Rysningar for genom hela min kropp och jag knep igen ögonen igen. Sekunden senare drog Justin ifrån. Nej, jag ville ha mer av det där.

”Vet du? Ibland pratar du för mycket Crewmate.” sade han och klättrade ner från mig och kröp till sin sida av sängen. “Kom, nu sover vi.” Han klappade på platsen bredvid sig. Jag visste inte hur jag tog mig dit, men snart låg jag med ryggen upptryckt mot Justins mage och ännu en gång var hans armar slingrade runt mig. Jag kunde inte förstå vad som precis hade hänt. Det kändes rätt men samtidigt så fel. Han mjuka läppar passade perfekt mot mina och det störde mig att jag ville ha mer för vi var ju bara vänner och jag ville att det skulle förbli så.

Orangea prickar hoppade omkring på mina ögonlock. Det var så det var när solen sken på mina ögonlock. Frustrerat - för att slippa prickarna - slog jag upp ögonen. Solen sken ute och himlen var klarblå. Inte ett enda moln överhuvudtaget. Äntligen.

Jag satte mig upp i sängen och märkte att jag inte befann mig i mitt egna rum. Då kom jag på det.. jag hade ju sovit hos Justin. Allt ifrån gårdagen rullade igenom min hjärna som en film. När jag kom hit, grät, pratade, kramades, när Scooter kommit och kyssen... utan att jag märkte det så fördes mina fingrar mot mina läppar. Det hettade till om kinderna på mig bara av att tänka på att Justins läppar hade befunnit sig där. Men jag kom snabbt på mig själv och drog ilsket ned handen igen. Vad höll jag på med? Vi var vänner, och den vänskapen skulle jag inte riskera. Vi må ha kyssts, men det gjorde oss inte automatiskt till pojk- och flickvän. Eller…? Nej. Vi var vänner. Bästavänner. Det var så det var.

”God morgon solstråle.” flinade Justin från dörröppningen. Han stod iförd i full klädsel, vilket jag var otroligt tacksam för. Annars visste jag inte vart jag hade tagit vägen. Kanske hade jag rusat ut ur rummet i panik? Jag vet inte...

Jag gäspade, ”Hur länge har du varit vaken då morgon... vad det än heter.”

”Idiot.” skrattade Justin fram, ”Jag klev upp runt 8. Vi fick sovmorgon idag. Det finns ändå inget vettigare att göra än att sova, kolla på teve eller åka till arenan. Så Scooter gav oss ett val. Jag valde sömn.”

”Hur mycket är klockan nu då?” undrade jag och drog av täcket ifrån min varm kropp. Varför var alla hotell tvungna att ha duntäcken? Man svettades ju ihjäl. Speciellt nu på våren. Och speciellt när man låg bredvid någon.

”Halv tio. Du fick sova lite extra. Jag är på bra humör idag.”

Undrar varför.. tänkte jag ironiskt och log åt min tanke. Av dem två killarna jag haft i mitt liv hade jag fått höra att jag var en utmärkt kyssare. Justin hade nog inte haft något emot mina oemotståndliga läppar då.

”Finns det frukost?” frågade jag i samma stund som min mage brast ut i ett murrande läte.

Justin skrattade, ”Ja, jag beställde roomservice. Hoppas du gillar pannkakor.” log han och vände på klacken.

Jag reste mig glatt upp ur sängen. Glad över att Justin var glad, över att solen sken och över att vi hade fått sovmorgon. Glad över att vår vänskap fortfarande fanns där. Men glad var nästan en underdrift - jag var överlycklig. Jag skulle precis lämna sovrummet när jag kom på att jag endast bar en stor t-shirt. Tänk om någon annan satt där ute? Kanske Kenny, Moshe, Fredo eller Jon? Vem som helst skulle ju kunnat sällskapa med Justin en morgon som denna. Kanske tillochmed Selena.

”Justin?” ropade jag ut till honom i vardagsrummet.

”Ja?”

Jag drog en hand igenom mitt toviga hår, ”Kläder?”

Han skrattade, ”Det finns på stolen! Carin var inne på ditt rum och hämtade åt dig!”

”Jaha, tack!”

