6 - Grammy Awards.

”Ollie!” pep Ava överlyckligt och drämde sina läppar mot Olivers.

Jag såg upp mot Justin, vars blick redan vilade på mig. Han log sitt typiska Justin-leende, ett leende som var omöjligt att inte besvara. Skakandes på huvudet böjde jag mig fram för att kunna möta hans läppar i en mjuk kyss.

”With every heartbeat, va?” viskade jag mot hans varma hud.

”Ja”, nickade han och kysste min underläpp. ”With every heartbeat.”

 

”Nu kan du öppna ögonen.” uppmanade Kiara, en av de hundra sminköserna som befann sig i vårt hus, mig. Som beställt slog jag försiktigt upp mina ögonlock för att inte förstöra något.

Mina ögon låg gömda bakom ett tjockt lager mascara och eyeliner, som dolde en fin skuggning på mina ögonlock. Mina kindben var sminkade med lite bronser, samt aningen rouge, och mina mörka ringar var som bortblåsta. Mer än så hade inte Kiara gjort. Det hade inte varit nödvändigt för den delen heller, under hela förmiddagen så hade jag befunnit mig på både spa och ansiktsbehandling. Mina naglar hade jag även hunnit få fixade.

”Det är perfekt. Tack Ki.” log jag mot henne i spegeln.

”Ingen orsak.” nickade hon innan hon försvann ut ur badrummet för att göra något.

Jag slängde en sista blick i spegeln innan även jag gick ut ur det kvava badrummet. Mitt hår hade blivit fixat för flera minuter sedan, så det var bara för mig att kliva i min klänning.

”Älskling?” ropade Justin från ute i korridoren.

”Här!” ropade jag och klev försiktigt ur den för stora t-shirten jag hade burit.

”Jo det är så att- wow.” flämtade Justin till när han såg mig, enbart iförd i underkläder. ”Du är het.”

”Det är inget du inte har sett förut.” himlade jag med ögonen. ”Vad var det?”

Han granskade mig från topp till tå innan han fortsatte, ”Jo, lilla Ava här ville ha lite välling men den verkar vara slut.”

Jag såg på Ava som med rödgråtna ögon befann sig  i famnen på Justin. ”Nej, det finns lite kvar.”

Jag böjde mig ner för att dra upp klänningen längst min kropp. När den hängde över mina axlar drog jag igen dragkedjan som fanns på sidan av den, och sedan var jag färdig.

”Nej, jag har tittat överallt.” skakade han på huvudet.

”Här.” suckade jag och sträckte ut armarna för att ta min dotter. ”Gå och sätt på dig din kostym så fixar jag välling.”

Med Ava vilandes på min höft stegade jag ut ur rummet, ned för trappan och in i köket som var alldeles folktomt. Ava andades tungt ut, vilket fick mig att släppa blicken från köksluckorna för att se på henne.

”Ja, jag håller med. Det är jättejobbigt att ha en massa människor här.” Hon nickade instämmande.

Ryckandes på axlarna fortsatte jag söka efter vällingpaketet tills jag fann det, gömt långt bak i skåpet. Ett ”bingo” lämnade mina läppar i samma stund som jag ställde ner paketet på diskbänken.

Med en hand fyllde jag hennes nappflaska med vatten, varpå jag hällde i två skopor vällingpulver.

”Nu ska du se.” mumlade jag till henne och skakade flaskan en sista gång innan jag ställde in den i mikron. ”Nu kommer vällingen!”

Ett överlyckligt tjut lämnade hennes strupe. ”Ja, ja, ja!” Mikron pep till och meddelade att vällingen var klar. Jag tog ut flaskan, smakade på vällingen för att försäkra mig om att Ava inte skulle bränna sig på den varpå jag räckte över den till henne. Ava log glatt och förde flaskan mot munnen.

Jag gick de få metrarna från köket till vardagsrummet för att stänga av tvn. När jag kastade en blick mot klockan och insåg att vi skulle vara på plats vid arenan om en timme så fick jag lite smått panik.

"Justin!" ropade jag och gick mot trappan. När jag inte fick något svar höll jag Ava så hårt jag kunde och sprang upp för trappan utan att snubbla på min klänning.

