Jag log stort och självbelåtet när jag gick ut ur gymnastiksalen och tryckte ner handen i fickan. Helt plötsligt hörde jag steg bakom mig och suckade högt.

”Vad är det nu då Em-.. Oj! Hej..” Det var långt ifrån Emma. Det var Jenny, tjejen som hade varit så kall på Emma. Hon log stort och drog en hand genom sitt långa, blonda hår. Jag höjde på ögonbrynen och log flörtigt mot henne.

”Jaså.. Jenny.” Mumlade jag och korsade armarna över bröstet. Hon log större. Kanske för att jag kunde hennes namn…

”Japp! Så, Justin.. Kommer du på Festen ikväll?” Fnittrade hon och sneglade på sina kompisar som stod vid sitt skåp och fnittrade. Jag fuktade mina läppar och tog upp min iPhone för att sms:a Scooter.

”Ska på fest ikväll. Kommer nog hem sent, så vi kan väll skippa arbete imorgon? // JB”

Jenny log större mot mig och la en hårtest bakom örat i samma sekund som mobilen plingade till.

”Mhm.. Men strula inte till det Justin! / S”

Jag stoppade ner mobilen i fickan igen och kollade in i Jenny’s grön/bruna ögon och nickade snabbt.

”Såklart att Bieber ska vara med och festa. Jag plockar upp dig vid 6.” Sa jag milt och vände mig om för att gå ut. 3..2..1. Där började de skrika och det självbelåtna leéndet dök upp igen. Livet var bara för härligt.

-

Jag virade handduken runt min midja och drog en hand genom mitt våta hår. När jag kom ut ur badrummet mötte jag konstigt nog Selena’s överlyckliga ansikte. En suck slank ur min mun och jag himlade lätt med ögonen.

”Vad vill du Sel? Jag är upptagen och har bråttom.” Hon putade lite med underläppen och kollade ner på sina fingrar.

”Jo.. Jag hade tänkt att vi kunde ha myskväll. Som förr.” Svarade hon prövandes och sneglade på en påse som stod på golvet i hallen. Ännu en suck lämnade min mun och jag skakade på huvudet.

”Sel, vi är över. Vad än Scooter håller på med, så är det slut nu. Du och jag existerar inte längre. Snälla gå.” Hennes ögon vattnades snabbt och hon sprang ut ur lägenheten. Jag svalde hårt och drog på mig ett par kalsonger innan jag gick fram till fönstret och kollade ut. Selena fanns i alla fall inte inom synhåll. Den här kvällen skulle bli toppen. Folk kanske känner den Snälla Justin Bieber. Men nu tänker jag inte vara det längre. Jag har fått nog…

Jag virade en hadduk runt min kropp och detsamma med håret innan jag gick ut till rummet där Kendra satt. Jag rynkade lätt på pannan och kollade på Fred’s tomma säng.

”Vart har vi Freddie?” Hon ryckte lätt på axlarna och fortsatte skriva på sin laptop. Gud, människan kollade inte ens på tangentbordet!

”Kendra? Festen börjar om liksom.. En halvtimme!” Hojtade jag och vinkade med händerna framför henne. Hon mötte min blick och slog ner locket på datorn.

”Klä på dig då Em.” Sa hon mede en djup suck innan hon försvann in i badrummet. Sekunden därpå hörde jag hur duschen sattes på.

Jag ruskade lätt på huvudet för mig själv och tog fram ett par chock rosa underkläder från VS samt en tupkjol och ett fint, turkost linne. Jag drog på mig allt och fönade snabbt håret innan jag sminkade mig. Kendra harklade sig högt bakom mig när jag hade dragit på mig mina svarta pumps. Hon var redan fullt påklädd och sminkad. Jag höjde förvånat på ögonbrynen och log stolt mot henne.

”Hur?” Hon flinade stort och ryckte på axlarna innan hon kramade om min hand och drog med mig ut ur vårt varma rum. Man kände defenetivt värmeskillnaden.

