”Vi låg med varandra innan du åkte till New York, men du var så full att du inte ens kom ihåg ditt egna namn.” skrattade hon glatt. Jag bet mig löst i underläppen, hon var rätt tung för att vara så tanig.

”Det låter som jag. Men… ska vi göra om det så att jag kommer ihåg det då?” frågade jag flörtigt. Hon nickade och satte sig gränsle över mig.

”När vi är lite fullare. Vi är i Vegas för guds skull!” tjoade hon innan hon reste sig upp för att gå iväg. Jag drog en hand genom mitt hår och följde hennes ryggtavla medan hon gick sin väg. Min blick fördes mot barstolarna där en rätt så ung tjej satt. Varför kände jag igen henne…? Hon vände sig om mot mig, och då kändes det som om en bomb släpptes i magen på mig.

Fortfarande Justins Perspektiv:

Jag tog stapplande steg framåt. Tjejen försökte skymma ansiktet bakom sina bruna lockar, men misslyckades totalt. Jag lade en hand på hennes axel vilket fick henne att rycka till. Det kunde inte vara sant.

”Vad fan gör du här?!” röt jag irriterat med blicken stålsatt i henne. Hon vände sig trotsigt om med höjt huvud.

”Jag gör vad jag vill Justin.” morrade hon och tog en klunk av sin tequila. Jag slet den ur hennes hand.

”Jazzy, åk hem.” beordrade jag henne innan jag slängde iväg drickan. Hon skakade på huvudet.

”Nej. Jag är faktiskt 14.” väste hon, redo att beställa en till dricka. Jag greppade tag om hennes överarm.

”Driver du med mig? Du ska vara 21 för att dricka flicka lilla.” varnade jag henne, halvt flinandes.

”Sist jag kollade var inte du 21 Justin.” suckade hon och slängde en blick till sin vännina, vilket jag kom ihåg från förut var Denice. Hon hade alltid varit dålig för Jazmyn.

”Nej, men jag är närmre 21 än du. Varför är du inte hemma, i Canada med mamma och pappa?”

”Pappa vill inte ha mig. Erin har flyttat till Grekland med sin nya flört, Paulo som är 10 år yngre. Pattie vill knappast ha mig.” väste hon. Jag drog upp axelbandet på hennes alldeles för korta klänning upp på hennes axel.

”Vad har orsakat det då?” frågade jag kallt. Hon kollade mig djupt in i ögonen. Det påminde mig så mycket om när hon var mindre. Eller, när vi var mindre rättare sagt.

”Om du skulle varit hemma skulle du vetat det. Förresten vill jag inte ha något med honom att göra heller.”

”Du kan inte undgå din egna pappa Jazmyn. Jag fixar ett plan, du åker hem imorgon. Kom igen, du ska med hem till vårt hotellrum.” Hon slängde en äcklad blick på Damien som satt och fick ett BJ av Cheryl.

”Varför? Du är inte min pappa.” trotsade hon mig snabbt med korsade armar. Jag greppade tag om hennes axel.

”Nej, men jag är din storebror. Och hur fick du ihop pengar till det här egentligen?” suckade jag trött.

”Denice styvpappa gav henne en resa till Las Vegas i födelsedags present, så jag stannar här.”

”Denice’ styvpappa är sjuk. Hon fyllde 14 år och fick en resa till Las Vegas? Väx upp innan du åker hit Jazzy.”

Noelle skyndade sig till dörren, iförd i ett par mjukisbyxor och ett linne. Hon höjde på ögonbrynen.

”Vad är det här? Ännu en hora? Ska jag behöva sitta och titta på nu också? Du är för myck-”

”Det är min lillasyster.” morrade jag för att hålla käften. Jazmyn tog ett steg fram för att granska Noelle.

”Är det här din flickvän? Jag gillar henne inte.” Noelle stod med munnen halvöppen, häpen över vad hon nyss slängt ur sig om min lillasyster som hade stått bakom och lyssnat på orden. Hora? Vad trodde hon? Jag var väl inte någon våldtäcksman heller, jag tog bara tjejer i min ålder. Även om det var fel mot Noelle, men fan skulle jag bry mig för? Hon fick betalt.

”Öh… vill du ta en dusch?” ”Kan jag få ta en dusch?” sa jag och Jazmyn i mun på varandra. Jag log snett mot henne innan jag öppnade dörren till det stora badrummet. Hon tog ett snabbt kliv in i det och låste sedan.

”Vad fan gör din lillasyster här? Och hur gammal är hon? Hur ser hon ut?!” väste Noelle med uppspärrade ögon. Jag drog en hand genom mitt hår.

”Du såg nog inte klokare ut när du var 14.” muttrade jag och slog mig ned på sängkanten.

”14?! Hela hon stank ju alkohol. No offense, men fler i familjen Bieber behöver väll inte bli misslyckade?”

”Min tanke. Jag fixar ett plan till henne, men jag vet inte hur jag ska kunna nå fram till pa- Jeremy genom att berätta att hon kommer vare sig han vill eller inte.” suckade jag trött. Noelle drog en hand genom sitt hår.

”Det finns något som kallas telefon?” sa hon och höll upp min mobil framför ansiktet på mig.

”Du förstår inte… min pappa och jag har inte haft kontakt över ett år. Han – praktiskt taget – hatar mig. Ingen där vill ha med mig att göra.” förklarade jag torrt för Noelle som satt och smuttade på en coca-cola.

”Nähä. Men du vet, du är Justin…” började hon lugnt. ”Du är bad-ass Justin.” rättade hon sig sedan.

”Ja? Vad spelar det för roll? Jag kan slå vad om att du inte vågar möta Ella.” fnös jag irriterat medan jag lekte med mobilen mellan fingrarna. Noelle kollade kallt mot mig.

”Ring till Jeremy. Prata med honom. Säg att du har Jazmyn här, jag tar hand om henne tills du kommer tillbaka. Sen, åker vi till Ella i Dallas om du vill. Du får våga möta dina föräldrar så träffar jag Ella.”

”Fine.”

”Fine.”

”Fine!” utbrast jag och reste mig upp för att gå min väg, ut ur hotellrummet. Jazmyn sjöng halvhjärtat inifrån badrummet, men vattnet som slog mot kakelväggarna överröstade henne så det lät mest som mummel. Jag åkte ned, gick förbi casinot för att sedan komma ut till friska luften. Jag knappade in Jeremys, eller pappas, nummer. Därefter, klickade jag på call. Signalerna gick fram, men allt jag kunde höra var min puls som dånade i öronen på mig. Därefter svarade han.

”Hallå?” hans röst fick mig att rysa. Det var så längesedan jag hade pratat med honom. Min pappa.

”Hej Jeremy, det är Justin.” tog jag mod till mig att säga. Han drog efter andan innan han harklade sig.

”Justin… vad vill du?” hans röst hade nu skiftat till kallhet. Självklart, vad ville han med mig att göra?

”Jag har Jazmyn hos mig. I Las Vegas. Jag fann henne med Denice. Jag skickar hem henne imorgon.” mumlade jag avvikande.

”Jazmyn? I Vegas? Hon sa att hon skulle jobba hos Denice’ pappa på en camping i veckan?” flämtade han.

”Till mig sa hon att du inte ville ha något med henne att göra.” muttrade jag och sparkade till en ölburk.

”Tja, du kan hälsa henne att utegångsförbud gäller när hon kommer hem.. När landar planet i Winnipeg?”

”Runt 8 tror jag.” gissade jag på, om det skulle lämna Vegas runt 4. Jag ville ha henne bort från mitt ansvar så snabbt som möjligt.

”Okej. Du kanske kan sms:a när planet lämnar flygplatsen…” trodde han lugnt. Jag suckade lätt.

”Ja. Jag sms:ar. Hej då.” viskade jag med raspig röst. Min blick låg på några horor som stod lutade mot en bil. Dem var iförda i rosa, leopardmönstrade, tajta klänningar alla tre. Mitt i mina tankar, avbröts jag av Love Me, som började spelas. Hade det varit värt det? Att uppge mitt kändiskap, för horor och sprit? Att jag hade gått från att vara trogen, till en massa fans, min familj till att inte bry mig om något alls. Kärlek, det var ju knappt. Men Noelle fick mig att känna mig hel på något sätt. Jag behövde henne mer än vad jag trodde.

”Tack. Och Justin…?” började Jeremy utdraget. Jag mm-ade till. ”Det är kul att höra från dig.”

”Tack detsamma.” svarade jag förvånat. Det pep till i luren och samtalet var över. Han hade tyckt det var ’kul’ att höta från mig? Sa han bara så för att jag hade tagit hand om min lillasyster, och han trodde att den gamla Justin var påväg tillbaka, eller tyckte han verkligen det? Tänkte min familj verkligen på mig? Jag stoppade ned mobilen i fickan innan jag vände om för att åka upp till hotellrummet. När jag kom upp, fann jag Noelle med en laptop i knäet och Jazmyn sittandes med en Juicy Couture dress på sig samt en hårfön i handen.

”Vad sa pappa då?” frågade hon. Jag slängde en sur blick på Noelle som hade skvallrat innan jag svarade.

”Han sa att du har utegångsförbud för att du ljög. Och att han möter upp dig på flygplatsen imorgon, klockan 8. Så om jag vore du skulle jag gå in där…” nickade jag mot det andra sovrummet som var mitt egentligen, ”och lägger dig om du ska orka upp klockan… åh, vi ska åka nu.”

”Meh! Jag måste sova lite också!” gnällde Jazmyn med stora ögon. Jag ryckte på axlarna och slängde en necessär med Noelles smink i. Nu var det Noelles tur att slänga sura blickar på mig.

”Sminka dig. Vi åker om 10 minuter. Noelle, du borde göra detsamma för du ska med.”

”Varför ska jag med?” suckade Noelle och slog igen locket till datorn. Jag tog en klunk av spriten i mitt glas med höjda ögonbryn.

”Vi ska till Dallas innan vi kommer tillbaka hit. Du ska möta din mamma.” påminde jag henne snabbt.

”Redan?” gnydde hon ogillandes och drog ur sin necessär ur Jazmyns grepp. Jag nickade flinandes.

”Skynda på tjejer, vi har inte all tid i världen.”

Noelles Perspektiv:

Jazmyn slurpade på sitt kaffe med en stel blick på mig. Jag tog en redig klunk av min is-latte, utan att bry mig av hennes kalla blickar på mig. Vad var tjejens problem? Hade hon aldrig sett en tjej förut eller?

”Vart är Selena?” frågade hon helt plötsligt med blicken på Justin för omväxling. Jag svalde hårt och kollade på Justin som satt med spända käkar. Inte rätt samtalsämne Jazmyn, inte rätt samtalsämne. Hur mycket hon än hatade mig, kunde hon väll skona sin bror det här?

”Läser du inte tidningen?” suckade jag bittert. Både Justin och Jazmyn kollade på min med sina bruna ögon.

”Vad menar du?” frågade Jazmyn drygt med ett höjt, ifyllt ögonbryn. Hon hade tagit slut på min ögonbryns penna den lilla bitchen. Men, det var inget jag nämnde för då skulle Justin komma bärandes på 10 andra pennor.

”Ja? Jelena tog slut för över ett år sedan. Det stod i alla tidningar. Så prata inte om det.” snäste jag.

”Och vem är du? Vart fick du luft ifrån?” blängde Jazmyn surt mot mig. Jag drog bak en slinga bakom örat.

”Har du hört talas om… jo, vad heter det? Syre? Alla människor drar in det i antingen näsan eller munnen. Tillochmed du! Vilken överraskning va?”

”Jag vet vad syre är. Men vem tror du att du är?” fräste hon. Ha! Hon och Justin var lika som bär, både inombords och på utsidan. Lika bittra, men lika änglalika. Hon var inte ful fick jag väll säga.

”Din brorsas flickvän.” Jazmyn kollade på Justin med halvt vidöppen mun. Han mötte hennes blick likaså.

”Skojar du med mig? Är du ihop med henne?” utbrast Jazmyn med avsmak.

”Ja. Jazmyn, det är mitt liv. Inte dit. Okej?” morrade Justin och tog en klunk av sin vaniljlatte. Jazmyn ryckte på axlarna och drog upp sin mobil med ett leende lekandes på läpparna. Justin drog med ens mobilen ifrån henne.

”Vem är… Jason?” frågade han med mobilen långt ifrån Jazmyn’ räckhåll. Hon suckade bekymrat.

”Det har du inte med att göra!” röt hon gällt. Justin drog med tummen upp över skärmen för att läsa igenom konversationen men stängde snabbt av mobilen.

”Du ska inte skicka nakenbilder till folk Jazmyn. Han kan göra vad som helst med dem.” varnade han henne.

”Men han kommer inte göra något, okej?!” suckade hon och klev ur bilen för att kliva in på planet istället. Jag gick med trötta steg efter henne, fast in i det andra planet Justin hade fixat till oss. En vakt stod vid trappan upp till Jazmyns plan. Justin gick snabbt fram mot honom med en hand vid gylfen så att byxorna inte skulle åka ned.

”Ta henne till min pappa när ni är framme. Låt henne inte muta dig med annat. Okej?” beordrade han.

”Uppfattat.” svarade vakten innan han gick in efter Jazmyn i det lilla planet. Vi två hade dock fått ett mycket större. Jag slog mig genast ned i den stora sängen som nästan täckte hela planet.

”Jag tänker inte ligga med dig…” berättade jag för Justin när planet hade lyft. Han skakade på huvudet och drog av sig sin tröja.

”Jag hade inte tänkt föreslå det heller. Jag är trött som fan.” gäspade han. När han stod i endast underkläder, vilket jag bara låg i, kröp han ned bredvid mig under det tjocka duntäcket. Det fanns bara ett, men på något sätt gjorde det mig inget. Hans varma hud, som låg pressad mot min gjorde mig alldeles galen inombords. Wow. Justin lade en hand på min nakna midja innan han föll i djup sömn. När han var helt omedveten om vad som försiggick runt omkring sig, tryckte jag min kropp ännu tätare mot hans, och drog hans arm längre runt mig. Hans andetag slog mig i nacken. Det var harmoniskt. Bara någon minut senare somnade jag.

 Previously: ”Aouch Bro’, du sårar mina känslor.” provocerade Justin honom. Han var bara för mycket. Hunter fortsatte sparka och slå tills jag ställde mig mellan och fick ett slag på käken. Det värkte, jag ska inte ljuga, men det var inte första gången en kille hade slagit mig på käften.

”Kom Justin, vi går.” var allt jag fick fram. Hembiträdet kom snabbt med våra jackor för att låta oss gå.

”Vanja!” tjöt Heather gällt. Hon verkade vilja att showen skulle fortsätta. Både jag och Justin stod tysta hela vägen ned till lobbyn i hissen, ända tills vi hoppade in i taxin.

”Ring ingen.” beordrade han mig snabbt. Jag kollade på honom med höjda ögonbryn.

”Varför inte?”

”För att vi ska till Vegas baby, och det som händer i Vegas, stannar i Vegas.” svarade han nonchalant och flinade stort.

Det var mörkt ute. Kolsvart snarare. Justin tog en klunk av sin ihopblandade dryck med blicken på mig.

”Du är en pina.” gurglade han fram. Jag höjde retsamt på ögonbrynen, vad fan menar han med det?

”Det kan du väll vara själv.” röt jag till svar. Jag orkade inte spendera några 7 timmar genom att bråka med Justin hela resan. Det skulle sluta i krig. Vilket jag inte hade ork med just nu.

”Ja. Fattar inte varför jag ens valde dig. Jag gör slut!” bestämde han sig för. Jag himlade med ögonen.

”Det kan du inte göra, Scooter kommer döda dig.” varnade jag honom flinandes.

”Scooter är fan heller min pappa.” morrade Justin barskt. Jag ryckte på axlarna och tog en klunk av min drink.

”Vem är din pappa då? Man måste ju ha någon som tar han om en.” tyckte jag med blicken ut genom fönstret. Var det ens min rätt att säga? Jag hade ju inte ens en egen pappa som fanns där för mig.

”Min pappa vill inte ha något med mig att göra längre.” suckade Justin ledsamt. Min blick fördes mot honom istället för att glo ut genom fönstret.

”Varför inte?” undrade jag häpet. Justin fuktade sina läppar och mötte min blick. Han såg så svag ut.

”Han hatar mig bara. Så är det bara… som du redan vet slog jag min mamma. Tog mina bästa kompisars tjejer. Han vill inte ha med mig att göra. Inte mina syskon heller. Dem hatar mig. Alla gör det.”

”Justin, dem hatar inte mig.” tröstade jag honom. Han nickade kallt.

”Jo. Inte ens min hund gillar mig. Han morrar när jag kommer i närheten.” fnös Justin menandes. Jag nickade.

"Yeah, they do. Not even my dog likes me. He growls when I come around..."

”Tja… jag kan inte direkt ändra på det…” beklagade jag mig snabbt. Justin reste sig upp för att gå fram till mig. Han böjde sig ned så att hans ansikte var i samma höjd som mitt. Mitt hjärta började dunka högt i bröstkorgen på mig. Pulsen dånade i öronen på mig och det pirrade i hela kroppen. Snälla.. var inte kär.

”Vill du ha sex?” frågade han leendes. Jag suckade irriterat. Han var bara för mycket, vem frågar sådant?

”Vad tror du?” svarade jag och la en hand på hans varma nacke. Han log sitt charmiga leende och drog en slinga bakom mitt öra.

”Jag tror du vill det…” mumlade han innan han pressade sina lena läppar mot mina. Jag drog med båda händerna över hans nackhår. Hans andetag blev djupare mot min överläpp. Jag öppnade ögonen på glänt och mötte hans mjuka blick. Det var nästan som om jag kunde se igenom allt. All smärta, alltihop var bara en lätt mask. Hela han blottades för mig. Jag lade mig ned i soffan jag hade suttit i, med Justin över mig. Hans händer gled upp mot byxlinningen där mellanrummet mellan tröjan och byxorna visade lite hud. Han smekte den vilket fick mig att bli alldeles galen. Jag ville ha honom så jävla mycket. Mer än något annat på jorden just nu. Han knäppte upp min gylf för att långsamt hjälpa mig få av byxorna. Mina skor gled lätt av mina varma fötter, Justins gjorde detsamma. Jag drog av honom hans t-shirt så att den inte dolde hans otroligt snygga mage längre. Jag drog med händerna över hans magrutor – vilket också gjorde mig fullständigt galen.

”Vill –kyss- du –kyss- verkligen –kyss- det här –kyss- nu?” flåsade Justin tungt mot mina läppar. Jag nickade ivrigt och drog av mig min tröja medan han fick av sig sina byxor. Han knäppte upp min BH och började massera mina bröst. Mina bröstvårtor styvnade, och Justins flin sken upp mot mina läppar. Mina händer gled ned, från hans mage till hans kalsonglinning. Jag stoppade ned min hand i dem och tog tag i honom i ett stadigt grepp innan jag långsamt drog Jerry fram och tillbaka. Justin stönade mot min nacke vilket fick mina armhår att resa sig i följd av gåshuden. Bara några minuter senare släppte jag taget för att dra av honom kalsongerna, och mig trosorna. Han pressade sig genast i mig. Där låg vi, medan han pressade sig längre och längre in i mig, stirrandes i varandras ögon.

”Noelle…” började han allvarligt. Jag lade en hand på hans hals med en enkel nickning.

”Ja?”

”Kära inte ned dig i mig.”

Jag lutade mig över handfatet. Justins privat-jet hade en dusch ombord, så jag hade skyndat mig att ta en när vi var klara. Hans ord ekade i mina öron. ’Kära inte ned dig i mig… kära inte ned dig… inte…’ men allt det var ju bara påhitt. Varför skulle jag bli kär i honom? Det var bara löjligt att jag skulle bli kär i killen jag låg med dagligen, skulle låtsas vara ihop med och åkte på en resa med. Nej då, att bli kär var inte min grej… jag drog åt skärpet till badrocken hårdare innan jag drog upp en hårfön ur lådan under handfatet.

När håret var torrt, gick jag ut till Justin som satt fullt påklädd. Euw, skulle han inte duscha?

”Ska inte du duscha?” frågade jag stelt utan att ens ge honom en blick. Jag kunde bara inte… han suckade.

”Jag har redan gjort det. Det finns ett till badrum där.” förklarade han och pekade på dörren längre bak i planet. Jag nickade och gick fram mot garderoben som innehöll en massa tjejkläder, förmodligen Selenas. Jag drog upp ett svart set från Victoria’s Secrets, ett par ljusa jeans och en rosa PINK tjocktröja. Justin harklade sig innan jag hann gå in på badrummet igen.

”Vad?” väste jag med blicken ned på mina fötter. Varför kollade jag inte på honom? Vad var det med mig?

”Det finns en necessär med smink där om du vill ha. Det är orört.” försäkrade han mig. Jag gick fram till Louis Vuitton necessären och gick sedan in på badrummet igen. Där kunde jag äntligen pusta ut. Jag drog på mig mina kläder innan jag började platta håret med plattången som låg i necessären. Därefter sminkade jag mig enkelt, inget storslaget. Jag drog på mig mina Converse och gick sedan ut till Justin.

”Vad har jag gjort fel?” frågade han med en cigarett i mungipan. Jag slog mig ned i fåtöljen med en axelryckning.

”Inget? Varför skulle du ha gjort något fel? Jag menar, du gör aldrig fel.” rabblade jag snabbt fram.

”Du undviker min blick? Du besvarar knappt mina frågor, och nu när du gjorde det gjorde du det snabbt.”

”Jag är bara hungrig. Vill ha coffein. Jag vill ha cigg också.” begärde jag och mötte hans blick. Han såg trött ut, men flinade ändå.

”Fine. Gå och kolla i kylskåpet, det finns säkert något där. Cigg får du av mig sedan. Seså.” manade han mig. Jag reste mig lydigt upp för att gå fram till det lilla silvriga kylskåpet. Den innehöll väldigt mycket för att vara så liten. Jag tog ut en plastlåda räksallad och en is kaffe.

”Kolla, det fanns ju saker till dig.” skrattade han stelt. Jag nickade långsamt. Justin betraktade mig medan jag åt min mat. Varför gjorde han mig så varm, men ändå illa till mods? Äcklad? Varför kände jag ett behov av honom, men ändå ett hav av hat till honom? Vad var det med mig? Det sprakade till, vilket skrämde slaget ur mig, men var som tur bara kapten.

”Alla damer och herrar… nej, jag skojar bara. Vi är framme vid Las Vegas inom en halv timma. Håll ut.”

Min blick fördes mot klockan som visade 2.34. Vi hade åkt rätt länge, utan sömn, men jag kände mig ändå inte trött… det berodde nog på kaffet jag satt och drack. När maten var uppäten, sköt jag belåtet skålen ifrån mig. Justin kastade packetet Ciggaretter mot mig. Jag drog upp en innan jag kastade tillbaka det.

”Blir du aldrig kär?” frågade jag helt plötsligt, men ångrade mig sekunden efter. Justin höjde på ögonbrynen som om jag vore helt dum i huvudet. Han hade ju redan gått igenom det…

”Jag har redan sagt att jag tycker kärlek är slöseri med tid. Med känslor. Jag hatar kärlek. Jag har varit kär, i Selena, men se hur det slutade. Så nej, jag försöker hålla mig undan kärlek.”

Justins Perspektiv:

Varför frågade hon såna frågor? Nu? Just när jag hade bett henne att inte bli kär i mig så valde hon att ställa såna fåfänga frågor som om jag någonsin blev kär? Jag blev kär, men jag kanske inte var den lättaste på kroken… Jag stoppade in ett tuggummi i munnen och drog upp min mobil.

Hey bro’, hörde att du skulle till Vegas! Jag är här. Ska vi ses? ;) Damien.

Jag slängde en blick på Noelle. Skulle jag verkligen presentera henne för Damien? Han skulle förmodligen försöka få henne i säng. På ett sätt, kände jag att jag verkligen inte ville det. Varför? Det var bara en känsla som vred på sig i magen på mig att jag inte kunde låta henne hamna i fel händer. Inte för att jag var dem rätta, men ändå…

Hey. Vi kanske kan ses lite senare? Jag har med mig folk, så jag smyger ut när hon har somnat. J.

Självklart, så svarade Damien precis efter. Lika pervig som vanligt.

Henne? Hmm… ta med henne vetja! Jag skulle behöva lite ligg… ;)

Jag svalde hårt. Fuck no. Jag valde helt enkelt att inte svara på det där utan kollade mot Noelle istället som satt med sin mobil i handen.

”Har Rosie och mutant ungen sms:at eller?” frågade jag retfullt. Hon kollade på mig med smala ögon.

”Hon är inte ett mutant barn. Och ja det har dem. Men jag sa att jag är hos Cece och sover där hela veckan.”

”Vem har sagt att vi bara ska vara borta i en vecka?” flinade jag kyligt. Hon stålsatte sig i fåtöljen.

”Jag kan inte vara borta längre… hon kontaktar mamma annars vad jag skulle tro..” gnydde hon till svar.