"Justin!" ropade jag andfått från dörrkarmen till vårt sovrum.

"Vad händer baby?"

Jag stannade till när min blick fastnade på Justin som kom ut ur badrummet. Han bar en mörk kostym med en vit skjorta och slips. Han var perfekt. Jag gick in i rummet och släppte ner Ava på sängen. Hon fortsatte att dricka sin välling som ingenting.

“Du är perfekt.” viskade jag och gick fram till Justin. Han placerade händerna på min midja medan jag fixade till hans slips.

“Mhm, lika perfekt som du mitt hjärta. Varför ropade du på mig innan?” undrade han och log.

 

(7) Понравившиеся посты | Tumblr

"Why did you call for me before?"

 

“Vi ska gå på röda mattan om en timme! Vi måste ju typ åka snart.”

Justin blundade och tog ett djupt andetag, “Kan vi inte skita i det och stanna hemma istället. Det kommer nog bli mycket bättre. Vi kan leka med barnen tills de somnar,” Justin tog en paus för att öppna ögonen och se på mig igen, “Och sedan kan vi fortsätta leka på den exakta platsen Ava sitter på just nu.” Det sista viskade Justin i mitt öra.

En våg av värme sköljde över min kropp av att tänka på vad Justin menade när han sa att vi skulle fortsätta leka. Hans förslag lät mycket bättre än Grammy Awards och jag funderade starkt på om vi bara borde stanna hemma. Men det kunde vi inte, vi kunde inte avboka en halvtimme innan. Vi hade kunnat avboka i morse, men nu är det försent.

”Justin, vi kan inte avboka knappt en halvtimme innan. Du vet att det inte fungerar så.” mumlade jag samtidigt som jag lämnade en blöt puss på hans kind. ”Men jag hade gärna gått med på det du har i tankarna.”

”Babe, jag är Justin Bieber och du är min fru Alexandra Bieber, vi kan göra vad vi vill.” viskade Justin hest.

Jag skrattade, ”Vem är du och vad har du gjort med min man? Justin, han från Stratford, känner du honom?” Jag fick inget svar innan Justin pressade sina läppar mot mina. Jag log in i kyssen och fick backa för att börja skratta.

”Jag älskar att du ser mig som mig, har jag sagt det?”

“Ja, varje dag.” svarade jag och vände mig om mot Ava. Hon hade somnat och den nu tomma flaskan låg fastklämd i hennes omfamning. Jag lossade på flaskan och precis när jag gjorde det tittade Scooter in i sovrummet.

“Hej ungar. Ni ser underbara ut.” Han kramade om Justin och placerade en puss på min kind. “Är Ava klar? Sammy tänkte köra nu, Pattie och Oliver sitter och väntar på henne i bilen.”

“Ja absolut. Justin kan du bära ner Ava?” Jag vände mig om och såg Justin gå fram till sängen. Jag antog att han ställde upp så jag gick in på badrummet och satte på mig mina smycken. När de var på klev jag i mina svarta klackar och letade upp min kuvertväska där jag lade i allt det vanliga. Kreditkortet, läppglans, alvedon och hemnycklar.

Innan jag gick ned såg jag mig om för att se så att jag inte glömt något. När allt verkade vara med gick jag ned för trappan. Justin väntade vid ytterdörren med blicken fastklistrad i sin telefon. Precis när han såg upp på mig vibrerade min telefon i handen. Justin hade twittrat.

 

@justinbieber: Grammys tonight with my lovley wife, kids and my beliebers.

 

Jag klickade mig in på min twitterprofil och gick och satte mig i bilen. Jag mumlade ett lågt “tack” till Justin gör att han höll uppe dörren. Jag läste lite tweets som fans skrivit och log. Jag läste vad de svarat på Justins tweet och svarade på några. Sedan bestämde jag för att skriva om kvällens gala jag också och knappade in en snabbt tweet. Justins telefon plingade till. När han låst upp harklade han sig och läste högt.

“@itsAlexB: me and my man on our way to Grammys, our kids are already there and fans are waiting. Excited.”

“Visst ska det bli kul?” undrade jag drygt.

“Härmapa. Varför härmar du mig?”

“Får jag inte twittra eller?” snäste jag.

