4 - Forgive and forget.

Jag skakade på huvudet och klickade på Patties namn, varpå jag lyfte mobilen till mitt öra. Skakandes på huvudet tog Justin tag i sin tallrik, samt bestick och reste sig upp. ”Jag äter i sovrummet.”

Med halvöppen mun såg jag efter honom med inget annat än skuldkänslor inom mig. Trots att Justin tydligt var arg kunde jag inte lägga på. Vi får lösa det sen, tänkte jag bestämt.

”Alex! Hej!” hälsade Pattie glatt.

Jag svalde klumpen i min hals. ”Hej Pattie.” 

 
Jag slog mig ner på den obäddade sängen och såg mig omkring i rummet. Städerskan hade redan varit inne här och packat ner alla våra kläder eftersom att vi skulle resa hem idag. Hem till våra barn.
 När jag hade somnat igår kväll så hade Justin legat bredvid mig, men jag hade vaknat upp ensam. En konstig känsla hade satt av inom mig i samband med att jag fick gråten i halsen. Dock så fick jag skylla mig själv på sätt och vis. Det jag hade gjort var dubbelmoral. Själv så hade jag blivit sur på Justin när han hade struntat i mig första morgonen här, men gjorde sedan samma sak några dagar senare.
 Bitandes på min underläpp reste jag mig upp ur sängen för att lämna sovrummet. Ute i vardagsrummet kunde jag höra teven stå på.
”Justin?” ropade jag lågt och klev in i rummet, där jag fann soffan orörd. Suckandes vände jag på klacken och gick istället in i köket där en odiskad tallrik stod placerad på köksön. Vart kunde han ha tagit vägen?
”Justin?” denna gång ropade jag högre. Om han befann sig i huset kunde han omöjligt missa mitt rop.
Men jag fick inget annat än tystnad till svar. Irritationen grodde inom mig och med stora steg gick jag ut på baksidan där jag fann Justin, tränandes med Patrick.
”Fem till Justin!” skrek Patrick till Justin som med koncentrerat och svettigt ansikte kämpade med de sista fem armhävningarna.
Lättat andades jag ut. ”Här är ni.” sade jag för att tillkännage min närvaro.
Patrick såg på mig och sken genast upp i ett leende. ”Alex! Hej.”
”Vad gör ni?” frågade jag och tog några steg närmre för att få kontakt med Justin också.
”Tränar.” svarade Justin monotomt, varpå han klunkade i sig lite vatten.
Himlandes med ögonen nickade jag. ”Jag kan se det. Men… varför? Vi är här på semester.”
Justin reste sig upp. ”Jag hade lust.”
”Är han arg?” frågade jag Patrick på svenska, så att Justin inte skulle förstå vad det var vi talade om.
”Nej, arg är han inte. Han är kanske lite ledsen över att ni bråkade.”
”Jag förstår det, känslan är densamma hos mig.” suckade jag och såg nedstämt på Justin som såg ner på sina händer.
”Kan ni sluta prata svenska? Jag gillar inte att ni talar ett språk jag inte förstår framför mig.” harklade Justin sig och såg mig för första gången i ögonen.
Leendes nickade jag. ”Självklart.”
Han log till svars. ”Tack.”
Justin återvände till sin träning som om det inte fanns något som behövde redas ut vilket gjorde mig ledsen. Han hade inte sett på mig på hela morgonen förutom när han sade tack. Jag tog ett djupt andetag och vände mig om och gick mot stranden för att inte få ett vredesutbrott framför Patrick.
Jag återvände till att boxa på kuddarna Patrick höll framför mig. Diskret följde jag Alex med blicken när hon gick ner mot stranden. Jag var fortfarande sur på henne för igår och jag visste att hon kom ut hit för att snacka med mig. Kanske till och med be om ursäkt, men jag var mitt uppe i en träning och jag ville inte sluta bara för att prata. Jag behövde få ut ilskan på annat sätt och att slå på kuddarna Patrick höll framför mig var det perfekta sättet.
”Justin, mannen. Lugna dig.” Patrick tog några steg bakåt för att få min uppmärksamhet.
”Vad är det?” spottade jag ur mig.
Patrick suckade och nickade mot stranden där Alex satt. ”Ni borde kanske prata, det hjälper inte att du står här och slår skiten ur dessa boxningskuddar.”
”Jag..”
Patrick höll upp ett finger och avbröt mig, ”Säg inte att det inte är därför du står här och tränar röven av dig, för både jag och du vet att det är så. Du är ledsen eller arg för att ni bråkade, fine, men se till att lösa det. Det verkade i alla fall som om Alexandra ville det och hon sa att hon var ledsen över att ni hade bråkat.”
”Jag förstod den delen.” mumlade jag och såg mot Alex håll. Hon satt ner i sanden och kastade något, som jag antog var stenar, i vattnet.
”Bra att du börjar lära dig svenska, det börjar bli väldigt uttröttande att behöva översätta allt till dig när vi är i Sverige och träffar icke engelskpratande människor.”
Jag såg på Patrick där han hånlog mot mig, ”Whatever.” mumlade jag och slängde av mig boxningshandskarna för att sedan gå den vägen Alex hade gått ner mot stranden.
Jag var sur på henne för igår men också sur på mig själv för att jag var en jävla idiot mot henne precis. Jag borde ha pratat med henne åtminstone, eller väckt henne när jag vaknat och löst problemet. Men jag ville att hon skulle komma till mig och be om ursäkt, eftersom det var hon som sårade mig när hon sa att hon ångrade att vi hade gift oss. Jag hade aldrig, hur ilsken jag än var, kunnat säga att jag ångrar vårt äktenskap. Aldrig. Det fanns inte på kartan hos mig, ett liv utan Alex.
När jag nådde min fru, satte jag mig bredvid henne på stranden, med en halvmeter mellan oss utan att säga ett ord. Hon fortsatte att kasta sten i vattnet. Jag kollade bara ut mot horisonten och det glittrande vattnet. Solen stod högt på himlen och jag kände hur den stekte. Tur att jag inte hade något på mig förutom badshorts så att jag inte skulle få en sådan där ful bondebränna.
Jag sneglade mot Alexandra men hon verkade inte vilja bryta tystnaden. Jag antog att jag då fick göra det. Jag sträckte mig efter hennes hand som vilade på hennes lår och kramade om den.
”Förlåt för att jag var ett svin innan. Jag borde inte ha betett mig så barnsligt. Jag borde ha pausat träningen och pratat med dig om vad som hände igår.” Jag tog hennes hand i min och kysste hennes knogar en i taget. Alex slöt ögonen för några sekunder innan hon såg upp på mig.
 