”Och? Skit i din mamma. Skit i skolan. Du är ihop med mig nu, jag har pengar och makt.”

”Vadå för makt? Du är inte känd längre Justin.” påminde hon mig, och det satte sig faktiskt rakt på hjärtat.

”Det visste jag inte… Men jag kan fortfarande sjunga.” svarade jag charmerande. Hon himlade med ögonen vilket gjorde mig irriterad. ”Kan du sluta med det där din jävla… bitch!” När dem orden yttrade min mun ångrade jag mig en gnutta därpå. Hon kollade på mig med sammanpressade läppar.

”Gå och ta dig.” röt hon och reste sig upp för att gå och sätta sig längre bort i planet. En kväd suck lämnade min mun, men jag lät henne hållas.

”Damien!” ropade jag bort mot honom. Förvånads vis hörde han min röste över den höga musiken.

”Yo, Justin! My boy Justin är tillbaka!” skrek han tillbaka. Alla tjejer som omringade honom i soffan vände sig om mot mig, allihopa med lika stora leenden – kanske med tanke på att jag varit med varenda en av dem.

”Vart är din kvinnliga gäst då?” frågade han leendes, sökandes med blicken bakom mig efter Noelle.

”Ah, hon sover!” svarade jag och motade ned mig mellan Damien och en blond tjej. Hon fnittrade mot min kind. Allt här luktade sprit och rök. Jag kände mig äntligen som hemma på något sätt.

”Så, hur är det på Manhattan?” frågade Damien med en joint i munnen. Jag ryckte på axlarna och tog emot en blå drink från en av tjejerna.

”Det rullar på! Scooter dampar över varenda lilla grej, men det är bra annars!” svarade jag med ett brett flin på läpparna. Damien nickade snabbt. Jag tog en klunk av min drink och drog ned den blonda tjejen i mitt knä.

”Vad heter du?” viskade jag hest in i hennes öra. Hon fnittrade till och lutade sig tillbaka i min famn.

”Vad vill du att jag ska heta?” retades hon leendes. Jag kysste hennes hals, vilket gjorde så att hon gav sig, ”Jag heter Cheryl.”

”Cheryl… fint namn…” hummade jag mot hennes käkben. Hon höjde på sitt ifyllda ögonbryn.

”Vi låg med varandra innan du åkte till New York, men du var så full att du inte ens kom ihåg ditt egna namn.” skrattade hon glatt. Jag bet mig löst i underläppen, hon var rätt tung för att vara så tanig.

”Det låter som jag. Men… ska vi göra om det så att jag kommer ihåg det då?” frågade jag flörtigt. Hon nickade och satte sig gränsle över mig.

”När vi är lite fullare. Vi är i Vegas för guds skull!” tjoade hon innan hon reste sig upp för att gå iväg. Jag drog en hand genom mitt hår och följde hennes ryggtavla medan hon gick sin väg. Min blick fördes mot barstolarna där en rätt så ung tjej satt. Varför kände jag igen henne…? Hon vände sig om mot mig, och då kändes det som om en bomb släpptes i magen på mig.

Vem ser han? :O OMG, tack så mycket för den höjda statistiken! Från 150-200 dagligen till 200-250 dagligen! Älskar er! Och till er nya läsare, så GILLA FACEBOOK SIDAN GENOM ATT KLICKA HÄÄÄR!

Kommentera! :)

Previously: Ingen förstod hur jag egentligen hade det. Min egna pappa stack för att jag dödade min lillebror. För cigaretter. Jag slängde äcklat ifrån mig cigarettpaketet jag hade klamrat mig fast vid. Min mamma ville inte heller ha något med mig att göra. Cas hade inte hört av sig ända sedan jag kom hit. Brydde hon sig ens? Eller skulle hon komma med en sådan ursäkt ’Jag hade inte tid Noelle, förlåt!’ som alla gör? Att ha tid. Nej. Allt det förlorade Liam på bara några sekunder. Han hann förmodligen bara tänka på att han skulle dö. Att det var slutet. Han hann nog tänka på mig, innan hans liv dog ut. Innan hans lilla kropp blev slukad av elden. Allt det var mitt fel. Att vara älskad eller önskad var inte det folk ville ha utav mig. Jag var hatad och oönskad av alla, vare sig dem ville tänka sig det eller inte.

Jag orkade inte längre. Med något. Eller någon för den delen. Från Justins äckliga planer, till Heathers bitchighet. Allt det där var bara en komplott, som alla var inblandade i. Min blick gled över Manhattans ljusa hus. Det var mörkt ute, och kallt för den delen också. Men det var i slutet av oktober, så vad hade jag förväntat mig? Jag stod ensam uppe på toppen till Empire State Building. Det var ett under att vakten vid portöppningen inte hade sett mig smyga mig förbi mot hissen. Jag drog en djup suck utan att släppa blicken från Taxi bilarna på gatan. Skulle det bli bättre om jag bara dog? Då skulle alla ha ett problem mindre i världen åtminstone. Jag skulle inte vara till besvär ännu. Justin skulle få sin flickvän, Hunter och Selena skulle kunna leka familj med deras… dotter, Ella skulle inte behöva ha mig som skam längre. Våran familj skulle bli rentvåd. Jag drog upp en liten flaska vodka som jag hade smugit ned från Hunters rum. Han skulle ändå inte märka att den var borta. Även om han märkte att den vore det, skulle han inte kunna ha något bevis på att det var jag som hade tagit den. Jag tog en djup klunk av den kalla, starka vätskan. Det sved i halsen, men det var inget jag orkade bry mig om. Precis som allt annat, varför ska man bry sig?

”Får jag smaka?” frågade en raspig röst bakom mig helt plötsligt. Jag snodde nervöst runt och mötte Justins bruna ögon.

”Vad gör du här uppe?” hasplade jag förvånat ur mig. Hade jag hunnit bli full på denna lilla stund? Nej. Fuck.

”Du äger inte Empire State Building sist jag kollade, det är en fri plats att vara på.” svarade han rättfärdigt. Jag drog en slö hand genom mitt hår innan jag räckte över Vodka flaskan. Han tog tacksamt emot den och tog en klun. Jag såg hur hans adamsäpple rörde på sig när han svalde drycken. Jag bet mig hårt i kinden, vilket ledde till att blod strömmade ut i munnen på mig. Duktigt Noelle.

”Vad gör du här uppe egentligen? Med ett sådant ansikte?” frågade Justin menandes på mitt smink som måste ha smetat ut sig i hela ansiktet på mig.

”Jag orkade helt enkelt inte med folket där nere, så jag smög mig förbi vakten för att komma upp hit. Hunter och Selena, jag fick reda på det. Ungen var deras. Stella…” mumlade jag.

Justin rörde inte en min, utan såg lika känslokall ut som vanligt när han svarade, ”Jag vet.”

”Vadå du vet? Har du alltid vetat?” fick jag ur mig. Min röst avspeglade sig nu avmsak.

”Ja. Det var ju jag som kom på honom och Selena i sängs borta i Los Angeles. Sen berättade hon att hon var gravid, det var droppen. Men jag kände att jag inte hade någon anledning att berätta för dig. Han får väll berätta själv.”

”Du hade kunnat sagt något, vare sig du ville att han skulle berätta var det fel mot mig.”

”Mot dig? Tror du att jag alltid har varit såhär hård, kall, va? Nej. Jag var en soft liten kille förut, som trodde på Kärlek och sån skit. Det försvann. Jag vart sårad Noelle. Tro det eller ej, men jag är en människa.”

Det han sa sjönk djupt inom mig. Justin, sårad? Jag kunde bara inte se mig det framför mig.

”Här.” sa jag och drog åt mig Vodka flaskan. Jag tog flera djupa klunkar utav den innan jag slängde iväg den toppa glasflaskan som splittrades i tusen bitar när den slogs mot den beiga fasaden.

”Att jag valde dig att vara min ’tjej’ var ju bara för att jag visste att du skulle vara villig på att knulla.” flinade Justin efter en stunds tystnad. ”Så tro inte att vi är något jävla par nu.”

Jag svalde hårt. Varför tog jag dem orden hårdare än vad jag trodde? Jag var inte kär…? Nej. Noelle, du kärar fuck heller ned dig i Justin fucking Bieber. Han är en skitstövel. Inget att ha. ¨

”Kan vi inte åka nånstans?” stönade jag och sjönk ihop med ryggen tryck mot väggen. Justin kollade frågandes på mig, som om han aldrig hört dem orden komma ur nåns mun förut.

”Åka nånstans?” skrattade han känslolöst. Jag nickade ivrigt.

”Ja. Du vet, semester? Jag vill bara lämna det här piss stället…” muttrade jag kallt. Han tog några steg framför mig så att våra läppar bara var någon millimeter ifrån varandra. Han kollade mig djupt in i ögonen.

”Du säger bara så för att få ligga med mig.” viskade han hest. Hans varma andetag slogs mot mina läppar och fick mig att bli knäsvag. Knäsvag? Really Noelle?

”Kanske.” svarade jag paralyserat. Han fuktade sina läppar och lade en hand på min kind.

”Vill du att jag ska kyssa dig nu?” frågade han sexigt med blicken ned på mina läppar. Gud…

”Kanske.” svarade jag pipigt. Min röst verkade inte vilja låta ens en ynka normal. En ilning for genom min ryggrad, och allt jag ville var att mellanrummet mellan oss skulle raderas. Han drog ett djupt andetag innan han lutade sig tillbaka flinandes.

”Tjejer faller alltid för det.”

”Du fick inte mig i alla fall.”

”Nähä, fick jag inte?” log han retfullt. Jag slog irriterat till honom över armen. ”Vi går på den där middagen hos Heather, sen drar vi då. Vart vill du ta vägen?”

”Vegas.” sa jag utan att tveka. Vegas var ett ställe där man kunde supa, knulla och röka på utan att det lämnade Vegas. Som mottot ’What happens in Vegas, stays in Vegas.’ Och med Justin, tja, då skulle vad som helst kunna hända i Vegas.

”Bra. Då drar vi till Vegas. Jag fixar ett plan. Nu blir det ligga av.” flinade han och daskade till mig på rumpan. Jag kände hur irritationen bubblade upp inom mig. Snygg må han vara, men en jävla idiot var han också.

”Hatar dig.” morrade jag och drog upp min mobil. Han log mot mig med mobilen tryckt mot örat.

”Älskar dig mer.” svarade han kallt. Att vi ens kunde umgås var ett under. Jag kunde svära på att jag skulle göra vad som helst för att få slänga ned honom för Empire State Buidling nu. Jagh hade 3 nya meddelanden från Hunter, 2 från Rosie och ett antal missade samtal.

Noelle, du måste låta mig förklara! Jag hade tänkt berätta om Stella och Selena. Men jag hittade aldrig rätt tillfälle. Vi syns hos Heather. Hunter.

Jag raderade resten av meddelandena från honom, då jag redan visste att det skulle stå liknande saker på dem andra likaså. Jag klickade upp sms:et från Rosie.

Hej gumman. Hunter kom nyss förbi, undrade om du var här. Vart är du? Han verkade orolig. Jag vet att du ska till Heather på middag, men kom gärna hem innan du går dit. Kram, Rosie.

Nu kunde jag verkligen gå hem till dem. Jag skulle gå in där, och inte kunna åka till Vegas. Men det var bara några veckor… vi skulle inte direkt flytta till Vegas. Och det ingår ju i jobbet, det hade jag ju berättat.

”Planet lämnar JFK klockan 10.” berättade Justin kort. ”Vi har en säng på planet.”

”Tänker du bara på sex?” frågade jag med avsky. Han ryckte på axlarna och stoppade in en cigarett mellan läpparna.

”Tja… det och röka.” svarade han nonchalant och tryckte på hissknappen.

”Du är helt otrolig. Vet du det?” morrade jag surt. Han log stort och tog ett kliv in i hissen.

”Jag vet, helt otrolig. Jag har tillochmed fixat ett Plan till Vegas till dig, så var tacksa din lilla bitch.”

”Kalla mig inte det.” fräste jag surt innan jag gick in i hissen bredvid honom. Han log.

”Jag kallar dig vad jag vill Sweetheart.” En suck lämnade min mun men jag valde att avstå. Den som var mogen var den som skulle sluta hade jag hört. Justin drog en djup suck innan han kramade om min hand. Jag försökte dra loss den men han hade stålsatt sig.

”Vi är nere.” förklarade han. Dörrarna slogs upp och vakterna kom springandes mot hissen vi stod i.

”Det är stängt! Hur kom ni dit?” utbrast båda två i mun på varandra. Justin suckade lugnt.

”Vi säger bara såhär, vi berättar inte för er chef om er dåligs säkerhet, så låter ni oss gå?”

”Mhm…” svarade båda två oroligt. Om dem skulle få sparken skulle dem nog inte vara lika nöjda med livet.

Justin log ett fejkat leende mot dem, ”Bra. Kan vi få gå nu? Ni blockerar vägen.”

Båda vakterna tog varsitt steg till höger för att låta oss komma förbi. När vi väl kom ut, stod Justins limousine och väntade på oss. Hur gjorde han det där egentligen? Ett flertal paparazzis omringade oss också.

”Justin! Noelle! Kolla hitåt! Noelle, är det sant att du är gravid?! GE OSS EN KYSS!” Den meningen fick både mig och Justin att rycka till. Men, som inövat lade han en hand på min korsrygg och pressade sina varma läppar mot mina. Jag blev alldeles knäsvag, till mig. Han drog ut min tofs ur håret. Böljande, svarta lockar lade sig ned på min rygg vilket måste ha fått allt att se 100 gånger bättre än vad det var. Kyssen avslutades, och vi hoppade in i Limon.  Min mobil plingade återigen till. Jag drog upp den för att läsa det inkomna sms:et.

Toppen! Ni har fått flera rubriker än Justin fick på ett par månader! Fortsätt så.:) Scooter.

”Scooter vill att vi ska fortsätta flasha.” mumlade jag. Justin kollade på mig medan han nickade. Men han slutade inte kolla för det. Jag drog undan en slinga bakom håret med ett frågande ansiktsuttryck.

”Vad kollar du på?” frågade jag nervöst. Han fuktade sina läppar utan att bryta blicken från mig.

”Du är väldigt vacker.” sa han leendes. Pfft, bara ännu en av hans lekar.

”Jo tjena, och det menar du.” fnös jag sarkastiskt. Han ryckte på axlarna och lutade sig tillbaka i sätet. Jag drog upp en cigarett som jag stoppade in i munnen innan jag tände på den.

”Kan jag få?” frågade Justin mörkt. Såklart. Från att vara ’Du-är-så-vacker’ till ’Jag-gillar-bara-att-röka’ Justin. Det var just det jag menade. Allt var bara lekar för honom, men jag hade verkligen inte något emot det. Att jag och Justin skulle gå och kära ner oss i varandra var bara en otänkbar tanke. Att det skulle ske…? Tanken gjorde mig illamående på ett sätt, men ändå lycklig inombords. Justin gillade inte mig, men kände jag kanske något för honom? Nej. Det var omöjligt! Jag hatade honom. Så fick det förbli. Justin och Noelle, ett hatande par. Inte ett par som folk trodde skulle gifta sig, få barn om några år. Det tror jag aldrig kommer ske för den delen heller. Med någon… att skaffa barn är en mardröm. Man sätter bara barnet i en dålig position. Det hade jag i alla fall upplevt det som, och mitt barn skulle verkligen inte få uppleva detsamma. Därför – en smart lösning – skaffa inga barn.

”Vi är framme hos Heather.” sa han hest. Jag drog upp min mobil och klickade upp sms. Rosie. Igen.

Noelle, du måste verkligen komma hit. För guds skull! Jag är orolig. Snart ringer jag Ella.

En klump uppstod i min hals. Hon tänkte väll inte…? Nej. Hon kunde inte. Hon skulle bara våga.

Jag mår bra. X Noelle.

Svarade jag innan jag stängde av mobilen och lade ned den i bakfikan till mina jeans. Hunter stod vid hissen och väntade. Han var iförd i samma t-shirt som förut och ett par svarta jeans. Han mötte min blick, men jag vek snabbt undan den. Jag orkade inte med honom.

”Vad gör ni två här tillsammans?” morrade han hårt. Justin sneglade på mig, flinandes.

”Tja, sist jag kollade var inte du och Noelle ihop längre. Resten får du veta med tiden lillkillen.”

Hunter kollade kallt på mig, men jag vägrade möta hans blick. Han var inte värd det.

”Noelle, vad gör du här med det kräket?” väste han lågmält till mig. Då tog jag mod till mig.

”Det där kräket håller i alla fall inte hemligheter för mig.” svarade jag irriterat och gick sedan in i hissen med Hunter och Justin vid varsinn sida utav mig.

”Så vadå, ni har träffats förut?” ville Hunter veta. Justin skrattade sammanbitet.

”Länge.”

”Vad fan menar du med länge Bieber? Provocera mig inte.” varnade Hunter och spände knytnäven. Justin drog en hand genom sitt hår, med samma leende på läpparna som innan.

”Låt oss säga, din tjej-, jag menar Ex tjej, är toppen.” sa Justin. Hissen plingade till och vi gick allesammans ut i Heathers foajé. Chelsea, China och Amber kom och mötte upp oss, alla klädda i liknande kläder. Ett hembiträde kom också för att ta våra jackor.

”Ms. Heather väntar i matsal.” sa hembiträdet med rysk brytning. Det påminde mig väldigt mycket om Gossip Girl. Att Heather var Blair, hembiträdet Dorota och tjejerna… tja, tjejerna. Alla tre gick in i matsalen där Heather satt. Hon var klädd i en vacker, vit fodralklänning med volanger vid kanten. Hon ställde sig upp för att placera oss vid bordet. Jag bredvid Justin, som satt bredvid Heather – som satt vid änden av bordet – som satt bredvid Hunter. Hembiträdet kom ut med en vagn med 4 tallrikar på. Det doftade kryddor, och kyckling. Min mage vred på sig inom mig, men jag behöll masken. Att äta var inte det jag ville just nu, efter nästan en hel flaska Vodka. Tallrikarna placerades framför oss. Jag skulle precis hugga in när China och Amber kom utgåendes med en tv på ett rullande bord. En kvävd suck lämnade min strupe.

”Seriöst? Jag trodde vi skulle äta, inte kolla på.. Tom & Jerry.” väste jag irriterat till Heather. Utan att bry sig, startade China och Amber tv:n som spelade upp videos och bilder från festkvällen där jag och Justin hade haft sex tillsammans för första gången.

”Hur fick du tag i den där?” min röst avspeglade sig oro även om jag försökte hålla ihop.

”Jag har kontakter. Men tyst, det bästa kommer snart.” flinade hon. Jag skyndade mig fram till tv:n och stängde av den. Hunter kollade argt på mig.

”Var det där när vi var ihop?” röt han ilsket. Jag korsade armarna över bröstet.

”Det där var när du var med din dotter och Selena på Bahamas.” besvarade jag hans ilska.

”Det spelar ingen som helst roll.” Det måste ha varit droppen för Hunter, för han gick runt Heather, mot Justin som han nitade med väldig fart. Justin föll av stolen med en hand på käken.

”Aouch Bro’, du sårar mina känslor.” provocerade Justin honom. Han var bara för mycket. Hunter fortsatte sparka och slå tills jag ställde mig mellan och fick ett slag på käken. Det värkte, jag ska inte ljuga, men det var inte första gången en kille hade slagit mig på käften.

”Kom Justin, vi går.” var allt jag fick fram. Hembiträdet kom snabbt med våra jackor för att låta oss gå.

”Vanja!” tjöt Heather gällt. Hon verkade vilja att showen skulle fortsätta. Både jag och Justin stod tysta hela vägen ned till lobbyn i hissen, ända tills vi hoppade in i taxin.

”Ring ingen.” beordrade han mig snabbt. Jag kollade på honom med höjda ögonbryn.

”Varför inte?”

”För att vi ska till Vegas baby, och det som händer i Vegas, stannar i Vegas.” svarade han nonchalant och flinade stort.

Previously: ’Är hon fattig?’ sa hans blick, så jag antog det. Jag stoppade in en pommes i munnen. En efter en, tills allt var uppätet.

”Så… hur ska vi göra med boende och resor? Ska du resa något Justin?” frågade Scooter med höjda ögonbryn.

”Jag hade tänkt att åka till Grekland snart, knulla och festa lite sådär.” berättade jag och kollade mot Noelle. ”Hänga med?”

”Nej tack.” svarade hon snabbt men avbröts av Scooter.

”Joo! Du ska med! Så ska ni synas i Grekland, på eran kärleks semester! Det blir bra!” rabblade han fram. Jag kollade mot dörren där en gestalt ny dykt upp. Den stod med huvudet ifrån mig, men i samma stund den mötte min blick fastnade en klump i halsen på mig.

Justins Perspektiv:

Mitt hjärta dunkade hårdare och hårdare i bröstkorgen. Varför hände det här mig? Varför blev jag nervös? Det var inte första gången vi träffades direkt… Hon gick med nervösa steg mot vårat bord. Noelle hade märkt att något inte stod rätt till, och kollade åt samma håll som jag.

”Hej.” pep Selena med hes röst när hon var framme vid vårat bord. Scooter reste sig upp för att krama om henne. Jag satt bara där. Med blicken ned i mitt knä. Hon förtjänade inte min uppmärksamhet. Noelle reste sig upp för att skaka Selenas hand med väldiga tag.

”Hej, Justins flickvän.” morrade hon irriterat. Noelle var inte trevlig mot någon hade jag fattat nu.

”Flickvän? Det tror du bara tills han lämnar dig..” varnade Selena Noelle. Noelle skakade på huvudet med en suck.

”Vad jag kom ihåg var det du som knullade med någon i Justins lägenhet. Så your bad girl, nu är det jag som har Justin i sängen.” Tufft. Selena kollade förvånat på mig. Hon måste väll ha trott att jag hade berättat, men Noelle måste ha fått reda på det på något annat sätt. Men att det var Hunter som hade varit med Selena visste hon inte. Jag drog upp en plunta med vodka som jag hällde i mitt cola glas. Selena ryckte till av mitt hastiga beslut i att bli full under dagtid. Men det var inte direkt dag, klockan var snart 7.

”Nevermind.” mumlade Selena nonchalant och snodde runt när dörren återigen öppnades. Där stod en tjej jag aldrig sett förut, med en barnvagn. Jag fnös.

”Är du morsa nu eller?” muttrade jag irriterat innan jag tog en klunk utav min cola-vodka. Selena skakade på huvudet.

”Nej. Men gudmor.” svarade hon lätt med ett litet leende lekandes på läpparna. Lögn. Alla kunde se att ungen i vagnen var Selenas när den så kallade ’Mamman’ till barnet kom fram med ungen. Var det mitt?

”Vem är pappan då?” frågade jag Selena, utan att helt ägna ens en tanke åt den andra tjejen. Ungen som låg i Selenas famn kollade storögt på mig med iskalla, blåa ögon. Hon verkade inte vara kramgo och vänlig, det var i alla fall säkert.

”Det har väll du inte med att göra.” svarade mamman osäkert. Hon måste ha varit i våran ålder, med svarta matta lockar som omringade hennes knubbiga kinder. Noelle drog åt sig sin jacka och kysste mig kallt på läpparna.

”Hej då. Jag drar till Cece, vi ska festa. Selena får gärna ta hand om dig.” morrade hon irriterat. Var hon sur nu eller?

”Jag vet att allt bara är PR.” fick Selena ur sig innan Noelle hade hunnit komma utom hörhåll.

”Ursäkta?” fick Noelle kallt ur sig. Hon och Selena verkade i alla fall inte klicka, men att se två snygga tjejer bråka över mig var underhållande.

”Ja? Tror du att jag är helt dum i huvudet? Scooter vill såklart få med Justin på banan igen. Så han anlitar dig. Du får betalt för att synas med honom. Min och Justins kärlek var också så ett tag. Men det blev äkta. Så akta dig, annars kanske du kärar ned dig i honom.” varnade Selena Noelle kallt och gick sedan iväg med ungen i sin famn. Noelle kollade på mig med smalnade pupiller innan hon skyndade sig ut ur Sandys.

”Jaha. Vart ska du ta vägen?” utbrast Scooter när jag också reste mig upp för att gå min väg.

”Jag ska ut och festa, knulla. Jonathan väntar.” flinade jag och gick med stora steg mot utgången. Scooter skyndade sig efter Mig och tog ett fast tag om min överarm.

”Du ska akta dig Justin. Folk förväntar sig att du och Noelle är tillsammans.” väste Scooter menandes.

”Jaha? Då får jag väll gå på fest med Noelle.”

Noelles Perspektiv:

Jag hade nyss träffat Selena, men hon gick mig redan på nerverna. Med kalla fingrar fick jag upp en cigarett som jag tände på och stoppade in i munnen. Jag behövde knulla. Nu. När jag hade blåst ut röken drog jag upp mobilen för att ringa Hunter. Han svarade bara efter några signaler.

