När jag kommit halvvägs ryckte någon till i ytterdörren där nere och ringde på ringklockan utan att sluta. Denna plötsliga händelse orsakade att jag hoppade till i sängen och välte ut nagellacket över en stor del av täcket. Fan. Jag lät det vara så så länge för att springa ned för trappan för att se vem som förde oväsendet. När jag öppnade dörren såg jag Tyra framför mig, röd i ansiktet av ilska.

”Jag kommer döda honom!” Döda vem? Vem pratade hon om?

”Tyra vad pratar du om?”

”Victor. Han tycks inte kunna bestämma sig.”

Jag letade med blicken över folkmassan på flygplatsen, trots att klockan var över ett på natten så var det fullt med människor som förmodligen väntade på att någon ska anlända. Jag hade sagt till Justin att jag skulle landa klockan fyra på eftermiddagen, men ack så fel jag hade. Jag sökte med blicken efter honom men kunde inte hitta honom någonstans. Han kanske väntar ute i bilen, tänkte jag och gick mot utgången släpandes på mina två stora resväskor.

Plötsligt kände jag en arm om min hals. Jag släppte taget om mina väskor av rädsla när jag hörde en mörk och obehaglig röst säga ”Är det du som har lovat mig ett kläm på rumpan eller?”

Justin. Jag vände mig om i hans omfamning och möttes av hans bredaste flin. Jag omfamnade honom och höll mina händer precis vid hans korsrygg.

”Heeeeeeej Crewmate!” utbrast jag glatt. Hans grepp om mig blev hårdare och jag kunde inte hjälpa när tanken slog mig om att hans armar om passade perfekt om min kropp.

”Bara lite längre ner Alex, lite till.” jag drog mig ur hans omfamning och slog till honom på axeln.

”Ha ha Jus, jätte kul. Var nu en man och hjälp till med väskorna, jag vill ha McDonald’s som lovat.”

”Nej inte för än du klämmer.” sade han bestämt och lade armarna i kors över bröstet. Jag granskade honom. Han såg rätt bra ut. Han hade ljusa jeans med en vit t-shirt, svart snapback som satt bak och fram på huvudet och till det converse. Otippat, men sant. Justin och converse? Det hade jag aldrig gissat på men det klädde honom. Han var snygg.

Jag skakade på huvudet för att få bort tankarna jag hade och grabbade tag i mina väskor och började styra mot utgången. Jag hörde snabba fotsteg bakom mig och snart dök Justin upp bakom mig och tog ifrån mig väskorna och gick med snabba steg framför mig. Så snabba att jag nästan var tvungen att springa för att hinna med. När jag nådde utgången och steg ut träffades jag av den varma luften. Genast kände jag att jag bar alldeles fel kläder på mig för detta väder. Men som tur hade jag mina träningsshorts under mina mjukisbyxor.

Justin öppnade bagageluckan och tryckte in väskorna. Jag gick över till honom för att även slänga in min handväska. När han lutade sig ner för att bättre få en blick över bagageutrymmet kunde jag få en bättre syn över hans sexiga rumpa som han själv väljer att beskriva den. Och jag ska inte ljuga, den såg rätt hyfsad ut. Jag placerade min hand precis ovanför hans rumpa som för att stödja mig och böjde mig ner. Jag tryckte in min handväska och han kastade en blick på mig och log. Jag log retsamt tillbaka och vände mig för att gå till pasagerarsätet. Men innan jag gick kastade jag blickar omkring oss och såg till att det inte var någon där som kunde se oss för att sedan snabbt förflytta min hand på hans rumpa och gav honom ett kläm. Han hoppade till av den plötsliga rörelsen men fortsatte sedan med sitt. Jag hoppade in i passagerarsätet och kort därefter kom Justin och satte sig. Han sa inget, utan flinade bara.

I tystnad åkte vi till en McDonald’s som vi tidigare besökt. Den är enligt Justin och Fredo lite mer avlägsen så det är inte lika mycket folk som kan lägga märket till dem. När skylten började komma i sikt för både mig och Justin harklade han sig.

”Ska vi äta här eller ta med?” frågade han.

”Ta med? Eller? Jag orkar verkligen inte sitta i restaurangen.”

Han pustade lättat ut, ”Inte jag heller. Jag kan hjälpa dig packa upp, eller så kan du få fortsätta klämma på min rumpa. Det var skönt.”

