“Emma! Kan du öppna?” Jag suckade och vände mig om.

“Ja!” Ropade jag tillbaka och gick till dörren för att öppna. När jag slog upp dörren stod det en kille, i min och Ken’s ålder där med ett stort leénde på läpparna. Men leéndet försvann när han såg att det inte var Ken som stod där.

“Vem är du?” Frågade jag allvarligt och la en hand på midjan. Han svalde hårt och sneglade över min axel.

---

“Ehumm… En kompis till Kendra. Mike. Vem är du?” Han mötte min blick men bröt snabbt ögonkontakten.

“Ken’s kompis. Hon sover, så kom tillbaka imorgon igen.” Mumlade jag snabbt till svar men blev snabbt knuffad åt sidan av Ken som hade vaknat. Hon slog armarna runt killen och log stort.

“Åh! Mike!” Utbrast hon och lutade sig tillbaka för att granska killens ansikte. Jag kan inte ljuga, han såg rätt snygg ut.

“Wow! Du har förändrats rätt mycket på bara ett par månader!” Skrattade, den såkallade, Mike.

Ken’s kinder ändrade snabbt färg till en ljuröd nyans. De verkade ha glömt bort mig så jag harklade mig högt.

“Å, det här är min kompis Emma! Och det här är Mike!” Sa Ken och log stort mot oss båda.

“Du var också inte så tokig! Haha, se upp för mig!” Skämtade han och jag fnös till.

“Jag har pojkvän.” Med de orden vände jag på klacken och försvann in i huset igen.

Jag virade en handduk kring min midja och lämnade badrummet. Chaz satt på min säng och fipplade mer min Rubiks kub, medans Ryan var nere i köket och beställde pizza. Jag kramade om ett par rena underkläder, ett par mjukisbyxor och en t-shirt innan jag försvann in i badrummet igen för att byta om.

“Maten!” Ropade Ryan högt när jag hade kommit ut ur badrummet igen. Chaz log stort mot mig.

“Ska bara ringa Em, ät ni.” Förklarade jag och greppade tag om min mobil. Han nickade och försvann snabbt ner till köket. Jag skrattade till och slog Em’s nummer. Hon svarade efter några få signaler.

“Hej!” Det värmdes i hjärtat av att höra hennes fantastiska röst. Jag log stort för mig själv.

“Hey Babe. Jag skulle ju ringa ikväll, så ja… Hur är det?” Jag hörde en mansröst skrocka till i bakgrunden.

“Bra, Ken har tagit hit en kompis. Mike… Usch, jag stör mig på killen..” Hennes röst avspeglade sig avsmak. Jag flinade stort för mig själv.

“Håll ut. Om två bar åker ni tillbaka till LA. Sen kommer jag om 3 dagar..” Mumlade jag och hon suckade djupt.

“Tre LÅNGA dagar. Du kan inte fatta vad Ken har planerat. Imorgon ska vi till Badhuset med Sophie. Sen efter badhuset ska vi åka och käka någonstans. Och efter det ska vi åka till någon lekpark! Och i övermorgon ska vi gå på Bio och käka Pizza. Standard.” Hon skrattade glatt till.

“Men det blir väll kul!” Samtalet höll på i 15 minuter till tills Ryan och Chaz blev galna på mig. Jag staplade ner för trappan och in i vardagsrummet där de satt i soffan och kollade på “Hancock”

Ryan suckade högt och mötte min blick med ett flin.

“Så du och Emma kan inte få nog av varandra? Hur gjorde ni, tryckte in tungan i telefonen?” Sa han retsamt och Chaz skrattade till. Jag himlade med ögonen och upp en Pizza slize.

-

“Nolan hade fest ikväll. Visste ni det?” Frågade jag när vi hade suttit tysta ett tag. Ryan svalde hårt och sneglade på Chaz, som sneglade tillbaka.

“Säg.” Muttrade jag och kollade allvarligt på de båda. Chaz tog ett djupt andetag innan han öppnade munnen för att berätta.

“Nolan hade en fest, och han bjöd oss. Men inte dig. För det här är liksom ett stort ögonblick för honom. Första FF festen och han vill liksom inte att…” Hans röst vek sig och Ryan hoppade in.

“Han ville inte att Justin Bieber skulle förstöra den. Jag är ledsen Justin…” Det sista lät som en viskning. En klump hamnade i halsen och min blick hamnade på mina händer som darrade.

“Vi var inte med på det.” Förklarade Chaz. Jag nickade trött och vände blicken mot tv:n. Ryan och Chaz kollade på varandra men lutade sig sedan tillbaka. Hur kunde Nolan göra så mot mig? Bara för att jag är Justin Bieber? Just nu vill jag inte vara mig själv…

“Ska vi poppa popcorn?” Föreslog Ryan. Jag pressade fram ett leénde och gick ut till köket. I samma sekund som mikron plingade till, så knackade det på dörren. Jag gick med trötta steg dit och öppnade. En överraskning var det jag fick.

“Alyssa? Mia? Polly? Vad gör ni här?” Alyssa fnittrade till och log stort mot mig.

“Du kunde inte komma till oss, så vi kom till dig!” Svarade hon med len röst. Jag svalde hårt och hörde Ryan och Chaz’s steg närma sig oss.

“Vad gör ni här?” Spottade Chaz ur sig och Aly låtsades inte höra honom utan kollade bara på mig.

“Oj då Justin… du har blivit såååå snygg!” Kvittrade hon och smekte min kind, men jag slog undan hennes hand.

“Aly, jag har en flickvän. Ursäkta mig men jag kommer inte vara otrogen.” Hennes leénde försvann och blev istället en sur min.

“Nähä! Men om du ska vara så otrevlig så går vi!” Snäste hon och la en hand på sin midja.

“Ja snälla…” Mumlade Ryan tyst, men Aly hörde det och vände snabbt på klacken för att lämna oss. Polly log stort mot Chaz som log tillbaka när jag stängde dörren.

“Så du och Polly More eller?” Retades jag och boxade löst till honom på armen. Han rodnade till och snörpte på munnen.

“Nej.. Det är inget imellan oss.” Sa han med allvarlig röst. Ryan skrockade till.

“Än.”  La Ry till och vi gick ut i vardagsrummet igen med popcornen. Ryan tog en klunk av sin Cola och tog en näve med popcorn.

“Så, vad menade Aly med att du inte kunde komma till de?” Frågade Chaz förvånat.

“Hon bjöd mig till Nolan’s fest. Men jag tackade nej.” Mumlade jag och smuttade på min Cola. Ryan höjde förvånat på ögonbrynen och nickade sedan förstående.

“Ja, är det Aly vi pratar om så säger man väll självklart nej.” Min mobil plingade till och jag flinade stort.

“När man talar om trollen.” Skrattade jag och klickade upp hennes sms.

 

“Justin, du kan inte tro att jag bara kommer glömma det som hände… Det kommer alltid sitta kvar i min hjärna även fast du inte tänker på det. Wow, 15 år var vi bara. Innan du blev så här snygg. Damn! Aja jag ville bara berätta att jag inte hade glömt. XX Aly ;)”

 

Jag svalde hårt åt sms:et. Hon hade inte glömt, och inte jag heller. Fan! Jag vill inte ens tänka tanken på det som hände. Hon fick mig att göra det… Jag tog snabbt bort sms:et och log ursäktande mot Ryan och Chaz.

“Äh, hon gnällde bara om att jag var elak och dissade henne helt!” Flinade jag. Men klumpen i halsen var fortfarande kvar. Både från Nolan och Aly… Minnen kommer tillbaka när man minst anar de. Det är det värsta… Tänkte jag bittert och drack upp det sista av min cola.

“Vakna! Upp!” Ropade Sophie högt i rummet. Jag slog trött upp ögonen och kollade med suddig blick på henne och Ken som stod i dörröppningen.

“Jag har packat, det är bara för dig att äta frukost och så åker vi!” Sa hon milt och pekade på en väska som låg på golvet i mitt rum. Jag sneglade på klockan som bara var halv 9. Åh gud!

Jag nickade trött och de gick ut ur rummet för att jag skulle kunna klä på mig. När jag kom ner i köket satt alla runt bordet och åt plättar. Mrs. Brooks la upp några åt mig och hällde upp kaffe i min kopp. Jag log tacksamt om sockrade plättarna innan jag började äta. Sophie hoppade snabbt av sin stol när hon hade ätit upp och sprang runt på vaklande steg i vardagsrummet. Man kunde knappt tro att hon bara var 3!

“Klar?” Frågade Ken peppat när jag hade svalt sista koppen kaffe. Jag log trött mot henne.

“Snälla, kan vi bara chilla ett slag? Jag är så trött…” Mumlade jag. Hon bet sig löst i läppen och nickade sedan.

“Bara i 15!” Varnade hon och gick in i vardagsrummet med mig i släptåg. Sophie hoppade upp i Ken’s famn och log smått mot mig. Eftersom att det just var Sophie som var här hos oss fick det bli Playhouse Disney. Det var inte direkt så att jag tjöt av lycka, men jag höll ut. Hon var trotsallt 15 år yngre än oss. Hon hoppade upp på sina små fötter och härmade dansen som Mimmi gjorde på Musses klubbhus. Ken log stort och tog upp sin mobil för att Instagrama Sophie när hon dansade. Jag fnittrade till och följde hennes exempel.

-

“Vi ska åka nu!” Utbrast Ken trött och drog upp mig ur soffan. Jag suckade djupt och gick ut i hallen för att dra på mig jackan. Sophie klappade på mina ben i tecken på att jag skulle lyfta upp henne. Hon började genast leka med mitt hår när Ken kom och öppnade dörren åt oss.

Vi gick ut till hummern igen och bara för att jag höll i Sophie fick jag sätta ner henne i sin krångliga barnstol. Jag fipplade länge med bältet innan jag fick fast den och satte mig tillrätta i passagerarsätet.

“Redo?” Log Ken till Sophie som nickade glatt. Jag log stort mot Ken som startade motorn och började köra. Men vi åkte inte till Centrumet. Nej, vi stannade vid ett villa område.

“Vad gör vi här?” Frågade jag osäkert och letade med blicken över alla hus innan jag såg vad vi gjorde där. Mike skulle med…

---

Ojoj! Hur kommer det gå? Och vad är det för "hemlighet" som Justin och Aly har?
KOMMENTERA FÖR MER, FÖR JAG ÄLSKAR ERA KOMMENTARER! :D

Piladelphia var vackert. Jag kunde inte säga annat. Justin hade bokat en biljett dit, så att jag skulle kunna träffa Ken innan skolan började. Och Sophie såklart. Jag log stort mot mobilen som vibrerade när jag satt på flygplanet.

“Vi landar om 10 minuter, jag upprepar, 10 minuter!” Ropade Kaptenen ut i högtalarna. Jag fiskade upp mobilen och svarade.

“Heey!” Sa jag glatt. Jag kunde slå vad om att Justin log just nu.

“Hey Babe... Saknar dig, grymt mycket..” Hans röst var len och han hade ett ledsamt tonfall, vilket fick mitt leénde att försvinna.

“Justin, det har bara gått 5 timmar sen vi sågs sist. Ta det lugnt älskling. Och det är bara 4 dagar kvar tills du kommer tillbaka till LA.” Jag försökte låta positiv, men rösten bar det inte. Och älskling? Seriously Emma? Jag slog till mig i pannan och suckade sedan djupt. 4 dagar utan Justin är som en vecka utan vatten eller mat. Han är min luft..

“Jag vet.. Jag saknar dig fortfarande, det hjälpte inte.” Jag log större och lutade mig tillbaka.

“Jag saknar dig också, men vi ska landa nu.” Han suckade djupt och grymtade till.

“Jag ringer dig ikväll, svarar du inte så kommer jag till Philly direkt.” Jag skrattade högt.

“Ha-ha. Justin ta det lugnt. Vi kanske går ut och äter eller något.”

“Okej.. Älskar dig.” Sa han mjukt.

“Älskar dig mer.” Svarade jag och han fnös trött till.

“Som om det är möjligt.” Det pep till och samtalet var slut. Flygvärdinnan kom fram till mig och påminde min om landningen som skulle ske om 5 minuter. Jag knäppte på bältet och lutade mig tillbaka i stolen. Det skulle bli så roligt att få träffa Sophie. Och Ken…

-

“Heej!” Ropade Ken glatt och hoppade in i min famn. Jag drog in hennes underbara doft och kramade hårdare om hennes mjuka kropp.

“Åh! Jag har saknat dig Ken!” Utbrast jag och släppte taget om omfamningen. Hon skrattade till och lyfte upp en liten flicka som hade stora, bruna ögon och mörka lockar liggandes på hennes axlar. Hennes hy var blek, precis som Ken. Om jag inte visste bättre skulle jag kunna säga att de var tvillingar.

“Hej på dig.” Log jag och smekte hennes rosensköra kind med tummen. ”Jag heter Emma.”

Hon log stort så att alla hennes pärlvita tänder syntes. Jag besvarade hennes underbara leénde och ett fnitter lämnade hennes mun.

“Sophie!” Svarade hon lätt. Jag nickade gillandes och drog upp handtaget på min väska så att jag skulle kunna rulla den. Ken log stort mot mig och gosade ner sig i Sophie’s lockar. Jag skrattade milt till och fortsatte ut till en röd Hummer. Jag höjde förvånat på ögonbrynen mot Ken som himlade med ögonen.

“Pappa och mamma gillar att visa att de är “rika” Hon hostade till vid ”Rika” och jag nickade förstående. Hon låste upp bilen och satte Sophie i sin bil stol medans jag la in mina väskor i bagage luckan. Ken hoppade in bakom ratten, och jag bredvid.

“Nu åker vi!” Skrattade Ken och Sophie klappade lyckligt med händerna i baksätet. Ken startade motorn och körde bort från flygplatsen. Då och då sneglade hon på mig.

“Så, hur är det med dig och Bieber då?” Flinade hon och höjde retsamt på ögonbrynen. Jag fnös till och skakade på huvudet.

“Äh, vi är väll… ihop?” Hon log större mot mig och nickade gillandes när hon körde upp på en uppfart vid en jätte stor, vit villa. Min mun förblev halvöppen när jag hoppade ur bilen.

“Wow.. Det är så… stort.” Här uppe i Philadelphia var det soligt och alla löv satt kvar på träd. Detsamma med gräset, det var fortfarande grönt. Men det blåste som bara den.

Ken öppnade dörren åt Sophie och hjälpte henne ut ur sin bilstol. Dörren till huset öppnades och Mr- och Mrs. Banks kom ut till oss med två stora leénden. Och då menar jag, stora.

“Hej Emma! Välkommen hem till oss!” Log Mrs. Banks och kramade mjukt om mig. Mr.Banks skakade bara om min hand och log stort mot mig. Ken kom upp bakom mig och släppte ner Sophie på marken, så att hon skulle kunna springa in i huset.

“Maten står på bordet. Du måste vara utsvulten.”  Fortsatte Mrs. Banks och föste in mig i det massiva huset. Det gick knappt att beskriva hur de bodde. Det var nästan lika stort som slottet.

Hon tryckte ner mig på en stol och lassade upp sallad och Lassange på min tallrik, samt cola i mitt glas.

“Tack.” Sa jag milt och väntade på att alla andra skulle sätta sig ner och ta för sig.

Jag tog en klunk av det kalla vattnet och kollade sedan upp på mormor som hade hakan lutad i händerna.

“Så, är hon framme?” Frågade hon kort och log milt mot mig. Jag nickade smått och tog en tugga av äpplet som låg framför mig på bordet. Det här började kännas lite som ett förhör.

“Hur mår hon då?” Hon drog upp sitt korta hår i en boll på nacken. Jag ryckte på axlarna.

“Bra? Antar jag..” Mumlade jag trött ut och reste mig upp för att slänga äppel skrutten i papperskorgen. Mormor gäspade lätt till och gick ut till mamma i vardagsrummet.

-

“Jag och mormor åker och käkar! Du får hitta på något! Ring hit en kompis eller nåt!” Ropade mamma ifrån hallen, och innan jag hade hunnit invända så smälldes dörren igen. Jag suckade djupt och drog upp mobilen ur fickan.  1 nytt sms. Wow..

“Bieber i stan? Det visste jag inte… Hahah! Det är fest hon Nolan ikväll. Du kanske kan komma? Jag är inte ute efter dig som förr, promise! XX Alyssa.” Jag suckade återigen och knappade in ett lät svar.