”Hej babe.” viskade han hest i luren. Jag drog en hand genom mitt hår med blicken ut på gatan där bilarna åkte fram och tillbaka. Med vana vinkade jag till mig en taxi som stannade framför mig.

”Är du hemma? Ensam?” frågade jag desperat. Han hummade till, vilket jag tog som ett ja. ”Kan vi knulla?” fortsatte jag oblygt.

”Visst… kom du.” svarade han innan han lade på. Jag lutade mig tillbaka i det knögliga sätet och kollade ut genom fönstret. New York. Det var ett skämt på ett sätt. Varför var jag här egentligen? Vad gjorde jag här?

Taxin anlände till Hunter bara några minuter senare. Jag betalade och gick sedan in i lobbyn, upp för hissen och in i hans lägenhet. Hunter kom ut ur sitt rum i endast boxers och ett förvånat ansiktsuttryck.

”Vad snabbt det gick.” flämtade han men hann inte säga mer innan jag pressade mina läppar mot hans i en mjuk kyss. Inga fjärilar? Inga ilningar? Inga fyrverkerier? Det enda som pågick i mina tankar var Justin. Justin, Justin, Justin… jag slängde av mig min jacka, min tröja, skorna, jeansen tills jag låg över honom i endast underkläder. Han smekte min nakna kropp medan hans tunga lekte med min. Jag drog med händerna genom hans silkeslena hår. Jag kände hur han blev hård mot mitt lår. Tanken gjorde mig inte ens frestad. Vad var det med mig? Han drog av mig mina trosor för att kunna pressa in två fingrar i mig. Jag stönade oregelbundet mot hans läppar. Min mage vred och vände på sig inom mig. Varför hände det här? Jag bet honom hårt i läppen, vilket fick honom att väsa till, ”The fuck Noelle?”

”Sorry.” viskade jag. Han drog av sig sina kalsonger och pressade sedan in sig i mig. Han rörde sig i runda rörelser inom mig medan han masserade mina nakna bröst. Men jag kände inget. Det var som mina förra One-Night stands. Hunter drog undan en hårslinga bakom mitt öra med ett leende på läpparna.

”Jag har saknat dig.” mumlade han och kysste mig sedan på halsen. Men han visste inte. Han visste inte att jag hade en till pojkvän. Han visste inte om Justin.

Jag drog på mig mina jeans och en vinröd stickad tröja Hunter gett mig från sin fostermammas garderob. Mitt hår var uppslängt i en turban på mitt huvud, efter duschen jag nyss tagit. Jag drog upp min maskara och concealer ur väskan för att sminka mig. Väl klar gick jag ut till Hunter som satt och sörplade i sig chokladflingor framför tv:n i deras vardagsrum.

”Vad kollar du på?” frågade jag när jag hade slagit mig ned i andra ändan av soffan. Han bröt inte kontakten med det han kollade på tv:n utan svarade bara stelt;

”How I met your mother.”

”Så det är det du är så insyltad i? En serie? Om sex och tjejer? Typ..? Du är så tjejig.” suckade jag trött.

"How I met your mother?"

”Nämen tack då.” svarade han förolämpat. Jag flinade stort mot honom och drog upp min mobil ur fickan. Justin hade sms:at. Toppen. Det fick mig bara att tänka på när jag skulle berätta för Hunter. Efter middagen hos Heather ikväll, bestämde jag mig för innan jag klickade upp meddelandet.

Skulle be dig följa med mig på en fest så att jag kan ligga runt lite, men fick en inbjudan till Heathers middag ;) Vi ses där skulle jag tro älskling. Älskar dig sååå mycket. Puss och kram, din bästa Justin.

Han var bara för mycket. Och nu skulle han till Heather också? Det var ju bara suveränt, mina båda killar – den ena som var utav kärlek och den andra utav pengar – skulle komma på samma middag som jag, hos min ärkefiende. Om jag kunde klura ut det själv, skulle jag tro att Heather hade något lurt i kikaren.

”Vill du ha något att äta?” frågade Hunter medan han drog på sig en t-shirt. Men inga byxor. Jag gick med honom ut i köket där jag drog upp en croissant och några jordgubbar på ett fat.

”Det här räcker nog.” förmodade jag leendes. Han nickade med en axelryckning och kysste min panna innan han gick ut till vardagsrummet igen. Jag tog en tugga av croissanten när Hunters mobil plingade till. Av ren nyfikenhet drog jag upp sms:et, han hade väll inget att dölja för mig, eller hur? Men innehållet var inte vad jag hade väntat mig.

Det var så trevligt på Bahamas med dig och Stella. Jag hoppas på att få fler såna resor med dig och våran dotter. Vi ses väll ikväll? XOXO Selena.

(Ni MÅSTE läsa medan nedanstående läses.)

Så det var Selenas unge. Men det var Hunters också. Så… det var Hunter och Selena som hade varit orsaken till Jelenas uppbrott? Som hade prytt alla tidningar överallt i hela vida världen? Jag tappade både mobilen och fatet som föll till golvet med en väldig fart. Hunter kom ut i köket med blicken ned på vad jag nyss hade tappat.

”Vad läste du?” frågade han oroligt. Så han dolde mer än det för mig? Hade han fler hemligheter?

”Du… Du är Selenas… Stella…? Du… du… du sa inget…” stammade jag chockerat fram. Min hals tjocknade till, inte ett ord ville ut längre. Hunter tog ett steg närmre mig för att förklara skulle jag tro, men jag drog snabbt åt mig mina ägodelar som låg i hallen innan jag försvann in i hissen.

”Noelle!” ropade han hjälplöst efter mig. Jag sjönk ihop med ryggen mot hissväggen. Varför vart jag sårad, när mina känslor ändå inte fanns där längre? Varför ville jag gråta så mycket, utan att veta varför? Tårarna var kalla mot mina heta kinder. Det sved i ögonen och jag klickade slött på stoppknappen. Hissen stannade med en duns, men jag var i alla fall ensam. För ett tag till. Vad var det med mig som gjorde mig så oönskad? Min egna mamma ville inte ha mig, Hunter och även om jag inte kan fatta att jag tar med detta som ett förslag, men inte ens Justin skulle kunna tänka sig ha mig som flickvän. Nej, jag måste göra allt på låtsas. Vad var det för jävla förbannelse som låg över mig? Mina andetag blev tyngre och tyngre och jag kurade ihop mig till en liten boll i hörnet till hissen. De salta tårarna sipprade in i sig i mungiporna på mig. Att älska, eller bli älskad kommer aldrig vara mitt kall. Men varför blev jag så sårad av allting? Jag hade lärt mig att uthärda smärtan i så många år, så varför brast allting just nu? När jag träffade Hunter, Cece, Heather och Justin… då försvann min starka vägg. Den blev som en ynklig liten sandvägg istället, som sparkades sönder av dem alla. Ingen ville ha mig egentligen. Inte ens Rosie eller Dina. Det var ju endast för att dem två är så godhjärtade som jag får bo där hos dem. Dina har tur. Hon är i alla fall älskad. Våran familj har inte stängt henne ute. Hon har inte dödat sitt småsyskon. Hon har inte varit inne hos en terapeut dag efter dag i sitt liv. Hon var älskad. Det var det som var problemet. Ingen förstod hur jag egentligen hade det. Min egna pappa stack för att jag dödade min lillebror. För cigaretter. Jag slängde äcklat ifrån mig cigarettpaketet jag hade klamrat mig fast vid. Min mamma ville inte heller ha något med mig att göra. Cas hade inte hört av sig ända sedan jag kom hit. Brydde hon sig ens? Eller skulle hon komma med en sådan ursäkt ’Jag hade inte tid Noelle, förlåt!’ som alla gör? Att ha tid. Nej. Allt det förlorade Liam på bara några sekunder. Han hann förmodligen bara tänka på att han skulle dö. Att det var slutet. Han hann nog tänka på mig, innan hans liv dog ut. Innan hans lilla kropp blev slukad av elden. Allt det var mitt fel. Att vara älskad eller önskad var inte det folk ville ha utav mig. Jag var hatad och oönskad av alla, vare sig dem ville tänka sig det eller inte.

Pretty emotional. Jag kommer förstå om vissa fäller en tår, för jag grät under hela kapitlet. Kommentera, vill höra era tankar. <3

Previously: ”Skit i det.. jag bryr mig inte ett skit om din familj.”, väste han oberört. ”Men det är det du får. Och ligg med mig såklart när du vill.”, skrattade han kallt. Gud, tänkte den killen bara på knull? Inte för att jag inte gjorde det, men…
”Jätte kul. Så vadå, det är i New York vi ska befinna oss?”, frågade jag, nu mer nyfiken. Jag hade nappat.
”Nej. Självklart för att få det att verka äkta kommer vi ju åka på… kärleksresor.”, flinade han äckligt och vickade på ögonbrynen. Jag nickade.
”Okej. Ge mig papperna.”, beordrade jag honom hårt. Han räckte över ett häfte med papper, samt en penna. Jag tog ett stadigt tag om den, och utan att läsa igenom papprena skrev jag min namnteckning längst ned. Jaha, då var jag väll Justin Biebers officiella flickvän… jippie…

Rosie stod och väntade på mig med knäppta armar i hallen när jag kom hem igen, efter några gångar i Central Park med Justin, hand i hand. Paparazzis skulle väll få som de ville då. Jag slängde av mig båda skor och jacka innan jag gick in på mitt sovrum för att slå mig ned på sängen. Rosie kom suckandes efter mig.

”Nå? Varför träffade du honom?” ville hon genast veta. Jag hävde mig upp på axeln med ett stön.

”Du kommer inte gilla det…”, började jag tveksamt vilket fick henne att bli lyhörd, ”men jag är hans flickvän. Fast jag får betalt för det. Typ…?” fortsatte jag sedan, med lite starkare röst. Rosie gapade.

”Är du en… hora?!” väste hon lågt så att Dina inte skulle höra det ’hemska’ ordet hon nyss uttalat. Jag skakade hastigt på huvudet.

”Nej! Asså hans maneger vill att han ska ha en tjej, så att Paparazzina bryr sig om Justin igen. Dem har liksom tröttnat, men Scooter – managern – vill att Justin ska vara fokus igen på skvallersidorna. Typ så att hans före detta fans ser att han inte är hjärtlös. Jag kommer få 4000 i månaden tror jag att det var, och Justin fixar en större lägenhet till oss. Jag har gjort så att 2000 kommer till dig varje månad också. Rosie, vi kommer kunna köpa Dina ordentliga kläder, vi kommer inte behöva kånkas omkring – svältandes. Om du blir arg på det här, så lämnar jag den här fattigstugan själv.” muttrade jag envist. Rosie pressade samman sina rosa, glansiga läppar och suckade besviket. Vadå? Hade jag sagt något eller?

”Så det är det du tycker Noelle? Att vi bor i en fattigstuga? Det är inte ett stort hus som din mamma har, men det är i alla fall något. Jag och Dina har inget behov av pengar. Och jag vill inte att min dotter ska växa upp och tro att hon är ett rikemans barn helt sisådär!” sa Rosie allvarligt. Jag suckade och satte mig upp.

”Men förstår du inte? Dina har redan växt upp! Hon är för guds skull 9, snart 10 år! Du har uppfostrat henne väl, bättre än Ella gjorde! Så kom igen, unna henne det här Rosie! Du vet, hon har nästan inga kompisar i skolan. Har hon berättat det för dig? Nej. Men det har hon sagt till mig. Kanske i förtroende, men det måste brytas nu. Hon har inte stor lägenhet att leka i efter skolan, hon har aldrig lunch med sig till skolan – förutom tonfiskmackorna Pong brukar skickar med henne ibland – så hon kan inte sitta med sina kompisar! Om du låter mig göra det här, fixa en åtminstone lite större lägenhet än denna, mer kläder till Dina, så kommer allt ordna sig! Det är bara några månader Rosie!” envisades jag för full rulle. Men Rosies neutrala ansikte rörde inte en min. Det berättade inte alls om vad hon tycket om det hela. Dina kom tyst upp bakom sin mamma och slog armarna runt hennes mage. Rosie ryckte till med blicken ned på Dina.

”Snälla, snälla, snälla, snälla mamma! Då får jag ta hem kompisar! Och äta i skolan! Och ha på mig fina kläder! Snälllaaaaaaa!” bad Dina för full hals med sitt originella puppy-face. Rosie suckade ljudligt. Hon verkade fortfarande tveksam över det hela, men kollade ändå mot mig i förtroende innan hon sade;

”Kommer du sluta på Grand Hotel då?”

”Ja, förmodligen. Om jag hade ett jobb som ger mig flera gånger högre lön så byter jag ju såklart.”

”Jobb? Du ska gå runt och hålla honom i handen, inget mer va?” önskade Rosie att veta. Jag suckade djupt.

”Vi ska pussas, kramas, hålla i hand, synas på resturanger med varandra och åka på semester tillsammans.” förklarade jag med snabb röst. Rosie såg förfärad ut efter jag nämnde ordet ’Semester.’

”Ska ni på SEMESTER tillsammans?” utbrast hon chockat. Dina kollade på mig med ett snuskigt leende och vickandes ögonbryn.

”Tja… asså… åka på ställen? På loven asså! Folk behöver bara veta att det är vi som är ett par liksom.”

”Okej… när får du din första lön?” undrade hon återigen. Jag log stort och hoppade upp på fötter framför henne och Dina.

”Idag fick jag den.”

Vi flängde flåsandes runt efter Dina hit och dit mellan alla affärer. Hon verkade aldrig kunna sluta den flickan. Vi hade gått från alla Vintage affärer till sko affärer på endast några minuter. Jag slog mig ned på en bänk för att kunna dra ett djupt andetag och vila benen ett slag. Rosie kollade bak på mig innan hon stoppade Dina som gick med stolta steg mot första bästa affär.

”Vad är det?” gnällde hon. Rosie hade nog rätt, Dina kanske skulle bli en sådan typisk bortskämd unge.

”Rosie, skulle jag kunna få gå och kolla på kläder till mig själv kanske?” frågade jag Rosie utan att ens ge Dina en blick. Jag orkade inte med ungen just nu. ”Du har fått dina pengar på kortet, så du kanske kan handla sedan också?”

Rosie log mjukt mot mig med en hand på min axel. ”Ge mig påsarna s är du fri för dagen. Kom hem till middagen klockan 7 bara, sen kan du gå ut igen… bara för att det är lördag.” Jag log stort och räckte över påsarna för att så snabbt som jag kunde ta mig därifrån och dra upp en cigarett. Äntligen… jag skulle precis blåsa ut röken när någon slog sin hand på min axel, vilket fick mig att svälja röken istället. Hostandes vände jag mig om, men såg suddigt då mina ögon vattnats. Men jag hade tillräckligt bra syn för att se Justins väl belåtna flin.

”Aww, satte du i halsen?” skrattade han kyligt. Jag önskade bara att han vore död…

”Lämna mig ifred slempropp.” väste jag irriterat till svar. Han höjde frågandes på ögonbrynen och gick envist efter mig.

”Jag är din pojkvän? Remember?” påminde han mig och fattade tag i min hand. Jag bet mig hårt i kinden.

”Hur skulle jag kunna glömma.” muttrade jag och naglade fast min hand i hans. Han väste till men lät mig hållas.

”Så, ska vi dra och shoppa… baby?” retades han och naffsade mig i nacken. Jag skymtade en paparazzi några meter bort, sedan ännu en till bakom ett träd. Varför ens gömma sig när dem fattade att det var det här Justin ville ha? Uppmärksamhet… En rysning av obehag drog sig längs min ryggrad, men jag valde att ignorera den och pressade mina läppar mot hans i en hård kyss. Inga gnistror, passion, eller något sådant. Bara en kall, hård kyss mellan två personer som hatar varandra. Han lade en hand på min rumpa och klämde till. Jag särade på läpparna för att låta kyssarna övergå från kyssar till hångel. Men när Justin höll på att dra det hela lite för långt genom att dra en hand under min tröja drog jag mig undan. Jag skulle leka hans flickvän, ingen eskortflicka..

”Lägg av.” väste jag och började sedan gå igen mot Forever 21 som låg tvärs över gatan. Justin gick efter mig med snabba steg. Han drog upp sin mobil som han pressade mot örat medan han mumlade saker.

”Tja. Ja, jag behöver det. Ikväll? Okej. Ja… nej, jag tror inte det. Men jaja. Okej då.” sa han bara innan han lade på.

”Din pojkvän?” retades jag med höjda ögonbryn. Han lade huvudet på sned och greppade tag om min byxkant.

”Var inte bitchig din hora.” röt han mot min kind i ilska. Jag ryckte mig loss ur hans grepp.

”Jag är inte en hora, och jag är inte rädd för dig ditt äckel. Kåthund.” suckade jag irriterat innan jag slog upp dörrarna till Forever 21 och gick in. Äntligen lite ensamhet.

Justins Perspektiv:

Trodde hon att jag var någon sorts leksak som hon kunde leka runt med? Jag betalade henne fucking för att göra mig nöjd. Hon var ingen hora, men det var det vi hade kommit överrens om även fast Scooter inte visste ett skit om det. Ikväll skulle jag äntligen kunna ta det lite lugnt, med weed och sex. Bara jag och Jonathan. Ensamma på Club Apocalyps. En lättad suck lämnade min mun när Noelle äntligen kom ut från Victorias Secret.

”Äntligen, lite sexiga underkläder.” fick jag pervigt ur mig. Hon suckade irriterat och började sedan gå.

”Ey, ey, ey… Scooter vill träffa dig.” stoppade jag henne med ett fast grepp om hennes överarm.

”Du behöver inte ta till våld hela fucking tiden.” röt hon och drog åt sig sin arm innan hon hoppade in i Limon som stod framkörd. Med en axelryckning hoppade jag ned bredvid henne.

”Hur fan har du så mycket pengar när du knappt jobbar längre?” antydde Noelle med en Chokladdoppad Jordgubbe mellan tummen och pekfingret. Jag fuktade mina läppar innan jag svarade.

”Scooter. Kontakter. Jag har ju liksom fortfarande ett proppfullt bankkonto smartass.” svarade jag snabbt. Hon tog en tugga av den saftiga Jordgubben, vilket fick mig att rycka till. Stöna inte… stöna inte.. Fuck. Jag stönade. Hon kollade på mig med en lekandes blick innan hon tog en till tugga av den. Chokladen satte sig i mungiporna på henne, vilket gjorde mig alldeles galen. Tillsist tog jag tag i den och slängde ut den genom fönstret.

”Hey! Jag åt faktiskt den!” morrade hon barskt. Hennes mage gav ifrån sig ett högljutt kurrande vilket fick mig att le.

”Du kommer få äta tills du storknar snart shawty.” skrattade jag lätt. Hon himlade lätt med ögonen innan hon trött lutade sig tillbaka i skinnsätet. Jag drog upp min mobil för att skicka iväg ett sms till Scooter.

Vi kommer till Sandys inom 3. Se till att vara där då, annars är det här över. Justin.

Det tog bara någon ynka sekund innan svaret kom ned i brevlådan i min låda. Jag klickade upp det.

Jag är redan där. Våga inte med att hota med det Justin. Jag har fortfarande en viss makt över ditt bankkonto. S.

Han påminde mig jämnt och ständigt om det. Det började bli uttjatat. Noelle kollade surt ut genom fönstret.

”Vi är framme.” suckade hon kvävt. Jag slog upp dörren åt oss och gick snabbt in på Sandys eftersom att dörren in till matkedjan bara var någon få meter fram. Noelle kom snabbt in därpå, och Scooter vinkade oss till honom där han satt i båset. ”Showtime.” mumlade jag ogillandes. Vi gick med snabba steg, hand i hand mot Scooters bås. Han log stort och ställde sig upp för att hälsa på Noelle.

”Scooter.” förklarade han med en hand framsträckt. Noelle tittade äcklat ned på den innan hon slog sig ned. Scooter tryckte ned handen i fickan igen och slog sig sedan också ned, framför mig och Noelle.

”Vad vill ni ha?” frågade han glatt och räckte över två menyer. Noelle visste redan vad hon ville ha;

”En pommesfrite och en cheeseburgare. Och en coca-cola light.” bestämde hon sig för och lutade sig sedan nöjt tillbaka i den röda soffan. Scooter nickade nervöst innan han kollade på mig. Jag suckade.

”Scooter, chilla. Du är inte hennes styvfarsa, hon måste inte gilla dig. Var inte så jävla nervöst hela tiden.”

”Jaja. Så, hur går det med allt då? Har ni fått några rubriker?” frågade han exalterat när vi hade beställt.

”Scooter, vi blev officiella idag.” nu var det Noelle som pratade, med samma tonfall som jag hade haft.

Scooter tog en klunk av sitt vatten och kollade seriöst på mig och Noelle. ”Ja, men då hoppas vi på imorgon då.”

Båda två nickade. Maten kom in bara några minuter därpå. Noelle, som var vrålhungrig och åt som en gris, proppade i sig maten på en gång. Scooter kollade storögt på henne, och jag nickade eftersom jag nog förstod vad han trodde. ’Är hon fattig?’ sa hans blick, så jag antog det. Jag stoppade in en pommes i munnen. En efter en, tills allt var uppätet.

”Så… hur ska vi göra med boende och resor? Ska du resa något Justin?” frågade Scooter med höjda ögonbryn.

”Jag hade tänkt att åka till Grekland snart, knulla och festa lite sådär.” berättade jag och kollade mot Noelle. ”Hänga med?”

”Nej tack.” svarade hon snabbt men avbröts av Scooter.

”Joo! Du ska med! Så ska ni synas i Grekland, på eran kärleks semester! Det blir bra!” rabblade han fram. Jag kollade mot dörren där en gestalt ny dykt upp. Den stod med huvudet ifrån mig, men i samma stund den mötte min blick fastnade en klump i halsen på mig. 

Vem tror ni dök upp? Förlåt för förseningen, men här är det! :) 

Kommentera nu för mer imorgon, för jag har HÖSTLOOOOOOOOV! :D

Justins Perspektiv:
Att vakna upp utan Noelle vid min sida var just vad jag hade förväntat mig. Varför skulle hon stanna? Vi gillade inte varandra, vi var fulla… det var ett engångsligg. Kom igen Justin, du ligger aldrig med en tjej för att sedan tråna efter henne. Nej. Du och Noelle är ett avslutat kapitel. Så är det bara. Jag sträckte på mig bland dem knöliga lakarna. Klockan var runt 11 när jag slog upp ögonen. Noelle måste ha gått för länge sedan. Jag slog med min hand efter min mobil och låste sedan upp den. Ett nytt meddelande. Från Scooter… jag suckade trött. Stalker much?

Justin, du kan inte festa hit och dit varje kväll! Du har ett ansvar också! Du är 18 år gammal! Du kommer till Cesars klockan 12 idag. Inget snack om det, Scooter.

Jag suckade djupt innan jag knappade in mitt svar. Scooter kunde vara en pina när han bara ville.

Jag sade upp mitt ansvar när jag började dricka och röka på. Mina ’Beliebers’ bryr sig inte längre, så varför ska jag? Mitt ansvar försvann för länge sedan. Ha det så kul på Cesars… ensam… JB.

När skulle han inse att jag inte behövde någon manager längre? Och det där med den där hemliga tjejen också… gud… Jag reste mig upp för att gå in på badrummet och ta en dusch, nu när jag ändå var naken. När jag klev ut ur badrummet med en handduk runt min midja hörde jag hur det plingade till. Men det var inte min signal… jag gick fram till fåtöljen. Bakom den låg det en liten pennskrinsväska i svart tyg. Noelle.. Jag tog upp den och öppnade den. Där i låg det en mobil. Nyfikenheten tog över, och jag drog upp den svarta iPhonen. Ett nytt sms från Hunter lös upp skärmen. Att lägga tillbaka mobilen var inte ett alternativ längre.

Hej Babe! Jag är tillbaka i stan nu. Luncha? Vi kanske kan åka till… vart du vill!:) Vi ska till Heather ikväll på någon middag… vet inte vad det är om. Men vi hörs! Hunter.