JAWLINE ON POINT
"Im sorry."

”Jag var själv inte så mycket bättre igår kväll. Jag förstår inte varför du blev så sur över att jag ville prata med barnen bara.”
Jag himlade med ögonen, “Du verkar ju uppenbarligen inte förstå vad problemet är. Du sa att du ångrade vårt äktenskap Alexandra. Det var det som sårade mig, visst, att du ville prata med barnen blev jag irriterad över eftersom du hela tiden pratar med de. Vi är här på smekmånad, mamma tar hand om de. Slappna av lite.” Alex suckade, därefter vände hon blicken mot mig.
“Justin, det är mina barn så vad förväntar du dig? Såklart jag är orolig och vill prata med de.”
Ilskan från igår började bubbla upp till ytan igen. Hon förstod verkligen inte. “Jag sa ju att det inte ens var det det handlade om. Du ångrade vårt äktenskap, Alex. Fattar du vilka tankar jag tänkte hela natten eller?” spottade jag ur mig och reste mig upp innan jag snabbt gick tillbaka in till huset.
Eftersom jag för endast några minuter sedan tränat och svettats så var att hoppa in i duschen var ett faktum. Sedan vill jag låta det varma vattnet lugna ner mig och skölja bort min ilska så jag drog ned mina shorts och kalsoner hastigt innan jag steg in i det alldeles för stora duschområdet.
Det tog ett tag innan vattnet blev varmt men att få svalka sig lite innan spelade inte mig någon större roll. Det som spelade roll var om Alex fortfarande ville vara gift med mig eller inte. Det kändes som att hon verkligen menade det hon sa, men varför skulle hon då gå med på att gifta sig? För pengarna, kanske? Fast Alex hade ju pengar, så det kan inte vara det.
Jag stod ett tag och funderade när jag hörde dörren till duschen glida åt sidan och sedan två armar som slingrade sig runt min midja. Hon placerade sitt huvud mot min axel och lämnade en kyss där.
“Jag menade inte när jag sade att jag ångrade det. Jag skulle aldrig i hela mitt liv ångra det. Du gör mig hel Justin. Jag skulle aldrig ångra mitt liv med dig. Du vet att jag hade offrat livet för dig alla dagar på året.”
Jag slappnade av en aning och vände mig om så att jag kunde se på henne. Några tårar lämnade hennes ögon och gled ner över hennes rosenröda kinder. “Jag älskar dig så det gör ont, Justin.” snyftade hon.
Just då insåg jag, att vi var menade för varandra. Vi var starka och oskiljbara. Det var jag och Alex mot världen och det kunde ingen ändra på. Inte ens vi själva, för det var så Gud hade bestämt.
Jag placerade mina händer på hennes kinder och med tummarna strök jag bort tårarna som föll. “Jag älskade dig igår, jag älskar dig idag, jag kommer att älska dig imorgon och jag kommer att älska dig för alltid.” andades jag innan jag raderade avståndet mellan våra läppar.
En explosion av känslor fyllda med passion och kärlek exploderade kring oss. Alex slickade mig lätt på underläppen och jag gav henne tillgång till min mun. Hennes händer vandrade upp till min nacke och hon tryckte oss närmre varandra. Om det ens var möjligt.
Med ena handen på hennes kind lät jag den andra falla ner till hennes lår. Jag särade på hennes ben lite lätt och stack sedan in handen för att kunna massera hennes kön. När Alex fattade vinken så lät hon hennes händer falla till min heligaste del där hon utan att tveka fattade tag i den och började dra sin hand upp och ner.