“Wow, hey Aly. Dig hade jag nästan glömt bort ;) Tyvärr, så kan jag inte ikväll! Och även om du var ute efter mig så har jag en tjej. Vi får väll ses nån annan gång! // Justin”

Jag kunde se Aly’s besvikna min framför mig just nu. I denna stund.

Sängen såg så inbjudande ut, även fast klockan på väggen endast visade halv 7. Det knackade på dörren, så jag gick med snabba steg dit för att öppna. Jag kramade om handtaget och drog upp dörren.

En brunhårig tjej stod där bakom och log stort mot mig. Hon var kanske runt 24-25 års åldern.

Ett leénde växte fram på hennes röda läppar och hon höjde lätt på ögonbrynen.

“Justin Bieber?” Jag nickade och korsade armarna över mitt bröst. En kall vindpust träffade min överkropp och gåshuden växte sig fram.

“Hej, Lily Solivante. Prinsessa av Portugisien!” Jag fuktade mina läppar och skrattade lätt till.

“Är det ett skämt eller? Varför skulle en prinsessa kontakta mig?” Fnös jag och kliade mig på kinden. Hon suckade och himlade lätt med ögonen.

“Jo, för att jag och min partner ska anordna en bal i LA om några dagar. Och du är somsagt ihop med en tjej på skolan i LA, så-…” Jag avbröt henne med en hand.

“Hur vet du det?” Hon skrattade till och drog bort min hand.

“Vem vet inte det?” Svarade hon med len röst. Jag svalde hårt och kollade ner på hennes skor. Jeffrey Campbell, så prinsessigt då.

“I alla fall, så tänkte vi ha balen på Maple Center, skulle du kunna fixa det åt oss? Du får självklart betalt. Och balen hålls bara för skolan. Det kommer också komma en hemlig överraskning frammåt kvällen!” Hennes röst var lömsk, men jag gick ändå med på det.

“Okej. Men pengar är inget problem, så betala inte tillbaka. Tack.” Hon log nöjt och gav mig hennes nummer innan hon gick tillbaka mot den svarta limon som stod och väntade på henne utanför huset. Flera grannar hade kikat ut genom fönstret för att kolla vad som stod på. Jag slängde igen dörren bakom mig och klampade in i vardagsrummet för att slå på Jersey Shore.

Jag slog mig ner på sängen i gästrummet och andades lugnt ut. Äntligen lugn och ro.

Men nej, då slogs dörren upp och Ken kom in i rummet.

“Jag ber om ursäkt för mina föräldrar… de är lite på.” Mumlade hon trött och la sig ner bredvid mig i sängen. Jag skrattade till.

“Det är lugnt. Jag är van.” Hon nickade och slog igen ögonlocken för att sekunden därpå somna.

Jag suckade och rullade runt på sidan. Klockan var bara 8. Jag smög ut ur rummet och gick fram mot trappan då det knarrade till under mina fötter. Sophie sprang fram mot mig. Var hon vaken?

Hennes ögon var röda och vattniga och hennes grepp om mina ben blev hårdare.

“Jag vill till mamma!” Skrek hon förtvivlat och skakade på mina ben. Jag nickade och drog upp henne i min famn för att kunna ta med henne in till Ken som genast vaknade.

“Vad är det?” Frågade hon oroligt och drog in Sophie i sin famn. Jag ryckte på axlarna och kollade på Sophie som låg och darrade.

“Monstret kom igen. Under sängen mamma.” Viskade hon med tjock röst och begravde ansiktet i Ken’s gråa t-shirt. Hon hyschade Sophie och började nynna på en vaggvisa, och innan vi viste ordet om det så sov Sophie och detsamma med Ken.

Jag gäspade högt och gick ut i köket där Mrs. Banks satt vis sin Macbook. Hennes fingrar rörde sig smidigt över tangent bordet och hon kollade upp på mig. Ett leénde växte sig fram på hennes läppar.

“Det finns glass i frysen.” Mumlade hon glatt och kollade sedan ner i datorn igen. Jag gick fram till frysen och tog ut en Ben & Jerry burk, samt en sked innan jag gick ut till vardagsrummet och började äta av glassen.

Mr. Banks gick förbi rummet och log stort mot mig.

“Du får gärna sätta på tv:n. Känn dig bara som hemma!” Sa han mjukt innan han fortsatte iväg mot köket till Mrs. Banks. Jag greppade tag om kontrollen och klickade på MTV. “Boyfriend” kom genast upp och ett stort, fånigt leénde spreds på mina glassfyllda läppar. Mrs. Banks kom in i rummet och fnös till.

“Usch! Sånt här kollar vi inte på..” Muttrade hon och bytte till Animal Planet. Jag suckade djupt och kollade på Antiloperna som sprang ifrån ett lejon på tv:n. Det var ju jätte roligt…

Mr. Banks kom in i rummet igen med en Macbook som han räckte över till mig.

“Här har du. Du ska ju inte dö här! Av uttråkighet!” Skrockade han och gick upp för trapporna och in i kontoret. Jag log större och drog upp locket på datorn.

Jag loggade in på Facebook och BieberZone. Man vill ju veta vad som försigår i Canada. Jag bläddrade genom sidorna och slog upp ögonen mot en rubrik.

“JUSTIN BIEBER, BESÖK AV KUNGLIGHETER IFRÅN PORTUGISIEN!” Jag kunde inte läsa det. Nej Emma, glöm bara bort det. Jag exade ner sidan och reste mig upp för att gå ut i köket och lämna glassbunken.

När jag hade ställt en fot i trappan plingade det på dörren. Mrs. Banks harklade sig i köket och ropade sedan på mig.

“Emma! Kan du öppna?” Jag suckade och vände mig om.

“Ja!” Ropade jag tillbaka och gick till dörren för att öppna. När jag slog upp dörren stod det en kille, i min och Ken’s ålder där med ett stort leénde på läpparna. Men leéndet försvann när han såg att det inte var Ken som stod där.

“Vem är du?” Frågade jag allvarligt och la en hand på midjan. Han svalde hårt och sneglade över min axel.

---

Hon är i Philly folks! :D Vem stod i dörröppningen? Vad har Lily i kikarn?!

 

KOMMENTERA FÖR MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEER! :D

"Pattie?" Hon nickade och tryckte in mig i huset och stängde dörren bakom sig.

"Hej Chaz och Ryan!" Ropade hon och drog med mig ut i köket. Jag kollade förvånat på henne och skakade lätt på huvudet.

"Vad är det?" Frågade jag nervöst och bet mig löst i läppen.

"Emma, jag har inte känt dig så länge. Men du ska inte få såra Justin på det här sättet." Mumlade hon och slängde ner en skvallerblaska på bordet. En från Portugisien... Jag svalde hårt och granskade bilden, samt texten.

"Prinsessan Anna Solivante på PORTUGALAN" Under texten så var det en bild på mig, Lily, Dylan och mamma.

"Hur?" Hon suckade och drog en trött hand över ansiktet.

"Jag åkte hem till en kompis, Lucy, som nyss hade varit i just Portugisien. Och hon sa att deras Prinsessa saknades och lyfte upp en tidning. Jag kände genast igen dig... Föresten, vart är Justin?"

Jag sprang mot pappas hus och slog snabbt upp dörren. De hade ett extra hus här i Stratford.

"Justin?" Ropade han oroligt från köket och kom ut till mig. Hela jag var dygn blöt och ledsen. Han flämtade till och granskade mig från topp till tå.

"Ta en dusch grabben, jag fixar Varm choklad." Jag nickade tacksamt och gick upp till badrummet. Alla blöta kläder la sig som en hög på badrummsgolvet när jag hoppade in i duschen. Vattnet silade ner för min kalla, blöta kropp. Värmen spreds snabbt i min kropp och jag log stort av belåtenhet.

-

"Så, berätta vad som hände?" Sa pappa med len röst när jag hade på mig torra kläder. Jazzy och Jaxon låg och sov. Jag tog en klunk av den varma chokladen innan jag började berätta om allt. Emma, Ryan och Chaz, Selena... Han nickade förstående när jag bara satt och babblade på. När jag hade slutat prata, hade istället tårarna dykt fram. Pappa drog in mig i sin famn och lät mig ligga där och gråta.

"Bieber Ledsen?" Jazzy hade vaknat.. Hennes röst var trött och hennes ögon halvöppna. Jag drog undan tårarna och sträckte ut armarna. Hon hoppade snabbt upp i min famn och somnade sekunden därpå. Pappa log smått mot mig och gick ut med kopparna i köket. När han kom tillbaka vaknade Jazzy igen och lämnade min famn för att gå in på sitt rum och somna om. Pappa suckade trött när han hade slagit sig ner i soffan.

"Så, tjejen är problem?" Flinade han och höjde retsamt på ögonbrynen. Jag suckade djupt och skakade på huvudet.

"Nej, det är snarare jag som är problem..." Mumlade jag lågt till svar och drog upp filten till hakan. Han nickade förstående och jag sneglade på klockan. Halv 6... Jazzy och Jaxon sov tidigt idag.

"Varför gick de och la sig så tidigt?" Pappa förstod vad jag pratade om så jag slapp förklara.

"De gick upp innan solen had vaknat och runt halv 4 var båda två helt... döda! Ingen av de kunde hålla ögonen öppna, men eftersom de gick och la sig så tidigt kommer de väll vakna tidigt igen." Sa han med trött röst.

"OK." Svarade jag kort och kollade ner i mobilen.

"11 NYA SMS, 24 MISSADE SAMTAL" Pappa såg vad jag kollade på och nickade mot mobilen.

"Ska du inte ringa?" Jag skakade på huvudet och stängde av mobilen. Jag orkade inte kolla på allt det där. Och om jag hade förlorat Emma, skulle det varit mitt fel.

-

Jag gick fram till fönstret. Regnet hade upphört. När jag kollade ut möttes jag av en chock. Det var Emma. Hon stod och pratade men en kille, lite längre än henne. Han såg förbannad ut.

Deras munnar rördes hela tiden. Oavbrutligt. Han greppade tag om hennes arm och skakade henne, då rykte jag till och sprang ut.

"Är det något problem?" Väste jag och gick fram till Emma. Han fnös och nickade mot henne.

"Fråga Anna... hon vet vad som är problemet." När han sa "Anna" ryckte Emma till och kollade ner på sina fötter.

"Vadå Anna? Hon heter Emma! Och låt oss vara ditt äckel." Snäste jag och gick med Emma in i huset igen.

"Vem var det?" Frågade jag snabbt när vi hade stängt dörren bakom oss. Hon viftade avböjande med handen och mötte min blick.

"Ingen. Ett psyko som trodde jag var någon "Anna".." Svarade hon trött och drog av sig sin kalla jacka. Jag nickade och gick ut i vardagsrummet när det knackade på dörren. Jag gick tillbaka och öppnade, där stod ingen mindre än Ryan.

"Justin... jag är ledsen! Snälla, förlåt, jag menade det inte!" Hans ord var snabba och allvarliga. Jag fuktade mina läppar och kollade på hans kind. Den var svullen och lila. En tår rann ner för hans friska kind och jag drog in honom i en kram.

"Såklart jag förlåter dig." Mumlade jag och kramade om honom hårdare. Ibland var det just det en kille behövde. En kram. Hans tårar blötte ner min tröja, men det brydde jag mig inte om. Emma kom upp bakom oss med ett stort leénde och kramade om min hand. Ryan log större och stoppade ner ena handen i fickan.

"Men... vi ses!" Mumlade han och lämnade huset. Emma bet sig nervöst i läppen och gick in i vardagsrummet igen.

"Justin, det är en sak du borde veta...." Började hon med darrig röst och kollade ner på sina fingrar.

Jag gick med långsamma steg mot Jeremy's extra hus här i Stratford. Pattie hade övertygat mig. Jag måst berätta.. Nu. Eller när jag känner för det. När jag skymtade huset så mötte jag också en annan. En kille, men inte vilken kille som helst. Dylan. Han log stort och hånfullt mot mig.

"Vad vill du?" Snäste jag och stannade framför honom. Han fuktade sina äckliga läppar och smekte min kind.

"Anna.. Du trodde att du skulle kunna rymma. Men du vet.. så här snabbt," han knäppte med fingrarna, "Kan jag få alla paparazzi's på dig och förstöra din lilla kärlek med Bieber." Jag fnös åt hans ord, men de var sanna. Så sjukt sanna.

"Är Lily med på det här eller? Mamma?" Sa jag kallt och korsade armarna över bröstet.

"Lily är i stan. Berättar du inte själv, så berättar vi. Du kommer inte kunna glida undan det här.." Det stack till i hjärtat.

"Aldrig. Jag kommer aldrig berätta om mig." Han röt till och greppade hårt tag om min arm. Smärtan spred sig snabbt och jag bet ihop. Inte skrika Emma... skrik inte.. Han skulle precis säga något när Justin's röst hördes.

"Är det något problem?" Väste han och gick fram till mig.

“Emma! Vakna!” Ropade Justin i mitt öra. Jag slog förskräckt upp ögonen och rullade snabbt ur Justin's lilla säng vilket genast fick honom att brista ut i gapskratt.

“Fan...” Muttrade jag och la en skyddande hand på min rumpa som dunkade av smärta. Justin's leénde försvann och han kollade istället skamset på mig. Jag svalde hårt och satte mig långsamt ner i hans säng.

“Fick du ont?” Jag svalde smärtan och skakade lätt på huvudet. Han skulle inte behöva bli hängig för det här hela dagen.

Han log smått mot mig och kysste sedan mina läppar. Fjärilarna bubblade upp och min mage höll på att sprängas.

“Ska vi gå upp?” Viskade Justin med hans sexiga morgonröst. Jag rös till av välbehag och nickade. Han fuktade sina läppar och gick fram till våra väskor, men först min?

“Justin.. vad håller du på med?” Skrattade jag och han log lurigt mot mig tillbaka och slog sig ner på golvet.

“Jag bestämmer din outfit idag!” Jag himlade med ögonen, men lät honom hållas. Han drog ut vinröda underkläder från VS och log stort mot mig. Han la fram de, ett par skinny jeans och en ljusrosa hoodie. Jag nickade gillandes och kramade om kläderna.

“Får man ingen betalning? Jag har aldrig sett på maken..” Muttrade han retsamt och korsade armarna över bröstet. Jag skrattade till och böjde mig ner mot hans ivriga läppar. När kyssen var över klädde jag snabbt på mig och satte upp mitt hår i en hög hästsvans. Justin var redan kvar och räckte över min mobil med ett brett flin på läpparna. Jag låste upp den och suckade av frambilden. Det var Justin från hans photoshoot. Han skrattade till och kramade om min hand innan vi gick ner till köket.

-

“God morgon, ungdommar!” Skrattade Diane när vi slog oss ner vid bordet. Klockan var redan 1.

“God morgon, ja.” Svarade Justin och flinade stort mot mig. Jag skrattade till och fuktade mina läppar medans jag la upp ägg och bacon på min tallrik. Justin, glupsk som han är, tog pannkakor. Pattie tog upp tillbringaren med Juice i och kollade menandes på mig som nickade. Hon log stort mot mig och vek tidningen för att lägga ner den på diskbänken igen.

“Chaz och Ryan har ringt.. Ungefär 4 gånger. De saknar dig grabben!” Skrattade Bruce och smuttade på sitt kaffe. Justin log stort och nickade. Jag fnittrade till och åt upp det som var kvar på min tallrik med en klunk Juice.

Jag svängde upp på Chaz's uppfart. Emma svalde hårt och sneglade på huset, så jag kramade om hennes hand.

“De bits inte! Tror jag...” Skämtade jag och skrattade högt. Hon svalde hårt och nickade smått. Nervositet är det värsta jag vet.

"Du, ta det lungt." Viskade jag stöttandes och kysste hennes mjukt på pannan. Hon nickade och hoppade ur bilen.

Vi gick snabbt mot hans dörr och innan jag hade hunnit plinga på så öppnade de dörren och hoppade på mig. Emma såg ännu nervösare ut. Chaz och Ryan släppte taget om mig och kollade gillandes på Emma och räckte sedan fram händerna, i samma stund. Emma fnittrade till och kramade om Ryan's först.

"Ryan Butler!" Hälsade han och hon nickade. Jag gick fram till henne och la en hand på hennes midja.

"Det är Buttys." Viskade jag retsamt i hennes öra. Ryan fnös till och gick in i huset. Chaz och Emma blev genast vänner och kom väldigt bra överens. Men Ryan hade tjurat ihop sig i soffan. Jag la ifrån mig godispåsen och gick fram till honom.