Åh nej. Mina kinder hettade till. Jag ville inte prata om det. Det var en spontan sak jag gjorde, som verkade rätt för stunden. Nu ångrar jag det lite. Men varför skämdes jag? Jag är inte den typen som skäms. Nej Alexandra, du ångrar det inte. Gjort är gjort.

”Drive in blir det alltså.” svarade jag och undvek rumpämnet. Justin flinade bara och svängde in till Drive in.

”Hem ljuva hem.” mumlade jag när jag steg över tröskeln och in i min hall. Även fast mitt riktiga hem låg i Malmö så hade jag spenderat ett halvår här och liksom vant mig. Nu kändes detta mer som mitt hem än hemma hos familjen. Ingenting hade ändrats. Den lilla hallen med hatt- och skohyllan samt den stora golvspegeln stod där de alltid stått. Vardagsrummet såg exakt likadant ut med de fluffiga sofforna och min vita vägg tv. Den höga diskbänken med de vita barstolarna bredvid där jag åt frukost varje morgon i sex månader. Jag sprang in till mitt sovrum där den stora sängen, även den fluffig, stod på sin plats med nattduksbord på sidorna. Jag såg mig om och bredvid badrumsdörren stod, även där, en golvspegel full med damm. Jag gick fram och skrev ”ALEX” på den innan jag slängde mig i sängen med ansiktet i täcket. Strax efter hörde jag ljud och när jag vände mig om hade Justin också skrivit sitt namn på spegeln.

”Jaha, då får vi väl städa imorgon, antar jag.” sa han och skrattade.

"I guess we have to clean tomorrow."

”Vadå vi?” frågade jag och gick efter honom ut i köket. Han tog McDonald’s påsen och placerade den på diskbänken. Jag hoppade upp på barstolen och lika så gjorde Justin.

”Ja, det går snabbare om vi är två, och dessutom har jag inget att göra imorgon så…” Han tog ut mina nuggets och placerade dem framför mig.

”Justin du behöver inte…”

Han högg in i sin Big Mac men öppnade munnen för att prata ”Alechs schlutha, jaoug vfill hjälfhpa thilll.” Jag grinade åt synen av hans mat när han pratade men sa inget.

”Som du vill, superstjärnan.” Han log brett som om han precis vunnit på lotto och vi åt upp i tystnad.

”Så Alexandra, berätta. Vad har hänt i ditt liv de senaste dagarna?” Justin hade tagit sig friheten och lagt sig ner i min säng medan jag försökte hitta mina pyjamasshorts och t-shirt i mina fullproppade resväskor.

”Ja, var ska jag börja? Vad har jag varit hemma? Två veckor? Det har i alla fall varit två händelserika veckor. För det första,” jag tog en paus när jag fann min t-shirt och tog i med all kraft för att få ut den ur högen med kläder, ”så kom inte min familj mig till mötes på flygplatsen. För det andra,” jag reste mig upp och gick in i badrummet. Drog snabbt av mig mina kläder, hoppade i nya underkläder och tog på mig min pyjamas innan jag gick ut till Justin igen, ”så bråkade jag med min bästa killkompis, som även kallade mig hora. För det tredje var jag med om ett bankrån och har mått dåligt efter det. Och för det fjärde så kom Tyra hem till mig efter att vi hade pratat den dagen och berättade att Victor ville be om ursäkt och att han hade planer på att ta mig till balen. Samtidigt som en annan kille på skolan hade frågat Tyra om hon trodde jag hade kunnat tänka mig gå med honom på balen.” Jag gick fram och slängde mig i sängen, en halvmeter ifrån Justin. Jag ville inte ligga för nära, det hade bara varit skumt. ”Så ja du Justin, det är ungefär vad som hänt i mitt liv de senaste veckorna.”

Jag var tvungen till att snegla åt hans håll för att se till så han var vid liv då han inte gav mig några tecken på det. Han låg på rygg och stirrade upp i taket, precis som jag. Så jag vände tillbaka blicken till den punkten i taket jag innan hade studerat.

”Hur mår du nu. Efter allt det?” viskade han osäkert. Frågan jag undvikit att ställa mig själv hade nu uttalats och väntade på att få besvaras. Men jag visste inte ens hur jag kände. Vad kände jag? Var jag verkligen inte så påverkad av det Virre sa? Har jag verkligen förlåtit pappa bara sådär för att ha struntat totalt i min hemkomst? Har jag förlåtit mig själv för att ha tagit med Jake och Leo till banken den dagen och vem vill jag gå med på balen? Allt det jag undvikt att tänka på snurrade nu runt i min hjärna desperat efter svar. Hur mådde jag egentligen?