”Hitåt.” Mumlade Ken och föste mig mot trapporna. Vi gick ett bra tag tills vi hörde den höga musiken och gick in i rummet. När vi kom in i vardagsrummet möttes jag direkt av Justin’s breda flin. Det här var nog den ”rika” delen på studenthemmet. 2 våningar och en annan massa lyx.. Wow. Jenny stötte till mig bakifrån när hon gick förbi mig och log fejkat mot mig.

”Åh, sorry Emma. Men jag ska gå till min date. C-ya..” Muttrade hon bitchigt och fortsatte mot Justin som log stort mot henne och kramade om hennes hand innan han kramade om hennes lår och sen rumpa.

Gud Justin.. Du kommer såra tjejen..

Jenny fnittrade till ett torrt skämt som Amanda hade nämnt. Hon kollade på mig och stack ner handen i sin väska för att dra upp sitt Cherry Lipgloss. Jag suckade och mötte Emma’s blick. Hon såg väldigt osäker ut, men ändå sur. Jag blängde surt på henne innan jag mötte Jenny’s blick igen och lutade mig mot hennes öra.

”Du och jag. Sängen i rummet på andra våningen. I sängen… Nakna.” Sa jag lågt och sexigt i hennes öra. Hon bet sig långsamt i läppen innan hon nickade och reste sig upp.

”Kommer strax.” Ursäktade hon sig och började gå mot trappan. Jag reste mig upp minuten efter att hon hade försvunnit upp för trappan och började gå mot den. När jag skulle ta första steget upp så tog någon tag i min handled och drog mig tillbaka.

”Vad gör du? Tänker du bli ihop med henne eller vad?!” Väste Emma lågt i mitt öra. Jag himlade lätt med ögonen och skakade på huvudet.

”Bara ett ligg.. Inget mer Emma. Du kan bli nästa.” Svarade jag skämtsamt och ryckte åt mig min hand innan jag gick upp för trappan och in i rummet där Jenny låg med bara underkläder.

”Kom igen Bieber. Jag vill ha dig.” Mumlade hon och hoppade upp med händerna runt min nacke. Hon började kyssa min ömt på halsen och drog av mig min t-shirt. Och sedan byxorna. Jag gick långsamt baklänges med hennes läppar pressade mot mina för att lägga mig ner i sängen.

”Kom igen!” Stönade hon och drog av hennes sin BH. Min blick hamnade genast på hennes bröst och hon pressade sina kletiga läppar mot mina. Jag masserade mjukt hennes rumpa och drog av henne trosorna. Hon kysste mig mjukt ner för bröstet till kalsongkanten och drog av mig de. Jag log sexigt mot henne och trädde på kondomen innan jag kom in i henne. Njutningen spreds direkt och hon stönade till. Hade Emma rätt eller? Nej, Justin… Hon var bara ett engångsligg.

---

Hela den här blev cp... Men aja.

KOMMENTERRAAAAAAAAAAAAAAAA :)

Det var en brunhårig tjej. I min ålder..

"Oj! Eh.. Rektorn sa att jag skulle bo här?" Log hon prövandes och kollade på den lediga sängen i hörnet som inte ens jag hade märkt.

"Jaha. Okej.." Fick jag fram och pressade fram ett stort leéndel. Hon log mjukt tillbaka och satte ner sin väska i sängen innan hon kom fram till mig och räckte fram sin hand. Jag kramade om den och skakade den upp och ner.

"Kendra, Banks!" Jag nickade smått och släppte hennes varma hand.

"Emma Snow!" Sa jag snabbt tillbaka och fick ett gillande leéndes till svars, då dörren öppnades och Fred kom in.

"Jaså, har vi en till?" Flinade han och hälsade på Kendra. Kendra verkade gilla Fred... Jag log stort åt tanken.

"Aja, jag tar en dusch. Ni försvinner inte va?" Sa Fred efter ett tag med en gnutta ironi i rösten. Jag himlade lätt med ögonen och nickade ironiskt.

"Jo då. Vi hade planerat att bli tagna av några Aliens, men vi kaaaanskeee kommer tillbaka. Inte helt säker."

