Kapitel 35-.With me?

Idag var det exakt två dagar kvar till balen. Det viktigaste på hela året.. Enligt vissa och mig för några månader sen. Jag var en sån bitch.
Det plingade på dörren, så jag gick med snabba steg genom den lilla lägenheten. Eftersom att vårt hus var helt kvaddat var vi tvugna att bo i en liten lägenhet under tiden. Snart var vårt hus renoverat från början så vi kunde snar flytta in. Jag öppnade dörren och möttes av Justin's vackar läppar.
"Mm." Viskade jag mot de och avbrut sedan kyssen för att göra honom besviken. Han frustade till och gick med mig in i det ljusblåa vardagsrummet.
"Snyggt." Jag hoppade ner i soffan och fnös högt.
"Du har varit här förut, smarthead!" Fräste jag. Han skrattade till och satte sig ner vi mina fötter i soffan.
"Så, bal snart?" Log han och kollade på mig med stora ögon. Åh, vad jag älskar hans vackra ögon.
"Japp."
"Har du någon dejt?" Jag log hoppandes mot honom och skakade på huvudet.
"Okej." Svarade han bara. Vadå? Skulle han inte bjuda ut mig?
-
Mobilen vibrerade i min jackficka. Jag tog snabbt upp den och svarade.
"Hej pappa!"
"Hej gumman. Jo, du kan börja packa.. Vi flyttar hem IDAG!" Jag log stort mot mobilen.
"Okej, men jag är ute med Justin. Jag gör det sen."
"Visst, visst. Puss!"
"Puss." Jag stoppade ner mobilen i jackfickan igen och log smått mot Justin.
"Vad var det där om?" Frågade han och kramade om min hand. Han var visst varmblodig. Tänkte jag komist och fortsatte gå på den hala asfalten.
"Vi flyttar hem, ikväll!" Log jag stort och ett litet fnitter slingrade sig ur min mun. Han kramade om mig med sin fria hand, men lät den ligga kvar.
"Vad kul!" Men när skulle han fråga?
JUSTIN
Jag lät henne plågas. Hon kollade irriterat på mig varje gång jag nämnde balen, men det gör inget. Snart så...
"Vart ska jag ställa den här?" Frågade jag hennes pappa. Han granskade den med kisande ögon och nickade sedan upp.
"På Tara's rum." Log han. Jag nickade och började gå upp för trapporna och sedan in till Tara's rum. När jag kom in satt hon med ansiktet begravet i händerna.
"Tara!" Utbrast jag och sprang fram till henne och drog undan hennes händer som var lite ivägen.
"Vad har hänt?" Fortsatte jag. Hon kollade upp på mig, med torra ögon. Jag andades lätt ut och kollade in i hennes gröna ögon.
"Justin, ska du be mig om att gå på balen, fråga nu! Annars skiter jag i det!"
Haha, hon hade visst inget tålamod. Jag skrattade till och skakade på huvudet.
"Tara, sötnos... Men mm. Skulle du, Tara vilja gå på julbalen med mig?" Frågade jag glatt. Hon sken upp i ett stort leénde och nickade snabbt innan hon slängde sig runt min nacke.
"Jag älskar dig." Viskade hon i mitt öra. Jag lutade mig lite fram för att nå hennes och drog bort en hårslinga från örat.
"Jag..älskar...dig." Viskade jag och kysste henne lätt på öronsnibben vilket fick henne att stöna till. Hennes svaga punkt? Örat.
Jag suckade djupt och la min fria hand på Justin's nacke.
Han kollade in i mina ögon medans han kom närmre och närmre. Nu kunde jag känna hans varma andetag och hans oregelbundna hjärtslag. Mitt hjärta hade också gått överstyr. Nu gälller det Tara.
Jag blundade mjukt och väntade på hans läppar, som kom sekunden efter. Det var som en dröm..
Idag var det exakt två dagar kvar till balen. Det viktigaste på hela året.. Enligt vissa och mig för några månader sen. Jag var en sån bitch.
Det plingade på dörren, så jag gick med snabba steg genom den lilla lägenheten. Eftersom att vårt hus var helt kvaddat var vi tvugna att bo i en liten lägenhet under tiden. Snart var vårt hus renoverat från början så vi kunde snar flytta in. Jag öppnade dörren och möttes av Justin's vackar läppar.
"Mm." Viskade jag mot de och avbrut sedan kyssen för att göra honom besviken. Han frustade till och gick med mig in i det ljusblåa vardagsrummet.
"Snyggt." Jag hoppade ner i soffan och fnös högt.
"Du har varit här förut, smarthead!" Fräste jag. Han skrattade till och satte sig ner vi mina fötter i soffan.
"Så, bal snart?" Log han och kollade på mig med stora ögon. Åh, vad jag älskar hans vackra ögon.
"Japp."
"Har du någon dejt?" Jag log hoppandes mot honom och skakade på huvudet.
"Okej." Svarade han bara. Vadå? Skulle han inte bjuda ut mig?
-
Mobilen vibrerade i min jackficka. Jag tog snabbt upp den och svarade.
"Hej pappa!"
"Hej gumman. Jo, du kan börja packa.. Vi flyttar hem IDAG!" Jag log stort mot mobilen.
"Okej, men jag är ute med Justin. Jag gör det sen."
"Visst, visst. Puss!"
"Puss." Jag stoppade ner mobilen i jackfickan igen och log smått mot Justin.
"Vad var det där om?" Frågade han och kramade om min hand. Han var visst varmblodig. Tänkte jag komist och fortsatte gå på den hala asfalten.
"Vi flyttar hem, ikväll!" Log jag stort och ett litet fnitter slingrade sig ur min mun. Han kramade om mig med sin fria hand, men lät den ligga kvar.
"Vad kul!" Men när skulle han fråga?
Jag lät henne plågas. Hon kollade irriterat på mig varje gång jag nämnde balen, men det gör inget. Snart så...
"Vart ska jag ställa den här?" Frågade jag hennes pappa. Han granskade den med kisande ögon och nickade sedan upp.
"På Tara's rum." Log han. Jag nickade och började gå upp för trapporna och sedan in till Tara's rum. När jag kom in satt hon med ansiktet begravet i händerna.
"Tara!" Utbrast jag och sprang fram till henne och drog undan hennes händer som var lite ivägen.
"Vad har hänt?" Fortsatte jag. Hon kollade upp på mig, med torra ögon. Jag andades lätt ut och kollade in i hennes gröna ögon.
"Justin, ska du be mig om att gå på balen, fråga nu! Annars skiter jag i det!"
Haha, hon hade visst inget tålamod. Jag skrattade till och skakade på huvudet.
"Tara, sötnos... Men mm. Skulle du, Tara vilja gå på julbalen med mig?" Frågade jag glatt.
Tumblr_lv6dtxzwif1r6vj6fo1_500_large
Hon sken upp i ett stort leénde och nickade snabbt innan hon slängde sig runt min nacke.
"Jag älskar dig." Viskade hon i mitt öra. Jag lutade mig lite fram för att nå hennes och drog bort en hårslinga från örat.
"Jag..älskar...dig." Viskade jag och kysste henne lätt på öronsnibben vilket fick henne att stöna till. Hennes svaga punkt? Örat.
MWIHIHIH! :D What do you guy's think? =)
Kommentarer: 5
✔ World Wide Love

Kapitel 34-. Skiing

Alla elever hade fått gå tillbaka till sina klassrum nu för att ha lektioner. Jag satte mig ner på min plats och tog upp bökerna men blev stoppad av rektorn som kom in.
"Tara, kom jag vill prata med dig." Vad var det nu då?
Jag gick med snabba steg mot dörren och lämnade klassrummet med rektorn i släptåg.
Jag var inte direkt rädd för rektorn. Det var en medelålders man med för stora glasögon. Han var rätt rar när man träffade honom privat.
När vi kom in i expeditionen satte jag mig ner i den stora fotöljen framför skrivbordet och kollade på rektorn medans han satte sig ner och rättade till glasögonen på rätt plats.
"Så Tara. Jag hö-.. Åh! Bra, de är här." Utbrast han och kollade över min axel. Jag vände mig om och såg två poliskonstaplar. Såklart skulle jag förhöras. De mötte min blick och kom in i rummet.
"Mr.Choice." Hälsade de. Rektorn nickade som hej och gav till ett litet leénde innan han reste sig upp ur sin insjunkna stol.
En av poliserna satte sig där och tog upp ett block och en penna. Komiskt nog var den rosa med en massa fjädrar på.
"Så Tara, vi har undersökt orsaken till branden och den var iscensatt. Hörde du eller såg något konstigt?" Frågade han allvarligt. Jag ryckte på axlarna och kollade sedan upp på honom.
"Jo! Innan det blev svart för mig, var det någon som sa 'Hej Tara.'"
Han skrev ner varenda lillla ord och kollade sedan upp på mig.
"Okej. Var det en man eller kvinna?"
"Defenetivt en kvinna." Han nickade och antecknade igen. Det rispande ljudet mot blocket började bli en aning irriterande.
"Har du eller din pappa några fiender?"
"Nej jag har inga.. Men jag vet inte om pappa. Han är advokat."
"Ja det förklarar ju en del." Skrockade han och den andra började också skratta lite. Ha-Ha..
-
"Så Tara, om det behövs så får du gå till skolkuratorn." Sa rektorn när poliserna hade gått. Jag nickade ointresserat och vände blicken mot mina naglar. Jag orkar inte mer..
"En sista sak, du är ju ledare för cheerleaderna? Vi skulle behöva lite pengar till Julbalen, skulle ni kunna baka och sälja det?"
"Sure." Svarade jag bara och reste mig snabbt upp för att komma ut från det unkna rummet. Han borde använda munskölj.. Tänkte jag kritistk och gick tillbaka till klassrummet med snabba steg.
JUSTIN
2 MÅNADE SENARE:
Äntligen hemma i Atlanta igen.
"Gubben, mat!" Ropade mamma från köket. Jag reste mig snabbt upp från soffan och bokstavligen, sprang in i köket. Jag var vrål hungrig.
"Hungrig va?" Skrattade mamma. Jag kollade surt på henne och lassade på en ruta lassange på tallriken och högg in.
"Så, ska du träffa Tara något?" Frågade hon och stoppade in ett salladsblad i munnen. Jag log stort och fick en äcklad min till svars.
"Justin, lé inte med mat i munnen." Sa hon äcklat. Jag svalde ner innehållet i munnen med lite fanta och nickade sedan.
"Ja, imorgon." Utbrast jag glatt. Hon nickade gillandes.
"Vad ska ni göra då? Det är ju ett snötäcke över hela Atlanta nu. Åka skidor eller skridskor?" Skrattade hon.
"Mamma... Åh! Men vi ska åka skidor." Hon nickade lätt och konsentrerade sig på maten igen.
-
Jag trummade snabbt med händerna på ratten.
"Taktkänsla?" Log Tara och kollade glatt på mig. Jag kollade anklagande på henne och fnös sedan.
"Bara för att du inte har någon!" Svarade jag uppnosigt. Hon gapade stort och började sedan skratta.
Hon var så söt i sina flätor. Ja, hon hade sattit upp håret i två flätor och hade en rosa tjocktröja med vita termobyxor. Som en liten barbie.
"Har någon nämnt för dig att du liknar barbie?" Kastade jag ur mig. Hon skakade surt på huvudet.
"Ja, och nu är du den... femtioelftehundrade som nämner det!" Utbrast hon surt och tickade med fingret på tinningen när hon räknade.
"Naaw! Förlåt, ers majestät!" Hon boxade lätt till mig på armen, vilket fick fjärilar att dyka upp i min mage. Vid varje vidberörning hon gav mig så kom de på besök.
TARA
Vinden blåste hårt mot mina kalla kinder. Det var fantastiskt att det äntligen var december! Snart julbal.. Det hade gått jättebra på muffins försäljningen faktiskt. Vi hade fått in 400$ faktiskt. Jag bromsade snabbt när jag hade kommit ner till backens ände och kollade upp mot backen där Justin kom nerplogandes. Det såg så roligt ut, så jag var tvungen att twit'pica.
'Going ruff bieb? @JustinBieber' Flera retweetade och frågade saker som om jag och Justin var tillsammans, så jag var bara tvungen att svara.
'Folks! There's nothing going on with me and biebs. Just friends ;)' Det fick alla att lugna ner sig grovt.
"Du fotade mig inte va?" Frågade Justin andfått när han äntligen hade kommit ner för den långa backen.
"Kanske det." Skrattade jag ur mig och fick en ilsken Justin efter mig.
-
Jag tog ett hårt grepp om den varma koppen med varm choklad i sig. Vi hade gått in i klubbstugan eftersom att Justin tydligen var medlem.. Överraskande nog. Jag började gå in mot mysrummet med en speedad Justin bredvid mig, men exakt när jag hade gått in så drog han mig tillbaka och kollade upp över mig.
"Mistel." Påminde han mig. Ja, nu hade det gått tre månader sen Lucas dog, och han skulle nog inte gilla om jag var fastfrusen. Jag suckade djupt och la min fria hand på Justin's nacke.
Han kollade in i mina ögon medans han kom närmre och närmre. Nu kunde jag känna hans varma andetag och hans oregelbundna hjärtslag. Mitt hjärta hade också gått överstyr. Nu gälller det Tara.
Jag blundade mjukt och väntade på hans läppar, som kom sekunden efter. Det var som en dröm..Jag var inte direkt rädd för rektorn. Det var en medelålders man med för stora glasögon. Han var rätt rar när man träffade honom privat.
När vi kom in i expeditionen satte jag mig ner i den stora fotöljen framför skrivbordet och kollade på rektorn medans han satte sig ner och rättade till glasögonen på rätt plats.
"Så Tara. Jag hö-.. Åh! Bra, de är här." Utbrast han och kollade över min axel. Jag vände mig om och såg två poliskonstaplar. Såklart skulle jag förhöras. De mötte min blick och kom in i rummet.
"Mr.Choice." Hälsade de. Rektorn nickade som hej och gav till ett litet leénde innan han reste sig upp ur sin insjunkna stol.
En av poliserna satte sig där och tog upp ett block och en penna. Komiskt nog var den rosa med en massa fjädrar på.
"Så Tara, vi har undersökt orsaken till branden och den var iscensatt. Hörde du eller såg något konstigt?" Frågade han allvarligt. Jag ryckte på axlarna och kollade sedan upp på honom.
"Jo! Innan det blev svart för mig, var det någon som sa 'Hej Tara.'"
Han skrev ner varenda lillla ord och kollade sedan upp på mig.
"Okej. Var det en man eller kvinna?"
"Defenetivt en kvinna." Han nickade och antecknade igen. Det rispande ljudet mot blocket började bli en aning irriterande.
"Har du eller din pappa några fiender?"
"Nej jag har inga.. Men jag vet inte om pappa. Han är advokat."
"Ja det förklarar ju en del." Skrockade han och den andra började också skratta lite. Ha-Ha..
-
"Så Tara, om det behövs så får du gå till skolkuratorn." Sa rektorn när poliserna hade gått. Jag nickade ointresserat och vände blicken mot mina naglar. Jag orkar inte mer..
"En sista sak, du är ju ledare för cheerleaderna? Vi skulle behöva lite pengar till Julbalen, skulle ni kunna baka och sälja det?"
"Sure." Svarade jag bara och reste mig snabbt upp för att komma ut från det unkna rummet. Han borde använda munskölj.. Tänkte jag kritistk och gick tillbaka till klassrummet med snabba steg.
2 MÅNADER SENARE:

Äntligen hemma i Atlanta igen.
"Gubben, mat!" Ropade mamma från köket. Jag reste mig snabbt upp från soffan och bokstavligen, sprang in i köket. Jag var vrål hungrig.
"Hungrig va?" Skrattade mamma. Jag kollade surt på henne och lassade på en ruta lassange på tallriken och högg in.
"Så, ska du träffa Tara något?" Frågade hon och stoppade in ett salladsblad i munnen. Jag log stort och fick en äcklad min till svars.
"Justin, lé inte med mat i munnen." Sa hon äcklat. Jag svalde ner innehållet i munnen med lite fanta och nickade sedan.
"Ja, imorgon." Utbrast jag glatt. Hon nickade gillandes.
"Vad ska ni göra då? Det är ju ett snötäcke över hela Atlanta nu. Åka skidor eller skridskor?" Skrattade hon.
"Mamma... Åh! Men vi ska åka skidor." Hon nickade lätt och konsentrerade sig på maten igen.
-
Jag trummade snabbt med händerna på ratten.
"Taktkänsla?" Log Tara och kollade glatt på mig. Jag kollade anklagande på henne och fnös sedan.
"Bara för att du inte har någon!" Svarade jag uppnosigt. Hon gapade stort och började sedan skratta.
Hon var så söt i sina flätor. Ja, hon hade sattit upp håret i två flätor och hade en rosa tjocktröja med vita termobyxor. Som en liten barbie.
"Har någon nämnt för dig att du liknar barbie?" Kastade jag ur mig. Hon skakade surt på huvudet.
"Ja, och nu är du den... femtioelftehundrade som nämner det!" Utbrast hon surt och tickade med fingret på tinningen när hon räknade.
"Naaw! Förlåt, ers majestät!" Hon boxade lätt till mig på armen, vilket fick fjärilar att dyka upp i min mage. Vid varje vidberörning hon gav mig så kom de på besök.
Vinden blåste hårt mot mina kalla kinder. Det var fantastiskt att det äntligen var december! Snart julbal.. Det hade gått jättebra på muffins försäljningen faktiskt. Vi hade fått in 400$ faktiskt. Jag bromsade snabbt när jag hade kommit ner till backens ände och kollade upp mot backen där Justin kom nerplogandes. Det såg så roligt ut, så jag var tvungen att twit'pica.
'Going ruff bieb? @JustinBieber' Flera retweetade och frågade saker som om jag och Justin var tillsammans.
'@MitchellOFTara are you and @Justin Bieber back together??'
'Are @MitchellOFTara and @JustinBieber back 2gether? Please update moi!'
'Folks! There's nothing going on with me and biebs. Just friends ;)'
Det fick alla att lugna ner sig grovt.
"Du fotade mig inte va?" Frågade Justin andfått när han äntligen hade kommit ner för den långa backen.
"Kanske det." Skrattade jag ur mig och fick en ilsken Justin efter mig.
-
Jag tog ett hårt grepp om den varma koppen med varm choklad i sig. Vi hade gått in i klubbstugan eftersom att Justin tydligen var medlem.. Överraskande nog. Jag började gå in mot mysrummet med en speedad Justin bredvid mig, men exakt när jag hade gått in så drog han mig tillbaka och kollade upp över mig.
"Mistel." Påminde han mig. Ja, nu hade det gått tre månader sen Lucas dog, och han skulle nog inte gilla om jag var fastfrusen. Jag suckade djupt och la min fria hand på Justin's nacke.
Han kollade in i mina ögon medans han kom närmre och närmre. Nu kunde jag känna hans varma andetag och hans oregelbundna hjärtslag. Mitt hjärta hade också gått överstyr. Nu gälller det Tara.
Jag blundade mjukt och väntade på hans läppar, som kom sekunden efter. Det var som en dröm..
Yeeey! THA KISS! Finally! No more 2Night folks <3
Kommentarer: 10
✔ World Wide Love

Kapitel 33-. A Brownie makes life better!

”En pojke, Justin, kom hit med dig. Det var tur att han hittade dig.”

Justin? Var det han som hade räddat mig från samma öde som Lucas? Och den underliga drömmen.. Lucas och mamma.

”Vad tänker du på?” Frågade en röst. Det var inte doktorns. Jag kollade upp mot dörrkarmen där Justin stod med ett bandage runt armen.