Jag gick fram mot klädhögen bredvid dörren som ledde in till badrummet och granskade kläderna. Ett par leopardmönstrade tights och en tunn, grå tjocktröja. Carin hade redan uppfattat på så kort tid vad jag gillade. Jag gillade det. Jag skrattade åt min tanke och drog sedan av mig t-shirten för att klä på mig. När kläderna satt på min kropp gick jag in i badrummet, sökandes efter en hårborste. Jag slog mig ned på huk framför handfatet och slog upp luckorna till skåpet under det. Där fanns allt möjligt mellan handdukar, tvålar och - till min lycka - borstar. Jag greppade tag om en och började kamma igenom mitt rufsiga hår.

När det äntligen låg platt på mina axlar så gick jag ut till vardagsrummet. På bordet stod en tallrik pannkakor med bacon och sirap, samt ett glas juice och väntade. Eftersom jag var vrålhungrig skyndade jag mig att slå mig ned bredvid Justin och började skyffla in maten i munnen på mig.

Det tog bara någon minut innan tallriken och glaset var tomma. Flinandes kollade jag på Justin som skrattandes skakade på huvudet åt mig.

”Du är bara för bra.” skrockade han fram. Jag slog armen runt hans hals och gnuggade honom i hårbottnen med min knytnäve.

”Vad menade du med det hörrö?” utbrast jag ironiskt medan jag gnuggade hans hår. Han skulle precis svara när dörren öppnades och in kom Scooter, Allison, Moshe, Nick och Dan. Jag släppte snabbt taget om Justins hals och skyndade mig in i köket med disken. När jag kom ut i vardagsrummet igen satt alla ned tysta.

”Varför denna tystnad? Ska jag gå eller?” frågade jag oroligt, pekandes på dörren.

Scooter skakade på huvudet, ”Nej då. Slå dig ned Alexandra.”

Wow, han kallade mig Alexandra. Då kanske det var något viktigt vi skulle tala om. Jag gjorde som jag blivit tillsagd och slog mig ned, pinsamt nog, mellan Justin och Nick. Generat kollade jag ned i mitt knä och följde ointresserat mönstret på mina tights med blicken. Justins knä brändes mot mitt och Nicks blick detsamma i nacken på mig. Om jag fick sätta pinsamheten på en skala mellan ett till tio, skulle jag välja tjugo.

”Vad är detta? Ska vi snacka om kvällens show eller?” frågade Justin och höjde på sina ögonbryn.

Allison nickade, ”Det också.”

”Också?” ekade jag oförstående. Vad var detta? Lekte dem med oss eller?

”Ni är väldigt tighta.” konstaterade Dan för att förklara för oss vad det var som försiggick här.

Jag ryckte på axlarna, ”Och? Vi är vänner - vänner brukar vara tighta.” protesterade jag stelt.

”Men det vet inte media om. Dem kanske missuppfattar alltsammans. Justin, du har precis gjort slut med Selena. Om du nu, en och en halv vecka senare syns med en ny tjej vet jag inte vad för rykten det skulle skapa.” förklarade Scooter allvarligt. Justin spände hela kroppen.

”Vad är det du vill komma fram till?” morrade han sammanbitet fram.

Scooter kollade på Allison, i hopp om att hon skulle kunna tala med honom istället.

”Vad vi menar är att ni två kanske inte ska umgås så mycket. I alla fall inte på ett tag.”

Justin ställde sig snabbt upp, ”Vad säger du?! Menar du att jag ska hålla mig borta från denna enda på den här turnén som faktiskt gör mig en aning glad i allt detta arbete?! Om det är det du menar, så slutar jag.”

”Nej, det gör du inte.” suckade Nick bredvid mig. Jag sneglade surt på honom för att få honom att inse att i denna situationen så skulle han bara sitta där och hålla käften. Jag förstod inte ens vad Nick gjorde här. Han har inget med min och Justins relation att göra med efter det han gjorde.

”Justin..”, började Scooter lika allvarligt som förut om inte allvarligare, ”Följ med mig.”

De gick tillsammans mot ytterdörren och försvann sedan snabbt ut igenom den. Kvar satt vi andra, tysta. Nick var den första som reste sig för att lämna hotellrummet. Strax därefter gick även Moshe ut så att det tillslut bara var jag, Allison och Dan kvar.