Den killen gick mig på nerverna. Vad var det för något? Avund? Nej… jag var inte kär i Noelle. Men det kanske var just det faktumet att han hade följt med till New York. Bosatt sig i det rika området i Manhattan. Hade han inte mage nog att visa Noelle vilken skitstövel han egentligen är? Utan att tveka raderade jag sms:et. Hon skulle inte behöva gå med honom på lunch. Noelle hade faktiskt varit rätt bra i sängen, så två eller tre gånger till skulle inte skada. Jag gick leendes fram till min garderob där jag drog ut ett par rena boxers, svarta skinnyjeans och en vit V-ringad. Något jag bar nästan varje dag. Till det satte jag på mig mina vita supras och en svart skinnjacka. Innan jag lämnade lägenheten speglade jag mig själv i spegeln och drog en hand genom mitt bruna hår. Perfekt. Jag tog ett stadigt grepp om Noelles väska för att sedan gå. När jag kom ned i lobbyn såg jag en liten flicka sitta med en årsgammal tidning. Framsidan pryddes utav mitt och Selenas breda leenden. Jelena… vilket skämt. Jag förstår inte hur jag kunde varit så mallig förr. Välgörenhet, mammas lilla pojke, relationer… allt det var borta nu som tur var. Men om jag tänkte på det, skulle jag kunna ta mig in i en relation igen? Egentligen…? Nej. Justin, allt är perfekt som det är när du är singel. Du kan knulla med vem du vill, när du vill. Att vara i relationer var bara slöseri med tid. Speciellt med Selena. Vi hade knappt haft något kärleksliv. Hon hade nekat mitt förlovningsförsök. Jag hade tillochmed köpt ett hus till oss! Men ville hon ha det? Nej. En egoistisk hora var vad hon var. När jag hade kommit på henne och Hunter, i min lägenhet hade hon gått med på allt.
”Snälla Justin! Jag gifter mig med dig, jag gör vad som helst!”, hade hon tjutit medan jag ilsket hade gått runt och slängt hennes saker i resväskor. Hunter var en skitstövel. Men Noelle verkade inte förstå det riktigt, eller så var det bara att hon var lika mycket crap som han var. Men jag var väll också en skitstövel om man ser det på det sättet… tänkte jag och log. Jag hade varit med flera tjejer som var i relationer, tillochmed förlovade tjejer. Men ingen av dem hade brytt sig, lika liket som jag hade brytt mig. Efter några månader hade jag släppt Selena och Hunter och blivit min egna lag. Inga mer relationer. Som sagt, det var bara skit. Min mobil vibrerade mitt i mitt grubbleri. Jag drog trött upp den och klickade upp smset.

Hittar du ingen tjej att ha inom 48 timmar Justin, så väljer jag. Valet kommer inte bli trevligt… Scooter.

Han hade total vägrat att jag skulle få ligga med tjejen, mer eller mindre. Varför, egentligen? Hon skulle ju spela min flickvän. Om jag skulle tänka mig skaffa en flickvän skulle jag inte behandla henne som porslin direkt.
”Du får absolut inte vara samma Justin som du är nu med henne.”, hade han beordrat. Det menades väll att vi inte fick knulla? Well, jag skulle bannemig hitta någon som ville ligga med mig. Ett flertal månader utan ligg skulle ta kål på mig. Paparazzis och f.d fans skulle väll se mig med någon annan och fatta att det var fejk om jag skulle bestämmas mig för att gå på någon fest för att få ligg. Jag drog frustrerat upp ett cigarettpaket och stoppade in en påtänd cigg i munnen. En tanig liten flicka, med vitt tunt hår granskade mig storögt. Inget jag brydde mig om. Jag hade ingen anledning att vara ett gott föredöme till någon jag inte ens kände. Väl framme vid Noelles port hade jag bara tur att grannen var påväg ut. Men hon kollade tveksamt på mig.
”Vem ska du träffa?”, frågade hon kallt och blockerade vägen in. Jag suckade surt medan jag tryckte cigaretten mot den röda tegelväggen. Det stank verkligen kina här borta… Bläckfisk och rök. Illamåendet letade sig upp i halsen på mig, men jag valde att ignorera det. ”Nå? Ska du berätta eller?”, sade hon.
”Jag ska träffa Rosie Flanell.”, förklarade jag trött. Hon höjde snabbt på sina bleka ögonbryn.
”Det finns ingen Rosie Flanell i det här trapphuset.”, berättade hon strävt. Nu fick det vara nog, gammal eller inte, kärringen skulle bort. Jag tryckte mig förbi henne in i porten och hörde hur snyftningar ekade mellan väggarna. Noelle…? Med påskyndade steg gick jag upp för trapporna. Där satt hon, på andra våningen och grät. Hon kollade storögt upp på mig, precis som den där lilla flickan. Gud, bli inte blödig nu Justin.
”Vad fan gör du?”, spottade jag ur mig. Hon drog undan tårarna under sina ögon med en kall blick.
”Jag bor här. Det är väl du som ska svara på den frågan!”, väste hon lika ilsket tillbaka. Jag räckte över hennes penfodralsväska, som hon snabbt tog emot. ”Tack.”, muttrade hon kallt som tack.
”Varför grinar du Hastings?”, flinade jag skadeglatt. Hon verkade inte vara på humör, utan slog till mig hårt över kinden. Men, jag började bli van. ”Chilla din hora, det var ett skämt?”
”Ha-ha, alla skrattar. Hör du inte? Tillochmed Pongs döda bläckfiskar skrattar.”, grumlade hon sarkastiskt.
Jag kunde inte undgå att nypa henne just då. Att slå henne var inte ett bra tillfälle, men nypas skulle inte vara lika hårdhänt. Hon tjöt till, ”The fuck gjorde du så för?! Som du sa, jag skämtade!”, röt hon snabbt.
”Åh, jag hörde inte ironin i din röst.”
”Synd för dig Bieber. Men nu ska jag gå in och göra mitt om du ursäktar.”, sa hon och vände sig om.
”Nej.”, sa jag snabbt, vilket fick henne att vända om mot mig igen med höjda ögonbryn. Jag flinade stort.

”Vadå nej?”, undrade hon surt med en hand på sin midja. Jag flinade ännu större och skakade på huvudet.
”Jag ursäktar dig inte.”, retades jag, bara för att jag visste att det skulle göra henne rykande ilsken.
”Det var ingen fråga heller, så jag bryr mig inte.”, morrade hon till svar och gick sedan fram mot ytterdörren.
”Följ med mig på lunch. Jag kan förklara allt det där med tjej-PR-saken. Du får betalt och allt ju!”
”Men för hundrade gången, jag har en pojkvän Justin! När ska du få in det i din ’Baby, baby oooh’ hjärna?”
”Aldrig? Men kom igen. Hunter förstår säkert. Och jag vinner på det. Jag slipper få en ful tjej, som aldrig kommer vilja knulla.”, förklarade jag och korsade mina armar över bröstet. Noelle skakade snabbt på huvudet med ett litet flin lekandes på läpparna.
”Om du vinner något på det, så nej tack.”, suckade hon. Noelle var det enda hoppet för mig.
”Vill du inte köpa Rosie en ny lägenhet? Och Dina nya kläder? Vill du inte kunna bjuda ut Cece på en massa middagar och shoppingar som hon bjuder dig på? Du får en massa tillgångar Noelle. Jag betalar!”
”Det är väll din Manager som betalar?”, antydde hon smart. Jag spände käken ilsket. Fuck vad jag hatade arroganta bitchar.
”Lek inte smart med mig när jag ger dig ett sånt här erbjudande.”, röt jag. ”Willys Place, klockan 12.” Med dem orden vände jag på klacken utan att ge henne några chanser att protestera. Damen stod kvar där ute, men nu med en polis. Ivrigt pekade hon mot mig, men jag hade hunnit ta mig in i min limousine. To bad.

Noelles Perspektiv:
”Ta den här.”, tyckte Dina och slängde över en svart t-shirt, som var lite transperent på ryggen. Jag drog på mig den över mina svarta jeans. Det skulle väll duga… Rosie dök upp i dörröppningen med ett äpple.
”Varför ska du ens ut med den där Justin efter vad som hände imorse?”, frågade hon skeptiskt.
”Jag förklarar när jag kommer hem… Ok?”, föreslog jag. Jag hade verkligen ingen ork att argumentera med Rosie om att hon var den som skulle ta ansvar för hyra, kläder och boende. Men Dina hade smalnat av rejält. Det enda hon fick med sig till skollunchen var ett äpple och en macka då o då. Jag var tvungen att göra något för dem. Jag menar, jag skulle snart ta studenten och flytta härifrån förmodligen. Då skulle jag lämna dem med ett bättre liv. Inte detta i alla fall. Rosie sköt över mina Jeffrey Campbells med sin fot mot mig.
”Vad du än säger. Men jag litar på att du tar ett smart beslut. Jag vet hur du var i Dallas för bara några veckor sedan Noelle, och så vitt jag ser det är det inte så stor förändring. Skolk, röka, fester…”, suckade Rosie besviket. Jag bet mig löst i underläppen, medan jag såg hur Dina blickade mig i ögonvrån. Om hon skulle se mig med sådant, skulle hon självklart vilja börja med det likaså. Dina var stor nu, men hon verkade ändå inte förstå vad som var rätt eller fel. Jag hade gjort fel, men det var inget som skulle kunna fixas nu. Det var för sent. Men hon var fortfarande ung. Det skulle kunna gå och rädda.
”Tack.”, log jag innan jag slängde på mig min jacka. Dina kramade mjukt om mig med huvudet tryckt mot min mage. ”Gör som jag sade nu.”, viskade jag och smugglade ned 30 dollar i hennes hand. Hon log.
”Ja. Lycka till Noe.”, sa hon mjukt, vilket gav mig tillbaka blickar på Liam… just det smeknamnet var en öm punkt, men jag ville inte att Dina skulle se mig sårbar, så jag valde att inte nämna det. Med snabba steg gick jag ut ur lägenheten, och sedan porten. Vid trottoaren stod det en limousine och väntade, med en chaufför utanför. Han kollade mot mig med ett höjt ögonbryn. ”Noelle Hastings?”, frågade han mjukt.
”Det är jag.”, svarade jag känslolöst. Han slog upp dörren åt mig. Justin hade säkert skickat honom, då han nog klurat ut att jag inte hade en aning om vart ’Willys Place’ låg någonstans i den här stora staden.

Justin satt och väntade på mig vid det glansiga bordet med två Kycklingsallader framför sig, samt två glas cola. Bara av att se maten fick min mage att börja kurra i uppror. Jag hade inte ätit riktigt sen för kanske 18 timmar sedan, och det var en pizza bit. Så det gilldes inte direkt. Tyst slog jag mig ned framför honom.
”Ät.”, manade han mig. Jag tog upp besticken innan jag började hugga in på den ljumna salladen – fast det var nog mest kycklingbitarna som var ljumna. Då och då tog jag en klunk ur colan, betraktad av Justin.
”Skulle inte du säga något till mig?”, harklade jag mig när halva tallriken var uppäten. Han nickade.
”Jo… kolla. Du får 6000 i lön per månad och-”
”Du sa 7000 förut.”, konstaterade jag kallt. Han nickade återigen med sitt stela pokerface på ansiktet. Kunde han inte signalera några känslor alls? ”Jag vet. Men du var onöjd med det ju…”, log han retfullt.
”Fortsätt.”, suckade jag irriterat. Jag hade verkligen inte tid att sitta och prata om vad jag var onöjd med.
”Men, jag ger dig också bättre möjlighet att hitta en större lägenhet till din moster och ert lilla hittebarn-”
”Dina heter hon faktiskt. Och är Rosies barn, så nu vet du det nästa gång en reporter undrar.” avbröt jag kallt. Justin svalde hårt med blicken med i sitt knä.
”Skit i det.. jag bryr mig inte ett skit om din familj.”, väste han oberört. ”Men det är det du får. Och ligg med mig såklart när du vill.”, skrattade han kallt. Gud, tänkte den killen bara på knull? Inte för att jag inte gjorde det, men…
”Jätte kul. Så vadå, det är i New York vi ska befinna oss?”, frågade jag, nu mer nyfiken. Jag hade nappat.
”Nej. Självklart för att få det att verka äkta kommer vi ju åka på… kärleksresor.”, flinade han äckligt och vickade på ögonbrynen. Jag nickade.
”Okej. Ge mig papperna.”, beordrade jag honom hårt. Han räckte över ett häfte med papper, samt en penna. Jag tog ett stadigt tag om den, och utan att läsa igenom papprena skrev jag min namnteckning längst ned. Jaha, då var jag väll Justin Biebers officiella flickvän… jippie…

Previously:Jag kunde svära på att jag hade hunnit bli våt vid det här laget. Vi tog några steg bakåt innan vi landade i hans säng. Jag drog hastigt av mig mina trosor så att han skulle kunna pressa in två fingrar. Han rörde sig rytmiskt medan han kysste mina läppar. Mellan kyssarna kunde jag inte undgå att stöna högt. Vid samma tillfälle som jag kom, drog han snabbt ut fingrarna för att snurra runt. Jag drog av honom sina kalsonger innan jag placerade den så kallade ’Jerry’ i min hand. Justin avslutade kyssen för att låta mig kyssa honom på halsen istället. Vid varje sekund så stönade han högre än den förra. Precis som han hade gjort så släppte jag honom vid samma tillfälle som han kom. Snabbt drog han upp en kondom ur sin byxficka, som han trädde på innan han pressade sig in i mig.

När jag slog upp ögonen dagen därpå tog det ett tag för mig att inse i vems säng jag låg i. Justins lätta snarkningar störde mig så otroligt mycket, på grund av min baksmälla. Jag ville bara kväva honom med en kudde. När jag satte mig upp i sängen, började hela rummet snurra. På tå smög jag mig in på hans badrum, där det oturligt vis inte låg några Ipren. Fuck you Justin… tänkte jag surt och kollade på honom över min axel. Jag vred på vattnet och tvättade av mitt ansikte. Gårdagens smink hade ändå kletats bort. När jag ändå tänkte på det… vad fan hade hänt igår? Jag hade legat med personen jag hatade mest. Skulle jag berätta för Hunter? Jag smög återigen ut till sovrummet, där jag drog på mig mina underkläder och pressade ned min klänning i en påse. Justin skulle nog inte ha något emot om jag lånade lite kläder utav honom. Jag drog upp ett par mjukisbyxor från hans garderob som nästan passade mig, samt en svart skjorta som jag vek upp armarna på upp till armvecken på mig. Väl klar med det, drog jag upp håret i en hästsvans och lämnade sedan hotellrummet med mina skor i ena handen och påsen med klänningen i den andra. När jag hade kommit in i hissen, drog jag på mig mina skor för att slippa gå förbi receptionen barfota där förmodligen Diamond, Stewart, Elizabeth eller någon annan jag kände från hotellet stod. När hissdörren öppnades kikade jag bort mot receptionen. Ja, där stod tjuriga Stewart och klagade på någon som jag aldrig sett förut. En suck lämnade min mun. Med snabba steg gick jag förbi receptionen, i hopp om att inte bli sedd.

”Noelle?”, ropade en röst efter mig. Jag var för rädd för att se mig om, så jag svarade bara;

”Nej, va? Jag heter inte Noelle, haha… hej då!”

 Med påskyndade steg gick jag till närmsat krök, där jag äntligen kunde stanna upp för att andas ut. Hur mycket var klockan egentligen? Jag stoppade ned handen i fickan för att söka efter telefonen, men fann den ingenstans. Fan… jag hade lagt den i min väska. Som låg hos Justin. Det var ju bara toppen! En irriterat suck lämnade min strupe. Jag gick över gatan, mot en resturang som var full på folk. Var klockan så pass mycket att man börjat gå ut för middag?

”Ursäkta?”, harklarade jag trött ut till tjejen bakom kassan. Hon kollade upp på mig med sina stora, blåa ögon. Jag bet mig löst i underläppen. Försök att vara lite snäll åtminstone Noelle, hon verka vara ny här.

”Ööh… hur mycket är klockan?”, fortsatte jag frågandes. Hon kollade ned på det rosa armbandsuret på sin arm och kollade sedan upp på mig med ett vänligt leende på sina glansiga läppar. Eller var hon så ny?

”Den är halv 11. Du, det är faktiskt lunch konferens här, så ska du inte köpa något får du tyvärr ta o dra.”

Nej, hon var inte alls trevlig. Jag ville så gärna trycka upp min knytnäve någonstans i hennes felfria, barbie ansikte. Men, jag valde att avstå. Bäst att ta mig hemåt innan Rosie skulle vakna upp. Eller, jag skulle ju sovit hos Cece… fan. Jag hade inte ens sagt åt henne att jag skulle gå. Var jag tvungen att fucka upp allt?

Heathers Perspektiv:

Jag slog nöjt upp ögonlocken. Solen strålade inte direkt utanför, men det regnade åtminstone inte.

”God morgon Ms. Heather.”, hälsade Vanja, min egna lilla… betjänt. Jag log ett mjukt leende mot henne, något jag inte gjort på länge. Hon var lika förvånad som jag över det leendet, men hon log försiktigt tillbaka.

”Varför så glad Ms. Heather?”, frågade hon med förtjusning i rösten. Jag slog av mig det tunga duntäcket och drog på mig min sides rock. Med små steg gick jag fram till fönstret och granskade hur folket på New Yorks gator gick omkring där nere, som små myror, medan jag var drottning över hela Upper East Side. (Ja, som i serien Gossip Girl. Men nej, det var dem som härmade mig. Den så kallade ’Blair Waldorf’ hade velat heta Heather Hastings i serien, men jag hade inte sålt mitt namn. Det var för värdefullt.)

”Det får du veta ikväll.”, kvittrade jag ljuvt. Vanja höjde leksamt på ögonbrynen, vilket bara gjorde mig irriterad. ”Så, hämta mina kläder!”

Hon kollade besviket ned på sina svarta skor och försvann sedan in i min WIC. Jag fortsatte le så fort hon försvann. Åh, den här kvällen skulle bli fantastisk. Inte för att någon förutom jag visste vad som skulle ske, men tids nog skulle dem få veta. Jag drog upp min mobil för att klicka iväg ett samtal till mina små svansar. Chelsea svarade inom en signal.

”Heather! Åh! Jag… förväntade mig ett samtal av dig.”, ljög hon snabbt. Åh, jag skulle lära henne ljuga. Ska man ljuga ska man väll åtminstone göra det ordentligt? Eller var det bara jag som såg det så?

”Chelsea, samla Amber och China. Ni ska vara i min foajé innan klockan slår… 11.”, beordrade jag och lade snabbt på. Vanja kom ut med en puderrosa blus, högmidjade jeans och ett par söta svarta ballerina tofflor. Jag drog åt mig klädhögen innan jag schasade ut henne. ”Gå och gör frukost eller något” sade jag. Vanja gick lydigt ned och lät mig byta om i ensamhet. Ibland älskade jag verkligen henne, men hon kunde vara en pina då och då, vid vissa tillfällen. Speciellt när hon var nyfiken och lade näsan i blöt. Jag knäppte igen guldkedjan mamma hade gett mig runt halsen och puffade till håret för att sedan trippa ned på tå ned för trappan. Chelsea, China och Amber stod vardagsrummet när jag kom ned, alla tre i färgglada kläder.

”Vad är det som är så viktigt?”, utbrast China genast upphetsat. Chelsea och Amber granskade henne surt. Jag kunde inte ha gjort det så mycket bättre. Vanja kom ut med en bricka med en muffin, vindruvor, té, juice och en yoghurt. ”Ställ den där.”, sa jag trött med en nick mot glasbordet framför den ljusa soffan. Så fort Vanja återigen hade gått, fortsatte Chelsea, Amber och China fråga efter kvällens stora planer.

”Ni vet gott och väl om festen igår?”, började jag leendes och stoppade en vindruva i munnen. Alla tre nickade ivrigt. ”Jag anlitade en privat fotograf att följa efter Justin eftersom att jag själv inte kunde närvara länge…”

”Vart tog du egentligen vägen?”, pep Amber frågandes till nu när jag ändå nämnde det. En suck lämnade min mun. När skulle dem lära sig egentligen att man inte ska avbryta mig när jag pratar om saker?!

”Vill ni veta eller inte?!”, fräste jag surt. Alla tre nickade slött. Så jag fortsatte; ”Och han kom på Justin och Noelle, kyssandes. Sedan åkte dem iväg till Justins hotell. Där hade dem… sex. Min fotograf tog bilder på dem från fönstret tvärs över. Han fick väldigt bra bilder om jag får säga det själv.”, sa jag. Alla tre sträckte sig efter min mobil som visade bilderna på Justin och Noelle kyssandes, Justin och Noelle nakna och Justin och Noelle i sängen. Alla tre log lömskt mot mig.

”Bra jobbat H.”, tyckte Chelsea imponerat. Jag höjde på ena axeln i en oberörd gest. Inte för att dem kunde göra det bättre… sa en dryg röst inom mig. Men China verkade fortfarande inte fatta att vänta.

”Men vad ska du med bilderna till?”, frågade hon med sin otroligt irriterande, pipiga röst. Amber petade lätt till henne i revbenen med sin långa nagel. ”Aouch!”, tjöt China med en anklagande blick på Amber, som oskyldigt kollade bort.

”Lyssna innan du frågar.”, röt jag lågt. Hon nickade skamset åt det medan hon masserade sidan av sin mage. ”Så, ikväll kommer Hunter komma hit med Noelle, i tron om en… vänskaplig middag. Men jag kommer i själva verket avslöja Justin och Noelle!”

Alla tre tjejerna sken upp i stora leenden. Tillochmed China som verkade ha så ont. Chelsea brast ut i fnitter, i följd av dem andra tjejerna. Varför förstod inte ens jag. Jag drog en hand genom mitt hår.

”Så, gå er väg nu.”, schasade jag iväg dem med en enkel viftning. Vanja kom fram och föste ut tjejerna in i hissen. När dem hade åkt ned kom Vanja lydigt tillbaka för att ta in brickan till köket.

”Vanja?”, utbrast jag snabbt. Hon höjde frågandes på sina ifyllda ögonbryn. ”Vart är min mamma?”

”Ååh, hon åkte tidigt till Alaska. Viktigt för företaget. Hon kommer imorgon.”, log Vanja tröstande. Så klart… jobbet var viktigast.

Noelles Perspektiv:

Jag tog en tugga av det torra brödet. Med avsmak sköljde jag ned det med en klunk av sur mjölk. Jag hatade att bo här. Eller, det var mysigt, men dem var så… fattiga. Dina kom gåendes mot mig med sitt stora, rosa nattlinne släpandes mot golvet.

”När gick du och la dig igår egentligen?”, frågade jag retfullt och petade henne i överarmen. Hon sträckte på sina magra armar över huvudet. ”Brödet är slut. Rosie är och handlar. Ta detta.”, sa jag innan hon hade hunnit börja söka efter mat och räckte över min halva brödbit. Hon tog glatt emot den för att sedan slå sig ned framför mig på stolen. Hon kollade på mig med stora, trötta ögon. Nästintill hypnotiserad var hon.

”Var det kul igår?” Hon reste sig upp för att ta sig ett glas vatten, då jag egoistiskt nog tagit den sista mjölken. Med en axelryckning gav jag henne ett enkelt ’Ja’ till svar. Hon log förtjust. ”Jag längtar tills-”

Hon blev avbruten av Rosie som kom inrusande in i köket. Hon var rosande röd om kinderna och slängde flåsandes ned en tidning på köksbordet framför mig.

”Du kan inte säga vad som helst till alla reportrar Noelle! Vi är en familj!”, nästintill skrek hon ut. Jag rynkade oförstående på pannan innan jag började läsa. Det var en bild på mig, där jag stod utanför Ceces byggnad och rökte igår.

Noelle Hastings, är det verkligen Justins nya älskarinna? Hon står utanför Glaskow Byggnaden i New York city när våran reporter kommer fram för att ställa några frågor.

-Försvinn, säger hon ilsket i början. Våran reporter förklarar vad han gör där, men hon är fortfarande upprörd. När frågan lyder om hon har något med Justin Bieber att göra, så kvicknar hon till med svaret;

-Varför bryr ni er om honom? Han är fortfarande inte ens känd längre.

Våran reporter ställer ytterligare frågor, men Ms. Hastings vägrar tala med honom utan trampar honom på foten och går in i byggnaden i samma stund som den före detta pop sensationen Justin Bieber kommer gåendes mot oss. Våran reporter haltar fram till Mr. Bieber, som detsamma som Ms. Hastings inte vill besvara några frågor. ”Berätta om din och Noelle Hastings relation!”

-Relation? Den som lyder att.. nä, just det, det finns ju ingen. Hon lever i New Yorks slumkvarter med sin moster Rosie och sin… vad fan det än var, Dina. Hennes mamma vill inte ha henne, så hennes moster tar åt sig jobbet då hon anser att hennes egna dotter är ett knull-misstag, besvarar Bieber med ett leende innan han går sin väg…

Jag orkade inte läsa mer. Den jäveln… Dina försökte rycka åt sig tidningen, men både jag och Rosie hindrade henne. Hon skulle inte få höra något så hemskt. Inte för att hennes klasskamrater skulle skona henne så som jag och Rosie gjorde.

”Dina, gå in på ditt och Noelles rum. Jag ska tala klarspråk med din kusin.”, beordrade Rosie kallt. Dina suckade irriterat, men lydde sin mamma. Jag kollade skamset ned på mina fingrar. Nu skulle jag väll skickas iväg till Internat skola igen. ”Vad har du berättat för denne… Justin Bieber om oss?”

Jag kunde känna avsmaken i hennes röst slå mot mina trumhinnor. ”Jag har bara berättat att ni har det svårt ekonomiskt.”