JUSTIN
Tänk om hon fortfarande hatade mig? Jag tog en klunk av det varma teét och började gå mot hissen. Sjukhus gjorde mig alldeles knäpp..
Jag hade vrikat till handleden när jag bärde ut Tara, så jag hade fått ett litet bandage runt den.
När jag var utanför hennes rum hörde jag att doktorn nämnde mitt namn. Han kanske berättade vem som hade kommit hit med henne.
Jag gick och ställde mig i dörrkarmen, helt omärkbar. Tara kollade bara ner på sina fingrar och var helt tyst.
"Vad tänker du på?" Kastade jag ur mig. Hon kollade förvånat upp på mig och ett litet leénde smög sig fram, men hon stoppade det. Hennes blick fastnade på mitt bandage och hennes min förvreds av skam.
Doktorn reste sig upp och gick mot mig med ett leénde på läpparna.
"Jag lämnar er själva." Sa han. Jag log tacksamt mot honom och kramade om papperskoppen med det varma innehållet hårdare när jag satte mig ner på stolen doktorn nyss hade lämnat.
"Så du är min mystiska räddare?" Frågade hon med en gnutta ironi i rösten. Jag log smått och ryckte på axlarna.
"Jag gör bara min plikt, ma'm." Hon kollade ogillande på mig och skakade lätt på huvudet.
"Ma'm får mig att låta så gammal. Säg Tara." Skrattade hon. Jag nickade och snörpte till på munnen.
"Snälla Tara.. Jag älskar dig som bara den och är ledsen för att jag la mig i. Snälla, ge mig en andra chans!" Tårar började växa sig fram i mina ögon. En liten boll av en tår rann ner för min kind och hon stryckte utan den med sin tumme, men höll sedan kvar handen på min kind.
"Okej.. Men vänner. Jag kan inte glömma Lucas bara.." Viskade hon fram och log lite mot mig.  Jag nickade och kollade upp på henne.
"Bästa vänner." Rättade jag henne. Hon nickade långsamt och böjde sig fram och gav mig en lätt kyss på kinden.
TARA
Jag älskadce fortfarande Justin också, men jag kan bara inte. Min pojkvän har nyss dött, då kan jag inte hoppa över till en annan kille på stuts. För det första är det inte rätt och jag kan bara inte göra så mot Lucas. Och för det andra skulle jag framstå som Hora. Från Gabriel, till Justin, från Justin till Lucas, från en död Lucas till Justin.
Nej, det går inte. Jag skakade på huvudet för mig själv, men vaknade upp från mitt dagdrömmande när Justin kom in i rummet igen.
"En brownie till prinsessan!" Utbrast han glatt och räckte över papptallriken med en brownie på till mig. Jag log tacksamt mot honom innan jag tog en tugga av kakan.
"Mmm." Mumnlade jag och blundade lätt. Den smakade himmelsk.
"Var inte sjukhusmat äckligt?" Frågade Justin retsamt.
"Ha-Ha!" Jag slog till honom löst på armen och tog en klunk av vattnet som stod på bordet bredvid sängen.
-
3 DAGAR SENARE!
"Tara!" Ropade Nicole när hon fick syn på mig i skolkorridoren. Jag log stort mot henne och hon började med snabba steg springa mot mig.
"Jag har saknat dig!!!" Skrek hon i mitt öra, vilket naturligtvis gjorde väldigt ont.
"Aktaaa mitt öra!" Skrattade jag. Hon kollade snopet på mig och log stort innan hon gjorde armkrok med mig och började gå mot skåpen.
"Jag och Seth har gjort slut." Muttrade hon. Jag stannade och la huvudet lite på sné.
"Vem!?" Utbrast jag. Hon snörpte surt på munnen och kollade över axeln på mig. Jag vände mig om och där stod Seth med skolans Bitch, Miranada.
"Åh gumman. Han är inte värd dig om han tar henne över dig!"
Hon log uppskattat mot mina ord och fortsatte sedan gå.
"Vi ska till aulan, för att ha en tyst minut åt Lucas. Vi väntade tills du skulle komma tillbaka innan vi hade den." Viskade hon ledsamt. Jag svalde hårt och nickade.
"Kom då."
-
Några hade tillochmed stått och gråtit under den tysta minuten. De kände inte ens Lucas, det var det som gjorde mig mest sur..
Alla elever hade fått gå tillbaka till sina klassrum nu för att ha lektioner. Jag satte mig ner på min plats och tog upp bökerna men blev stoppad av rektorn som kom in.
"Tara, kom jag vill prata med dig." Vad var det nu då?
Tänk om hon fortfarande hatade mig? Jag tog en klunk av det varma teét och började gå mot hissen. Sjukhus gjorde mig alldeles knäpp..
Jag hade vrikat till handleden när jag bärde ut Tara, så jag hade fått ett litet bandage runt den.
När jag var utanför hennes rum hörde jag att doktorn nämnde mitt namn. Han kanske berättade vem som hade kommit hit med henne.
Jag gick och ställde mig i dörrkarmen, helt omärkbar. Tara kollade bara ner på sina fingrar och var helt tyst.
"Vad tänker du på?" Kastade jag ur mig. Hon kollade förvånat upp på mig och ett litet leénde smög sig fram, men hon stoppade det. Hennes blick fastnade på mitt bandage och hennes min förvreds av skam.
Doktorn reste sig upp och gick mot mig med ett leénde på läpparna.
"Jag lämnar er själva." Sa han. Jag log tacksamt mot honom och kramade om papperskoppen med det varma innehållet hårdare när jag satte mig ner på stolen doktorn nyss hade lämnat.
"Så du är min mystiska räddare?" Frågade hon med en gnutta ironi i rösten. Jag log smått och ryckte på axlarna.
"Jag gör bara min plikt, ma'm." Hon kollade ogillande på mig och skakade lätt på huvudet.
"Ma'm får mig att låta så gammal. Säg Tara." Skrattade hon. Jag nickade och snörpte till på munnen.
"Snälla Tara.. Jag älskar dig som bara den och är ledsen för att jag la mig i. Snälla, ge mig en andra chans!" Tårar började växa sig fram i mina ögon. En liten boll av en tår rann ner för min kind och hon stryckte utan den med sin tumme, men höll sedan kvar handen på min kind.
"Okej.. Men vänner. Jag kan inte glömma Lucas bara.." Viskade hon fram och log lite mot mig.  Jag nickade och kollade upp på henne.
"Bästa vänner." Rättade jag henne. Hon nickade långsamt och böjde sig fram och gav mig en lätt kyss på kinden.
Jag älskadce fortfarande Justin också, men jag kan bara inte. Min pojkvän har nyss dött, då kan jag inte hoppa över till en annan kille på stuts. För det första är det inte rätt och jag kan bara inte göra så mot Lucas. Och för det andra skulle jag framstå som Hora. Från Gabriel, till Justin, från Justin till Lucas, från en död Lucas till Justin.
Nej, det går inte. Jag skakade på huvudet för mig själv, men vaknade upp från mitt dagdrömmande när Justin kom in i rummet igen.
"En brownie till prinsessan!" Utbrast han glatt och räckte över papptallriken med en brownie på till mig. Jag log tacksamt mot honom innan jag tog en tugga av kakan.
"Mmm." Mumnlade jag och blundade lätt. Den smakade himmelsk.
"Var inte sjukhusmat äckligt?" Frågade Justin retsamt.
"Ha-Ha!" Jag slog till honom löst på armen och tog en klunk av vattnet som stod på bordet bredvid sängen.
-
3 DAGAR SENARE!
"Tara!" Ropade Nicole när hon fick syn på mig i skolkorridoren. Jag log stort mot henne och hon började med snabba steg springa mot mig.
"Jag har saknat dig!!!" Skrek hon i mitt öra, vilket naturligtvis gjorde väldigt ont.
"Aktaaa mitt öra!" Skrattade jag. Hon kollade snopet på mig och log stort innan hon gjorde armkrok med mig och började gå mot skåpen.
"Jag och Seth har gjort slut." Muttrade hon. Jag stannade och la huvudet lite på sné.
"Vem!?" Utbrast jag. Hon snörpte surt på munnen och kollade över axeln på mig. Jag vände mig om och där stod Seth med skolans Bitch, Miranada.
"Åh gumman. Han är inte värd dig om han tar henne över dig!"
Hon log uppskattat mot mina ord och fortsatte sedan gå.
"Vi ska till aulan, för att ha en tyst minut åt Lucas. Vi väntade tills du skulle komma tillbaka innan vi hade den." Viskade hon ledsamt. Jag svalde hårt och nickade.
"Kom då."
-
Några hade tillochmed stått och gråtit under den tysta minuten. De kände inte ens Lucas, det var det som gjorde mig mest sur.. Tårar rann ner för mina kinder medans alla satt där tysta.
Tumblr_lo1mzhfom11qmbx4jo1_500_large
Alla elever hade fått gå tillbaka till sina klassrum nu för att ha lektioner. Jag satte mig ner på min plats och tog upp bökerna men blev stoppad av rektorn som kom in.
"Tara, kom jag vill prata med dig." Vad var det nu då?
Muhuhuhhu!
Kommentarer: 8
✔ World Wide Love

Kapitel 32-. Fire


”Jävla idioter..” Muttrade jag och stängde igen dörren. För varje litet steg jag tog så droppade det mer och mer vatten ner på golvet.

Jag gick in i badrummet och drog av mig mina blöta kläder och drog på mig min one piece. Jag orkade inte bry mig om att torka håret, så det droppade ner vatten på dräkten och golvet.

När jag la mig ner i sängen igen ringde mobilen. Great..

”Hallå?” Mumlade jag trött fram.

”Hej älskling. Har du ätit något?” Bara pappa.. Jag suckade högt och satte mig upp i sängen och kliade mig långsamt i hårbotten.

”Ja pappa.. Jag har ätit både soppa och jordgubbar.” Svarade jag. Jag kunde höra hur han lungt andades ut.

”Bra. Men jag måste tillbaka till arbetet nu Älskar dig!”

”Älskar dig också pappa. Bye.” Han la på och jag la mig ner igen. Åhh, vad ska jag nu göra? 100 Tills det är kväll typ..

-

Jag drog upp datorn från golvet upp i mitt knä och satte på mig mina hörlurar.

‘Put your hearts up’ dunkade i mina öron så jag hörde inte när det knackade på dörren. Jag koncentrerade mig på musiken och stängde av när jag kände en törst  sprida sig i min mun. måste dricka... Tänkte jag lungt och gick ut genom dörren.

”Hej Tara!” Sa en läskig röst och allt blev svart.

”Ska vi skate’a?” Föreslog Caitilin. Jag nickade gillande och reste mig upp från soffan. De slog följe av mig till hallen där vi tog tre skateboard’s och lämnade det stora huset.

”Kom.” Sa jag och började åka i riktning mot Tara’s hus. Men det visste ju inte de om. Vinden ven i mitt hår och det kändes som om det gick snabbare och snabbare. Världens skönaste känsla.

”Justin sakta ner!” Ropade Chris bakom mig. Jag stannade och vände mig om. De var minst tio meter bakom mig, vilket fick mig att skratta till.

”Komigen nu latmaskar!” Ropade jag och vinkade lätt med armen vilket fick de att frusta till.

-

När vi var ett kvarter bort från Tara’s hus såg jag rök slingor.

”Vad är det där?” Frågade jag och stannade.

”Det ser ut som om det brinner.” Svarade caitilin chokat. Det var Tara’s hus..  Jag tryckte undan skate-boarden och började springa istället utan att bry mig om Caitilin och Chris röster bakom mig.

Tara var allt som gällde nu.. mitt livs kärlek var i fara. Det kunde inte vara det. När jag kom dit såg jag Tara’s hus stå i brand.

Åhnej! Jag sprang och sprang, snabbare och snabbare för varje sekund som gick. När jag var framme slet jag upp dörren och sprang in bland röken.  På övervåningen såg jag Tara ligga, helt medvetslös. Jag drog upp min t-shirt över munnen och näsan när jag sprang upp.

”Tara!” Skrek jag och försökte skaka liv i henne, men det var omöjligt. Jag lyfte upp henne i min famn och sprang snabbt ut där Chris och Caitilin stod omedvetna om vad som hade hänt.

”RING 911!” Röt jag och la ner Tara i det kalla gräset.

”Nu!” Fortsatte jag när ingen gjorde något. Chris fiskade upp sin mobil ur fickan och slog in ett nummer och tryckte den sedan mot örat och började babbla med tanten som hade svarat.

”komigen nu Tara.. Vakna!” Skrek jag och började pumpa på hennes bröst utan resultat. Tårarna brände i ögonvrån men jag drog bara bort de. Gråt inte Justin! Tänkte jag för mig själv, men det gick inte. Det kom fler och fler tårar som droppade ner på Tara’s svarta kind.

Ambulans och brandbils syrener lät högt över området och det kom fram tre Ambulans-män och drog upp Tara på en bår.

”Neej!” Grät jag men de drog bara bort mig från henne. Men tillsist så tog en mig i handen och sa att jag fick följa med.

Jag satte mig ner i ambulansen och kramade om Tara’s orörliga hand.

”Lämna mig inte baby..” Viskade jag tyst för mig själv. Ambulans killen var fullt upptagen med att få igång hennes hjärta för att bry sig om mig.

*Jag var på en äng. Lucas stod framför mig med en vit skjorta. Jag log stort mot honom och började springa mot honom.

Men precis när jag skulle slänga armarna runt honom försvann han och jag hamnade i en öken. Va? Vad var det som hände egentligen..?

När jag vände mig om stod mamma där.

Min mamma... som hade lämnat mig helt ensam med alla städerskor och kockerskor. Och med pappa.

”Mamma!” Utbrast jag och kollade misstroget på henne. Var det verkligen min mamma?

”Tara, varför bryr du dig?! Sluta bry dig om allt, kan du bara glömma mig och ha det bra med din pappa? Han gör det bästa med allt och jag har det bra som jag har det med Lucy och Sebastian. Vakna upp nu!” Röt hon och började springa mot mig i en form av en demon. Ett gällt skri flög ur min mun och allt blev svart.*

-

När jag slog upp ögonen möttes jag av en doktor.

”Hej där.” Viskade han och log stort mot mig. ”Jag gissade på att du skulle vakna nu.”

”Vart är jag?” Frågade jag och kollade mig runt omkring. Det var sladdar intryckta i mina armar och en apparat som mätte mina hjärtslag bredvid sängen.

”Du är på sjukhuset.. Du var med om en brand och fick ett hårt slag i bakhuvudet. Det är ett under att du lever egentligen. God bless.”

Jag kollade fortfarande bekymrande på honom.

”Hur kom jag hit?” Frågade jag igen. Han la en pärm under armen och satte sig ner på en stol vid sängens ände.

”En pojke, Justin, kom hit med dig. Det var tur att han hittade dig.”

Justin? Var det han som hade räddat mig från samma öde som Lucas? Och den underliga drömmen.. Lucas och mamma.

”Vad tänker du på?” Frågade en röst. Det var inte doktorns. Jag kollade upp mot dörrkarmen där Justin stod med ett bandage runt armen.

DUM, DUM,DUUUUM! Haha, nej men inget kollage för att en tjej inte gjorde en sak (Ingen av er!)

 


Kommentarer: 7
✔ World Wide Love

Kapitel 31-. Zombie- PART.1

"Ni kan nu komma fram och lämna era blommor" Ropade prästen ut genom kyrkan. Lucas mamma och små syskon reste sig upp och stod kvar ett bra tag vid kistan och grät. Sen  var det min tur. Jag slet av mig halsbandet och la det på kistan och slängde den en kyss.
"Jag älskar dig." Viskade jag tyst och gick därifrån. Längst bak i kyrkan kunde jag skymta en person. Justin.
TARA
Pappa hade åkt till jobbet och skulle sova på hotell i två nätter. Därav bil händelsen fick jag stanna hemma. Kockerskan kom in med en skål med soppa och stannade kvar tills jag hade sörplat i mig det. Såfort hon hade gått sprang jag in på toaletten och spydde upp det. Mat och min mage var inte så bra kompisar just nu..
-
Mobilen vibrerade och mina ögonlock fladdrade till. Vem sms:ar nu? Klockan är ju bara 11 på morgonen.
Jag plockade upp mobilen från golvet och låste sedan upp den. Från Justin.. Det förvånade mig inte.
'Snälla, kan vi prata?' När skulle han ge upp? Aldrig verkade det som.
'Visst.. Kom då.' Skrev jag och sekunden senare plingade det på dörren. Jag hörde röster nedifrån och sekunden senare kom Justin in i mitt rum med rynkad näsa.
"Det luktar död här." Muttrade han och satte sig ner i fotöljen.
"Gå om du klagar." Väste jag tillbaka och drog en hand genom mitt fettiga hår.
"Så du ville prata?" Fortsatte jag, inte lika grotesk och sur.
"Snälla förlåt mig!" Utbrast han och kollade på mig med en ledsen mig.
"Varför?" Han kliade sig på armen.
"För att jag saknar dig!"
"Det är inte tillräckligt bra argument för mig att förlåta dig."
Han suckade djupt och en tår rann ner för hans rosenskära kind. Han var så onaturligt vacker på ett sätt..
"Snälla Tara.. Jag saknar dig och älskar dig av allt! Du är mitt liv. Allt är hopplöst utan dig.. Snälla kom tillbaka till mig!" Nu blev jag riktigt förbannad.
"Jag har nyss blivit av med min pojkvän och du vill att vi två ska bli tillsammans?!" Röt jag. Han ryggade undan och kollade ledsamt på mig vilket fick mig att lugna ner mig en aning.
"Jag får tänka på saken Justin." Han pustade ut och reste sig upp. Innan han började gå drog han upp byxorna en aning.
"Let me now." Viskade han och gick mot dörren.
"Du kommer bli den första." Svarade jag och tryckte på tv:n när han hade lämnat rummet. Huh!
JUSTIN
Hon hade nästan godkänt min ursäkt, vilket var skönt. Jag hoppade i bilen och körde hemmåt. Ingen var hemma när jag kom in. Just vad jag behövde.
-
Mobilen började ringa i min jackficka. Jag sprang till hallen och svarade snabbt när jag hade fått upp den i mitt grepp.
"Hallå?"  Andades jag ut. Jag kunde höra ett välbekant fnitter i andra änden. Vem var det?
"Hallå? Vem är du?" Frågade jag. Tjejen andades ut och det ringde på dörren sekunden senare.
Pappa hade åkt till jobbet och skulle sova på hotell i två nätter. Därav bil händelsen fick jag stanna hemma. Kockerskan kom in med en skål med soppa och stannade kvar tills jag hade sörplat i mig det. Såfort hon hade gått sprang jag in på toaletten och spydde upp det. Mat och min mage var inte så bra kompisar just nu..
-
Mobilen vibrerade och mina ögonlock fladdrade till. Vem sms:ar nu? Klockan är ju bara 11 på morgonen.
Jag plockade upp mobilen från golvet och låste sedan upp den. Från Justin.. Det förvånade mig inte.
'Snälla, kan vi prata?' När skulle han ge upp? Aldrig verkade det som.
'Visst.. Kom då.' Skrev jag och sekunden senare plingade det på dörren. Jag hörde röster nedifrån och sekunden senare kom Justin in i mitt rum med rynkad näsa.
"Det luktar död här." Muttrade han och satte sig ner i fotöljen.
"Gå om du klagar." Väste jag tillbaka och drog en hand genom mitt fettiga hår.
"Så du ville prata?" Fortsatte jag, inte lika grotesk och sur.
"Snälla förlåt mig!" Utbrast han och kollade på mig med en ledsen mig.
Tumblr_m10ek4zh7y1qhft5ko1_500_large
"Varför?" Han kliade sig på armen.
"För att jag saknar dig!"
"Det är inte tillräckligt bra argument för mig att förlåta dig."
Han suckade djupt och en tår rann ner för hans rosenskära kind. Han var så onaturligt vacker på ett sätt..
"Snälla Tara.. Jag saknar dig och älskar dig av allt! Du är mitt liv. Allt är hopplöst utan dig.. Snälla kom tillbaka till mig!" Nu blev jag riktigt förbannad.
"Jag har nyss blivit av med min pojkvän och du vill att vi två ska bli tillsammans?!" Röt jag. Han ryggade undan och kollade ledsamt på mig vilket fick mig att lugna ner mig en aning.
"Jag får tänka på saken Justin." Han pustade ut och reste sig upp. Innan han började gå drog han upp byxorna en aning.
"Let me now." Viskade han och gick mot dörren.
"Du kommer bli den första." Svarade jag och tryckte på tv:n när han hade lämnat rummet. Huh!
Hon hade nästan godkänt min ursäkt, vilket var skönt. Jag hoppade i bilen och körde hemmåt. Ingen var hemma när jag kom in. Just vad jag behövde.
-
Mobilen började ringa i min jackficka. Jag sprang till hallen och svarade snabbt när jag hade fått upp den i mitt grepp.
"Hallå?"  Andades jag ut. Jag kunde höra ett välbekant fnitter i andra änden. Vem var det?
"Hallå? Vem är du?" Frågade jag. Tjejen andades ut och det ringde på dörren sekunden senare.

