“Mobilen är blockerad. Men vi hann få upp en adress innan den blockades. Hon är någonstans vid Old River Land, bara en halvtimme från Stratford. Vi åker dit och kollar nu.” Jag svalde hårt och nickade.

“Jag följer med.” Sa jag stelt. Han skakade lätt på huvudet.

“Inget mot dig, men vi har en policy, bara poliser när det gäller utryckning. Ledsen Mr. Bieber. Jag sparade ditt nummer på min mobil, så jag ringer så fort vi har hittat henne.” Jag suckade och nickade lätt.

“Åk hem.” Föreslog han och klappade till mig på axeln. Jag pressade ihop mina läppar och nickade till.

“Visst. Gör allt jobb ni.” Grumlade jag surt och tog en klunk av mitt kaffe, som dock hade hunnit bli kallt på dem här 10 minuterna. Leonie ryckte till och slog upp ögonlocken med ett trött mummel.

“Vart är vi…?” Suckade hon trött och drog en hand över sitt ansikte. Jag fuktade mina läppar.

“Hos polisen.” Svarade Selena snabbt. Leonie kvicknade till och hoppade upp på benen.

“Vart är hon? Har de hittat henne?”, Selena skakade på huvudet men Leonie fortsatte,  “har de hittat min lilla prinsessa?!”

“Inte än Leo.. Ta det lugnt. De letar.” Tröstade Selena lugnandes och räckte över en kaffe kopp som Leonie svepte i en klunk.

“De kommer hitta henne, eller hur Selena?” Selena sneglade på mig. Leonie gjorde detsamma.

“Ja, det kommer de.” Svarade Selena mjukt och lindade en filt runt Leonie’s darrande axlar.

Men skulle de det? Jag ville inte ge mig själv för höga förhoppningar, hur mycket jag än hoppades på att de skulle finna min Melody…

-

Dörren till vänterummet slogs upp och Mikaela, Selena’s och Melody’s barndomskompis, kom in.

“Oh…” Flämtade hon innan hon slog armarna runt Selena’s kropp. De kramades länge.

“Hur mår du?” Fortsatte hon sedan. Selena la huvudet på sned och suckade djupt.

“Har mått bättre.” Mikaela nickade förstående och kramade sedan lätt om mig, fast med lite tveksamhet.

“Asså, jag vill inte vara okänslig eller något nu, men ni har väll gjort slut?” Utbrast hon snabbt och pekade mellan mig och Selena. Jag nickade, och hon suckade.

“Vad gör du då här?” Selena stelnade till och undvek där efter min blick. Jag kollade in i Mikaela’s nästintill svart ögon.

“Jag är ihop med Melody nu.” Hon svalde hårt och  nickade till.

“Jahapp.. Okey. Då vet jag.” Sa hon snabbt och gick sedan upp mot cafeteria disken och köpte en munk. Min mage började genast kurra.

“Gå och köp något. Vi kommer vara kvar här.” Suckade Selena och lutade hakan  i händerna. Jag reste mig slappt upp och gick fram mot cafeterian. Det fanns bara sötsaker där… Jag gnydde till och köpte, precis som Mikaela, en munk.

“Vanilj, Choklad, Äpple, jordgubbe eller socker munk lilla vän?” Rabblade den gamla damen i kassan. Jag bet mig löst i läppen innan jag svarade.

“Vanilj.” Hon log ett stort leénde så att hela hennes rynkiga ansikte blev ännu mer rynkigt och räckte över munken. Jag gick snabbt och satte mig ner bredvid Selena igen. Mikaela smackade med läpparna och kollade på mig.

“Är det ett problem?” Spottade jag till slut ur mig när jag hade fått nog. Hon himlade med ögonen.

“Nej, inget problem alls. Bieber…” Svarade hon snabbt. Jag såg hur det ryckte i mungipan på henne, som om hon skulle ge mig något elakt leénde. Eller något liknande.