“Så.. vad tror ni händer?” frågade jag och flackade med blicken mellan dem.

”Justin kommer förmodligen gå i tak.” trodde Dan medan han skrattade. Jag kollade på Allison.

Hon rullade in sina läppar, ”Jag tror också det. Han har tycke för dig tjejen. Han skulle aldrig låta det glida igenom fingrarna på sig.”

”Åh...” var allt jag fick ur mig. Jag gillade Justin också. Men hur visste jag inte. Men en sak visste jag, och det var att jag vägrade förstöra våran vänskap. Det hade jag lyckats så gott med, med andra killar och ville helst inte göra det med Jus.

Jag svalde ned riset tillsammans med en klunk vatten. Danscrewet hade beslutat att gå och äta lite Sushi, nu när vi ändå hade ledigt. Vi hade även haft tur med fansen. Endast ett tjugotal hade kommit fram och bett om autografer och bilder. Chockerande nog hade inte så många kommit till just mig. Det gladde mig en aning med tanke på att jag inte var så speciellt fotogenetisk.

Jon hade problem med pinnarna och Carlena hade tappat hela sushi-biten i soya. Man kunde minst sagt säga att dem var ovana vid att äta med pinnar. Jag hade haft många års träning då Tyras favoriträtt är Sushi, så många skolluncher hade spenderats på Sushi-köket i stan.

”Hur var det hos Justin inatt?” frågade Johnny efter några minuter. Alla blickar riktades mot mig.

”Va? Vad menar du?” skrattade jag dumt bort det. Jag orkade inte ta upp allt med dem också.

J.D skrattade, ”Jag och Johnny såg dig smyga till Justins rum igår. Vi stod vid hissen. Du hade en stor tisha och sandaler. Det var sött.”

”Äh, håll käften.” skrattade jag fram. Elysandra log brett mot mig för att pressa mer information ur mig.

”Jaja.. vi kollade på lite film bara. Jag somnade i soffan.” ljög jag snabbt ihop. Alla skakade på huvudet.

”Du ljuger.” sade dem i kör. Jag höjde på ögonbrynen och skakade på huvudet för att försvara mig och min usla lögn. En sak var säker och det var att jag skulle gå på en kurs om hur man lärde sig att ljuga. Eller iallafall ljuga bättre än vad jag gjorde.

”Gör jag inte alls.” protesterade jag medan jag pillade bort stjärten på räkan. Jag visste att man egentligen inte skulle äta räkan, men den var redan död och vad var det för skillnad på om jag åt den eller slängde den? Ingen alls.

Kaili suckade, ”Erkänn inte då. Men vi kommer få reda på allt så småningom..”

”Det finns inget att ta reda på.” matade jag på med lögner. Hon kollade oskyldigt på mig och ryckte på axlarna.

”Säger du det så.”

Jag valde att inte hålla uppe konversationen utan koncentrerade mig istället på maten. Bitarna försvann därför snabbt, en efter en tills tallriken var tom och endast klicken med wasabi låg kvar.

“Nu är jag mätt.” andades jag ut och tog en sista klunk av mitt vatten.

”Äntligen.” utbrast Jon och jag såg oförstående på honom. ”Vi har varit klara rätt länge.” lade han till och jag såg mig omkring bara för att inse att allas tallrikar redan var tomma.

”Hehe, ojsan. Förlåt.” skrattade jag bort det. Vi reste oss för att gå ut ur restaurangen och tillbaka till hotellet.

Vi gick alla i samlat gäng och några tjejer stannade för att kolla på oss, sedan viskade de saker till varandra och fortsatte att gå. Det tog oss inte lång tid att gå till hotellet och under tiden hade Jon spelat in en video. Han ville “dokumentera vår resa”, sade han. Vid hotellet hade nu samlats flera hundra fans som stod och skrek. Jag undrade ifall det var Justin de såg eller de alltid skrek så där högt.

Inne i lobbyn mötte vi Scooter. Han gav oss lite info om när vi skulle åka ut till arenan och andra viktiga saker. Jag lyssnade inte speciellt mycket utan fokuserade på min mobil som vibrerade.