Handen skakade långsamt. Vem var den mystiska tjejen egentligen? Jag öppnade dörren långsamt och möttes av Caitilin’s stora leénde.

”Caitilin! Du skrämde mig!” Utbrast jag anklagande.  Hon la en hand på min axel och skrattade till.

”Justin, alltid lika lättskrämd. Christian, du kan komma nu!” Ropade hon över axeln och Chris dök upp bakom henne med ett bländande leénde på läpparna.

”Hey bro’.” Log han och vi gjorde våran hand-shake.

”Kom in!” Kom jag på, vi kunde ju inte stå här hela tiden. De log tacksamt mot mig och klev in i hallen.

”Vi trodde vi skulle dö där!” Sa Chris ironiskt. Caitilin fnittrade till och jag slog till honom löst på armen.


Kockerskan hade kommit upp med en tallrik jordgubbar. Undra vart hon hade fått tag i de.. Det var ju knapp säsong.

 

Men nu var jag helt ensam i vårt stora hus.. Helt plötsligt plingade det på dörren. Jag reste mig långsamt upp i sängen. Helst ville jag inte, jag menar, att ligga i sängen var min fritids syssla just nu. Men plingade det på dörren var jag ju tvungen att gå och öppna. Trappan knarrade lätt när jag tog ett steg. När jag var framme vid dörren öppnade jag den och fick en kaskad av kallt vatten över mig. Jag tjöt högt till och gnuggade vattnet ur ögonen för att se vem det var som hade kastat det över mig. När jag öppnade ögonen var det ingen där.

”Jävla idioter..” Muttrade jag och stängde igen dörren. För varje litet steg jag tog så droppade det mer och mer vatten ner på golvet.

Jag gick in i badrummet och drog av mig mina blöta kläder och drog på mig min one piece. Jag orkade inte bry mig om att torka håret, så det droppade ner vatten på dräkten och golvet.

När jag la mig ner i sängen igen ringde mobilen. Great.. 
Kommentarer: 3
✔ World Wide Love

Kapitel 30-. Funeral

"Jo, det är så att Lucas. Han var med om en bilolycka. Han kundes tyvärr inte räddas älskling." Viskade pappa och damen brast ut i gråt igen. Nej, inte Lucas! Jag kollade rakt ut och sedan på pappa innan jag skrek högt.
"NEEEEEEEEEJ!" Tårarna började rinna och allt blev svart.
Justin
Jag vaknade av att mobilen ringde bredvid mig. Eftersom att jag låg på golvet måste jag ha somnat här.
"Hallå?" Svarade jag lätt. Personen andades ut.
"Hej Justin.. Det är Jake, Tara's pappa."
"Ja, jag vet.. Har det hänt Tara något?" Jag satte mig käpprakt upp. Jag kunde höra hur han satte sig ner.
"Nej, eller hon är helt förstörd." Viskade han. En sten hamnade i min hals. Såklart hon var! Det var ju jag som hade förstört henne.
"Vad har hänt?" Frågade jag oskyldigt med tjock röst.
"Lucas, han blev påkörd av en bil.. Han överlevde tyvärr inte.." Hans ord kunde inte vara sanna. NEJ!
Jag tappade mobilen och satte mig ner i soffan. Inte min syssling Lucas.. Neej!
"Justin?" Hörde jag från mobilen som låg på golvet. Jag tog upp den igen och mumlade fram ett 'Ja'.
"Vi ska ha begravning imorgon.. Om du vill komma?" Skulle jag klara av det?
"Jag vet inte. Men jag måste dra. Hej då Mr.Mitchell." Jag la på och la mig ner i soffan. Hur kunde detta ha hänt? Det var mitt fel.. Allt var mitt fel! Om jag inte hade varit så dum, skulle han inte ha sprungit ut och sen blivit påkörd! Justin, du är hemsk och borde inte leva!
TARA
Joy kollade upp på mig från madrassen och satte sig genast i sängen vid mitt huvud
"Vad har hänt? Tara!" Hon skakade hårt om mig vilket fick mig att kolla in i hennes ögon och bilda ögonkontakt.
"Lucas... Död." Viskade jag fram och små stumma tårar började rinna ner för mina röda kinder.
"Åh!" Utbrast hon och kramade länge om mig.  Stackars Joy..
-
"Ta hand om dig!" Sa hon ödmjukt innan hon lämnade mitt rum. Pappa hade betalat en flygresa hem till L.A åt henne så hon skulle slippa det här. Jag nickade och kollade rakt upp i taket. Jag orkade ingenting. Hela min kropp var alldeles lealös.. Pappa kom in flera omgånger med mat, filmer eller bara vatten men jag tog inte mot någonting. Jag bara låg där som en död fågel. Men det var jag ju också. Lucas var en del av mig. Han var borta, då var jag lika borta så.
Det började närma sig kväll när jag ens drack lite vatten och sen somnade för den stora begravningen imorgon.
Pappa kom upp och väckte mig lätt. Jag bara reste mig upp, tog på mig en svart klänning, svarta pumps och satte upp mitt blonda hår i en bulle mitt på huvudtoppen.
"Ska du inte äta?" Frågade pappa oroligt när jag kom ner till köket. Jag skakade bara på huvudet och började pilla på hjärthalsbandet jag hade fått av Lucas. Inristat i det lilla hjärtat stod det en liten text.
'You and me. Forever.'
Forever hade blivit en liten stund. Tårar började rinna igen med slutade snabbt. Påvägen till begravningen kollade jag ut i den svarta tunneln vi nu åkte in. Jag mötte min hemska spegelbild. Mina ögon var röda, likaså mina kinder. Mina käkben hade börjat sticka ut lite och jag var likblek. Om det inte var för pappa skulle jag ta livet av mig för att få vara med Lucas igen.
-
"Ni kan nu komma fram och lämna era blommor" Ropade prästen ut genom kyrkan. Lucas mamma och små syskon reste sig upp och stod kvar ett bra tag vid kistan och grät. Sen  var det min tur. Jag slet av mig halsbandet och la det på kistan och slängde den en kyss.
"Jag älskar dig." Viskade jag tyst och gick därifrån. Längst bak i kyrkan kunde jag skymta en person. Justin.Justin

Jag vaknade av att mobilen ringde bredvid mig. Eftersom att jag låg på golvet måste jag ha somnat här.
"Hallå?" Svarade jag lätt. Personen andades ut.
"Hej Justin.. Det är Jake, Tara's pappa."
"Ja, jag vet.. Har det hänt Tara något?" Jag satte mig käpprakt upp. Jag kunde höra hur han satte sig ner.
"Nej, eller hon är helt förstörd." Viskade han. En sten hamnade i min hals. Såklart hon var! Det var ju jag som hade förstört henne.
"Vad har hänt?" Frågade jag oskyldigt med tjock röst.
"Lucas, han blev påkörd av en bil.. Han överlevde tyvärr inte.." Hans ord kunde inte vara sanna. NEJ!
Jag tappade mobilen och satte mig ner i soffan. Inte min syssling Lucas.. Neej!
"Justin?" Hörde jag från mobilen som låg på golvet. Jag tog upp den igen och mumlade fram ett 'Ja'.
"Vi ska ha begravning imorgon.. Om du vill komma?" Skulle jag klara av det?
"Jag vet inte. Men jag måste dra. Hej då Mr.Mitchell." Jag la på och la mig ner i soffan. Hur kunde detta ha hänt? Det var mitt fel.. Allt var mitt fel! Om jag inte hade varit så dum, skulle han inte ha sprungit ut och sen blivit påkörd! Justin, du är hemsk och borde inte leva!
Joy kollade upp på mig från madrassen och satte sig genast i sängen vid mitt huvud
"Vad har hänt? Tara!" Hon skakade hårt om mig vilket fick mig att kolla in i hennes ögon och bilda ögonkontakt.
"Lucas... Död." Viskade jag fram och små stumma tårar började rinna ner för mina röda kinder.
Tumblr_lm3bpjkowe1qdlh6xo1_500_large
"Åh!" Utbrast hon och kramade länge om mig.  Stackars Joy..
-
"Ta hand om dig!" Sa hon ödmjukt innan hon lämnade mitt rum. Pappa hade betalat en flygresa hem till L.A åt henne så hon skulle slippa det här. Jag nickade och kollade rakt upp i taket. Jag orkade ingenting. Hela min kropp var alldeles lealös.. Pappa kom in flera omgånger med mat, filmer eller bara vatten men jag tog inte mot någonting. Jag bara låg där som en död fågel. Men det var jag ju också. Lucas var en del av mig. Han var borta, då var jag lika borta så.
Det började närma sig kväll när jag ens drack lite vatten och sen somnade för den stora begravningen imorgon.

Pappa kom upp och väckte mig lätt. Jag bara reste mig upp, tog på mig en svart klänning, svarta pumps och satte upp mitt blonda hår i en bulle mitt på huvudtoppen.
"Ska du inte äta?" Frågade pappa oroligt när jag kom ner till köket. Jag skakade bara på huvudet och började pilla på hjärthalsbandet jag hade fått av Lucas. Inristat i det lilla hjärtat stod det en liten text.
'You and me. Forever.'
Forever hade blivit en liten stund. Tårar började rinna igen med slutade snabbt. Påvägen till begravningen kollade jag ut i den svarta tunneln vi nu åkte in. Jag mötte min hemska spegelbild. Mina ögon var röda, likaså mina kinder. Mina käkben hade börjat sticka ut lite och jag var likblek. Om det inte var för pappa skulle jag ta livet av mig för att få vara med Lucas igen.
-
"Ni kan nu komma fram och lämna era blommor" Ropade prästen ut genom kyrkan. Lucas mamma och små syskon reste sig upp och stod kvar ett bra tag vid kistan och grät. Sen  var det min tur. Jag slet av mig halsbandet och la det på kistan och slängde den en kyss.
"Jag älskar dig." Viskade jag tyst och gick därifrån. Längst bak i kyrkan kunde jag skymta en person. Justin.
Begravningar.. Alltid så dramatiska :( Minst 7 KOMMENTARER innan nästa kapitel! :D
Kommentarer: 30
✔ World Wide Love

Kapitel 29-. Mistery Women

JUSTIN
Jag fick in i vardagsrummet med händerna på nacken. Där satt Lucas med besviken min.
"Jag trodde du hade förändrats..." Viskade han lidsamt och reste sig upp. Jag tog tag i hans hand men han ryckte den mot sig och blängde riktigt surt på mig.
"Ring mig inte. Eller kontakta inte mig eller Tara. Nånsin!" Röt han och lämnade mig i mitt stora hus. Hur kan du vara så dum att du lät de tre personerna som betydde mest glida genom dina fingrar Justin. Duktigt, riktigt duktigt!
TARA
Hjärtat bultade hårt mot mitt bröst. Var kan hon vara? Jag fortsatte springa tills jag såg henne springa åt centrum. Jag tog sats och sprang det fortaste jag kunde tills jag hade hunnit ikapp.
"Joy! Sluta!" Pustade jag ut och hon stannade och kollade på mig med stora ögon.
"Jag hatar honom! Jag som trodde Justin Bieber hade ett hjärta!" Grät hon ut. Jag drog in henne i min famn och lät henne bara gråta. Det behöver man ibland.
-
"Vart ska jag nu sova?" Frågade hon med hickan i halsen. Jag fnittrade till och la en arm runt hennes axlar.
"Hos mig!" Hon log stort och kramade om mig mjukt.
"Tack." Viskade hon mot min axel. Jag nickade och stannade när vi hade kommit fram till Justin's hus.
"Jag kan inte gå in.." Mumlade hon tyst. Jag kollade upp mot det stora huset och sedan på henne.
"Jag går in." Innan hon hann invända hade jag redan gått in. Jag ropade ett lätt 'Hallå' och fick en snyftning till svars. Jag gick in i vardagsrummet där Justin satt med ansiktet i sina händer. Jag la en hand på min midja och harklade mig ordentligt. Han kollade upp med röda svullna ögon.
"Snälla Tara-.." Jag avbröt honom.
"Vart är Joy's saker?" Frågade jag bestämt och kollade ner på mina naglar som var ljusrosa färgade.
"Vart är hon?" Frågade han oroligt och hoppade upp från golvet. Jag la två händer mot hans bröst och tryckte honom tillbaka.
"Hon vill inte träffa dig just nu. Jag tar hennes saker och går!" Han kollade rakt in i mina ögon, men jag avbröt ögonkontakten och tog hennes väska oc gick ut mot dörren igen. När jag skulle gå ut hörde jag Justin ropa på mig.
"Säg att jag är ledsen?" Det lät som en fråga, så jag skakade bara på huvudet.
"Du borde säga det själv, men det kommer inte hjälpa." Jag smällde igen dörren och gick ut till Joy igen.
-
När jag vaknade låg Joy fortfarande och sov, och jag hörde röster från nedre planet. Det var pappas och en kvinnas. Hon grät. Var det Pattie? Nej.. Jag smög ut genom dörren och kollade ner till köket där pappa och en mörkhårig kvinna satt. Kvinnan grät.
"Jag är hemskt..-" Började pappa men avbröt sig när han såg mig.
"Tara, kom!" Sa han med ledsen röst. Något hade hänt. Något riktigt, riktigt dåligt. Pappas röst lät bara såhär när det hade hänt något.
"Vad har hänt?" Frågade jag när jag hade kommit ner till bordet. Kvinnan kollade på mig med utkletad maskara under ögonen.
"Jo, det är så att Lucas. Han var med om en bilolycka. Han kundes tyvärr inte räddas älskling." Viskade pappa och damen brast ut i gråt igen. Nej, inte Lucas! Jag kollade rakt ut och sedan på pappa innan jag skrek högt.
"NEEEEEEEEEJ!" Tårarna började rinna och allt blev svart.
INGET KOLLAGE

"Vad synd, jag älskar inte dig!" Skrek jag och lämnade badrummet. När jag öppnade dörren stod Joy där, med rödsprängda ögon.
"Hejdå." Pep hon till och sprang snabbt ut genom dörren. Jag vände mig om mot Justin och kollade anklagande mot honom.
"Lyckat!" Väste jag innan jag sprang efter Joy.
Jag fick in i vardagsrummet med händerna på nacken. Där satt Lucas med besviken min.
"Jag trodde du hade förändrats..." Viskade han lidsamt och reste sig upp. Jag tog tag i hans hand men han ryckte den mot sig och blängde riktigt surt på mig.
"Ring mig inte. Eller kontakta inte mig eller Tara. Nånsin!" Röt han och lämnade mig i mitt stora hus. Hur kan du vara så dum att du lät de tre personerna som betydde mest glida genom dina fingrar Justin. Duktigt, riktigt duktigt!
3075644435_1_3_mloggpuq_large
Hjärtat bultade hårt mot mitt bröst. Var kan hon vara? Jag fortsatte springa tills jag såg henne springa åt centrum. Jag tog sats och sprang det fortaste jag kunde tills jag hade hunnit ikapp.
"Joy! Sluta!" Pustade jag ut och hon stannade och kollade på mig med stora ögon.
"Jag hatar honom! Jag som trodde Justin Bieber hade ett hjärta!" Grät hon ut. Jag drog in henne i min famn och lät henne bara gråta. Det behöver man ibland.
-
"Vart ska jag nu sova?" Frågade hon med hickan i halsen. Jag fnittrade till och la en arm runt hennes axlar.
"Hos mig!" Hon log stort och kramade om mig mjukt.
"Tack." Viskade hon mot min axel. Jag nickade och stannade när vi hade kommit fram till Justin's hus.
"Jag kan inte gå in.." Mumlade hon tyst. Jag kollade upp mot det stora huset och sedan på henne.
"Jag går in." Innan hon hann invända hade jag redan gått in. Jag ropade ett lätt 'Hallå' och fick en snyftning till svars. Jag gick in i vardagsrummet där Justin satt med ansiktet i sina händer. Jag la en hand på min midja och harklade mig ordentligt. Han kollade upp med röda svullna ögon.
"Snälla Tara-.." Jag avbröt honom.
"Vart är Joy's saker?" Frågade jag bestämt och kollade ner på mina naglar som var ljusrosa färgade.
"Vart är hon?" Frågade han oroligt och hoppade upp från golvet. Jag la två händer mot hans bröst och tryckte honom tillbaka.
"Hon vill inte träffa dig just nu. Jag tar hennes saker och går!" Han kollade rakt in i mina ögon, men jag avbröt ögonkontakten och tog hennes väska oc gick ut mot dörren igen. När jag skulle gå ut hörde jag Justin ropa på mig.
"Säg att jag är ledsen?" Det lät som en fråga, så jag skakade bara på huvudet.
"Du borde säga det själv, men det kommer inte hjälpa." Jag smällde igen dörren och gick ut till Joy igen.
-
När jag vaknade låg Joy fortfarande och sov, och jag hörde röster från nedre planet. Det var pappas och en kvinnas. Hon grät. Var det Pattie? Nej.. Jag smög ut genom dörren och kollade ner till köket där pappa och en mörkhårig kvinna satt. Kvinnan grät.
"Jag är hemskt..-" Började pappa men avbröt sig när han såg mig.
"Tara, kom!" Sa han med ledsen röst. Något hade hänt. Något riktigt, riktigt dåligt. Pappas röst lät bara såhär när det hade hänt något.
"Vad har hänt?" Frågade jag när jag hade kommit ner till bordet. Kvinnan kollade på mig med utkletad maskara under ögonen.
"Jo, det är så att Lucas. Han var med om en bilolycka. Han kundes tyvärr inte räddas älskling." Viskade pappa och damen brast ut i gråt igen. Nej, inte Lucas! Jag kollade rakt ut och sedan på pappa innan jag skrek högt.
"NEEEEEEEEEJ!" Tårarna började rinna och allt blev svart.
Tumblr_lzuvkgsvga1r0uzw8o1_500_large
Neej! Han är dööd! ;(