När jag kände mig redo vände jag henne om med bakdelen mot mig. Hon böjde överkroppen framlänges och särade på benen.
“Justin, NU!” kved hon när jag förberedde mig för vad som skulle hända.
“Jag vill leka med dig lite baby.” Jag drog mitt ollon upp och ned för hennes öpping, som för att tortera henne en aning. Fram och tillbaka, upp och ned, väldigt sakta.
“JUSTIN!” skrek Alex.
“Du älskar mig ändå baby.” log jag innan jag trängde in i henne.
 Några timmar senare satt vi i bilen, på väg till flygplatsen för att lämna Hawaii och återvända till Los Angeles. Justin höll mig hårt i handen samtidigt som han smsade Pattie om att vi skulle lyfta om bara några minuter.
“När börjar repetitionerna?” frågade jag Justin nyfiket.
“Nästa vecka någon gång… jag är inte säker när. Vi får fråga Scooter.” tyckte han och nickade.
“Okej.” log jag. “När var galan?”
“I övermorgon tror jag.”
 Jag svarade inte utan log bara mot honom. Motorn till bilen slutade brumma och jag såg ut genom fönstret endast för att konstatera att vi var framme vid planet.
“Gå ut.” Justin puffade till mig i sidan med sin armbåge. Precis som han hade begärt så knäppte jag upp mitt bälte och klev ut ur bilen.
“Dude.” yttrade Patrick efter att både Alex och jag klivit ur bilen.
Både jag och Alex såg på honom, eftersom att det var omöjligt att tyda vem det var han tilltalade. Skrattandes nickade Patrick mot mig, som genast blev nyfiken.
”Jag har gjort upp ett schema för oss som vi ska använda oss av nu när vi ska ut på turné igen. Jag kan visa det för dig på planet om du vill?” berättade Patrick innan han började gå upp för trappan som ledde in till vårt plan.
”Det låter jätte bra.”
”Jag då?” undrade Alex nyfiket och såg på Patrick med höjda ögonbryn.
Han skrattade, ”Oroa dig inte, Alex, jag har fixat ett schema för dig med.” log han.
Hon andades lättat ut, ”Bra. Jag vill hålla formen.”
”Du är perfekt som du är.” försäkrade jag henne, varpå jag placerade en mjuk kyss på hennes tinning.
”Då ska jag inte ens börja med hur perfekt du är.” skakade hon på huvudet.  
Hand i hand klev vi in i flygplanet där Patrick samt våra alla vakter väntade på oss. Men istället för att slå oss ner tillsammans med dem gick vi bort till hörnet av rummet där det fanns två stolar placerade bredvid varandra bakom ett stort bord i någon träsort.
”Ska de bli skönt?” viskade jag när vi hade slagit oss ner.
”Vadå?” undrade Alex samtidigt som hon knäppte fast sitt säkerhetsbälte.
”Att komma hem, till ungarna, så som du har oroat dig.” konstaterade jag hånfullt.
Hon flätade samman våra fingrar. ”Det ska bli underbart att komma hem överhuvudtaget.”
Jag instämde. Att vara borta från barnen, allt jobb – verkligheten i fråga var skönt men det fanns ingen skönare känsla än att komma hem. Mitt och Alex hem var min fristad. Där kunde jag göra allt utan att bry mig om en enda sak i hela världen. När jag var hemma fanns bara familjen i mina tankar. Allt annat sköt jag undan till när jag gick ut.
”Jag har saknat dem så mycket…” suckade Alex och lutade sitt huvud mot min axel.

