”Jag kan bekräfta Justin och Alex förhållande.” sade en röst jag inte kände igen. ”Mitt namn är Lisa.” sade hon sedan. Jag slängde mig över radion för att stänga av den. Denna ”Lisa” är inte något namn jag känner till, alltså finns det ingen chans i världen att hon känner till något om min och Justins relation. Så jag bedömde att det vore bäst för mig att inte lyssna på hennes påhitt.

Jag gick ut ur bilen och tog tag i mina 3 kassar, fyllda med allt ifrån mat till kläder. Walmart var bäst när det gällde sköna dans t-shirtar. Jag kämpade med att få med mig alla påsar till hissen och tryckte på knappen som kallade ner den. Precis innan det plingade till ringde min telefon. Jag tog upp den och Justins namn syntes på skärmen.

”Seriöst. Du har sämst timing buddy.” påpekade jag istället för att hälsa.

”Hej på dig med Crewmate.”

”Heeeeeej Crewmate!”

”Du är ju knäpp, haha. Men varför ringde du innan? Jag kunde inte svara just då, jag klämde på rumpor.”

”Hmm… Det var ju konstigt. Jag var ju inte med dig och min rumpa är den enda du vill klämma på så du kan omöjligen ha varit upptagen med det?”

”Fan också, du kom på mig. Jag var med Scooter och hade inte min mobil i närheten, var det något viktigt?” Jag funderade ut varför jag hade ringt medan jag lastade in alla påsar i hissen.

”Just ja, jag ville berätta om en incident.” Jag pausade och tryckte på ettan i hissen.

”Ja?”

”Jag träffade massa fans som ville ta bild med mig utanför Walmart.”

”Vad gjorde du? Sa du något? Frågade de dig något? Vad sa du? Gjorde de dig illa?” Wow. Alla dessa frågor. Det var ju nästan värre än alla paparazzis. Jag blev lite förvånad av hans oro, som om han trodde jag skulle säga något som skulle ge honom dåligt rykte.

”Jag tog självklart bilder med dem. De undrade om vi var tillsammans och jag sa att vi bara var vänner och att jag var din dansare och nej de gjorde mig inte illa! Vad är det för fråga?”

”Oh, Alex. Du känner de inte och vet inte vad de är kapabla till. Men du skötte dig bra.” hissen plingade till. Jag lade mobilen mellan örat och axeln för att kunna höra Justin samtidigt som jag böjde mig ner för att ta kassarna. Jag puttade på dörren med röven och när jag vände mig om krockade jag i någon.

”Åh förlåt mig! Jag såg dig inte.” Jag såg upp och där stod Nick. Jag förstod först inte att det var han innan jag släppte mina kassar och slängde mig i hans famn. ”Heeeeeeeeej!” utbrast jag.

”Vilket glatt bemötande.” svarade Nick, bärgis leendes mot min axel. Jag drog mig ur omfamningen och tog tag i mobilen för att förhindra att den skulle falla ned på marken.

“Alex? Vad händer?” frågade Justin oroligt i andra änden. Jag skulle precis svara honom när Nick drog mobilen ur min hand.

“Jag ska våldta denne Alex nu, to bad att du inte kunde vara här Bieber...” mumlade han fram med tillgjord, mörk röst. Jag slog handen för munnen för att inte brista ut i gapskratt. Oturligtvis nog kunde jag inte höra Justins svar, men Nicks ansiktsuttryck avslöjade det mesta. Flinandes lyfte jag upp alla kassar i en hand och fiskade upp mina nycklar i andra.

Jag gick rakt in i köket när jag låst upp dörren och ställde ned kassarna på golvet. Nicks skratt ekade mellan väggarna in i lägenheten, så Justin hade antagligen förstått att allt bara var ett prank. Medan han och Justin talades vid packade jag in alla varor i skafferiet och kylskåpet, samt kläderna i garderoben. När jag återigen kom ut i hallen stod Nick där med min mobil uträckt.

“Justin hälsar. Och hoppas att jag inte våldtar dig, för att han ville ha din rumpa för sig själv... jag förstod inte vad han menade med det, men jag köper det iallafall.” skrockade Nick fram.