Leonie frustade till och drog en sur hand genom sitt svart hår.

“Kommer de aldrig tillbaka eller?!” Snäste hon högt. En tant som satt bakom disken vid sin dator hoppade till av Leonie’s plötsliga utbrott så att hon spillde kaffe över hela sin blåa skjorta.

“Fan…” Muttrade hon och kollade surt på Leonie som satt med blicken nere i mobilen för tillfället. Selena höll på med detsamma. Jag skulle precis plocka upp min mobil då jag såg att det var den Selena satt med. Jag ryckte den ur hennes grepp.

“Den där är min, tack.” Muttrade jag surt och bytte snabbt lösenord till idag. Men det blev igår. Den dagen jag kysste Melody på riktigt.  “1402”

Selena fnös till och sneglade på mig. Vad var hennes grej med mig egentligen?

“Så du firar över att din käraste flickvän är borta?” Jag höjde lätt på ögonbrynen.

“Är du ens på riktigt Selena? Seriöst, vad har hänt med dig?” Hon fnös återigen till och skakade på huvudet.

“Är DU på riktigt Justin? Du är otrogen med mig med min kusin och blir sedan ihop med henne? Jag kommer inte direkt jubla om du tror det…” Grumlade hon menandes. Jag svalde ner munken som nästintill hade fastnat i min hals.

“Det var 2 månader sedan Selena, get over it.” Selena pressade ihop sina läppar och slog snabbt till på kinden. Selena hade aldrig örfilat mig. Förutom nu. Smärtan var inte stor.

“Förlåt…” Mumlade hon och sprang sedan iväg. Mikaela reste sig upp efter henne och blängde surt på mig.

“Duktigt Bieber.” Muttrade hon och sprang sedan efter Selena. Klockan började närma sig halv 7 på morgonen, men de  var fortfarande inte tillbaka. Jag slog in polis mannens namn och ringde honom snabbt. Inget svar. Jag suckade frustrerat och sneglade på Leonie som satt och blickade ner i sin kaffekopp. Det var det enda hon gjorde. Satt och kollade i sin kaffekopp. Det hade hon gjort hela natten.

Selena och Mikaela kom ingåendes i rummet igen, men gick nu och satte sig ner i soffan istället. Jag gäspade högt och kände hur mina ögonlock växte sig tyngre.

“Åk hem Justin.” Log Mikaela milt. ”Åk hem och sov.” Jag nickade och reste mig slött upp och lämnade polis stationen. Det hade börjat ljusna ute. Min blick fördes mot Leonie’s ford. Just det, min bil var hos de… Jag räckte ut handen för att få en taxi att stanna, och det gjorde den.

Resan hem tog inte lång tid, och det gjorde inte heller att somna in i en djup, långvarig sömn…

-

När jag slog upp ögonen var hela rummet ljusfyllt. Min trötthet var borta, men så med dagen. Klockan var inte mycket efter 5 på eftermiddagen. En suck lämnade min mun. Mamma kom in i rummet och log stort mot mig.

“God morgon, det finns pannkakor där nere. Choklad.” Utbrast hon glatt. Jag grymtade till och gick slött ner i köket där det stod en tallrik med just choklad pannkakor.

Jag slog mig ner på en av alla 6 barstolar runt köksön och började snabbt äta då mamma kom ner i köket och hällde upp ett glas mjölk åt mig. Jag svepte snabbt i mig det och kollade sedan upp på mig.

“Och du är glad för att…?” Mumlade jag och tryckte in ännu en bit pannkaka i munnen.

“För att… ehum, Scooter skulle egentligen berätta men jag kan inte hålla mig! Du sålde ut Madison Square Garden på 30 sekunder!” Jag spärrade långsamt upp ögonen mot henne och försökte smälta in det jag nyss hade hört.

“På riktigt?” Hon nickade och kysste mig mjukt på pannan.