Kommentarer: 9
✔ World Wide Love

Kapitel 29-. Home to A.T.L-PART.2

'Jag såg dig.. Snälla undvik inte mig. Vi kan väll fortfarande vara vänner?' Stod det. Ilskan bubblade upp inom mig och jag klickade på svara.
'Nej.' Skrev jag bara och döpte om honom till 'Äckel, svara INTE!' innan jag la tillbaka mobilen på nattduksbordet och lätt mig drukna in i drömmarnas värld.
TARA
Precis vad som behövdes.. Justin hade kontaktat Lucas, för att de två skulle 'återförenas' på vår en-månads-dag!!!
Jag pillade på min muffin och kollade surt upp på Justin och hans fåniga flickvän, som bara satt med ett stort fult leénde hela tiden. Man ville ju bara slappa till henne.. Jag stoppade ner mina händer i jackfickorna för att hindra mig själv från att göra det.
"Så, vänner?" Skrattade Justin och Lucas i mun på varandra. De nickade tillochmed samtidigt. Toppen! Tänkte jag sarkastiskt och glodde på Justin men kollade sedan bort. Jag kunde fortfarande känna hans blick bränna mot min kind. Obekväm stämmning. Jag tog upp en hand ur fickan och tog en klunk av min latte. Jag hatade kaffe, men Justin hade beställt allt, så jag fick en vaniljmuffins och en latte. Av alla dryker som fanns på cafeét fick jag en LATTE!
-
"Ska vi dra hem till mig?" Frågade Justin glatt när vi kom ut från biografen. Ja, Justin hade hyrt en av biosalongerna och nu skulle vi hem till honom.
Jag suckade högt och himlade med ögonen, vilket fick mig att dra åt mig alla blickar.
"Jag har ont i huvudet." Ursäktade jag mig. Justin flinade mot Lucas.
"Jag har huvudvärkstabletter och en säng." Såklart. Han hade ju inte alls tappat sina känslor om mig. Joy kollade oroligt på Justin. Alla här fattade ju att den här dagen var pågrund av mig.
Stackars Joy, det säger jag bara.. Den stackars flickan blir ju förfan utnyttjad av honom!
"Fine." Muttrade jag och hoppade in i den svarta bilen som stod och väntade på oss. Joy trängde sig in bredvid mig med ett smalt streck till leénde. Vart hade det tagit vägen?
"Hey!" Försökte jag, för att få henne på andra tankar än Justin. Hon kollade misstroget på mig.
"Jag trodde du hatade mig.. Med din blick.. " Suckade hon ur sig.
Jag skakade hastigt på huvudet.
"Nejdå! Jag känner dig knappt. Jag heter Tara Mitchell!" Hälsade jag glatt och räckte över min hand. Justin och Lucas pratade om något helt ointressant. Men de hördes fortfarande.
"Joy Parkinson!" Svarade hon och kramade om min hand med samma leénde som förut. Jag pustade försiktigt ut. Jag hade fått henne på andra tankar.
JUSTIN
Jag kunde inte släppa henne! Hon var överallt. I samma rum, i mina tankar och mitt hjärta. Justin, du har ju Joy! Sa en röst medans en annan sa att jag skulle svika Joy och Lucas, och försöka få tillbaka Tara. Men jag kunde inte! Jag var inte sån..
"Ska vi kolla på film?" Frågade Joy glatt. Jag fuktade mina läppar och gav Tara en blick innan jag kollade på Joy igen.
"Sure, vilken vill ni se?" Frågade jag och satte mig på huk bredvid filmhyllan. Jag drog försiktigt med fingrarna över filmernas ryggar och drog ut 'The Day After Tomorrow' och höll prövande upp den. Joy och Lucas nickade, då var det bara Tara kvar. Hon kollade misstroget på den och frustade till.
"Visst. Det spelar ingen roll. Vart är min huvudvärkstablett?" Frågade hon surt och undvek min blick.
"Jag kan hämta den. Ska jag ta med mig lite godis?" Alla nickade och jag började gå mot köket. Tara kom upp bakom mig och slog till mig i ryggen.
"Sluta!" Väste hon.
"Med vad?" Frågade jag förvånat.
"Sluta med att kolla på mig. Sluta med att ignorera Joy! Hon är din flickvän nu, inte jag!" Fortsatte hon och lämnade mig sedan i köket med ett väldigt många skuldkänslor.
-
"Candy! Och din tablett Tara." Utbrast jag och slängde ner allt på tv bordet. Det var skittles, jelly belly's, sour patch's och nerds. Alla började hugga in, tillochmed Tara. Hon kunde väll inte motstå. Jag skrattade till och playade filmen.
TARA
"Ska bara gå på toaletten." Viskade jag till Lucas. Han nickade och jag smög försiktigt mot toaletten. Exakt när jag skulle stänga trycktes jag in och fick sedan ett par läppa pressade mot mina. Jag spärrade upp ögonen och tryckte bort Justin. Som då var avsändaren av kyssen.
"Vadfan gör du!?" Röt jag. Han kollade skamset ner på sina fötter och sen upp på mig.
"Jag älskar dig Tara!" Han knäppte ihop händerna. Wow..
"Vad synd, jag älskar inte dig!" Skrek jag och lämnade badrummet. När jag öppnade dörren stod Joy där, med rödsprängda ögon.
"Hejdå." Pep hon till och sprang snabbt ut genom dörren. Jag vände mig om mot Justin och kollade anklagande mot honom.
"Lyckat!" Väste jag innan jag sprang efter Joy.
Precis vad som behövdes.. Justin hade kontaktat Lucas, för att de två skulle 'återförenas' på vår en-månads-dag!!!
Jag pillade på min muffin och kollade surt upp på Justin och hans fåniga flickvän, som bara satt med ett stort fult leénde hela tiden. Man ville ju bara slappa till henne.. Jag stoppade ner mina händer i jackfickorna för att hindra mig själv från att göra det.
"Så, vänner?" Skrattade Justin och Lucas i mun på varandra. De nickade tillochmed samtidigt. Toppen! Tänkte jag sarkastiskt och glodde på Justin men kollade sedan bort. Jag kunde fortfarande känna hans blick bränna mot min kind. Obekväm stämmning. Jag tog upp en hand ur fickan och tog en klunk av min latte. Jag hatade kaffe, men Justin hade beställt allt, så jag fick en vaniljmuffins och en latte. Av alla dryker som fanns på cafeét fick jag en LATTE!
-
"Ska vi dra hem till mig?" Frågade Justin glatt när vi kom ut från biografen. Ja, Justin hade hyrt en av biosalongerna och nu skulle vi hem till honom.
Jag suckade högt och himlade med ögonen, vilket fick mig att dra åt mig alla blickar.
"Jag har ont i huvudet." Ursäktade jag mig. Justin flinade mot Lucas.
"Jag har huvudvärkstabletter och en säng." Såklart. Han hade ju inte alls tappat sina känslor om mig. Joy kollade oroligt på Justin. Alla här fattade ju att den här dagen var pågrund av mig.
Stackars Joy, det säger jag bara.. Den stackars flickan blir ju förfan utnyttjad av honom!
"Fine." Muttrade jag och hoppade in i den svarta bilen som stod och väntade på oss. Joy trängde sig in bredvid mig med ett smalt streck till leénde. Vart hade det tagit vägen?
"Hey!" Försökte jag, för att få henne på andra tankar än Justin. Hon kollade misstroget på mig.
"Jag trodde du hatade mig.. Med din blick.. " Suckade hon ur sig.
Jag skakade hastigt på huvudet.
"Nejdå! Jag känner dig knappt. Jag heter Tara Mitchell!" Hälsade jag glatt och räckte över min hand. Justin och Lucas pratade om något helt ointressant. Men de hördes fortfarande.
"Joy Parkinson!" Svarade hon och kramade om min hand med samma leénde som förut. Jag pustade försiktigt ut. Jag hade fått henne på andra tankar.
Jag kunde inte släppa henne! Hon var överallt. I samma rum, i mina tankar och mitt hjärta. Justin, du har ju Joy! Sa en röst medans en annan sa att jag skulle svika Joy och Lucas, och försöka få tillbaka Tara. Men jag kunde inte! Jag var inte sån..
"Ska vi kolla på film?" Frågade Joy glatt. Jag fuktade mina läppar och gav Tara en blick innan jag kollade på Joy igen.
"Sure, vilken vill ni se?" Frågade jag och satte mig på huk bredvid filmhyllan. Jag drog försiktigt med fingrarna över filmernas ryggar och drog ut 'The Day After Tomorrow' och höll prövande upp den. Joy och Lucas nickade, då var det bara Tara kvar. Hon kollade misstroget på den och frustade till.
"Visst. Det spelar ingen roll. Vart är min huvudvärkstablett?" Frågade hon surt och undvek min blick.
"Jag kan hämta den. Ska jag ta med mig lite godis?" Alla nickade och jag började gå mot köket. Tara kom upp bakom mig och slog till mig i ryggen.
"Sluta!" Väste hon.
"Med vad?" Frågade jag förvånat.
"Sluta med att kolla på mig. Sluta med att ignorera Joy! Hon är din flickvän nu, inte jag!" Fortsatte hon och lämnade mig sedan i köket med ett väldigt många skuldkänslor.
-

"Candy! Och din tablett Tara." Utbrast jag och slängde ner allt på tv bordet. Det var skittles, jelly belly's, sour patch's och nerds. Alla började hugga in, tillochmed Tara. Hon kunde väll inte motstå. Jag skrattade till och playade filmen.
"Ska bara gå på toaletten." Viskade jag till Lucas. Han nickade och jag smög försiktigt mot toaletten. Exakt när jag skulle stänga trycktes jag in och fick sedan ett par läppa pressade mot mina. Jag spärrade upp ögonen och tryckte bort Justin. Som då var avsändaren av kyssen.
"Vadfan gör du!?" Röt jag. Han kollade skamset ner på sina fötter och sen upp på mig.
"Jag älskar dig Tara!" Han knäppte ihop händerna. Wow..
"Vad synd, jag älskar inte dig!" Skrek jag och lämnade badrummet. När jag öppnade dörren stod Joy där, med rödsprängda ögon.
Tumblr_ltdrjxi0yw1qd7gato1_500_large
"Hejdå." Pep hon till och sprang snabbt ut genom dörren. Jag vände mig om mot Justin och kollade anklagande mot honom.
"Lyckat!" Väste jag innan jag sprang efter Joy.

Justiiin!! Oh noo! Vad ska hända?!
Kommentarer: 0
✔ World Wide Love

Kapitel 28-. Home to A.T.L-PART.1

Jag gick in på bieberzone, medans Joy satt och samtalade med mamma. Man vill ju alltid veta vad media säger om en..
“Tara Mitchell ny kille?!” Var överrubriken. Jag skrollade ner och läste resten.
“Idag syntes Justin Bieber’s ex, Tara Mitchell, Kyssa en annan kille. Inte Justin. Killen är identifier men..”
Jag kunde inte läsa mer. Jag visste att det var Josh.
EN MÅNAD SENARE
Jag flätade ihop mina fingrar med Lucas. Tänk att vi hade varit ihop i en hel månad. Helt otroligt. Jag kunde knappt fatta det..
Han kollade ner på mig, kortisen som jag är, och log stort innan han böjde sig ner och kysste mig passionerat på läpparna.
"Jag...älskar...dig.." Pressade jag fram mellan kyssarna. Han log mot mina läppar och lutade sin panna mot min.
"Eu Te Amo" Viskade han tillbaka. Han lutade mig bakåt och rynkade lätt pannan.
"Vilket språk?" Frågade jag förundligt. Han skrattade till och la en arm runt mina axlar.
"Portugisiska!" Svarade han glatt. Jag nickade imponerat och öppnade dörren till gymnastiksalen. Idrott, vilket betydde volleyboll.. Igen.
Jag fattade det inte, Laura våran idrottslärare, valde alltid volleyboll. Det finns tydligen inget annat i hennes hjärna. Jag och Lucas separerade när vi skulle in i omklädningsrummen. Han skulle ju in till pojkarnas. Nicole väntade på mig med ett stort leénde på läpparna när jag kom in. Jag kramade om henne och satte mig nere på bänken sen.
"Så, du och Lucas?! Vad ska ni göra imorgon då? På ert en månads jubileum?" Frågade hon exalterat. Jag skrattade till.
"Vi ska gå till 'Pink House' och sen ska vi bara mysa!" Svarade jag överlyckligt. Hon nickade gillandes och höjde flörtigt på ögonbrynen.
"Ska ni göra 'det'??" Jag spärrad upp ögonen mot henne och drog av mig mina tajta jeans.
"Är du galen?! Vi ska ha varit ihop i minst ett par månader innan jag vill göra det." Frustade jag. Hon pruttade lätt till med läpparna och drog på sig idrotts t-shirten. Jag gjorde detsamma och vi klev in i gymnastiksalen, med våra läppglans i högsta hugg. Fredag är ju en höjdpunkt!
JUSTIN
Jag pressade mina läppar mot Joy's. Hon kysste mig tillbaka och la en hand på min nacke. Mamma hade låtit henne sova över eftersom att vi hade varit ett par i tre veckor nu. De bästa..
"Du Joy?" Viskade jag och började fingra med hennes hår. Hennes mörka ögon mötte mina och ett bländade leénde dök upp på hennes ansikte.
"Ja, Justiiin?" Sa hon och fördröjde mitt namn.
"Vill du följa med mig hem till Atlanta ikväll?" Frågade jag och bet mig nervöst i läppen. Hennes leénde blev ett rakt streck och hon kollade undrande på mig.
"Måste fråga mamma." Svarade hon. Jag nickade långsamt och räckte henne min mobil. Hon tog imot den men kollade bara på den ett tag.
"Ring. Jag måste veta!" Hon skrattade glatt och låste upp mobilen innan hon tryckte den mot örat.
"Hej mamma. Ja det är Joy. Justin ja. Du, kan jag få följa med honom till Atlanta över helgen? Jadå. Mm. Toppen! Älskar dig!"
Hon räckte över mobilen till mig och log stort.
"Atlanta, here we come!" Jag log stort och pressade mina läppar än en gång mot hennes.
-
"Har du allt?" Frågade jag och kollade menandes på hennes stora reseväska. Hon slog till mig löst på armen och suckade.
"HA-HA Justin. Jättekul!" Jag flinade mot henne och kysste henne på hjässan innan jag vände mig mot Kenny och gick in genom gaten med Joy i mitt släptåg.
"Hur lång tid kommer det ta?" Frågade hon ängligt när vi hade sattit oss ner på våra platser.
"Hmm.. Kanske 2-3 timmar?" Sa jag gissande. Hon nickade och lutade sig trött mot min axel, vilket genast fick mig att lugna ner mig. Min puls hade varit riktigt hög idag, eftersom rädslan att träffa på Lucas. Eller ännu värre, Tara.
TARA
Pappa skulle komma hem från en affärsresa från Spanien idag, så jag hade åkt för att möta honom på Atlanta's flygplats. Planet skulle komma om 5 minuter, så det var inte så stor väntan. Från en anna gate började det strömma ut folk. Det var Flyget från L.A. Jag kollade igenom folkmassan av ren nyfikenhet, och såg Justin. Nej det är inte han? Jo.. Det är han. Vad gör han här?! Han mötte min blick och såg alldeles förtvivlad ut, så han tog tag i brunetten bredvid honoms hand. Hon kollade upp leéndes mot honom, ovetande om att jag stod och stirrade på de.
Det måste vara den nya tjejen... Joy.
Jag kände en arm komma upp bakifrån mig och vände mig om. Där stod pappa med ett stort leénde på läpparna. Jag kramade lätt om honom och började gå mot utgången.
"Ska vi äta ute ikväll?" Frågade han glatt när vi satte oss ner i taxin. Jag gav till ett leénde och nickade.
"Sure!" Han log välbelåtet och kollade ut på vägen. Men jag kunde fortfarande inte släppa att Justin var här.. Med hans nya tjej också!
-
"Godnatt pappa." Gäspade jag och kramade om honom. Han drog in mig i sin omfamning och drog in min doft i sina näsborrar.
"Godnatt gumman." Viskade han och kollade tillbaka på tv:n därefter. Pappa hade lovat att vara hemma mer nu, han kunde ju likagärna jobba hemma om det inte var någon viktig patient. Han var ju somsagt advokat. Det är krävande, men han älskar sitt jobb. Det är som hans andra barn.
Jag kröp ner under mitt tjocka täcke och drog upp mobilen från nattduksbordet. Ett sms från Justin. Åh.. Jag suckade högt innan jag klickade upp det.
'Jag såg dig.. Snälla undvik inte mig. Vi kan väll fortfarande vara vänner?' Stod det. Ilskan bubblade upp inom mig och jag klickade på svara.
'Nej.' Skrev jag bara och döpte om honom till 'Äckel, svara INTE!' innan jag la tillbaka mobilen på nattduksbordet och lätt mig drukna in i drömmarnas värld.
Jag gick in på bieberzone, medans Joy satt och samtalade med mamma. Man vill ju alltid veta vad media säger om en..
“Tara Mitchell ny kille?!” Var överrubriken. Jag skrollade ner och läste resten.
“Idag syntes Justin Bieber’s ex, Tara Mitchell, Kyssa en annan kille. Inte Justin. Killen är identifier men..”
Jag kunde inte läsa mer. Jag visste att det var Josh.
EN MÅNAD SENARE
Jag flätade ihop mina fingrar med Lucas. Tänk att vi hade varit ihop i en hel månad. Helt otroligt. Jag kunde knappt fatta det..
Han kollade ner på mig, kortisen som jag är, och log stort innan han böjde sig ner och kysste mig passionerat på läpparna.
"Jag...älskar...dig.." Pressade jag fram mellan kyssarna. Han log mot mina läppar och lutade sin panna mot min.
"Eu Te Amo" Viskade han tillbaka. Han lutade mig bakåt och rynkade lätt pannan.
"Vilket språk?" Frågade jag förundligt. Han skrattade till och la en arm runt mina axlar.
"Portugisiska!" Svarade han glatt. Jag nickade imponerat och öppnade dörren till gymnastiksalen. Idrott, vilket betydde volleyboll.. Igen.
Jag fattade det inte, Laura våran idrottslärare, valde alltid volleyboll. Det finns tydligen inget annat i hennes hjärna. Jag och Lucas separerade när vi skulle in i omklädningsrummen. Han skulle ju in till pojkarnas. Nicole väntade på mig med ett stort leénde på läpparna när jag kom in. Jag kramade om henne och satte mig nere på bänken sen.
"Så, du och Lucas?! Vad ska ni göra imorgon då? På ert en månads jubileum?" Frågade hon exalterat. Jag skrattade till.
"Vi ska gå till 'Pink House' och sen ska vi bara mysa!" Svarade jag överlyckligt. Hon nickade gillandes och höjde flörtigt på ögonbrynen.
"Ska ni göra 'det'??" Jag spärrad upp ögonen mot henne och drog av mig mina tajta jeans.
"Är du galen?! Vi ska ha varit ihop i minst ett par månader innan jag vill göra det." Frustade jag. Hon pruttade lätt till med läpparna och drog på sig idrotts t-shirten. Jag gjorde detsamma och vi klev in i gymnastiksalen, med våra läppglans i högsta hugg. Fredag är ju en höjdpunkt!
Jag pressade mina läppar mot Joy's. Hon kysste mig tillbaka och la en hand på min nacke. Mamma hade låtit henne sova över eftersom att vi hade varit ett par i tre veckor nu. De bästa..
"Du Joy?" Viskade jag och började fingra med hennes hår. Hennes mörka ögon mötte mina och ett bländade leénde dök upp på hennes ansikte.
Tumblr_lrbsnb3foq1qdvjpho1_500_large
"Ja, Justiiin?" Sa hon och fördröjde mitt namn.
"Vill du följa med mig hem till Atlanta ikväll?" Frågade jag och bet mig nervöst i läppen. Hennes leénde blev ett rakt streck och hon kollade undrande på mig.
"Måste fråga mamma." Svarade hon. Jag nickade långsamt och räckte henne min mobil. Hon tog imot den men kollade bara på den ett tag.
"Ring. Jag måste veta!" Hon skrattade glatt och låste upp mobilen innan hon tryckte den mot örat.
"Hej mamma. Ja det är Joy. Justin ja. Du, kan jag få följa med honom till Atlanta över helgen? Jadå. Mm. Toppen! Älskar dig!"
Hon räckte över mobilen till mig och log stort.
"Atlanta, here we come!" Jag log stort och pressade mina läppar än en gång mot hennes.
-
"Har du allt?" Frågade jag och kollade menandes på hennes stora reseväska. Hon slog till mig löst på armen och suckade.
"HA-HA Justin. Jättekul!" Jag flinade mot henne och kysste henne på hjässan innan jag vände mig mot Kenny och gick in genom gaten med Joy i mitt släptåg.
"Hur lång tid kommer det ta?" Frågade hon ängligt när vi hade sattit oss ner på våra platser.
"Hmm.. Kanske 2-3 timmar?" Sa jag gissande. Hon nickade och lutade sig trött mot min axel, vilket genast fick mig att lugna ner mig. Min puls hade varit riktigt hög idag, eftersom rädslan att träffa på Lucas. Eller ännu värre, Tara.
Pappa skulle komma hem från en affärsresa från Spanien idag, så jag hade åkt för att möta honom på Atlanta's flygplats. Planet skulle komma om 5 minuter, så det var inte så stor väntan. Från en anna gate började det strömma ut folk. Det var Flyget från L.A. Jag kollade igenom folkmassan av ren nyfikenhet, och såg Justin. Nej det är inte han? Jo.. Det är han. Vad gör han här?! Han mötte min blick och såg alldeles förtvivlad ut, så han tog tag i brunetten bredvid honoms hand. Hon kollade upp leéndes mot honom, ovetande om att jag stod och stirrade på de.
Det måste vara den nya tjejen... Joy.
Jag kände en arm komma upp bakifrån mig och vände mig om. Där stod pappa med ett stort leénde på läpparna. Jag kramade lätt om honom och började gå mot utgången.
"Ska vi äta ute ikväll?" Frågade han glatt när vi satte oss ner i taxin. Jag gav till ett leénde och nickade.
"Sure!" Han log välbelåtet och kollade ut på vägen. Men jag kunde fortfarande inte släppa att Justin var här.. Med hans nya tjej också!
-
"Godnatt pappa." Gäspade jag och kramade om honom. Han drog in mig i sin omfamning och drog in min doft i sina näsborrar.
"Godnatt gumman." Viskade han och kollade tillbaka på tv:n därefter. Pappa hade lovat att vara hemma mer nu, han kunde ju likagärna jobba hemma om det inte var någon viktig patient. Han var ju somsagt advokat. Det är krävande, men han älskar sitt jobb. Det är som hans andra barn.
Jag kröp ner under mitt tjocka täcke och drog upp mobilen från nattduksbordet. Ett sms från Justin. Åh.. Jag suckade högt innan jag klickade upp det.
'Jag såg dig.. Snälla undvik inte mig. Vi kan väll fortfarande vara vänner?' Stod det. Ilskan bubblade upp inom mig och jag klickade på svara.
'Nej.' Skrev jag bara och döpte om honom till 'Äckel, svara INTE!' innan jag la tillbaka mobilen på nattduksbordet och lätt mig drukna in i drömmarnas värld.
Justin hemma, med Joy också?? Spännandeeeee!
Kommentarer: 9
✔ World Wide Love