Jag tog tag i mobilen, “Jag förstår precis vad han menar med det. Vill du komma in?”

“Jag är redan inne.” antydde han med ett höjt ögonbryn. Jag himlade med ögonen och gjorde en hangest mot ingången till vardagsrummet.

“Komma in i själva lägenheten. Inte bara stå i hallen. Jag kan bjuda på té om du vill? Eller dricker inte storstads killar som Nick DeMoura té?” jag vickade på ögonbrynen åt hans håll.

“Självklart. Jag är mästare på att dricka té, så förbered dig Alex Smith.” svarade han och slängde av sig sina vita supras. Jag banade in i köket igen och fyllde vattenkokaren med vatten, för att därefter ta ned burken med blåbärsté som jag köpt på Walmart.

“Vill du ha något snack till?” ropade jag till Nick som hade intagit sin plats inne i vardagsrummet på soffan.

“Det spelar ingen roll!” ropade han tillbaka utan att bryta blicken ifrån sin iPhone. Jag ryckte på axlarna och fyllde en assiette med saltade kex. Vattenkokaren klickade till och vattnet var färdigt.

Jag tog fram två mörkblåa koppar som Elenor hade gett till mig som inflyttningspresent.

“Honung eller socker? Vill du ha mjölk i?” frågade jag, ståendes på tå med blicken in i skafferiet.

Jag kunde höra hans leende ända till köket.“Honung blir toppen! Ingen mjölk tack.”

Med allt klart placerade jag det på en blomdekorerad bricka och gick in i vardagsrummet där Nick satt och väntade. Hans blick föll på mig så snart jag klivit in i rummet. Det var ingen obekväm blick, utan mer en ‘hej-du-är-som-en-solnedgång-man-vill-kolla-på-blick’, ungefär så som mina två förgående pojkvänner hade gett mig och Victor då, han hade också gett mig den blicken. Skräcken spred sig snabbt i ryggraden på mig. Nick? Kär...? I mig? Nej, aldrig. Jag skakade diskret på huvudet. inte en chans. Dessutom gillade jag inte honom på det sättet. Varför tänkte jag ens på detta? Jag var inte säker på att det var sant.

“Här är ditt té DeMoura.” sa jag, aningen obekvämt och satte koppen på bordet framför honom.

“Mhm...” hummade han innan han lyfte på koppen för att kunna smutta på teét. Jag greppade tag om ett kex mellan pekfingret och tummen men utan att stoppa in det i munnen. Stelheten i det här rummet på en skala mellan ett och tio var en klar tolva. Ingen yttrade ett ord, inte ens andetagen vid tog hördes. Att Nick stirrade på mig hjälpte inte för den delen heller.

“Gott té.” sade han efter en stund medan han sträckte sig efter ett kex. Jag log ett snett leende mot honom.

“Tack. Eller tack?” skrattade jag fram, “Det är inte jag som gjort teét. Men jag tackar åt Walmart. Eller Lipton, som egentligen har skapat teét. Gud vad jag babblar på om té... förlåt mig.”

“Det är lugnt. Prata på bara. Annars blir det pinsam tystnad och sådana vill vi ju inte ha. Eller hur?” han slog vänskapligt till mig på axeln och jag kände verkligen hur pinsamt det blev. Jag och Nick vi är inte riktigt bästavänner som har saker att prata om hela tiden. Han var min boss, det var Justin i och försig också, men det var annorlunda med honom. Nick var min boss och så ville jag att det skulle förbli. Vi kunde vara vänner men inte så bra som Justin och jag.  Justin och jag hade träffats som vänner, Nick och jag hade träffats proffisionellt. Arbetsmässigt. Det var en av sakerna som gjorde relationerna annorlunda.

“Så... “ sa jag och funderade starkt på att sms:a Justin och fråga om han vill komma över. Hela situationen med Nick var krampaktig, på riktigt. “Har du någon tjej då?” Redan när jag yttrat första bokstaven förbannade jag mig själv.

Nick kollade upp på mig med stora ögon. “Nej, jag är singel och redo att mingla. Du då?”