“På riktigt Justin!” Skrattade hon. Jag flämtade till och pressade sedan fram ett litet leénde. Allt jag orkade.

“Wow…” Mamma nickade instämmande och drog bort tallriken och glaset från köksön och ställde ner det i diskmaskinen.

“Oh, mormor vill att du ska åka över. Hon vill bjuda dig på middag, med morfar. Ni har inte setts på ett bra tag.” Jag sneglade på klockan och grymtade till.

“Men mamma… Melody…-” Hon avbröt mig med en viftande hand och en menande blick.

“Melody mår fint… Jag lovar.” Andades hon ut och log snett mot mig. Jag drog en trött hand genom håret.

“Hon är kidnappad och du säger att hon mår fint? Har du slagit i huvudet eller?” Muttrade jag surt.

“Nej, men dina morföräldrar vill träffa dig! Leonie och Selena är på polis stationen. De ringer.” Förklarade hon snabbt och föste mig sedan upp för trappan. Jag fuktade mina läppar och drog på mig en lätt outfit innan jag lämnade rummet och sedan huset för att börja gå mot Melody’s hus. Eller, lägenhet för att hämta min bil. Den stod precis på samma ställe som förut, men det var inte så konstigt. Jag hoppade in i den och började sedan köra mot mormor och morfars hus.

Mormor kramade mjukt om mig och kysste mig lätt på hjässan när jag kom innanför dörren.

“Maten står på bordet, och din morfar sitter vid den.” Log hon och drog med mig in  i matsalen där morfar satt med ett stort leénde. Mormors lady och luffsen rätt. Jag log stort och slog mig ner bredvid morfar.

“Hej på dig lill killen.” Flinade han och rufsade till i mitt hår. Jag log smått mot honom och la upp på min tallrik.

“Hur går det med… Melody?” Frågade mormor efter ett tags tystnad. Jag nickade lätt till och tog en klunk av mitt vatten.

“Bra, tror jag.. Oron växer sig större för varje sekund Nana.” Mumlade jag ledsamt. Hon nickade och la en tröstande hand på min kind.

“Det blir bra, hon kommer fram...” Viskade hon lent. Jag drog ett djupt andetag och stoppade in en köttbulle i munnen. Morfar log smått mot mig och klappade till mig på axeln.

“Ja, det blir bra seru. Hon kommer fram.” Upprepade han mormor, lika tröstande där. Jag pressade ihop mina läppar och drog en hand genom mitt hår.

Bara jag kunde tro på deras ord… Tänkte jag trött och kollade ner i min tallrik som snart skulle vara tom. Mormor började duka av och morfar drog med mig in i vardagsrummet och klickade på en video på när jag var liten. Jag dansade, eller snurrade snarare på höfterna.

Morfar skrattade glatt till och log stort. Det värmdes i hjärtat att se honom såhär lycklig.

-

Jag la mig slött ner i soffan och sneglade på mormor och morfar som satt och pratade i köket.

Då och då kollade de på mig och nickade instämmande mot varandra. Mormor kom ut med kakor, jag åt några, och la mig sedan ner igen med blicken på de två.

Men mina tankar var borta mot Melody. Hur mådde hon? Skulle hon lämna mig? Åh, jag ville till polis stationen och vara delaktig!

Frustrationen växte sig större inom mig, och till slut satt jag upp med blicken upp i taket.

“Justin, vill du ha lite cola?” Ropade mormor vänligt ifrån köket. Jag kollade på henne och svalde hårt. Min hals var torr.

“Ja tack!” Ropade jag hest tillbaka och bet mig löst i läppen. Hon kom in med ett glas cola och log smått mot mig.

“Drick upp nu.” Jag nickade och kollade trött på henne när hon gick in  i tvättstugan. Då började min mobil ringa. Jag drog snabbt upp den ur min ficka och kollade ner på vem det var som ringde….

KOMMENTERA FÖR MER KAPIEL IDAG! :D