"Hey. Vad är det?" Frågade jag milt och han mötte min blick. Hans ögon var små och nästintill

vattenfyllda. Jag blev genast orolig och skakade om honom. Han blängde surt på mig och skakade på huvudet.

"Varför ska du få alla tjejer? Emily gjorde slut med mig... pågrund av dig." Snäste han och jag svalde genast hårt. Ryan hade aldrig varit så kär som han var i Emily.

"Men... Varför sa du inget bro'?" Han suckade och vände bort blicken ifrån mig.

"Som om du skulle bry dig." Han gick upp och ut ur huset. Emma flämtade till bakom mig och jag vred snabbt på huvudet.

"Hans flickvän? För dig? Varför...?" Hennes röst var osäker och darrig. Jag klappade på soffan och hon gick lydigt och satte sig framför mig. Innan jag började berätta så svalde jag hårt.

"Så, du tog tjejens oskuld när du var 15? Alltså innan du var känd? Och hon blev ihop med Ryan, som inte visste något? Jag fattar.." Hasplade hon ur sig när jag hade förklarat allt. Bara av att få höra det av någon annan lät konstigt.

"Mhm..." Hon suckade och kysste mig mjukt på läpparna innan hon gick iväg till Chaz igen.

-

"Hur är det?" Viskade Chaz när vi hade tryckt på "Saw III" Jag suckade och nickade smått mot honom. Ryan satt i fotöljen och surade, vilket fick skuldkänslorna att dyka upp igen.

"Dåligt." Muttrade jag till Chaz som klappade på min axel som tröst. Emma kollade upp på mig och kysste mig mjukt på läpparna. Fjärilarna blev galnare för varje kyss hon gav mig. Kvinnan dödar mig. Ryan gjorde ett tyst kräkljud, vilket fick mig att braka lös.

"Vad är problemet? Får jag inte kyssa MIN FLICKVÄN?!" Han hoppade upp på fötter framför mig och kollade kallt in i mina ögon. Ilskan växte inom mig och jag knöt mina knytnävar.

"Helst inte framför mig. Jag blir äcklad av dig. Och henne." Emma svalde hårt bakom mig och jag tog ett steg frammåt och knuffade till honom.

"Vad sa du?!" Röt jag och fuktade mina läppar. Han hånlog mot mig och knuffade tillbaka.

"Jag..blir..äcklad..av..he-.." Innan han hann avsluta meningen hade jag slagit till honom i ansiktet. Emma skrek till och Chaz kom upp framför mig och knuffade bort mig.

"Justin! Behärska dig!" Snäste han. Jag kände hur hårt hjärtat slog i bröstkorgen och svalde hårt innan jag sprang ut ur huset i den svalkande vinden. Bort från de och problem..

Justin hade redan kommit långt när jag hade försökt springa efter honom. Jag gick trött in i huset igen där Ryan satt med en ärtpåse mot kinden som var blå och svullen. Han mötte min blick och en tår rann ner för hans kind.

"Jag är ledsen Emma... Jag menade det inte. Jag var arg på Justin." Jag nickade lätt och satte mig ner i soffan.

"Jag förstår." Svarade jag lugnt och gäspade högt. Chaz kom in i rummet med ett glas vatten till Ryan, trodde jag, men han räckte över det till mig.

Jag mimade ett tack och svalde en klunk av det svala vattnet. Hela kroppen svaldes ner och Ryan snyftade till.

"Jag skulle aldrig ha tagit ut det på dig.. Eller jag skulle inte ens ha börjat bråka med Justin.." Viskade han skamset och kollade ner på sina fötter. Jag suckade och nickade återigen.

"Jag vet, men det borde du säga till honom. Inte till mig. Jag bryr mig inte så värst mycket." Han svalde hårt och bröt inte blicken ifrån sina fötter. Det smattrade till på fönster rutan och jag vände blicken dit. Det hade börjat regna, men vart var Justin?

-

"Han kommer snart." Mumlade Chaz när det hade börjat åska ute. Men det var jag inte så säker på.

"Nej.. Justin är seriös med sånt." Svarade Ryan sammanbitet och tog en bit choklad och stoppade in den i munnen. Åskan bullrade till och jag kollade stelt upp på den gråa himmeln. Justin, vart är du? Tänkte jag oroligt och började bita på mina naglar.

"Sluta." Sa Ryan i samma sekund som det plingade på dörren. Jag hoppade upp på mina fötter och sprang fram till dörren men blev snabbt besviken....

---

Vem var där?! Omg... haha, det kommer 2 imorgon, hoppas jag!

"Jag gör det, älskar honom alltså." Kenny nickade och log smått mot mig som ett tecken på att han trodde mig. Helt plötsligt plingade Justin's mobil till. Jag ursäktade mig och gick till den. Min hals tjocknade när jag såg vem som hade sms;at honom..

---

Jag slog långsamt upp ögonen. Morgon.. Jag kunde inte sluta tänka på att Justin och Kendra sms:ade? Hade de något ihop? Nej Em, Justin älskar dig. Klockan pep till och jag kände Justin's armar slingra sig runt min kropp. Ett leénde spreds snabbt på mina läppar.
"God morgon." Viskade jag och vände mig om för att sekunden senare möta Justin's fantastiska ögon. Han log stort mot mig och började leka med mitt hår, som såg ut som en buske. Jag gäspade högt och kramade om hans varma kropp.
"Hur mycket är klockan?" Frågade jag trött och la mig ner på Justin's bröstkorg. Han suckade djupt och kysste mig mjukt på hjässan.
"Halv 8..." Jag grymtade ogillandes till och kysste hans sockersöta läppar. Han log stort mot de och fuktade sedan sina läppar. Jag reste mig slött upp ur sängen och gick fram till fönstret. Där utanför stod det fullt med fans och paparazzi's. Hade de inget bättre för sig än att göra livet för Justin till ett levande helvete?
-
*FLYGET MOT STRATFORD, KANADA, GÅR OM 10 MINUTER IFRÅN GATE 20! JAG UPPREPAR, 10 MINUTER*
Justin log smått mot mig och Kenny knuffade oss frammåt, snabbare och snabbare så att jag nästan snubblade på mina egna fötter.
"Ska det bli roligt då? Att skämma ut sig för hela familjen Bieber?" Flinade Kenny och gåshuden växte sig fram på mina armar.
"Påminn mig inte.." Muttrade jag trött och sneglade på honom. Han skrattade högt till och gick fram till Justin som gick några meter framför mig. Jag hatade att behöva göra såhär.. Gå 4 meter ifrån killen jag mest av allt vill kyssa.. Hålla om och gosa med. Paparazzi's förstörde pratiskt taget kändisars liv. Seriöst.
Justin föste in mig i flygplanet. Jag gick och slog mig ner bredvid ett fönster och vände sedan på huvudet för att sekunden senare mötas av Justin's efterlängtade läppar. Han la en hand på min nacke och tryckte mig närmare honom. Jag hade aldrig känt mig så lycklig i hela mitt liv.
"Så, vi ska till din mormor och morfar eller?" Hasplade jag ur mig när vi var i luften. Han mötte min blick och fuktade, återigen, sina läppar.
"Ja, först. Sen ska vi till Winipeg hos min pappa och syskon. Eller så skulle de komma till Stratty, jag vet inte!" Jag fnittrade till.
"Stratty? Har du gett din hemstad ett smeknamn? Vad gulligt!" Justin's kinder ändrade snabbt färg till en ljusröd och han kramade om min hand. Jag drog ett djupt andetag innan jag lutade mig ner mot hans axel. Alltin kändes bara helt... perfekt.

Jag sökte med blicken på flygplatsen efter morfar och mötte tillsist hans gröna ögon. Han log stort mot mig och vinkade. Jag började genast springa mot honom, och när jag var framme drog han in mig i en omfamning.
"Min lilla pojke har blivit så stor! Å, jag har saknat dig!" Sa han mjukt och drog med handen över min rygg. Jag log större mot honom.
"Jag har saknat dig mer morfar." Han dunkade till mig i ryggen och kollade sedan på Emma som log stort mot honom.
"Och vem är denna förtjusande dam?" Skrockade han och log stort mot Em.
"Emma! Det är ett nöje att äntligen få träffa dig Mr. Mallette." Morfar viftade avböjande med handen och kramade om henne.
"Nöjet är på min sida. Och kalla mig Bruce, här i Canada har vi inget sådant trams som "Mr" och "Mrs" Skrattade morfar och lyfte upp min väska. Jag började inte fnattra om att han inte skulle ta den, för morfar är väldigt svårövertalad. Väldigt.
-
"Hallå?" Ropade jag ut när vi kom innanför dörren. Det luktade köttfärsås i hela huset och ett klingande skratt hördes ifrån vardagsrummet. Jazzy? Jag släppte ner väskan och gick ut ur hallen. Jazzy kom springandes mot mig med vingliga ben och hoppade sedan upp i min famn.
"Bieber! Bieber!" Tjöt hon förtjust ut och skrattade högt. Jag kramade hårdare om henne och snurrade lätt runt.
"Jag har saknat dig Jazzy!" Sa jag milt när hon stod på egna ben. Hon nickade och gick oblygt fram till Emma för att slå armarna kring hennes ben.
"Hej! Jag är Jazzy!" Log Jazzy och lutade sig långsamt tillbaka för att kunna se upp på Emma's ansikte.
"Och jag är Emma!" Fnittrade Emma till svar och lyfte upp Jazzy i sin famn. Hon granskade farcinerat Em's ansikte och nickade sedan gillandes.
"Jag gillar dig! Du är vacker!" För att bara vara 4 var Jazzy vädligt smart. Och det menar jag. Jag lämnade Em och Jazzy och gick istället ut till Pappa som satt och pratade med mamma. Han log stort mot mig när jag kom in i rummet.
"Där är min kille!" Utbrast han och reste sig upp för att kunna krama om mig. Det var ett riktigt kramkalas idag!
"Hey pappa! Jag har saknat dig.." Han nickade och slog sig ner i soffan med ett nöjt leénde på läpparna igen. Jag suckade djupt och kände två armar kring min mage. Emma..
Jag snurrade runt och möttes av två underbara läppar. Pappa skrattade högt till och Em bröt genant kyssen.
"Hej! Jeremy, Justin's pappa." Hälsade pappa och log stort mot Emma. Hon nickade och stoppade ner händerna i fickan, så jag gick fram till henne och la två händer på hennes höft, samt min haka på hennes axel. Hon drog ett djupt andetag innan hon presenterade sig själv.
"Emma. Justin's... flickvän?" Sa hon osäkert och jag kände genast hur jag blev kall inom mig. "Flickvän?"
Äh Justin, strunta i det. Lägg ingen onödig uppmärksamhet på det, för det kommer bli fel och ni kommer börja bråka.

Justin tog med mig upp till hans rum. Hela rummet var blått och hade hockey grejjor i det. Jag skrattade till när jag såg den lilla sängen och pekade på den.
"Hur får du plats där?" Justin fnös till och ryckte på axlarna med ett självbelåtet leénde på läpparna.
"Du får nog plats där!" Skämtade han. Jag kollade förnedrande på honom och gick och la mig ner i den lilla sängen.
Som Justin hade sagt, så passade jag. Men bara med marginal. Han skrattade nöjt och la sig ner över mig i sängen över mig. Jag kunde knappt röra på mig.
"Kyss mig." Viskade jag. Han kollade ner på mina läppar och kysste mig ömt på läpparna. Kyssarna gick snabbt över till grovhångel och vi hörde en lätt harkling bredvid oss.
Jag ryckte snabbt till och avslutade kyssen. Det var Bruce som hade kommit in med våra väskor och ett snett leénde på läpparna.
"Middag snart. Din mormor är upptgen i köket, men hon längtar efter att få träffa er." Med de orden lämnade han oss och jag ville bara sjunka igenom gjorden. Vad hade hänt?
"Justin..." Mummlade jag generat ut. "De hatar säkert mig nu. Åh..." Han suckade och kysste mig lätt på nästippen.
"Nej då! De älskar dig, nästan lika mycket som jag." Flinade han och kramade om min hand, men gick sedan över till allvarliga Justin.
"Du.. vill du vara mig flickvän eller? För du verkade lite tveksam förut.." Hans röst darrade lätt till.
"Jag visste ju inte om du ville vara min pojkvän, så jag visste inte vad jag skulle säga." Försvarade jag mig och han sken upp lite.
"Så, vill du vara min flickvän?" Jag bet mig löst i läppen och nickade sedan.
"Mer än någonsin." Svarade jag glatt och han kysste mig återigen då Pattie's röst störde oss.
"Middag!" Ropade hon och vi hörde Jazzy's röst tjuta till glatt. Justin log stort mot mig och drog sedan ner mig i köket. Hur ska jag överleva? Tänkte jag nervöst när vi kom in i köket.
-
"Så, Emma va?" Sa Diane lugnt och log milt mot mig. Jag svalde innehållet i min mun och skulle precis svara när Jazzy gjorde det åt mig.
"Ja! Visst är hon vacker? Som en prinsessa." Sa hon drömmande och fnittrade gulligt till. Jag drog med handen över hennes ljusbruna hår och fuktade mina läppar. Diane skrattade lätt till och tog en klunk vatten. Justin kramade hårdare om min hand under bordet och jag såg hans lena leénde i ögonvrån.
"Så, vad händer imorgon ungdommar?" Skämtade Pattie och höjde frågandes på ögonbrynen mot oss. Justin svarade snabbt.
"Ryan och Chaz ville gärna träffa oss, så det är nog planen." Hon nickade gillandes och middagen fortsatte. När klockan var runt halv 6 så skulle Jeremy och Jazzy åka.
"Barnvakten håller på att få krupp på Jaxon!" Skrattade Jeremy och drog på Jazzy sin rosa jacka. Hon kramade om alla och sedan gick de. Vi gick in i vardagsrummet och Justin drog ner mig i sin famn när han hade sattit sig ner i soffan. Han gosade ner sig i mitt hår och minuten senare somnade jag.

---

Whoop! De är i CANADA LAND! Hahaha, vad kommer hända? Hur kommer Ryan och Chaz reagera på Bieber's nya tjej? Är hos min syrra, men mer kommer imorgon om...
...NI KOMMENTERAR SÅ ATT DET RYKER, FÖR ATT..EH... JAG ÄLSKAR ER SÅHÄÄÄR MYCKET! :D

Jag sprang mot vårat rum och drog ut lite kläder ur min byrålåda som jag tryckte ner I  väskan. Tårarna sprutade ner för kinderna. Hur kunde du ha varit så dum?!

När väskan var full så slängde jag över den på axeln och sprang ut ur rummet, och sedan skolan. Jag fortsatte mot bilen men kom sedan på att Emma hade fått bilnycklarna. Bussen åkte förbi och jag började springa mot den. Busschaufören stannade och log stelt mot mig.

“Du har tur du, jag stannar inte jämt.” Jag nickade tacksamt och betalaade för min biljett innan jag gick och satte mig längst bak med en suck. Vart ska du Fred?

-

Jag sprang mot vårat rum och drog ut lite kläder ur min byrålåda som jag tryckte ner i väskan. Tårarna sprutade ner för kinderna. Hur kunde du ha varit så dum?!

När väskan var full så slängde jag över den på axeln och sprang ut ur rummet, och sedan skolan. Jag fortsatte mot bilen men kom sedan på att Emma hade fått bilnycklarna. Bussen åkte förbi och jag började springa mot den. Busschaufören stannade och log stelt mot mig.

“Du har tur du, jag stannar inte jämt.” Jag nickade tacksamt och betalade för min biljett innan jag gick och satte mig längst bak med en suck. Vart ska du Fred?

-

Jag drog upp den ur fickan. Påminnelse att jag skulle äta snart. Toppen mamma! Jag log stelt mot henne och fick ett stort leénde till svars.

"Gå ut du med Kenny, det blir en lång kväll." Sa hon mjukt och fuktade sina läppar. Jag nickade tacksamt och reste mig upp ur soffan med en suck. Kenny gjorde detsamma och vi lämnade rummet minuten därpå.

"Vad är du sugen på?" Frågade han när vi satt i bilen. Jag ryckte på axlarna.

"Kanske Pizza?" Han nickade gillandes och gasade till. Väl framme vid Pizzerian gick vi ut ur bilen och hoppade in i blien 10 minuter senare med varsin Hawaii Pizza. Han körde tillbaka till hotellet och drog mig förbi alla fans och paparazzi's.

"Jävla parasiter." Muttrade Kenny när vi hade kommit in. Ingen av de var "välkommna" in till hotellet nu när jag var här. Jag nickade instämmande och fuktade mina läppar med en suck. Dörrarna stängdes och vi åkte upp till våran våning.

