Lola. Skulle jag kunna få utbyta några ord med dig?” Jag nickade lätt och gick med henne i korridoren.

“Hon har en fraktur i benet. Hennes axel är bruten och hon har väldigt ömma ljumskar. När hon vaknar måste du vara beredd på att hon inte kommer vara sig själv. Ett trauma som detta håller för livet Mr. Bieber. Och du är väll hennes pojkvän? Så då antar jag att du kommer vilja kyssa och ta på henne. Undvik det. Hon kommer visa själv när hon är redo för kyssar och intensiva saker.” Rabblade doktorn upp.

Det kändes som om en sten föll i bröstet på mig. Inte kunna kyssa eller röra vid Melody?

En suck lämnade min mun och jag kollade tveksamt på henne. Skulle jag klara det?

“Du får lova mig att du kommer klara det Justin. Lova!” Sa hon strängt. Jag kollade ner på mina fötter och nickade.

“Jag lovar…” Mumlade jag. Hon nickade stolt och gick sedan in på ett kontor. Jag vände mig om och gick mot mamma, Selena och Leonie som satt på bänken utanför hennes rum.

“Vart är Mikaela?” Selena fnös till och sneglade på mig när jag slog mig ner bredvid henne.

“Vadå, hade du tänkt att hångla upp henne också? Kanske såra Melody?” Jag fräste till och skakade på huvudet. Selena hade blivit sårad, men nu började hon gå för långt. Skulle jag göra så mot Melody? Ioförsig var jag ju kapabel till det, det var ju bevisat.

-

*Jag gick fram över gatan till Selena som satt vid ett bord på en ute servering. Hennes blick gled från kaffekoppen till mig. Ett blekt streck dök upp på hennes läppar.

“Varför är du här?” Muttrade hon och blickade omkring oss. Det var ingen annan här-

“Du sms:ade mig. Kommer du inte ihåg det eller?” Suckade jag. Hon svalde hårt.

“Jo… visst.” Jag fuktade mina läppar och slog mig ner bredvid henne vid bordet. En servitris kom ut, men jag skickade ut henne igen.

“Så, vad ville du prata om?” Selena svalde hårt och bet sig hårt i läppen.

“Asså, det var inte jag som ville snacka med dig. Vi ska åka någonstans.” Svarade hon kallt. Jag hajade till och nickade lätt. Selena reste sig upp för att krama om min handled och dra med mig in i den röda hummern som stod på andra sidan gatan. I den satt Maria, Selena’s mamma.

“Kör mamma.” Sa Selena kort och lutade sig tillbaka med blicken på mig. Hela situationen fick mig att känna mig alltför obehaglig. Då och då kollade Maria tillbaka på mig i backspegeln.

“Vart ska vi?” Slängde jag ur mig och kollade förtvivlat på Selena.

“Vi är framme.” Sa hon snabbt och drog med mig ut. Vi stod framför ett stort sommarhus. Det var ljusgrönt.

Vi klev innanför den blåa dörren. Innanför luktade det nybakade bullar och jasmine.

Melody kom ut mot oss och log smått mot mig. Mitt hjärta slog ett extra skutt.

“Du skulle väll till din faster i New York?” Utbrast jag förvånat. Hon skakade på huvudet.

“Neej… jag behövde bara lite tid för mig själv. Du kan gå nu Sel.” Selena vände på klacken och försvann in i bilen igen som sedan körde iväg.

“Vad är det babe?” Fortsatte jag ledsamt. Hela hennes skimmer var borta. Hon brukade skina. Men det fanns inte där. Något var fel.

“Kom.” Sa hon mjukt och drog med mig på baksidan och slog sig ner på bänken under körsbärsträdet.

“Sitt.” Uppmanade hon och klappade med handen på den tomma platsen bredvid henne. Jag slog mig snabbt ner och flätade samman våra fingrar.

“Berätta nu.” Hon svalde hårt och kollade upp på den ljusrosa himmeln. Det skulle precis skymma.

“Du vet… i vintras. För ett halvår sedan?” Började hon. Jag nickade snabbt.

“Ja… då jag blev våldtagen… Jag märkte för några dagar sedan att jag…jag.. är gravid.” Stammade hon fram. Jag kollade förvirrat på henne.

“Men då skulle du vara i månad 3 nu? Jag måste ju vara pappan?” Hon skakade på huvudet samtidigt som en tår rann ner för hennes kind.

“Jag sa detsamma till doktorn, men han berättade att graviditeten kan förlängas om man har varit med om trauman. Det påverkar fostrets utveckling…” Snyftade hon. Jag kände hur jag långsamt föll baklänges i ett svart hål. Nej…*

-

“Justin? Justin! Vakna!” Mamma skakade förtvivlat på mig. Jag slog snabbt upp ögonen. Hela jag var dränkt i svett. Bokstavligt talat.

“Vad?” Mumlade jag förvånat ut. Hon drog ett djupt andetag och tog en klunka av sitt vatten.

“Mardröm.” Jag nickade lätt och bet mig löst i läppen. Selena sov också, men vaknade nu. Hennes blick hamnade genast på mig och hon pustade lättsamt ut. Hade hon drömt om mig? Mardröm också? Hur skulle jag veta? Hon ville ju inte ens prata med mig…

Jag reste mig långsamt upp och gick mot cafeterian för att köpa en cola. Jag behövde koffein.

En doktor gick upp mot Mamma och Selena och sa något vilket fick de båda att se lättade ut. Jag gick med snabba steg dit.

“Vad är det?” Mamma log smått mot mig.

“Hon är vaken.” Svarade hon milt. Jag gick mot Melody’s rum och förväntade mig en reaktion, men detta förväntade jag mig defenetivt inte.

Vad förväntade han sig INTE? Hur kommer Melody må egentligen? Återigen ett kapitel med BARA Biebers perspektiv ;)

KOMPIS SOVER ÖVER IKVÄLL IGEN, MEN MER? KOMMENTERA MYYYYCKET DÅÅÅÅ! :D