“Jo, men du behöver ju inte kopiera mina tweets.” spottade han.

Nu blev jag arg. “Vadå kopiera dina tweets? Jag kopierade aldrig din tweet.”

“Nej, inte helt, men nästan.” Justin lade undan sin telefon och såg ut genom fönstret.

Vad fan. “Är du sur nu eller?” Scooter som verkade ha lagt märket till vårt lilla tjafs såg strängt på oss.

“Lägg av. Båda två. Bete er som vuxna nu och sluta bråka över sådana onödiga saker som en tweet.” Han hade rätt. Det var onödigt. Men jag tänkte inte säga något. Det var Justin som överreagerade.

“Du har rätt Scooter. Ta bort din tweet som du snodde av mig nu Lex.” Jag vände mig om för att se på Justin så snabbt och kraftigt att jag nästan bröt nacken.

“Vad sa du? Nej jag tänker inte ta bort den, sluta överreagera Justin.” spottade jag.

“Haha, jag skojar älskling. Jag driver med dig. Du skulle bara sett din min. Haha, så jävla ful du är när du är sur.” skrattade Justin och såg på mig.

“Du. Är. Ful. Hela. Tiden.” informerade jag honom och log ett fejkat leende.

“Du hade inte gift dig med mig om du tyckte jag var ful.” käftade Justin emot med självsäkerhet.

“Jo, jag gifte mig med dig bara för du har pengar.” Jag blinkade åt Justin och han blev stum. När han inte reagerade på ett tag var jag tvungen att bekräfta att jag drev. “Du vet att jag drev älskling, eller hur?”

“Jag fattade det.” Justin log och lutade sig mot mig för att pussa mig på pannan.

“Ni två är nog det konstigaste paret jag vet.” skrattade Scooter.

“Jag tar det som något positivt.”

“Jag håller med Justin. Konstigt är bra.”

“I måttlig mängd, ja.” sade Scooter allvarligt. Vi nickade och skrattade alla tre.

Min mobil vibrerade plötsligt i handen. Ett sms hade trillat in. Jag läste smset min svärmor skickat till mig.

”Pattie smsade nyss att de har anlänt till arenan.” berättade jag för Justin samtidigt som jag åter lade ner min mobil i den lilla kuvertväskan där den egentligen skulle befinna sig.

”Vad bra.” log Justin och kramade om min hand.

Barnen hade åkt några minuter innan oss till arenan tillsammans med Pattie, eftersom att de tillsammans med henne skulle se på galan från en loge, backstage. Jag kände mig säkrare med att de befann sig i ett rum fyllt av leksaker, mat och filmer än att yra omkring tillsammans med mig och Justin i en fullsatt arena. Galan skulle vilket som inte vara intressant för de, så de skulle inte kunna hålla sig länge innan rastlösheten skulle växa fram.

”Kommer du orka dansa?” frågade Justin mig med stora ögon.

”Ja, varför skulle jag inte det?” svarade jag. Det var självklart att jag skulle dansa under kvällens uppträdande. Justin hade nyligen släppt en singel som vi skulle uppträda till det första vi gjorde under kvällen.

”Du somnade inte direkt tidigt igår, och du vaknade inte sent.” påminde han mig med ett höjt ögonbryn, varpå han fuktade sina läppar.

 

He should be me | via Tumblr

 

Jag viftade med handen, ”Äh. Sömn är överskattat.”

Han fnös till, ”Vadå överskattat? Sömn är det bästa som finns.”

”Så du säger att det inte finns något bättre än sömn?” frågade jag honom, flinandes.

”Ja.”

”Så mina kyssar, mat, att uppträda, umgås med våra barn, träna, dricka, ha sex… inget av det är bättre tidsfördriv än sömn?”

Justin såg hastigt på mig. ”Wow, nu missförstod du mig… sömn må vara bra, men allt det du nyss sa är tusen gånger bättre.”

Ett nöjt leende spred sig på mina läppar. ”Jo, tack, jag vet.”

Han böjde sig fram för att placera en fjäderlätt kyss på mina läppar. Gladeligen besvarade jag den, men den hann inte utvecklas till något mer förrän bilen stannade och chauffören harklade sig i framsätet på limousinen.