”Det var inte hans rätt att veta. Varför berättade du? Och varför pratar du med pressen?! Du vet att dem förvrider allt du säger Noelle…”, fick hon hest fram. Min blick slogs upp mot hennes och jag såg att tårar hade bildats i ögonvrån på henne. Hon drog snabbt undan de innan dem hann rinna ned för hennes sköra kinder.

”Förlåt Rosie… det… jag menade inte… Ursäkta.”, sa jag snabbt och sprang sedan ut ur lägenheten, ned i trapphuset. Där brast jag ut i tårar. Gråta. Det var något jag inte gjort på väldigt, väldigt länge. Inte sedan Liams död. Regnet hade börjat välla ut över gatorna utanför, vilket var väldigt passande. Mina snyftningar ekade i det tomma trapphuset. Fan i hela helvetes fan! Jag drog undan några tårar med tröjärmen i samma stund som steg började eka. Dem kom närmre och närme, och till sist dök en gestalt upp framför mig.

Vem dyker upp i trapphuset där Noelle sitter i tårar tror ni? ;) Rätt dramatiskt kapitel! Haha! Lite ur Heathers POV! Hur tror ni kvällen kommer sluta? I krig, eller kärlek? ;) Kommentera!

BTW, Alla nya läsare (Ja, statistiken har höjts! HUGHWU :'D) glöm inte att gilla Facebook sidan! Vilket ni gamla också kan göra, om ni inte redan gör det dvs! Hohoh, det gör ni genom att klicka HÄR.

Previously: Med dem orden vände jag ryggen mot och gick iväg mot deras hall där Mrs. Hastings stod. Hon fyrade av ett leende mot mig, men hennes blick visade oro. Hon måste väll ha trott att jag försökt något på hennes lilla älskling.

”Hej Justin.”, hälsade hon mjukt och räckte över sin kappa till deras hembiträde. Jag nickade mot henne.

”Ska du redan gå? Vi har middag till dig om du vill…”, började hon frågandes, men hennes blick sade fortfarande motsattsen, så jag valde att avstå.

”Jag skulle gärna stanna, men jag måste tyvärr åka till Scooter. Vi ses.”, mumlade jag trött innan jag lämnade deras stora takvåning in i hissen. Jag drog upp min telefon och klickade upp ett nytt sms.

Till: Jonathan

Vi måste ses. Nu. Ring mig när du ser detta. Det är viktigt.

Noelles Perspektiv:

”Men strunta i det bara, han är en skithög.”, upprepade jag, nu surt, för Cece som inte verkade kunna släppa taget om Justins förslag om att… vi ska ha sex. Ikväll. Jag bet mig tveksamt i underläppen, men slog mig själv sedan psykiskt i ansiktet.

”Seriöst! Justin Bieber vill ha SEX med dig! Ta bara emot det. Alla som har haft det med honom säger att han är en dröm…”, viskade Cece med ett höjt ifyllt ögonbryn. Varför visste jag inte, men i samma stund som hon sa det blev jag alldeles tjock i halsen och torr i munnen. Jag blängde anklagande på henne.

”Sluta med det där.”, väste jag surt och tryckte in en sked glass i munnen. Cece flinade stort mot mig.

”Men vadå..? Att säga att Justin är… toppen i sängen?”, ekade hon retfullt. Mina ögon spärrades upp på henne. Varför gjorde bara såna ynka ord så här mot mig?

”Okej lägg av. Nu. Seriöst…”, fick jag hest ur mig och tryckte in ännu en klump glass i munnen. Cece slog sig ned i den stora, svarta fåtöljen framför hennes sminkspegel. Hon vände sig om för att vinka mig till henne. Jag reste mig upp ur hennes mjuka säng och gick fram till sminkbordet.

”Klockan börjar dra sig… ska vi börja?”, frågade hon med en menande blick på sminket som låg huller om buller på bordet. Det vore en smart ide, så jag nickade och slog mig ned bredvid henne i den stora fåtöljen som rymde oss båda. Cece fnissade lätt till innan hon började sminka sig.

”Du är vacker Noelle…”, flämtade hon när jag kom ut ur hennes badrum. Mitt hår var plattat och uppsatt i en vacker hästsvans. Klänningen satt som smort på min taniga kropp. Skorna likaväl. Jag hade valt att ha på mig mina Jeffrey Campbells, som Hunter hade gett till mig som sagt. Cece hade sminkat mig alldeles perfekt med en skuggning på ögonlocken, rouge på kinderna, ett genomskinligt läppglans på läpparna och en fabulös inramning till mina ögon av maskara.

”Tack. Du med!”, svarade jag, antydandes på hennes vaniljfärgade – väldigt korta – klänning med nitar.

”Tack antar jag också.”, log hon och slängde en blick på klockan. Den visade halv 7. Festen började inte förrän 8, men vi skulle dra och käka innan. ”Ska vi dra då?”

Jag drog ett tungt andetag. Cece bjöd mig på så mycket, mat nu också?, ”Kan vi inte bara äta här?”

”Okej. Vi har… öh… vi kanske kan värma lite pizza bara.”, mumlade hon innan hon lämnade sovrummet. Jag gick med henne ut till köket, men fortsatte mot hallen. Cece stack ut sitt blonda huvud från köket.

”Vart ska du? Det tar bara någon ynka sekund att värma Pizza.” Jag viftade med cigarettpaketet mot henne och klev sedan in i hissen som tog mig ned till lobbyn. Den kalla vinden slog mot mina nakna ben när jag kom ut ur huset.

”Ursäkta, men är det du som är Noelle Hastings?”, frågade en man i kanske 40 års åldern.

”Det beror på vem som undrar.”, morrade jag bittert till svar med cigaretten i mungipan. Han drog fram ett kort som meddelade att han hette ’Roger Tranburg’ och jobbade på Teen Gossip. ”Vad vill du?”

”Är det sant att du har umgåtts med Justin Bieber?”, frågade han i högsta person. Jag höjde frågandes på ögonbrynen.

”Varför bryr du dig om Justin Bieber? Ingen gillar honom längre.”, upplyste jag honom. En rap lämnade hans mun. Jag vände äcklat bort huvudet mot den stinkande rapen.

”Ursäkta. Men jag har fått i uppdrag av min chef att kolla vem det är som Justin träffar. Han kan bli stor igen. Med eller utan fans, han är en scoop. Vi har skrivit rätt så mycket om hans festande och sådant.”

”Jaha. Men ja, jag har ’setts’ med Justin.”, suckade jag uppgivet. ”Nöjd? Kan du gå nu Roger Tranberg eller vad du hette…”

”Har du en relation med Mr. Bieber?”, slängde han oblygt ur sig. En tung suck lämnade min mun och bildade ett vitt moln framför mig.

”Nej. Jag har ingen som helst relation till Mr. Bieber mer än att jag har utbytt ett eller två ord med honom.” När skulle han vara nöjd? Jag orkade inte med att vara Justins ’Hemliga kärlek’ eller vad den här mannen än tänkte slänga ihop av vad jag sade. ”Schas?”

”Inte ännu. Öhm… vad talade du och Justin om?”, fortsatte han envist. Hur gammal var han? Psykiskt?

”Gud, sluta ställa så jävla mycket frågor!”, utbrast jag ilsket och mötte Justins flin några meter bort. ”Fråga ’Mr.Bieber’ själv då”, tyckte jag med en nick mot Justin. Journalisten snodde häpet runt och börjad sedan gå mot Justin. Jag vände på klacken och försvann in i lobbyn igen. Justin kollade besviket efter mig, men jag log bara. Gotcha.  

Cece pruttade trött med läpparna när jag dök upp i köket. Hon tog en tugga utav sin pizza, tuggade och svalde. Om och om igen. I en never ending circle. ”Varför tog det sån tid? Du kan väll röka snabbt?”

”En jävla reporter kom fram till mig och började fråga en massa om Justin… pallar inte.”, muttrade jag.

”Var du snäll då?”, skämtade Cece med ett sockersött leende. En djup suck lämnade min mun. Jag orkade inte ha den konversationen just nu. Istället för att fortsätta mer om det, så började jag äta av min pizza.

Min mobil plingade till i samma stund som jag hade stoppat in den sista biten pizza i munnen. Det var Hunter.

Från: Babe

Jag är hos min fostermorsas föräldrar. Suck… jag kommer inte hinna till festen. Men ha det så kul! Puss.

Ett leende spreds på mina läppar, men jag fick ändå dåligt samvete. Justin skulle vara där och det skulle alkoholen också vara. Jag och alkohol… vi gjorde en massa galna saker. Som att bada nakna i dammen inne vid centrum. Inte så bra mitt i sen vintern. (Jag hade fått influensan en vecka därpå som höll sig kvar ett bra tag.) Om något skulle hända ikväll, skulle jag berätta det för Hunter. Det var det enda rätta.

”Ska vi dra?”, flinade jag oberört mot Cece. Hon krokade samman sin arm med min och började gå mot hissen.

Väl nere stod en Limousine och väntade på oss. Jag log stort, ”Det här kommer bli as grymt!”

”Det menar du inte?”, skrattade Cece till svar. Jag himlade med ögonen och slog mig ned i den stora limon. Mitt första Manhattan party.

(Lyssna medan nedanstående läses tack!)

Alkoholen hade spridits i min kropp. Jag var nästan helt full. Eller, tillräckligt full för att låta folk dricka shots ur min navel. Cece kramade om min arm för att dra med mig ut på dansgolvet. Vi dansade med snabba steg, nästan så att jag blev illamående. Jag snurrade om för att börja dansa med en annan kille. Efter det , snurrade jag återigen runt och hamnade med… Justin. En suck lämnade min mun och jag gjorde en ansats för att gå därifrån, men han kramade om min handled. En stöt for igenom hela min kropp.

”Jag vill be dig om en tjänst.”, mumlade han med blicken djupt in i min.

”Vadå för tjänst?”, gurglade jag ofokuserat till svar. Han log stort innan han drog med mig bort till soffan.

”Bli min flickvän. Som jag sa förut.” Jag kom ihåg vårat samtal tidigare idag. Hade han inte fattat att jag var upptagen?

”Jag har en pojkvän Justin. En jag faktiskt älskar.”, ljög jag. Jag visste inte alls hur jag kände för Hunter. Om jag älskade honom eller inte, det var en vals jag inte tagit upp med honom ännu. Justin skakade på huvudet med ett brett flin på läpparna. Han såg igenom mig. Han förstod att jag ljög. Smarta jävel. Suck.

”Du älskar inte honom. Jag kan se det i din blick.”, erkände han skrattandes. Jag vek undan min blick. Han äcklade mig, mer och mer för varje timme som gick. Varje sekund snarare!

”Jag tänker inte bli din flickvän, även om det är fejkat!”, morrade jag och skulle precis resa mig då jag vacklade till och föll tillbaka ned i soffan. Fan för att vara ful vid ett sånt här tillfälle. Jag kunde inte röra mig.

”Sa jag att du fick betalt?”, tog han snabbt upp. Genast blev jag lyhörd.

”Fortsätt prata Bieber, innan jag tappar intresset.”, väste jag. ”Och jag gör inte det för mig. Utan för min familj.”
”Yeah yeah, trevligt. Det är min manager som vill det här som sagt. Du får 7.000 dollar i månaden.” Det var mer än dem 300 dollarna som Rosie tjänade på sitt skitjobb som servitris på den lilla puben i Brooklyn. Men 7.000? Det var mycket pengar, det förstod tillochmed Justin. Jag höjde tveksamt på ögonbrynen.

”7 000 är mycket pengar Bieber.”, svarade jag drygt. Han nickade förstående.

”Jag vet. Egentligen är det 4 000, men i ditt fall får du lite extra.”, flinade han. Jag slog till honom över kinden. Fuck vad ohyfsad han var. Men jag var väll inte bättre… han masserade sakta sin käke med en svart blick. ”Jag erbjöd dig nyss 7-fucking-000 dollar och du slår till mig?! Jäva hora!”

”Tack.”, svarade jag smickrande och reste mig upp för att gå iväg. Justin drog tillbaka mig, så hårt, så jag snubblade på mina egna fötter och blev tryckt mot hans läppar. Kyssarna vi utbytte blev hungrigare och hungrigare för varje sekund som gick. Åh, varför gör du såhär Noelle?! Hunter då?! Skit i Hunter, du är i fucking Manhattan, du gör vad du vill! Ropade två olika röster inom mig. Konstigt nog så bestämde jag mig för att följa den andra, som sade att jag skulle leva livet.

”Ska vi åka till mitt hotell?”, andades Justin andfått ut mot mina läppar. Jag fuktade mina läppar medan jag nickade hektiskt. Jag var så himla kåt. Allt jag kunde tänka på nu var vad Cece hade sagt förut. ’Justin är bra i sängen… bra i sängen… bra i sängen…’ Vi skyndade oss ut ifrån lokalen och in i hans limousine. Väl inne fortsatte vi kyssas. Det var trångt, men det gick. Hans händer gick snabbt över hela min kropp. Hungrigt nafsade jag honom i underläppen innan jag särade på mina läppar. Hans tunga gled snabbt in i min mun. Jag trodde nästan jag skulle få kramp i tungan så snabbt som vi två hånglade. Resan tog ett bra tag men till slut var vi framme. Vi skyndade upp på hans hotellrum. När vi hade smällt igen dörren pressade Justin upp min rygg mot dörren. Jag gränslade mina ben runt hans midja och lät honom bära mig bort till fåtöljen, där jag drog av honom sin vita V-ringade t-shirt. Utan att avsluta kyssarna drog han ut min väl uppsatta hästsvans. Jag sparkade själv av mig skorna innan jag hjälpte honom att ta av mig min klänning. Han hade börjat bli hård, jag kände det mot mitt lår. Han drog upp sin gylf och gled sedan ur sina byxor. Då var det bara mina kläder som skulle av. Han drog ned resåren på min rygg, och en sekund därpå låg min klänning på golvet. Han ställde sig upp för att knäppa upp min BH.Jag smekte hans hals medan han masserade min bröst. Jag kunde svära på att jag hade hunnit bli våt vid det här laget. Vi tog några steg bakåt innan vi landade i hans säng. Jag drog hastigt av mig mina trosor så att han skulle kunna pressa in två fingrar. Han rörde sig rytmiskt medan han kysste mina läppar. Mellan kyssarna kunde jag inte undgå att stöna högt. Vid samma tillfälle som jag kom, drog han snabbt ut fingrarna för att snurra runt. Jag drog av honom sina kalsonger innan jag placerade den så kallade ’Jerry’ i min hand. Justin avslutade kyssen för att låta mig kyssa honom på halsen istället. Vid varje sekund så stönade han högre än den förra. Precis som han hade gjort så släppte jag honom vid samma tillfälle som han kom. Snabbt drog han upp en kondom ur sin byxficka, som han trädde på innan han pressade sig in i mig.

Previously:”Verkligen, tack!”, flämtade jag och klev ut ur hissen som hade stannat. Cece började gå mot en glasdörr som ledde till ett kontor med namnet ”Eleanor Bliss.”

”Du kan slå dig ned där, jag kommer om en sekund. Måste bara hämta ett access kort.”

Jag gjorde som Cece bad mig, och slog mig ned i den alldeles för bekväma fåtöljen. Uttråkat, började jag bläddra i ett gammalt exemplar utav Elle då hissen plingade till igen. Min blick for dit, och jag mötte en blick jag aldrig anat möta här. Eller flera blickar om jag ska säga så.

”Vad gör ni här? Tillsammans?”, utbrast jag med avsmak i rösten. Heather smekte Justins hals, leendes.

”Vadå? Äger du det här stället eller?”, fnittrade hon glatt och fick ett instämmande flin från Justin. Han verkade inte njuta av hennes uppmärksamhet, utan mest över att jag var äcklad över att dem två var här tillsammans.

”Nej, men det gör jag.”, fräste Cece som kom upp bakom mig med access kortet hårt i handen.

”Usch… Cece Bliss.”, fräste Heather äcklat. ”Varför skämmer du bort Toalett? Ni har känt varandra i vadå, 2 dagar? Hon är en fattiglapp Cecilia, fattar du inte det?”

”För det första, kalla mig inte ’Cecilia’ din… agh… och för det andra, har du inte med det att göra alls.”, morrade Cece och kramade om min arm för att dra med mig därifrån. Vi gick igenom den ljusa korridoren och sedan in på ett rum med ett dussintals klänningar där i.

”Tack. Men hon har rätt… jag förstår inte varför du och Hunter skämmer bort mig. Jag är inte fattig.”

”Nej. Men det är det vänner gör, dem ger bort… presenter.”, log Cece, stolt över att kunnat få fram det ur ett annat perspektiv. Jag skrattade lätt åt hennes mening. Hon var snäll Cece, en av dem få som jag har gillat i mitt liv. Även fast jag saknade Cas, kunde jag inte undgå att tänka att Cece kanske var min nya bästa vän?

Hon plockade fram en svart, långärmad klänning i vackert tyg. Den var fjäderlätt mellan mina fingrar, men skulle nog ändå sitta bra på min kropp. Bara tanken på att någon hade sytt denna endast för mig, gjorde mig andlös. Den var så otroligt vacker. Leendet på mina läppar ville inte försvinna. ”Tack… Wow…”, andades jag mållöst ut. Cece log stort mot mig.

”Vad är vänner till?”, skrattade hon mjukt med en arm kring min kropp. Jag log stort med glansiga ögon. Genom mitt eländiga liv, så var Cece och Hunter några av dem få som gjorde mig lycklig. Dörren till klädförrådet slogs upp och Justins blick mötte min. Hans äckliga flin spreds på hans läppar.

”Nämen är det inte Noelle? Hotelltjejen? Inte visste jag att du hade råd att vistas här.”, väste han retsamt.

”Vem har sagt att jag är fattig? Och att det inte är dem jag bor med som är fattiga?”, försvarade jag mig.

”Vad du än säger babe.”, skrattade han och höjde sina händer som Hunter hade gjort i morse i Limon.

Jag drog en hand genom mitt halvlockiga hår, ”Cece, är det okej om jag kommer till dig lite senare? Jag behöver vara ensam…”

”Men hittar du hem till mig?”, utbrast hon frågandes och hängde galgarna till klänningarna på sina fingrar.

”Det löser sig nog.”, försäkrade jag henne innan jag med avsmak skyndade mig förbi Justin. Heather satt med ett nöjt leende ute i vänte rummet och bläddrade i samma exemplar av Elle som jag hade hållit på med. Utan att avfyra en elak mening till mig ställde hon sig upp. Jag skyndade in i hissen för att undvika att hamna i konflikt med henne, speciellt inte på Ceces mammas jobb. Det fick ske någon annan gång…

Löven yrde på marken till Central Park. Det var fullt med vandrande folk, lekandes barn och hundar i parken. Jag var en av dem. En liten hund sprang bort mot dammen för att börja lappa i sig av det kalla vattnet. Ägaren kom nervöst springandes efter. Jag betraktade barnen i lekparken medan jag tände på en cigarett som jag sekunden därpå stoppade i munnen. Röken samlades i min mun, och sedan blåste jag ut den. Tankarna virvlade runt i huvudet på mig…

Var det värt det? Hade allt festande varit värt att förlora Liam, mamma, pappa och resten av släkten. Ja, jag hade förlorat mormor, morfars, farmors och farfars respekt också. Mamma hade självklart ringt runt till alla i släkten efter jag hade kommit tillbaka från Whintkraft Internatskola utan några förbättringar. Jag var hatad, det var bara att leva med det. Att Rosie och Dina ens ville ta emot mig, med deras ekonomi, hade varit ett under. Men att få en egen lägenhet skulle inte heller suttit fel, men Ella hade väll tyckt det inte var passande för situationen. Hon hade aldrig gillat mig. Liam hade varit hennes lilla ögonsten. Redan som liten, innan allt festande, så var jag ratad av henne. Oönskad. Ellas hårda ord hade etsat fast sig på mina trumhinnor från när jag var liten. ”Ingen vill ha dig här Noelle! Ingen! Du är ett misstag. En kondom som sprack… hah! Jag önskar jag hade lytt min mor och gjort abort, men jag hade önskat mig ett barn. Du är en förbannelse.”

Mina steg blev ostadiga av minnet. Jag slog mig ned på en bänk med cigaretten mellan fingrarna. En liten pojke sprang förbi mig med en röd frisbee i handen. Han påminde om Liam… det blonda håret, dem havsblåa ögonen, dem rosiga kinderna. Jag kunde inte undgå att få tårar i ögonen med tanke på min lillebror som dog. Pågrund av att jag var sugen på en cigarett. Jag slängde äcklat ifrån mig cigaretten och sprang med snabba steg in på närmsta fik, sedan in på toaletten. Min blick såg vek ut. Jag var svag. Bräcklig. Min underläpp började darra. Sluta Noelle! Skrek en röst inom mig som ville hindra tårarna från att sippra ned på mina kinder. Men allt jag kunde tänka på var hur Liam måste ha vaknat… märkt att jag varit borta, staplat ned på svaga ben ned till undervåningen för att söka efter mig men istället hittat köket stå i lågor. Hade han dött direkt eller vridit sig i plågor? Hade han gråtit eller skrikit? Kanske både och… men det skulle väll jag aldrig få veta. Jag var ju inte där. Men det är så det skulle varit. Han skulle ha varit med mamma och pappa, och jag skulle ha dött. Det skulle gjort Ella glad i alla fall… Dem salta tårarna börja sippra ned för mina röda kinder – som hade blivit röda genom kylan utomhus. Det knackade på dörren.

”Hallå? Det finns folk som vill in!”, gormade en irriterad man utifrån. Jag drog undan några tårar med handen.

”Skit på dig jävla gubbe…”, muttrade jag tyst för mig själv. Snabbt sköljde jag av ansiktet innan jag lämnade badrummet med snabba steg. Självklart skulle Justin stå utanför just det caféet och röka. Han log stort mot mig när jag kom ut.

”Stalker much?”, utbrast jag irriterat, redo att börja powerwalka därifrån. Han fimpade cigaretten för att lägga handen om min midja istället. Jag slog av mig den och började gå därifrån, med Justin hack i häl.

”Följ inte efter mig.”, beordrade jag honom med stelt tonfall. En suck lämnade hans mun och träffade min kind.

”Kom igen! Vi kanske kan vara… vänner.”, föreslog han flinandes. Åh, när skulle killen lägga av?

”Du och jag? Vänner? Du bara leker. Du tror att jag ska komma och säga ’Ja! Yes! Si! Jag vill vara det!’ bara för att du ska ha något att glädja dig över när du säger att det inte kommer bli så.”

”Så du skulle vilja bli min vän om jag inte… lekte så mycket som du säger?”, skrattade han kallt.

”Nej. Jag skulle inte vilja vara din kompis om mitt hår brann, och du var den sista hink vatten på jorden.”
”Aouch babe, den sved.”, dramatiserade han med en hand på sitt hjärta. Jag skakade hopplöst på huvudet. När skulle han lämna mig ifred?!

”Kan du bara gå? Jag ska till Cece, och hon vill nog inte ha dig i sitt hem.”, väste jag surt. Han ryckte lätt på axlarna.

”Visst. Jag går. Men vi ses ikväll. Hoppas du har sexiga underkläder på dig.”, skrattade han retsamt.

”Vad ska det betyda?”, fräste jag irriterat. Han hade fått mig på kroken. Just det han ville. Glatt kom han gåendes mot mig återigen.

”Vi kan slå vad… Jag kan slå vad om att jag kan få dig i säng under den här kvällen.”, föreslog Justin.

”Skojar du eller? Never! Jag har en pojkvän din idiot.”, morrade jag och slog till honom på axeln. Ännu ett skratt lämnade hans mun.

”Du är bara rädd över att jag kommer vinna och få dig i säng. Åh, vi skulle säkert ha toppen sex…”

”Du äcklar mig bara.”, muttrade jag och himlade med ögonen. Han lade en hand på min överarm för att få min uppmärksamhet.

”Kom igen. Det är ett vad. Om jag inte får dig i säng innan klockan slå 02.00, så får du 1.000 dollar.”

”Det är mycket pengar Bieber.” , antydde jag med ett stort flin på läpparna. Han lade huvudet på sned.

”Inget jag är rädd över att förlora.. men om jag får dig i säng innan klockan 02.00, så ska du bli min flickvän.”, fortsatte han leendes. Jag kände mig lika förbluffad som när jag hade sett klänningen Cece hade fixat till mig.

”Jag är inte ledig Bieber, som jag sa.”, väste jag med sammanbitna käkar. Justin skakade på huvudet.

”Men det är bara en sak min… Scooter vill att jag ska göra. Vi ska vara ett par offentlig, synas på samma hotell, hålla i hand och sånt. Du vet, vara ett traditionellt par.”, sa Justin sockersött och fladdrade med ögonfransarna. När skulle grabben fatta att vi två aldrig skulle bli något?