Från Bestie:

Hej bestiieeeee :) precis landat i Norge mit das klass. Vet inte vad som händer nu. Men antar att vi ses innan showen? Är Fredo där än?

Hennes sms fick mig att tänka på Alfredo. Han skulle anlända från USA idag. Han hade varit hemma hos sin familj och varit tvungen att stanna lite längre, så han missade Berlin showen.

Till Bestie:

Shoooooo bre! Grejt vi ses nog där. Nope, Fredo har inte anlänt än, men borde göra det any second :))))))))

Jag skickade iväg sms:et och lade ner mobilen i fickan igen. Jag lyssnade på det sista Scooter hade att säga, vilket i princip var att vi skulle åka vidare till Paris i natt. Ännu en sömnlös natt, tänkte jag. Han avslutade vårt lilla möte och vi splittrades. Några stannade kvar i lobbyn och andra gick ut för att handla snacks. Jag bestämde mig för att gå upp till rummet och vila lite innan det var dags att åka.

När jag klev ur hissen småjoggade jag bort till mitt rum, men stannade när jag sprang förbi Justins dörr. Han kanske ville ha lite sällskap, och jag ville veta vad Scooter hade sagt. Snabbt låste jag upp hans dörr, med nyckeln jag fått och sprang in och la mig i sängen. Jag låg där ett tag med blicken på klockan. Sekunderna tickade förbi. En minut. Fem. Tio. Tjugo. När jag hade legat där i en halvtimma gav jag upp. Han kanske var och mötte upp Alfredo? Jo, så var det nog.

Jag gick ut till köket i hans lyxiga svit och öppnade kylskåpet. Ingenting. Öppnade frysen, och till min lycka fann jag en strutglass liggandes där. Jag mumlade ett lågt ’yes’ och greppade tag om glassen för att sedan lämna rummet. Slickandes på glassen slog jag upp dörren till mitt rum och stegade in. Jag rotade i min väska efter mitt lilla smyckesskrin och började omorganisera det. Varför visste jag inte. Kanske brist på annat att göra men när jag hade kommit halvvägs slängde jag in alla smyckena igen och la mig i sängen. Jag tog min telefon och slog ett nummer.

”Hallå?”

”Hej pappsen!”

”Hej gumman!” utbrast pappa på andra sidan linjen.

”Jo, jag ringde bara för att kolla så ni kom hem okej.” sade jag och gick upp ur sängen för att vanka av och an i rummet. Vad var det med mig idag? Varför kunde jag inte stå still?

”Jodå hemresan gick bra. Vi mår bra. Fast vi saknar dig här hemma.”

”Ja du farsan, jag saknar er med. Men du jag har inte så mycket tid. Är Leo i närheten?”

”Ja visst. Han kommer här. Vi älskar dig gumman. Hör av dig när du kan.”

”Älskar er med daddy.” svarade jag.

”Hej Lex.” Det var Leo. Han lät aningen nedstämd och att höra honom så gjorde mig ännu mer förbannad på Nick.

”Hej gubben. Jag ville bara säga att jag älskar dig och att du är bäst. Hör du det? Du gjorde inget fel igår. En olycka kan hända alla. Okej?” tröstade jag honom.

”Äjskaj dej, och Juschtin. Tack Ajeksandja.” sa han och det fick mig att le. Han var en stark unge och jag älskade honom något så otroligt.

”Jag måste gå nu. Pussa alla där hemma från mig!”

”Pussa Juschtin fjån mej.” Och med det lade han på luren. Ja du Leo, jag pussar gärna Justin. Både från mig och från dig.

Jag lade mobilen på laddning, även fast den nästan var fulladdad, och bestämde mig för att ta en dusch när de knackade på dörren. Jag gick fram och öppnade dörren och där stod ingen mindre än Justin, lite alltför allvarlig än vad han brukade vara.

”Pratade nyss med Leo, han ville att jag skulle pussa dig från honom.” sade jag istället för att hälsa.

”Alex, vi måste prata.” var allt han sa och jag gjorde en gest med handen för honom att stiga in. Vad kan det vara nu?

Eftersom ni var duktiga på att kommentera på bra på förra kapitlet så får ni det andra redan nu! 

Kommentera era tankar och åsikter om detta! Puss, E&L ♥