"Så ni äter här?" Frågade mamma när vi kom innanför dörren. Kenny log stort mot mig och drog med mig in i vardagsrummet. En flämtning lämnade min mun när jag såg vem som satt där.

"Selena?" Hon log stort och ställde sig upp.

"Wow Justin, du kommer ihåg mitt namn!" Sa hon ironiskt och la en hand på sin midja. Jag la ner pizza kartongen på bordet och granskade henne från topp till tå. Selena hade kommit hit? Från Italien?

"Vad gör du här?" Hasplade jag ur mig och mötte hennes chokladbruna ögon. En glimt av lycka speglade sig.

"Träffar dig. Och vi ska ju spela in en låt tillsammans till Believe. Kommer du inte ihåg det?" Sa hon med en ledsam ton. Jag svalde hårt och kliade mig nervöst i nacken.

"Jo, hur skulle jag kunna glömma?" Ljög jag och ett stort leénde spreds på hennes glansiga läppar.

Läppglans var hennes bästis. Jag såg mammas bländade leénde i ögonvrån. Selena hade alltid varit hennes favorit, vad jag än skulle säga.

"Så, hur har ni det?" Fick Selena ur sig för att bryta den stela tystnaden. Mamma satte sig ner bredvid henne i soffan och började babbla om allt mellan himmel och jord medans jag och Kenny högg in på Pizzorna. Jag och Selena i samma studio? Never.

-

"Ska vi dra?" Sa Selena nöjt och log smått mot mig och Kenny. Jag höjde förvånat på ögonbrynen mot henne.

"Ska du med på konserten?" Hon fnös till och viftade med handen som om jag vore luft helt enkelt.

"Ja? Vad tror du, såklart jag ska med!" Skrattade hon och la en hand på min axel. Jag rös till av obehag och ryckte till så att hennes hand föll av.

"Kom då." Mumlade Kenny och log förstående mot mig. Jag nickade menande och gick ut, hack i häl med Selena, ur rummet.

Selma kom glatt gåendes mot mig och Ken som satt på gräsmattan på den stora skolgården. Det var sol idag iallafall, men kallt. Ken drog upp sin kaffe termos till munnen och smuttade lätt på det svarta kaffet när Selma kom och satte oss ner bredvid oss.

"Fatta, vi blir tvingade att ha bild utomhus. Nu liksom!" Utbrast hon ogillandes och rynkade näsan åt de gråa molnen som närmade sig skolgården. Ken grymtade instämmande till. Jag kollade ner i mitt block och började skissa på träden och de gråa molnen över de. När jag hade suttit där ett bra tag kom Mrs. Selta upp bakom mig och hummade gillandes mot min bild.

"Jätte fint Emma! Du är duktig du!" Sa hon stolt och klappade till mig på axeln innan hon fortsatte runt i folkmassan som satt på filtar lite här och var. Ken suckade djupt och suddade för 10:nde gången. Jag skrattade till och log stort mot henne, men fick en ilsken blick till svar.

"Vad?" Snäste hon otåligt. Jag flinade stort och ruskade på huvudet så att mitt svarta hår la sig framför ansiktet.

"Inget." Sa jag och gjorde mitt bästa för att kväva mitt skratt. Hon huttrade till och blängde ner i sitt block.

-

"Kom igen nu klassen! Ordning!" Ropade Mrs. Selta när vi hade gått in. Regnet hade kommit minuten efter jag hade blivit klar med min teckning. Selma suckade och tryckte in ett tuggumi i sin mun, som hon sedan smackade på.

"Så, har ni förstått vad läxan går ut på?" Selma suckade högt och nickade trött mot Mrs. Selta. Hon log gillandes mot klassen och lät oss gå någon minut innan klockan ringde. Jag tryckte ner böckerna i väskan och gick med snabba steg mot mitt skåp. Selma kom upp bredvid mig och pekade på sin mobil.

"One Direction... Åh, jag dör!" Stönade hon gillandes och nynnade till en låt. Säkert deras. Jag skrattade högt för mig själv och slog upp mitt skåp då ett brev ramlade ut. Va? Jag plockade upp det och såg Fred's trubbifa handstil på framsidan.

"Till: Emma Snow." Stod det med tjocka bokstäver. Jag svalde hårt och tryckte in väskan och sprang iväg och in på vårt rum. Jag slog mig ner i min säng och rev snabbt upp brevet.

-

"Emma... När du läser det här så har jag antagligen rymt ifrån er. Självmord var ett alternativ, men då skulle jag aldrig kunna träffa dig igen. Jag älskar dig som sol älskar himmel. Men jag älskar Kendra också. Hälsa henne det. Jag saknar er... Det är ensamt här.. Ute i skogen... Skolan var en välsignelse, och sen träffade jag dig! Men när allt blev kaos orkade jag inte längre... Mitt liv var nästan över kändes det som. Jag tror jag antagligen kommer gå till närmsta tåg station och ta första bästa tåg tillbaka till Iowa. Där mamma och pappa finns. Jag orkar inte längre helt enkelt. Bilnycklarna ligger här i kuvertet, den är din! :)

Något vått droppade ner på brevet. Jag grät. Han hade redan bestämt sig för att lämna oss... Men en sak var säker, jag ska gå till botten med mordet på Fred.

Jag avlsutade låten och sprang ut bakom scenen där Selena mötte mig i en lång kram. Jag avbröt den och kollade in i hennes ögon.

"Vad gör du? Vi är över Sel, låtsas inte som något annat." Varnade jag henne och gick in i min loge där Carin väntade på mig. Hon plockade fram nya kläder till "Down To Earth." Jag drog snabbt på mig de och sprang sedan ut på scenen.

-

"I LOVE YOU GERMANY!" Skrek jag ut i mickrofonen innan jag sprang ifrån alla skrikande fans, bakstage. Alla mötte mig med stora leénden och applåder. Men vart var Selena? Jag hörde högt introt till "Hit the lights" Åhnej.

Vad gör hon nu? Hennes röst strömmade ut i högtalarna och fansen började skrika högre.

Hon log stort mot mig och vinkade ut mig på scenen. Men jag skakade på huvudet. Scooter tryckte in en mickrofon i min hand och knuffade ut mig på scen. Selena kollade allvarligt på mig och jag kände blickarna brinna från fansen, så jag började sjunga.

"Tack Tysklaaaand!" Ropade Selena glatt ut och gick fram till mig med en hand på min nacke innan hon tryckte sina läppar mot mina.

---

SEENT! I KNOW!

“Justin?” Flämtade jag förvånat. Justin log stort och nickade. Jag muttrade till och böjde mig ner för att att ta upp min mobil.

”Gå och lägg dig mamma, jag ska också göra det.” Ljög jag och log uppmanande mot henne. Hon nickade trött och gick ut ur mitt rum till gästrummet.

Kenny sov i rummet som mamma annars sov i. Klockan på nattduksbordet sken ”03.19” med röda bokstäver. Jag suckade och drog på mig en ny t-shirt och mjukisbyxor innan jag la mig ner i sängen igen och försökte somna om. Det var misslyckande.. Klockan 03.36 så pep min mobil till. Jag greppade snabbt tag om den och klickade upp sms:et. Varför skickar hon sms nu?

---

Jag suckade djupt och rynkade på pannan när Ken väckte mig. Hon log smått mot mig och jag sneglade på Fred´s säng. Han var inte hemma än.. Jag började bli orolig, på riktigt.

"Dags för skolan." Mumlade Ken och klappade på min säng. Jag blundade hårt och skakade på huvudet.

"Nej." Hon snörpte på munnen och la en hand på min panna.

"Mhm. Du är rätt varm, så stanna här då. Jag kommer förbi på lunchen." Sa hon. Jag skakade långsamt på huvudet.

"Nej då, det behövs inte." Utbrast jag och sträckte fram händerna.

"Jo." Insisterade hon.

"Nej." Svarade jag kort och kollade allvarligt på henne. Hon gav upp med en suck och nickade.

"Aja, skaffa fram mat själv då, nu drar jag." Jag nickade smått och slog igen ögonen igen. Någon minut efter att Ken hade gått somnade jag. Och det djupt...

-

Mobilen pep till och jag slog snabbt ögonen.

Klockan var redan halv 12. Usch, du skulle inte ha somnat Emma! Tänkte jag surt och slog av alarmet. Jag klädde snabbt på mig och lämnade sedan rummet. Det kryllade av folk i korridoren, så de hade antagligen lunchrast nu. Jag småsprang ut ur skolan och stötte till i någon. Peter.. Jag log smått mot honom för att inte väcka någon uppståndelse.

"Vart ska du? Varför är inte du på dina lektioner?" Sa han bittert och korsade armarna över bröstet. Jag höjde på ögonbrynen och la en hand på midjan.

"Jag är faktiskt sjuk. Ska gå och köpa värktabletter." Svarade jag snabt och fuktade mina läppar.  Han nickade och rynkade lätt på pannan med ett lömskt leénde.

"Du liknar faktiskt prinsessan av Portugisien, väldigt mycket. Nästan som en kopia. Hon heter Anna Solivante, är det bekant?" Jag svalde hårt och spände fast blicken på honom och skakade på huvudet.

"Nej." Han putade lite med underläppen och kollade ut över skolgården.

"Nähä, för min kompis... Dylan, han var ihop med Prinsessan Lily. Anna's syster. Trodde du kände de." Jag skakade på huvudet och gick snabbt förbi honom. Hur visste han allt det här? Det var något mysko med honom, men jag visste inte vad...

Jag trummade med pennan på pappret och bet mig löst i läppen. Scooter hade tvingat mig att skriva lite mer låtar till det nya albumet. Det var knappast ett glädjetjut som lämnade min mun när han sa det. Jag hade ingen inspiration nu...

"Hur går det?" Frågade Kenny lågt och log stort mot mig. Jag kollade på Scooter som stod och pratade med Dan lite längre bort. Om 4 dagar skulle jag iväg till Tyskland. I en månad skulle jag vara borta.. En. hel. månad från Emma. Kenny dunsade till mig i ryggen och gick sedan därifrån. Scooter mötte min blick och kom fram till mig.

"Går det bra eller?" Jag suckade och kollade ner på det tomma blocket och sedan på Scooter igen.

"Ser det ut som det?" Fnös jag drygt till svars. Han hajade till och stoppade ner handen i fickan.

"Justin, jag gör inte det här för att straffa dig. Det är mitt jobb att se till att du sköter dig, jag måste göra dig. Jag håller med, jag skulle också gärna vilja åka till ett tivoli istället. Men nu är det så att du är stjärnan och jag fick det här jobbet. Skriv nu." Han gick ut ur rummet. Jag fuktade mina läppar och drog upp mobilen ur min ficka för att klicka upp sms:et från Selena.

"Justin... Jag saknar dig. Snälla ta mig tillbaka. Jag sitter på planet från Italien nu, det finns ingen återvändo. Ta tillbaka mig, eller lämna mig. Det är ditt beslut... Jag är framme i LAX runt halv 4 imorgon. Ses då hoppas jag. Om inte, vänder jag. XX Sel."

Hon gav mig grymt mycket skuldkänslor och gick mig snart på nerverna. Jag älskar henne inte, Jelena är slut om hon inte har fattat det än!

Jag klickade sedan snabbt upp twitter och följde några innan jag tweetade snabbt.

"Chillin' in tha Studio and writing... Not on top. #Peace!"

Mamma kom in i rummet med en skål sallad. Hon satte sig ner framför mig vid bordet och sköt över den.

"Ät." Manade hon och log stöttande. Jag la ifrån mig blocket och åt ofriviligt. Salladen hade ingen smak.. För min mun, var det som att äta papper. Tort och smaklöst.

"Hur går det med det här då?" Fortsatte hon och nickade mot blocket. Jag suckade och himlade med ögonen.

"Kan alla sluta fråga det? Ni ser väll att jag inte har skrivit något." Hon spände blicken i mig.

"Inte den attityden Justin Drew Bieber!" Hon använde hela mitt namn, så hon var arg. Eller snarare små sur.

"Jaja.." Muttrade jag bara till svar och högg till ett till salladsblad och förde det till munnen. Den processen fortsatte tills skålen var tom, och jag mätt.

Jag gick in på affären och tog ner en Ben & Jerry från kylen innan jag gick till kassan och betalade. Med snabba steg gick jag sedan tillbaka till skolan och in på vårt rum. Fortfarande tomt.

Jag låste dörren efter mig och slängde ner glassen i sängen och gick in i badrummet för att ta en dusch. När jag var klar tog jag på mig ett par mjukisbyxor och en svart hoodie och la mig ner i sängen med laptopen i knäet. Lika bra att slötitta film innan Ken kom hem.

-

Jag slog långsamt upp ögonen och sneglade på klockan. Redan halv 7! Vart är de? Ken och Fred sågs inte till i rummet. Det här var creepy... Jag greppade tag om mobilen och slog Kendra's nummer. Inget svar. Jag provade med Fred's men fick inte heller något svar. Det var något som var fel...

Fred hade varit borta i 2 dygn snart, så jag kunde ju ringa till polisen. Jag skulle precis slå 911, när dörren öppnades och mobilen föll till golvet.

---

Inte så långt. Har migrän och mår piss. Hoppas ni blir nöjda iaf.. Ska försöka med 2 imorgon.

”Hey.” Log jag milt och kramade lätt om honom. Fjärilarna blev som galnast i magen och Justin släppte taget.

”Så, vad ska du ha?” Frågade han snabbt och mötte min blick.

”Toffe.” Sa jag mjukt och blinkade med ögat mot honom. Hans kinder fick en ljusröd nyans och han nickade.

”Jag går och beställer.” Jag nickade och kollade ut genom fönstret. Peter stod på andra sidan gatan.. Följde han efter mig? Nej, han stod och pratade med någon… Va?!

---

Dylan? Jag kände hur benen började darra.    De kände varandra?

”Häär!” Flinade Justin och räckte över yohgurten. Jag log smått mot honom och kollade tillbaka. De var borta.

”Vad är det?” Frågade Justin lugnt och log smått mot mig. Jag mötte hans fantastiska ögon och ryckte på axlarna.

”Inget, tyckte jag såg någon jag kände bara.” Han nickade och stoppade in sin sked i munnen.

”Ska vi köra 5 frågors leken?” Frågade han helt plötsligt och jag nickade smått. Varför inte?

”Okey.. eh, vart kommer du ifrån?” Började han.

”Portugisien, du?”

”Kanada, stratford. Ehum… Är du singel?” Han började rodna.

”Ja, är du singel?” Han skrattade.

”Sluta upprepa mina frågor! Men ja, 100% singel. Lyssnar du på min musik?” Jag rynkade ogillandes på näsan.

”Euw, nej. Sportar du?” Han nickade.

”Fotboll, basket och hockey faktiskt. Gillar du mig?” Jag svalde hårt.

”Som vän, hur många tjejer har du haft?”

”Runt 5. Det var alla frågor.” Jag nickade och svalde yoghurten jag hade i munnen. Dylan och Peter? De kände varandra?

-

”Ska vi gå på bio?” Föreslog jag och nickade mot biografen. Han nickade lätt och började gå dit. Vi beställde två biljetter till en film och köpte popcorn.

”Kom.” Han drog med mig in på biografen. Det var inte en människa där.

”Vad är det här?” Frågade jag förvånat. Han kollade djupt in i mina ögon och la två fingrar på mina läppar. Jag bet mig löst i läppen och kollade upp på bio duken. Justin’s ansikte dök upp. Hans film var det här.

Jag log som ett fån igenom hela filmen och sneglade på Justin då och då. Usch, så vacker.. Eftertexterna rullade upp. Vi reste oss upp, men då snubblade jag såklart. Över Justin. Hans ansikte var en millimeter ifrån mitt. Jag kollade ner på hans läppar och vred sedan på ansiktet. Justin harklade högt och föste ut mig ur biografen.

”Hur mycket är klockan?” Frågade jag trött. Han drog upp sin mobil och log stort mot mig.

”Halv 10.” Jag nickade och gick mot Kenny som stod 5 meter ifrån oss.

”Ska du ha skjuts Emma?” Frågade han och jag skakade på huvudet. Justin fnös.

”Såklart du ska, kom.” Insisterade han . Jag fuktade mina läppar och hoppade in i bilen efter Justin.