”Nej. Jag är inte med på det.”, svarade jag med en glimt av besvikelse i rösten. Där förlorade jag tusen dollar. Justin ryckte på axlarna och smekte min kind innan han gick sin väg med ett självbelåtet flin på läpparna. Det sade mig att han inte var klar med det här… Åh…

Justins Perspektiv:

Att få Noelle på irriterat humör var underhållande. Hon blev röd om kinderna, svart i blicken och vit om läpparna. Heather däremot tog allt på fullaste allvar.

”Varför känner du Noelle? Varför pratar du ens med henne?!”, morrade hon medan hon vankade av och an på hennes rum. Jag lade mig belåtet ned i hennes mjuka säng med blicken på henne. Det där var också underhållande emellanåt.

”Varför bryr du dig? Och varför bryr du dig om mig? Jag har förändrats som du kanske ser. Jag är inte gamla Justin längre Heathy.”, förklarade jag genom att använda hennes gamla smeknamn. Hon ryckte till av att höra det.

”Nej. Det vet väll alla. Men vi har känt varandra länge Justin. Om inte det. Och jag gillar den nya dig mer.”

”Det var kul att höra.”, grumlade jag ointresserad. Hon suckade och ställde sig återigen framför spegeln.

”Noelle kommer bli så häpen när jag kommer med dig på festen.”, flinade Heather mot sin egna spegelbild. Min blick föll på hennes bild på oss två. Hon hade ställt den på nattduksbordet. Vi stod, helt dyngsura, på stranden med armarna kring varandra. Vi måste ha varit 10 år på den bilden kanske. Jag hade eldat upp min för länge sedan.

”Jaja. Vad du än säger babe.”, flinade jag och reste mig upp för att gå fram till dörren. Heather flämtade.

”Vart ska du?”, gnällde hon med stora hundvalpsögon. Jag log ett charmigt leende mot henne.

”Plikten kallar. Vi ses lite senare, eller hur?”, svarade jag lekandes. Hon nickade. ”Bra. Jag kommer med limon runt 6.”

Med dem orden vände jag ryggen mot och gick iväg mot deras hall där Mrs. Hastings stod. Hon fyrade av ett leende mot mig, men hennes blick visade oro. Hon måste väll ha trott att jag försökt något på hennes lilla älskling.

”Hej Justin.”, hälsade hon mjukt och räckte över sin kappa till deras hembiträde. Jag nickade mot henne.

”Ska du redan gå? Vi har middag till dig om du vill…”, började hon frågandes, men hennes blick sade fortfarande motsattsen, så jag valde att avstå.

”Jag skulle gärna stanna, men jag måste tyvärr åka till Scooter. Vi ses.”, mumlade jag trött innan jag lämnade deras stora takvåning in i hissen. Jag drog upp min telefon och klickade upp ett nytt sms.

Till: Jonathan

Vi måste ses. Nu. Ring mig när du ser detta. Det är viktigt.

”Hörde du inte att det flåsades här inne?”, morrade Justin irriterat mot mig. Med tanke på att han var naken, skämdes jag väldigt mycket och kunde inte svara. Tjejen gled snabbt i sin klänning under täcket för att sedan lämna hotellrummet.

”Han är bara din.”, viskade hon i mitt öra innan hon slängde igen dörren. Justin hade ställt sig upp och blottade nu alltihop. Rumpan, magen och… hans sak.  

”Asså jag kanske borde gå. Säg till när du är klar.”, suckade jag och drog en hand genom mitt hår. För första gången på länge skämdes jag verkligen. Jag! Noelle Hastings, bad-assen från Dallas, oönskad av sina egna föräldrar, skämdes. Det var verkligen en syn…

”Stanna.”, tyckte Justin drygt. Jag lutade mig trött mot väggen bredvid mig med blicken på lampan som sken starkt uppe i taket. ”Vad heter du?”

”Varför bryr du dig?”

”Du gick nyss in på mitt hotellrum när jag låg naken. Med en tjej.”

”Och? Det är inte första gången jag ser någon ha sex. Och du är Justin Bieber, det är inte en konstig sak. Du har sex varje natt…”, fräste jag som en katt som hade blivit slagen av någon.

Han skrattade ironiskt, ”Vadå? Är du en sån där ’Belieber’ som stalkar mig eller?”

”Nej, men man läser väll tidningen? Jag hade några kompisar hemma i Dallas som—”

”Jaså, du är en country girl.”, dömde han mig med ens och drog på sig sin t-shirt. Jag skakade på huvudet innan jag slängde över hans glasögon till honom, som hade legat vid mina fötter.

”Jag bodde faktiskt i innerstaden. Döm inte Dallas, du har aldrig varit där.”, fel. Där hade jag fel.

”Du snackar med Justin Bieber, han som var superkänd för, vadå, 1 år sedan? Såklart jag har varit där, hos er dryga Texas-Bor. Det var inte trevligt.”, svarade han spänt. Jag log stelt.

”Nej, men är du så säker på att du var trevlig mot oss?”, försvarade jag min hem stat.

”Jag var trevlig mot dig, och kolla hur du beter dig.”, antydde han och drog på sig sina solglasögon.

”Pfft… trevlig och trevlig? Du frågade vad jag hette.”

”Och du har fortfarande inte svarat.”, flinade han som om detta endast var en lek för honom. Men det  var det väll… Justin Bieber brydde sig inte om annat än sprit, sex och lekar. Det var det han livnärde sig på.

”Du behöver inte veta.”, tyckte jag irriterat och skulle precis påbörja en ny mening när Stewart stack in huvudet.

”Noelle! Vad gör du? Stör inte gästerna!”, röt han irriterat innan han drog ut huvudet igen.

Justin skrattade, ”Så Noelle är det? Jag heter Justin..”

”Åh snälla. Lek inte trevlig Justin, du vet väll att alla vet hur du egentligen är?”, väste jag.

”Ja, såklart. Men vad är en lek om man inte startar den?”, flinade han innan han slank ut genom dörren, förbi mig. En kvävd suck lämnade min mun, och jag himlade med ögonen.

”Bitch.”, väste han då han fortfarande stod vid dörren. Jag höjde på ögonbrynen, en aning förolämpad.

”Ursäkta mig? Ska du säga, jävla hallick.”, röt jag och korsade armarna över mitt bröst.

”Jag? En hallick? Well, då äger jag dig min söta hora.”, svarade han sammanbitet. Där gick droppen.

”Du känner inte mig. Och du börjar kalla mig bitch? Var försiktig Bieber, hämnden kommer.”

”Lycka till.”, tyckte han och gick sedan in i hissen som bara en sekund senare slog igen dörrarna. What the fuck hade nyss hänt?

”Upp då Noelle! Du ska ta mig till skolan idag!”, ropade Dina otåligt från sin säng.

”Jag börjar klockan 10 Dina, så snälla, låt mig vara ifred!”, skrek jag och tryckte huvudet mot kudden. Dina kom fram till mig med en pipig suck.

”Klockan är halv 9 faktiskt. Du kanske vill duscha? Hunter väntar där nere också, hans limousine ska skjutsa oss.”, log hon glatt. Bara för att det var Hunter reste jag mig upp och klampade iväg mot badrummet där jag gled ur min pyjamas innan jag klev in i dusch-kabinen.

Dina flätade glatt mitt hår när jag hade kommit ut ur duschen. Jag klampade fram mot min garderob där jag drog ut min skjorta som jag hade fått av Cece, skolkjolen, ett par nylonstrumpbyxor och en svart cardigan. Väl påklädd sminkade jag mig innan jag släppte ut flätan. Mitt hår hade hunnit bli lite lockigt i alla fall…

”Mamma har lämnat frukost!”, ropade Dina från köket. Jag gick dit med snabba steg så att det ekade i lägenheten. Hunter hade gett mig ett par Jeffrey Campbell skor igår, som jag valde att använda idag. När jag kom in i köket kollade Dina upp på mig med stora ögon.

”Vad vacker du är… Jag vill bli som du när jag blir stor.”, erkände hon glatt. Min hals tjocknade till så att Yoghurten inte slank ned.

”Nej. Du ska inte bli som jag Dina, du ska bli bättre. Lyssna på mig, okej? Du ska inte det.”

”Okej okej… men det är faktiskt mitt liv.”, inflikade hon leendes. Jag rufsade till hennes hår och reste mig sedan upp.

”Ska vi gå ned till Hunter nu då?”, frågade jag med en gömd suck i rösten. Dina höjde och sänkte flörtigt på ögonbrynen.

”Woho, Noelle och Hunter sitter i ett trädd, P-U-S-S…”, började hon sjunga innan jag stoppade henne genom att slänga hennes jacka på henne.

”Klä på dig.”, beordrade jag henne och gick sedan ut i hallen för att själv dra på mig min jacka. Den var ju fin och så, men jag ville inte ha den på mig bara… När Rosie hade gått förbi skolan igår och sett mig utan jacka vid lunch hade hon fått spel. Så bara därför hade jag på mig den.

”Kom då Dina!”, skrek jag gällt. Hon kom utspringandes ur köket med sin stora väska på ryggen. Den där tjejen ska få en ny väska i födelsedagspresent… Vi gick ned för trappan och ut på gatan. Det var nästan dubbelt så kallt ute idag som det hade varit igår.

”Kommer du hem ikväll?”, frågade Dina snabbt medan vi gick mot Hunters limousine.

”Nej. Jag sover över hos Cece. Säg det till din mamma.”, bad jag henne innan jag drog upp dörren till den. Dina hade tydligen träffat Hunter samma dag som han kommit så dem var inte främlingar direkt.

”Hej!”, hälsade han och pressade sina läppar mot mina i en mjuk kyss. Endast för att Dina satt där så avslutade jag den. Dina babblade hela resan till skolan om hennes drömmar om College. Tjejen gick inte ens i High School än! När hon äntligen hoppade ut vid sin skola vände Hunter sin uppmärksamhet mot mig.

”Vad är det?”, undrade han och flätade samman våra fingrar. Jag skakade på huvudet.

”Inget.”, ljög jag med ett fejkat leende. Han lade en hand under min haka för att höja min blick.

”Noelle… säg sanningen.”, bad han milt. En uppgiven suck lämnade min mun.

”Igår på jobbet så… kom jag på Justin Bieber ha sex med en tjej.”, fick jag snabbt ur mig och smackade samman mina läppar.

”Va? Bieber? Vad fan gör han i New York?”, flämtade Hunter med blicken på våran skola tvärs över gatan istället. Jag rynkade oförstående på pannan.

”Vadå? Känner du honom?”, frågade jag snabbt. Hunter kollade återigen på mig.

”Nej… inte direkt… eller, där jag bodde förut, i L.A, han var också där då. Han brukade sälja till mig.”

”Sälja? Som vadå? Droger?”, viskade jag med ett leende lekandes på läpparna. Hunter nickade. ”OMG. Bieber verkade inte vara en langare…”

”Nej, han överförde bara. Det är hans kompis, Jonathan, som är själva langaren.”, förklarade han kort. Jag nickade förstående. Justin Bieber, en langare, före detta popstjärna, hade snackat med mig om att jag var en hora? Snacka om att han själv sålde sig till den där jävla Jonathan.

”Men säg inget ord om det till någon.”, sa Hunter snabbt därpå. Jag mötte hans blick, halvt leendes.

”Vadå? Är Justin Bieber rädd för att det ska komma ut till paparazzis?”, skrattade jag ljuvt.

”Nej, men hans familj hatar honom redan så att det räcker. Han skulle hamna i knipa om—”

”Men seriöst Hunt, han är en langare. Justin Bieber är en fucking rebell! Jag var inte rädd för vad mina föräldrar tyckte om mig.”

”Han kanske ser saken annorlunda? Inte vet jag…”, suckade Hunter trött.

”Har du något mer smaskigt om honom som jag skulle kunna sprida vidare?”, frågade jag oblygt. Hunter spärrade upp ögonen mot mig.

”Är du dum i hela huvudet?! Jag berättar ingenting Noelle. Sorry babe, men nej.”, utbrast han med händerna höjda vid ansiktet. Jag satte mig gränsle över honom med händerna om hans hals.

”Kom igen! Han kallade mig Bitch och hora…”, mumlade jag dramatiskt. Hunter suckade ilsket.

”Det låter som Bieber det… okej…”, gav han upp. Ett leende spreds på mina läppar. ”Jag vet att du kommer sprida det här direkt, men Noelle, det är ett känsligt ämne för Justin. Men det här är det hemskaste jag har om honom… när Justin var riktigt hög en gång så slog han till sin mamma, och slutade inte förrän hon hamnade på sjukhus.”

Det var tragisk. Skulle jag kunna göra det mot honom? Hans mamma om mest skulle ju ta det riktigt hårt om det kom ut i Media. Skuldkänslor etsade fast sig inom mig, så jag valde att skita i det.

”Jag hittar bara på något.”, grumlade jag med tjock röst. Hunter kramade stolt om min hand.

”Säg att han… har AIDS eller något.”, föreslog han och slog sedan upp dörren. Cece stod utanför med ett stort leende på läpparna.

”Ikväll blir det party!”, tjoade hon lyckligt. Jag applåderade dystert åt henne, vilket fick henne att haja till. Hon kollade på Hunter med en dömande blick.

”Vad har du nu berättat?”, muttrade hon och lade armen runt mina axlar. Han skakade på huvudet.

”Han har inte sagt något.”, försäkrade jag henne innan Hunter hade hunnit säga något. ”Är bara riktigt trött. Hunter kom lite tidigare än jag hade förväntat mig i morse…”

”Okej! Här då.”, log hon och räckte över sin Is-Latte från Starbucks. Jag tog en svalkande klunk utav den, kände hur koffeinet spred sig i min kropp. I mitt system. Leendes drack jag upp det sista av det. Rektorn stod och pratade med Heather om något när vi kom fram till trappan.

”Vad pratar dem om?”, frågade jag Cece diskret. En av Heathers svansar gav mig en sur blick.

”Maskerad balen som är om… öh… en månad?”, skrattade Cece med en hand på midjan.

”Har du någon dejt?”, frågade jag henne med höjda ögonbryn. Balar hade alltid intresserat mig, tillochmed som liten flicka älskade jag balar.

”Nej, men jag hittar nog en… Josh eller Julian ska jag ta.”, berättade hon glatt.

”Det är ju samma person? Och han heter inte ens så, han heter Jim.”, skrattade Hunter vid min sida. Cece ryckte på axlarna.

”Strunt samma. Jim då. Vem ska du gå med då… Hunter?”, frågade hon och vickade på ögonbrynen. Hunter böjde sig ner för att kyssa mig, vilket Heather såg men valde att ignorera.

”Ja, det var nog svaret på frågan.”, log han innan han kramade om min hand. Jag log stort och gick upp för trappan. Det var fredag, så den här skoldagen skulle jag klara utan skolk.

”Så vadå, du bara kallade honom en Hallick?”, upprepade Cece ännu en gång och räckte över ciggaretten till mig. Jag drog ett djupt bloss innan jag svarade.

”Men ja Cece. Hur svårt kan det vara att smälta in det?”, nickade jag skrattandes. Hon himlade med ögonen.

”Jag bara… tja, du får se… men vi ska dra förbi min mammas jobb. Hon jobbar där.”, sa hon och pekade bort mot den stora Dolce & Gabanna byggnaden. Min haka föll bokstavligen mot marken.

”Coolt.”, sa jag bara när jag hade samlat mig. Cece skrattade och slog upp dörren åt mig.

”Hon äger det.”, rättade hon sedan sig själv när vi stod i hissen påväg upp till våning 10.

”Awesome… men vad ska vi göra här egentligen?”, undrade jag, lutandes mot den bruna väggen i hissen.

”Hämta våra special sydda klänningar!”, tjöt Cece lyckligt med höjda axlar. Jag kramade glatt om henne. ”Har man en mamma som har denna sitsen, så har man.”

”Verkligen, tack!”, flämtade jag och klev ut ur hissen som hade stannat. Cece började gå mot en glasdörr som ledde till ett kontor med namnet ”Eleanor Bliss.”

”Du kan slå dig ned där, jag kommer om en sekund. Måste bara hämta ett access kort.”

Jag gjorde som Cece bad mig, och slog mig ned i den alldeles för bekväma fåtöljen. Uttråkat, började jag bläddra i ett gammalt exemplar utav Elle då hissen plingade till igen. Min blick for dit, och jag mötte en blick jag aldrig anat möta här. Eller flera blickar om jag ska säga så.

Vilka blickar tror ni hon möter? Många tror säkert Justin, men ni får see! :D Hihihi, busigt, men Kommentera!

Previously: Inte för att det skulle göra det, men hon skulle i vilket fall göra det för Dina. Det hade redan börjat mörkna utanför. Klockan var inte ens 7 än. Vintern var påväg… i Dallas fick vi nästan aldrig någon snö, men jag har sett på film att det brukar snöa här i New York. Eller det tror jag i alla fall… mina tankar drogs mot Hunter. Var vi flick- och pojkvän nu eller? Skulle jag kyssa honom när vi sågs imorgon? Om vi skulle ses imorgon? Jag hade fått hans nummer av chauffören, men skulle jag ringa honom? Kanske sms:a? Så många tankar om en sådan liten sak. Jag skulle gå raka vägen till Cece imorgon när skolan började. Jag behövde hennes tankar om det hela.

Justins Perspektiv:

”Hoppas vi ses snart igen Justin.”, log tjejen som nyss hade legat naken ovanför mig. Jag nickade oberört och drog en hand genom mitt hår. Klockan var runt 6 på morgonen skulle jag tro. Men det var inget jag brydde mig om. Scooter skulle bli arg, men inte ens min Beliebers gillar mig längre, så jag tänker inte bry mig. Allt Scooter ville var att jag skulle bli känd igen, respekterad av mina Beliebers. Men det skulle aldrig ske. Jag vill inte vara känd.

Inte ens paparazzis skrev om mig längre. Jag var lämnad ifred. Precis som jag ville ha det. Ett normalt, 18 årigt liv. Jag låste upp min mobil och klickade upp sms:et Jonathan hade skickat till mig i natt runt 3.

Från: Jonathan

Jus10. Jag har gräset, så om du vill ha det får du komma. Men din ’pappa’ kommer inte gilla det. LOL.

Jag suckade och lade ned mobilen på hotellrummets nattduksbord igen. Jonathan kallade Scooter min pappa, då min egna inte ville ha med mig att göra. Inte mamma heller. Eller mormor, morfar, Chaz, Ryan, Nolan eller Mitch. Alfredo, Kenny, Moshe, Allison och Mama Jan hade också slutat. Scooter var den enda som var kvar. Det var bara honom jag ville  få bort. Men han vägrade ju sticka… allt han ville var ju pengar. Men kändisskapet var ett avslutat kapitel för mig. Men, dem få pengarna jag fick var ju inte dåligt… jag lade mig på sidan i sängen och somnade sedan.

”Justin! Vart har du varit?”, frågade Scooter när jag dök upp på resturangen han hade bokat middag på.

Jag drog en djup suck, hade gubben PMS eller? ”Jag låg och sov, okej? Det var en tuff natt…”

”Jätte kul. Sov du ända till klockan, låt mig se, halv 7 på kvällen?!”, röt han ilsket, alldeles högröd i ansiktet.

”Men kan du sluta dampa surgubbe? Okej? Jag är här nu.”, väste jag irriterat och drog upp glasögonen längre upp på näsryggen. Scooter fnös till med blicken gömd bakom menyn. Jag rättade till mitt hår innan jag också drog upp menyn. Jag skymtade en tjej, i kanske 10-års åldern sitta och stirra på mig. Min blick fördes mot henne, men hon fortsatte oblygt stirra på mig. Hon visste vem jag var. Hon bar en grå Justin Bieber t-shirt… fan… jag brydde mig inte om mina fans, men att ett litet barn fick se mig och Scooter bråka sådär? Jag prövade fram ett irriterat leende mot henne vilket endast fick henne att brista ut i tårar. Så bra var jag med barn då… en gång hade faktiskt en hora jag legat med kommit tillbaka med mig, med en unge. Hon hade med allt. Faderskapsbevis, födelsecertifikat. Hela rubbet. Men jag hade gett henne pengar, och hon hade stuckit. Att vara farsa var inte min grej. Jag gillade att vara fri.

”Hallå? Justin!”, väste Scooter och sparkade till mig på smalbenet. Jag spände ilsket på käken åt honom.

”Jag tar den fucking planksteken. Okej?!”, nästintill skrek jag. Servitrisen antecknade snabbt för att sedan kunna skynda sig härifrån. Hon gick med snabba steg fram till sin jobbarkompis, säkert för att berätta att den ökända Justin Bieber var här.

”Du måste träffa en tjej.”, började Scooter menandes med sitt vinglas mellan fingrarna. Mina ögonbryn höjdes. Va? En tjej? Som i flickvän? Var han seriös? Och vad hade han med mitt privatliv att göra anyway?

”Vad ska jag med en tjej till? Varför bryr du dig ens?”, svarade jag morskt. Han smuttade på sitt vin och ställde sedan ned det igen för att istället knäppa fingrarna under sin haka. Nu såg han ut som ett fyllo.

”Bara PR. Om du har en tjej, kommer åtminstone paparazzis följa efter dig igen. Då tjänar vi lite stålar. Om du inte vill, så kan jag fixa det åt dig? Det har inget med ditt kändisskap att göra, du ska bara hålla henne i handen då och då, kyssa henne framför kamerorna. Hon ska följa med dig överallt. Eller inte överallt hela tiden, för då blir det misstänksamt, men så bra det går. Ska du eller jag hitta en tjej?”

”Jag hittar mina tjejer själv tack.”, snäste jag surt och blängde mot honom. Han höll upp händerna vid ansiktet.

”Fine, gör vad du vill. Men du måste ha en tjej inom 3 dagar Justin. Det är vad jag ger dig.”, meddelade han mig. Varför kunde inte den här middagen ta slut någon gång? Jag ville bara iväg till Jonathan för att röka på och knulla med en och annan tjej.  Servitrisen kom äntligen tillbaka med våran mat och önskade oss en ’Trevlig middag.’ Den skulle vara långt ifrån trevlig i alla fall…

”Justin. Kom ihåg vad vi kom överrens om.”, påminde Scooter mig när vi hade ätit upp och skulle bege oss därifrån. Jag nickade med en lätt axelryckning innan jag skyndade därifrån. Jonathans limousine stod och väntade på mig utanför, med Jonathan han själv i.

”Hur var middagen med pappa?”, flinade han när jag slog mig ned i Limon. Han förtjänade ett slag i skallen, så jag gav honom ett.

”Han är inte min pappa.”, muttrade jag sammanbitet. ”Men det sög.”, fortsatte jag sedan. Jonathan flinade skadeglatt mot mig. Han njöt över att jag behövde gå på möten med Scooter varje dag.

”Ge mig bara.”, hostade jag ut med en hand framsträckt. Jonathan räckte över en påse med gräs, som vi genast tände på. Det tog inte lång tid innan vi var lika höga som Empire State Building.

”Kom igen, vi drar till Cosmo!”, föreslog jag bubbligt. Jonathan tog en klunk ur champangeflaskan med ett brett leende på läpparna.

”Nu ska vi få ligg förfan!”, tjoade han glatt. Chauffören måste tro att vi var psykade, men vi brydde oss inte. Att bry sig var inte min grej längre. Förut, med den gamla Justin Bieber var det välgörenhet och gå på möten på Sjukhus hela tiden. Det var nog med sådant nu. Fuck no, jag var min egna människa. Ingen fick styra över mig.

Chaz, mamma, mormor, morfar och Ryan hade stuckit för länge sedan. I över 1 år hade detta pågått. Allt hade rasat ned för mig. Mamma hade stuckit såfort jag hade tagit till våld mot henne. Ryan och Chaz lämnade mig när jag låg med deras tjejer, mormor och morfar… tja, dem följde med strömmen bara. Alla i Stratford hatade mig nu. Men jag bryr mig inte. Vad har jag med dem att göra egentligen? Jag har det soft i New York, Manhattan. Stratford är bara en äcklig liten håla. Att jag någonsin kunde bott där.

”Justin! Kom igen då! Vi är framme!”, skrek Jonathan utanför bilen. Jag hoppade ut efter honom med ett stort leende lekandes på läpparna. 4 tjejer kom genast fram mot oss. Vi gick utan problem in på klubben och mot baren.

”Vad vill ni tjejer ha?”, ropade jag för att överrösta musiken. Jonathan hade redan köpt dricka till sina.

”Shots!”, svarade dem i kör. Med en nick räckte jag över en 20 lapp till bartendern som genast gjorde iordning drinkarna till oss. Vi tog glatt emot dem och svalde dem med stor aptit. Nu var det bara det roliga av kvällen klar.

”Drick, drick, drick, drick, drick!”, ropade alla i kör runt mig. Jag svalde ned den brännheta vätskan i halsen för att sedan ge ut ett vrål. Alla började applådera och en av tjejerna, den blonda, kom fram till mig och stoppade ned tungan i min hals. Mina händer vandrade ned mot hennes rumpa. Hon naffsade mig hungrigt i underläppen.