Kapitel 27-. The Rain

JUSTIN
*Tara ställde sig framför mig och smällde till mig hårt på kinden. Smärtan var obeskrivlig.. Hennes naglar trängde igenom mitt skinn och gjorde smärtan värre än vad den var.
“Hur kunde du?! Din jävla player!” Väste hon och slog till mig igen. Jag kände tårarna komma, och det rann ner ett på klösmärket, vilket fick det att svida till ordentligt.
“Förlåt..” Viskade jag med tjock röst. Hon slog till mig än en gång, så jag kollade upp för att möta hennes blick. Men där stod inte Tara, där stod Joy..
“Joy?” Mumlade jag hest fram. Hon nickade surt och kollade på mig med hatfyllda ögon.
“Hur fan tänker du?! Varför berättade du inte att du nyss gjorde slut?!” Röt hon. Slaget kom igen..*
Jag satte mig svettigt upp I sängen och kollade mig oroligt runt I rummet. Hela min t-shirt var alldeles genomsvettig. Dörren öppnades och en sömndrucken mamma stack in huvudet.
“Hur är det?” Frågade hon och satte sig ner på kanten av sängen. Jag drog en hand genom håret och ryckte på axlarna.
“Mardröm…” Hon nickade långsamt och drog en slapp hand genom håret.
“Tara och Joy?” Jag kollade förvånat på henne. “Du skrek deras namn ett flertal gånger.” Svarade hon till min min. Jag nickade och kände forsaking på kinden. Inget sår där.. Jag andades lungt ut och kollade på mamma igen.
“Somna om nu.. Eller gå upp. Vi ska upp om två timmar.” Gäspade hon och gick ut ur rummet.
Lika bra att gå upp.. Tänkte jag trött och klev upp ur den svettiga sängen. Hur orolig kan en mardröm göra en person?
Jag skakade av obehag och gick in I mitt lilla badrum. Mina kläder la jag I en hög på golvet innan jag hoppade in I det kalla duschvattnet.
-
Ingen mat fick plats I min mage just nu. Mardrömmen tog upp alll plats.
Mamma kom ut ur duschen, fullt sminkad och påklädd och satte sig ner I soffan bredvid mig med en hand på mitt knä.
“Gubben, du måste äta Justin.” Sa hon oroligt och kollade medlidande på mig. Jag skakade bara på huvudet och gjorde till en grimas.
“Jag har ont I magen..” Gnällde jag och fuktade snabbt mina läppar. Hon nickade långsamt och reste sig upp.
“Vart ska du?” Frågade jag nyfiket. Hon kollade allvarligt på mig.
“Till Mcdonald’s. Du SKA äta.” Hon lämnade bussen med snabba steg. Kenny’s snarkande var mitt enda sällskap för tillfället. Sjukt kul ju..
Jag klickade på tv:n där ‘Pretty Little Liars’ pågick. Tråkigt, men jag fick stå ut. Tänkte jag surt och suckade djupt. Helt platelet hörde jag steg bakom mig. Jag vände mig om och där stod Joy med ett leénde på läpparna.
“Hej!” Utbrast hon glatt. Jag pressade fram ett leénde och granskade hennes landsite. Precis som drömmen..
TARA
Lördag. Bästa dagen på veckan. En dag ledighet från stress. Söndagar stressed jag alltid på eftersom att det är skola dan efter. Jag låg kvar I en halvtimme och grötade mig I sängen innan jag bestämmde mig för att kliva upp. Man kan ju inte ligga här hela dagen. Jag drog upp min mobil och hade ett nytt sms.
‘Ska vi göra något idag? Fika, gå på lunch eller bio? // Lucas’ Jag log stort och fånigt för mig själv men slutade genast nät jag kom på mig själv.
‘Sure! Fika blir bra. När och vart? XX Tara’
Svaret kom en sekund efter. Såklart, Lucas satt alltid fastklistrad vid mobilen.
‘Om en timme? På Pink House? // Lucas’ Jag knapped in ett lätt ‘Ok’ och reste mig upp ur sängen. Mitt rum var städat vilket betydde att städaren hade  varit här.. När jag sov. Jag hatade när folk kollade på mig när jag låg och sov. Det var en obehaglig känsla att de bara stod där, medans jag inte visste ett dugg om vad som hände.
-
“Ska vi gå?” Frågade jag glatt och kollade frågande på Lucas. Han nickade och log smått mot mig. Båda reste sig upp samtidigt, vilket fick våra pannor att slå I varandra.
“Aoch!” Utbrast båda och tog sig på pannan, vilket fick det onda att bli roligt. När vi kom ut på gatan regnade det så fruktansvärt, så såklart så halkade ju dumma jag, rakt på Lucas.
Hans läppar var som förra gången, endast några ynka centimeter från mina. Men den här gången vände jag inte bort, utan jag tryckte mina läppar mot hans. Han la en hand på min kind och kysste mig tillbaka.
"Nej, men vi gick på middag, blev förföljda av pap'z och gick till stranden!" Sa jag leéndes och fuktade mina läppar.  Hon log större och kollade ner i magasinet igen.

"Så ni ska träffas imorgon??" Frågade hon nyfiket och bläddrade. Jag reste mig upp och drog upp byxorna.

"Jadå. Efter jobbet." Flinade jag och gick med snabba steg in i mitt rum.

*Tara ställde sig framför mig och smällde till mig hårt på kinden. Smärtan var obeskrivlig.. Hennes naglar trängde igenom mitt skinn och gjorde smärtan värre än vad den var.
“Hur kunde du?! Din jävla player!” Väste hon och slog till mig igen. Jag kände tårarna komma, och det rann ner ett på klösmärket, vilket fick det att svida till ordentligt.
“Förlåt..” Viskade jag med tjock röst. Hon slog till mig än en gång, så jag kollade upp för att möta hennes blick. Men där stod inte Tara, där stod Joy..
“Joy?” Mumlade jag hest fram. Hon nickade surt och kollade på mig med hatfyllda ögon.
“Hur fan tänker du?! Varför berättade du inte att du nyss gjorde slut?!” Röt hon. Slaget kom igen..*
Jag satte mig svettigt upp I sängen och kollade mig oroligt runt I rummet. Hela min t-shirt var alldeles genomsvettig. Dörren öppnades och en sömndrucken mamma stack in huvudet.
“Hur är det?” Frågade hon och satte sig ner på kanten av sängen. Jag drog en hand genom håret och ryckte på axlarna.
“Mardröm…” Hon nickade långsamt och drog en slapp hand genom håret.
“Tara och Joy?” Jag kollade förvånat på henne. “Du skrek deras namn ett flertal gånger.” Svarade hon till min min. Jag nickade och kände försiktigt på kinden. Inget sår där.. Jag andades lungt ut och kollade på mamma igen.
“Somna om nu.. Eller gå upp. Vi ska upp om två timmar.” Gäspade hon och gick ut ur rummet.
Lika bra att gå upp.. Tänkte jag trött och klev upp ur den svettiga sängen. Hur orolig kan en mardröm göra en person?
Jag skakade av obehag och gick in I mitt lilla badrum. Mina kläder la jag I en hög på golvet innan jag hoppade in I det kalla duschvattnet.
-
Ingen mat fick plats I min mage just nu. Mardrömmen tog upp alll plats.
Mamma kom ut ur duschen, fullt sminkad och påklädd och satte sig ner I soffan bredvid mig med en hand på mitt knä.
“Gubben, du måste äta Justin.” Sa hon oroligt och kollade medlidande på mig. Jag skakade bara på huvudet och gjorde till en grimas.
“Jag har ont I magen..” Gnällde jag och fuktade snabbt mina läppar. Hon nickade långsamt och reste sig upp.
“Vart ska du?” Frågade jag nyfiket. Hon kollade allvarligt på mig.
“Till Mcdonald’s. Du SKA äta.” Hon lämnade bussen med snabba steg. Kenny’s snarkande var mitt enda sällskap för tillfället. Sjukt kul ju..
Jag klickade på tv:n där ‘Pretty Little Liars’ pågick. Tråkigt, men jag fick stå ut. Tänkte jag surt och suckade djupt. Helt plötsligt hörde jag steg bakom mig. Jag vände mig om och där stod Joy med ett leénde på läpparna.
“Hej!” Utbrast hon glatt. Jag pressade fram ett leénde och granskade hennes ansikte. Precis som drömmen..
Lördag. Bästa dagen på veckan. En dag ledighet från stress. Söndagar stressed jag alltid på eftersom att det är skola dan efter. Jag låg kvar I en halvtimme och grötade mig I sängen innan jag bestämmde mig för att kliva upp. Man kan ju inte ligga här hela dagen. Jag drog upp min mobil och hade ett nytt sms.
‘Ska vi göra något idag? Fika, gå på lunch eller bio? // Lucas’
Jag log stort och fånigt för mig själv men slutade genast nät jag kom på mig själv.
‘Sure! Fika blir bra. När och vart? XX Tara’
Svaret kom en sekund efter. Såklart, Lucas satt alltid fastklistrad vid mobilen.
‘Om en timme? På Pink House? // Lucas’
Jag knapped in ett lätt ‘Ok’ och reste mig upp ur sängen. Mitt rum var städat vilket betydde att städaren hade  varit här.. När jag sov. Jag hatade när folk kollade på mig när jag låg och sov. Det var en obehaglig känsla att de bara stod där, medans jag inte visste ett dugg om vad som hände.
-
“Ska vi gå?” Frågade jag glatt och kollade frågande på Lucas. Han nickade och log smått mot mig. Båda reste sig upp samtidigt, vilket fick våra pannor att slå I varandra.
“Aoch!” Utbrast båda och tog sig på pannan, vilket fick det onda att bli roligt. När vi kom ut på gatan regnade det så fruktansvärt, så såklart så halkade ju dumma jag, rakt på Lucas.
Hans läppar var som förra gången, endast några ynka centimeter från mina. Men den här gången vände jag inte bort, utan jag tryckte mina läppar mot hans. Han la en hand på min kind och kysste mig tillbaka.
Hans läppar lämnade långsamt mina. Fjärilarna försvann med det. Ååh.. Tänkte jag besviket och bet mig försiktigt I läppen. Jag kollade in I hans bruna ögon och han kollade in I mina.
“Det där var obeskrivligt.” Viskade han. Jag nickade och ställde mig på tå för att kunna kyssa honom lätt igen.
“Kom, vi går hem till mig.” Sa jag och kramade om hans hand. Den var varm och mjuk. Vi började springa genom regnet mot busshållplatsen.
-
“Så vad är vi?” Frågade Lucas när vi kom in på mitt rum. Jag satte mig ner I fotöljen och tryckte mina ben mot mitt bröst.
“Vad vill du att vi ska vara?” Han kollade nervöst ner på sina fingrar.
“Jag vet inte.. Vad vill du? Du gjorde nyss slut, liksom.” Ja, han hade rätt. Jag har haft tre olika pojkvänner då på en månad. Inte bra..
“Vem bryr sig om vad andra tycker? Jag gillar dig och vill att du ska vara min!” Utbrast jag och slog fram armarna. Han log stort mot mig.
“Vill du?” Jag nickade långsamt och fuktade mina läppar.
“Okej.. Då är vi väll pojkvänn och flickvän!” Skrattade han och reste sig upp. Han kom fram till mig och böjde sig ner för att kunna ge mig en kyss. Jag kysste honom passionate tillbaka och log mot hans läppar.
“Jag har velat kyssa dina läppar de här tre dagar vi har känt varandra.” Log jag. Han spärrade upp ögonen mot mig.
“Hur ska vi framstå?! Vi har känt varandra I tre ynka dagar ju!” Utbrast han oroligt. Jag suckade djupt och ryckte lätt på axlarna.
“Jag sa ju det, vi bryr oss inte om andra! Jag älskar dig!” Han kollade förvånat på mig.
“Jag älskar dig också.” Mumlade han tyst, men inte för tyst.
Jag gick in på bieberzone, medans Joy satt och samtalade med mamma. Man vill ju alltid veta vad media säger om en..
“Tara Mitchell ny kille?!” Var överrubriken. Jag skrollade ner och läste resten.
“Idag syntes Justin Bieber’s ex, Tara Mitchell, Kyssa en annan kille. Inte Justin. Killen är identifier men..”
Jag kunde inte läsa mer. Jag visste att det var Josh.
O-M-G! Tara + Lucas?! Justin + Joy?! What's gonna happend?! :D
Kommentarer: 4
✔ World Wide Love

Kapitel 26-. Fuck you

Annars var de sprillans nya.

"Kom!" Han gled fantastiskt på igen, medans jag staplade ut som Bambi på hal is.

"Jag.. behöver.. hjälp.." Stammade jag fram. Han skrattade lätt och greppade om min hand innan det far iväg.

Fjärilar dök upp i min mage. Gillar jag Lucas?

 

"Det här var.." Sa jag och försökte hitta rätt ord. Lucas tog de ur min mun.

"Kul!" Jag log stort mot honom och nickade. Jag såg den röda bussen komma upp bakom honom. Han vände sig om och kollade på den ett litet tag innan han vände på sig igen.

"Hej då!" Log han och kramade om mig.

"Vaa? Ska inte du också ta bussen?" Frågade jag snopet och snörpte lätt på munnen. Han skakade på huvudet.

"Det är tio minuter till mig härifrån!" Svarade han och log stort innan han kramade mig igen. Jag log tillbaka och hoppade på bussen.

 

TARA
Jag lutade huvudet mot det kalla fönstret och kollade ut på det gråa Atlanta. Snart var det Oktober. Yey! Tänkte jag sarcastic och suckade djupt. En lätt, grå dimma hade lagt sig över himmeln när jag gick av bussen. Sådär ja, nu är hösten Officiel.
-
Jag virade en handduk runt min blöta kropp och gick ut ur badrummet. Som alltid så fick jag en rysning I märgen såfort jag öppnade dörren. Det var alltid så stor tempratur skillnad mellan badrummet och mitt sovrum när jag hade duschat. Undra varför? Tänkte jag ironiskt och fnittrade till av min tanke. Ja, jag är töntig och skrattar eller fnittrar åt mina tankar, men jag har iallafall humor.
Jag drog på mig min rosa mysdräkt och slog mig ner I min obäddade säng. Idag hade inte städerskan kommit iallafall, vilket var skönt. Jag ville ha en normal uppväxt ibland, där jag fick diska, laga mat eller bara städa själv! Eller hade pappa planerat att köpa en städerska och kockerska till mig när jag flyttade hemmifrån också?
Jag gnuggade I håret med handduken innan jag satte upp den I en slavig bulle på huvudet och drog upp laptopen I mitt knä. Bara av ren nyfikenhet så gick jag in på Bieberzone. Man vill ju veta vad som händer I hans liv…
“Justin Bieber kommit över Tara Mitchell efter break- upen igår!?”
Hur visste de om det? Seriöst, Belieber’s och såna där nyhetsmänniskor kan vara riktigt Scary.. Jag scrolled ner och började läsa.
“Popsensationen Justin Bieber, gjorde slut med High-school cheer’en Tara Mitchell, igår eftermiddag. Men senast ikväll syntes Justin med en annan tjej. De gick på midday och skrattade hela tiden. Frågan är, vem är denna mystiska tjej? Och hur känner sig Tara nu?!”
Jag orkade seriöst inte med honom längre. Justin Bieber kan dra åt helvete! Tänkte jag surt och tryckte upp twitter. Jag behövde skriva av mig nånstans. Facebook var fel, då skulle alla fråga..
“O-M-G! How dare you? I had you, now I don’t wanna remember you!” Jag skrev hårt på tangenterna.
Han var inte värd mina tårar. Tänkte jag tålmodigt och höll tillbaka de brännande tårarna. Justin kan gå och dö!
Jag smällde igen datorn och la mig ner med huvuder tryckt mot kudden.
JUSTIN
“Oki doki! Vill du göra något imorgon?” Frågade jag och kollade ut på horizontal. Joy hade kommit med iden att gå till stranden. Hon nickade och log stort.
“Gärna, Mr.Bieber!” Skrattade hon flörtigt. Jag blinkade med ögat och tog min hand närmare hennes. Hon market det och gjorde samma sak innan våra händer var sammanflätade och min hud brände till.

Jag lutade huvudet mot det kalla fönstret och kollade ut på det gråa Atlanta. Snart var det Oktober. Yey! Tänkte jag sarcastic och suckade djupt. En lätt, grå dimma hade lagt sig över himmeln när jag gick av bussen. Sådär ja, nu är hösten Officiel.

-

Jag virade en handduk runt min blöta kropp och gick ut ur badrummet. Som alltid så fick jag en rysning I märgen såfort jag öppnade dörren. Det var alltid så stor tempratur skillnad mellan badrummet och mitt sovrum när jag hade duschat. Undra varför? Tänkte jag ironiskt och fnittrade till av min tanke. Ja, jag är töntig och skrattar eller fnittrar åt mina tankar, men jag har iallafall humor.

Jag drog på mig min rosa mysdräkt och slog mig ner I min obäddade säng. Idag hade inte städerskan kommit iallafall, vilket var skönt. Jag ville ha en normal uppväxt ibland, där jag fick diska, laga mat eller bara städa själv! Eller hade pappa planerat att köpa en städerska och kockerska till mig när jag flyttade hemmifrån också?