Fred skrattade högt medans han gick in badrummet och stängde dörren efter sig. Jag skrockade till och tog upp min baddräkt då jag fick en allvarlig blick från Kendra.

"Är ni typ.. Ihop?" Frågade hon snabbt osäkert och en skrattretande fnysning lämnade min mun när jag kramade om handduken.

"Jag? Och Fred?" Hon bet sig lätt i läppen och nickade snabbt. Jag svalde hårt och drog upp mitt hår i en hästsvans innan jag svarade.

"Nej. Absolut nej! Men om du gillar honom... Kan jag hjälpa dig!" Skrattade jag och kramade om henne handled. En rodnad spreds på hennes runda kinder och hon kollade skamset ner på sina händer. Jag släppte hennes handled och gick mot dörren.

"Hälsa Fred att jag gick till Poolhuset. Ska simma några längder bara." Hon nickade och började snabbt packa upp.

-

Jag kramade om handduken och gick ut till Poolen. Det var ingen där... Absolut tystnad. Jag satte fast min iPod i högtalaren och satte på "Katy Perry- Part Of Me" Jag stretchade lätt innan jag hoppade in i det svala vattnet och började simma. Som hemma, fast inte utomhus. Jag tog ett djupt andetag innan jag dök ner under vattnet och lätt det silkeslena vattnet träffa mitt ansikte.

Alla tankar försvann där nere. Inget om Lily, mamma eller den där Justin. Eller jo.. Justin tänkte jag fakstiskt på. Han var rätt snygg.. Och hur hans ögon såg på mig. Wow.. När jag började simma mot ytan igen kände jag hur en hand träffade mitt huvud och jag trycktes ner igen. Jag började sprattla med händer och ben men handen släppte inte. Den höll stenhårt.

Det sista jag kom ihåg var ett skrik innan allt blev svart.

Jag packade klart innan jag la mig ner i sängen med en Kemi-Bok upptryckt i ansiktet. Dörren till badrummet öppnades och Fred kom ut. Med bara en handduk lindad runt midjan. Han kollade runt i rummet tills han mötte min blick och slog ett bländande leénde.

"Hey! Vart är Em?" Sa han mjukt och tog upp en deodorant som han rullade med i armhålorna. Wow, han kallade henne redan Em. Första dagen. Jag kollade på klockan som redan var halv 10 och ryckte på axlarna.

"Hon gick för ungefär en timme sen. Jag kanske borde gå och kolla efter." Han nickade snabbt och satte sig ner i sin säng med ett par boxershorts i knät.

Jag gav honom en blick innan jag gick ut ur rummet. Hela korridoren var folktom och jag började gå mot poolhuset. En person med svart hoodie kom ut därifrån och började genast springa. Jag såg inte vems ansikte det var eller om det var en kille eller tjej. Jag började bara springa mot poolen. Em's livlösa kropp låg där i och ett skri lämnade min mun.

Vaktmästaren kom in springandes och slog en hand för munnen och greppade genast darrig tag om sin gammla Nokia och slog 911. Allt blev kaos. Rektorn och en massa andra kom och skulle kolla. Allt blev vingligt, så jag satte mig ner på en stol och lätt allt smältas in.

-

"Kendra? Kendra Banks?" Sa polismannen mjukt till mig. Jag mötte hans blick och nickade darrigt med blicken på mina skor.

"Såg du något?" Ja, en svart hoodie. Jag skakade smått på huvudet och kramade om den varma koppen hårdare. Han nickade och antecknade innan han gick mot alla pap'z och började fösa undan de.

Fred kom upp till mig och slog sina armar tryggt runt min darrade kropp. Jag la min haka mot hans axel då tårarna började rinna.

"Det var så hemskt att se hennes kropp sådär. Helt... Död." Viskade jag fram mellan snyftningarna. Han nickade och drog med sin hand över mitt hår vilket genast fick mig lugnare när en polisman kom upp till oss.

Jag kände hur hjärtat fick tillbaka sin rytmiska takt, men jag orkade inte slå upp ögonen. Inte än..

Jag kände hur doktorerna sprutade in mer vätska i mina armar och in genom min näsa. Det sved, mer kan jag inte säga. De lämnade rummet efter ett tag och lät mig ligga där.