”Ska vi åka någonstans?”, viskade hon mot mina läppar med blicken i mina ögon. Tro det eller ej, men jag var upphetsad.  Men klockan var bara så lite på kvällen.

”Vänta ett tag till baby.”, beordrade jag henne med en smäll på rumpan. Hon vandrade genast iväg till sina väninnor igen. Jag följde henne med blicken hela vägen innan en annan tjej kom gåendes mot mig.

”Justin Bieber?”, frågade hon. Jag mötte hennes blick och hajade till. Hon verkade inte passa in här. Håret knutet, skjorta och en tub-kjol…

”Det beror på vem som undrar.”, svarade jag och hällde ned en shot i halsen. Hon log stort och räckte över en hand.

”Francis Doyle, jag jobbar på…-”

”Vouge Magasine. Det vet jag väll.”, morrade jag. Hon drog nervöst undan sin hand, men behöll leendet.

”Skulle jag kunna få ställa några frågor till dig?”, undrade hon sockersött och drog fram ett block, samt en penna.

”Screw you.”

Jag skyndade mig iväg mot den blonda tjejen igen. Hon kramade glatt om mig när jag kom dit. Jag kysste henne mjukt med ett leende gömt i blicken, ”Ska vi åka babe?”

”Jag är mer än redo.”, lovade hon mig innan hon började dra sig mot utgången. Min blick fördes mot stället jag sist hade skymtat Jonathan, och han mötte min blick tillbaka. Jag signalerade att jag skulle få ligg, vilket han gav tumme upp till.

Noelles Perspektiv:

”Kom då Dina!”, ropade jag från grinden till hennes skola. Hon kom springandes med sin stora väska guppandes på ryggen. Upp och ned åkte den mot hennes huvud, vilket fick hennes flätor att hoppa.

”Förlåt.”, flåsade hon väll framme. Jag suckade trött och började gå mot lägenheten igen. Jag ville bara komma hem så snabbt som möjligt.

”Vad har du gjort i skolan då?”, frågade hon glatt när vi hade gått en bit. Min hjärna drog sig tillbaka till scenen i morse, när jag hade berättat för Cece att jag och Hunter typ var ett ’par’.

”Det är ju toppen! Då har vi något som Heather kommer störa sig på…”, hade hon listigt svarat.

”Jag är seriös! Vad ska jag göra? Kyssa honom?”, frågade jag uppgivet med ett leende fastklistrat på läpparna. Ända sen jag vaknade hade jag inte kunnat sudda bort det fåniga leendet på mina läppar. Tillochmed när jag hade rökt påväg till skolan hade jag lett.

”Jag är också seriös. Det är toppen Noelle.”, log hon till svar. ”Och kyssen? Den taktiken kan du prova nu.”

Jag hade vänt mig om och mött Hunters vackra leende. Pirret i min kropp hade spridit sig i varje vrå. Han kom fram till mig, och utan förvarning så tryckte jag mina läppar mot hans. Alla hade sett det. Tillochmed Heather. Som hade blivit rasande, rosenröd i ansiktet. Kyssen hade återgått till hångel innan rektorn hade kommit för att stoppa oss.

”Hallå? Noelle?”, väckte Dina mig ur mina tankar. Jag drog upp axeln på min gråa väst jag hade över skjortan idag istället för kavajen. Idag hade jag fixat mig en liten tajtare skjorta av Cece, och en väst som jag hade köpt på Dolce & Gabbana. Där hade min lön rökt…

”Vi hade prov idag.”, svarade jag, fortfarande drömmandes. Dina lös upp i ett leende utav hopp, precis som Ella hade sett ut för ett år sedan när jag hade påbörjat min mening om allt festande och drickande.

”Hur gick det då?”

”Dåligt.”

”Vadå dåligt? Hade du inte pluggat till det?”, undrade hon med eftertryck av avsmak. Dina älskade skolan.

”Nej. Va? Det gick ju jättebra.”, ljög jag snabbt för att få henne på bättre tankar. Ett leende visades genast på hennes läppar.

”Bra! Hoppas du får bra betyg på det, då blir mamma glad. Hon oroar sig för dig vet du.”, mumlade Dina.

”Ja, jag vet att Rosie oroar sig för mig, men det är mitt liv. YOLO.”,  suckade jag och drog en hand genom mitt plattade hår.

”Vad betyder det?”, frågade Dina direkt. Jag kollade undan från Frihetsgudinnan man såg härifrån för att kolla på henne istället.

”Vad betyder vad?”, grumlade jag oförstående. Dina drog upp på axlarna med en liten rynka på pannan.

”Yolo som du sa.”, fortsatte hon pipigt. En kvävd suck lämnade min mun. Hon och hennes oändliga frågor.

”Vart ska du?”, ropade Rosie på mig från vardagsrummet när jag återigen hade ställt mig i hallen för att klä på mig efter att ha ätit upp. Jag gick tillbaka till vardagsrummet med skorna på fötterna, vilket inte verkade störa henne alls idag.

”Jag ska gå och jobba. Jag har kvällspasset.”, förklarade jag snabbt innan jag gick min väg ut i trapphuset. Det ekade när jag småsprang ned för trappan. Kylan var bitande mot mina kinder när jag hade lämnat trapphuset. Jag gick fram till kanten till trottoaren för att ta första bästa taxi till Grand Hotel.

Ted, portvakten, log välkomnade mot mig när jag klev ut ur taxin utanför taxin. Ett leende jag ignorerade. Jag gick mot receptionen, satte på mig den fula skylten med mitt namn på dräkten och ställde mig bakom disken bredvid Diamond.

”Åh, Noelle! Du ska upp och städa i rum 200 till 210. Dem är tomma. Eller, dem ska i alla fall städas.”

”Okej.”, muttrade jag irriterat. Mina steg fördes mot hissen som jag tog upp till våning 9. Jag gick mot städskrubben där jag tog ut städvagnen innan jag gick in i rum 200.

När det rummet var färdigstädat fortsatte jag till 201. Och 202. Och 203. När jag klev in i 203 tycktes jag höra konstiga ljud. Det lät som om någon hade sex… men Diamond hade sagt att rummen var tomma, så jag litade väll på henne. Med snabba steg gick jag in i rummet och möttes av en chock. Jag skulle ha litat på min instinkt. Det var några som hade sex. Tjejen skriade till och tryckte lakanet mot sitt nakna bröst. Killen rullade över på madrassen med täcket över underkroppen. Då stannade mitt hjärta. Det var ju Justin fucking Bieber.

Mötet! Nu har dem äntligen träffats! Och lite ur Justins POV. Vad tyckte ni? Kommentera!

Previously: När vi hade ätit upp hjälptes vi alla åt med att duka undan. Dina och Rosie slog sig ned tillsammans i den stora bäddsoffan som var Rosies säng med tv:n på. Det gick någon frågesports tävling på tv:n vilket inte intresserade mig alls, så jag gjorde mig redo för natten och slog mig ned i min säng. Stjärnorna syntes knappt på himmelen här i New York. Tutandes bilar, och musik från fester hördes utanför fönstret. En sekund längtade jag hem till mitt egna rum i Dallas, men den längtan försvann sedan. Jag längtade bara hem till Cas… åh, Cas… det tog ett tag, men till slut somnade jag.

När jag vaknade upp så var lägenheten tom. Mitt alarm hade inte gått ännu, vilket gjorde att jag hade ännu längre tid på mig innan skolan började. Trött som jag var reste jag mig upp ur den varma sängen. Hela min kropp var slö och tung. Men jag lyckades ta mig till badrummet, där jag kravlade mig ur min pyjamas och in i duschen.

Jag virade en handduk runt mitt hår och kropp när jag var klar innan jag gick ut tillbaka till sovrummet. Min skoluniform hängde som Rosie hade sagt i garderoben. Den bestod av knästrumpor, en kjol och en vit skjorta. Väl påklädd, såg jag hur tantig jag såg ut i den, men det fick väll duga… jag torkade mitt hår och satte sedan upp det i en hästsvans på huvudet. Rosie hade plockat fram ett äpple och lite yoghurt till mig innan hon hade gått i morse, så jag tog det och satte mig ner på fönsterbrädan som skötte ut över Manhattans gator. Taxi bilarna tutade där nere, människorna gick fram och tillbaka i hastig fart. Jag önskar bara jag aldrig blivit född. Fast då skulle jag aldrig träffat Cas… jag önskar bara jag hade fötts i en annan familj, med Liam. Åh, Liam… uppgivet reste jag mig upp och gick ut i köket igen. Klockan hade slagit halv 8, så jag gjorde mig redo för att lämna lägenheten. Rosie hade lagt en nyckel till mig på den lilla pallen i hallen, så när jag hade dragit på mig mina skor och jacka så gick jag ut ur lägenheten med nyckeln i handen.

Löven yrde runt min kropp när jag kom ut från trapphuset. Ett stort moln av rök från Pongs resturang sköts mot mig. Hostattacker började komma ut ur min strupe och jag skyndade mig därifrån. Jag drog upp min mobil ur jackfickan för att klicka upp sms:et med kartan som Rosie hade skickat till mig imorse. Jag började gå framåt med blicken ned i mobilen då jag krockade in i någon. Jag kollade förvirrat upp och mötte ett snett leende.

”Förlåt.”, ursäktade sig killen med en raspig, hes röst. Jag bet mig löst i underläppen och granskade honom. Perfekta käkben, svart hår, ljusrosa perfektformade läppar… snyggt… Han bar en likadan uniform som jag, förutom att hans var till för killar.

”Det är okej. Du, går du på Fidelity School of Manhattan?”, hasplade jag ur mig och lät mobilen glida ned i fickan igen. Han nickade lätt och kollade på min uniform som han knappt hade lagt märke till förrns nu.

”Japp. Och du är ny… det är inte vi får in nya elever i mitten av oktober. Hittar du inte eller?”

”Nej.”, erkände jag lika snabbt som jag ångrade det. Han måste tro att jag var någon lantis från Iowa eller något sånt.

”Okej… men då följer jag dig då.”, skrattade han mjukt och gick över gatan. Jag sprang nervöst efter för att inte tappa bort honom. Han var snygg, jag kan inte förneka det. ”Vad heter du förresten?”

”Jag? Noelle. Och du?”, frågade jag tillbaka och drog upp min väska längre upp på axeln. Han log stort.

”Hunter.”, svarade han snabbt och log självsäkert mot mig. Jag bet mig löst i underläppen ännu en gång innan jag drog upp mitt ciggpaket ur jackfickan. Jag tände den och drog ett djupt bloss.

”Har du en extra till mig?”, frågade Hunter oblygt. Överraskat räckte jag över mitt paket. Han drog ut en ciggaret som han detsamma som jag tände. ”Du såg inte ut som en bad-ass tjej ska jag säga.”

”Inte du heller om jag ska vara ärlig.”, ljög jag besviket över att ge det intrycket. ”Men du har inte sett min andra sida ännu. Hemma i Dallas var det festa, ligga och röka hela tiden. Det är därför min piss… öh… Ella skickade hit mig.”

”Ella? Din morsa? Jag förstår att du inte använder ordet mamma om hon var så självisk att hon skickade iväg dig.”

”Hur förstår du det? Du kom gåendes från det rika området på Manhattan?”, antydde jag och drog ännu ett bloss. Hunter skrattade milt till och drog en hand genom sitt svarta hår.

”Jag är fosterbarn. Mina föräldrar ville inte heller ha mig, så jag skickades till Atlanta, men där trivdes jag inte så jag gjorde uppror och skickades hit till Manhattan istället. Jag kom förra veckan. Familjen jag bor hos bor där uppe på det ’rika området’ som du säger.”, förklarade han snabbt innan han slängde iväg sin cigg i buskarna vid ett hus.

”Men om du kom förra veckan, hur kunde du då veta att skolan inte tog emot så många elever mitt i terminen?”

”För det var just så rektorn sa till mig.”, mumlade Hunter menandes med höjda ögonbryn. Jag suckade djupt och nickade förstående. Han var som jag. Rebellisk, oönskad och fest kille.

”Då får vi väll hoppas att vi hamnar i samma klass.”, flinade jag spydigt med en hand på midjan. Hunter stannade upp med blicken in i mina ögon medan han skrattade mjukt åt min kommentar.

”Ja, det skulle vara ett nöje…”, instämde han och nickade mot byggnaden bakom mig, ”vi är framme. Ska vi ses här efter skolan om vi inte hamnar i samma klass?”

”Visst.”, nöjde jag mig med och gick sedan upp för marmor trapporna. Utanför stod en tjej, lutad mot den beigea fasaden och rökte. Hennes nästan vita hår hängde ned för axlarna på henne. Hon hade stylat om hennes uniform rätt kraftigt. Kjolen var högre upp än min var, hon hade knäppt upp dem överstas knapparna på skjortan så att man såg hennes svarta spets BH därunder, hennes kavaj hade hon inte ens på sig, trots denna kyla.

”Varför har du på dig den där? Jag såg dig röka, du är som jag, så då borde du inte vara så instängd.”

”Min moster bad mig… men what the hell.”, tyckte jag drygt och drog av mig både jacka och kavaj, släppte ut håret, drog upp kjolen och knäppte upp skjortan lite. Som den blonda tjejen hade gjort, valde jag att trotsa vädret och strunta i jacka och kavaj.

”Det där var bättre. Jag heter Cece.”, hälsade hon med hand framräckt. Hon log stort.  Jag struntade i att krama om den eller något sådant, utan nickade bara.

"My name is Cece."

”Noelle.”

”Trevlig namn. Noelle… gillar du att festa?”, frågade Cece oblygt. Jag sköt fram hakan medan jag nickade.

”Älskar.”, rättade jag henne. Alla förbigående elever stirrade storögt på mig. Jag hade valt att se lite sofistikerad ut för att göra gott intryck, men jag skulle ändå bryta ned det goda intrycket bara på någon timme, så varför ens bry sig?

”Det är en fest hos Noel på fredag. Häng med dit vetja.”, tyckte hon frestandes. Jag nickade och skulle precis svara då rektorn kom upp bakom mig. Jag hade sett en bild på hemsidan till skolan igår som Rosie hade visat mig, så jag visste vem rektorn var.

”Cecilia, fimpa ciggaretten nu.”, beordrade hon Cece. Att hon hette Cecilia störde inte mig, Cece lät bättre. Cece drog ett sista bloss innan hon gjorde som rektorn hade beordrat. Rektorns blick fördes mot mig.

”Noelle Hastings?”, undrade hon med eftertryck i rösten. Ett tjut spreds inom min kropp. Bra, hon fattade att jag inte var en lydig flicka.

”Ja?”, svarade jag uppnosigt. Hon rynkade ogillandes på näsan av min outfit.

”Du har fått kläderna för att ha på dig dem ordentligt. Visade inte din moster dig det?”, flämtade hon surt.

”Jag bryr mig väll inte? Det här är en skitskola, så varför inte tämja på reglerna? Jag är inte här för att stanna.”

Rektorn blev alldeles högröd i ansiktet, och alla som hade stanna för att lyssna på våran konversation oa;de till. Nu visste alla vem jag var, och att dem skulle akta sig för mig i alla fall.

”Återgå till ert.”, tjöt Rektorn täppt till alla elever som stod och kollade på oss. Dem lydde, och försvann in genom dem stora trädörrarna. Rektorn väste till innan hon själv försvann.

”Jag gillar dig… du lät henne inte tro att du var en ’snäll’ flicka. Det hände mig, och när jag visade det riktiga jag blev det dunder och kalas.”, suckade Cece uppgivet.

”Det hände med mig i min förra skola också…”, muttrade jag irriterat och drog upp min väska på axeln. Hunter kom uppgåendes på trappan mot mig och Cece med ett leende lekandes på läpparna.

”Så du har träffar Cece då Noelle?”, förstod han genast. Jag gav till ett fejkat, sockersött fnitter.

”Ja, och vi är bästa vänner!”, log jag flickaktigt. Cece skrattade lågmält till av mina fånerier. Jag drog koncentrationen mot Hunter återigen. ”Någon Noel har en fest på fredag… ska du dit?”

”Jag tror det…”, andades han flörtigt ut med blicken på mina läppar. Jag fuktade dem och lade en hand på hans nacke.

”Då ses vi där hoppas jag…”, mumlade jag in i hans öra. Cece drog mig till henne och vi gick in i dem fulla korridorerna. Då var det bara att gå till lektionen…

”Vart ska du?”, undrade Cece när jag gav mig av mot porten till skolan. Jag hade klarat dagen i alla fall…

”Till Hunter.”, svarade jag leendes. En tjej kom upp bredvid mig, med två andra tjejer bakom sig.

”Hunter? Ska du till min Hunter?”, väste hon irriterat. Hon bar en likadan utstyrsel som jag, förutom att hennes satt som den skulle.

”Din Hunter? Hunter är väll sin egna Hunter.”, käftade jag emot och lade en hand på min midja.

”Men jag har dibs.”, morrade hon lågmält. Jag kvävde ett skratt. Dibs? Som Barney i ’How I met your mother’ sa? Vem var hon egentligen?

”Vem tror du att du är?”, väste jag irriterat. Hon ödslade onödig tid för mig, Hunter stod säkert och väntade. Tjejen log hursomhelst.

”Jag? Heather Hastings.”, fnös hon, dock med ett stort leende lekandes på läpparna.

 "Me? Heather Hastings" 

”Jaha, då delar vi på efternamn. Noelle Hastings.”

”Jag bad inte att få veta ditt namn… Toalett Hastings.”, muttrade hon och gick iväg med sina svansar. Hunter kom småjoggandes mot mig nedför korridoren. Väl framme flåsade han ett bra tag innan han kunde prata.

”Jag fick kvarsittning ett litet tag, men du väntade…”, pustade han lättat ut. Jag granskade honom bekymrat. ”Vad är det Noelle? Har du ångrat dig?”

”Nej…”, började jag nervöst, ”det var en tjej, Heather. Är du tillsammans med henne Hunter?”

”Sen när bryr du dig om sådant? Jag menar, i vad du berättade om dig själv verkade du inte vara en sån som brydde sig.”

”Jag gör inte det. Men jag undrar bara så jag vet lite om vilka du har varit med.”, skrattade jag mjukt.

”OK. Jag låg med henne samma kväll jag kom hit. No biggie. Ska vi dra?”, suckade han och drog upp porten. Jag nickade och gick med honom ut. Vid trottoaren stod det en Limousine och väntade på oss.

”Min fostermamma ser till att ha den här till mig.”, förklarade han när vi hade placerat oss i den. Jag nickade förståendes.

”Okej.”, mumlade jag oberört. Jag brydde mig inte om hans morsa. ”Har du något att dricka hemma?”

”Min fosterfarsa har en flaska Vodka. Vi kan späda ut det med en flaska coca-cola så att dem inte märker något när dem kommer hem.”, föreslog han glatt. Jag nickade åt idén.

Vi åkte inte alls långt innan vi var hemma hos honom. Fasaden var stor, vit och hade majestätiska fönster som vätte ut mot gatorna. En portvakt vid namn Rufus öppnade lydigt dörren åt oss, och vi gick in i deras hiss. Hissen gick ända upp till lägenheten, och direkt när vi lämnade hissen pressade vi läpparna mot varandras. Han lade en hand på mitt lår och lät den fria krama om min rumpa. Jag drog hungrigt med händerna igenom hans hår. Pirret av kärlek spreds igenom hela min ryggrad. Vi gick sammarbetsvilligt mot hans rum av vad jag kunde tyda på doften. Hans säng var stor och mjuk. Så fort vi hade hamnat i den så började vi klä av oss. Hunter gled ned två fingrar i mina trosor som han pressade in i mig. Stönen som lämnade min mun ville inte ta slut. Ärligt talat trodde jag att jag skulle komma, men han avslutade det innan jag hade hunnit. Jag knäppte upp min BH och lät hans mjuka händer massera dem tills mina bröstvårtor styvnade. Då var det dags. Han var redan upphetsad nog, så jag behövde inte göra något hur mycket jag än ville. Han stötte djupt in i mig medan hans läppar trycktes mot mina. I rytmiska rörelser rörde vi oss. Mina händer drogs upp och ner över hans hårda mage. Stönen som ohindrat lämnade hans mun slogs mot min hals. Det gjorde mig mer upphetsad än vad jag redan var.

Tio minuter senare slog han sig ned bredvid mig i den stora sängen, kollandes upp i taket, helt oberörd.

”Du var bra.”, erkände jag och böjde mig ner efter min väska som låg på golvet för att dra upp en ciggarette som jag sekunden senare tände.

”Du med.”, flinade han lika ärligt och kramade om min hand. Jag kände hur rädslan smög sig upp inom mig. Ingen kille jag hade legat med hade hållit mig i handen efteråt. Men ingen hade dock gjort så att jag har pirrat, eller ens kommit, så det var ju också något nytt. Men vad ville Hunter få fram med det här?

”Jag är inte förhållande-typen.”, sa jag så snabbt som möjligt. Röken yrde upp som ett moln ovanför oss.

”Lugn. Det är inte svårt. Bara att kyssas, hålla i hand och ligga då och då.”

”Då…”, fnittrade jag och rullade upp över honom så att jag låg på honom, ”verkar det vara en bra idé.”

”Jaså? Varför tycker du det då?”, ville han veta och tog ciggen ifrån mig för att själv ta ett bloss utav den.

”Jag vet inte. Någon gång måste väll vara den första?”, gissade jag med en axelryckning. Hunter pressade samman våra läppar i en lång kyss. Jag särade på mina egna och lät hans tunga glida in mellan mina tänder. Han smakade rök. Inte så konstigt då han låg och rökte, jag smakade nog också rök skulle jag tro. Jag avslutade kyssen och drog på mig mina underkläder.

”Vart ska du?”, frågade Hunter besviket. Jag knäppte min skjorta utan att stoppa in den under kjolen.

”Jag ska gå och jobba.”, ursäktade jag mig mjukt innan jag slängde upp min väska på axeln. Hunter suckade.

”Men vi skulle ju göra något idag?”

”Ja, men min moster Rosie sms: ade nyss. Jag ska till Grand Hotel.”, förklarade jag, viftandes med mobilen framför mitt ansikte. Hunter drog på sig sina boxers och gick fram till mig. Väl framme kysste han mig en sista gång.

”Jag ber min chaufför skjutsa dig. Det är det minsta jag kan göra.”, tyckte han med en hand på min midja. Jag nickade utan att streta emot. Jag orkade inte argumentera om att han inte behövde det. Jag var ganska trött, så det behövdes.

Jag slängde ned min väska på hallgolvet. Rosie kom rusandes mot mig med stora ögon, röd i ansiktet.

”Vart har du varit?!”, tjöt hon pipigt. Jag drog en hand genom mitt hår med rynkad panna. Vad menade hon?

”Jag har varit och jobbat på jobbet du fixade åt mig.”, sa jag oförståndligt. Varför var hon så irriterad? Dina kom upp i dörröppningen till det lilla köket vi hade. Rosie lade en hand på sin panna medan hon masserade tinningen med tummen.

”Du skulle hämta upp Dina innan du gick till jobbet.”, påminde hon mig, nu lite lugnare.

”Ja juste… men jag var hos en kompis och gjorde läxorna. James heter han.”, ljög jag snabbt. Rosie suckade.

”Du kunde väll ha ringt. Du har mitt nummer.”, tyckte hon uppgivet. Jag utbytte en blick med Dina som visste att jag ljög. Diskret skakade jag på huvudet. Bara hon inte sade något till Rosie om vad hon trodde.

”Maten står på bordet i alla fall.”, mumlade Rosie trött och klampade in i vardagsrummet. Jag gick in i köket med Dina hack i häl. Ris och korv. Gott…

”Jag såg dig med den där killen.”, berättade Dina lågmält. Jag kollade snabbt på henne med stora ögon.

”Va? Vilken kille?”, flämtade jag i hopp om att hon inte skulle se igenom min urusla mask av okunnighet.

”Sluta ljug Noelle. Jag såg dig. Du gick in i hans Limousine efter skolan. Min skola ligger tvärs över gatan din.”

”Åh… förlåt. Jag glömde bort att jag skulle hämta dig. Det händer inte igen.”, lovade jag och rufsade lätt till hennes guldbruna hår. Hon log stort och räckte över ett glas mjölk till mig. Jag tog tacksamt emot det innan jag började gluffsa i mig den kalla maten.

”Vi har en mikro…”, pep Dina till. Hon hade klurat ut att maten hade hunnit kallna vid det här laget. Jag nickade.

”Jag vet. Men det går bra.”