Jag gnuggade I håret med handduken innan jag satte upp den I en slavig bulle på huvudet och drog upp laptopen I mitt knä. Bara av ren nyfikenhet så gick jag in på Bieberzone. Man vill ju veta vad som händer I hans liv…

“Justin Bieber kommit över Tara Mitchell efter break- upen igår!?”

Hur visste de om det? Seriöst, Belieber’s och såna där nyhetsmänniskor kan vara riktigt Scary.. Jag scrolled ner och började läsa.

“Popsensationen Justin Bieber, gjorde slut med High-school cheer’en Tara Mitchell, igår eftermiddag. Men senast ikväll syntes Justin med en annan tjej. De gick på middag och skrattade hela tiden. Frågan är, vem är denna mystiska tjej? Och hur känner sig Tara nu?!”

Jag orkade seriöst inte med honom längre. Justin Bieber kan dra åt helvete! Tänkte jag surt och tryckte upp twitter. Jag behövde skriva av mig nånstans. Facebook var fel, då skulle alla fråga..

“O-M-G! How dare you? I had you, now I don’t wanna remember you!”

Jag skrev hårt på tangenterna.

Han var inte värd mina tårar. Tänkte jag tålmodigt och höll tillbaka de brännande tårarna. Justin kan gå och dö!

Jag smällde igen datorn och la mig ner med huvuder tryckt mot kudden.

“Oki doki! Vill du göra något imorgon?” Frågade jag och kollade ut på horisonten. Joy hade kommit med iden att gå till stranden. Hon nickade och log stort.

“Gärna, Mr.Bieber!” Skrattade hon flörtigt. Jag blinkade med ögat och tog min hand närmare hennes. Hon märkte det och gjorde samma sak innan våra händer var sammanflätade och min hud brände till.

-

Jag satte mig ner i soffan med ett flin, vilket fick mamma att kolla upp ur E L L E.

"Nåå? Vad har hänt?!" Utbrast hon nyfiket och jag började skratta. Hon kollade surt på mig och fuktade sina läppar.

"Nej, men vi gick på middag, blev förföljda av pap'z och gick till stranden!" Sa jag leéndes och fuktade mina läppar.  Hon log större och kollade ner i magasinet igen.

"Så ni ska träffas imorgon??" Frågade hon nyfiket och bläddrade. Jag reste mig upp och drog upp byxorna.

"Jadå. Efter jobbet." Flinade jag och gick med snabba steg in i mitt rum.

TAHA! O no! Justin käär?! Kommer TYVÄRR inte mer ikväll, men.... KOMMENTERA BÄTTRE TJEJOR! ;D

 

 

Kommentarer: 7
✔ World Wide Love

Kapitel 25-.Skating

Som vanligt hälsade alla på mig och Nicole till vägen mot skåpen, men idag stod Lucas där.

"Tjenixen." Sa jag glatt och öppnade mitt skåp.

"Hej Tara." Svarade han nervöst. Vad var det han ville nu då? En kyss? Tänkte jag ironiskt.

"Ehum.. Jo det är så att jag undrar.. eh." Stammade han fram och jag kollade djupt in i hans rädda ögon.

"Justin, upp!" Ropade Scooter från dörren. Jag muttrade till och rullade över på sidan.

"Justin, jag skämtar inte. Upp annars får du vatten över dig." Han gav inte upp. Jag reste mig långsamt ut och gnuggade mig i ögonen för att vänja mig vid det ljusa ljuset.

"Jaja.." Mumlade jag tyst för mig själv och reste mig långsamt upp ur sängen. Tillbaka till jobbet och till min

tour-bus.

Jag kunde inte släppa gårdagen. Allt var förstört nu, vår vänskap och allt vi hade byggt upp i hela livet.

En vänskap som var förlorad.. Tänkte jag ledsamt och drog på mig en t-shirt. Mamma välkomnade mig med ett leénde när jag kom ut till 'Vardagsrummet' i bussen.

"Det ligger en wrap på bordet åt dig älskling." Sa hon och klappade mig på ryggen. Jag nickade och satte mig ner för att börja äta, när Scooter kom med mitt schema.

"Okej, klockan är nu.. Eh.. kvart över sju. Så klockan 8 ska vi ha möte, sen ska du på en skivsignering och en gratis konsert i en galleria innan du ska in i Studion. Okej?" Sa han strängt. Jag nickade långsamt och tog en tugga av wrapen. Scooter var inte alltid såhär, bara när det gällde jobb eller mig.

-

"Hej då tjejer!" Sa jag glatt och kramade om de innan jag satte mig ner bakom bordet till signeringen igen.

Då kom det upp tre tjejer, och en av de var vacker som en ängel. Nej Justin, tänk inte så.. Jo Justin, Tara dumpade dig. Hon vill inte ha dig.

Jag log stort mot tjejen och hon log tillbaka. Wow, vilket vackert leénde. Tänkte jag och log större.

Dgd-favim.com-295504_large

"Hej tjejer, vill ni ha en autograf eller bild eller både och kanske?" Frågade jag förvirrat. Den söta tjejen fnittrade till och hennes kompisar glodde bara på mig med stora ögon.

"Vi tar både och tack!" Sa hon eftersom att kompisarna var helt fastfrusna.

"Okej..?" Sa jag och försökte få henne att säga sitt namn.

"Joy!" Hon log stort och jag nickade gillande. Joy.. Vilket vacker namn. Det var nog det västa namnet för henne.

"Okej, då kör vi!" Skrattade jag ur mig och började ta en massa bilder och skrev autografer. Innan Joy gick så greppade jag tag i hennes handled och viskade i hennes öra.

"Möt mig här utanför, klockan 10 ikväll." Hon nickade och fortsatte gå med ett stort leénde på läpparna.

Justin, du är en riktig player.

"Vad är det du vill få fram Lucas?" Skrattade jag försiktigt och tog mina böcker innan jag stängde igen skåpet.

"Skulle du vilja följa med mig till Atlanta's Hockeyhall och åka skridskor efter skolan?" Frågade han nervöst. Skridskor var det bästa jag visste, så jag nickade uppmuntrande.

"Gärna! Men jag måste gå, vi har ju lektion!" Log jag och sprang iväg med en brännande känsla på mina kinder.

Det här är ingen dejt va?.. Tänkte jag lyckligt och gick in i klassrummet.

-

"Haha, så det är tomt? Och det visste du?" Skrattade jag och kollade ut över den tomma ishallen. Han log snett mot mig och skakade på huvudet.

"Nej, det visste jag inte." Log han och satte sig ner på en bänk.

"Kom." Sa han och klappade på platsen bredvid sig själv. Jag gick dit och drog av mig mina skor för att kunna sätta på mig mina vita skridskor. Jag hade använt de en gång, då vi hade åkt hit med skolan. Annars var de sprillans nya.

"Kom!" Han gled fantastiskt på igen, medans jag staplade ut som Bambi på hal is.

"Jag.. behöver.. hjälp.." Stammade jag fram. Han skrattade lätt och greppade om min hand innan det far iväg.

Fjärilar dök upp i min mage. Gillar jag Lucas?

KOMMENTERA!

Kommentarer: 2
✔ World Wide Love

Kapitel 24-. Paella

"Jag vet inte.. Men du kan ju fortfarande inte hålla på såhär!" Min röst höjdes hastigt och hon ryggade undan.
"Justin, om jag inte ens får ha kompisar, så passar inte det här!" Skrek hon och pekade mellan oss.
"Vadå det här?" Väste jag tillbaka.
"Ja Justin, du vet vad jag menar! Vi två! Det är slut!" Skrek hon och sprang iväg. Great!
Hur skulle jag orka med allt? Livet, skolan, kompisar, Justin....
Jag tog ett djupt andetag innan jag gick in i vårt stora hus och andades in en doft som var annorlunda hos oss. En doft som luktade mat. Pappa lagade väll aldrig mat?
Jag gick glatt in i köket, men nej, där stod inte pappa utan en kockerska. Hon hälsade på spanska och återgick sen till maten. Vad hade jag förväntat mig?
Mina axlar sjönk ihop till en besviken ställning och jag sprang upp till mitt rum för att twittra, något jag inte gjort på flera dagar.


'What does love mean exactly? Nothing you understand...'

Ingen visste direkt om mitt och Justin's förhållande förutom Nic och Josh, så det var ju ingen som skulle fråga direkt.

-

"Så, en kockerska?" Frågade jag pappa besviket vid matbordet.

Han log smått och nickade.

"Du måste få ordentlig mat. Hon gör frukost, mellanmål till dig och sen middag till jag är hemma!" Sa han stolt. Jag suckade och tog en sked paella som jag stoppade i munnen, men som jag var tvungen att svälja med ett glas cola. Gud, hon var verkligen kryddkär!

Såfort jag hade ätit upp maten stoppade jag ner allt i diskmaskinen och sprang upp på mitt rum.

"Vad ska du göra unga dam?" Ropade pappa från nedersta trappsteget.

"Göra en SO läxa och sen kolla på tv." Svarade jag och la en hand på midjan. Han nickade och suckade välbelåtet innan han slog sig ner i soffan.

Mina ögon sved såfort jag läste en ny mening, men läxorna var tvugna att göras. Fotboll, bråk och skola på samma dag. Yeey.. Tänkte jag sarkastiskt.

Jag slarvade till det sista och stoppade ner den i min väska innan jag drog på mig min rosa pjyamas och hoppade ner i sängen. Täcket omfamnade mig mjukt och jag somnade direkt.

-

Min vanliga morgonsrutin satte igång när alarmet pep. När jag kom ner i köket stod det en tallrik med 2 pannkakor, en tallrik med ett ägg och två bacon remsor och ett glas juice där.

Han skämtade verkligen inte om att vara mån om min hälsa.

"Gracias señorita!" Sa jag glatt till kockerskan som stoppade in porlinet i diskmaskinen. Hon log mot mig och fortsatte sedan med det hon höll på med.

Bussen tutade högt utanför mitt hus, så jag hoppade i skorna och sprang ut till bussen. Löven hade blivit orangea och det blåste som bara den idag.

Septemberväder.... Tänkte jag surt och satte mig ner på min vanliga plats, men idag satt Nicole där med en sur min i ansiktet.

"Vad har hänt med bilen?" Frågade jag nyfiket när jag satte mig ner bredvid henne.

"Fråga inte." Muttrade hon och jag började skratta, något som hon också började.

-

Som vanligt hälsade alla på mig och Nicole till vägen mot skåpen, men idag stod Lucas där.

"Tjenixen." Sa jag glatt och öppnade mitt skåp.

"Hej Tara." Svarade han nervöst. Vad var det han ville nu då? En kyss? Tänkte jag ironiskt.

"Ehum.. Jo det är så att jag undrar.. eh." Stammade han fram och jag kollade djupt in i hans rädda ögon. 

Nu kommer det inte nåt mer ikväll :/ Sorry gurls, men jag ska FÖRSÖKA skriva minst tre imorgon! ;D Nice huh?!

KOMMENTERA!!

Kommentarer: 6
✔ World Wide Love

Kapitel 23-. Break Out

Jag öppnade försiktigt ögonen och kollade upp på den stora byggnaden.
"Wow! Justin.. Du skämtar?" Utbrast jag glatt och slängde mig om halsen på honom och kysste honom intensivt på läpparna.
Jag satte på mig fotbollskläderna som låg på bänken i omklädningsrummet.
Han hade tagit med mig till A.T.L's största fotbolls arena. Jag kunde inte fatta det!  Jag greppade tag i en boll och sprang ut på den stora fotbollsplanen. Justin kom ut springandes mot mig men jag stoppade honom.
"Stoooop! Jag ska sätta upp håret först biebs!" Skrek jag och sträckte fram händerna.
Han frustade till och la sig ner på det gröna fake gräset medans jag satte upp mitt blånda hår i en hög, slarvig hästsvans.
"Nu!" Skrek jag och började springa med bollen framför mina fötter. Han hoppade upp ur gräset och började springa efter mig.
-
"Komigen latmask!" Skrek han på mig. Jag låg ner på rygg, helt svettig på gräset.
"Neej. Justin vi har spelat i två timmar!" Gnällde jag och putade med underläppen.
Han suckade och la sig ner bredvid mig och kollade upp i den ljusrosa himmeln.
"Vad ska vi göra nu?" Frågade han och la sig över mig. Jag log mot honom och kollade in i hans fantastiskt vackra ögon.
"Inget. Men.. Jag är hungrig." Viskade jag. Han log och skakade bara på huvudet.
Han började kyssa mig uppåt halsen tills han hade hittat min svaga punkt. Under käkbenet. Jag stönade till och han gav mig ett stort flin till svars.
"Jag har hittat din svaga punkt!" Jag himlade med ögonen och la två händer på hans bröst och putade iväg honom.
"Nu äter vi." Skrek jag och han kollade surt på mig innan han reste sig upp och ställde sig med armarna i kors bakom mig.
"Det kostar." Muttrade han. Ett leénde dök upp på mitt ansikte och jag gick fram till honom.
"Vad skulle det kunna vara?" Han putade ut med läpparna. Jag skrattade till och kysste de mjukt. Han log stort och tog tag i min hand.
"Nu äter vi."
Hur skulle jag berätta det? Att jag skulle vara borta i en månad.
"Du Tara." Hon log stort mot mig och nickade.
Jag svalde hårt innan jag hade hittat rätt ord, så att hon inte skulle bli upprörd.
"Jag ska på turné nu i en månad.." Viskade jag. Leéndet på hennes läppar suddades snabbt bort och hennes ögonbryn bildade en rynka.
"Va?" Jag visste du att hon fattade att det här samtalet skulle komma upp.
"Ja." Svarade jag och tog upp min mobil.
"Justdet. Varför kelar du med andra killar?" Frågade jag hastigt.
"Vaa?" Frågade hon igen, helt oförstående.
Jag tryckte upp bilden och visade den för henne. Hoin blängde surt på min mobil och sedan på mig.
"Vem har skickat den?" Frågade hon surt och himlade lätt med ögonen.
"Jag vet inte.. Varför?"
"Men det är en kompis! Varför har inte du berättat om din familj?! Han berättade nämligen att ni är sysslingar!" Sa hon upprört.
"Jag vet inte.. Men du kan ju fortfarande inte hålla på såhär!" Min röst höjdes hastigt och hon ryggade undan.
"Justin, om jag inte ens får ha kompisar, så passar inte det här!" Skrek hon och pekade mellan oss.
"Vadå det här?" Väste jag tillbaka.
"Ja Justin, du vet vad jag menar! Vi två! Det är slut!" Skrek hon och sprang iväg. Great!
KOMMENTERA
Kommentarer: 3
✔ World Wide Love

Kapitel 22-. HomeCome

"Din tjej gillar inte dig. Hon uttnytjar dig."
Stod det, från okänt nummer. Jag rynkade pannan och då vibrerade mobilen igen och en bild på Tara kom upp. När hon kramade en kille. Vänta, var det?
Jo det var han. Lucas, min syssling.
Jag knackade snabbt på dörren. Hon måste ju ha slutat skolan nu. Klockan var lite över 5 och hon slutade halv fyra på Fredagar. Som jag trodde var
hon hemma, och när hon öppnade såg hon helt förstörd ut. Påsar under ögonen och ruffsigt hår. Undra vad som hade hänt med henne. Hon gnuggade sig i ögonen och fladdrade lite med ögonbrynen innan hon såg att det var ja.
"Justin!" Utbrast hon leéndes och slängde sina armar runt min hals. Hon hade visst saknat mig.
Jag kramade om henne hårt och drog in hennes doft i mina näsborrar.
När hon släppte såg jag det fula blåmärket. Det hade fått en gul/svart färg just nu.
"Gör det ont?" Frågade jag lidsamt och smekte det med tummen.
"Nej då! Kom in!" Sa hon upphetsat och greppade tag om min hand. Hela min kropp pirrade till och jag log stort. Jag hade saknat henne.
-
"Så vad hae hänt? Skolan, familj, killar.. Jag vill veta allt!" Sa jag upphetsat. Hon skrattade högt och satte sig ner i soffan bredvid mig. Jag hade saknat hennes skratt. Hela jag rös till när hennes klingande skratt lämnade hennes mun.
"Nej inget speciellt. I skolan hade vi prov, som gick bra faktiskt även fast jag var på fest igår."
Jag nickade långsamt och log stort mot henne. Hon gömde hela 'Lucas-har-börjat-i-min-klass' grejen. Det störde mig lite. Varför dölja det för sin pojkvän?
"Något mer?" Frågade jag och höjde på ögonbrynen.
Tumblr_m06x2yp0qh1qgih6zo2_r1_250_large
Hon kliade sig på kinden och kollade på mig med stora ögon.
"Neej. Eller, det har börjat en kille i min klass." Gotcha.
"Jaha, aja då var det inget. Vill du göra något roligt?" Frågade jag exalterat. Hon kollade tänkande bort och log sedan stort mot mig och nickade.
"Såklart! Men vad..?" Jag log mot henne och lyfte upp henne ur soffan.
"Klä på dig, ta bara något, vi ska ändå byta kläder!"
Hon log och pussade mig passionerat på munnen innan hon sprang upp för trappan och satte på sig kläder.
"Vart ska vi Justin?" Frågade jag minst tio gånger men han svarade bara samma sak.
"Om jag säger är det ingen hemlighet." Jag suckade och kollade ut på vägen som snabbt rörde sig utanför bilen.
-
Det tog ett tag innan han stannade bilen. Vi hoppade ut och han la en hand framför mina ögon, så att jag inte skulle kunna se.
"Justin, vart är vi?" Frågade jag men han hyschade bara mig.
"Du får se snart." Han stannade efter några meter och kysste mig i nacken innan han tog bort handen. Jag öppnade försiktigt ögonen och kollade upp på den stora byggnaden.
"Wow! Justin.. Du skämtar?" Utbrast jag glatt och slängde mig om halsen på honom och kysste honom intensivt på läpparna.
Vart kan de vara?? DUM, DUM, DUUUUM!! >:D
KOMMENTERA! ;D
Kommentarer: 9
✔ World Wide Love