”Vi är framme, Mrs och Mr. Bieber.”

Dörren vid Justin öppnades långsamt upp och en våg av skrik mötte oss. Justin klev ut ur bilen före mig, men var noggrann med att vänta precis utanför. När även jag hade klivit ur tog han tag i min hand och började gå. Blixtrarna var så starka att de nästan bländade mig. Mitt synfält blev snart suddigt och Justin var nästan som en hund, vars uppgift var att leda en blind.

Efter några meters promenad stannade vi äntligen, framför en pappersvägg med ett flertal upprepande tryck. Vi vred på oss så att vi stod riktade mot kamerorna, som alla skrek efter vår uppmärksamhet.

”Le.” påminde Justin mig och jag kom på mig själv med att stå med sammanpressade läppar.

Nickandes pressade jag fram ett brett leende, och försökte så gott jag kunde se in i alla kameror vilket var omöjligt med tanke på blixtrarna. Jag förstod inte hur Justin fortfarande kunde se. I ögonvrån såg jag hur han vred på sitt huvud för att se på mig, så jag följde hans exempel.

Hans hasselnötsbruna ögon såg djupt in i mina och för en sekund kändes det som om vi var ensamma. Dock så varade inte ögonblicket alls så långt som jag hade hoppats. En vakt kom upp bakom oss och väste att vi var tvungna att fortsätta gå, så det var det vi gjorde.

Vid ingången till arenan blev vi bemötta av en stor man, klädd i svarta kläder som informerade oss om att vi inte skulle gå in i arenan eftersom att vi skulle uppträda. Tillsammans med honom gick vi in genom en stor betongdörr, som ledde till en lång korridor. Ljudet från mina klackar ekade mellan de tomma väggarna när vi började gå.

Det kändes som om korridoren aldrig skulle ta slut, när den väl gjorde det.

”Här.” brummade vakten och föste in oss i en loge där Scooter, Dan och alla dansare satt. Dansarna var redan iförda sina scenkläder med tanke på att de hade befunnit sig här mycket längre än vad jag och Justin hade.

”Byt om.” beordrade Scooter oss och nickade mot två galgar där våra scenkläder hängde.

Lydigt gick vi fram till galgarna och tog med oss de in till rummet bredvid. När dörren slogs igen bakom oss klev vi snabbt ur våra kläder, så att vi båda stod enbart iförda i underkläder.

”Jag vill så gärna slita av dig de där sexiga underkläderna här och nu…” viskade Justin förföriskt och tog ett steg närmre mig. När hans hand snuddade vid min höft krävdes det inte lång tid innan gåshuden uppenbarade sig över hela min kropp.

Han drog sin hand upp och ner över ryggen på mig samtidigt som han varsamt placerade kyss efter kyss över halsen på mig. Ett lågt stön lämnade min strupe, och även fast jag egentligen ville fortsätta visste jag innerst inne att vi inte kunde.

”Justin…” flämtade jag. ”Vi måste… måste… byta om.”

Han rätade på sig. ”Jaså?”

Jag svalde hårt och blinkade ett par gånger för att sansa mig. ”Ja. Alla väntar ju på oss och vi ska upp på scen snart.”

”Okej. Men ikväll…” flinade Justin överlägset.

Jag himlade med ögonen och gick fram till mina kläder för att sätta på mig dem. Väl påklädda båda två lämnade vi omklädningsrummet. Logen som vi först hade kommit in i var nu nästintill tom. Carlena, J.D och Scooter var de enda som fortfarande satt kvar i rummet.

”Äntligen.” suckade J.D.

”Vad höll ni på med där inne egentligen?” flinade Carlena och vickade på ögonbrynen.

”Sak samma. Kom igen nu, vi måste gå.” berättade Scooter strängt och reste sig upp. Justin himlade med ögonen åt Scoots bossighet, men gjorde som han sade.

Vägen tillbaka mot arenan från logen gick betydligt mycket snabbare än vägen till logen. Arbetare sprang stressat fram och tillbaka bakom scenen. Det irriterade mig en aning. Varje gång man skulle uppträda så var arbetarna alltid lika stressade. Om man inte kunde se till att allt var perfekt när showen skulle starta kanske man skulle överväga att byta jobb. Prokrastinering var inte ett alternativ om man valde att arbeta backstage.