”Vi är hemma!” ropade Alex högt när vi trädde in i hallen. Hon skrek så pass högt att det inte skulle förvåna mig ifall grannen hörde, inte ens ifall grannens granne till vår granne hörde.
 Sekunden efter att Alex hade yttrat sin mening så hörde vi snabba steg röra sig mot oss. Det lät som en hjord med bebis elefanter som kom springandes, men det visade sig vara Oliver med Ava, Lily och Lilys lillebror Oscar i släptåg.
”Mamma!” utbrast Ollie överlyckligt och slängde sig i famnen på Alex.
Eftersom att Ollie var upptagen steg jag fram till barnaskaran som såg på oss med stora ögon och lyfte upp min dotter, som med tindrande ögon slog sina små händer om kinderna på mig.
”Hej, min lilla prinsessa.”
”Pappa.” jollrade hon överlyckligt och slängde huvudet bakåt så att hennes mörka hår gled av hennes bara axlar. Leendes kysste jag henne över hela ansiktet  innan jag räckte över henne till Alex för att istället hälsa på Ollie.
”Hur mår min favorit kille då?” undrade jag glatt och drog med handen över Ollies ljusa hår.
”Lily och jag har bakat, sen kollade vi på Ninja Turtles. Efter det badade vi! Farmor gör pip pip!” berättade han entusiastiskt. Jag nickade intresserat. Pip pip var Ollies egna ord för kyckling.
”Ska vi gå in till farmor?” frågade jag och såg på människorna runt omkring mig, som alla nickade.
 Ollie krånglade sig ur min famn för att kunna springa iväg med Lily till köket, före mig, Alex, Ava och Oscar. Väl inne i vårt överdrivet stora kök slogs vi av en underbar doft.
”Hej mamma.” hälsade jag och gick fram till henne.
”Åh! Hej på dig du.” log hon till svars.  
Alex log mjukt mot Pattie, men valde att inte säga något. Istället såg hon sig omkring i sitt hus innan hon släppte ned Ava och lämnade sedan köket för att gå upp till övervåningen. Mamma såg på mig med en bekymmerrynka mellan ögonen.
”Har ni bråkat?”
”Nej”, skakade jag på huvudet men ångrade mig snabbt, ”eller jo. Men vi har löst det nu.”
”Varför verkar Alex vara så nedstämd då?” fortsatte min mamma att fråga.
Jag vilade min blick på barnen som lekte på vardagsrumsgolvet med färgglada klossar. ”Hon är väl bara trött, antar jag.”
Mamma nickade, ”Du har antagligen rätt. Gå och packa upp du med Alex, det är mat om en kvart.”
 Jag kände mig panikslagen när jag sköljde mitt ansikte med iskallt vatten. Förmodligen berodde det på att jag hade valt för låg temperatur, men det var ändå något annat som kändes fel.
Jag tog tag i en handduk som jag torkade mitt ansikte med. Hur många gånger jag än hade tvättat ansiktet och borstat tänderna under de senaste fem minuterna så försvann inte den obehagliga känslan inom mig. Jag slog mig ner på huk och öppnade upp det lilla skåpet som fanns under handfatet för att finna vår medicinlåda. När jag väl såg den gröna metallådan plockade jag ut den och ställde ner den på handfatet. Lika snabbt som jag hade hittat lådan var den öppnad. Längst ner i lådan fann jag förpackningen med aspirin som jag hastigt slet upp. När två tabletter låg vilandes i handflatan på mig fyllde jag ett glas, som vi alltid hade ståendes på handfatet, med vatten. Tabletterna svalde jag lika enkelt som jag räknade till 1, 2, 3.
”Vad gör du?” frågade Justin och såg storögt på mig i den stora spegeln som täckte badrumsväggen.
 