”Det var trevlgt ikväll.” Fick jag fram och kliade mig nervöst i hårbotten. Justin nickade och la ner sin hand. Den snuddade min och det brände till. Varför kände jag såhär? Killen jag bara hade känt i 2 veckor var jag kär i…

”Framme!” Sa Kenny och log mot mig i backspegeln. Jag mimade ett ”Tack.” Och vände mig mot Justin,

”Vi ses?” Han nickade och kysste mig mjukt på kinden. Fjärilarna bubblade upp och jag tog ett djupt andetag och hoppade ut ur bilen.

Bilen brummade till och körde sedan iväg. Det här var ingen dejt? Nej, det var två kompisar som hade gått ut med varandra bara. Jag gick in i skolan och suckade djupt när jag gick mot mitt studentrum.

”Vart har du varit?” Peter.. Jag ignorerade honom och gick in i mitt rum med en smäll. Han hade ingenting med mig att göra, så jag tänkte inte prata med honom. Han kände Dylan, och hade antagligen hört talas om Lily. Men vem var han egentligen?

Jag vred av vattnet på duschen och virade en handduk kring min midja, samt borstade tänderna. Mina ögon var röda och hade lila påsar under de. Jag var trött för att vara ärlig. Kenny knackade lågt på dörren.

”Kommer.” Mumlade jag och spottade ut löddret ur munnen och sköljde av tandborsten innan jag öppnade dörren och gick ut till Kenny. Han log smått mot mig och nickade mot min garderob.

”Jag har packat upp.” Jag log tacksamt mot honom och tog fram ett par mjukis byxor och en ljusblå    t-shirt. Jag drog på mig ett par kalsonger och sedan kläderna och gick ut till Kenny som satt och kollade på tv.

”Är det något roligt du kollar på eller?” Frågade jag och gäspade högt. Han skakade på huvudet och mamma kom in i lägenheten.

”Hej Kenny. Och Justin.” Sa hon trött och log smått mot oss innan hon också slog sig ner i soffan. Ingen brydde sig direkt om vad som gick på tv, vi bara satt där och kollade. Animal planet var inte direkt min favoritkanal.

”När ska vi upp imorgon?” Gäspade Kenny och blinkade trött mot mig och mamma.

”Ni är lediga imorgon killar.” Svarade mamma nöjt och lutade sig tillbaka i soffan. Jag log stort och nickade trött mot henne.

”Bra, jag tror jag bara kommer vara hemma eller något. Om 2 veckor ska jag till pappa.” Mamma nickade och reste sig upp.

”God natt.” Mumlade hon och lämnade vardagsrummet med en vindpust. Jag sneglade på klockan och reste mig också upp.

”God natt Kenny, sov gott.” Sa jag och gjorde vår handshake.

”Du med Justin.” Svarade han och stängde av tv;n. Det blev helt mörkt och tyst i lägenheten när jag lunkade mot sängen och la mig ner under täcket. Äntligen… tänkte jag trött och somnade snabbt därpå.

-

*Emma log stort mot mig och drog av mig min t-shirt. Mitt hjärta bankade hårdare innanför bröstet och jag bet mig löst i läppen. Hon kysste mig ömt upp och ner över bröstet och ett stön lämnade min mun. Hon log belåtet mot min hud och drog sig ner mot kalsongkanten. Jag andades djupt ut och in och kände hur den började bli hård.

”I like it,” Flinade Emma och drog av sig sina VS trosor. Jag log stort mot henne och stönade till när jag kom in i henne. Hon kysste mig passionerat på läpparna och lekte med min tunga. Jag la en hand på hennes nacke och tryckte henne närmare mig. Jag fick inte nog av hennes sockersöta läppar, utan tryckte de hårdare på mina. Hon avbröt kyssen och kollade ner på mig. Men det var inte Emma.

”Selena?!” Hon skrattade utan glädje och kysste mig igen..*

Jag slog snabbt upp ögonen. Mardröm… Solen hade inte gått upp än, den var bara 03.15… Jag blundade igen och kunde verkligen inte somna om, så jag reste mig upp och drog av mig mina svettiga kläder och hoppade in i duschen. Jag vred på vattnet och sänkte värmen. Jag var redan varm så att det räckte. Det knackade lätt på dörren och jag vred av vattnet.

”Hallå?” Mamma var vaken.. Jag suckade djupt och virade en handduk runt midjan innan jag öppnade dörren.

”Gå och lägg dig mamma, jag ska också göra det.” Ljög jag och log uppmanande mot henne. Hon nickade trött och gick ut ur mitt rum till gästrummet.

Kenny sov i rummet som mamma annars sov i. Klockan på nattduksbordet sken ”03.19” med röda bokstäver. Jag suckade och drog på mig en ny t-shirt och mjukisbyxor innan jag la mig ner i sängen igen och försökte somna om. Det var misslyckande.. Klockan 03.36 så pep min mobil till. Jag greppade snabbt tag om den och klickade upp sms:et. Varför skickar hon sms nu?

---

Vem sms:ade Bieber mitt i natten? Mardröm...? Hm, will it come to an end?! :P

KOMMENTERA BABES! JAG BLIR JÄÄÄÄTTEEE GLAD! :')

Han hatade mig… Great!

”Ska vi inte gå dit?” Jag skakade på huvudet och tog en klunk mjölk.

”Han måste få vara ensam ett tag.” Svarade jag och log snett mot Ken. Hon suckade lätt och putade med underläppen. Helt plötsligt vibrerade min mobil till. Jag kramade snabbt upp den och kollade ner på skärmen. Mitt hjärta tog ett skutt. ”JUSTIN RINGER DIG”

---

”Hallå?” Svarade jag snabbt och kollade menandes på Ken som log stort.

”Hey Emma..” Mumlade han nervöst.

”Justin?”

”Jag… Får jag prata med Kendra?” Jag kollade förvånat på Kendra som snabbt tog imot telefonen.

”Hallå? Hej Justin. Mhm? Japp.. Aha! Hon med. Jag lovar. Okej. Om 3 dagar? Mhm.. Det blir bra. Japp. Hejdå.” Hon räckte över mobilen till mig och började äta.

”Vad var det där om?” Frågade jag förvånat och skrapade upp det sista på min tallrik. Hon log lömskt mot mig.

”Inget. Privata saker bara. Klar!” Sa hon snabbt och reste sig upp. Jag reste mig upp och gick efter henne mot vårat rum. Fred var inte här än. Jag tog upp mobilen och svalde hårt innan jag skickade iväg sms:et till Justin.

”Justin, du kanske hatar mig. Men snälla, kan vi börja om? Som vänner?, Em”

Svaret kom sekunden efter.

”Jag hatar inte dig Em. Jag trodde du hatade mig? Men såklart, när jag kommer tillbaka till LA så startar vi om. Vänner? :), Bieber” Jag log stort åt sms:et och knappade in mitt svar.

”Alltid.” Ken log stort mot mig och nickade mot telefonen.

”Vem sms:ar du med?” Det brände till på mina kinder och jag kollade ner på mina händer.

”Aha, Bieber!” Flinade hon och fnittrade till. Jag nickade och mötte hennes blick.

”Jag gillar honom, men jag kan inte hoppa såhär. Från att hata, till att älska. Det är dumt. Vi ska starta om. Som vänner!” Hon nickade nöjt och slog upp laptopen.

”Sophie?” Andades jag ut och hon nickade glatt. Jag log större och sneglade på laptopen i hennes knä.

”Får jag kolla på?” Hon nickade igen och klappade på platsen bredvid henne. Jag gick snabbt dit och satte mig ner. Datorn började ringa och Ken godkände samtalet. En söt liten flicka med chokladbruna ögon som smälte in precis till hennes bruna lockar dök upp på skärmen. Hon log stort med flera små tänder.

”Mamma!” Utbrast hon och skrattade ett klingande skratt. Ett leénde spreds på mina läppar och jag såg Kendra’s stora leénde i ögonvrån.

”Hej Gumman! Jag saknar dig.” Flickan nickade och log större. Hur mycket var klockan i Philadelphia nu? Klockan här var kvart i 7, så där kanske den var kvart i 6? Kendra fortsatte med samtalet då jag kom på att jag hade simträning. Jag greppade tag i handduken och  började springa mot poolhuset. Träningen var i full gång när jag kom dit, andfådd.

”Ms. Snow! Varför är du sen?” Frågade Coach Loopy med sträng röst. Jag rynkade pannan och svarade snabbt innan jag gick in i omklädningsrummet och bytte om.

Vi är vänner. Det är en bra start Justin. Mamma kom och satte sig ner bredvid mig i soffan och sänkte ljudet på MTV.

”Hur gick med med tjejen då?” Frågade hon milt och drog med handen över mitt hår.

”Bra. Vi ska starta om… som vänner.” Hon nickade nöjt och log stolt mot mig.

”Det är en bra start gubben.”

”Jag vet.” Mumlade jag trött och sträckte på mig i soffan. Hon log stort mot mig och kollade in i sovrummet.

”Äh, jag går och lägger mig nu. Ses imorgon, jag väcker dig runt 8?” Jag sneglade på klockan. Den var redan halv 1. Jag nickade och slog av tv:n för att följa med mamma in i sovrummet. Minuten därpå hade båda två somnat.

3 DAGAR SENARE, LA IGEN;

Kenny släppte ner väskorna med en duns och log stort mot mig.

”Äntligen hemma.” Jag nickade och kollade ner i mobilen. Ett nytt sms från Emma.

”Hemma än?! :D Ska vi ses? Vi kan väll mötas på FroYo? XX” Jag log stort åt sms:et och klickade på svara.

”Kom nyss innanför dörren girl! Men sure, ses där om 10! XX” Jag tryckte ner mobilen i fickan och vände mig om mot Kenny som hade slagit ner sig i soffan.

”Gör dig inte bekväm. Vi ska dra till Frozen Yohgurt.” Han suckade högt och reste sig upp för att följa med mig ut ur huset. Det kryllade med pap’z utanför huset. Kenny tryckte fram mig och sedan in i bilen. Paparazzi’s är som kackerlackor, dör aldrig ut. Och de förökar sig, snabbt.

Jag hoppade med fingrarna på bordet. Dörren plingade till och Justin log stort mot mig.

”Hey.” Log jag milt och kramade lätt om honom. Fjärilarna blev som galnast i magen och Justin släppte taget.

”Så, vad ska du ha?” Frågade han snabbt och mötte min blick.

”Toffe.” Sa jag mjukt och blinkade med ögat mot honom. Hans kinder fick en ljusröd nyans och han nickade.

”Jag går och beställer.” Jag nickade och kollade ut genom fönstret. Peter stod på andra sidan gatan.. Följde han efter mig? Nej, han stod och pratade med någon… Va?!

---

Blev lite kortare! :D

KOMMENTERA FÖR MER! :D

”Den där blicken känner jag igen, vad är det?” Skrockade jag och lutade mig, mätt och belåten tillbaka i soffan.

”Jeanny skickade en bild. På lillgrabben.” Han log stort och räckte över mobilen till mig. Det var en bild på Kenny’s son när han satt och ritade en bild på mig och Kenny. Jag log stort och gav tillbaka mobilen när det knackade på dörren.

”Jag tar det.” Sa jag snabbt och gick mot dörren, för att sekunden därpå öppna den. Jag kunde inte fatta vem som stod där…

---

”Mamma?” Andades jag förvånat ut. Hon log stort och drog in mig i sin omfamning. Jag kramade hårt om henne och drog in hennes ljuva doft.

”Åh, jag har saknat dig så lilla gubben!” Snyftade hon och kysste mig mjukt i pannan. Jag nickade och kramade om henne igen. Kenny log stort mot mig bakom mamma. Jag mimade ett  ”Tack.” och fick en nick till svar.

”Hur har du haft det då, gubben?” Frågade mamma och gick in till soffan. Jag slog mig ner bredvid henne och ryckte på axlarna.

”Bra… eller, rörigt.” Svarade jag och hon nickade förstående.

”Tjejer?”Jag himlade med ögonen som ett ”ja”. Hon fattade det och fuktade sina läppar.

”Ta det lugnt med de.. men förklara nu. Vad är det?” Jag berättade hela historien om Selena, Jenny och Emma. Emma…

”Justin, såhär kan du ju inte hålla på. Jag trodde jag hade uppfostrat dig bättre än att utnyttja tjejer. Du kommer antingen bryta deras hjärtan eller så kommer de gå till närmsta tidning och skvallra.” Varnade hon och kollade djupt in i mina ögon. Jag svalde hårt.

”Mhm… Men hur ska jag göra då? Hon hatar mig redan och jag hatar henne…” Mamma suckade högt

”Justin, hata är ett starkt ord. Har du frågat hur hon känner om det här?” Mumlade hon.

”Nej. Men jag vet det. Vi hatar varandra.” Hon frustade till och reste sig upp.

”Du kan fixa det här själv. Jag har gjort det bästa jag kunde, och du är 18 nu.” Sa hon mjukt och gick in i sovrummet. Kenny kollade medlidsamt på mig och nickade sedan mot klockan som redan var tjugo i 4.  Jag suckade djupt och reste mig upp för att lämna hotellrummet och mamma bakom mig.

-

Carin drog in mig i en lång kram när vi var klara i Vita Huset. Det var en gala om WWF och soldaterna i Afghanistan som jag skulle vara med på.

”Hur känner du dig?” Frågade hon och log mjukt mot mig. Jag ryckte på axlarna och tog en klunk vatten av flaskan som Mama Jan hade gett mig.

”Okej Justin, vi ska göra lite sång övningar och sen ska du upp på scen.” Sa Mama Jan snabbt och log stöttande mot mig. Jag suckade trött och nickade. Vi började och höll på i kanske en halvtimme innan jag kunde kliva upp på scen. Tjejerna blev galna och det var kanske 800+ inne i den stora gallerian. Jag började sjunga och log stort mot alla tjejer. De skrek och grät. Det  var en som svimmade också… Jag förstör tjejer. De tar livet av sig för att jag inte märker de, svimmar, svälter sig för att bli smala. En tår lämnade mitt öga och jag drog snabbt bort den och fortsatte sjunga tills låten var slut.

Då var det dags för signering. Kunde inte dagen ta slut snart? En liten flicka i 7-års åldern kom fram till mig och gav mig en lång kram. Jag log tacksamt mot henne och skrev på hennes skiva. Hon kysste mig ömt på kinden och gick sedan tillbaka till sin mamma som kramade om flickans hand och lämnade gallerian.

Jag satt där i kanske 1 timme tills alla var nöja med de de hade fått. Mamma kramade lätt om mig och drog med mig in på en resturang.

”Så, har du ringt tjejen?” Frågade hon snabbt när jag hade fått in min mat. Jag svalde hårt och skakade på huvudet.

”Justin… du måste göra det innan det blir försent! Hon kanske hittar någon annan..” Sa hon milt och rynkade lätt pannan. Jag fuktade mina läppar och tänkte på Emma. Kände hon samma sak som mig? Hade mamma kanske rätt? Det var defenetivt något jag behövde ta reda på..

”Vänta.” Ursäktade jag mig och gick ut ur resturangen och fiskade upp min mobil ur fickan och slog snabbt Emma’s nummer. Sekunden senare svarade hon.

Kendra kollade upp på mig med svullna ögon när jag kom in i rummet. Hon såg helt förstört ut.

”Hur mår du Ken?” Frågade jag lent och fick en grymtning till svar. Dåligt antagligen.

”Det är middag snart, ta en dusch och klä på dig rena kläder så…-” Jag blev avbruten av Fred som kom in i rummet med en Forever 21 påse.

”Här Ken.” Flinade han och räckte över den. Jag suckade högt och blängde på honom.

”Kläder är inte rätt sak nu!” Han skakade på huvudet och nickade mot Ken som tog ut innehållet ur påsen.

”En laptop?” Utbrast hon och log stort. Det var en vanlig, vit Macbook.

”Ja, inte så stort. Men du kan i alla fall chatta och Skype’a med Sophie på den!” Hon log stort och hoppade upp på benen för att stunden därpå slå armarna kring Fred’s hals.

”Tack!” Mumlade hon mot hans axel. Han klappade henne på ryggen och sneglade på mig. Jag undvek hans blick och kollade bara på Kendra som såg överlycklig ut.

”Hoppa in i duschen så tar jag fram kläder till dig.” Sa jag lugnt och log smått mot henne. Hon gjorde som jag sa och gick in i badrummet. Ett litet tag därefter så hörde jag vattnet slås på och gick fram till hennes byrolåda. Fred bäddade hennes säng och la sedan händerna på min midja vilket fick mig att hoppa till.

”Vad fan gör du?!” Väste jag och kollade på honom med uppspärrade ögon. Han kollade ledsamt på mig.

”Va? Du kysste mig, remember?” Jag suckade och slog till honom.

