”Och du är inte ens påklädd än!” vrålade Justin med händerna om kinderna så fort jag tagit ett steg utanför dörren. Jag skrattade bara åt honom och skyndade mig in på rummet där jag drog på mig det första jag kunde hitta vilket var ett par höga shorts och en vit topp. Till det fick det bli mina Dr Martens och ett armband. Jag greppade tag om min mobil och väska innan jag lämnade rummet.

”Redo att gå?” frågade jag Justin som slagit sig ned i soffan med mobilen upptryckt i ansiktet.

”Va? Är du redan klar? För Selena brukade det ta-”

”Men jag är inte Selena. Ska vi gå?” avbröt jag honom med en blinkning. Justin nickade och följde lydigt med mig ut i trapphuset.

”Gud vad jag är full!” utbrast jag och höll mig för magen samtidigt som vi lämnade den Indiska restaurangen Justin hade valt åt oss. Tydligen var Justin stamkund där då alla hälsade vänligt på honom och pratade med honom som om de hade känt varandra hela tiden. Maten hade varit utom ordentligt god och jag hade redan planerat in nästa besök. Till middag!

”Vad sägs om att vi går en runda på stan. Sedan köper vi en glass?” Seriöst? Vi hade precis ätit värsta måltiden, jag lovar den hade kunnat mata en hel familj, och nu pratar han om att äta glass?

”Vi åt precis Jus, chilla lite va?”

Han skrattade och slog till mig på axeln. ”Ja, jag vet, det var därför jag föreslog att vi skulle gå en runda inom stan. Du kanske vill shoppa något fint. Kanske nya trosor, du vet, för eventuella händelser i framtiden. Om du förstår vad jag menar.” han vickade på ögonbrynen och log ett Justin-peddo-leende.

”Ha, ha. Jätte kul. Det som hände idag kommer, hände idag och aldrig mer. Förstått?” Jag lade mina armar i kors och var så seriös som jag kunde. Något inom mig sade dock emot mig och jag kände att jag på ett sätt ändå ville vara nära honom. Jag ville att han skulle ge mig komplimanger, jag ville att han skulle ha sina händer på min midja. Precis så som han hade haft dem i morse. Men det var fel. För det första har jag inte tid med sådant här, och för det andra så var jag och Justin vänner. Inget mer.

”Vi får väl se, babe.” Återigen vickade han med brynen och såg ner på mig. En lätt rodnad spred sig över mitt ansikte när han uttalade smeknamnet han just gett mig. Varför rodnade jag? Jag brukade inte vara den som rodnar. Aldrig. Men detta var annorlunda. Varför vet jag inte, det bara var så.

Vid det här laget hade vi hunnit fram till Foverver 21 butiken och jag gjorde en gest med huvudet åt Justin som tydde på att jag ville gå in där. Han nickade för att försäkra mig om att han fattat innan han sprang fram till dörren och höll upp den för mig att gå in först.

”Damerna först.” sa han och bugade. Jag tvärstannade dock precis vid tröskeln och han såg undrandes på mig. ”In med dig Alex.” manade han.

”Men du sa ju damerna först, så jag väntar på dig.” jag log retligt och Justin skakade bara på huvudet med ett flin.

”In med dig nu bara. Jag är hungrig jag vill ha glass.”

”Justin! Hungrig igen? Vi åt ju precis!” utbrast jag och steg in i affären men Justin strax bakom mig.

”Hey!?Var tror du jag får all energi ifrån?” jag skrattade lite och gick mot tjejavdelningen. Jag bläddrade lite bland de olika byxorna, modet nuförtiden var en pina och ändrades hela tiden. Jag ville helst ha baggyjeans och mjukis hela tiden. Men ibland tittar min tjejigare sida fram och vill ha lite med sofistikerade kläder. Idag var en sådan dag. Min blick föll på ett par vinröda stuprörsjeans samtidigt som jag ökade takten mot dem ringde min mobil i fickan. Vem kan det vara nu?