“Öh... jag är också...” började jag med en osäker hand i min svettiga nacke, “singel, men inte riktigt redo att mingla. Har inte tid för sånt vet du.”

Han log retsamt mot mig. “Du kanske hittar någon under vår turné tid. Många städer, nya länder., nytt kött. Bara att hugga till.”

“Nej... om jag hittar någon utomlands så skulle det ändå inte funka, jag ogillar distans förhållande något grovt. Hellre dör jag än att vara ihop med någon på andra sidan jordklotet. Det skulle vara alldeles för smärtsamt, för båda parterna.”

“Jag förstår.” svarade han nu, en aning besviken. Helvete om mina aningar hade stämt. Varför hade jag tagit upp detta ämne överhuvudtaget? Jag hade ingen lust att åka på turné med någon som var upp över öronen förälskad i mig, som jag inte kände något annat än vänskap för. Det skulle vara minst lika hemskt som att ha en pojkvän i Kina när man bodde i Afrika.

“Tack.” var allt jag fick ur mig, även fast jag visste att det kanske inte var den smartaste saken att svara på en sådan sak när man hade en tanke om att personen hade en liten förälskelse i en själv.

Nick tog en klunk från sitt té. “Inga problem... Känslor är mitt område. Eller på sätt och vis. Jag dansar ju, och man släpper ofta ut sina känslor i dans. Jag har lätt att tyda dans och därför kan jag tyda känslor.”

“Ofta? Coolt. Jag har inte riktigt hunnit lägga så mycket fokus på andras dans, allt jag lägger uppmärksamhet på är min egna dans. Allt omkring mig spelar ingen roll när jag rör på fötterna i danssalen.”

“Jaha, ja men så kan det vara. Hur har det gått för dig i skolan då?” undrade han och tog ännu en klunk té.

“Skolan är som skolan. Det som är bra med min skola är ju att jag slipper ha massa tråkiga lektioner hela tiden. Det enda jag behöver göra nu är att gå på danslektionerna allt annat fick jag betyg på medan jag pluggade här i L.A.” jag tänkte tillbaka på när jag fått beskedet och hur glad jag var. Ett leende uppenbarades på mina läppar och Nick kollade på mig. Jag jag trodde jag var paranoid när jag kände hans huvud luta sig närmare mitt. Vad vill han mig? Jag vände bort och tog upp min kopp från bordet. Pinsamt.

“Så... Vad menade Justin när han sa att han ville ha din rumpa för sig själv?”

“Hehe, nej då. Det är bar en sak jag och han skojar om.” svarade jag och skrattade. Jag ville inte riktigt berätta hela storyn bakom vårt interna rumpskämt. Dels för att jag ansåg att Nick inte behövde veta sånt och dels för att jag inte ville att han skulle känna sig avundsjuk på Justin om det nu var så att han hade känslor för mig.

“Om du säger så...” åh. Jag avskydde det här. Detta var riktigt pinsamt. Var är Justin när man behöver honom?

“Alltså det är inget ‘hemligt’ men det är bara en konstig sak jag började med som inte ens är värd att ta upp. Så känn dig inte utanför eller något.” log jag vänligt mot honom och reste mig upp.

“Vart ska du?” frågade han i samma stund som jag tog ett steg. Jag slog mentalt till honom i bakhuvudet.

“Jag ska bara byta tröja... det är läggdags för mig snart. Justin ville ha mig pigg imorgon, vi ska ju träna som bara den.” påminde jag honom och fortsatte min färd in på sovrummet där jag drog på mig ett par svarta hotpants, ett linne i liknande färg och en röd och svart rutig skjorta över det. Skjortan skulle jag inte sova i, utan det var bara något jag hade nu när Nick var här. Annars skulle situationen bli mer än awkward. Jag övervägde mellan badrummet och att gå tillbaka in i vardagsrummet, men beslutade att gå in på badrummet. Väl inne öppnade jag det lilla fönstret jag hade på glänt och började sedan smörja in mitt ansikte i olika krämer för att få bort smink och annat smuts som befann sig i ansiktet på mig.

I samma stund som jag torkade av ansiktet med min svarta handduk knackade det på dörren. Nick.