”Alex? Ni ska upp nu!” ropade Scooter irriterat till mig.

Jag småjoggade upp för den lilla rampen för att ansluta mig till mina arbetskamrater. Ute på scenen stod värden och drog några skämt, vilket även det irriterade mig. Varför var alltid programledare tvungna till att dra ut på precis allting?

”… Justin Bieber!” skrek en röst ute i arenan och alla började applådera.

”Kom igen!” väste Elysandra i örat på mig.

Hela hopen med dansare satte av ut mot dansgolvet som var mörkbelagt. Justin befann sig under scenen, då han skulle komma upp genom golvet.

Ett svagt ljus började lysa ovanför oss och meddelade att det var dags. Justin började hissas upp och musiken satte igång i högtalarna. Vid min sida stod John som lågt mumlade siffror. När han kommit till sex började jag dansa, precis som resten av dansarna gjorde.

Det tog ett tag innan jag kom in i rytmen, men när jag väl gjorde det försvann allt. Publiken, Justin, musiken, dansarna runtom mig. Jag var helt ensam. Inte ett enda bekymmer i världen berörde mig. Alla tankar som hade cirkulerat i huvudet på mig under dagen försvann. Min kropp gjorde det den skulle och mina känslor speglades i dansen. Jag glömde bort allt, nästan mitt namn, under tiden jag dansade. Det var konstigt hur en fysisk aktivitet kunde påverka mig så mycket psykiskt.

Innan jag visste ordet av så upphörde musiken och byttes ut mot applåder. Precis som efter varje show bockade jag innan jag sprang av scenen tillsammans med resten av gänget. När alla befann sig backstage började vi applådera för att berömma varenda en av oss för en bra show.

Justin kom fram till mig och slingrade sina armar kring min kropp. ”Du var helt magisk, älskling.”

”Då ska jag inte ens nämna hur bra du var.”

Han skrattade och kysste mig hårt på pannan. Vi kramade om alla dansare, inklusive Scooter innan vi började gå tillbaka mot logen då vi var tvungna att duscha av våra svettiga kroppar. Hand i hand tog vi oss förbi kändisar av olika slag, stora lådor med material och strålkastare. I samma stund som vi skulle svänga av för att börja gå igenom den oändliga korridoren ropade en stark röst på oss.

Samtidigt vred vi på våra huvuden endast för att se Pattie komma rusandes mot oss med rödsprängda ögon och mascara smetad runt ögonen. Jag rynkade pannan. Varför såg hon så upprörd ut?

”Mamma? Vad är det?” undrade Justin oroligt och kramade hårdare om min hand.

”Det var inte meningen. Ja… jag trodde han jobbade här!” skrek hon förskräckt.

”Pattie, lugna ner dig och berätta för oss varför du är så upprörd.” försökte jag lugna henne.

Hon skakade på huvudet. ”Jag… jag är så ledsen. Om jag visste… förlåt!”

Justin spände käken. ”Mamma. Berätta för oss vad som har hänt. Nu.

Pattie såg upp på oss med panikslagna ögon. ”Han är borta. Vi har finkammat hela arenan.”

Oron bubblade upp inom mig. ”Vem? Vem är borta? Avas gossedjur? Vi kan köpa ett nytt, det-”

”Nej.” avbröt hon mig hektiskt. ”Han tog honom och nu är han borta. Oliver är borta.”


Det ni alla har väntat på. Något spännande! Den som väntar på något gott... Vad tror ni har hänt? Vem tror ni har "tagit" Oliver? Tror ni ens att han är kidnappad? Och kommer de hitta honom isånafall?
 Vi kämpade - precis som med alla andra kapitel - med detta kapitel, så vi skulle verkligen uppskatta om ni tog er tiden till att kommentera. Puss. / E & L.


Kommentarer

Halloj skriver:

Jag älskar verkligen hur ni får mig att glöma allt runt mig och bara leva i Alex och Justins värld. Det är underbart. Älskar att det blir spännande nu när de har vart lungt ett tag. Älskar dock det lugna också men det passade perfekt med något spännande nu. Ni är grymma på att veta när saker och ting ska hända. Fortästt såhääär tjejer ni är galet bra.