 Okänt nummer. Jag drog tummen över skärmen och tryckte telefonen mot örat.

”Hallå?”

”Hej gumman! Hur är det med dig?”

”Elenor?” frågade jag, lite osäker på vem det var på andra sidan luren.

”Ja gumman, det är jag. Hur är det med dig?” undrade hon glatt.

”Oj jag kände inte igen din röst, men ja jag mår väl bra. Jag och Justin är ute och shoppar. Hur är det med dig och alla andra?” undrade jag. Vi det här laget hade jag kommit fram till de vinröda byxorna och granskade dem noga. De var väldigt fina och väldigt i min smak. Jag tog de paret som hängde längst fram på ställningen och tryckte dem mot mig. Elenor babblade på om hur hela familjen var exalterad inför deras resa till Tyskland där de skulle se mig uppträda för första gången. Jag mumlade några ”ja” lite då och då för att hon skulle veta att jag var kvar och vände mig om för att leta efter en spegel. När jag fann mig själv i en av de långa speglarna bakom mig granskade jag mig själv. De skulle nog sitta rätt bra på mig.

”Ja Elenor det ska bli jätteroligt. Vi ska träna imorgon en sista gång innan vi ger oss av på onsdag morgon.”

”Ja det låter skoj…” jag vände mig om och såg Justin komma gåendes, så jag höll återigen upp plagget framför mina ben och han granskade byxan jag höll upp. Jag mumlade ännu några ”ja” till Elenor och Justin höll upp tummen för att bekräfta mitt beslut om att köpa byxorna. Så jag försökte leta upp min storlek.

”Men du gumman jag måste gå nu. Jake behöver hjälp med läxorna. Ha det nu så bra och hälsa alla där, okej?”

”Ja det ska jag göra. Pussa Jake och Leo från mig, eller pappa också för den delen men ingen sån snuskig puss ni brukar ge varandra utan en sådan på kinden, du vet.” skrattade jag.

”Jag lovar. Vänta! Leo vill prata med Justin. Sköt om dig hjärtat.”

”Du med!” sa jag och räckte över telefonen till Justin. Han tog emot den men såg frågandes på mig. ”Det är någon som vill prata med dig.” sa jag då och blinkade åt honom.

Jag tog emot telefonen förvirrat. Alex, som verkade lägga märket till ändringen i mitt ansiktsuttryck, sa ”Det är någon som vill prata med dig.” hon blinkade och jag förstod genast vem det var, Leo.

”Hej buddy!” utbrast jag glatt och lämnade Alex bakom mig.

”Hej Juschtin!” jag log när jag hörde honom. Även fast jag aldrig träffat honom personligen så kunde jag dra slutsatsen att han var urgullig. Hans uttal var något av det sötaste, bort sett från min egna lillebrors uttal då ju. Jag sträckte fram handen för att öppna dörren till butiken och steg ut på gatan.

”Hur är det med dig lilleman?”

”De äe braaaaaa, schjälv?” Jag fick kämpa för att hålla mig för skratt. Denna pojke var ju allt för söt han.

”Jodå det är bra med mig, Alex är här med mig.”

”Ja vet, men jag schaknar inte henne, hon va häe igåj.”

”Jag har saknat henne. Men snart ska vi träffas kompis! I Tyskland. Har din mamma berättat det?” undrade jag och lutade mig mot väggen bredvid dörren.

”Ja! Ja vill tjäffa dej Justin. De scha bji såååå kuj! Vi ska leka kujjajömma.”

”Ja det ska vi! Och tjuv och polis också!” jag vände mig om och skulle precis gå in i butiken igen när Alex kom ut. Hon log och hade världens största kasse med sig för att bara ha handlat byxor. Jag snodde runt och höll nästan gå in i någon. Jag såg ner lite och där stod ingen mindre än Selena. Med hennes mamma.