Jag orkade till sist slå upp ögonen, men kisade ett bra tag. Ljusrören i taket var starka mot mina svaga ögon. Hade jag varit död? Medvetslös? I koma? Ingen kunde ju förklara något för mig. Jag försökta pröva att säga något men det sved i halsen. Det kändes som om en katt hade klöst upp lungorna och att jag sedan hade svalt salt. Påverkade fluor lungorna så mycket?

"Hey.." Sa en mjuk röst från dörröppningen och min blick hamnade genast där. Varför var h*n här?

---

Höhö, lite spoil i slutet! Vem ville "Döda" Em?!!??! ;0 Morgon kapitel kommer imorgon! <3

Yeyey.

Jag drog mig genast ifrån hans alkoholfyllda läppar då jag hörde en flämtning bredvid oss. Jag vände snabbt på mig och såg Lily's svikna ansikte. Mest var hon besviken på mig tror jag...

"Dylan? ANNA?!" Röt hon lågt och spärrade upp ögonen mot mig. Jag hoppade snabbt upp på mina fötter och kollade ledsamt på Lily som bara såg chockad ut.

"Gå.. Lämna landet eller något! JAG VILL ALDRIG SE DIG IGEN!" Skrek hon och fick alla blickar på sig. Mamma kom upp till oss och kollade chockande på mig och Lily. Hennes blick fastnade på mig och hon öppnade munnen.

"Anna... Du borde åka. Åk till USA, följ dina drömmar bara." Sa hon lungt och drog med sin hand upp och ner över Lily's rygg. Hon darrade nästan. Mina ögon började brännas och jag sprang ut ur arenan där Pedrinho stod och väntade på mig. Han öppnade bildörren åt mig och började köra mot slottet. Gråt inte Anna. Intalade jag mig själv med till slut brast jag ihop.

-

Pedrinho skjutsade mig till flygplatsen där jag fick ta första bästa plan till Los Angeles.

"Ta hand om dig nu, Prinsessan." Sa Pedrinho mjukt och kramade om mig. Jag drog in hans doft för sista gången.

"Det ska jag.." Viskade jag snabbt till svars innan jag gick in i gate'n. Hej då Portugisien, hej då mamma. Hej då livet som Prinsessa.

Jag stoppade in hörlurarna i öronen och vred på musiken på högsta volym. Jag orkade inte längre...

Jag drog ett djupt andetag innan jag gick ut på flygplatsen där det kryllade av Paparazzi's och Beliebers. Jag log stort mot kamerorna och drog på mig mina svarta solglasögon. Kenny föste mig frammåt då jag slog i något och ramlade.

"Fan.." Muttrade jag och kollade upp på tjejen jag hade rammlat över. Hon såg chockad ut med inte så värst rädd. Hennes ögon var perfekt bruna.. Hon hade mörkbruna perfekta lockar liggandes på hennes axlar.

"Ursäkta Justin Bieber, men du ligger över mig. Snälla kan du flytta?" Sa hon trött och kollade menandes ner på min kropp som låg över henne.

"Oj.. Förlåt." Jag reste mig upp och hjälpte henne därpå. Hon drog av dammet hon hade fått på sina kläder och mötte sedan min blick. Hon var vacker, mer kan jag inte säga.

"Vad heter du?" Frågade jag helt spontant efter en stunds stirrande. Hon svalde hårt och drog upp sitt långa hår i en hästsvans innan hon svarade.

"Emma... Snow." Sa hon nervöst och räckte fram sin hand. Jag kramade om den och skakade den. Ett pirr slank igenom min kropp, men jag visste inte varför. Justin! Du har känt tjejen i 3 minuter.. Ge dig!

"Okej, MS. Snow. Kan jag ge dig skjuts till dit du ska?" Hon bet sig snabbt i läppen innan hon nickade. Jag log stort mot henne och drog med henne ut till den svarta hummern som stod och väntade på oss.  Jag öppnade dörren åt henne och hoppade sedan in själv.