Datum: 2014-05-11 - Tid: 22:21:21 -


Anonym skriver:

Oh my gosh vad spännande!!! Superbra och en riktigt bra cliffhanger!!

Datum: 2014-05-11 - Tid: 22:24:46 -


matilda skriver:

Ni är så sjukt duktig jag älskar varje kapitel och det är så underbart att läsa er novell!!! Allt är bra handlingen är super och det är jättekul att ni skriver en novell nu när dom är föräldrar. Förstår att det är jobbigt att skriva ibland men jag lovar er alla älskar det ni skiver!! <3<3 pussar ni är bäst

Datum: 2014-05-11 - Tid: 22:35:10 -


Linnea! skriver:

Jag gissar på att den där mannen som kidnappade oliver var han på bröllopet också :) han som oliver snackade med, eller var det på bröllopet förresten? Jag tror det var det, kommer inte ihåg haha 😂 sjukt bra kapitel i alla fall, eran novell är den bäääästa

Datum: 2014-05-11 - Tid: 22:39:43 - URL: http://Nattstad.se/stinamariaa


Anonym skriver:

Alltså omg!!! Ni är så sjukt duktiga att jag får panik! Det är ju sååå bra! :D Vill ha meeer nuu typ! ;)

Datum: 2014-05-11 - Tid: 22:40:11 -


Olivia skriver:

Superbra som alltid! ! <3

Datum: 2014-05-11 - Tid: 22:41:50 -


jenny skriver:

Bra kapitel! Var dock väldigt uppenbart att någon av barnen skulle "försvinna" under kvällen. Tycker händelsen borde ha handlat om Alex och Justin istället för deras barn.

Datum: 2014-05-11 - Tid: 23:30:19 -


Amanda skriver:

SÅÅÅ BRA

Datum: 2014-05-11 - Tid: 23:32:02 -


Oline skriver:

Sådan cliff! Det är jättebra :) <3

Datum: 2014-05-11 - Tid: 23:37:00 -


Anonym skriver:

Ni är bara för bra😀

Datum: 2014-05-11 - Tid: 23:47:11 -


Emelie skriver:

jätte bra!! :)
åhh, det är säkert han gubben som pratade med Oliver en gång innan som har tagit honom D:

Datum: 2014-05-11 - Tid: 23:53:32 -


Anonym skriver:

Kapitlet var jätte bra som vanligt❤️ Jag tror att de e typ nick (han som var avundsjuk att justin fick alex) eller kanske nån annan....

Datum: 2014-05-12 - Tid: 00:34:39 -


Frida skriver:

Åbergs så bra! Älska drama 😊

Datum: 2014-05-12 - Tid: 06:10:00 -


Anonym skriver:

Jag orkar inte, så himla sjukt bra!!
Där i slutet..dog!!
Perfekt kapitel! :)

Datum: 2014-05-12 - Tid: 08:20:51 -


Frida skriver:

Jag är verkligen säämst på att kommentera, ska bättra mig för det förtjänar ni verkligen! Så sjuuukt bra att man aldrig vill sluta läsa! :D

Datum: 2014-05-12 - Tid: 10:52:45 -


Hanna skriver:

Aaasbraaaaa jag orkar inte

Datum: 2014-05-12 - Tid: 15:58:38 -


Anonym skriver:

Meeer!!

Datum: 2014-05-12 - Tid: 16:14:49 -


Hanna skriver:

Jätte bra! Tycker att det är jätte bra att ni fortfarande har kvar 'vänskapen' mellan Alex och Justin, så som de var i förra novellen.
Tror att den här mannen som pratade med Oliver på Alex och Justins födelsedag har nånting med det här att göra...