Kapitel 21-. Sorry for party rocking

Det kändes obehagligt-jag menar, jag hade bara känt snubben i typ 10 timmar- så jag rätade på mig och backade bak ett litet steg.
"Ska vi gå?" Utbrast jag och lämnade det stora huset. Lucas stod kvar i några sekunder innan han
gick ut mot mig och mot sin bil. Jag stängde dörren och låste innan jag också gick till hans bil.
Hoppas det här kommer gå bra..
Hela huset var fullproppat med folk. Sandra dök upp framför mig med ett leénde som snabbt blev större när hon såg att jag hade tagit med Lucas. Jag trodde ju att hon skulle få lite damp?
"Hur visste du att jag gillade Lucas?!" Utbrast hon glatt när Lucas hade gått utom hörhåll.
"Va? Det visste jag inte!" Svarade jag högt för att överrösta den höga musiken. Hon höjde på axlarna och hoppade ut på dansgolvet och då kom, till min räddning, Nicole.
"OMG! Lucas är sååå snygg! Bra att du tog med honom, jag gillar faktiskt honom!" Sa hon glatt och drack en klunk ur sin mugg.
Va? Hon också?
"Du också?! Sandra gillar honom också!" Svarade jag, med lika hög röst som jag hade haft när jag hade pratat med Sandra. Musiken var verkligen hög.
Nicole kollade ut på dansgolvet och såg Sandra. Världens bitch blick kom upp på hennes ansikte. Inte bra.
-
Jag blev verkligen vild såfort jag hade fått någon alkohol i min kropp. Hoppas ingen skulle komma ihåg det här imorgon. Jag dansade loss på dansgolvet, nåt jag inte gjort på flera år!
Tumblr_lwpb5mrdbc1qd5zqzo1_500_large
När jag mötte Lucas blick hade han världens största leénde på läpparna. Jag log tillbaka och möttes av en ilsken Sandra's blick. Woow! Hon tog väll honom inte på så stort allvar? Han får väll lé mot vem han vill.
Klockan började närma sig runt två, och det var trottsallt skola imorgon, så jag bestämde mig för att dra mig hemmåt. Alla andra som hade kommit stod kvar och dansade eller hånglade i något rum.
Vissa hade tillochmed gjort 'det' här för första gången. Stackars Sandra's familj som bodde här!
"Ska du hem?" Frågade en nyfiken Lucas som hade kommit upp bredvid mig i hallen. Jag nickade och en liten rap lämnade min mun. Mina kinder brände till och jag kollade ner på golvet.
"Jag följer dig!" Jag nickade och han la en arm runt min axel. Obekvämt, igen, så jag skakade av mig den och öppnade dörren. En kall vindpust träffade mitt varma, svettiga ansikte vilket var skönt.
"Kom." Viskade han och började gå på trotoaren. Det var en stor tystnad över oss, ingen pinsam eller stel, en lugn och självsäker tystnad.
"Så har du kille?" Det var den frågan jag hade väntat på. Justin och jag var ju inofficielt ett par, så ja.
"Ja, det har jag." Svarade jag lugnt. Han nickade långsamt.
"Nån jag känner?" Nu var det min tur att nicka.
"Du vet nog vem det är." Nu stannade han upp och fortsatte sedan gå. Han skulle ju inte kunna klura ut det.
"Det är inte Justin Bieber vaa?" Sa han ironiskt och började skratta. Ett retsamt leénde dök upp på mitt ansikte.
"Jo, faktiskt." Han stannade och kollade förvånar på mig.
"Neeej! Du skojar?!" Skrek han nästan. Jag slog till honom för att han inte skulle väcka hela området.
"Justin Bieber är min syssling." Nu var det min ur att bli paff. Syssling?
"Neeh. Så kan det väll inte vara?" Frågade jag överlumpet. Han kollade dödsallvarligt på mig och nickade.
"Jo, men vi är lite av ovänner. Sen han blev känd." Viskade han med tjock röst.
"Men hur kommer det sig att vi aldrig har träffats?" Han kollade på mig nu med en stor rynka mellan ögonbrynen.
"Jag vet inte." Svarade han och stannade upp. "Framme." Jag vände mig om och där var riktigt nog, mitt hus.
"Hej då." Sa jag snabbt och kramade om honom. Han besvarade kramen och gick sedan därifrån.
Såfort jag satte mig på flygplanet somnade jag. Jag pallade inte stanna kvar i Paris, så jag hade ringt mamma och sagt att jag skulle komma hem tidigare. Hon hade påminnt mig att berätta för Tara att det snart var dags för mitt jobb att starta igen. Jag skulle vara borta i 1 månad för att ha mini konserter och skivsigneringar och en annan massa saker.
Mobilen vibrerade i fickan så jag drog upp den och kollade på sms:et som hade kommit in.
"Din tjej gillar inte dig. Hon uttnytjar dig."
Stod det, från okänt nummer. Jag rynkade pannan och då vibrerade mobilen igen och en bild på Tara kom upp. När hon kramade en kille. Vänta, var det?
Jo det var han. Lucas, min syssling.
KOMMENTERA!
Kommentarer: 3
✔ World Wide Love

Kapitel 20-. Pyjamas

"Okej.." Svarade han ledsamt. Jag var ju tvungen att göra något nu. Jag fick panik.
"Det är fest ikväll om du vill komma?" Frågade jag och bet mig nervöst i läppen.
Han kollade upp mot mig och nickade.
"Sure!" Jag andades långsamt ut och började räkna.
Hur ska jag förklara till Sandra att jag bjöd med Lucas?
Inget kollage, min kompis dator är stöörd! ;)

Jag slängde mig på sängen och kollade upp på taket. Var vi tillsammans eller inte? Jag visste inte pga att hon lämnade mig helt plötsligt i Paris.
Jag var kvar i Paris med Ryan i två dagar till.. Det fanns inte så värst mycket att göra en dag som idag.. Det regnade non-stop ner på Paris gator.
"Har du och Tara, duvet. Gjort ´det´?" Frågade en nyfiken Ryan. Jag satte mig upp i sängen och kollade med höjda ögonbryn på honom. Vem frågar sånt egentligen?
"Nej, och även om vi hade gjort det skulle inte du ha något med det att göra." Snäste jag oföskämt.
Han ryggade tillbaka och lämnade mig i det stora rummet. Jag försökte få tag i Tara, men det gick inte så bra.
Mina luftvägar täpptes igen,så jag lämnade rummet för att gå på en promenad i korridoren.
"OMB! Dee..eeee..tttt ääääär J..jjj..jjustin b..ieber!!!" Skrek en tjej hysteriskt bakom mig. Jag vände mig om och log stort mot henne. Hon ryckte tag i mina axlar och kysste mig blött på läpparna. Såklart så öppnades dörren och Ryan kom ut.
"Åh.." Ursäktade han sig och stängde igen dörren. Jag knuffade bort tjejen och rynkade pannan.
"Jag har flickvän!!" Kastade jag upprört ur mig. Hon kollade skamset ner på sina fötter och sprang sedan iväg. När hon var tio meter ifrån mig vände hon sig med ett stort leénde på läpparna.
"Jag skulle få 100 dollar om jag kysste dig! Och jag klarade av det!" Sa hon glatt och skrattade högt innan hon sprang därifrån. Jag kunde höra en massa fnitter men sket i det. Nu var det bara att få Ryan, att inte ringa Tara!
-
Som jag hade trott stod han med mobilen tryckt mot örat och mimade något. 'Svara' tror jag..
"Ryan lägg på! Nu!!" Skrek jag upprört. Han kollade ilsket på mig och la ner telefonen.
"Hon kysste mig" Sa jag och kollade lidsamt på honom, men han kollade bara misstänksamt mot mig och putade lite med läpparna.
"Varför kysste hon dig då??" Frågade han ännu misstänksamare.
"Hon fick 100 dollar av sina kompisar om hon skulle göra det.." Han pustade ut och log smått mot mig.
"Jag tror dig..." Viskade han och en tyngd lättade från min mage.

Luca's skulle hämta upp mig runt klockan sju, så jag satt hemma nu, klockan 4 och försökte hitta på något att göra. Jag tog upp min mobil och såg att jag hade 5 missade samtal från Justin och 2 missade från Ryan.
Vad ville de då? Jag ringde men det var ingen som svarade. Nehepp... Då var det väll bara att hitta på något. Tänkte jag bittert och la mig ner under en filt i soffan. Läsa? Det var en bra idé, så jag tog upp 'Revolt' och började läsa, vilket slutade med att jag låg i soffan och sov.
-
*PLING,PLONG!*
Jag slog snabbt upp ögonlocken. Å! Det där får inte vara Lucas nu. Det måste vara Nicole eller någon annan.
Jag gick med små steg mot dörren och öppnade. Där stod precis Lucas, med ett stort leénde som snabbt suddades ut när han såg min utstyrsel.
"Ska du gå dit i Pyjamas?" Sa han förvånat och granskade mig från topp till tå. Mina kinder brände till och jag gav till ett stort bländande leénde.


"Neej. Jag somnade. Kom in, jag är klar om tio minuter!" Han nickade och jag sprang snabbt upp för trapporna till mitt sovrum. Kläder, kläder, kläder?! Vart är de när man behöver de? Jag grävde runt i min garderob i minst fem minuter innan jag hittade ett par snygga Jeans och en snygg topp. Det var bra.
Jag tog några lätta drag med maskaran och täckte återigen över blåtiran. Det låg en guldig ögonskugga där, så jag smetade på den på mina ögonlock innan jag tog ett läppglans och smetade på på mina läppar.
Klart! Jag lämnade rummet och sprang ner för trappan, som jag oturliktvis ramlade i sista trappsteget.
Innan jag visste ordet av det så hade Lucas fångat mig. Hans ansikte var bara någon
millimeter ifrån mitt. Jag kunde känna hans varma andetag bränna mot min hud. Det kändes obehagligt-jag menar, jag hade bara känt snubben i typ 10 timmar- så jag rätade på mig och backade bak ett litet steg.
"Ska vi gå?" Utbrast jag och lämnade det stora huset. Lucas stod kvar i några sekunder innan han
gick ut mot mig och mot sin bil. Jag stängde dörren och låste innan jag också gick till hans bil.
Hoppas det här kommer gå bra..
Mer sen, är hemma hos en kompis men när jag kommer hem kommerdet mycket braa med kapitel! :D
KOMMENTERA!
Kommentarer: 6
✔ World Wide Love

Kapitel 19-. Lucas

JUSTIN
När jag kom tillbaka ropade en kille i receptionen på mig. Först började han prata franska, men jag förstod inget så han fick prata engelska så gott han kunde.
"Flicka. Hon åka hem. Tara Mitchell hem!" Sa han och gjorde små handgester för att jag skulle förstå hans usla engelska.
"Okey." Svarade jag med en klump i halsen och gick in i hissen som Ryan stod i.
"Vad har vi gjort?!" Han började små gråta, vilket fick mina nerver att gå av.
"Vafan är ditt problem?!! Du har kanske blivit av med en kompis, men jag med en tjej!!!" Röt jag och kollade ilsket på honom. Glimten i hans öga visade att han var i grovt underläge.
"Sorry bro'." Viskade han. Jag kollade på honom och kramade sedan lätt om honom. Vad var det för mening att bråka nu när Tara hade stuckit?
TARA
Skolan. Jag längtade faktiskt efter att bussen skulle komma och hämta upp mig imorgon.  Pappa lät mig inte gå till skolan idag eftersom min långa flygresa igår.
Jag gick runt och mötte min spegelbild i en av våra stora speglar. Hela mitt öga var blått och svullet. Det var inte vackert.. När jag fick nog av att lunka runt gick jag till tv:n och satte på Harry Potter. Lika bra det än inget.
-
*PIP, PIP, PIP!*
Yes! Äntligen skola.. Tänkte jag glatt och hoppade ur sängen.
Jag drog på mig ett par Jeans och en snygg tröja över. Mitt blonda hår kammade jag och satte i ett hårspänne för att få det undan ansiktet.
Sminket fick bli lite läppglans och maskara, men blåtiran fick ett överdrag av foundation, när jag var klar sprang jag bokstavligen ner till köket och åt en stor frukost bestående av ägg, flingor och Juice. Den här dagen startade bra.
Bussen kom inrullande när jag redan stod där. Meredith log stort mot mig och öppnade bussdörren med ett lätt 'Hej'
Jag satte mig långt bak och tryckte in hörsnäckor i mina öron för att kunna drunkna i musik..
När jag öppna mitt skåp kom Nicole springandes imot mig och kramade om mig länge.
"Varför är du hemma nu?!" Utbrast hon förvånat när vi gick mot idrottssalen. Jag ryckte på axlarna och log mot henne.
"För att jag saknade diig!" Hon log stort och kramade om mig. När vi kom in i omklädningsrummet hälsade alla på mig. Jag log tillbaka som svars och bytte om till den vita t-shirten och de korta blåa shortsen. Det var skolans utstyrsel. Nicole stod och knöt sina gympaskor och jag drog åt min hästsvans innan vi gick in i gympasalen. Volleyboll, yeey...
-
När vi gick in på mattelektionen kom rektorn in med en brunhårig, bredaxlad, snygg kille. Han måste vara ny. Jag petade på Nicole som satt framför migoch nickade mot killen.
"Vem är det?" Hon ryckte på axlarna och återgick till att fila sina otroligt långa naglar.
"Lystring klassen!!"  Ropade Mr.Dandrew. Alla tystnade och kollade upp på den nya killen, som började få en ljusröd nyans på kinderna. Jag kom ihåg när jag stod där uppe, med en stor rodnad på kinderna. Det var inte lätt.
"Det här är Lucas! Det är hans första dag, så var snäll mot honom! Du kan sätta dig bredvid Tara där nere." Sa han och pekade på platsen bredvid mig.
"Tara, det är din uppgift att ta hand om Lucas idag!" Sa han innan han började skriva upp sidor i matteboken vi skulle börja arbeta med.
"Hej!" Sa Lucas och satte sig ner bredvid mig med ett stort leénde på läpparna.
"Hej på dig" Svarade jag och tog upp matteboken.
"Så.. Är skolan bra?" Frågade han medans han bläddrade till sidan.
"Sådäär." Svarade jag och slog upp räknehäftet.
"Okej.." Svarade han ledsamt. Jag var ju tvungen att göra något nu. Jag fick panik.
"Det är fest ikväll om du vill komma?" Frågade jag och bet mig nervöst i läppen.
Han kollade upp mot mig och nickade.
"Sure!" Jag andades långsamt ut och började räkna. Hur ska jag förklara för Sandra att jag bjöd med Lucas?
Jag ringde pappa och han beställde första bästa plan från Paris, hem. Nu skulle jag hem. Till skolan, till Nicole, till pappa..
Jag packade ner mina saker och lämnade rummet snabbt och tog första taxin som åkte förbi. Den körde mig till Paris Airport och jag betalade snabbt.
Äntligen hem...
När jag kom tillbaka ropade en kille i receptionen på mig. Först började han prata franska, men jag förstod inget så han fick prata engelska så gott han kunde.
"Flicka. Hon åka hem. Tara Mitchell hem!" Sa han och gjorde små handgester för att jag skulle förstå hans usla engelska.
"Okey." Svarade jag med en klump i halsen och gick in i hissen som Ryan stod i.
"Vad har vi gjort?!" Han började små gråta, vilket fick mina nerver att gå av.
"Vafan är ditt problem?!! Du har kanske blivit av med en kompis, men jag med en tjej!!!" Röt jag och kollade ilsket på honom. Glimten i hans öga visade att han var i grovt underläge.
"Sorry bro'." Viskade han. Jag kollade på honom och kramade sedan lätt om honom. Vad var det för mening att bråka nu när Tara hade stuckit?
Skolan. Jag längtade faktiskt efter att bussen skulle komma och hämta upp mig imorgon.  Pappa lät mig inte gå till skolan idag eftersom min långa flygresa igår.
Jag gick runt och mötte min spegelbild i en av våra stora speglar. Hela mitt öga var blått och svullet. Det var inte vackert.. När jag fick nog av att lunka runt gick jag till tv:n och satte på Harry Potter. Lika bra det än inget.
-
*PIP, PIP, PIP!*
Yes! Äntligen skola.. Tänkte jag glatt och hoppade ur sängen.
Jag drog på mig ett par Jeans och en snygg tröja över. Mitt blonda hår kammade jag och satte i ett hårspänne för att få det undan ansiktet.
Sminket fick bli lite läppglans och maskara, men blåtiran fick ett överdrag av foundation, när jag var klar sprang jag bokstavligen ner till köket och åt en stor frukost bestående av ägg, flingor och Juice. Den här dagen startade bra.
Bussen kom inrullande när jag redan stod där. Meredith log stort mot mig och öppnade bussdörren med ett lätt 'Hej'
Jag satte mig långt bak och tryckte in hörsnäckor i mina öron för att kunna drunkna i musik..
När jag öppna mitt skåp kom Nicole springandes imot mig och kramade om mig länge.
"Varför är du hemma nu?!" Utbrast hon förvånat när vi gick mot idrottssalen. Jag ryckte på axlarna och log mot henne.
"För att jag saknade diig!" Hon log stort och kramade om mig. När vi kom in i omklädningsrummet hälsade alla på mig. Jag log tillbaka som svars och bytte om till den vita t-shirten och de korta blåa shortsen. Det var skolans utstyrsel. Nicole stod och knöt sina gympaskor och jag drog åt min hästsvans innan vi gick in i gympasalen. Volleyboll, yeey...
-
När vi gick in på mattelektionen kom rektorn in med en brunhårig, bredaxlad, snygg kille. Han måste vara ny. Jag petade på Nicole som satt framför migoch nickade mot killen.
"Vem är det?" Hon ryckte på axlarna och återgick till att fila sina otroligt långa naglar.
"Lystring klassen!!"  Ropade Mr.Dandrew. Alla tystnade och kollade upp på den nya killen, som började få en ljusröd nyans på kinderna. Jag kom ihåg när jag stod där uppe, med en stor rodnad på kinderna. Det var inte lätt.
"Det här är Lucas! Det är hans första dag, så var snäll mot honom! Du kan sätta dig bredvid Tara där nere." Sa han och pekade på platsen bredvid mig.
"Tara, det är din uppgift att ta hand om Lucas idag!" Sa han innan han började skriva upp sidor i matteboken vi skulle börja arbeta med.
"Hej!" Sa Lucas och satte sig ner bredvid mig med ett stort leénde på läpparna.
Tumblr_m00qun7q701qflcm5o1_500_large
"Hej på dig" Svarade jag och tog upp matteboken.
"Så.. Är skolan bra?" Frågade han medans han bläddrade till sidan.
"Sådäär." Svarade jag och slog upp räknehäftet.
"Okej.." Svarade han ledsamt. Jag var ju tvungen att göra något nu. Jag fick panik.
"Det är fest ikväll om du vill komma?" Frågade jag och bet mig nervöst i läppen.
Han kollade upp mot mig och nickade.
"Sure!" Jag andades långsamt ut och började räkna. Hur ska jag förklara för Sandra att jag bjöd med Lucas?
Kommentarer: 12
✔ World Wide Love