”Du kysste mig!” Kommenterade jag och fortsatte ta fram kläder till Ken och snurrade sedan runt. Han stod fortfarande kvar.

”Ja, men du godkände den.” Mumlade han till sitt försvar och korsade armarna.

”Jag älskar dig Fred.. Men…-” En flämtning hördes bakom Fred. Oh nej! Kendra… Hon kollade besviket på mig. Hur mycket hade hon hört? Jag skulle säga att jag älskade honom.. som bror!

”Så ni är ihop eller?” Sa hon sammanbitet.

”Nej, jag skulle säga att jag älskade honom. Som bror!” Försvarade jag mig. Fred svalde hårt och vände sig om från mig.

”Ursäkta.” Han sprang ut ur rummet med en smäll. Kendra kollade förvånat på mig och tog tag i kläderna för att försvinna in på toaletten igen. Toppen Anna, du är så smart.

-

Kendra och jag slog oss ner vid första, bästa bord i cafeterian med vår mat. Det var korvstroganoff till middag. Halva cafeterian var full medans alla andra åt ute eller hämtmat.

”Så Fred kysste dig? Och han är kär… i dig?” Jag hörde att Ken inte var så förtjust i ideén med mig och Fred. Om jag ska vara ärlig var jag inte det heller. Jag nickade smått.

”Men jag gillar inte Fred.. Jag gillar..-” Kendra avbröt mig.

”Justin.” Sa hon snabbt och mötte min blick. Jag kollade ner i grytan och högg en korvbit med gaffeln.

”Men han gillar inte mig… Han hatar mig och jag hatar honom.” Kendra rynkade lätt på näsan.

”Säg ogilla, ingen människa är hatad.” Muttrade hon ogillandes. Jag nickade och skrattade till.

”Okey, Justin ogillar mig. Och vi skulle ändå aldrig passa som ett par.” Hon suckade och nickade.

”Joho! Ni skulle passa jätte bra!” Flinade hon och svalde ner innehållet i sin mun med en klunk mjölk. Jag ruskade snabbt på huvudet.

”Jag och Bieber? Snälla!” Fnös jag och tog en till tugga Korvstroganoff. Hon nickade och stelnade sedan till. Jag vände mig om och såg Fred komma in i matsalen med rödsprängda ögon. Han hade gråtit…

”Har han gråtit?” Frågade Ken ledsamt och släppte inte Fred med blicken.

”Nej du vet, han har fått något i ögat..” Sa jag sarkastiskt och fick en allvarlig min av Ken. ”Såklart att han har gråtit!” Fortsatte jag snabbt och kollade på honom i ögonvrån. Han satte sig ensam längst bort i cafeterian. Jag hatade att se folk ledsna. Han mötte min blick, men bröt snabbt våran ögonkontakt. Han hatade mig… Great!

”Ska vi inte gå dit?” Jag skakade på huvudet och tog en klunk mjölk.

”Han måste få vara ensam ett tag.” Svarade jag och log snett mot Ken. Hon suckade lätt och putade med underläppen. Helt plötsligt vibrerade min mobil till. Jag kramade snabbt upp den och kollade ner på skärmen. Mitt hjärta tog ett skutt. ”JUSTIN RINGER DIG”

---

Bieber och Snow har känslor för varandra.. Hur ska det gå? Kommer Fred och Ken bli ett par?

KOMMENTERA FÖR MER, I LOVE YOUYOUYOU!! :D

”Halv 11” Svarade han lågt och jag nickade innan jag öppnade byrolådan och tog ut ett par ljuslila underkläder från VS. Jag drog på mig de under handduken och höll sedan upp mitt hår.

”Kan du knäppa?” Fred hoppade tyst upp på två ben och knäppte BH:N. Jag vände mig om och mötte hans fantastiska ögon. Han sneglade på mina läppar och la sedan en hand på min korsrygg och kysste mig ömt.

---

 

En kall dusch träffade mig i ansiktet och jag slog snabbt upp ögonen.

”Kenny!” Röt jag och hoppade upp ur sängen medans jag drog bort vattnet ur ansiktet. Kenny skrattade högy och belåtet när jag drog av mig min dyngblöta t-shirt.

”Det är inte ens roligt..” Muttrade jag och korsade armarna över mitt nakna bröst. Han nickade och log stort mot mig.

”Aja, kom igen Bieber. Du ska till DC!” Flinade han och nickade mot mina reseväskor som stod redo och packade. Jag kollade på klockan som visade 09.36 och snörpte på munnen.

”Och du kunde inte ha väckt mig lite skonsammare?” Han ruskade på huvudet och slängde över en hög med kläder åt mig.

”We’re leaving LA, now Bieber.” Flinade han och lämnade mig själv i rummet. Jag suckade högt och drog på mig kläderna. Kenny då…

-

Jag drog på mig min keps och gick ut ur bilen till havet med paparazzi’s. De fotade och fotade som hungriga pirayor.

”Lägg ner nu va?!” Skrek Kenny och tryckte in mig på LAX. Jag log tacksamt mot honom och drog på mig mina solglasögon medans jag skrev några autografer. Kenny föste iväg mig till gate’n och sedan mot mitt privata Jet.

”Tack Kenny, för att du ”räddar” mig.” Skämtade jag och klappade honom på ryggen. Han nickade.

”Det är mitt jobb Justin, jag gör det för att rädda dig från problem!” Svarade han och skrattade högt. Jag flinade stort mot honom och tog en klunk av min coca cola. Hej då LA, Hej Washington.

Jag stängde snabbt av alarmet och reste mig upp i sängen. Kendra låg fortfarande och sov, men Fred låg yrvaken.

”När vaknade du?” Gäspade jag och kollade frågandes på honom. Han mötte min blick.

”Jag har inte sovit.” Mumlade han och satte sig upp. Jag nickade och drog upp byrolådan och tog fram ett par ljusblåa jeans och en rosa, stickad tröja innan jag gick in i badrummet och sminkade mig. När jag var klar så skakade jag om Kendra lite så att hon vaknade.

”Hur känner du dig?” Frågade jag milt. Hon gnuggade sig i ögonen och suckade.

”Skit.” Jag nickade och reste mig upp med min kaffe termos i handen.

”Okej, jag tar med böcker till dig efter skolan.” Hon nickade och jag gick ut. Mobilen plingade till så jag fiskade upp den ur fickan. Lily?

”Hej Syrran… jag är ledsen för det jag sa. Vi saknar dig. Snälla kom hem? Du är trotsallt prinsessa! Paparazzina härifrån kommer snart hitta dig och ditt liv där kommer bli ett helvete. Snälla Anna, kom hem. Mamma gråter sig till sömns varje natt. Vi behöver dig. XX Lily.” Jag svalde hårt och raderade sms:et. Aldrig att jag tänker komma tillbaka dit. Jag kommer till Jul och sen åker jag. Mitt liv som prinsessa är över… det kommer inte få dras upp igen.

”Emma?” Fred’s röst ekade i korridoren när jag stod vid mitt skåp och hämtade böckerna. Jag sneglade på honom och tog fram gympa kläderna.

”Ja?” Han log stort mot mig och andades tungt.

”Ska vi ta sällskap? Du har väll NO nu?” Frågade han snabbt. Jag skakade på huvudet och pekade på gymnastik påsen.

”Idrott.” Mumlade jag till svars och såg Jenny med hennes gäng i ögonvrån.

”Jaha, men vi ses ikväll då. Jag orkar inte med hämtmat längre, vi käkar middag i cafeterian.” Jag nickade och vände mig om då Selma kom upp vid min sida med ett stort leénde lekandes på läpparna.

”Och du är så glad och optimistisk för…?” Hon fnittrade till och smetade på lite av sitt läppglans på sina fylliga läppar.

”Justin Bieber är i Washington, och pappa är i Washington. Och jag ska till Washington ikväll!” Kvittrade hon och klappade ihop händerna. Jag suckade djupt och höjde på ögonbrynen.

”Selma, förvänta dig inget. Killen är ett svin.” Hon kollade förvånat på mig och korsade armarna.

”Hur vet du det?” Frågade hon bittert.

”Åh Selma, det är mycket jag vet om den killen.” Sa jag snabbt och fortsatte gå mot gymnastiksalen.

-

”Okej allihopa, hopp in i duschen! Vi ses på onsdag!” Ropade Mr. Pillsbury ut över gymnastiksalen. Alla gick trötta mot omklädningsrummet.

Mrs.Montgomery var tydligen sjuk idag, så vi hade vikarie. Men han var defenetivt strängare. Han hade till och med varit med i militären, så inte undra på. Jag slog in låskombinationen och tog ut mina saker innan jag klädde av mig och hoppade in i duschen. Selma tog duschen bredvid min och log smått mot mig.

”Känner du Justin Bieber eller?” Frågade hon helt plötsligt. Jag tvålade in min kropp och mötte sedan hennes allvarliga blick med en skakning på huvudet.

”Nej.. Eller… äh, nej.” Svarade jag snabbt och bet mig nervöst i läppen.

”Det verkade som det när ni hade det där ”Dance Battle’t” Suckade hon och vred av vattnet. Jag nickade och fuktade mina läppar när jag följde Selma’s exempel.

-

Jag tog en bricka och la på en flaska vatten och en ”plastburk” med pastasallad. Fred kom upp bakom mig.

”Hey!” Log han och kramade löst om mig. Jag besvarade stelt kramen och gick och satte mig vid närmsta bord.

”Så, vad är din nästa lektion?” Frågade han sekunden därpå. Jag öppnade vattenflaskan och tog en klunk vatten.

”Matte.” Han nickade och gjorde tummen upp och tog en tugga av sin hamburgare när jag tog upp lite sallad på min gaffel och stoppade den i munnen.

”Jag med.” Sa han sedan med en massa mat i munnen. Jag nickade lätt och tog upp ännu ett salladsblad och mozarella. Och fortsatte tills skålen var slut.

”Sällskap?” Log Fred och nickade mot korridoren. Jag nickade smått och ryckte på axlarna. Gud. Han hade inte släppt det som hände igår. Och jag visste inte hur jag skulle säga att det var ett misstag utan att såra honom.

Jag slog in låskombinationen och tog ut mina matte böcker och lämnade gymnastikkläderna.

”Tuggumi?” Frågade jag Fred och stoppade in ett i min mun. Han skakade på huvudet och stoppade ner handen i fickan.

”Kom nu.” Vi började stapla iväg mot klassrummet och tog våra platser längst bak. Mr. Blanch kom in i rummet och log stort mot oss och rynkade sedan pannan mot mig.

”Vart har du Ms. Banks, Emma?” Frågade han bekymrat och la ned sin pärm på bordet. Jag svalde hårt innan jag svarade.

”Hon mådde inte så värst bra idag, men jag tar med uppgifter till henne.” Han nickade och kollade allvarligt på mig.

”Aja, hälsa henne att krya på sig.” Mumlade han med skrovlig röst och harklade sig högt.

”Justin?” Viskade Kenny i mitt öra och skakade lätt på mig. Jag slog upp ögonen och nickade trött.

”Vi är framme.” Fortsatte han och nickade mot fönstret. Jag kollade ut och märkte att vi stod stilla.

”Mhm.” Mumlade jag trött och reste mig upp. Han räckte över mig min väska och vi lämnade planet till ett regnigt DC. Nu behövde vi i alla fall inte korsa flygplatsen, för det stod en svart Cabriolet här och väntade på oss. Vi hoppade in och chaufören började köra mot vårat hotell. Jobbet som popsensation kan vara riktigt jobbigt ibland. Det var grå mulet och regnade hela tiden. Till och med när vi var hemmastadda i vårat rum. Dörren knackade och Kenny gick för att öppna. Scooter kom in med Alfredo, Carin, Mama Jan och Kenny hack i häl.

”Okey Justin, är du pigg?” Frågade Carin och drog med handen upp och ner över min rygg. Jag gäspade högt som svar på hennes fråga. Hon log stort så att alla hennes pärlvita tänder syntes och nickade mot Mama Jan.

”Vi ska vara i Vita Huset klockan 5 för ett möte med presidenten. Du ska sjunga för någon välgörenhets gala som han ska hålla i, och sen ska du till Washington Square Mall och uppträda, en gratiskonsert med en halvtimmes skrivsignering. Sen ska du till Studion med Mama Jan och träffa Kuk och Usher. Ni ska jobba lite på Believe. Efter det kör Kenny dig till en resturang och sen kan du åka hem. Din dag slutar halv 12, så det är ett bra tag kvar.” Rabblade Scooter upp och jag sneglade på klockan. Den var bara halv 2.

”Kan jag sova lite nu?” Mumlade jag trött. Mama Jan och Freddo log stort mot mig och nickade båda två. Jag log tacksamt mot de och gick in i rummet för att slå mig ner i sängen och sova.

-

Jag klev ur det varma vattnet och lindade en handduk runt min midja. När jag slog upp dörren träffades jag av en kall vindpust, vilket fick gåshuden att titta fram. Kenny hade lagt fram en hög med kläder, och en macka från SubWay samt en Coca Cola. Jag log stort åt mig själv och tog upp mackan. Kyckling och dressing.. Min favorit.

”Tack Kenny!” Ropade jag glatt och hörde ett skratt från vardagsrummet. Jag log större och drog på mig kläderna och tog med mig maten ut till vardagsrummet där jag slog mig ner och åt den.

”Klockan är kvart i 4, så du har ungefär en halvtimmes paus nu. Kolla på tv, Tweeta eller gör det du brukar göra.” Log han mjukt och klappade mig på axeln. Jag log smått mot honom och svalde ner innehålet i min mun med en klunk cola.

Han slog sig ner i fotöljen och plockade upp mobilen med ett stort leénde på läpparna.

”Den där blicken känner jag igen, vad är det?” Skrockade jag och lutade mig, mätt och belåten tillbaka i soffan.

”Jeanny skickade en bild. På lillgrabben.” Han log stort och räckte över mobilen till mig. Det var en bild på Kenny’s son när han satt och ritade en bild på mig och Kenny. Jag log stort och gav tillbaka mobilen när det knackade på dörren.

”Jag tar det.” Sa jag snabbt och gick mot dörren, för att sekunden därpå öppna den. Jag kunde inte fatta vem som stod där…

---

VEM STOD DÄR`?!?!?'

 

KOMMENTERA SWEETIES! :D

”Aja, men det låter konstigt.” Mumlade hon och log stort mot Fred som kom mot oss med två brickor.

-

Vi gick trött in i skolan och började gå mot vårat rum. När vi var 10 meter därifrån såg jag att dörren stod vidöppen. Jag spärrade upp ögonen mot Ken och Fred som också la märke till det. Vi gick långsamt mot dörren och sköt upp den. Fred tände lampan och vi möttes av hen hemsk syn…

---

Hela rummet var vandaliserat. Våra kläder låg på golvet, kuddarna var upprivna, Ken’s laptop var borta. Hela rummet var förstört. Till och med tapeten hade de förstört!

Kendra flämtade till och sprang fram till sin säng. Hon letade överallt efter sin laptop men kunde inte hitta den.

”Lugna dig Ken.. Det är bara en Laptop med en massa läxor på. Lärarna kommer inte döda dig!” Skämtade Fred. Jag stod bara där och kollade på Kendra’s rörande kropp.

”Nej! Det är inte bara läxor där, OK?! Det är viktigare saker!” Röt hon och fortsatte leta. Jag hajade till. Kendra… Ilsken? Så hade jag aldrig sett henne.

”Ken, lugn. Snälla, berätta vad som finns på den där datorn då!” Vädjade jag och kollade medlidsamt på henne. Hennes ögon var vattenfyllda och hon slog sig trött ner på sängen. Jag kollade ursäktande på de och gick mot kafeterian för att göra iordning 3 koppar te. Det var kolsvart i hela skolan… Det var läskigt på ett sätt.

Jag skyndade mig med det och gick sedan med snabba steg tillbaka till vårat rum och gav de sina koppar.

”Så, berätta nu Ken.” Mumlade jag och smuttade på det varma teét. Hon drog ett djupt andetag innan hon mötte min blick och öppnade munnen.

Det jag fick höra var chockerande… Hade Kendra varit med om allt det här? Själv?!

Jag fuktade mina läppar innan jag började prata. Historien spelades upp i mitt huvud…

*Jag log stort mot mamma och pappa som nyss hade kommit upp med frukost på sängen.. Det var min 15-års dag idag.

”Grattis älskling.” Log pappa och kysste mig mjukt i pannan. Jag nickade och sneglade på paketen.