”Leo, jag måste gå nu buddy. Vi ses i Tyskland okej? Hälsa Jake från Alex och mig. Hejdå!”

”Okej Juschtin. Hedåååå!” Och med det sagt la jag på luren och gav den till Alex. Sedan såg jag på Selena igen och hon log.

”Hej Sel.” sa jag och kramade henne. Hon stelnade till lite under min beröring men det var inget som påverkade mig. Ända sedan vi gjort slut har jag mått bättre. Mindre stress och mindre bekymmer. Jag drog mig ur omfamningen och vände mig sedan mot hennes mamma. ”Hej Mandy! Hur är det?”

”Jo tack Justin det är bra. Hur är det själv?” frågade hon vänligt.

Jag ryckte på axlarna. ”Samma gamla visa.” Sedan vände jag mig mot Alex. ”Ehm… Alex, det här är Selena. Selena, Alex.” sa jag och de skakade hand. Jag skulle precis öppna munnen för att presentera Alex för Mandy också när hon avbröt mig.

”Åh hej Selena! Så trevligt att äntligen träffas. Jag har hört så mycket bra om dig!” Selena log lite, inte henens vänliga leende utan ett leende som tydde på hat. Snälla Selena, var snäll, tänkte jag.

”Jaså vad trevligt.” sa hon bara och drog tillbaka sin hand. Fan.

”Ehm, Mandy, detta är Alexandra, min dansare. Alex detta är Mandy, Selenas mamma.” sa jag och även dem skakade hand.

”Hej Mandy, trevligt att träffas.” 

”Detsamma Alexandra.” svarade Mandy och de släppte varandras händer. En tystnad spred sig och detta var pinsammare än något annat jag varit med om. Och tro mig när jag säger att jag varit med om ganska många pinsamma stunder.

”Så…” började jag och stoppade ner händerna i mina bakfickor.

”Jag tänkte, du kanske vill hämta dina grejer som är kvar hos mig och jag kan hämta mina grejer hos dig?” sa Selena och fick det att låta som en fråga.

”Visst.” svarade jag. Ungefär lika drygt som hon hade svarat Alex. Hon kanske inte gillade henne men hon behövde inte vara otrevlig. Alexandra är min vän och Selena borde veta bättre än att vara respektlös mot henne. ”Jag kanske kommer över. Eller så skickar jag Moshe jag har fullt upp imorgon och vi åker på onsdag.” fortsatte jag sedan.

Hon nickade bara och såg på Alex. ”Men vi hörs då?”

Jag nickade ”Absolut. Ni får ha det så bra, så ses vi! Ta hand om varandra.”

”Det var trevligt att träffa er båda!” sa Alex och kramade om dem. Jag ville ge henne en fet box, men det skulle jag aldrig. Varför var hon så snäll när Sel hade varit så otrevlig mot henne? Alex var en bra person, jag kunde se det på henne. Även om hon var lite dryg ibland så menade hon väl. Hon kanske var för bra?

Vi gick tyst ned för gatan när min blick hamnade på hennes kasse. Den var enorm. De kunde väl inte ha gett henne den kassen för ett par byxor? Det kunde knappast vara miljövänligt. Jag försökte snegla in i den så jag kunde se vad hon köpt men det gick inte. Så jag bestämde mig för att rycka den ur hennes händer och tjuvkolla.

”Justin! Vad fan?!” hon ryckte den ur mina händer igen. ”Vad håller du på med?”

Jag log. Hon hade köpt på sig lite underkläder och av det jag kunde se såg de sexiga ut. Fast varenda kille tycker väl att underkläder är sexiga så det var väl inget konstigt.

”Så du förbereder dig inför framtida händelser, va? Bra. Jag tror rosa kommer passa dig.”

”Ha! Du kommer aldrig få se dem på mig.” hon log stolt och stannade vid ett glasstånd.