"Vart ska du?" Frågade jag lent och hon log smått tillbaka och kollade ner på ett papper.

"Los Angeles Streets?" Jag nickade snabbt och kollade på Kenny i backspegeln.

"Det är ju student hemmet! Ska du plugga här eller? Vart kommer du ifrån?" Hon svalde hårt igen och nickade smått. För mycket frågor Justin.

"Ja, jag ska plugga här. Jag kommer ifrån Portugisien... Och är 18 år, om du tänkte fråga det." Log hon. Jag nickade snabbt och fuktade mina läppar.

"Jag är också 18. Och jag bor här i L.A. 15 minuter ifrån skolan." Hon höjde förvånat på ögonbrynen och kollade ut genom fönstret. Damn, så vacker. Bilen stannade och hon log stort mot mig.

"Nu ska jag av. Vi ses kanske Mr. Bieber." Flinade hon och hoppade ur bilen med sitt bagage i släp. Kenny började köra igen med ett stort leénde på läpparna.

"Hon var vacker!" Skrattade han och jag slog till honom löst på armen.

Jag knackade snabbt på dörren där det stod "Principal Frost" med stora bokstäver på. Dörren öppnades snabbt och en medelålders kvinna öppnade dörren med ett välkomnande leénde på läpparna.

"Du måste vara Emma! Välkommen till våran skola." Hälsade hon och praktiskt taget tryckte in mig i hennes fuktiga rum. Jag nickade och slog mig ner i en av de ihopsjunkna fotöljer som stod framför hennes bord.

"Så... Du kom hit ifrån Porugisien. Din pappa, Pedrinho Snow anmälde dig... idag? Det var hastigt! Men du kom precis till termin starten! Du kan gå till rum 230 och göra dig bekväm så kommer din rumskamrat." Sa hon hest och stoppade in en genomskinglig halstablett i munnen.

Jag nickade hastigt och lämnade rummet för att gå till mitt Studentrum. När jag öppnade dörren så möttes jag av två fantastiskt blåa ögon.

"Åh! Är du min room-mate?" Flinade killen och höjde förvånat på ögonbrynen. Jag log stort och gick in i rummet till den lediga sängen.

"Antagligen." Han la sig ner på sin säng och började kasta upp en baseball upp och ner där han låg.

"Jag heter Fred!" Hälsade han mjukt och blinkade flörtigt med ögat. Jag började packa upp och vände mig om mot honom.

"Ann-.. Emma!" Jag höll på att säga fel.. Fred hoppade upp bredvid mig och kramade om sin risiga iPhone.

"Ska du ha Pizza?" Frågade han glatt, men jag skakade ogillandes på huvudet. Det fick hans leénde att försvinna så jag var ju tvungen att göra något.

"OK, då. Jag tar en Bussola!" Fnittrade jag och satte mig ner på sängen när mina kläder låg i byrolådan. Han beställde pizzorna och gick sedan in i badrummet vi skulle dela på.

"Hur ska detta gå?" Suckade jag tyst för mig själv och la mig ner i sängen.

-

Fred kom in med två Pizza kartonger och ett välbelåtet leénde på läpparna. Jag gäspade högt och tog imot min kartong. Jag var trött... Resan hade tagit 9 timmar och klockan var ändå bara 6.

"Det här var gott!" Utbrast han efter ett tag och log stort mot mig.

Jag nickade glatt och tog en sista tuggan av pizzan innan jag la mig ner i sängen igen med händerna på magen.

"Så, vad är din historia då.. Prinsessan?" Frågade Fred efter ett tag. Jag svalde hårt. Prinsessan?

"Va?" Han nickade och log mjukt mot mig.

"Ja? Du beter dig ju typ som en prinsessa!" Skrockade han och jag log stelt tillbaka. Phue!

"Eh.. Inget. Ville bara bort från allt. Plugga!" Han nickade förstående och drog av sig sin tröja. Jag gjorde allt för att inte kolla men det gick inte. Min blick hamnade på hans magrutor och jag bet mig löst i läppen. Han skrattade glatt och lämnade rummet.