”Öppna de.” Manade mamma med ett leénde som nådde ögonen. Jag log smått mot henne och öppnade försiktigt det minsta paketet. Det var en klocka.. Eller snarare ett armbandsur.

”Kolla på baksidan!” Jag gjorde som pappa sa och vände på uret. Det stod en text där, med snirkliga bokstäver.. ”If you don’t live for now, the time will be useless – Sophie Mellrat, 1934.”

“Åh! Tack!” Utbrast jag och kramade om de båda.

-

Leonie sprang rakt in i min famn när vi möttes på Starbucks. Hon lutade sig tillbaka och kysste mig på kinden.

”Grattis gumman! 15 år, huh?” Flinade hon och kletade på lite mascara innan hon räckte över en VS påse.

”Åh Leo, du hade inte behövt.” Hon blinkade med ögat och slog lätt till mig.

”Äh.. Det var väll inget! Vem vet, de kanske kommer till användnig ikväll?” Mina kinder brändes till. Hon snackade om Josh..

”Nej, det tror jag inte. Jag kan inte bli av med min oskuld nu!” Sa jag smått generad.

”Jo då, jag har ju blivit av med min?!” Skrattade hon och beställde en Latte. Jag tog en kopp kaffe bara.

”Kaffe? Seriously Ken? Du är 15! Släpp loss lite!” Uppmanade Leo mig, men jag skakade bara på huvudet.

”Nja… Ikväll.” Hon nickade nöjt och log mot Mona som kom mot oss med våra koppar.

”Grattis på födelsedagen Kendra.” Viskade hon blygt. Leo blängde surt på henne och viftade med handen.

”Snälla du, prata inte med oss.” Snäste hon och log smått mot mig. Mona kollade ner på sina händer och gick iväg till kassan.

”Du kunde väll ha sagt det lite vänligare? Eller bara ha struntat i det?” Leo lyssnade inte på vad jag sa, utan tog en klunk av sin latte och rynkade ogillandes på näsan.

”Euw..” Gnällde hon och grävde i sin väska innan hon hittade vad hon letade efter. Det var en plunta. En sprit plunta. Hon kollade runt i cafeét innan hon hällde i den genomskinliga vätskan i sin kopp. Hon sneglade på mig.

”Ska du ha?” Jag svalde hårt och skakade på huvudet.

”Nej tack.” Svarade jag stelt och hon ryckte lätt på axlarna och tog en klunk av sin latte, med sprit.

”Det var bättre.” Kvittrade hon och log stort mot mig, så att alla hennes pärlvita tänder syntes. Var det verkligen den? Bättre?

-

Folk hade redan börjat strömma in i mitt stora hus. Leo stod för musiken och drickan medans jag stod för.. Aa, lokalen. Pappa och mamma hade åkt till Wisconsin på en opera-föreställning över helgen. Leo skulle sova här då. Dörren öppnades och minst 20 pers till kom in. Gud, det började bli varmt här inne… Leo log stort mot mig och räckte över en kopp med någon ljusrosa vätska i. Jag sa inget utan drack bara. Det brände i halsen men jag ignorerade det.

”Kommer strax.” Ursäktade jag mig och gick ut ur huset. Natten var kall jämfört med huset. Det var ju trotsallt Augusti.

Jag kände hur det brände till i halsen igen och spyan åkte upp i munnen och sedan ut i busken.

”Går det bra?” Frågade en mörk röst. Jag kollade upp och torkade mig försiktigt i mugipan.

”Ja.” Mumlade jag bara och vände mig om för att gå in i huset. Men då greppade han tag i min arm och la en hand över min mun. Va? Jag försökte skrika.. Och sprattlade med benen men ingenting hjälpte. Han höll ett järngrepp om mig. Ken, du håller på att bli kidnappad.. Tänkte jag för att lugna mig och blev insläng i ett hus på en sumpig madrass. Mannen tände en lampa som bländade mig och började dra av mig kläderna. Nej inte kidnappad… Våldtagen. Jag skrek högt men ingen hörde. Hans ansikte var rynkigt och han var kanske i 50 års åldern.

”Lugn.. Vi ska bara ha lite kul.” Flinade han och började dra av sig sina egna kläder när jag låg naken.

Han lutade sig över mig och tryckte sig in i mig. Smärtan var obeskrivlig… Det värkte överallt kändes det som och nästan som om mina äggstockar skulle sprängas.

”Kyss mig!” Stönade han och smekte mitt ansikte medans han rörde sig fram och tillbaka rytmiskt. Jag svalde kväljningarna och började kyssa hans kalla hud. Det var motbjudande och nog det värsta jag någnsin har varit och kommer vara med om. Snälla gud, döda mig. Här och nu.. Bad jag, men ingenting hände. Mannen stönade högt och hade svettpärlor rinnandes ner för kinderna. De droppade ner på mig och jag kände hur det brände till i ögonen. Jag grätt.

”Gråt inte ditt lödder. Vi är snart klara.” Jag sneglade ut genom fönstret och kollade på den stora månen. Hjälp..*

Fred och Emma kollade på mig med stora ögon och vidöppna munnar. Jag torkade bort tårarna som hade lagt sig i ögonvrån innan jag fortsatte.

”Någon månad senare hittade de mannen. Han var död, hängning… Sen, nästan 3 dagar efter jag hade fått reda på att han var död började kräkningarna. Jag tog ett graviditets-test som visade positiv. Nu har jag en tre-årig dotter som bor i Philadelphia med mamma och pappa. Hon heter Sophie..” Min röst bar inte längre.

”Åh…” Var det enda Emma fick fram.

”Det är henne jag skypar med när ni sover. Och chattar med alla kvällar. Min dotter..” Snyftade jag. Sekunden därpå bröt jag ihop.

Jag drog av mig mina kläder och hoppade in i duschen. Kendra var… mamma? Jag kunde inte se mig Kendra ha en stor mage, bärandes på ett litet barn!

Tankarna virvlade runt i mitt huvud.. Jag började må illa. Riktigt illa.. Jag hoppade snabbt ur duschen och lutade mig över toaletten i samma stund som spyan lämnade min mun. Det knackade på dörren, men jag ignorerade det. Jag orkade inte…

Jag var i alla fall inte gravid. Vem skulle jag ha legat med? När jag var klar hoppade jag in i duschen igen och schamponerade och balsamerade snabbt håret innan jag vred av vattnet och virade en handduk runt kroppen. Jag greppade tag om min tandborste och kletade lite tandkräm på den. Det smakade spya i munnen, så jag tryckte in den i munnen och började borsta.

-

När jag kom ut sneglade jag på Kendra som redan hade somnat. Fred låg med mobilen tryckt mot ansiktet.

”Hur mycket är klockan?” Viskade jag. Han log smått mot mig och kollade ner i mobilen.

”Halv 11” Svarade han lågt och jag nickade innan jag öppnade byrolådan och tog ut ett par ljuslila underkläder från VS. Jag drog på mig de under handduken och höll sedan upp mitt hår.

”Kan du knäppa?” Fred hoppade tyst upp på två ben och knäppte BH:N. Jag vände mig om och mötte hans fantastiska ögon. Han sneglade på mina läppar och la sedan en hand på min korsrygg och kysste mig ömt.

---

Whoop! Kendra is mommy! ;D Det visste ni inte va?!

KOMMENTERA FÖR MER IKV! :D

”Varför är han här? Ska du ha hjälp med att kasta klotet också?” Frågade jag och pekade på Kenny.

”Ha-ha.” Muttrade Justin till svars innan han tog tag i sina bowlingskor och gick mot banan som Fred och Kendra redan stod vid. Kenny flinade stort mot mig.

”Du och han… Men som man säger, kärlek börjar alltid med bråk!” Jag fnös högt.

”Kärlek? Du menar krig?” Suckade jag och la en hårtest bakom örat innan jag också gick mot banan med snabba steg. Bieber, you’re going down!

---

 

Kendra slängde iväg klotet och den träffade alla käglor som ramlade ner och det blev en Strike.

”Yeah!” Ropade jag och gjorde en hög femma med henne eftersom att vi var i samma lag. Emma himlade med ögonen mot mig och viskade något i Fred’s öra. Han nickade instämmande och slog till med ett bländande leénde till henne. Åh, han var kär… Men vem kan klandra honom? Hon är ju vacker…  Nej Justin, sluta tänka så. Hon är elak och bitchig. Ni skulle aldrig kunna passa tillsammans.

”Min tur!” Utbrast hon och greppade tag om sitt ljusblåa klot. Jag följde hennes rörelser i minsta detalj.

”Spare..” Muttrade hon och slog sig ner på sin stol. Fred kramade löst om henne och mötte min blick. Undra hur mitt ansiktsutryck såg ut..

”Ska på toa.” Ursäktade jag mig och reste mig upp. Kenny skulle precis resa sig upp och gå efter mig när jag stoppade honom. Han rynkade lätt på pannan.

”Stanna du.” Han nickade långsamt medans jag började lunka mot herrarnas. Jag stängde dörren försiktigt bakom mig och försäkrade om att ingen var där innan jag låste dörren bakom mig och hoppade upp på handfatet. Jag greppade tag om min mobil innan jag slog pappa’s nummer.

Han svarade efter några få signaler.

”Hey Justin!” Hälsade han glatt och jag hörde Jazmyn’s glada stämma i bakgrunden. Ett leénde spreds på mina läppar.

”Hej pappa. Jag saknar dig. Eller, jag saknar er!”

”Vi saknar dig också! Allihopa.. Pattie, Diane, Bruce, jag, Jaxon.. Och speciellt Jazzy! Hon pratar om dig varjeeeeeee dag och kollade på Never Say Never om och om och om igen!” Ett skratt slank ur min mun.

”Åh! Jag saknar henne så… Det känns som ett dicenium sen sist!” Utbrast jag och drog en hand genom mitt hår.

”Ja, du borde komma upp lite oftare Justin! Men nu vill Jazmyn ta ett allvarligt snack med dig grabben! Haha, men vi ses? Kom upp nån vecka. Vi är lediga fram till Jul!” Skämtade han. Jag nickade långsamt för mig själv.

”Ses pappa.” Mumlade jag tyst ut och hörde en tystnad i den andra änden tills Jazzy’s glada stämma lös upp mobilen.

”Bieber!” Ropade hon ut.

”Hey Jazzy! Jag saknar dig jäääääätteeee mycket! När jag kommer hem, så ska du få en riktigt bamse kram!” Log jag och hörde hennes klingande skratt. Jag saknade min syster så jävla mycket.

”Jag saknar dig oså Bieber! Kom!” Ropade hon hysteriskt i luren. En ledsen min dök upp på mitt ansikte.

”Jag kan inte Jazzy.. Jag är i L.A nu, med kompisar.” Hon snyftade till. Ohnej, hon grät.

”Har du nya kompisar? Inte Ryjan och Chas? Jag saknar dig Bieber…” Snyftade hon. Jag fuktade snabbt mina läppar. Vad skulle man svara på det?

”Jag kommer upp om 3 veckor. Säg det till pappa, OK? Älskar dig Jazzy. Krama mamma och Jaxon åt mig.”

”Ja, Bieber.Älskar dig också..” Det pep till och samtalet var avslutat. Jag tryckte ner mobilen i fickan igen och begravde ansiktet i händerna… Mina kinder, samt händerna blev kladdiga. Jag grät.

Jag hörde hur någon knackade på dörren men ignorerade det. Jag behövde vara själv. Knackandet upphörde och dörren öppnades. Jag kollade upp och mötte Emma’s ansikte.

”Varför gråter du?” Frågade hon och jag svalde hårt.

Justin hade varit borta ett bra tag.. Kenny kom tillbaka med våra drickor och ställde ner de på bordet. Jag tog upp mitt glas och sög upp den svalkande Colan.

”Varför tar Biever så lång tid på sig?” Frågade jag helt plötsligt och kollade på Kenny som gav mig en menande blick.

”Kalla honom inte det Emma.” Mumlade han och ryckte sedan på axlarna. ”Vet inte. Gå och kolla.”

Jag ställde mig upp och började gå mot toaletterna. När jag var framme vände jag mig om och kollade på Kenny och skämtade till det genom att gå in på Damernas. Han himlade lätt med ögonen mot mig och jag skrattade högt innan jag knackade på Herrarnas. Inget svar, så jag försökte öppna dörren men den var såklart låst. Varför gjorde du allt så komplicerat Justin? Tänkte jag buttert för mig själv och gick till receptionen.

”Äh.. Killen vi kom med, Justin, han har låst dörren till båsen och den andra killen behöver gå på toa. Skulle jag kunna få låna nyckeln för att låsa upp?” Utan några om och men så gav hon nycklarna till mig och kollade sedan ner i L.A Times igen. Gammlingar…

Jag låste upp dörren och gick in. Justin satt på handfatet med ansiktet begravt i händerna, men kollade upp när jag kom in. Hans ögon var rödsprängda och hans kinder var blöta.

”Varför gråter du?” Frågade jag och låste dörren igen. Han undvek min blick och kollade ner på sina fingrar.

”Därför. Man måste det ibland, jag är faktiskt en människa.” Snäste han till svars. Jag hajade till och himlade med ögonen.

”Nej, du är ett bananskal.” Svarade jag med ironisk röst. Han fnös till och hoppade upp på benen innan han böjde sig över handfatet och tvättade av ansiktet. Får man slå folk som gråter? Just nu vill jag slå Justin för att han är så otroligt korkad..

”Vad?” Jag snörpte på munnen och ryckte på axlarna.

”Ingenting.. Du är en dryg jävel, bara så du vet det.” Med de orden lämnade jag honom och gick ut till receptionisten med nycklarna.

”Här.” Hon mötte min blick med sina små, grå/blåa ögon och log smått. Hennes tänder var gula.

Jag gick tillbaka till vår bana, Justin hade redan kommit dit och satt med sitt cola glas vid munnen.

”Ska vi dra? Jag är trött..” Mumlade jag. Kendra nickade och gäspade högt. Fred, Kendra och jag reste oss upp och tog tag i våra saker. Jag vände mig om mot Justin.

”Du insisterade på att dela, och du tjänar mest. Betala.” Snäste jag och drog med mig Kendra och Fred ut från Bowlinghallen. Vi satte oss i Fred’s bil igen och började köra mot Mc’donalds. Vi åkte förbi ett litet Cafe. På den blåa skylten stod det ”Pink Rocket” med stora bokstäver. Jag spärrade upp ögonen och kollade in i cafeét. Den enda som satt där var en person.. Men han satt med ryggen mot mig. Jag svalde hårt då personen reste sig upp och vände sig om mot mig. O herre… Det var Peter.

-

”Kom igen! Beställ.” Gnällde Fred och kollade upphetsat på mig. Jag la huvudet på sned och pekade på Fish Meny. Tjejen i kassan tog våra beställningar och försvann för att hämta vår mat.

”Kom.” Jag drog med mig båda två till ett bord och satte mig ner. De följde mitt exempel och kollade på mig med stora ögon.

”Vad?” Sa de lågt i mun på varandra.

”Ett okänt sms kom imorse.. Det stod ”Möt mig vid Pink Rocket klockan 8 ikväll.” och när vi åkte förbi Pink Rocket så var det bara en person där inne. Peter!” Kendra lutade sig långsamt tillbaka.

”Men det kanske inte ens var han! Han kanske bara… tog en fika!” Sa hon. Hon trodde jag var paranoid. Tack Ken.

”Nej!” Jag kollade på armbandsuret på min handled. Den visade 08.07. ”Kolla, vi skulle mötas 8! Vi åkte förbi då! Och det var bara han där klockan 8!” Fred snörpte på läpparna när tjejen ropade på oss. Han reste sig upp och gick för att hämta vår mat. Kendra trodde fortfarande inte på det.

”Aja, men det låter konstigt.” Mumlade hon och log stort mot Fred som kom mot oss med två brickor.

-

Vi gick trött in i skolan och började gå mot vårat rum. När vi var 10 meter därifrån såg jag att dörren stod vidöppen. Jag spärrade upp ögonen mot Ken och Fred som också la märke till det. Vi gick långsamt mot dörren och sköt upp den. Fred tände lampan och vi möttes av hen hemsk syn…

---

Vad såg de?!?!?!?! DAM DAM DAAAM!

VILL NI HA MER IKVÄLL?! KOMMMENTERAAAAAAAAAAAA DÅÅÅÅ! :D

”Japp. Men hur är det med dig då? Har du hittat True love?” Sa han med tillgjord röst och jag kunde se ett brett flin på hans läppar.
”Jag vet inte Ry. Jag gillar henne, men jag strulade till det igår. På riktigt.” Han andades lugnt ut.
”Aja Justin. Du kommer fixa ihop det om hon är den äkta varan!”
”Japp. Saknar dig, men måste dra.”
”Mhm. Ses.” Mumlade han och la på. Jag svalde hårt och kastade iväg cola flaskan. Justin, vad är det du har gett dig in på?