Reckless and clumsy. | via Tumblr
"What are you doing?"

“Jag vet inte. Jag känner mig konstig.”
Han tog ett steg in i rummet och tillät sina fingertoppar att röra vid min höft. ”Har det hänt något?”
 ”Nej, det har inte hänt något. Jag är bara lite trött efter resan och jag har en obehaglig känsla.”
”Vad för känsla?”
“Jag vet inte riktigt. Jag fryser i alla fall, så jag behöver kläder.”
“Kom då.” sa Justin och ledde mig ut från badrummet.
Vi klev in i vårt onödigt stora sovrum. Justin tyckte att det var medelmåttigt, men för mig var detta stort som en lägenhet. Jag förstod inte hur han kunde tycka att sovrummet skulle vara stort. Det enda man gjorde där inne var att sova eller ha sex. Det var inget mer med det. Men ändå så hade han lyckats övertala mig till att ta det största rummet i hela huset till att bli vårt sovrum.
Jag frös så att jag skakade när jag tog av mig mina kläder för att i stället hoppa i min One Piece. Jag kände på min hud men den var varm. Varför frös jag så förbaskat mycket? Jag kanske höll på att bli sjuk.
“Kolla om jag har feber.” bad jag Justin när jag kom ut ur vår walk in closet. Han placerade en hand på min panna.
“Jävlar Alex du bränns!”
Även fast jag var trött och frusen så kände jag för att skämta, ”Så klart, jag är ju het.”
Ganska långt kapitel, så vi skulle verkligen uppskatta om alla tog sig tiden att slänga in en liten kommentar! Den behöver absolut inte vara lång! Vi älskar er, kommentera. / Ema och Liv!

Kommentarer

Hanna skriver:

Lika bra som vanligt. Ni är grymma tjejer! Keep up the good work :*

Datum: 2014-05-02 - Tid: 00:05:22 -


Oline skriver:

Är så nyfiken över vad det är med henne :o Så sjukt bra.

Datum: 2014-05-02 - Tid: 00:46:16 -


Anonym skriver:

Sjukt bra kapitel dock blandade ni med perspektiv under justins perspektiv då

Datum: 2014-05-02 - Tid: 00:57:58 -


Emelie skriver:

Sjukt bra! Skönt att dem äntligen har löst det *pust*. Men vafan händer med Alex!? Är hon sjuk? Gravid???
MEEEEEEEEEEEEEEEEEEER!

Datum: 2014-05-02 - Tid: 09:07:55 -


Anonym skriver:

Jättebra och spännande!!

Datum: 2014-05-02 - Tid: 09:42:49 -


Anonym skriver:

Älskar att justin och Alex fortfarande är sp barnsliga även när de har gift sig! Och ja tror att Alex är gravid 😱

Datum: 2014-05-02 - Tid: 09:51:50 -


Sofia skriver:

jättebra!!!

Datum: 2014-05-02 - Tid: 10:11:47 -


Anonym skriver:

Hatar när dem bråkar :(

Datum: 2014-05-02 - Tid: 10:53:12 -


Anonym skriver:

Perfect👌👏

Datum: 2014-05-02 - Tid: 11:40:51 -


Karolina skriver:

Skitbra!!