“Alex? Är du död eller? Du har varit där inne ett tag.” konstaterade han med en gnutta - stryk det, en liter oro i rösten. Jag suckade och drog upp mitt hår i en slarvig knut innan jag slog upp dörren. Nick backade ett par steg för att låta mig komma ut. I det här tillfället kändes han som en liten unge, seriös. Han var tusen gånger värre än Leo och Jake och Justin tillsammans. Jag var ovan med den här sortens jobbighet.

“Jag ordnade mig bara inför natten.” förklarade jag för honom. Han nickade och gick sedan med mig tillbaka in i vardagsrummet. På färden slängde jag en hastig blick på klockan. Halv tio... om Nick gick härifrån klockan 10 skulle jag alltså få sju timmars sömn. Det var på tok för lite, men vad skulle jag göra åt saken? Klockan gick inte att dra tillbaka direkt.

“Jag kanske borde dra då? Vi ska väl ses rätt så tidigt?” Ja. Snälla. Gå bara.

“Runt sju skulle vi väl börja? Varför frågar du mig? Du är ju chefen.” skämtade jag, glad över att han snart skulle gå.

“Ja. Något sånt var det ja. Får nog kolla upp det.” sa han och gick mot dörren. Han drog på sig sina skor och slängde ut armarna i hopp om att få en kram. Jag gav honom en lätt kram innan jag drog mig ur den.

“Vi ses imorgon Nick.”

“Sov så sött Alex.” sa han och steg utanför dörren. Jag brydde mig inte ens om att kolla efter honom utan smällde igen dörren direkt. Äntligen.

Jag stegade tillbaka in i vardagsrummet och tog undan brickan med kopparna vi använt. Jag brydde mig inte ens om att diska dem utan lät dem ligga på diskbänken. Min kopp var inte ens färdigdrucken. På väg till sovrummet tog jag min mobil och då kom jag på den riktiga anledningen till varför jag hade ringt Justin tidigare idag. Jag skulle berätta om att paparazzis hade attackerat mig. Inte om fansen jag träffat vid Walmart. När jag nådde sängen slängde jag mig i den och drog täcket över kroppen. Innan jag kopplade in mobilen i laddaren slog jag Justins nummer och tryckte telefonen mot örat. Knappt den första signalen hade hörts innan jag hörde Justin i andra änden.

“Hallå babe. Har du redan sakat min rumpa?”

“Jag hatar att erkänna det... Men ja. Ikväll med Nick var en pina. Det var pinsamt. Jag visste inte vad jag skulle snacka om, det var inte detsamma som att vara med dig. Dessutom tror jag att han gillar mig. Som mer än vän.” Jag hörde mig själv och insåg att jag hade låtit som en klagande fjortis. Usch.

“Ja du, synd att jag... Men vänta. Vad menar du med att du tror att Nick gillar dig som mer än vän?”

“Ja.. sättet han kollade på mig, han var som en krävande liten unge dessutom. Det var inte så jag hade uppfattat honom när vi hade träffats på klubben. Dessutom så frågade han mig om när vi började. Han borde väll veta det? Jag antar att han bara ville ha något att prata om...” mumlade jag in i telefonen och tuggade på min kind, där jag redan hade ett sår efter en tidigare tuggnings-incident.

“Men skit i det nu. Det jag ringde för var att jag kom på varför jag hade ringt dig idag och det var inte för att berätta om fansen. Det jag ville säga var att när jag skulle till Walmart så stod det ett dussintal paparazzis utanför min port och jagade mig och ställde massa frågor om dig, om mig. Om oss.”

“Det är inte bra Alex... inte för att dem frågar om mig eller dig, för det har du bevisat att du klarar av, utan för att dem vet vart du bor. Du kommer bli attackerad så länge vi umgås. Åh, jag är så ledsen Alex.” ursäktade Justin sig bekymrat i andra änden.

“Det är en risk jag är villig att ta. Inte bara för dansens skull utan för min och din. Du är min vän och jag gillar dig allt för mycket för att sluta umgås med dig.”

Aw... vad tycker ni om Nick allihopa? Detta kapitlet var skrivet utav oss båda, så redigt med kommentarer innan nästa! Muchlove, E&L