”Nej det hoppas jag verkligen.” För tredje gången idag vickade jag på ögonbrynen medan Alex bara såg förvirrat på mig. Jag väntade ett tag och lät henne tänka efter ett tag.

”Men du sa ju preci… Ahaaaaaa,” Sa hon och slog handflatan i pannan. ”att jag inte förstod det. Din lille perversa pajas. Aldrig. Hör du mig? Aldrig.” hon vände sig om mot glassförsäljaren och beställde en glass till sig själv och jag gjorde detsamma innan vi fortsatte att gå mot parken lite längre fram.

”Eller åtminstone inte innan det ligger en ring på detta finger.” Hon höll upp vänstra ringfingret och jag förstod direkt vad hon menade. Hon vill vänta tills hon gift sig med såna grejer som sex. Det var bra. Det betydde att hon tog sådana saker på allvar och inte var som andra tjejer. Jag gillade det. Jag brukade vara likadan. Men vad som hände vet jag inte. Jag var med Selena och vi båda tyckte att vi var redo, sen hände det bara liksom.

”Jag tycket det är starkt av dig. Det är inte många tjejer som tänker så.” Jag var stolt över att jag hittat någon som henne. Jag hade fått dålig kritik på senaste tiden för att ha börjat umgås med Lil Twist och Lil Za. Folk tyckte tydligen de hade dålig inverkan på mig. Men jag är inget barn längre, jag kan ta hand om mig själv. Dock känns det skönt att ha en person som Alex här. Hon var annorlunda och påverkades inte av det faktum att jag var världskänd. Hon såg mig för mig, och det är sådana personer jag har svårt för att träffa. Visst jag hade haft Sel, men hon hade annat och hon offrade inte lika mycket som jag för att kunna vara med mig. Vilket tillslut gjorde att vårt förhållande blev komplicerat.

”Ja jag ser ingen mening i att inte vänta. Jag menar, vad gör det för skillnad om du gör det nu, eller om du gör det när du är gift? Mannen eller kvinnan du gifter dig med kanske kommer uppskatta dig mer för att ingen annan rört dig. Eller, så tänker jag. Men man vet aldrig. Det kanske händer någon gång innan. Jag vet inte, men jag vill i alla fall hålla mig. Jag har inte bråttom med sådant. Jag har hela livet framför mig sen ju!”

Jag var mållös. Fanns det verkligen sådana tjejer kvar här i världen? Alex gav mig ett hopp. Ett hopp om att alla inte var likadana och att det fortfarande fanns människor där ute som gjorde det dem själva tyckte passade bäst för dem.

En tystnad spred sig omkring oss. Den var inte pinsam eller något, utan lugnande. Som två vänner som umgicks varje dag och som inte hade behov av att prata hela tiden. Det var skönt att kunna vara såhär med Alex. Jag kände mig som den lilla pojken från Stratford igen. Och det kändes bra.

”Sååååå… Det där med Selena var ju pinsamt.” Jag såg ner på Alex och försökte låta bli att skratta. Hennes ansiktsuttryck var seriöst men ögonen såg ut att brista ut i skratt i vilken sekund som helst. Och jag hade rätt. Sekunden senare började hon skratta och jag följde hennes exempel.

”Du skulle sett din min när jag kramade om dem! Prislös!” Jag skrattade ännu mer och stannade vid övergångsstället för att se mig om. Alex gick baklänges framför mig och jag blickade en bil några meter fram komma körandes i full fart mot henne.

”Alex!” skrek jag och ljudet av bilens tvärbromsning fyllde mina öron.

Oooooooooojsan vad hände där? Pinsam träff med tanke på Selena och Justins situation och hur gullig är inte Leo? Önskar att jag också hade en sån bror.

Jag sitter och fangirlar över min egna novell ibland. Jag måste vara dum i huvudet, eller bara väldigt egoistisk. Men vad tycker ni? Er åsikt är viktig. Kommentera, era tankar och funderingar. Vi tar emot all kritik! Love /E