Datum: 2014-05-12 - Tid: 16:15:44 -


Anonym skriver:

OMG TÄNK OM DET ÄR TYP ERIC OMG

Datum: 2014-05-12 - Tid: 16:50:07 -


Anonym skriver:

Omg, ni är så bra!! Började läsa denna novellen (första delen) för några dagar sedan och har nu läst ut den och läst de kapitel som är på andra delen! Och ni är så gryma <3

Datum: 2014-05-12 - Tid: 17:01:21 -


Anonym skriver:

Omg! Vilket oväntat slut hahah, var inte berädd. Jag tror det är Victor...som hämnd för allt..? Men en fråga bara som inte riktigt har med slutet att göra hehe; kan Ollie och Ava svenska? Undrar eftersom det är ju ändå deras modersmål :) för övrigt, grymt kapitel (som vanligt då) längtar till nästa så grovt just nu! ^-^

Datum: 2014-05-12 - Tid: 19:37:57 -


Elina skriver:

JAG OCH ALLA ANDRA VILL HA MER MER MER MER MER MER MER MER MER MER MER!!!!!!!! så underbart bra!!!!

Datum: 2014-05-12 - Tid: 22:43:01 -


Sofie skriver:

Skitbra kapitel! Jag tycker dock att det är lite jobbigt när de blir sura på varandra för småsaker.. Alltså när de blir sura, för det känns så lättirriterat på något sätt, men när de skämtar med varandra är det bara gulligt!
Hoppas ni förstår att det bara är konstruktiv kritik (eller vad fan det heter), en liten detalj som skulle göra den annars helt underbara novellen snäppet bättre, ur mina ögon åtminstone :)

Datum: 2014-05-12 - Tid: 23:19:30 -


Jeanett skriver:

Helt fantastiskt kapitel! Sjukt spännande och nervpirrande! Längtar sjukt mycket till fortsättningen :) <3

Datum: 2014-05-13 - Tid: 10:13:27 - URL: http://nattstad.se/nuttansv%C3%A4rld


camilla skriver:

Nemen herreeeguuudd!! Vad gör du männska!? Du kan INTE SLUTA DÄÄÄR meeen ååååååååååååååå......för bra för att vara sant!! <3<3

Datum: 2014-05-13 - Tid: 16:14:17 -


Anonym skriver:

Omgomgomg O.O
Perfekt

Datum: 2014-05-13 - Tid: 17:32:33 -


Elsa skriver:

Perfekt kapitel som vanligt!

Datum: 2014-05-14 - Tid: 20:06:58 -


Josefine skriver:

Antar att det är samma person Alex hittade tillsammans med Olivier framför deras hus på deras bröllop! Omg, i need more!!!

Datum: 2014-05-15 - Tid: 23:20:00 -


Emelie skriver:

srsly detta är perfektion<3

Datum: 2014-05-18 - Tid: 11:19:30 - URL: http://storytimess.blogg.se


Becca skriver:

Åååååh, sötaste Ollie. Tror det är mannen som Oliver pratade med efter bröllopet, i kapitel 2. Fyyy, mitt hjärta värker nu. Jag vill inte. Låt mig gråta.

Precis som alla andra kapitel är det här helt perfekt. Har inte ens ord för hur perfekt det är. Vill bara hoppa och skrika och lägga mig på golvet och gråta samtidigt. Too much perfection. Det här är definitionen av perfektion. Seriously.

Älskar cliffhangern. Jag är en sådan person som älskar cliffhangers i alla slag. Jag älskar att skriva dem, jag älskar att läsa dem. Det gör det hela såååå spännande och får en att vilja läsa mer mer mer. Dock vill jag alltid ha mer av era kapitel, cliffhanger eller inte. Vill aldrig att de ska ta slut, dock är det nog bra för annars hade jag ju aldrig kommit ifrån, haha.

Älskar Justins förföriska kommentarer som kommer fram lite nu och då. “och sedan kan vi fortsätta leka på den exakta platsen Ava sitter på nu.” Liksom ge mig honom så jag kan slicka honom från topp till tå och sedan göra saker med honom hela natten. Oj. Fast det är typ så jag känner ;)

Skämt åsido (eller?), kan knappt bärga mig efter att få kommentera nästa kapitel då jag har 3847447 saker att säga . Inte riktigt, men ni fattar.

Puss och kram

Datum: 2014-05-24 - Tid: 22:53:32 - URL: http://bieberheaven.blogg.se


Lisa skriver:

Jag tror att det är Viktor

Datum: 2014-05-25 - Tid: 22:26:28 -


Ditt namn:

E-post: (privat)

URL:

Din kommentar:




Trackback