Du är så duktig Anna. Verkligen. Tänkte jag surt och slog till mig själv i pannan. Dörren öppnades och det var defenetivt inte Fred som kom in...

---

WHOOPP! Hon är in tha USA, and have met tha Biebs! :D

Vem kom in? Inte Fred?! Vem skulle det kunna vara då....? DARADADARA! :D

Jag tog ett djupt andetag innan jag dök ner under vattnet. Allt kändes fritt här.. Inga plikter eller frågor. Bara tyst.

Jag simmade frammåt tills jag slog i något hårt. Mitt huvud kom upp över ytan och jag möttes av en stor sten.

"Jävla skit.." Muttrade jag surt och blängde på stenen då ett skratt klingade till bakom mig. Jag vände mig om och mötte mamma's glada ansikte.

"Kom upp nu Anna. Vi ska iväg på Galan." Sa hon mjukt och räckte fram en vit handduk. Jag suckade högt med simmad ändå fram till stegen och gick upp. Slottet var stort. Vi hade en sjö, en damm, ett lusthus, ett gym och en annan massa onödigheter. Jag kramade om handduken hon höll i och lindade den runt min blöta kropp. Mamma log stort mot mig och började med små steg gå mot slottet.

"Du måste vara fin till Galan, det blir middag och kungen och drottningen från Sverige kommer också. Det blir väll trevligt? Lily och Dylan följer med." Sa hon med blicken på den blåa himmeln. Jag stannade till framför henne och höjde snabbt på ögobrynen.

"Såklart att Lily och hennes "Fantastiska" pojkvän ska följa med..." Sa jag med ett ogillande leénde på läpparna.

"Anna... Säg inte sådär om Dylan! Det är nog den första killen som vi faktiskt, ja, gillar!" Jag fnös till och fortsatte gå mot slottet där Lily stod och väntade på oss.

"Uppför dig." Mumlade mamma varnande när vi gick in i hallen där Lily satt med våra stylister.

"Oh, det ska jag." Svarade jag tyst för mig själv när jag klistrade fast mitt vanliga leénde och gick fram till de.

-

"Du ser fantastisk ut!" Kvittrade mamma och log stort mot Lily som hade på sig en olivgrön klänning med små rubiner på. Hon log stort och snurrade runt innan hon kollade på mig.

"Du är också fin, Anna." Sa hon med så tillgjord röst hon kunde. Jag och Lily hatade varandra. Det hade vi gjort ända sen barnsben och inget kunde ändra på det. Hennes kille, Dylan, var lika äcklig som hon. De skulle få fina små äckelbarn. Tanken gav mig ett strålande leénde och jag kollade ner på den blåa klänningen som satt perfekt på min slanka kropp.

"Tack. Antar jag.." Dylan kom in i rummet med blicken på Lily medans han gick fram till henne och kysste hennes kletiga läppar. Läppglans var Lily's drog och hade alltid varit. Eftersom att vi var Prinsessor så trodde alla att våra liv var perfekta. Men mitt liv var långt ifrån perfekt. Jag ville bort... Bort till USA. Jag ville inte stanna kvar i Europa längre.

"Vad vacker du är Anna." Flinade Dylan och blinkade flörtigt mot mig. Jag kollade ner på hans svarta skjorta och byxor och mötte sedan hand blick.

"Jag är ledsen att jag inte kan säga detsamma." Muttrade jag och gick ut från rummet. Mamma sa något i stil med "Ursäkta mig." och kom ut till mig med en allvarlig blick i sin rynkiga nunna.

"Jag sa uppför dig!" Snäste hon och antydde "Uppför dig" Jag himlade med ögonen och tog upp ett äpple som vilket som drogs ur min hand.

"Du får inte kleta ut ditt läppstift!" Mamma var sån. Helt pedant och kunde inte gå ur reglerna en liten bit ens.

"Nej då... Sur kärring." Sa jag tyst och bittert så att hon inte skulle höra. Dylan och Lily kom ut med två äckligt, glada leénden. De stannade till vid mig och mamma och Dylan la sina händer på Lily's midja. Min blick var ogillande, så jag fick en armbåge in i revbenen av mamma.