”Ehm, jag vet inte. Allt är bara för mycket att jag inte ens vet hur jag känner…” mumlade jag.

”Mamma berättade om bankrånet. Hon sa hur stark du hade varit och hon var väldigt glad över att ha träffat dig och tjatar om att få träffa dig igen.” Jag hörde på rösten att han log och orden han just hade uttalat fick mig att le. Jag gillade Pattie. Hon var så snäll och omtänksam att det måste vara omöjligt att hata henne.

”Vi får se till så att vi träffar henne någon dag innan vi åker.”

”Ja det fixar vi. Men nog om det. Du sa något om att din ”bästa” killkompis hade kallat dig hora.” Han gjorde citationstecken när han uttalade bästa. ”Tror han borde lämna över bästa killkompis platsen till mig för en bästa vän kallar inte den andra för hora och jag skulle aldrig göra det.”

Jag tog ett djupt andetag och suckade innan jag berättade vad som hade hänt. Från det att vi började umgås till den dagen vi hade vårt bråk.

”Han har ingen rätt till att kalla dig hora och vad är det nu han vill? Be om ursäkt och fråga om du vill gå med honom på balen? Vad är det för kille? Nej Alex, jag tycker du ska gå med han andra killen som frågade Tyra.”

Jag tänkte tillbaka på dagen då Tyra kommit hem till mig och berättat att både Victor och Samuel hade pratat om att bjuda mig till balen. Det som gjort Tyra förbannad den dagen var att Victor betedde sig som ett barn och ville att Tyra skulle be om ursäkt åt honom. Sedan ändrade han sig flera gånger innan han bestämde sig för att strunta i det. Tyra hade sagt att om hon var jag skulle hon gått med Samuel och det sa Justin nu också. Så jag antog att jag redan visste vem jag skulle gå med. Samuel.

”Jag tror jag ska gå med Samuel, han andra killen.” sa jag och vände mig om så jag låg på sidan och såg på Justin.

”Det gör du rätt i.” En liten del av mig hoppades dock att Justin skulle fråga ifall jag ville gå med honom men jag visste att det aldrig skulle hända. Eller det fick rättare sagt inte hända. Han var min chef och jag var hans dansare. Det skulle inte funka.

”Ska bara borsta tänderna.” sa jag och gick upp ur sängen och tillbaka in till badrumet. Jag fann kläderna jag tidigare tagit av mig på golvet och slängde genast in de i tvättkorgen innan jag gick över till handfatet. Mitt långa hår som hängde fritt över axlarna drog jag upp i en knut mitt på huvudet innan jag borstade mina tänder.

Mina tankar hamnade på Victor utan att jag märkte det och jag undrade varför han plötsligt ville be om ursäkt. Vi hade inte pratat på en och en halv vecka och bara några dagar efter rånet hade han börjat gå på Tyra. Vad var hans problem? Tyckte han synd om mig nu? För jag behöver inte has sympati. Samuel, han var fin och manlig. Imorgon skulle jag sms:a honom och säga att jag gärna går med honom på balen hade jag bestämt.

När jag kom ut ur badrummet, några minuter senare, hade Justin mobilen upptryck i ansiktet.

”Vill du förstöra din syn eller?” undrade jag och slängde mig återigen ner på sängen. Denna gången hamnade jag lite närmre honom men bestämde mig för att stanna där och inte flytta mig.

”Jag spelar Candy Crush. Måste koncentrera mig.”

”Åh jag med! Vilken level är du på?” undrade jag, glad över att jag inte var den enda som också spelade det spelet.

”Tjugosju.” svarade han.

”HA! Jag är på trettiotvå!”

”Du fuskar säkert Alex."

”Nej, superstjärnan. Tål du inte att någon är bättre än dig?” jag vände mig med ryggen mot Justin och efter några minuters tystnad så orkade inte mina ögon hållas uppe och jag hamnade i en djup dvala.

Ett av mina sämre kapitel, tyvärr. Men jag kände att jag behöve få upp något! Kommentera gärnet n då. Liv har redan börjat på kapitel 19. Muchlove /E