Kapitel 18-. Beach

Jag log mot henne och reste mig upp för att gå till henne.
"Har saknat dig." Viskade jag och kysste henne länge på läpparna. Dörren öppnades och Ryan kom in mitt i våran kyss.
"Sure..." Muttrade han och gick förbi oss snabbt. När ska han fatta?!
TARA
När vi gick ner till resturangen på hotellet var det riktigt stelt. Ryan gick på min högra sida, medans Justin gick på min vänstra. Kunde de inte bli sams bara?
-
"Vad ska vi göra imorgon?" Frågade jag för att bryta den stela tystnaden och tog en tugga av mitt baugett bröd.
"Vet inte.." Muttrade Ryan och tog en smutt av sin fanta. Justin ryckte bara på axlarna och bestämde sig för att koncentrera sig på maten. De två var tre år... Tänkte jag surt och suckade högt.
"Stranden?" Föreslog Justin för att göra mig tillfreds. Jag sken upp i ett leénde medans Ryan blängde surt på Justin. Det här var droppen. Jag reste mig upp och sköt in stolen.
"Vart ska du?" Frågade Ryan upprört.
"När ni två börjar betee er som folk, så pratar jag med er igen. Kapisch?" Jag gick därifrån mot hissen och kollade på de medans dörrarna stängdes.
In their faces!
JUSTIN
Jag muttrade högt och gick ifrån matbordet också. Ryan kunde lätt sitta där.
"Justin, jag vill inte bråka... Okej?" Sa han lent bakom mig. Jag vände mig om och möttes av Ryan's gröna ögon. De hade en glimt hopp i sig... Jag kunde ju inte neka ett förlåt, så jag log och kramade om honom.
"Som när vi var små.. Vi lovade att ingen tjej skulle komma imellan oss!" Jag log stort men han log bara lite och svalde hårt innan han gick in på herrarnas.
Vad var det där? Tänkte jag surt och gick in efter honom. Från ett av båsen hörde jag en kavalk av spya komma upp genom en mun.
"Ryan?" Jag knackade på båset som stanken och ljudet kom ifrån. Han muttrade något innan spyan kom igen. Jag gick och satte mig på handfatet för att vänta på Ryan.
-
"Mår du bra?" Frågade jag när han kom ut och böjde sig framför handfatet för att skölja ur munne.
"Aa.. Känslig för musslor." Suckade han och satte sig bredvid mig.
Det blev helt tyst och båda två satt bara och kollade på båsen.
"Gillar du ens Tara?" Sa han för att avbryta tystnaden. Nej.. Nu kommer det här.
"Ja. Men nu vill jag sova." Jag gick därifrån och hoppade in i hissen.
Jag sa så bara för att slippa undan den pinsamma tystnaden, men när jag tänkte på det var jag trött.
TARA
Idag vaknade jag iallfall inte av mobilen, utan av solen. Den glittrade fram genom de vita gardinerna, rakt på min säng.
Klockan var halv tolv så jag hade fått mig en riktig sovmorgon. När jag tog upp mobiel såg jag 'Ett missat samtal, 2 sms.' Det var såklart från Justin.
'Varför svarar du inte sömntuta? ;('
Jag skrattade lätt till och klickade upp nästa, som kom 10 minuter innan jag vaknade.
"Stranden? Kom till mig klockan halv ett! XX J' Okej. Jag reste mig snabbt upp ur sängen och plockade fram min bikini och ett par jeans-shorts med en snygg top.
Bikinin satte jag på mig under alla kläder och mitt blonda hår fick bli en lätt hästsvans. Jag packade ner en vattenflaska,handduk och solkräm i min väska innan jag tog en vatten flaska och min mobil och gick till Justin.
När han öppnade hade han ett stort leénde på läpparna.
"Jag har längtat helaa natten!" Utbrast han och la en hand på min kind, för att sedan trycka sina perfekta läppar mot mina.
När kyssen var över kom en lika leéndes Ryan och kramade om mig.
"Är ni vänner nu?" Frågade jag menande och la händerna i kors på bröstet. De kollade på varandra och sen på mig. Båda nickade vilket fick en tyngd att släppa i bröstet. Jag hatar när killar bråka om mig.
"Bra! Stranden nu." Jag tog tag i Justin's hand och började gå till hissen. Ryan kollade surt på våra händer hela tiden. Han hade inte alls kommit över det... Och vänskapen var väll ör att få mig på fall? Nånting var det...
-
Vattnet var svalkande mot min kropp. Justin lyfte upp mig över vattnet och kastade bort mig, vilket fick mig att skrika till, så att jag öppnade munnen, så att jag fick kallsup.
När jag kom ovanför ytan hostade jag jätte mycket och det forsade ut en massa vatten ur min mun. Mina ögon sved och jag hade vatten i båda öronen.
"Tara!" Ropade Justin och Ryan i mun och började simma snabbt mot mig.
"Det är lungt!" Sa jag och log mot de när jag hade hostat klart. Båda kollade skamset på mig, som två hundvalpar som hade gjort fel. Justin fattar jag, han kastade ju undan mig, men Ryan?
JUSTIN
Ryan hade mer än glömt Tara. Han kunde väll inte fatta att hon var min tjej!
Jag kollade leéndes på Tara och drog ner henne nedanför vattnet för att kunna pussa henne. Kyssa någon under vatten hade jag gjort en gång.. Med Caitlin.
Hon log större när vi kom upp över ytan och simmade sedan iväg, så att jag var tvungen att simma efter.
-
När hon gick upp gick Ryan också upp, efter henne. Va? Vad nu? Jag dök ner under vattnet och såg att Ryan kollade ut över havet för att se om jag såg säkert. Min luft började snabbt ta slut så jag dök snabbt upp för att hämta mer andan. Och då såg jag det. Han kysste henne. Hon stod helt still, men efter fem sekunder puttade hon undan honom. Nu var det nog.. Tänkte jag surt och gick upp.
Som tur var det inte så många på stranden, så då såg de inte att jag var Justin Bieber, och pap'zen visste inte ens att jag var här.
Jag kom upp på stranden och puttade till honom.
"Hur fan dum tror du att du är, och kysser min tjej framför mina ögon?!" Spottade jag ur mig. Hans kinder fick en röd blossande färg, av ilskan.
"Vadå din tjej?! Du vet att jag alltid har gillat henne, men så tar du henne ändå!"
Han knuffade till mig lite hårdare.
"Fan dra åt helvete!" Röt jag och knuffade honom, hårdare. Nu höjde han handen och slog till mig över kinden. Det började genast brinna under huden men det struntade jag i. Jag tog all min styrka till armen och höjde den också.
"Sluta!!" Skrek Tara och hoppade in mellan oss, exakt när jag sköt iväg handen. Hon fick mitt slag under ögat och kurade snabbt ihop sig på stranden. Jag stod där helt still i choktillstånd, och Ryan gjorde detsamma. Vad hade vi gjort?!
TARA
Huden kändes som eld. Det bultade hårt och jag kände hur blodet reste sig till huvudet.
"Tara. Förlåt." Sa Justin skuldmedvetet och kollade på mig med tårar rinnandes ner för kinderna. Jag orkade inte... Jag orkar inte! Vile jag skrika. Men det gick inte. Min mun låste sig och jag samlade ihop mina saker och började springa till hotellet.
Jag ringde pappa och han beställde första bästa plan från Paris, hem. Nu skulle jag hem. Till skolan, till Nicole, till pappa..
Jag packade ner mina saker och lämnade rummet snabbt och tog första taxin som åkte förbi. Den körde mig till Paris Airport och jag betalade snabbt.
Äntligen hem...TARA
När vi gick ner till resturangen på hotellet var det riktigt stelt. Ryan gick på min högra sida, medans Justin gick på min vänstra. Kunde de inte bli sams bara?
-
"Vad ska vi göra imorgon?" Frågade jag för att bryta den stela tystnaden och tog en tugga av mitt baugett bröd.
"Vet inte.." Muttrade Ryan och tog en smutt av sin fanta. Justin ryckte bara på axlarna och bestämde sig för att koncentrera sig på maten. De två var tre år... Tänkte jag surt och suckade högt.
"Stranden?" Föreslog Justin för att göra mig tillfreds. Jag sken upp i ett leénde medans Ryan blängde surt på Justin. Det här var droppen. Jag reste mig upp och sköt in stolen.
"Vart ska du?" Frågade Ryan upprört.
"När ni två börjar betee er som folk, så pratar jag med er igen. Kapisch?" Jag gick därifrån mot hissen och kollade på de medans dörrarna stängdes.
In their faces!
Jag muttrade högt och gick ifrån matbordet också. Ryan kunde lätt sitta där.
"Justin, jag vill inte bråka... Okej?" Sa han lent bakom mig. Jag vände mig om och möttes av Ryan's gröna ögon. De hade en glimt hopp i sig... Jag kunde ju inte neka ett förlåt, så jag log och kramade om honom.
"Som när vi var små.. Vi lovade att ingen tjej skulle komma imellan oss!" Jag log stort men han log bara lite och svalde hårt innan han gick in på herrarnas.
Vad var det där? Tänkte jag surt och gick in efter honom. Från ett av båsen hörde jag en kavalk av spya komma upp genom en mun.
"Ryan?" Jag knackade på båset som stanken och ljudet kom ifrån. Han muttrade något innan spyan kom igen. Jag gick och satte mig på handfatet för att vänta på Ryan.
-
"Mår du bra?" Frågade jag när han kom ut och böjde sig framför handfatet för att skölja ur munne.
"Aa.. Känslig för musslor." Suckade han och satte sig bredvid mig.
Det blev helt tyst och båda två satt bara och kollade på båsen.
"Gillar du ens Tara?" Sa han för att avbryta tystnaden. Nej.. Nu kommer det här.
"Ja. Men nu vill jag sova." Jag gick därifrån och hoppade in i hissen.
Jag sa så bara för att slippa undan den pinsamma tystnaden, men när jag tänkte på det var jag trött.
Idag vaknade jag iallfall inte av mobilen, utan av solen. Den glittrade fram genom de vita gardinerna, rakt på min säng.
Klockan var halv tolv så jag hade fått mig en riktig sovmorgon. När jag tog upp mobiel såg jag 'Ett missat samtal, 2 sms.' Det var såklart från Justin.
'Varför svarar du inte sömntuta? ;('
Jag skrattade lätt till och klickade upp nästa, som kom 10 minuter innan jag vaknade.
"Stranden? Kom till mig klockan halv ett! XX J' Okej. Jag reste mig snabbt upp ur sängen och plockade fram min bikini och ett par jeans-shorts med en snygg top.
Bikinin satte jag på mig under alla kläder och mitt blonda hår fick bli en lätt hästsvans. Jag packade ner en vattenflaska,handduk och solkräm i min väska innan jag tog en vatten flaska och min mobil och gick till Justin.
När han öppnade hade han ett stort leénde på läpparna.
"Jag har längtat helaa natten!" Utbrast han och la en hand på min kind, för att sedan trycka sina perfekta läppar mot mina.
När kyssen var över kom en lika leéndes Ryan och kramade om mig.
"Är ni vänner nu?" Frågade jag menande och la händerna i kors på bröstet. De kollade på varandra och sen på mig. Båda nickade vilket fick en tyngd att släppa i bröstet. Jag hatar när killar bråka om mig.
"Bra! Stranden nu." Jag tog tag i Justin's hand och började gå till hissen. Ryan kollade surt på våra händer hela tiden. Han hade inte alls kommit över det... Och vänskapen var väll ör att få mig på fall? Nånting var det...
-
Vattnet var svalkande mot min kropp. Justin lyfte upp mig över vattnet och kastade bort mig, vilket fick mig att skrika till, så att jag öppnade munnen, så att jag fick kallsup.
När jag kom ovanför ytan hostade jag jätte mycket och det forsade ut en massa vatten ur min mun. Mina ögon sved och jag hade vatten i båda öronen.
"Tara!" Ropade Justin och Ryan i mun och började simma snabbt mot mig.
"Det är lungt!" Sa jag och log mot de när jag hade hostat klart. Båda kollade skamset på mig, som två hundvalpar som hade gjort fel. Justin fattar jag, han kastade ju undan mig, men Ryan?
Ryan hade mer än glömt Tara. Han kunde väll inte fatta att hon var min tjej!
Jag kollade leéndes på Tara och drog ner henne nedanför vattnet för att kunna pussa henne. Kyssa någon under vatten hade jag gjort en gång.. Med Caitlin.
Hon log större när vi kom upp över ytan och simmade sedan iväg, så att jag var tvungen att simma efter.
-
När hon gick upp gick Ryan också upp, efter henne. Va? Vad nu? Jag dök ner under vattnet och såg att Ryan kollade ut över havet för att se om jag såg säkert. Min luft började snabbt ta slut så jag dök snabbt upp för att hämta mer andan. Och då såg jag det. Han kysste henne. Hon stod helt still, men efter fem sekunder puttade hon undan honom. Nu var det nog.. Tänkte jag surt och gick upp.
Som tur var det inte så många på stranden, så då såg de inte att jag var Justin Bieber, och pap'zen visste inte ens att jag var här.
Jag kom upp på stranden och puttade till honom.
"Hur fan dum tror du att du är, och kysser min tjej framför mina ögon?!" Spottade jag ur mig. Hans kinder fick en röd blossande färg, av ilskan.
"Vadå din tjej?! Du vet att jag alltid har gillat henne, men så tar du henne ändå!"
Han knuffade till mig lite hårdare.
"Fan dra åt helvete!" Röt jag och knuffade honom, hårdare. Nu höjde han handen och slog till mig över kinden. Det började genast brinna under huden men det struntade jag i. Jag tog all min styrka till armen och höjde den också.
"Sluta!!" Skrek Tara och hoppade in mellan oss, exakt när jag sköt iväg handen. Hon fick mitt slag under ögat och kurade snabbt ihop sig på stranden. Jag stod där helt still i choktillstånd, och Ryan gjorde detsamma. Vad hade vi gjort?!
Huden kändes som eld. Det bultade hårt och jag kände hur blodet reste sig till huvudet.
"Tara. Förlåt." Sa Justin skuldmedvetet och kollade på mig med tårar rinnandes ner för kinderna. Jag orkade inte... Jag orkar inte! Vile jag skrika. Men det gick inte. Min mun låste sig och jag samlade ihop mina saker och började springa till hotellet.
Jag ringde pappa och han beställde första bästa plan från Paris, hem. Nu skulle jag hem. Till skolan, till Nicole, till pappa..
Jag packade ner mina saker och lämnade rummet snabbt och tog första taxin som åkte förbi. Den körde mig till Paris Airport och jag betalade snabbt.
Äntligen hem...
Långish!
KOMMENTERAAAAA! ;D
Kommentarer: 10
✔ World Wide Love

Kapitel 17-. Kiss or miss

TARA
Jag sprang till hissen och klickade på knappen. Han måste ha tagit trapporna, så lika bra att jag också gör det.. Tänkte jag och började springa mot trapporna.
Det gick snabbare att springa ner än vad jag hade förväntat mig. Cheerleadingen? Troligen.
När jag kom ner sprang jag direkt till receptions disken och lutade mig bokstavligen över.
"Kille, 1.80, snaggad, vart?" Fick jag ur mig. Killen kollade på mig med uppspärrade ögon.
"Ut och till höger." Sa han. Jag nickade som tack och började springa ut och till vänster. Jag sprang snabbare och snabbare för varje sekund innan jag såg Ryans rygg.
"Ryan!" Jag började springa och han kollade på mig med röda ögon.
"Sitt." Sa jag och satte mig ner på bänken. Han satte sig ner bredvid mig och kollade mig djupt in i ögonen.
"Jag är kär.. I dig!" Sa han lent och la en hand på min kind. Jag tog tag i hans hand och tog bort den från min kind.
"Ryan, det är Justin nu. Snälla du kommer hitta någon bättre än mig!"
"Nej.. Och Justin?"  Spottade han ur sig och kollade hatiskt ut på gatan.
"Sluta nu Ryan.. Man kan in-.." Han avbröt mig.
"Nej, man kan inte hjälpa kärleken! Jag kan inte hjälpa att jag är kär i dig!!!"
Små tårar började rinna ner för mina kinder.
"Ryan.. Jag älskar Justin.." Viskade jag. Han kollade strängt på mig och ställde sig upp.
"Men jag älskar dig! Justin har varit nummer ett sen han blev känd..." Sa han buttert.
"Säg inte så! Ni är kompisar. Kom igen ry!" Jag ställde mig upp framför honom vilket fick honom att tystna ner sig. Hans huvud kom närmare mitt och jag kunde känna hans varma andetag mot mina läppar och sto helt fastfrusen. Innan hans läppar hade mött mina vände jag bort huvudet och backade tillbaka ett steg.
"Jag går tillbaka till Justin nu." Sa jag bara och började springa tillbaka till hotellet. Ryan gick långsamt några meter bakom mig.
JUSTIN
Jag satte på tv:n och Jersey Shore visades. Bättre än att stirra in i en väg..
Mitt huvud vändes automatiskt mot fönstret. Jag gick dit och kollade ut på ängen. På en bänk bredvid den satt Ryan och Tara. Han la en hand på hennes kind, men hon tog bort den. Jag blev glad för att Tara tog bort den, men sur för att Ryan gjorde så.
Nu hoppade han upp och skrek något. Hon ställde sig framför honom. Sen hände det något. Han böjde sig frammåt och började närma sig Tara's läppar, och hon stod bara där. När han skulle kyssa henne vände hon bort huvudet och mitt hjärta började slå i normal takt igen. Hon vände sig om och började springa, så jag slog mig ner i soffan igen. Jag såg inte det där.
-
"Hej." Sa Tara andfått när hon kom in genom dörren. Jag log mot henne och reste mig upp för att gå till henne.
"Har saknat dig." Viskade jag och kysste henne länge på läpparna. Dörren öppnades och Ryan kom in mitt i våran kyss.
"Sure..." Muttrade han och gick förbi oss snabbt. När ska han fatta?!
Jag avslutade kyssen och kollade bakåt. Där stod Ryan.
"Jag går ut." Sa han segt och lämnade rummet med en smäll. En suck slank ur min mun och jag kollade på en förvånad Justin.
"Jag tar det." Sa jag och kysste honom på hjässan innan jag också lämnade rummet, fast utan smällen. Vart kan han tagit vägen?
Jag sprang till hissen och klickade på knappen. Han måste ha tagit trapporna, så lika bra att jag också gör det.. Tänkte jag och började springa mot trapporna.
Det gick snabbare att springa ner än vad jag hade förväntat mig. Cheerleadingen? Troligen.
När jag kom ner sprang jag direkt till receptions disken och lutade mig bokstavligen över.
"Kille, 1.80, snaggad, vart?" Fick jag ur mig. Killen kollade på mig med uppspärrade ögon.
"Ut och till höger." Sa han. Jag nickade som tack och började springa ut och till vänster. Jag sprang snabbare och snabbare för varje sekund innan jag såg Ryans rygg.
"Ryan!" Jag började springa och han kollade på mig med röda ögon.
"Sitt." Sa jag och satte mig ner på bänken. Han satte sig ner bredvid mig och kollade mig djupt in i ögonen.
"Jag är kär.. I dig!" Sa han lent och la en hand på min kind. Jag tog tag i hans hand och tog bort den från min kind.
"Ryan, det är Justin nu. Snälla du kommer hitta någon bättre än mig!"
"Nej.. Och Justin?"  Spottade han ur sig och kollade hatiskt ut på gatan.
"Sluta nu Ryan.. Man kan in-.." Han avbröt mig.
"Nej, man kan inte hjälpa kärleken! Jag kan inte hjälpa att jag är kär i dig!!!"
Små tårar började rinna ner för mina kinder.
"Ryan.. Jag älskar Justin.." Viskade jag. Han kollade strängt på mig och ställde sig upp.
"Men jag älskar dig! Justin har varit nummer ett sen han blev känd..." Sa han buttert.
"Säg inte så! Ni är kompisar. Kom igen ry!" Jag ställde mig upp framför honom vilket fick honom att tystna ner sig. Hans huvud kom närmare mitt och jag kunde känna hans varma andetag mot mina läppar och sto helt fastfrusen. Innan hans läppar hade mött mina vände jag bort huvudet och backade tillbaka ett steg.
"Jag går tillbaka till Justin nu." Sa jag bara och började springa tillbaka till hotellet. Ryan gick långsamt några meter bakom mig.
Jag satte på tv:n och Jersey Shore visades. Bättre än att stirra in i en vägg..
Mitt huvud vändes automatiskt mot fönstret. Jag gick dit och kollade ut på vägen. På en bänk bredvid den satt Ryan och Tara. Han la en hand på hennes kind, men hon tog bort den. Jag blev glad för att Tara tog bort den, men sur för att Ryan gjorde så.
Nu hoppade han upp och skrek något. Hon ställde sig framför honom. Sen hände det något. Han böjde sig frammåt och började närma sig Tara's läppar, och hon stod bara där. När han skulle kyssa henne vände hon bort huvudet och mitt hjärta började slå i normal takt igen. Hon vände sig om och började springa, så jag slog mig ner i soffan igen. Jag såg inte det där.
-
"Hej." Sa Tara andfått när hon kom in genom dörren.
Tumblr_lm32fc3oq81qdmwito1_500_large
Jag log mot henne och reste mig upp för att gå till henne.
"Har saknat dig." Viskade jag och kysste henne länge på läpparna. Dörren öppnades och Ryan kom in mitt i våran kyss.
"Sure..." Muttrade han och gick förbi oss snabbt. När ska han fatta?!
Kort men.. KOMMENTERA!!
Kommentarer: 6
✔ World Wide Love

<< Earlier Posts Recent Posts >>









  • Http:// Bieb
  • Http:// JustTwitter
  • Http:// JuustAnOrdinaryGiirl
  • Http:// LikeBieber
  • Http:// MyBieberLoveStorys
  • Http:// SimpleAsWords
  • Http:// WeLoveOneD


    • Allt som är skrivet på denna blogg av Liv och Ema är skyddat enligt upphovsrättslagen, designen är gjord av Mikaela Juhlén och är skyddad enligt upphovsrättslagen.
    Kopiering av alla slag kommer att polisanmälas.