Datum: 2014-05-02 - Tid: 11:48:26 -


Emelie skriver:

Grymt bra !! :)

Datum: 2014-05-02 - Tid: 12:59:05 - URL: http://emelajzaan.blogg.se


Michelle skriver:

Jag älskar det :)

Datum: 2014-05-02 - Tid: 13:06:23 -


Anonym skriver:

riktigt grymt, känns äntligen som att ni ät tillbaks! xoxo

Datum: 2014-05-02 - Tid: 13:21:21 -


Anonym skriver:

Åhhh, alltid lika bra!!
Älskar verkligen dem tillsammans! Ni skriver som om det hade varit på riktigt! :)

Datum: 2014-05-02 - Tid: 14:25:09 -


Ellen skriver:

Jättebra kapitel :D

Datum: 2014-05-02 - Tid: 17:22:19 - URL: http://ellenjosefssons.blogg.se


Ylva skriver:

Är hon gravid?:O hahha eller kan man ens vara den när man har feber och illa mående?

Jätte bra kap😚

Datum: 2014-05-02 - Tid: 18:15:07 -


Anonym skriver:

HeJ tjejer ni 'r bäst och jag vill ha ett till kapitel när ni känner för det för ni är grymma kram

Datum: 2014-05-02 - Tid: 21:01:00 -


Camilla skriver:

Det är såå perfekt! Det var jäättee braaa!

Datum: 2014-05-03 - Tid: 08:28:20 -


FILIPPA skriver:

Grymt, som alltid! Önskar verkligen att Justin kunde hitta sin Alex i verkligheten;) Kram! <3

Datum: 2014-05-03 - Tid: 10:44:54 -


Anonym skriver:

Perfektion

Datum: 2014-05-03 - Tid: 16:49:46 -


Anonym skriver:

Kommer inte ihåg om jag kommenterat men vad gör det om jag skriver en gång till? Jag älskar som vanligt kapitlet . Ni är grymma tjejer :)

Datum: 2014-05-03 - Tid: 21:58:28 -


Anonym skriver:

ÅÅH! Sååå bra! Älskar att ni börjat å skriva igen!:D

Datum: 2014-05-04 - Tid: 23:12:56 -


Therese skriver:

Spänning på hög nivå här! Snälla ta inte allt för lång tid på er med nästa del! :)

Datum: 2014-05-05 - Tid: 09:12:01 -


Nathalie skriver:

OMG!! Så bra ❤️❤️

Datum: 2014-05-06 - Tid: 07:09:11 -


Becca skriver:

Alltså det gör ont i mig när Alex och Justin bråkar. Som det gör ont i dem. De har nässlat sig in i mitt hjärta och slagit sig ner där. Föralltid. Följer Lisa Olsson på bloglovin och varje gång jag ser en bild på henne tänker jag på Alex. Varje gång. Jag ser henne inte som Lisa utan som Alex.

Justin är bara för sexig. “Jag vill bara leka med dig baby.” HAN KAN FÅ LEKA MED MIG. What. Seriously tho, he's a sexy motherfucker. Anyway, älskar scenen med stort Ä. Fast jag älskar hela kapitlen. Men hade jag varit tvungen att välja favoritdel hade jag valt sexdelen ;)

Och sen har vi Alex som bara är för skön. “Så klart, jag är ju het.” HAHA, alltså jag dör. Helt perfekta är dem. Allt är perfekt. Mitt liv är perfekt efter att jag läst ett utav era underbara kapitel. Även om det är lite halvstadigt i novellen är mitt lov fullbordat. Hur skulle det inte kunna vara det när jag läst något så perfekt och felfritt.

Har för mig att det var något mer men jag kommer inte ihåg. Har guldfisk-minne. Kapitlet var iaf lika änglalikt som vanligt, med perfektion som flödar.

Kramisar

Datum: 2014-05-24 - Tid: 20:09:04 - URL: http://bieberheaven.blogg.se


Ditt namn:

E-post: (privat)

URL:

Din kommentar:




Trackback