"Nu åker vi. Är du redo eller Anna?" Snäste Lily. Jag kollade menandes på mamma men hon låtsades inte höra Lily's nedlåtande tonfall. Jag svalde hårt och nickade stelt. Lily log stort och drog med sig Dylan ut till den svarta limon som väntade på oss.

"Nu kommer du." Sa mamma stelt och gick ut med huvudet högt upp. Pedrinho, min livvakt,  kom fram till mig och log mjukt.

"Kom igen Prinsessan. Det kommer bli en låååång kväll." Suckade han och föste ut mig till Limon.

-

Vi gick ut på den, komiskt nog, blåa mattan och log stort mot kamerorna som bländade oss. Eller snarare mig. Mamma och Lily var vana med det och Dylan ville bara bli känd. Han var ett kräk, inget mer med det. Vi fortsatte innåt i den stora byggnaden där Kungen och Drottningen av Sverige stod. De var väldigt gammla...

"Hej! Välkomna till Porugisien!" Log mamma och hälsade glatt på de. Jag pressade fram ett leénde när mamma presenterade mig.

"Det här är min andra dotter. Anna! Ja, hon är 18 år bara!" Skrattade mamma. Drottningen, som tydligen hette Sylvia log stort mot mig och kramade om min hand innan jag fick gå iväg till drickan. Dylan kom fram till mig med två glas Champange och räckte över det ena till mig. Jag tvekade snabbt och sneglade ner på glaset.

"Vad tror du att jag har gjort? Spottat i det?" Flinade han och tryckte glaset närmare mig. Jag tog snabbt tag i det och tog en klunk av den bubblande vätskan. Det var beskt, men ändå fräscht.

"Tack." Mumlade jag och satte mig ner på en stol. Han slog sig ner bredvid mig och kollade ut på salen som kryllade av folk. Scenen stod redo och en ung tjej stod och sjöng lågt på den.

"Vart har du Lily då?" Frågade jag och tog en till klunk av Champangen. Hans leénde växte sig mindre och han mötte min blick. Så vackra ögon... Nej Anna! Tänk inte så!

"Hon pratade med någon kompis.. Sallay, eller nåt." Jag skrattade till och han kollade ner på sina händer.

"Sally faktiskt." Han nickade långsamt och drack upp det sista ur sitt glas. Mamma mötte min blick och spärrade snabbt upp sina ögon när hon såg Dylan. Jag ryckte på axlarna mot henne och hon nickade tveksamt. Dylan tog tag i ett till glas och klunkade det. WOW, killen hade alkohol problem..

"Så Anna, du är Singel va?" Hostade Dylan ut sig efter sitt 4 glas. Jag svalde hårt och nickade smått mot honom. Han började bli full... Vart var Lily?!

"Jahapp." Hickade han och jag sneglade på hans ansikte som såg väldigt allvarligt ut. Han lutade sig mot mig och andades tungt ut.

"Du vet, jag gillar inte ens Lily! Hon är så påhoppig... Det är dig jag gillar... Du är singel och sexig!" Okej, det börjar bli läskigt..

"Jo men jag menar det..." Mumlade han och lutade sig tillbaka i stolen. Jag andades lungt ut och nickade smått.

"Okej.." Han flinade stort mot mig innan han pressade sina motbjudande läppar mot mina. Hjälp!

---

FÖRSTA KAPITEL!! :D Najs najs... ^^

Emma Snow, det är inte hennes riktiga namn. Emma heter egentligen, Anna Serena Panana Solivante.

Hon är prinsessa av portugisien.

Men en dag så tröttnar Emma (Anna) på att vara prinsessa med alla plikter, så hon ger sig iväg till USA, Los Angeles. Där hoppas hon kunna plugga och vara en normal tjej. Utan att någon känner igen henne.

Hon flyttar in i ett student hem och går i skolan, tills skolan får ett oväntat besök som kommer förändra Emma's liv. Inget kommer vara sig likt.

"Once Upon A Time" är en novell om musik, plugg och kärlek...

---

WHAT DO YOU GUYS THINK?!!?!? :D