Hon log stort. Dina var en sådan flicka som hade det bra, men ändå inte. Hon hade inte den största lägenheten, den luktade kina resturang med tanke på resturangen under och hon fick inte nya kläder hela tiden, men hon var ändå nöjd. Hon hade en varm, vänlig mamma som brydde sig om henne. Rosie skulle göra allt för Dina. Hon skulle tillochmed ge upp lägenheten om Dinas liv stod på spel om det. Inte för att det skulle göra det, men hon skulle i vilket fall göra det för Dina. Det hade redan börjat mörkna utanför. Klockan var inte ens 7 än. Vintern var påväg… i Dallas fick vi nästan aldrig någon snö, men jag har sett på film att det brukar snöa här i New York. Eller det tror jag i alla fall… mina tankar drogs mot Hunter. Var vi flick- och pojkvän nu eller? Skulle jag kyssa honom när vi sågs imorgon? Om vi skulle ses imorgon? Jag hade fått hans nummer av chauffören, men skulle jag ringa honom? Kanske sms:a? Så många tankar om en sådan liten sak. Jag skulle gå raka vägen till Cece imorgon när skolan började. Jag behövde hennes tankar om det hela.

”Ey! Skicka ciggen Cas.”, tjöt jag av lycka medan någon kille vid namn Mason eller Manson eller något sådant kysste min hals. Cas skickade lydigt över cigaretten till mig. Jag drog ett djupt bloss och kände hur röken samlades i mina lugor innan jag blåste ut den.

”Ska vi gå… upp?”, frågade Mason killen flörtigt. Jag blickade ut över det fulla vardagsrummet med alla dansandes, fulla tonåringar och nickade. Mason-killen kramade om min hand för att hjälpa mig upp på rummet på övervåningen.

Väl uppe pressade han sina hungriga läppar mot mina. Han pressade våra kroppar tät ihop, så att jag skulle kunna känna hur hård han var. Båda två var sammarbetsvilliga till att komma till sängen och få det överstökat. Han slet av sig den blåa toppen med volanger som jag hade haft på mig under kvällen, och jag gjorde detsamma med hans svarta t-shirt. Plagg efter plagg hamnade på golvet bredvid sängen. Han knäppte vant upp min BH och började massera mina bröst som genast styvnade. Jag började rysa och hjälpte honom av med sina kalsonger.

”Sug av mig.”, stönade han kåt. Jag skakade på huvudet och smackade med tungan mot gomen.

”Jag känner inte för det.”, ursäktade jag mig sockersött. Han suckade, men plågade ändå fram en kondom ur sin byxficka. Jag fick träda på den innan jag gled ur mina trosor och lät honom stöta in i mig. Längre och längre, djupare och djupare. Hans stön var höga mot min nacke.

Väl klara ramlade jag ned på madrassen bredvid honom. Hela sängen hoppades till när jag landade på det mjuka täcket. Mason-killen drog genast på sig sina kalsonger och började dra åt sig sina kläder. Innan han gick så slängde han ett paket cigg till mig.

”Här har du, så slipper du tigga av din kompis.”, flinade han snabbt för att sedan försvinna ned för trappan. Jag himlade med ögonen, men tog ut en cigg som jag genast tände och stoppade i munnen. Där låg jag med blicken upp i det stora vita taket. Naken på Christophers föräldrars säng. Men strunt samma, det är deras fel att dem åker bort mitt i oktober när alla är som kåtast.

Det här var en vana nu. Att träffa en kille, knulla med honom, och sedan låta honom gå sin väg. Jag var inte direkt bästa vän med stadiga förhållanden. Jag hade dock haft ett, i somras, men killen var en skit. Förhållanden var ingenting för mig. Man var en slav. Som singel kunde man ligga med vem man ville utan att bry sig. Jag fimpade ciggaretten mot nattduksbordet innan jag klädde på mig och gick ned till vardagsrummet där Cas kom vinglandes fram mot mig.

”Var han bra?”, bubblade hon med en nick mot Mason-killen som ännu en gång gick upp för trappan med en annan tjej. Jag ryckte på axlarna.

”Hyffsad. Har varit med bättre.”, skrattade jag orörd över att nyss ha legat med en random snubbe. Min blick föll mot klockan. Halv 3. Mamma sitter säkert uppe och ringer runt till alla nu… fan…

Jag suckade trött. ”Kan vi gå nu Cas? Mamma sitter nog uppe och ringer runt i halva Texas.”

”Jag kommer ihåg när du kallade din mamma för ’mor’!”, skrattade hon, helt utanför ämnet. ”Men visst, vi drar.”

Jag drog åt mig min skinjacka, hälsade Macy, Aubrey, Leo, Trent, Josh, Maggie och Christopher adjö. Cas gjorde armkrok med mig så fort vi hade lämnat huset för att kunna hålla balansen. Christopher och jag bodde ganska nära varandra, så mamma hade väll säkert hört musiken hela vägen hem. Cas bruna hår flög i vinden när vi gick. Ett leende spreds på mina läppar vilket fick mig att känna mig fånig. Men det var väl bara alkoholen som gjorde sitt nu. Vi kom kort därpå fram till mitt hus. Det var kolsvart inne.

”Hon sover.”, pustade jag lättat ut. Cas log stort och kramade mjukt om mig.

”Hej då. Vi ses imorgon va? Innan skolhelvetet börjar på måndag igen…”, muttrade hon irriterat. Jag nickade och drog sedan av mig mina pumps för att inte låta så högt när jag skulle gå upp för marmor trappan. Jag öppnade försiktigt ytterdörren med extranyckeln under blomkrukan vid dörren. Som en ninja smög jag upp för trappan, men hindrade mig själv när lampan tändes. Häpet snodde jag runt. Mamma stod i sin ljusblåa morgonrock med korsade armar.

”Noelle, klockan är halv 4 nu. Vart har du varit?!”, skrek hon för full hals. Jag kunde inte sluta le när jag svarade.

”På fest? Vad tror du?”, fnittrade jag oseriöst vilket gjorde hennes ansikte rödare än vad det redan var.

”Det ser jag väll! Men vad är det här för stil?! På din brors dödsdag också?”, påminde hon mig med höjda ögonbryn. Min hals snördes ihop. Liam… det hade gått ett år nu. Ett år utav festande, drickandes och liggandes hade jag klarat.

”Du ska inte läxa upp mig om vad som är rätt eller inte. Du dricker ju för guds skull hela tiden!”

”Jag är vuxen, det är skillnad!”, försvarade mamma sig surt. Hon hade ju riktigt störda problem den kvinnan…

”Det är det väll inte? Det står en vinflaska på tv bordet? Och ett halvfullt glas? Du har druckit, jag med. Det är likaväl”, antydde jag uppnosigt och lade en hand på min midja, ”för du gör det i alla fall inte annorlunda.”

”Noelle Hastings! Våga inte vände ryggen åt mig.”, tjöt hon så fort jag vände mig om för att fortsätta upp för trappan. Jag stannade till och vred på huvudet åt hennes håll.

”Annars? Vad gör du annars?”, testade jag henne med en hand på min midja, nu nästan uppe för trappan.

”Det är nog. Jag skickar dig till din moster och kusin i New York. Imorgon. Börja packa nu om du är smart så beställer jag biljetter.”

Hon vände sig om och försvann in på sitt rum. Kylan spreds inom mig. Hon skulle skicka… iväg mig? Till New York? Man-freaking-hattan? Är kärringen pantad? Med snabba steg småjoggade jag upp på mitt rum.

I min garderob låg det några kartonger som jag genast drog ut och började packa. Om bitchen inte ville ha mig här, skulle hon få det så.

Hon hade inte ens följt mig till flygplatsen. Den enda nyktra från igår som kunde köra mig var Mason-killen som knappt druckit några, utan endast knullat runt. Bilturen hade varit mer än stelt.

”Vart ska du egentligen?”, hade han frågat med stor nyfikenhet. Han hade hjälpt mig att lasta in flyttlådorna i flyttbilen. Mina kartonger med det lilla jag hade bestämt mig att ta med hade redan landat i New York.

”Manhattan. Jag ska… bo hos min släkt ett tag.”, svarade jag generat. Generad över att min mor inte ville ha mig. Jag var så motbjudande att hon, som hade fött mig, inte ens ville ha med mig att göra.

”Manhattan! Wow.. jag har hört att det är riktigt grymma fester där. Du får ha det kul.”

”Åh, det ska jag.”, hade jag försäkrat honom. Avskedet hade skett på parkeringen. Nu satt jag här. På planet påväg till JFK flygplatsen. Jag hade träffat min moster och kusin ett flertal gånger i mitt liv, men aldrig riktigt nära. Vi hade hälsat på varandra såklart, men aldrig inlett ett samtal. Dem hade kommit på Liams begravning. Jag reste mig upp och gick i den lilla gången mot toaletten. Väl inne slog jag mig ner på toalettlocket. Skakandes av skräck. Varför var jag rädd? Noelle, skärp dig. Mina ben ställde sig automatiskt upp, jag vred på vattnet och sköljde av ansiktet. Med djupa andetag kollade jag djupt in i mina ögon i min spegelbild.

Det hade hunnit bildas en lång kö utanför toaletten när jag kom ut. En liten pojke, väldigt lik Liam kollade på mig med stora ögon när jag gick förbi hans plats. Skuldkänslorna bubblade upp inom mig och jag skyndade mig tillbaka till min plats. Bara den här resan kunde ta slut…

Men det gjorde den också såsmåningom. Det strömmade med folk på JFK att jag knappt kunde hitta moster Rosie och hennes dotter Dina. Ute på parkeringen vid en stolpe stod dem och väntade fulla med iver.

”Hej Noelle!”, tjoade Dina lycklig. Hon såg precis ut som förra året. Dem bronsfärgade lockarna hade dock växt sig något längre. Hennes bleka hy var detsamma, längden, beteendet. Moster Rosie kramade mjukt om mig. Hon luktade starkt av parfym. Vad jag kom ihåg så hade dem inte den bästa ekonomin, så hon försökte nog bara få mig att gilla henne, vilket jag redan gjorde.

Vi hamnade snabbt i en gul taxi, originellt, precis som i såna filmer man ser så var chauffören en tjock man med svart mustasch. När vi klev ut ur taxin så möttes jag av en våg utav olika dofter. Avgas, mat och parfym. Det vimlade med folk på gatorna som gick i full fart.

”Kom, vi bor där.”, upplyste Rosie mig med en nick mot första våningen över kina-resturangen under. Det rök ut en massa os från fönstret på resturangen, vilket nog gjorde så att det doftade kinesiskt hos Rosie och Dina. Vi gick snabbt upp till lägenheten, det var en liten 2:a. Doften av rengöringsmedel slog mig. Jag hatade den doften.

”Kom!”, ville Dina med min hand i sin, dragandes med mig in på vårat rum. Det var grönt, luktade citron av något slag och var litet. ”Där är din säng, och där är min. Det där är din byrå. Vi handlade igår!”

Jag kollade på sängen som stod i hörnet, alldeles vid fönstret som tydligen var min. Snett framför den stod det en träfärgad byrå. Rosie kom in med mina väskor som hon placerade på den välbäddade sängen.

”Det är inte stort, men det är något… vad är du sugen på att äta?”, log hon i ett försök om att vara trevlig. Jag försökte allt jag kunde tillbaka, även fast jag nyss blivit dumpad av min egna mamma.

”Öh.. nudlar?”, föreslog jag kort då jag visste att deras ekonomi inte var den bästa. Rosie log mjukt mot Dina som nickade entusiastiskt.

”Okej, jag går ner till Pongs kök och köper lite. Du kan packa upp så länge Noelle, sen när vi äter kan vi prata mer om skolan du ska till imorgon.”, sa hon allvarligt innan hon försvann ut genom dörren. Med en suck lade jag mig ner i sängen med mobilen mot ansiktet.

”Ska du inte packa upp Noe?”, undrade Dina pipigt. Jag ryckte till. Hon använde samma smeknamn som Liam hade gjort. Min tunga tjocknade till, detsamma med min strupe

”Jo..”, svarade jag hest och reste mig upp ur den, nu, varma sängen. Dina hjälpte glatt till med att packa upp, ända tills Rosie kom tillbaka med maten.

Vi slog oss ned i den lilla soffan i vardagsrummet med tv:n avslagen. Tystnaden var stel, men lättades när Rosie började prata om skolan jag skulle börja på imorgon.

”Det är Manhattans finaste skola, din mamma har sett till att du har det bra… Men i alla fall, du har uniformen hängandes i garderoben i ditt och Dinas rum. Den ligger inte långt härifrån, du hittar nog. Men varje dag ska du hämta Dina efter skolan, förutom när jag kan komma och hämta henne, för ja, hon är ju bara 8, så det kanske inte är det bästa för henne att gå ensam. Sen… öh… det här är rätt mycket att begära men jag har inte råd att köpa kläder och sådana saker till dig, och sedan till Dina, mig, mat, hyra och sånt, så du behöver skaffa dig ett jobb.”, rabblade hon snabbt upp, utan några andetags pauser.

”Ett jobb?”, flämtade jag när jag hade fått ner dem brännheta nudlarna. Det sved i halsen, men jag brydde mig inte.

”Ja. Jag har en kompis, Thomas, som jobbar som VD på Grand Hotell lite längre in i stan. Så du kan ha en plats där, om du vill alltså.”, meddelade hon mig glatt. Jag pressade fram ett dolt leende bakom mitt glas med coca-cola. ”Eller så kanske du kan be din mamma skicka pengar till dig…?”

”Min mamma bryr sig inte om mig. Jag vill inte ha något med henne att göra. Jag är inte hennes dotter längre, och hon är inte min mamma.”, svarade jag kallt. Oberört. Rosie nickade skeptiskt mot mig.

”Okej, men då ringer jag till Thomas ikväll och ser om du kan få ett jobb där som… städerska.”

”Visst.”, muttrade jag otrevligt tillbaka när jag egentligen borde le och tacka Rosie över att hon hjälper mig med att skaffa ett jobb. Dina petade till mig i sidan för att kanske få mig att inse att jag borde vara gladare. Rosie kollade besviket ned i sina nudlar, så jag slängde in ett litet ’Tack’ vilket genast gjorde henne på lite bättre humör.

När vi hade ätit upp hjälptes vi alla åt med att duka undan. Dina och Rosie slog sig ned tillsammans i den stora bäddsoffan som var Rosies säng med tv:n på. Det gick någon frågesports tävling på tv:n vilket inte intresserade mig alls, så jag gjorde mig redo för natten och slog mig ned i min säng. Stjärnorna syntes knappt på himmelen här i New York. Tutandes bilar, och musik från fester hördes utanför fönstret. En sekund längtade jag hem till mitt egna rum i Dallas, men den längtan försvann sedan. Jag längtade bara hem till Cas… åh, Cas… det tog ett tag, men till slut somnade jag.

Jag förstår inte varför mina kapitel ser så korta ut? :O Jag skriver 3-4 A4 långa kapitel i Word, men dem blir ju ap-korta känns det som! :O Tycker ni dem är korta? För om nu gör det, får jag väll skriva 5-6 A4 istället, men det kommer ta mycket längre tid... :S <3

Första kapitlet iaf! Vad tyckte ni? Kommentera! <3

Allt stod still inom mig. Mina föräldrar var ursinniga. Jag förstod dem, det skulle jag också varit.

”Noelle, är du allvarlig?! Ett E i matte, ett F i Biologi?”, röt min mor ilsket. Jag ryckte till av hennes hårda ord. Jag tog inte åt mig, men jag hade en sådan fruktansvärd bakfylla sen igår.

”So what? Det är mitt liv, jag gör väll vad jag vill med det.”, försvarade jag mig arrogant och mötte min fars blick. Han drog en besviken suck.

”Noelle, inte den attityden. Du kan inte festa varje kväll, och skita i skolan.”, muttrade han allvarligt.

”Nej, det tänker jag inte fortsätta med heller.”, började jag uppnosigt. Mor kollade upp på mig med stora ögon.

”Vad hade du tänkt att börja göra då, unga dam?”, väste hon mellan sammanbitna tänder, men gömt i hennes röst fanns det en glimt av hopp om att jag skulle säga att jag kommer sluta festa på helgerna, och börja plugga.

”Jag kommer börja festa… varje dag.”, flinade jag och granskade hur hon bröt ihop in ifrån. Far morrade till.

”Noelle, du har en månads utegångs förbud och därmed basta.”, bestämde han strängt. ”Och du ska sitta barnvakt till Liam ikväll.”

”Va?! No way! Det är lördag!”, protesterade jag rebelliskt och viftade med armarna över mitt huvud.

”Ja, det vet vi. Men ditt betyg, och din attityd mot din mor och mig är helt oacceptabel. Du får lyda oss.”

”Jag hatar er.”, morrade jag ilsket och vred på huvudet för att slippa se på dem. Istället mötte jag Liams stora ögon i dörrposten.

”Mamma, varför skriker ni på Noe?”, frågade han med en glimt sorg i rösten. Jag kände hur jag gick sönder inombords. Den enda anledningen till att jag stannade kvar i den här ruttna, jävla familjen var pågrund av Liam. Han skulle inte klara en dag här utan mig, det är så säkert. Dem skulle ge sig på honom istället. Hans barndom och tonårsliv skulle vara helt kvaddat. Han skulle bli helt kvaddad inombords.

”Noelle är elak mot mamma och pappa. Hon är inte snäll i skolan heller. Gå upp på ditt rum nu Liam.”

”Jag följer med dig.”, sa jag snabbt och drog upp Liams lilla kropp i min famn. Mor skulle precis stoppa mig när jag började småspringa upp för trappan. Hon skulle inte få vinna, speciellt inte nu när jag hade sådan huvudvärk och precis kommit hem från Cas.

När vi kom in i Liams ljusblåa sovrum släppte jag ner honom på den mjuka heltäckningsmattan för att sedan kunna gå ut ur rummet. Han småsprang efter mig mot dörrposten som knarrade till när jag gick över den.

”Vart ska du Noe?”, ropade han förtvivlat. Jag hade redan hunnit komma till min dörr när jag vände mig om med ett leende lekandes på läpparna.

”Jag ska bara duscha Liam, sen kommer jag till dig.”, lovade jag och gick sedan in på mitt rum. Fuck. Det luktade rengöringsmedel, mina kläder låg i min byrålåda, sängen var bäddad… kärringen hade städat. Jag morrade barskt och skyndade mig sedan mot min byrålåda där jag drog ut rena underkläder, ett par mjukisbyxor och ett skrikrosa linne innan jag fortsatte in på mitt lilla badrum. Väl inne, rynkade jag på näsan av lukten. Klorofyll… hon hade städat här inne också. Jag drog av mig mina kläder från gårdagen,  sköt bort dem till hörnet av badrummet och klev sedan in i duschen.

När jag stod påklädd, med hårfönen i ena handen så dök Liam upp i dörröppningen till badrummet. Jag mötte hans blick i spegeln och log.

”Vad är det? Jag kommer ju snart sa jag.”, sa jag mjukt och stängde av hårfönen för att sätta upp håret i en hästsvans. Liam nickade skeptiskt. Jag förstod genast vad han tänkte. Att jag inte skulle komma. Att jag nog hade smygit ut genom fönstret, ned för stuprännan till någon fest. Men jag klandrar honom inte, för det har hänt ett flertal gånger. 

”Okej. Vet du vad vi gör? Vi sätter på en film, och äter lite chips. Okej?”, förslog jag med honom i min famn. Han började leka med en hårslinga som inte satt helt uppe i hästsvansen och nickade paralyserat.

”Okej.”, pep han bara instämmande. Jag gick ut ur mitt rum, slängde en blick på klockan. Halv 6. Dem skulle förmodligen åka snart om man fick hoppas. ”Noe?”, viskade Liam när vi stod i mitten av trappan.

”Ja?”, svarade jag trött.

”Kan du ta ett tuggummi? Du luktar inte gott i munnen…”

Som på beställning tryckte jag in ett tuggummi som hade legat i byxfikan, i munnen. Liam log smått.

”Tack.”,  svarade han och lade tillbaka den blonda hårslingan på min axel. Jag gick in med honom i köket, där mor satt. Hon kollade ner på mina betyg medan hon återigen suckade. Om och om igen… som om hon trodde att dem skulle ändras på något magiskt vis.

”Vad tror du ni ska göra?”, utbrast hon snabbt när hon såg mig stå på tå, med Liam i min famn, sträckandes efter påsen med chips. Jag tog ned den och snodde runt. Liam kollade häpet på henne.

”Jag och min lillebror ska kolla på film och äta chips. Går det för sig?”, väste jag irriterat och hällde upp chipsen i en skål. Mor pressade ledsamt ihop sina röda läppar. Jag greppade tag om chipsskålen med blicken på henne.

”Varför är du klar? Ska ni åka snart eller?”, hoppades jag med en glimta lycka i min röst. Hon nickade medan hon masserade sin nacke över allt stirrandes ner i pappret som inte skulle komma att förändra sig.

”Vi åker så fort din far är klar. Det finns pizza i kylskåpet som ni kan värma om ni vill.”, meddelade hon oss. Liam log stort, vilket fick både mig och mamma att le.

”Pizza!”, tjöt han överlycklig i samma stund som far dök upp i köket. Han log stort mot Liam, som log tillbaka.

”Ja, pizza. Om din syster kommer kunna vara så snäll att göra iordning Pizza åt er.”

”Jadå.”, suckade jag och gick snabbt förbi honom, upp på Liams rum igen. Jag slog mig ner i hans säng och klickade på Robin Hood.

Bara några minuter senare gick dem. Äntligen… efter det tog det inte heller lång tid innan Liam sov. Jag reste mig upp och gick in på mitt rum igen där jag ringde till Cas. Medan signalerna gick tog jag fram pizzorna och satte på ugnen. Då svarade hon.

”Hej Noelle! Vad händer min bitch?! Dampade dina föräldrar?”, frågade hon högt. Det verkade som om hon var på fest. Där skulle jag förmodligen varit nu om inte rektorn hade känt ett sådan behov över att skicka mina betyg till mina föräldrar.

”Yes, det gjorde dem. Annars skulle jag vara med dig. Men du, skulle du kunna komma med ett paket cigg till mig?? Jag dör här borta…”, flåsade jag ut i luren. Cas skrattade åt något på festen, men kom snabbt tillbaka.

”Vad sa du?! Pigg?! Ja, jag är pigg!”, skrek hon rakt in i luren. Jag suckade irriterat.

”CIGG! Cigaretter!”

”Jaså, cigg! Ja, men du, kan vi inte mötas vid McDonald’s då? Jag är vrålhungrig…”, tjoade hon glatt.

”Okej. Men då får du skynda dig dit!”, sa jag snabbt och la sedan på. Med snabba steg drog jag på mig mina slitna converse och min jacka, för att sedan lämna huset. Det var rätt kyligt ute. Dels för att det var Oktober och dels för att det var kväll. Men om dagarna var det inte så kallt här i Dallas.

Med påskyndade steg hann jag fram till busshållplatsen innan bussen kom. Den var helt folktom, bara en gammal dam som satt med ett fast grepp om sin svarta skinnväska. Jag himlade med ögonen och slog mig ned längs bak med mobilen i ett fast grepp. Cas hade sms:at.

Från: Babe <3

Tjolahopp. Jag är framme nu, vart är du? XOXO Casie giiirl.

Tanken på att Cas ens kunde sms:a full var skrattretande. Jag skulle just svara när bussen stannade utanför McDonald’s. Som sagt så stod Cas utanför glasdörrarna och nynnade på en låt. Jag kramade mjukt om henne när jag väl var framme.

”Här.”, log hon och räckte över ett paket Cigaretter. Jag lade snabbt ned dem i min jackficka, redo att vända om till bussen som nog skulle åka snart igen. ”Nej, jag är hungrig. Jag vill ha glass. Och en burgare.”

”Nej, Liam är ensam hemma. Jag måste hem innan han ramlar eller något.”, förklarade jag snabbt.

”Men det tar en sekund! Kom igen!”, gnällde hon och drog i min arm. Jag suckade uppgivet. Hon fick med mig in på McDonald’s där som, som hon hade sagt, beställde glass och en hamburgare. När hon äntligen hade fått i sig maten  kunde jag åka hem.

Men vad jag inte hade förväntat mig när jag klev av bussen var att se brandkåren stå på uppfarten. Eller mitt hus stå i brand. En ambulans man kom uppgåendes mot mig.

”Bor du här?”, flåsade han med höjda ögonbryn. Jag kunde inte sluta gå mot huset som stod i lågor.

”Ja.”, fick jag kvavt ur mig. Han kramade om min axel för att få mig att stanna.

”Var det någon i huset?” den frågan. Den frågan skrämde livet ur mig. Liam hade befunnit sig i huset. Min lillebror hade varit i huset, när det hade börjat brinna. Jag hade lämnat spisen på. Hur dum fick jag vara? Jag började med ens springa mot huset.

”Liam!”, skrek jag förtvivlat medan jag sprang mot dem brännheta lågorna. En brandman stoppade mig, men jag försökte vilket som vrida mig ur hans grepp. ”Liam! Liam!”, skrek jag med tårarna forsandes ner för kinderna på mig. Han var död… jag hade dödat min lillebror.

Den dagen försvann Liam ut ur mitt liv. Detsamma med min far.

Detta var PROLOGEN. Nästa kapitel kommer utspela sig i NUTID. Det där var när hennes lillebrorsa dog. Så nu vet ni det. (Prolog är en kort del av en berättelse om något som hände innan.)

Kommentera!