---

 

När jag kom tillbaka till vårt rum hade Fred vaknat. Jag log stort mot honom och drog en hand genom mitt blöta hår.

”God morgon Freddie!” Sa jag mjukt och slog mig ner på min säng. Han nickade trött som svar och kollade på Kendra som satt och skrev på sin laptop.

”Vad håller du på med där egentligen Ken?” Frågade han med skrovlig röst. Hon kollade upp från skärmen och fuktade sina rosenskära läppar innan hon svarade.

”Eh… Skolarbete sa jag ju. Inget att oroa er för.” Mumlade hon snabbt till svars och slog ned locket. Jag suckade djupt och la mig trött ner i sängen.

”Hur sent blev det igår egentligen?” Kendra skrattade till och Fred nickade instämmande. Klockan var bara 10.34 än så länge.

”Jag fick hem er två runt klockan 3. Ni kanske inte kommer ihåg det, men ni drack mycket.” Jag gnuggade mig trött i ögonen och kollade på fotot som stod på mitt nattduksbord. Det var jag, mamma, pappa och Lily. På den tiden vi var en såkallad ”Lycklig familj”. Sen dog pappa… Pappa satt på en sten och mamma bakom honom med en hand på hans axel. Lily satt framför honom i sanden, lutad mot hans ben medans jag stod lite längre ifrån och höll på med en massa snäckor. Jag var nästan 5 när pappa gick bort. Han brukade ta med mig hit, till U.S.A och bara låtsas vara normala. Det var därför jag inte var så speciellt ”Prinsessig” av mig. Jag kände att kudden hade blivit blöt och märkte att jag grät.

”Em? Vad är det?” Frågade Kendra milt och jag kände hur sängen sjönk ner. Hon satte sig på kanten.

”Inget.” Mumlade jag till svars och drog bort tårarna med handryggen innan jag pressade fram ett stort, vitt leénde. Som i portugisien… Då var det aldrig ”Ja då Emma, gråt ut.” Nej då. Det var alltid ”Emma, sträck på dig och se lite glad ut!” Man kunde väll fatta varför jag tröttnade.

”Ska vi gå till Skol Cafeterian och käka lite frukost?” Föreslog Fred och log smått mot oss. Kendra mötte min blick och jag nickade snabbt.

”Det gör vi.”

-

Jag tog tag i en bricka och började dra den på bänken.

”Hey.” Hörde jag en mörk röst brumma bredvid mig helt plötsligt. Jag såg i ögonvrån att det var Peter som stod där.

”Hej..” Han drog lätt i mungipan och tog en kopp kaffe till sin bricka.

”Du… Jag tror jag känner igen dig. Eh.. Känner du Dylan Wedd kanske?” Han kände Dylan… Åh nej!

”Vem är det?” Fnös jag oberört och höjde på ögonbrynen.

”Nähä, men känner du kanske Lily Solivante? Prinsessan av Portugisien? Du liknar henne väldigt mycket faktiskt…” Jag svalde hårt och kramade om min bricka. Bara gå nu Anna. Gå…

Jag vände mig om och började gå men då greppade han tag om min axel. Han lutade sig över den så att jag kunde känna hans starka colonge.

”Jag kommer få reda på vart jag känner igen dig.” Muttrade han bittert och släppte sedan. Mitt hjärta började få tillbaka sin normala takt igen och jag gick mot Fred och Kendra som satt vid ett bord längst in i matsalen.

”Vad var det där om?” Frågade Fred oroligt när jag slog ner brickan och hade blicken fast på Peter.

”Äh… Inget. Han påminde mig om läxan bara.” Svarade jag nervöst och pressade fram ett leénde. Kendra verkade fortfarande osäker och nickade sedan.

Hur jag än försökte så kände jag Peter’s blick mot min kind, hela tiden. Vem är snubben? Och vad vill han? Den största frågan, hur känner han Dylan och Lily?

-

”Kom igen nu! Ska vi dra eller inte?” Ropade Kendra trött på Fred som satt på toa i hundra år.

”Människan har sitt behov!” Svarade han allvarligt där inne från. Jag skrattade högt till och fiskade upp mobilen ifrån väskan.

*DU HAR 2 NYA SMS I INKORGEN* Lös upp skärmen. Jag bet mig löst i läppen när jag klickade upp de.

”Hej gumman. Jag saknar dig här borta i Portugisien. Ingen att komma och hämta i dammen. Haha! Hör av dig snart älskling // Mami” Jag log stort åt sms:et och klickade på svara.

”Jag saknar dig också! Det är ensamt här ibland och då far alla tankar bort till pappa… Jag saknar honom.. Jag kommer över Jul och hälsar på. Livet här kan också vara jobbigt. Puss, Em”

Jag skickade iväg det innan jag klickade upp det andra som var från en okänd sändare.

”Möt mig vid Pink Rocket klockan 8 ikväll. Det är viktigt.” Jag fnös högt åt sms:et och skakade på huvudet för mig själv ner Fred knäppte med fingrarna framför mitt ansikte.

”Hallp? Emma? Vi ska dra nu.. You know? Bowling? Att du ens kan sms;a nu!” Rabblade han upp och log stort mot mig. Jag skrattade till igen och slog löst till honom på axeln, men han tjöt ändå till.

”Aouch! Du betalar middagen!” Jag nickade lätt och gjorde armkrok med Kendra innan jag kollade in i hans klarblåa ögon igen.

”Såklart!” Flinade jag och gick med snabba steg mot utgången. Vi hoppade in i hans Mustang och började köra mot stan. Hela skolan var visst ute idag. Eller… Klockan är 6 på en Söndag. Det är nog bara Ken som skulle sitta inne och plugga nu. Jag sneglade på henne och möttes av en allvarlig och stel Ken.

”What’s up?” Frågade jag snabbt och  klappade henne på knäet. Hon svalde hårt och kollade in i mina ögon med vidöppen mun innan hon skakade på huvudet.

”Nej… Inget.” Mumlade hon och lutade huvudet mot rutan. Jag nickade som ett ”OK” och kollade ut genom fönstret. Om jag skulle varit i min Prinsess-roll nu skulle det krylla av Paparazzi’s här och jag skulle inte ens känna Kendra och Fred. De var nog den andra välsignelsen i mitt liv. Den första var pappa.. Äh Anna! Tänk inte på det.

”Framme!” Hojtade Fred glatt och kollade ut på den NeonLysande bowlinghallen. Jag log stort mot honom i backspegeln och drog med mig Kendra ut. Hon putade ogillandes med underläppen och kollade sedan bedjande på mig och Fred.

”Snälla! Kan vi inte typ… Gå på bio istället?” Gnällde hon ängsligt. Jag ruskade snabbt på huvudet och föste in henne i hallen. En ledig bana! Yes.

”Vi är här för att beställa banan!” Sa Fred milt till den gamla kvinnan som stod bakom disken. Hon nickade och då hörde jag en annan röst.

”Vi vill också ha en bana. Men det är den sista! Kan vi dela?” Jag vände mig hastigt om och mötte Justin’s hasselnötsbruna ögon med en suck.

”Va? Dela.. Du måste skämta..” Mumlade jag surt och korsade armarna över bröstet. Han blängde mot mig med och log sedan stort mot Ken och Fred som nickade lätt.

”Varför inte?” Justin log överlägset mot mig och en stor man, säkert hans säkerhetsvakt Kenny, kom upp bakom honom med handen på hans axel.

”Varför är han här? Ska du ha hjälp med att kasta klotet också?” Frågade jag och pekade på Kenny.

”Ha-ha.” Muttrade Justin till svars innan han tog tag i sina bowlingskor och gick mot banan som Fred och Kendra redan stod vid. Kenny flinade stort mot mig.

”Du och han… Men som man säger, kärlek börjar alltid med bråk!” Jag fnös högt.

”Kärlek? Du menar krig?” Suckade jag och la en hårtest bakom örat innan jag också gick mot banan med snabba steg. Bieber, you’re going down!

---

TRALAL! Haha, Bieber och Snow? Ingen bra blandning... Just sayin'! :D

 

YOU WANT MORE? COMMENT FOR MORE THEN!

”Kom igen!” Stönade hon och drog av hennes sin BH. Min blick hamnade genast på hennes bröst och hon pressade sina kletiga läppar mot mina. Jag masserade mjukt hennes rumpa och drog av henne trosorna. Hon kysste mig mjukt ner för bröstet till kalsongkanten och drog av mig de. Jag log sexigt mot henne och trädde på kondomen innan jag kom in i henne. Njutningen spreds direkt och hon stönade till. Hade Emma rätt eller? Nej, Justin… Hon var bara ett engångsligg.

---

 

Jag suckade högt och mötte Fred’s blick. Han hade kommit… Nyss tror jag?

”Hey Em! Kendra…” Log han och tog en klunk av sin dricka. Jag höll mig till RedBull. Inget annat.
”Så.. Lördag imorgon. Vad ska ni göra?” Fortsatte han och bröt inte ögonkontakten med Kendra. Nawe.. Han var kär. Hon också!
”Inget.. Vi tänkte kanske på Bowling?” Fred nickade gillandes och gjorde tummen upp. Jenny kom nerlunkandes för trappan och log stelt mot mig igen. Minuten därpå kom Justin ner med ett litet bredare och nöjdare leénde.
”Din tur?” Viskade han skämtsamt i mitt öra och jag fnös högt. Kendra kollade oroligt på mig.
”Äh..” Mumlade jag bara och vände mig om mot Justin.
”Du är världens hemskaste människa! Vet du det?!” Spottade jag ur mig och knuffade till honom.
”Va?” Oh, bra! Han låtsades inte veta något.. Jag suckade högt och blängde surt på honom.
”Gud Justin… Du bara ligger med alla! Inga riktiga känslor eller?” Än så länge så var samtalet bara mellan mig och Justin.
”Vi tar det där uppe.. Emma.” Sa han kallt och knuffade upp mig för trappan och in i ett rum.
”Vad finns det att prata om? Du är ett svin och-..” Hans ansikte såg allvarligt ut och hans blick var fäst på mina läppar. Och innan jag visste ordet om det så var de pressade mot mina. Sötman spreds i min mun, detsamma med hans tunga. Jag la en hand på hans nacke och tryckte hans mjuka kropp närmare min.
Han drog av mig min tröja och sen sin egna, utan att släppa taget om mina läppar. Jag knäppte upp min BH och han masserade mjukt mina bröst. Han log stort mot mina läppar och drog med sina händer över min korsrygg och ner mot rumpan och sedan låren. Hans byxor gled av, och sedan mina och vi la oss ner i sängen.

Jag drog mina händer genom hans änglalika hår och masserade hans nacke. Jag lutade mig tillbaka från hans sockersöta läppar och drog av honom kalsongerna, vilket fick honom att flina stort.
”Jag visste att du inte kunde få nog.” Flinade han och jag drog av mig mina trosor.
”Kondom?” Stönade jag och han nickade mot nattduksbordet. Jag suckade och trädde på den. Han log stort mot mig innan han kom in i mig.
-
Jag slog långsamt upp ögonen och kollade mig runtom kring. Jag låg i min säng, i mitt studentrum. Klockan på bordet visade bara 7.
”Så du är uppe?” Flämtade Kendra trött och mötte min blick. Hon satt vid sin laptop, såklart.
”Vad håller du på med egentligen?” Mumlade jag trött och drog en hand genom mitt ruffsiga hår. Hon svalde hårt och skakade på huvudet.
”Nej… Inget.. Bara, läxor.” Svarade hon nervöst och slog ner locket. Jag nickade och satte mig upp i sängen. Fred låg fortfarande och sov, så jag greppade tag om min baddräkt och handduk innan jag gick upp mot dörren, i bara Pyjamas.
”Jag går och simmar lite.” Kendra nickade smått och slog upp locket till sin laptop igen. Hon höll på med något mysko…
Jag skakade bort tankarna och började springa mot poolhuset. När jag var framme mötte jag Coach Loopy.
”ÅH! Hej Emma! Kan du simma igen?” Frågade hon mjukt och drog med sin hand upp och ner över min rygg. Jag nickade glatt och log stort mot henne. Hon tog upp sin pärm och kollade igenom några papper innan hon mötte min blick igen med ett stort leénde lekandes på hennes skinande, röda läppar.
”Skulle du vilja vara med i laget?” WOW! Hon hade frågat mig… Jag slog en hand för munnen och nickade snabbt.
”OMG! Jaa!” Utbrast jag och nickade hastigt. Hon skrattade till och skakade min hand.
”Då säger vi det. Välkommen till laget Ms. Snow!” Jag nickade och gick fram till poolen för att dyka ner  i vattnet. Då kom alla tankar upp om Justin igen. Han hade kysst mig. Och legat med mig. Var vi tillsammans då eller?

Kenny väckte mig ur mitt dagdrömmande.
”Bieber?!” Ropade han skämtsamt och skakade om mig. Jag mötte hans blick och nickade.
”Vad?” Han kollade menandes på mitt kaffe som låg och drog till sig i koppen. Jag suckade djupt och tog en klunk av det, men spottade genast ut det igen.
”Det är ju iskallt!” Flämtade jag och kollade surt ner i den svarta vätskan. Kenny brast ut i gapskratt och nickade. Fyfan… Tänkte jag surt och kollade ut genom fönstret igen. Solen stod högt upp på himmeln och det var varmt idag. Men jag kunde inte få bort mina tankar från gårdagen. Först Jenny och sen Emma. Var jag och Emma ihop nu eller? Jag gillade henne, men var inte redo för en ny.. relation. Men ändå så kände jag ett pirr när jag såg henne. Det brände till när hon rörde vid mig och hennes änglalika ansikte… Wow.
”Justin, vi ska dra nu.” Sa Kenny lugnt och knuffade till mig. Jag reste mig snabbt upp och skrev några autografer innan vi kunde lämna cafeét. Paparazzina omringade mig och Kenny när vi kom ut på gatan, detsamma med alla Belieber’s. Kenny föste mig frammåt hela tiden och jag höll på att snubbla vid flera tillfällen.
”Justin! Vem var tjejen igår på festen? Eller vilka var tjejerna?!” Ropade en pap’s helt plötsligt. Jag svalde hårt men låtsades inte bry mig om det. De ska inte komma åt mig så lätt. Justin, låt det gå.
Kenny tryckte in mig i bilen och Chaufören startade motorn och började snabbt köra mot studion. Lika bra att jobba ändå.. Kanske får en annan dag ledigt?
-
”Justin! Fokusera..” Skrek Scooter surt och kollade stenhårt på mig. Jag suckade och tog en klunk Cola innan jag lämnade rummet med en smäll. Jag pallade inte längre. Mobilen vibrerade och jag svarade.
”Hallå?”
”Hey bro’! Ryan här..” Hälsade Ryan glatt i andra änden och ett leénde sken genast upp på mina läppar.
”Ry! Jag saknar dig.. Hur är det där hemma? Rörigt eller?” Han skrattade till.
”Njae.. Sådär. Mamma och pappa grälar fortfarande för att pappa inte kommer till terapeuten när de ska ha par-terapi. Chaz mår bra i alla fall. Han har fått in en stöt på Laura!” Jag log större och hörde Chaz sura röst i bakgrunden.
”Hälsa honom.”
”Det ska jag. Men vad är allt det där med ”Jelena är tillbaka”? Ni gjorde ju slut?” Jag suckade högt.
”Jag vet. Men Scooter ville ha lite mer PR, så vi var tvungna. Men det är över nu. Selena ska inte behöva plågas såhär. Det är inte rätt för någon. Hon ska också kunna leva lycklig.”
”Japp. Men hur är det med dig då? Har du hittat True love?” Sa han med tillgjord röst och jag kunde se ett brett flin på hans läppar.
”Jag vet inte Ry. Jag gillar henne, men jag strulade till det igår. På riktigt.” Han andades lugnt ut.
”Aja Justin. Du kommer fixa ihop det om hon är den äkta varan!”
”Japp. Saknar dig, men måste dra.”
”Mhm. Ses.” Mumlade han och la på. Jag svalde hårt och kastade iväg cola flaskan. Justin, vad är det du har gett dig in på?

 

---

Haha, lite mycket pinsamheter i början... Hehe ;)
KOMMENTERA SWEETIES! Börjar sent imorgon, kanske kommer upp mer? :)